Danske Fjerkræracer - NordGen

FOTO: JÓHANNA HARÜARDÓTTIR
Den gamle race er blevet meget
populær i Island de sidste år.
NORDISK GENBANK HUSDYR • NR. 1 • FEBRUAR • 2005
FOTO: VERA GJERSØE
Nordiska fjäderfäraser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Danske Fjerkræracer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Fjäderfän i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Effektivare skydd av den finska lantrashönan . . . . . . 7
Farverig og elsket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
Føroyska dunnan (Den færøske and). . . . . . . . . . . . . 9
Føroyska gásin (Den færøske gås). . . . . . . . . . . . . . . . . 9
Projekt 1994-2004 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Norden i en ny tid
- Viden, dynamikk og samarbejde . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Norden rundt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

2
En tankevekker for oss alle må være at det i dag ikke
finnes nasjonale avlsprogrammer for fjørfe i Norden.
Internasjonalt er fjørfeavlen konsentrert til noen bitte
få kommersielle selskaper lokalisert utenfor Norden og
dette i seg selv er en risiko for matvaresikkerheten. Det
kan helt klart slåes fast at dagens "avl i Norden" ikke er
bærekraftig og fremtidsrettet. Vi har bevaringsverdige
raser i Norden, men interessen for dette arbeidet er
ikke akkurat stigende selv om vi har gledelige nyheter
fra både Island og Finland, der interessen for den
lokale høna er økende. I Norge har man en egen
genbank for fjørfe, som er den eneste av sitt slag i
Vest-Europa. Den inneholder i dag 15 forskjellige
linjer/raser, som alle har både genetisk og kulturell
betydning. Interessen for denne banken er dalende, da
det er ingen som etterspør bortsett fra noe salg av de
"historiske rasene" til hobbybrukere, og kostnadene
ved å opprettholde aktiviteten er høye, men vi snakker
her om Norges genarv. Den nordiske fjørfeavlen kan
for eksempel gjenoppstå gjennom et nordisk
samarbeid mellom organisasjonene og
forskningsinstituttene. De kan gå sammen om å lage
den kombinasjonen (Den svenska hönan, den danske
Hellevadskorsningen og den norske Norbrid) som blir
foreslått i rapporten "Nordiske fjørferaser", og som vil
egne seg i frittgående systemer. Men når vil de
nordiske lands produsenter lage "Nordhøna"?
Lederen
Året 2004…
Nordisk Genbank Husdyr startet sine nye
programperiode i 2004 og har igjen opplevd økt
aktivitet. Vi har utarbeidet 5 prosjektrapporter pluss et
eget avlsplanleggingsprogram, samt en rapport om
alle Nordisk Genbank Husdyr sine prosjekter og
stipendier. Nordisk Genbank Husdyr har også laget en
regionalrapport om situasjonen for nordiske
husdyrraser. Denne ble utarbeidet etter et tett
samarbeid med det enkelte land. Videre har man hatt
over 73 000 besøkende på hjemmesiden og laget en ny
brosjyre om bærekraftig avlsarbeid. Dyrartsgruppene
begynner å finne sin plass. Det ble i 2004 laget egne
informasjonsark for de fem dyreartsgruppene. I tillegg
har man bidratt med personelle ressurser til felles
informasjonssatsning i regi av NMR. Det har også vært
et aktivt år med mange interessante henvendelser fra
avlsorganisasjoner og andre aktuelle aktører.
Nordisk Genbank Husdyr har blitt en viktig brikke i det
nordiske forvaltningsarbeidet og gjennom Internett,
publikasjoner og utrednings- og forskningsrapporter
vil man i tiden framover være med å bringe nordisk
forvaltningsarbeid fremover og dermed sikre ressurser
for framtida. Nordisk Genbank Husdyr har konkretisert
sitt samarbeid med de andre sektorene og ser nytten
av et nærmere samarbeid. I løpet av dette året har
man også fått et
tettere samarbeid
med flere
internasjonale
aktører.
FOTO: LIV LØNNE DILLE
Liv Lønne Dille
Redaktør

Hans Ekström/Poul Sørensen
Nordisk Genbank Husdyr har tagit initiativ till projektet,
som har pågått sedan 2002. Projektets syfte har varit att
dokumentera status för raser och linjer som kan
användas i produktion på golv i Norden samt prioritera
forsknings- och utvecklingsprojekt. Projektet bedömer
att några nordiska linjer kan vara intressanta för
användning i frigående system och har använts till detta:
Den svenska hönan, den danska Hellevadskorsningen
och den norska Norbrid. Det kan finnas genetiskt
material i de angivna linjerna som är väl anpassade till
produktion i frigående system på proteinsvagare
utfodring och med bra beteende och produktivitet. Ett
försök under realistiska produktionsförhållanden för att
få mera kunskap om detta föreslås från projektet.
