Bertil har ordet - Operation Mercy
Bertil har ordet - Operation Mercy
Bertil har ordet - Operation Mercy
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
årgång 15<br />
2-2006<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s första räddningshund 3<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s första räddningshund<br />
Medicinsk hjälp till tjetjenska barn 4<br />
Medicinsk hjälp till tjetjenska barn<br />
Sportsprojekt i Tadzjikistan 6<br />
3<br />
4
OPERATION<br />
MERCY<br />
Organisationsnummer:<br />
826001 - 5279<br />
Adress:<br />
Hjälmarberget,<br />
702 31 Örebro<br />
Telefon:<br />
019 - 22 41 61<br />
Telefax:<br />
019 - 24 78 79<br />
E-mail:<br />
info@mercy.se<br />
Web site:<br />
www.mercy.se<br />
Vår vision:<br />
Att påverka samhället<br />
positivt genom<br />
medkänsla i ett trovärdigt<br />
bistånds- och<br />
utvecklingsarbete<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
samarbetar med<br />
andra organisationer<br />
för att hjälpa<br />
människor i nöd.<br />
För närvarande arbetar<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
med projekt i<br />
Nordafrika,<br />
Mellanöstern, Kaukasien<br />
och Centralasien.<br />
Ekonomisk stöd till dessa<br />
projekt öronmärks och<br />
sänds till<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
Postgiro: 90 20 20 - 7<br />
Ansvarlig utgivare:<br />
<strong>Bertil</strong> Engqvist<br />
Redaktör och layout:<br />
Jeanette E. Engqvist<br />
Tryck:<br />
Welins Tryckeri, Örebro<br />
Omslagsfoto:<br />
Tadzjikiska ungdomar<br />
spelar basket i ett av<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s sportsprojekt<br />
<strong>Bertil</strong> <strong>har</strong> <strong>ordet</strong><br />
<strong>Bertil</strong> Engqvist, Internationell Ledare för <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
När vi refl ekterar över utvecklingen av <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> sen början för 15 år sedan,<br />
så ser vi att tillväxten, inte bara skett kvantitativt, utan också kvalitativt. Vi är en<br />
organisation som är självkritisk och vi <strong>har</strong> en kunskapshunger. Vi <strong>har</strong> gått igenom,<br />
och kommer att fortsätta att gå igenom förändringar, för att på det effektivaste<br />
sättet kunna möta de nya behov som utmanar oss idag. Självklart <strong>har</strong> allt inte varit<br />
lätt under dessa år. Ibland <strong>har</strong> vi varken haft resurser eller kapacitet att gå vidare.<br />
Vid andra tillfällen <strong>har</strong> det varit krig och andra begränsande omständigheter, som<br />
hindrat vårt arbete.<br />
Jag tänker ofta på hur vi på grund av den förändrade politiska situationen var<br />
tvungna att lämna norra Irak efter sju års intensivt arbete bland de utsatta människorna<br />
i Zakho efter Gulfkriget. Ofta <strong>har</strong> jag undrat vad som hände med barnen som<br />
kom till vår lilla klinik med dess oerhört effektiva intensivvård. Idag är vi glada för<br />
att vara tillbaka i norra Irak och arbetet där är uppmuntrande.<br />
Vad kan vi säga om Dafur? Där <strong>har</strong> vi varit beredda att arbeta, men omständigheterna<br />
är för riskfyllda och vi <strong>har</strong> hittills bara kunnat hjälpa i en oerhört begränsad<br />
omfattning, främst genom en samarbetspartner som fått betala ett högt mänskligt<br />
pris.<br />
Tyvärr <strong>har</strong> vi många gånger inte haft tillräckliga resurser, varken fi nansiella eller<br />
personnella, till att ge gensvar på de många förfrågningar om hjälp vi fått. T ex i<br />
samband med de stora katastroferna, som efter jordbävningen i Bam 2003. De efterföljande<br />
jordbävningarna i Zarand 2005 och i Lorestan 2006 kräver givetvis också<br />
stora resurser. Vi arbetar fortfarande i små projekt i dessa områden, men tusentals<br />
lever ännu i misär.<br />
Samtidigt <strong>har</strong> vi ändå under dessa femton år bland annat kunna bidra till att tusentals<br />
barn fått möjlighet till skolgång i Sudan, Afghanistan och Irak, att många fått<br />
vidareutbildning i Tadzjikistan, Turkiet och Kazakstan, att tusentals fått ett drägligt<br />
boende i Turkiet, Iran, Afghanistan och Irak, att många hundra tusen fått mat och<br />
annan nödhjälp i Tadzjikistan, Afghanistan och Sudan, att hundratals rörelsehindrades<br />
situation förändrats till det bättre i Uzbekistan, Jordanien, Marocko och Iraq,<br />
att tusentals fått tillgång till rent vatten i Iran, Sudan och Kina, att hundratals fått en<br />
inkomstbringade småskalig affärsverksamhet i Uzbekistan, Kazakstan, Tadzjikistan,<br />
Jemen och Jordanien, att tusentals fått hjälp med hälsan i Azerbajdzjan och Kina.<br />
Det fi nns otaliga berättelser om vad det <strong>har</strong> betydd för individer, familjer och<br />
samhällen. Nyligen hörde vi om en kvinna som under tidigt 90-tal som en liten<br />
fl icka gick i vår förskola i Amman, och idag studerar social rättvisa på universitetet i<br />
