vecka11

KULTUR OCH SAMTID
7
Shirley Valentine gav mersmak
Teater ser vi inte så ofta här i Mariefred.
Extra roligt då att det blir extra bra när det
blir av, med en föreställning som berör,
som i lördags med Biohusets föreställning
Shirley Valentine.
Konkurrensen kunde
knappast ha varit tuffare:
Melodifestivalfinal på TV
och Mellokväll på Slottspaviljongen.
Ryktet om
föreställningens kvaliteter
hade dock spritt sig och
ett sextiotal personer hade
bänkat sig i Biohusets
gamla mysiga salong. De
blev inte besvikna.
Willy Russels pjäs från
1986 är en nästan två timmar
lång monolog om och
av Shirley, en uttråkad 52-
årig engelsk hemmafru
med en extrem torrboll till
man. Det är en komedi och
skratten var många, men
där finns en allvarlig underton
och det var ingen
slump att pjäsen visades
dagen före den internationella
kvinnodagen.
Malin Olin från Stallarholmen
gör en fantastiskt
fin och naken rollprestation
som Shirley, som börjat
undra vem hon egentligen
är och vart hennes liv tagit
vägen. När Shirleys väninna
skiljt sig från sin svikande
man och sålt huset
ville hon bjuda Shirley på
en resa till Grekland – efter
mycken vånda bestämmer
hon sig för att åka utan att
tala om det för sin man eller
sina utflugna barn.
I Grekland får hon mycket
tid att fundera över sitt
liv och varför man har så
mycket liv om man inte gör
något med det?..
När det är dags för hemresa
ångrar hon sig i sista
minuten, sticker från väninnan
och flygplatsen tillbaka
till den lilla byn. Det
enda hon får med sig är sitt
pass och sin starka vilja att
förändra sitt liv. Hon erbjuder
sig att jobba på en bar
vid stranden mot ett rum
och en liten slant och njuter
av att hon vågade göra en
förändring i sitt trista liv.
Storyn slutar med att hennes
man slutligen förstår
att något måste förändras
och att han trots allt tror
på dem och åker till henne
i Grekland. Frågan om hon
tror på honom och dem,
den frågan hänger i luften
och är upp till betraktaren
att besvara.
Publiken var lyrisk och
samtidigt berörd av den
tankeväckande storyn.
/Ann Sundfeldt
Shirley (Malin Olin) grubblande över vart livet tog vägen. Foto: Björn Sundfeldt
Premiär för ökenmässa
i Mariefreds kyrka
För några veckor sedan
hölls Mariefreds första
ökenmässa i Mariefreds
kyrka. Bakom mässan, som
är en nattvardsgudstjänst
med rötter från både de
gamla judiska och faraonska
traditionerna, stod fängelseprästen
Gunnar Lind
som sedan flera år håller
mässan i Högalidskyrkan i
Stockholm.
Idén till en ökenmässa fick
Mariefreds fängelsepräst,
Gunnar Lind, när han på
uppdrag av Svenska Kyrkan
skulle lära känna den
koptiska kyrkan i Kairo i
början på 90-talet.
– Jag bodde i Egypten 1991
till 1997, berättar Gunnar.
Den svenska kyrkan fick en
förfrågan från den koptiska
kyrkan som var nyfikna
på oss tack vare de anslag
kyrkan fick från Sverige.
Så Svenska kyrkan frågade
mig och min familj om vi
ville åka dit och bo där
under några år, vilket vi
tackade ja till. Det blev en
fantastisk upplevelse som
sedan har påverkat hela familjens
liv.
Gunnars uppdrag var att
lära känna den koptiska
kyrkan inifrån — och att ta
reda på vad som var deras
energi och drivkraft med
fokus på diakoni och liturgi.
– Jag fick åka ut på en mängd
olika projekt där jag besökte
sopstäder och deltog i projekt
som hjälpte handikappade,
förklarar Gunnar. Nu
är det även varit en hel del
kopter som har kommit till
Sverige för att lyssna till biskopar
och nunnor samt besöka
skolor och universitet
och då brukar jag vara med.
När Gunnar kom tillbaka
till Stockholm uppmanade
biskopen i Stockholm Gunnar
att behålla alla de erfarenheter
han fått från sin
resa till Egypten. 1997 började
han därför hålla ökenmässor
i Högalidskyrkan.
– Man kan säga att ökenmässan
är en blandning av
koptisk och svensk mässa,
säger Gunnar. Det är samma
stomme som går igen
i den gamla liturgin från
300-talet. För mig var det
en upptäckt när jag kom
ner till Egypten att se att det
var arabiskt med klapp och
klang men ändå samma liturgi
fast på ett lokalt sätt.
Ökenmässan beskrivs
ofta som sinnenas gudstjänst,
där människor rör
vid varandra, smakar på
Ökenmässa i Högalidskyrkan. För ett tag sedan tog Gunnar konceptet till Mariefred.
Foto: Högalids församling
det nybakta nattvardsbrödet
och känner doften av
rökelser. Mässan som pågår
i två och en halv timme
är en nattvardsgudstjänst
med ursprung i den gamla
klostergudstjänsten som
hölls i öknen. Rötterna
sträcker sig så långt tillbaka
som de gamla judiska och
faraonska traditionerna.
– När jag håller ökenmassa
i Högalidskyrkan kommer
även de som tillhör den
koptiska kyrkan, berättar
Gunnar. De kommer nästan
varje gång för att de känner
sig hemma. Det är inte så att
de tycker att vi stjäl något
utan de blir snarare glada
över att vi tycker om deras
liturgi.
Till ökenmässan i Mariefreds
kyrka hade Gunnar
tagit med sig ett antal
personer som var vana vid
mässorna i Högalidskyrkan
— då mässan kan upplevas
som lite komplicerad.
– Reaktionen från besökarna
var nog positiv då så
många får delta och vara
med och att det finns en
rörelse och glädje, avslutar
Gunnar. .
MATS SÖDERSTRÖM