Nationella program för avel har alla hamnat under stark
konkurrens som följd bl.a. av en öppnad internationell
marknad som också innefattar genetiskt material. I stort
har fjäderfäproduktionen i Norden förändrats under de
senaste 30-40 åren från många små besättningar på
gårdar med även annan produktion till stora enheter
med i snitt omkring 15 000 äggproducerande höns, en
koncentration som ställer mycket högre hygieniska krav.
Burhållningen har också bidragit till denna utveckling
som skett i de flesta länder. Den har också påverkat
avelsprogrammen. Det är nu 3-5 världsomspännande
företag som förser alla med kycklingar för den
storskaliga burhönsproduktionen. Följden är att de
nordiska länderna från 1970-talet och framåt avvecklat
sina egna avelsprogram. Länderna har därigenom
förlorat kontrollen över den långsiktiga utvecklingen av
genetiskt material för fjäderfäproduktion. Om
driftsinriktningen för produktionen ändras (som t.ex.
stopp för användning av traditionella burar) finns risk för
att man kan förlora i effektivitet genom att den ändras
utan att man tar hänsyn till djurmaterialet och krav på
Nordiska fjäderfäraser
FOTO: LIV LØNNE DILLE
ett förändrat avelsmål. Den traditionella
burhönshållningen har medfört starkt urval främst för
äggproduktionsförmåga som ökat ytterst snabbt. 2001
skedde helt övervägande del av äggproduktionen i
traditionella bursystem. Sverige har infört förbud mot
detta driftssystem från 2004 och övergång sker till
inredda, större burar samt golvproduktion. Generellt för
Norden har dock en ökning av produktion i ickebursystem
skett till över 20%. Det finns både nationella
regler och regler från EU, som begränsar produktionen
med höns. Ekologisk äggproduktion har ytterligare krav
med huvudkraven frigående höns och viss maximistorlek
för besättning.
Äggproduktionen befinner sig i ett avgörande läge där
huvudfrågan är om äggproducenterna och
konsumenterna accepterar de alternativa nya
driftssystemen.
Äggproduktion från höns i "hushållsbesättningar" utgör
en inte helt obetydlig del av produktionen. Säkra siffror
saknas, men andelen uppges till mer än 20% i Danmark.
EU-regler
EU-reglerna ger minimikrav för äggproduktionen
baserade på den europeiska konventionen för djurskydd
för lantbrukets husdjur. Reglerna är indelade efter de tre
driftssystemen traditionella burar, utvecklade burar och
frigående höns. Reglerna avser minimiyta, foder- och
vattentillförsel m.m.
Ägg- och broilerproduktion
När man införde avelsprogram för värphöns förstod man
snart att äggläggningsförmågan stod i motsättning till
köttproduktionen. Införandet av de tyngre,
brunäggsvärpande, raserna förbättrade läget något.
Specialiserade köttproducerande raser utvecklades i USA
och de tog över helt från ca 1960, då man också börjat
könsbestämma "äggraserna" och endast använda
honkycklingar i vidare uppfödning.
Nationella program
Projektrapporten innehåller beskrivningar av status
beträffande nationella program med tabellmaterial och
översikt över raser och linjer i Norden. Man kan bl.a.
utläsa att tidpunkten då nationella avelsprogram
försvann är olika mellan länderna samt att de flesta har
någon form av genbanksprogram.
Rapporten kan fåes ved henvendelse til Nordisk Genbank
Husdyr eller den kan leses på vår webside (svensk og
engelsk).
3

4
Leo Kortegaard/Hans Ranvig
De nationale fjerkræracer, Brun Landhøne i stor og
dværg, Dansk Gås og Sort-hvidbrystet And indgår i det
danske bevaringsarbejde. Desuden avles og udstilles
cirka 7 farve- og tegningsvarieteter af landhøns og 2
farve- og tegningsvarieteter af danske ænder. Alle er
rekonstruktioner. Hvid Italienerhøne og Italiensk Gås af
linier avlet i Danmark i 70-100 år er begge medtaget som
lokalt tilpassede racer i "Landerapporten" til FAO, da de
kan have interesse i genbevaring og eventuel udvikling
af produktion under særlige forhold (nicheproduktion).
Danmark organiserede meget tidligt sin fjerkræavl og
– produktion omkring foreninger og Danske
Standardbeskrivelser fra 1908, senere Skandinavisk
Fjerkræstandard. Standarden har været vejledende for
bedømmelse af eksteriør og nytteegenskaber for avlere
under afholdelse af skuer og udstillinger, som
traditionelt har været væsentlige for arbejdet med
racerne i Danmark.
De seneste ca. 50 år er bevarelsen af de mest oprindelige
bestande af især gæs og til dels ænder i høj grad
foregået hos avlere, der ikke har udstillet, men som af
nostalgiske grunde har holdt fast ved de gamle racer.
Dansk Landhøne
Den oprindelige danske landhøne er i dag repræsenteret
af den brune (vildtfarvede) varietet. Der findes også en
kortbenet varietet kaldet lutte, samt en dværgform af
begge. Specialklubben
for Danske Landhøns
vurderer at der blandt
registrerede avlere
findes ca. 500 avlsdyr
og at der medregnet
avlsdyr uden for
foreningen findes i alt
1000-1200 avlsdyr.