Jordanien.<br />
Under dessa femton år <strong>har</strong> allt detta varit möjligt endast därför att trofasta understödjare<br />
och samarbetspartner hjälpt oss. Det sker tack vare pålitliga och kunniga<br />
fältarbetare, experter och volontärer, nationella och internationella. Vi är tacksamma<br />
för all hjälp hittills. Tillsammans <strong>har</strong> vi kunnat hjälpa många, men vår förhoppning<br />
är att hjälpa ännu fl er.<br />
text • foto Pam Wilson, Internationell Nödhjälpskoordinator<br />
Vår nya “Lady”<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s 15 år <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>’s första räddningshund<br />
När en katastrofal jordbävning drabbade Turkiet i augusti 1999 var <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
en av de första internationella organisationerna att agera. Med hjälp av våra<br />
samarbetspartners kunde vi bistå med mat, fi ltar, hygienartiklar och traumarådgivning<br />
till de hemlösa och drabbade. Hundratals familjer fi ck sedan skydd inom ett pågående<br />
case management program.<br />
Men vi hade inte möjlighet att hjälpa under de allra<br />
första dagarnas sökarbete för att lokalisera och rädda<br />
människor. Under rasmassorna av sönderfallna byggnader<br />
fastnade hundratusentals människor. Världen<br />
bevittnade hur en överlevande otroligt nog räddades<br />
ut så mycket som nio dagar efter jordbävningen! På<br />
grund av korruption i många delar av världen faller<br />
byggnader som borde förblivit stående, och mödrars<br />
och fäders ångestrop efter sina instängda barn är ett<br />
ljud man inte glömmer så lätt.<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> förbereder sig nu för framtiden.<br />
Bill Fournier från Kalifornien <strong>har</strong> gått in i <strong>Operation</strong><br />
<strong>Mercy</strong>s Nödhjälpsteam med ansvar för vårt sök- och<br />
räddningsprogram. Som tidigare bergsklättrare och<br />
ambulansförare <strong>har</strong> Bill arbetat i fl era år för Kaliforniens<br />
skogsdepartement som brandman och ”rökhoppare”<br />
– någon som åker med fl ygplan in över områden<br />
med skogsbränder och hoppar ner med fallskärm och<br />
Turkiet<br />
försöker begränsa brandens tillgång till bränsle, för att<br />
på så sätt få den att självslockna!<br />
Bills första erfarenhet av hundträning var under sin<br />
tid med alpint uppsöknings- och räddningsarbete. Då<br />
tränade han “Bandit”, som blev en mycket duktig lavinhund,<br />
men som tyvärr fi ck avlivas på grund av cancer.<br />
Sedan tränade Bill “Shadow”, som också blev en<br />
effektiv och duktig lavinhund. En människa med den<br />
rätta träningen och utbildningen skulle kunna hitta<br />
en människa begravd i snön på 3-4 minuter, Shadow<br />
kunde göra det på 30 sekunder!<br />
Bill lämnade Shadow i USA när han fl yttade till Turkiet.<br />
Istället fi ck han “Lady” som liten valp på 8 veckor. Lady<br />
blir nu två år i juli. Hon <strong>har</strong> svarat väl på den grundläggande<br />
träningen och <strong>har</strong> nyligen startat med träning i<br />
räddningsarbete. Hon visar god talang för många av de<br />
färdigheter som behövs för att bli en bra räddningshund,<br />
och <strong>har</strong> dessutom ett trevligt temperament.<br />
Inom den närmaste framtiden kommer hennes<br />
träning att bestå i:<br />
1. Att resa i olika typer av fordon – med och utan folk,<br />
lastbil, minibuss osv.<br />
2. Att vänja sig vid buller av olika slag, från fl ygplan,<br />
helikoptrar osv.<br />
3. Att träna i mer varierade miljöer med sök- och<br />
räddningsträning.<br />
Bill kommer att börja sökträningen med att han själv<br />
”försvinner”. Lady känner igen sin förares lukt och<br />
kommer ivrigt att söka upp honom. Stegvis kommer<br />
svårighetsgraden att stegras så att hunden lär sig att<br />
söka uthålligt. När så Lady är riktigt van vid att söka<br />
rätt på sin egen förare kommer en främmande person<br />
att få agera försvunnen tillsammans med föraren. Så<br />
småningom kommer Lady att lära sig söka rätt på en<br />
total främling.<br />
3
Georgien Georgien<br />
text • foto en <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> arbetare • illustration Gunnel Engqvist<br />
Medicinskt hjälparbete<br />
bland tjetjenska barn<br />
Den pågående konfl ikten mellan den ryska<br />
regeringen och olika gerillagrupper i republiken<br />
Tjetjenien <strong>har</strong> förorsakat dödsfall, försvinnanden<br />
eller orättfärdig behandling av tusentals<br />
tjetjener. Cirka 4 000 lever fortfarande som<br />
fl yktingar i Georgien. Medicinsk vård för dessa<br />
fl yktingar existerar knappast inte. <strong>Operation</strong><br />
<strong>Mercy</strong> arbetar för att förbättra hälsan för de<br />
tjetjenska fl yktingbarnen i Georgien genom<br />
medicinsk behandling men också genom<br />
att ordna tillfällen till lek och aktiviteter för att<br />
