KRIK-Nytt VT 2023

VAR ÄR GUD?
FRITIDSLEDAR-
UTBILDNING
16
I skrivande stund har ett bönemöte på
Asbury University i Kentucky, USA pågått
i över två veckor. Många människor
upplever ett möte med Gud och en
atmosfär av frid som de inte kan förklara.
På TikTok har hashtagen #asburyrevival
över 100 miljoner visningar.
Jag tänker inte ge mig på att analysera
vad som sker där, men jag gläds åt att
människor upplever att Gud möter dem
och ger dem en ny riktning för livet. Sådana
möten ska vi be och längta efter.
Det är vanligt när man upplever något
liknande att det beskrivs som att
“Guds närvaro var så stark!” eller att
“Gud var verkligen där!” Ibland har
jag även hört formuleringen: “Vi ska
be ner Guds närvaro!” inför evenemang.
Men här riskerar vi att hamna
snett och bli ganska rastlösa i jakten
på upplevelsen av Guds närvaro. Vad
händer då de dagar och gudstjänster
vi inte upplever Guds närvaro lika
starkt? Eller när det händer saker
som verkligen inte präglas av Guds
frid och fred?
Gud finns hela tiden och överallt
Jag menar att det är viktigt att vi inser
att Guds närvaro är konstant. Gud
finns överallt. Han är strikt taget inte
mer närvarande på ett lovsångsmöte
än på ett styrelsemöte. Bön handlar
inte om att manipulera Guds närvaro.
Då hade bön varit magi, och Gud hade
varit anden i flaskan. Om Guds närvaro
är beroende av min egen upplevelse,
eller av yttre omständigheter, eller
bunden till vissa platser, så är det
en väldigt svag Gud vi har. Men Gud är
hela världens skapare och Herre, som
finns hela tiden och överallt.
Problemet är inte Guds närvaro
utan vår. Gud är stabil och vill tala
och lyssna till oss. Vi däremot är ofta
splittrade och dras åt alla möjliga håll
i stället för att lyssna till Guds röst.
Vi har väldigt lätt att lova Gud
mycket på ett lovsångsmöte med rätt
musik och rätt känslor. Vi har desto
svårare för att avsätta en liten stund
varje dag för att läsa Bibeln och be.
Därmed inte sagt att upplevelserna
är oviktiga, men vi ska inte förväxla
dem med Gud själv. Han är lika mycket
med oss oavsett vilken dag det är
eller vilken stämning vi är i. Jag tror
faktiskt att Jesus menade vad han sa:
“Jag är med er alla dagar till tidens
slut.” (Matteusevangeliet 28:20).
Vågar vi tro att det faktiskt är så?
Vilka konsekvenser skulle det få för
våra liv? En hjälp till att få lite perspektiv
på detta är att tänka på kristna som
förföljs för sin tro. De upplever nog
generellt inte Guds närvaro starkare
än vi. Men de kämpar och vill vara trofasta
mot Gud trots de svårigheter de
möter. Det är vår uppgift också, oavsett
hur starkt eller svagt vi upplever Guds
närhet.
Jag skriver det här på årsdagen av Rysslands
fullskaliga invasion av sitt grannland
Ukraina. Det senaste året har vi på
kortare avstånd än vanligt tvingats se vilken
fasansfull ondska människan är kapabel
till. Och tyvärr ser det inte ut som
att kriget kommer ta slut i närtid heller.
Här blir frågan om var Gud är brännande
på ett annat sätt. Här ropas frågan ut
som en bön till Gud om att gripa in.
Jesus kallar oss att följa
Jesus är det yttersta svaret på frågan,
och visar oss att det inte finns något
mörker där Gud inte är. Jesus går frivilligt
in i lidandet trots att han var oskyldig
och trots att han hade makten att
undvika det. Även Jesus ropade till Gud
i sin ångest med orden från Psaltaren
22: “Min Gud, min Gud, varför har du
övergivit mig?” Även om han inte upplevde
Guds närhet så litade han på Gud,
och bönen slutar också i förtröstan på
Guds löfte om att gripa in. Se Psaltaren
22:30–32.
Det är det här som gör att vi kan våga
tro att Gud är lika närvarande i det lilla
som i det stora. Han hör bönen lika mycket
i den lilla KRIK-gruppen som på mötet
på EXPLORE eller Basecamp.
Gud finns med dig även i ditt mörker
och i din ensamhet. Jesus har redan varit
där. Han har lovat att aldrig överge oss
och kallar oss att följa honom varje dag.
HANS DAHLÉN
BITR. GENERALSEKRETERARE
Läs mer och sök på
hfs.se