Heriblandt findes
besætninger der
formodentlig aldrig er
blevet indkrydset med
andre racer.
FOTO: HANS RANVIG
Danske Fjerkræracer
Den brune landhønes
farve og tegning er
meget lig Bankivahønens.
Landhønsenes
evne til at søge føde,
sørge for udrugning og
opfostring af afkom, herunder forsvar mod – og evne til
at modstå fjender, er meget udpræget. De er således
meget velegnede til at leve under frie forhold, gerne i
naturlige omgivelser, hvor deres medfødte adfærd
(instinkter) kommer til deres ret.
Ægydelsen var i 1888 gennemsnitlig 90 æg/høne/år, i
1923 121 æg/høne/år, i 1974 151 æg/høne/år og i 1998 180
æg/høne/år. Nyere undersøgelser har vist, at kyllinger af
den Brune Landhøne erhverver immunitet overfor
spolorm under opvæksten og de er i det hele taget
meget modstandsdygtige overfor almindelige
fjerkræsygdomme. Det er således en race der har bevaret
landracehønsenes egenskaber og som egner sig til
hobbyavlere og selvforsynere med små besætninger, der
kan drage nytte af deres egenskaber. De giver hvide æg
(dværghønsenes æg er ofte lidt brunlige) med
forholdsvis stor blomme og slagtekroppen er kødfuld og
velsmagende.
Den Brune Landhøne bør holdes under driftsforhold, hvor
de omtalte værdifulde landrace-egenskaber bevares.
Racen bør givetvis opfattes som en oprindelig hønserace
i Danmark.
FOTO: HANS RANVIG
Dansk Gås
Den Danske Gås findes i 2 tegningsvarieteter, en grå og
en gråbroget, som er beskrevet i Dansk Fjerkræstandard,
1908. Bestanden af grå- og gråbrogede avlsgæs vurderes
af "Dansk Gåse- Ande- og Kalkunavler-forening" (DGAK)
at være ca. 400 stk. grå og ca. 700 stk. gråbrogede i 2004.
Heraf skønnes 150-200 stk.grå og 250-300 stk.
gråbrogede at have en afstamning der altovervejende
kan relateres tilbage til 1930-40’erne og dermed til
oprindelige landgæs i Danmark. Bestandene har været
stigende de allerseneste år.

Ifølge kilder i den oldnordiske digtning har der været
holdt gæs i Danmark i ca. 1000 år, men Grågåsen er
sandsynligvis tæmmet allerede efter skovens rydning og
agerbrugets udvikling i broncealder og jernalder. Op
gennem middelalderen har gåseavl spillet en meget stor
rolle i alle samfundslag fra kongehus til
landarbejderhjem. Det berettes, at der ved landsbyerne
kunne ses flokke på flere tusinde gæs på stubmarkerne
efter høst.
Af specielle kendetegn hos nulevende gæs af
landracetype kan nævnes en enkelt bugpose og gråblå
øjne , der hos den grå varietet er unikt blandt
gåseracerne (den vilde Grågås har mørke brune øjne).
Tegningen og farven hos den gråbrogede varietet
beskrives i standarder fra 1908, 1929 og 1952 således:
"kan være grå- og hvidbroget uden nogen bestemt
begrænsning af farvepartierne". Siden 1968 er dette
ændret så den farvede tegning skal dække bestemte
partier symmetrisk, som hos andre gråbrogede racer
rundt om Østersøen. I stammer af mest oprindelig
landracetype får langt den overvejende del af afkommet
uregelmæssig tegning generation efter generation,
uanset selektion efter den ønskede symmetriske
farvetegning.
De Danske Gæs er hårdføre og nøjsomme og kan klare
sig med meget lidt tilskudsfoder, hvis de har fri adgang
til kort fint græs. De ruger selv og fører gæslinger, som de
med stor ihærdighed forsvarer mod fjender. De kan i
pressede situationer flyve længere strækninger. Gåsens
historie i Danmark er lang og kontinuerlig. Det skyldes
ikke mindst, at dens evne til at leve af plantemateriale
året rundt og til fedtansætning før slagtning og for
overlevelse af vinteren, sammen med dens medfødte
instinkter for prægning og tilvænning til omgivelserne,
inklusiv mennesket, har gjort den til et nemt og billigt
husdyr at holde for alle samfundslag. Dun og småfjer
blev brugt i dyner og svingfjerene havde meget stor
betydning som pennefjer.
Sort-hvidbrystet And
Denne race er i Dansk Fjerkræstandard 1908 og de
følgende standarder beskrevet i illustrationer med noget
skiftende avlsmål. Dens tegning og type ligger nær Blå
Svensk And og Pommersk And. Den nævnes først i
litteraturen efter ca. år 1900. Dansk Gåse- Ande- og
Kalkunavlerforening (DGAK) skønner, at der er 80-120 stk.
sort-hvidbrystede avlsænder, som formentlig kan indgå i
bevaringsarbejdet, medens et større antal bør holdes
udenfor avl.