hjälpa dem att få tillbaka glädje och livslust<br />
trots de förskräckliga minnen de bär med sig.<br />
Under sovjettiden hade man i Georgien fri allmän<br />
hälsovård, ett system som nu är hårt ansträngt på<br />
grund av behoven hos de många fl yktingarna från<br />
det långa inbördeskriget. Många fl yktingbarn får<br />
ofta leva med sjukdomar och livshotande störningar.<br />
Över lag saknar de förmågan att anpassa<br />
sig till livet i den nya situationen. Omständigheterna<br />
är plötsligt helt förändrade. Före kriget hade<br />
man bra levnadsförhållanden och hög standard på<br />
utbildningen. Männen kunde utföra produktivt<br />
arbete. Nu <strong>har</strong> många av dem inget arbete och lever<br />
förslavade av alkohol utan något hopp på grund av<br />
sin situation.<br />
Ett projekt startas upp<br />
Flyktingarnas huvudsakliga samtalsämnen är<br />
kriget, döden och sjukdomarna. Känslan av hopplöshet<br />
är påtaglig. Många föräldrar lider på grund<br />
av barnens sjukdomar och de är oförmögna att<br />
kunna få någon hjälp åt dem. Eftersom en av våra<br />
arbetare levde nära många tjetjenska familjer och<br />
delade deras lidanden, växte önskan att hjälpa. De<br />
första sex månaderna kunde hon bara under många<br />
tårar be för dem. Genom utredning och mer kunskap<br />
om de sjuka barnen, kunde vårt medicinska<br />
hjälparbete i Georgien börja.<br />
Barn blir fysisk sjuka av traumatiska upplevelser<br />
De fl esta sjukdomar som de tjetjenska barnen bär<br />
på yttrar sig som fysiska symptom och <strong>har</strong> förorsakats<br />
av chock och effekter av kriget. De medicinska<br />
problemen kan vara ögonproblem, svårigheter<br />
med hörseln, talsvårigheter, mag- och tarmbesvär,<br />
sjukdomar i andningsorganen och känslomässiga<br />
och mentala handikapp. Synproblemen var i många<br />
fall inte medfödda utan hade orsakats av den känslomässiga<br />
stress man upplevt genom de ljudliga<br />
bombkrevaderna och gevärselden. Detta beror på<br />
att synnerven är förenad med en nerv i hjärnan.<br />
Detta är också orsaken till att många barn <strong>har</strong><br />
problem med skelögdhet. Explosioner och krigsljud<br />
är vanliga orsaker till hörselproblem. Även talsvårigheter<br />
härrör från den djupa stress och rädsla<br />
striderna <strong>har</strong> orsakat, så det fi nns många barn som<br />
slutat prata.<br />
Mag- och tarmproblem förekommer också bland<br />
barnen, liksom bråck. Detta <strong>har</strong> förorsakats av djup<br />
stress och ytterst hårt arbete. Många måste varje<br />
dag bära vatten från fl oderna och källorna uppför<br />
många trappor till sina rum. Den allmänna vattenförsörjningen<br />
är förstörd. Att bo i fuktiga och<br />
ouppvärmda bostäder <strong>har</strong> gett många barn astma,<br />
lunginfl ammation, tuberkulos, bronkit, bihåleinfl<br />
ammation liksom andra besvär i luftvägarna.<br />
Psykiska problem är en del av livet<br />
Mental ohälsa är också resultat av stress och rädsla<br />
för kriget. Den psykologiska påverkan kriget haft<br />
på barnen är tydlig. De spridda striderna fortsätter,<br />
fastän det gått åtskilliga år sedan man proklamerade<br />
att kriget var slut, men barnen är fortfarande<br />
rädda och lider av mardrömmar. De är mycket<br />
misstänksamma mot främlingar och försiktiga när<br />
de träffar nya människor. Närhelst de ser ryska<br />
soldater på gatorna, så gömmer sig de tjetjenska<br />
barnen. De blir skrämda av kamerablixtar och när<br />
bilar ”baktänder”. Rädslan är en del av deras dagliga<br />
liv och den hindrar dem från att leva och leka<br />
som normala barn.<br />
Många kvinnor tillåts inte att uttrycka sina känslor fritt<br />
på grund av stelbenta sociala koder och lagar. Många<br />
omogna mödrar hindras att visa sina barn kärlek och<br />
detta <strong>har</strong> en förödande effekt och många är svältfödda<br />
på kärlek.<br />
Hjälp med medicinsk vård<br />
För närvarande tar personal från <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
med sig de barn som är mest i behov av medicinsk<br />
vård från Tjetjenien till bättre medicinska resurser<br />
i Nalchik i Kabardino-Balkaria. Detta är på grund<br />
av att man i Tjetjenien <strong>har</strong> begränsade resurser för<br />
att behandla många av de sjuka barnens speciella<br />
sjukdomar och handikapp. Vår personal arrangerar,<br />
övervakar och betalar det sjuka barnets behandling<br />
liksom transporten och uppehället för föräldrarna.<br />
Under behandlingsperioden på sjukhuset erbjuder<br />
vi också rådgivning för barnen.<br />
Barnen aktiveras genom lek<br />
I varje land där krig eller katastrofer <strong>har</strong> skakat<br />
om människornas liv, ordnar <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s<br />
personal lekar och aktiviteter för att hjälpa barnen<br />
att fokusera på positiva saker och på framtiden.<br />
Även bland de tjetjenska fl yktingbarnen försöker<br />