FOTO: HANS RANVIG
Tamanden nævnes sporadisk i litteraturen fra 1600tallet,
hvor nogle herregårde og præstegårde havde et
vist andehold, men først i det 19. århundrede blev
andehold almindeligt på flere egnes bøndergårde. Der
var tale om små landænder, som var grå (vildandfarvet),
blå og sorte, nogle med hvidt bryst og ofte sorte fødder.
Disse blandingsænder er til stadighed blevet krydset
med vilde gråænder, som det også sker i dag. Hvor vidt
de sort-hvidbrystede ænder, vi har i dag, har aner tilbage
til begyndelsen af det 20. århundrede er vist meget
usikkert. Det skal bemærkes, at sort-hvidbrystet
farvetegning meget let rekonstrueres ved at krydse en
hvid og en vildtfarvet and, hvilket ud over de nævnte
forsøg på "forbedringer" har forplumret
bevaringsarbejdet, der i praksis ikke har været baseret på
de kendetegn, som oprindelige sort-hvidbrystede ænder
besidder.
Fra midt i 1970’erne begyndte bevaringstanken at vinde
frem. Der fandtes på dette tidspunkt kun 2 små,
ubeslægtede bestande af sort-hvidbrystede ænder af
formodet ældre oprindelse. Desværre blev den ene
besætning indkrydset med flere racer, for at forbedre
nytteegenskaber og leve op til skiftende krav på
udstillinger, med et til slut meget uheldigt resultat. Den
anden bestand er bevaret og opformeret mere rent og
lever i dag op til standarden fra 1908. Den har bevaret
landraceegenskaber som rugelyst, ællingeføring og
udpræget evne til fødesøgning under frie forhold.
Mer detaljer finnes på www.nordgen.org (på dansk)
5

6
Jackis Bengtson
De vanligaste fjäderfäna i Sverige består av kommersiella
värphöns- och slaktkycklinghybrider, men intresset att
hålla rasfjäderfän är stabilt. Bevarandearbetet för de
nationella fjäderfäraserna sker i genbanker. Av Sveriges
16 nationella fjäderfäraser är två akut utrotningshotade
och tolv utrotningshotade.
Kommersiella fjäderfän
De kommersiella värphönsen utgörs av internationella
hybrider och ingen avel sker i Sverige. Fyra märken,
Lohman, Hy-line, Bovans och Derco, är representerade,
varav de två förstnämnda dominerar marknaden.
Merparten de svenska värphönsen är vita höns som
värper vita ägg. I Sverige är det förbjudet att hålla
värphöns i burar utan rede, sittpinne och rede och de
flesta värphönsen är frigående inomhus.
Även bland slaktfåglarna dominerar internationella
hybrider. Bland slaktkycklingarna finns märkena Cobb
och Ross representerade. Det kalkonmärke som
förekommer är BUT, British United Turkey. De vanligaste
gåsraserna inom kommersiell gåsproduktion är
skånegås, emdengås, italiensk gås och toulousegås.
Rasfjäderfän
I Sverige sker avel inom flera fjäderfäraser, både
nationella och raser från andra länder. För de flesta
raserna finns standarder framtagna och djuren jämförs
med standarderna på exteriörutställningar i Svenska
Rasfjäderfäförbundets regi.
När det gäller avels- och
bevarandearbetet för de 16
nationella fjäderfäraserna, sker inte
avelsvärdering via utställningar. De
nationella raserna har aldrig varit
exteriört enhetliga och aveln syftar
främst till att bredda avelsbasen så
mycket som möjligt. Föreningen
Svenska Lanthönsklubben för
register över de nationella raserna
och ansvarar också för den avelsplan
som finns. Av avelsplanen framgår
att verksamheten syftar till att
bevara de nationella rasernas
egenskaper och då särskilt klimatisk
härdighet, motståndskraft mot
sjukdomar, goda
föräldraregenskaper, ett gott lynne
och en rimligt hög produktion. I
stället för rasstandarder finns det
Fjäderfän i Sverige
rasramar, som beskriver såväl exteriör som kända
produktionsegenskaper som är dokumenterade för
rasen.
Genbanker
Bevarandearbetet för de nationella raserna sker med
levande djur. Aveln inom respektive ras sker i så kallade
genbanker. Tillförsel av djur till en genbanksbesättning
kan endast ske från en annan genbanksbesättning. Varje
genbanksbesättning finns registrerad i en stambok. Den
som ansluter sig till genbanken ska årligen rapportera in
en del uppgifter till föreningen. Uppgifterna kan gälla
hur många hönor eller honor som ruvat, vikten på
avelsdjuren och eventuella sjukdomsfall. Innehavaren av
en genbank får ingen ekonomisk ersättning av staten,
utan arbetet sker på ideell basis.