vi att demonstrera verklig kärlek och tillgivenhet<br />
genom att leka lekar, visa bra fi lmer eller ta med<br />
dem till parken. När vi gör så här, ser vi hur oron<br />
och rädslan försvinner från deras sinnen. Vi ser ofta<br />
det soliga sinnet och den speciella barnsligheten<br />
komma tillbaka även efter så kort tid som en eller<br />
två veckor under deras behandling på sjukhuset.<br />
Tjetjenska barn växer inte upp i tillfredsställande<br />
förhållanden och de behöver massor av kärlek och<br />
tillgivenhet. <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> erbjuder medicinsk<br />
vård, men för närvarande kan vi bara arbeta med<br />
ett litet antal barn på grund av brist på personal.<br />
Vår dröm är att kunna vara i främsta ledet för<br />
undervisning i hälsovård i Tjetjenien. Vi önskar<br />
skapa en bättre förståelse för hur man tar hand<br />
om sin fysiska och psykiska hälsa, så att barnen<br />
kan utvecklas till friska individer. <strong>Operation</strong><br />
<strong>Mercy</strong> behöver fl er människor som kan komma<br />
och hjälpa till att lära tjetjenerna hur man blir<br />
kärleksfulla föräldrar till barnen.<br />
4 www.mercy.se<br />
www.mercy.se 5
Tadzjikistan<br />
Vi vill ge ungdomar en<br />
positiv uppväxt<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> ordnar sportaktiviteter i Tadzjikistan<br />
Skolornas basketbollserie<br />
Med en del hjälp från brittiska ambassaden i Tadzjikistan<br />
satte <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> (CADA) samman en<br />
basketbollserie för tio skolor i Dusjanbe, Tadzjikistan.<br />
Varje skola fi ck två nät till sina målkorgar, några<br />
bollar, tröjor och en tävlingsplats dit man kommer<br />
varje veckoslut för att tävla i serien. Anställda och<br />
frivilligarbetare från CADAs Sport – och kulturutbytesprogram<br />
(SCEP) dömde matcherna i veckosluten<br />
och gav även ledarinstruktion till lagen under<br />
veckorna.<br />
Sporten håller barnen borta från dåligheter<br />
Öppningsceremonierna samlade över 300 studerande<br />
och föräldrar som kom för att heja på sina<br />
vänner. Varje lag blev presenterat och fi ck en fana<br />
med sin skolas namn på . Vilken spännande dag<br />
för barn som ofta inte <strong>har</strong> några aktiviteter efter<br />
skolan! På grund av för många elever i skolorna<br />
och bristen på lärare i Tadzjikistan får många barn<br />
gå i skolan bara halva dagen. Lärarna undervisar<br />
två grupper per dag – en på förmiddagen och<br />
samma ämnen om igen för en annan grupp barn<br />
I det fattigaste landet i den<br />
tidigare Sovjetunionen fi nns<br />
det inte många möjligheter<br />
för barnen att få delta i<br />
organiserad sport. Många<br />
gånger väljer skolor ut de<br />
mest begåvade och sänder<br />
dem till ett ”idrottsuniversitet”,<br />
medan resten av barnen<br />
koncentrerar sig på<br />
skolarbetet och får hålla på<br />
med sina lekar på gatorna.<br />
på eftermiddagen. Detta betyder att barnen bara<br />
är i skolan några timmar per dag och resten av<br />
tiden får de på egen hand försöka hitta på något<br />
att göra. Många föräldrar är borta hela dagarna<br />
och söker arbete, och så många som en miljon<br />
tadzjiker i arbetsför ålder reser till Ryssland och<br />
söker sommarjobb. Utan tillsyn från någon vuxen<br />
och med massor av fritid, råkar många ungdomar<br />
ut för problem. Genom att ge de här pojkarna ett<br />
mål att kämpa för och en struktur att arbeta med,<br />
gjorde SCEP mycket mer för pojkarna än att bara<br />
hjälpa dem att få spela basket.<br />
Vid avslutningsceremonin fi ck de två bästa lagen<br />
ta emot belöningar. Priserna bestod av nya tröjor,<br />
kepsar, basketbollar och medaljer, och man kunde<br />
se hur spelarna omedelbart delade med sig av<br />
sakerna till sina vänner som inte var med i laget.<br />
När de här bollarna kommer ut i grannskapet, bär<br />
de med sig hur roligt det är att spela ett bra och<br />
rent spel liksom hoppet och förväntan när man<br />
förbereder sig för nästa säsong.<br />
”Kid´s games” för mindre barn<br />
Ett annat av <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s sportprogram är<br />
”Kid´s games,” som ger en god möjlighet för barn<br />
att introduceras i sport och i hur man lever ett<br />
hälsosamt liv. Medan de håller på med sport får<br />
barnen lära sig viktiga moraliska principer och<br />
får delta i roliga och bra sportgrenar. Det första<br />
”Kid´s games” i Tadzjikistan ordnades den 6-9<br />
oktober 2005, och mer än 120 barn och 40 volontärer<br />
deltog. Det var många tävlingar mellan<br />
mellanstadieskolor, idrottslag och grupper. De<br />
fyra tävlingsdagarna var fyllda av en familjär<br />
stämning, och vi hoppas kunna skapa ännu större<br />
och bättre ”Kid`s games” denna sommar!<br />
En kreativ miljö förhindrar brottslighet<br />
”Youth life” är en ungdomsrörelse som fi nns i<br />
många länder i världen och även genomförs av<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s personal i Tadzjikistan ”Youth<br />
life” är ett ställe där man håller på med många<br />
roliga lekar, skämt och spratt etc. Målet är att ge<br />
ungdomarna en rolig alternativ tillvaro och uppmuntra<br />
dem att sluta med skadliga vanor som<br />
droger, alkohol och sex. Genom ”Youth life” kan vi<br />
bli förebilder för de unga och genom våra liv visa<br />
dem att vi kan leva utan att ha skadliga vanor och<br />
fortfarande vara framgångsrika i världen.<br />
Andra sportaktiviteter.<br />
De första ”Streetball Maniaspelen” organiserades<br />
sommaren 2000. Att ”Streetball Mania” så snabbt<br />
blev populärt blev en överraskning för oss alla,<br />
eftersom många människor blev förtjusta redan vid<br />
den här tävlingen. Under de senaste fyra åren <strong>har</strong><br />
vi haft fem streetballtävlingar i Dusjanbe och en i<br />
S<strong>har</strong>tuz (i östra Tadzjikistan). Deltagarna i tävlingarna<br />
kommer inte bara från Tadzjikistan utan också<br />
från det närbelägna Kazakstan och t.o.m. från USA.<br />
Damian Long som är kapten i Harvarduniversitetets<br />
basketlag, deltog två gånger under tävlingarna.<br />
Vi ser sport som ett bra sätt att förhindra att unga<br />
människor från Tadzjikistan hamnar i missbruk och<br />
kriminalitet. Genom ett antal projekt i olika skolor<br />
och deras närområden vill <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s personal<br />
skapa alternativ.<br />
text • foto Daniel Sullivan<br />
6 www.mercy.se<br />
www.mercy.se 7<br />
Tadzjikistan
Uzbekistan<br />
Korttidsarbetare hjälper till med sommarprogrammet<br />
Det tar hårt arbete att<br />
förändrade attityder<br />
För det mesta ligger platsen tom och öde, ett par<br />
barn springer med sina drakar seglande efter sig<br />
tills de störtdyker mot marken, några gamla kvinnor<br />
sitter tryckta mot väggen på solsidan av sitt hus<br />
och pratar eller bara tittar, allt är lugnt och vardagslikt.<br />
I mars i år förvandlades denna plats till ett hav<br />
av liv och rörelse då den intogs av upp emot hundra<br />
barn från grannskapet, det var dags för det årliga<br />
Global Challenge programmet!<br />
De fl esta barn går i skolan<br />
De fl esta barn i Khiva går i skolan men aktiviteter<br />
efter skoltid och en stimulerande miljö för att leka<br />
och lära är det ont om. Skolgång och att ha kompisar<br />
att leka med, som är så självklart för de fl esta<br />
barn, är för de funktionshindrade barnen i Khiva<br />
inte en självklarhet och det är ofta många hinder att<br />
övervinna för att ta sig dit. Det är praktiska hinder,<br />
som att ha tillgång till transportmedel och att kunna<br />
ta sig in i byggnader som är svårtillgängliga. Men<br />
andra barns och vuxnas attityder är oftast det<br />
största hindret och är det som tar längst tid och är<br />
svårast att övervinna. <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> <strong>har</strong> i samarbete<br />
med skolorna i Khiva under fl era år jobbat<br />
Fem minuter från<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s kontor<br />
i Khiva ligger en öppen<br />
kvadratisk yta omgiven<br />
av de för Uzbekistan<br />
typiska lerfärgade<br />
och vitrappade husen.<br />
Marken är hårdtrampad<br />
lera, som i torrt väder<br />
är en källa till ständigt<br />
mer damm och sand i<br />
ögonen och i vått väder<br />
blir en lerig sörja som är<br />
lika hal som en vinterväg<br />
efter underkylt regn.<br />
med ett Integrationsprojekt som <strong>har</strong> som mål att<br />
göra det möjligt för barn med funktionshinder att<br />
liksom andra barn få chansen att gå till skolan. Att<br />
gå till skolan handlar om så mycket mer än att lära<br />
sig läsa och skriva och räkna, det är en möjlighet att<br />
få vänner och att få lära sig leka och samspela med<br />
andra barn och det är också ett steg för att få barnet<br />
att veta att det är accepterat och lika älskat som<br />
andra barn.<br />
Att förändra attityder i samhället<br />
En stor del av jobbet <strong>har</strong> bestått just i detta att<br />
förändra attityder till funktionshinder. Tanken att<br />
funktionshindret är ett straff från Gud eller en förbannelse<br />
är vanligt och det fi nns också en rädsla för<br />
att det ska smitta och leda till att de andra barnen<br />
får funktionshinder om de leker med detta barnet.<br />
Detta är attityder och rädslor som kräver mer än ord<br />
för att övervinnas, det tog ett par år innan den första<br />
skolan med en Integrationsklass faktiskt vågade låta<br />
barnen med funktionshinder gå i samma klass som<br />
de andra barnen, och då först efter att ha sett barnen<br />
med egna ögon, lärt känna dem och sett att deras<br />
närvaro inte ledde till att andra barn blev sjuka. Att<br />
ordna Integrationsläger för barn med funktionshinder<br />
tillsammans med friska barn <strong>har</strong> varit en av de<br />