Tio av de svenska fjäderfäraserna är höns, fyra är
ankraser och två är gåsraser. Föreningen Svenska
Lanthönsklubben betraktar raser med färre än 100
individer i genbank som akut utrotningshotade och färre
än 1000 individer som utrotningshotade. Alla hönsraser
förutom åsbohöns och hedemorahöns är
utrotningshotade. Bland ankorna är blekingeankor och
blå anka akut utrotningshotade, medan gul anka och
svensk myskanka är utrotningshotade. Båda gåsraserna
är utrotningshotade. Utöver de ideella insatserna som
sker kompletteras för simfåglarna genom ett WWF
finansierat projekt som löper under fem år. Det finns
säkert anledning att återkomma med information om
detta projekt i senare nummer av ngh-nytt.
FOTO: JACKIS BENGTSON

Effektivare skydd av den finska lantrashönan
Juha Kantanen
FOTO: MTT ARKIV/TAPIO TUOMELA
Med de åtgärder och rekommendationer som finns i
Finlands nya nationella genresursprogram för djur hålls de
gamla finska lantdjursraserna livskraftiga. I programmet
föreslås bland annat DNA-undersökningar av den finska
lantrashönan. Genom tillämpning av forskningsresultatet
kan skyddsprogrammet för rasen effektiveras.
Igångsättning av genresursprogrammet
De åtgärder som föreslås i Finlands jord- och
skogsbruksministeriums nationella genresursprogram rör i
huvudsak djurarter och -raser som utnyttjas i
näringsverksamhet. Programmet startades 2004, och det
strävar efter att upprätthålla arternas och rasernas
genetiska variation och att främja en hållbar användning av
djurgenresurserna. Arbetet med att bevara djurgenresurser
koordineras av MTT, Forskningscentralen för jordbruk och
livsmedelsekonomi i Jokioinen.
En speciellt viktig målsättning är att utrotningshotade
ursprungsraser i Finland inte dör ut, och att ursprungsraser
upprätthålls på ett hållbart sätt. En av de raser som skyddas
är den finska lantrashönan.
MTT påbörjade skyddsprogrammet för lantrashönan 1998. I
programmet deltar nu över 160 bevarare från olika delar av
Finland och de har över 3000 hönor av lantras. Medan
skyddsprogrammet har pågått har antalet djur fördubblats.
Lantrashönan har likaså blivit godkänd till den grupp av
djurraser som får uppfödningsstödet för ursprungsraser.
Inom ramen för programmet upprätthålls en databas för
lantrashönan, förses uppfödarna med information och
anordnas seminarier. Men skyddsprogrammet kan göras
effektivare.
Nya inslag i bevarandeprogrammet
Den finska lantrashönan består av över tio stammar eller
släktlinjer som har eller förmodas ha ett från varandra
avvikande geografiskt ursprung. Man har velat föda upp
olika stammar i egna grupper. Om det inte finns skriftligt
material har de muntliga uppgifterna om de olika
stammarnas ursprung kunnat förändras under årens lopp.
Så hönsstammar som har ansetts komma från olika linjer
kan härstamma från samma hönspopulation. Med den
planerade typbestämningen av DNA-markörer kan
skillnaderna och likheterna mellan stammarna upptäckas,
och de stammar som visar sig härstamma från samma
population kan förenas.
Djuren hos bevarare av lantrashönan kan vara närsläktade.
Föräldrapopulationen till en ny generation som föds i
hönsgården kan ha bestått av halv- eller helsyskon. Det har
dock inte kommit några rapporter om att inaveln skulle ha
förorsakat en tydlig nedgång av stammen, till exempel vid
äggproduktionen. Eftersom de besläktade djuren har
gemensamma förfäder har de också samma genformer i sin
arvsmassa. Målet med bevarandet av genresurser för djur är
att upprätthålla en så stor mångfald av gener som möjligt
och djurens livskraft. Att djuren blir släkt med varandra
stöder inte dessa målsättningar. Det vore sålunda
nödvändigt att få nytt djurmaterial till lantrashönornas
hönsgård allt emellanåt.
Bevarandet av lantrashönan utförs i fortsättningen också
genom att genetiskt olika stammar upprätthålls, men nu
görs bytet av genmaterial effektivare. Föreningen av
stammar som görs med resultaten av DNA-testerna som
grund erbjuder uppfödarna en möjlighet att få nytt
djurmaterial till sin hönsstam. Å andra sidan är
målsättningen att utveckla ett lämligt parningssystem med
rotation, där de bevarare som har samma stam skulle byta
djurmaterial med varandra. När det gäller höns kan det vara
svårt att anpassa nya djur till flocken: hönsflockens
beteendemönster måste beaktas. De torde vara lättare att
få nya individer genom ruvande av avelsägg än genom att
skaffa levande individer. Konstbefruktning av hönorna är
också en möjlighet att få djurmaterial. Avsikten är också att
samla könsceller från lantrastuppar för långtidsförvaring av
genresurser i en täckande genbank, som också kan utnyttjas
i det nuvarande in situ-skyddsprogrammet för levande djur.