saker som hjälpt till att öppna vägen och förändra<br />
attityder.<br />
Korttidsprogram för volontärer<br />
De senaste åren <strong>har</strong> <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> i Khiva<br />
anordnat ett korttidsprogram, öppet för volontärer<br />
från hela världen, för att ge möjlighet att under två<br />
veckor dels prova på att jobba i en annan kultur<br />
men även att få chansen att på ett praktiskt sätt få<br />
vara med och förändra människors omständigheter<br />
och liv. Dessa volontärer <strong>har</strong> med sina kunskaper<br />
och färdigheter utformat programmet för våra<br />
Integrationsläger och genom lekar, dans och drama<br />
byggt broar mellan barnen. I år hade vi för första<br />
gången ett utomhusprogram och det var inte knutet<br />
till någon specifi k skola utan till grannskapet där<br />
vi <strong>har</strong> kontoret. Detta innebar att publiken bestod<br />
av allt från små väl påbyltade bebisar, nyfi kna<br />
föräldrar, uttråkade arbetslösa ungdomar till gamla<br />
rynkiga kvinnor som säkert sett mycket i sina dagar<br />
men ändå verkade förvånade och positivt överraskade<br />
av detta.<br />
Kreativa sätt att undervisa om hygien och hälsa<br />
Ryktet om lägret spred sig snabbt, det som började<br />
med ett tjugotal barn hade snart både tre och<br />
fyrdubblats. Den annars så öde platsen sjöd av<br />
liv. En gigantisk tandborste och en lika gigantisk<br />
mun (som nog gav de mindre barnen mardrömmar)<br />
kom fram och demonstrerade att<br />
om vi vill behålla våra tänder måste vi borsta<br />
dem. En fl icka fi ck genom att släpa runt på en<br />
ryggsäck full med böcker, vara med och visa<br />
hur tungt det blir att gå omkring och vara arg<br />
på sina kompisar och inte kunna förlåta dem,<br />
då hon förlät sina kompisar plockades en efter<br />
en av böckerna ut ur väskan. Sedan avlöste<br />
den ena leken den andra och efter konstnärliga<br />
insatser från ansiktsmålarna sprang snart<br />
tigrar, Zorro, Spiderman, uzbekiska och tyska<br />
fl aggor och indiska fl ickor runt i dammet.<br />
Många nyfi kna föräldrar kom ut och tittade<br />
på och det spratt i benen på ett par gamla<br />
mormödrar i blommiga sjalar då vi lärde ut<br />
Linedancing till barnen.<br />
Isolerade barn får nya vänner<br />
En av höjdpunkterna under lägret var att<br />
varje dag åka och hämta upp de barnen som<br />
inte kunde ta sig dit på egen hand. På andra<br />
våningen i ett sovjetinspirerat hyreshus som<br />
ser ut att befi nna sig i ett ständigt stadium av<br />
“ännu inte färdigtbyggt” eller “klart för rivning”,<br />
sitter en pojke på tolv år och tittar på TV från<br />
morgon till kväll. Förut gick han i skolan, men då<br />
han behöver hjälp att lyftas ner för trapporna och<br />
hans mamma inte klarar av det längre, kan han<br />
nu inte ta sig någonstans. Han är först skeptisk till<br />
hela idéen att bege sig ut och träffa andra barn,<br />
han vill helst bara sitta där han sitter som han gjort<br />
de senaste veckorna och månaderna. Men han går<br />
tillslut med på att prova en dag och sedan avgöra<br />
om det är något för honom. Då vi kommer hem till<br />
honom dagen därpå är det ingen tvekan om att han<br />
vill följa med igen och igen och igen! I början är han<br />
lite tyst och tillbakadragen, men fram mot slutet<br />
av veckan pratar han med de andra barnen och far<br />
fram i sin rullstol under lekarna.<br />
Att det går att förändra attityder till funktionshinder<br />
blev tydligt, de första dagarna var det vi och<br />
volontärerna som fi ck hjälpa barnen i rullstol att ta<br />
sig runt under lekarna och aktiviteterna, men redan<br />
efter ett par dagar var det fl era av de andra barnen<br />
som var ivriga att få hjälpa till.<br />
text • foto Karin Nurmi<br />
illustration Gunnel Engqvist<br />
8 www.mercy.se<br />
www.mercy.se 9<br />
Uzbekistan
Nyheter från fälten<br />
10<br />
Afghanistan<br />
En av våra lärare i engelska <strong>har</strong> nyligen börjat<br />
undervisa studenter vid lärarprogrammet på universitetet<br />
i Kabul i gramatik och annat. Situationen i<br />
Afghanistan är tidvis mycket ostabil och vårt personal<br />
håller låg profi l och försöker at anpassa livet och<br />
arbeta efter omständigheterna. Förhoppningsvis får<br />
vi tre nya arbetare till vårt arbete där i september.<br />
Azerbaijdzjan<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s huvudtandläkare dr. Akif slutade<br />
i år efter å ha varit med sen tandvårdsprojekten<br />
i Azerbaijdzjan startade up för många år sedan.<br />
Under dessa år <strong>har</strong> dr. Akif tränat upp och samarbetat<br />
med bl a dr. Samira som nu <strong>har</strong> tagit över<br />
ansvaret för båda tandkliniken i Barda och för den<br />
mobila kliniken. Hon gör ett utmärkt arbete och<br />
håller en hög standard och arbetar väldigt hårt.<br />
Under dem senaste två månaderna <strong>har</strong> 258 patienter<br />
fått behandling och de allra fl esta är unga människor.<br />
Huvudorsaken till tandproblemen bland<br />
fl yktingarna i Barda är att folk inte <strong>har</strong> kunskaper<br />
om grundläggande tandhygien och därför inte tar<br />
hand om sig själva. Därför behandlar vi inte bara<br />
patienterna utan ger även utbildning och information<br />
om viktigheten av hygien och tandvård.<br />
Kina<br />
Vår personal i nord-västra Kina håller just nu på att<br />
utbilda de lokala ledarna i byn Ahunlukum där vi<br />
för tillfället också arbetar med andra projekt. Syftet<br />
med seminarierna är att genom drama, illustrativa<br />
övningar och berättelser och diskussionsgrupper<br />
informera om hur <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> arbetar och<br />
våra metoder i det samhällsuppbyggande arbetet.<br />
Deltagarna var mycket inspirerade och det blev en<br />
stor utmaning för våra arbetare eftersom det fanns<br />
båda enspråkiga manadarintalande och uigurtalande<br />
bland de lokala ledarna.<br />
Kazakstan<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s center The Way Opener i Almaty<br />
erbjuder ett antal möjligheter att få praktisk yrkesutbildning<br />
t ex kunskaper i hårfrisering och olika<br />
datautbildningar. Nyligen startade vi en liten<br />
medicinsk enhet på centret där vår läkare tar emot<br />
patienter dagligen för hälsokontroller och enklare<br />
medicinska behandling.<br />
Våra arbetare i Aktobe planerar också den här sommaren<br />
program för barnen på barnhemmen Yesun<br />
och Tumdi. Två veckors program på Yesun på slutet<br />
av juni efterföljt av tre veckor på Tumdi. Efter fi re<br />
år med tillnärmelsesvis samma program <strong>har</strong> nu nya<br />
medarbetare fört in nya idéer och frisbee, TaeKwonDo,<br />
gymnastik och handarbete är några av<br />
inslagen som barnen ska få pröva på under dessa<br />
sommarveckor.<br />
Irak<br />
Oroligheterna i södra Irak gör att många människor<br />
fl yttar längre norr. Vårt arbete i Erbil fortsätter som<br />
vanligt. <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> arbetar med fysioterapi<br />
och integrerad utbildning i samarbete med hjälporganisationerna<br />
MEDS och Quandil.<br />
Jemen<br />
Vår ansvarliga ledare för arbetet i Jemen <strong>har</strong> nu<br />
en paus och kommer att vara i sitt hemland i några<br />
månader. Vi <strong>har</strong> därför en del ändringar i lederskapet<br />
under denna period. Annars går arbetet i våra olika<br />
samhällsutveklingsprojekt vidare som vanligt.<br />
Jordanien<br />
Vår lokala vän och medarbetare, Abu Fadi som <strong>har</strong><br />
arbetat med oss i många år går nu i pension och vår<br />
personal i Jordanien planerar en fest för att tacka<br />
honom för troget arbete och inspiration.<br />
Iran<br />
Vår personal i Iran <strong>har</strong> nyligen distribuerat nödhjälpspaket<br />
till runt 1100 familjer i Lorestan regionen.<br />
Vi distribuerar också hygien artiklar och vi <strong>har</strong><br />
gett en mycket nödställd familj på fem personer<br />
matrationer regelbundet i en månad. De lokala myndigheterna<br />
<strong>har</strong> frågat oss om hjälp att ge livsmedel i<br />
fem till sex månader till så många som möjligt av de<br />
40 000 familjerna som fortfarande bor i tält efter att<br />
ha tappat alla sina ägodelar under jordbävningen i<br />
mars. Förhållanden i regionen är mycket svåra och<br />
väldigt lite hjälp <strong>har</strong> nått offren av denna förfärdliga<br />
naturkatastrofen.<br />
Myndigheterna i Lorestan <strong>har</strong> frågat oss om vi kan<br />
bistå med följande artiklar:<br />
1) Livsmedel för 5-6 månader<br />
2) Hygien artiklar för 5-6 månader<br />
3) Fotogenspisar<br />
4) Köksutstyr<br />
5) Plast för golvet i tälten och som regnskydd<br />
6) Vattendunkar<br />
7) Fläktar<br />
Sudan<br />
Sex av skolorna som tidigare drevs av <strong>Operation</strong><br />
<strong>Mercy</strong> <strong>har</strong> nu gått igenom en prosess för att bli självständiga<br />
och oberoende av utländsk fi nansiering. För<br />
fyra av skolorna <strong>har</strong> detta fungerat, men två skolor<br />
<strong>har</strong> stora problem och kan tvingas lägga ner sin verksamhet.<br />
Vi håller nu på att utvärdera och hitta åtgärder<br />
för att förhindra detta.<br />
Några av våra stora pojkar som <strong>har</strong> växt up på våra<br />
center för gatubarn <strong>har</strong> ingen familj eller <strong>har</strong> sin<br />
familj i södra Sudan där det inte fi nns några skolor<br />
att ge dem utbildning. <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> i Sudan <strong>har</strong><br />
en önskan om att bygga ett hem för dessa pojkar<br />
så att de ska klara av sin livssituation, skaffa sig en<br />
utbildning och bli självförsörjande i framtiden. <strong>Operation</strong><br />