7

8
Jóhanna HarÜardóttir
Den Islandske høna "Landnamshøna" er sluppet for at
blive blandet med de høneraser der siden 1940’erne er
importeret til Island. Den gamle race er blevet meget
populær i Island de sidste år og flere og flere holder
landmanshøna for ægproduktionens skyld og til glæde
for sig selv og andre. Interessen for at opretholde alle
farver og egenskaber er stor, hvilket er vigtigt for racens
overlevelse. Landnamshøna har som andre dyrearter i
Island en stor bredde hvad angår farver, og man kan også
se variationer i kamform, og nogle individer har fjer på
fødderne.
I klubben for ejere af landnamshaenan er der 218
medlemmer og klubmedlemmerne har været meget
aktive. For at få flere oplysninger om rasen udsendte
klubben nogle spørgsmål til ejerene, og har fået svar,
som giver en god oversigt om hønsene og deres
udseende. Svarene viser, at den største del av hønsene
har sort eller mørkebrun hovedfarve. Derudover har alle
høns mindst en farve til, oftest oliegrøn, rød, gul eller
hvid, som striber, draber eller flagrer. Næstflest har
mellembrun eller gul hovedfarve og mindst en farve til.
Derefter kommer en stærkere farve i mange nuancer.
Hvid ses sjældent, men en lysegul og lysegrå hovedfarve
breder sig i rasen. For at holde farveglæden i rasen har
Farverig og elsket
FOTO: JÓHANNA HARÜARDÓTTIR
medlemme i klubben hjulpet hinanden bl.a. ved at bytte
haner – nogle af dem regelmæssigt, for at få nyt blod og
nye farver. Hønerne har mange forskellige kamtyper, de
fleste dog enkeltkam, men rosekam eller blærekam ses
også. Hønerne er dygtige til at finde fødeude i marken,
og de ruger selv ud, hvis de får lov til det. De unge høns
er gode æglæggere. Om sommeren lægger hver høne et
æg om døgnet de første 2-3 leveår.
De fleste Landnamshøns findes i sydlandet, men racen er
i dag udbredt over hele landet. De fleste avlere har kun få
høns (8-10 stk), men mange vil gerne have flere, hvis de
fik bedre muligheder for afsætning af æggene, derfor
diskuteres muligheden for at oprette "paraply" til
afsætning af æg fra Landnamshøner som "æg fra frie
landnamshøner".
Et af spørgsmålene som sendtes ud til ejerene var:
Hvorfor valgte du Landnamshaena? Næsten alle ejere
svarede, at Landnamshøna er smuk og har en meget god
karakter så det ser ud til, at folket har et følelsmæssig
forhold til hønsene i landet. Mange svarede, at de har
høns som kæledyr som i tillæg betaler fodring med æg.
Det viser sig, at mange islændinge har en stærk lyst til at
holde den gamle hønerace, og mange vil gerne have totre
høner i haven bare for sjov. Vi er derfor optimistiske
overfor vores høns.

Andrias Reinert
Små bestande af den oprindelige færøske and findes i
enkelte bygder. Mange af fuglene dog efterhånden i
mere eller mindre opblandet form, efter indkrydsning af
indførte anderacer. Det færøske ord "Dunna" er af keltisk
oprindelse, men det er sparsomt med oplysninger om
hvornår man er begynt at holde ænder på Færøerne. I
begyndelsen av 1800 tallet holdes tamme ænder ifølge J.
Landt: "kuns i Tórshavn, og på landet af præsterne og
nogle få bønder". M.W. Lutzen mener derimod i 1924 at
der holdes flere ænder end høns på Færøerne.
Indtil midten af forrige århundrede gav disse små hønseog
andehold sit gode bidrag til den daglige husholdning i
særdeles mange husstande overalt på øerne. Den har
overlevet i det fri på Færøerne i århundreder. Ænderne
Andrias Reinert
Føroyska dunnan (Den færøske and)
FOTO: ANDRIAS REINERT
går frit omkring, og er overladt til at finde en stor del af
føden i marken, i elvene og/eller i strandkanten. Om
aftenen kommer de dog "hjem" for at få lidt ekstra
"aftensmad", og bliver til gengæld lukket inde i et lille
hus, hvor de i sæsongen lægger sine æg, før de igen
bliver lukket ud i det fri næste formiddag.
Føroyska gásin (Den færøske gås)
Den findes på alle de beboede øer på Færøerne, mange af
fuglene dog efterhånden i mere eller mindre opblandet
form, efter indkrydsning af andre indførte gåseracer.
Man tog sine husdyr med da man flyttede til Færøerne,
og den færøske gås stammer formodentlig fra de
tamgæs som landnamsfolket medbragte fra
Skandinavien og de Britiske øer. Siden har såvel
mennesker som husdyr på Færøerne i følge sagens natur,
været meget afsondret fra omverdenen. Der er ikke
udført DNA- eller andre analyser for at vise
slægtskabforhold til andre gåseracer. Den færøske gås
blev i 1990 beskrevet som en egen gåserace i
Skandinavisk Fjerkræstandard, hvor man konstaterer, at
den stammer fra "en meget gammel Færøsk
kulturlandsgås, der ikke på Færøerne eller andre lande
har gennemgået nogen udvikling i racefjerkræmæssig
I følge sagens natur er den færøske and en af de mindste
egentlige tamænder, der er bevarede. Den vejer kun 1–1,3
kg slagtet vægt. Som ved andre oprindelige færøske
husdyr, har vi en meget stor farvevariation, der ikke er
forsøgt "ensrettet" ved nogen form for udvælgelse. Man
har ikke tal over ægydelse, men ænderne lægger ganske
flittigt, hvis man daglig fjerner de lagte æg. Får de
derimod lov til at beholde æggene, er de så tæt på
"naturen" at de begynder at ruge, så snart de "føler" at
der er nok æg i reden. Den færøske and kommer ofte
med to kuld unger i den korte nordatlantiske sommer. I
2004 er der kun enkelte husstande, i ganske få bygder,
der holder den gamle race på traditionel vis. Der er
gennem årene indført mange forskellige anderacer til
Færøerne, og i de sidste 3-4 år, er der dukket flere
"anderier" op, der opfodrer nogle hundrede til nogle
tusinde ænder af peking-type til de færøske
julemiddags-borde. Da de fleste mennesker jo
"naturligvis" skal have en STOR and på bordet,
fremskynder dette yderligere den lille færøske ands
endeligt.
henseende". I "Geflugel Børse" nr.15, 1993, postuleres
færøgåsen at representere den ældste form for tamgås i
Europa.
I størrelse og holdning minder den en del om
Ølandsgåsen. Fra er minimum på ca. 2000 gæs i 1950erne,
har interessen for gåsehold været tiltagende i de
senere år, men der foreligger ingen opgørelse over hvor
mange 1000 gæs der holdes på Færøerne i dag, eller over
hvor mange af disse, der kan regnes for gæs af den
oprindelige type. I Skandinavisk Fjerkræstandard
beskrives racen således: En ikke for stor og slet ikke grov
gås af bygning, men modsat må den heller ikke blive
forfinet og for sirlig. Er meget hårdfør og
modstandsdygtig overfor vejrlig og sygdomme og tåler
således et barskt klima. Er nøjsom og meget
fodersøgende. Trods sin lidenhed i forhold til andre
gåseracer har den et godt saftigt kødsæt. Er noget
temperamentsfuld – men meget vågen og vagtsom, men
9

10
Hans Ekström
FOTO: ANDRIAS REINERT
helst afsondret i
rugetiden.
Videre beskrives racen
fænotypisk ret
detalieret, og bl. a.
Angives vægt: Gase 5-
5,5 kg, Gås: 4-4,5 kg. Der
findes i hvert fald 20
forskellige ord på
færøsk, der beskriver de
mange farve- og
tegningsvarieteter.
Omkring 1550 besøgte
den færøske
lagmandssøn
Guttormur kongen af
Danmark. Kongen
Denna översikt över projekt med direkta insatser från
Nordisk Genbank Husdyr (NGH) syftar till att ge en
överskådlig bild av en väsentlig del av den
kunskapsutveckling som NGH medverkar till, liksom
implementeringen av den i praktiskt arbete. Det är
angeläget att styrelsen har tillgång till en koncentrerad
dokumentation över projekten, som kan användas som
underlag vid ansökningar och i information till andra
berörda parter som NMR, FAO, lantbruksministerier och
institutioner m.fl. Översikten speglar i stort sett
situationen sommaren 2004, varför ytterligare moment
som t.ex. implementering och tillkommande
utvecklingssteg kan ha tillkommit senare.
Projekt som utförts med initiativ och ekonomiskt stöd
från Nordiska Genbanken Husdjur ger goda resultat i
den praktiska verksamheten för bibehållen genetisk
diversitet och långsiktighet i aveln och
bevarandearbetet.
En rad projekt har under de senaste åren bedrivits med
NGH som initiativtagare och finansiär helt eller delvis.
Det övergripande målet med NGH:s drivande av projekt
är behovet av ytterligare kunskap som berör olika delar
Projekt 1994-2004
spurgte: "hvor mange æg lægger den Færøske Gås ? "Tolv,
undtagelsesvis tretten" svarede Guttormur, og
instinktmæssigt lægger den typiske færøske gås endnu i
dag kun det antal æg, som den forsvarligt kan udruge.
Den ruger særdeles stabilt og er en omhyggelig
gæslingefører. Gæssene lever parvis og typisk holder en
husstand på Færøerne et eller to par gæs. Hver gåseflok
består af de to forældre med op til 12 unger, og mange af
disse flokke bliver i mai/juni sat ud i udmarken, hvor de
får lov til at græsse frit indtil sept./okt., da de bliver
hentet hjem igen. De fleste gæs slagtes i nov./des. ved en
vægt på 4-5 kg. Privatpersoner har i en årrække prøvet at
vække interesse for bevaring af den oprindelige race.