<strong>Mercy</strong> skulle i så fall stå för omkostnader av<br />
husbygget, men att pojkerna själva måste arbeta när<br />
dem inte studerar t ex på kvällar och helger för att<br />
försörja sig själva med mat och kläder. Detta projektet<br />
är än så länge i planeringsfasen och vi behöver<br />
fi nansiella gåvor för att göra det möjligt.<br />
Tadzjikistan<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong> mottog pengar från den engelska<br />
ambassaden i Dushanbe för att starta ett HIV/AIDS<br />
projekt bland tonåringar. Syftet med projektet är att<br />
informera ungdomarna om farorna med användning<br />
av droger och hur man skyddar sig mot HIV/AIDS.<br />
Dem senaste månaderna <strong>har</strong> vår personal arrangerat<br />
seminarier och ”workshops” i fl era skolor i Varzob<br />
och Hissor regionen.<br />
Genom våra samhällsutvecklingsprojekt <strong>har</strong> vi reparerat<br />
och byggd staket och trappor i skolan i Dehmalik.<br />
120 datorer från <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s computerlager<br />
i Dushanbe <strong>har</strong> också distribuerats till olika by skolor<br />
och organisationer med lågt budjett och få resurser.<br />
<strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s stickmaskinsprojekt för änkor och<br />
fattiga kvinnor går mycket bra och beställningar på<br />
stickade artiklar t ex hattar och skarf ger dessa kvinnor<br />
en stadig inkomst som ger dem möjlighet att<br />
själva försörja sina familjer.<br />
Uzbekistan<br />
Nyligen hade våra arbetare i Khiva besök av sju amerikanska<br />
specialister från organisationen ”International<br />
Training and Development organisation”. Genom<br />
att sponsra vårt mattvävningsprojekt och dela några<br />
av sina kunskaper med <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong>s personal<br />
<strong>har</strong> de nu fått möjligheten att lära hur man kan odla<br />
växter och sen framställa de behöveliga naturliga<br />
färgämnen till att färga sidentråderna till mattorna.<br />
Vi planerar att börja odlingen så snart vi <strong>har</strong> hittat<br />
växterna som är bäst anpassat Khivas ökenklimat.<br />
Detta är ett helt nödvändigt steg för att slippa betala<br />
de höga skatterna på importerade färgämnen. Vi är<br />
glad för att mattväveriet fortfarande fungerar bra<br />
och ger fl era familjer en stadig inkomst trots en del<br />
problem med plötsligt bortfall av personal och andra<br />
praktiska hinder under dem senaste månaderna.<br />
Flera nyheter på<br />
www.mercy.se
text • foto Rance DeLaney<br />
Mifl ey kommer nu<br />
runt på egen hand<br />
Bland beduinerna i södra Jordanien driver <strong>Operation</strong> <strong>Mercy</strong><br />
ett center för ortopediska hjälpmedel. Genom detta projektet<br />
får barn från fattiga familjer anpassade hjälpmedel. När<br />
barnen får hjälpmedel som proteser, rullator eller rullstol blir<br />
ofta barnen en ressurs i stället för en börda i familjen. En av<br />
våra arbetare i Jordanien delar berättelsen om Mifey.<br />
Jag vill gärna berätta för er om Mifl ey, en av barnen<br />
vi nyligen tog med till Amman så att han skulle få<br />
speciellt anpassade ortopediska hjälpmedel. Mifl ey är<br />
en fem år gammal beduin pojke som lider av spinabifi<br />
da, en medfödd missbildning där ryggraden inte<br />
blivit fullt utvecklad. Hans pappa dog för några år sen<br />
och familjens nya hus som han då höll på att bygga<br />
blev aldrig färdigt. Mifey och hans mamma och farmor<br />
fl yttade in i huset utan dörrar, rinnande vatten eller<br />
el. När hans mamma gifte om sig lämnade hon Mifey i<br />
farmorns vård.<br />
När jag mötte Mifey första gången var han blyg och<br />
ängslig och klamrade sig fast vid sin farmor. Han<br />
kunde inte gå, när farmor inte orkade bära honom,<br />
kröp han runt på golvet som var bara grus. Förra<br />
besöket till Amman fi ck Mifl ey två benskenor och en<br />
rullator så han äntligen själv kan ta sig runt i hemmet.<br />
Han välkomnar mig nu med ett stort leende och en<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Hjälmarberget<br />
702 31 Örebro<br />
Tack för att du<br />
står med oss i detta<br />
livsförvandlande arbete<br />
Vid defi nitiv eftersändning<br />
återsänds försändelsen med<br />
nya adressen på baksidan.<br />
<br />
Äntligen Äntligen får får Mifl Mifl ey ey röra röra sig sig fritt fritt i i sitt sitt eget eget hem hem<br />
kram. Mifey ska få ännu större frihet under halvåret<br />
som kommer, i takt med att han lär sig gå med hjälp av<br />
kryckor.<br />
Det är en stor glädje att få arbeta med barn som Mifey<br />
och följa deras fysiska framsteg genom den hjälp som<br />
vi kunnat förmedla. Det är fantastiskt att få vara del<br />
i ett sånt här arbete och jag är tacksam för alla som<br />
stödjer och står med oss för att göra detta möjligt. Jag<br />
önskar ni alla kunde få den förmånen att träffa alla<br />
våra barn och deras familjer.