Uden ræve eller andre rovdyr –fugle, der kan genere
gåseholdet, er der udviklet en særlig "gåsekultur" på
Færøerne, der i dag ikke findes tilsvarende i vore
nabolande. Der findes små bestande af færøske gæs i
Danmark, Norge, på Shetlandsøerne og i Tyskland.
av verksamheten att
vidmakthålla genetisk diversitet,
samt ett hållbart bevarande och
utnyttjande av
husdjursgenetiska resurser.
NGH:s arbete är också att få den
nya kunskapen omsatt i
praktisk användning. Genom
att projekten genomförs i nära
anslutning till praktikens
frågeställningar kan graden
av implementering/genomförande
hållas hög.
Flera projekt, som skett i
projektgrupper med
sammansättning både från
forskningsinstitutioner och berörda organisationer,
har därför medfört att ny kunskap direkt och snabbt
kunnat omsättas i användning i de praktiska
avelsprogrammen. Avsikten är att här koncentrerat
belysa de olika projekten och de effekter som de
resulterar i.
Rapporten kan fåes ved henvendelse til Nordisk
Genbank Husdyr eller den kan leses på vår webside
(svensk og engelsk).

Norden i en ny tid - Viden, dynamikk og samarbejde
Norden i en ny tid
- Viden, dynamik og samarbejde
Danmark har i 2005 formandskabet for det nordiske
regeringssamarbejde.
Der er tale om et omfattende samarbejde, som berører
mange samfundsområder. I formandskabsprogrammet
præsenteres de politiske prioriteringer, som
formandskabet vil lægge vægt på. Temaet for
formandskabsprogrammet anslås allerede ved valget af
titlen: »Norden i en ny tid: Viden, dynamik og
samarbejde«. Temaet henviser til nødvendigheden af, at
det nordiske samarbejde er dynamisk og tager de
udfordringer op, som følger af globaliseringen.
Globaliseringen er ikke et spørgsmål om, hvorvidt vi skal
have den, men om hvordan, og på en række områder kan
det nordiske samarbejde give et værdifuldt bidrag til
løsninger på globaliseringens udfordringer for de
nordiske lande.
Utdrag fra programmet:
Fiskeri, Jord- og Skovbrug og Levnedsmidler
• Med henblik på bæredygtig udvikling i den nordiske
fiskerisektor vil der i foråret 2005 blive afholdt en
nordisk konference om kystfiskeriets fremtid
• Fremme af den økologiske sektors forankring og
fortsatte udvikling i de nordiske lande gennem
produktudvikling og en større samhandel med
økologiske produkter
• Inden for det nordiske samarbejde på
genressourceområdet vil der blive taget initiativ til
arrangementer omhandlende GMO-sameksistens og
plantegenetiske ressourcer, ligesom der vil gennemført
et projekt vedrørende brug af genetisk velegnet frø- og
plantemateriale i skovbruget og i det åbne land
• Der tages initiativ til at afholde en konference med
ministerdeltagelse om skovbrugets fremtid
• Der vil blive sat nordisk fokus på fremtidensmiljø- og
jordbrugspolitik hvor det skal sikres, at der tænkes i
sammenhænge i stedet for isolerede
enkeltforanstaltninger samt på samspillet mellem
skovenes friluftsmuligheder og sundhed
• Vedr. fødevaresikkerhed vil der blive gennemført en
række vurderinger af sikkerhed og forsvarlig håndtering
af fødevarer og uønskede stoffer i disse
• På ernæringsområdet iværksættes projekt og seminar
aktivitet med henblik på at klarlægge mulighederne for
etablering af en nordisk handlingsplan for at reducere
fedmeproblemerne i befolkningerne.
• Veterinærsamarbejde om dyresygdomme og velfærd er
nyt i det nordiske samarbejde, og aktiviteter vil blive sat
i værk for at udvikle dette. Et første fokusområde vil
være det veterinære beredskab.
Formannskapsprogrammet kan sees på:
www.norden2005.um.dk/da
Fisk som genetisk ressurs
- Det er besluttet fra Nordisk Ministerråd at fisk skal
være med i arbeidet med forvaltning av genetiske
ressurser. Dette skal skje på lik linje med
forvaltning av husdyr, kulturplanter og skogstrær
- hva innebærer egentlig det? Se NGH-genviten
(www.nordgen.org)
11

Kommunikasjonsplan
- Nordisk Genbank Husdyr 2005-2008
Mot slutten av 2004 fikk Nordisk Genbank Husdyr revidert
sin informasjonsplan og nedenfor finnes det et kort utdrag
av planen.
Nordisk Genbank Husdyr opererer blant aktører
internasjonalt og i Norden som ofte er på et ulikt faglig
nivå. Dette gjør at man får mange utfordringer når disse
aktørene skal informeres. Prioriterte aktører i perioden
2005-2008 er:
• Forskning/utvikling (FoU-institusjoner, forskere,
studenter)
• Forvaltning (Avlsorganisasjoner/selskaper, husdyrbrukere,
raseforeninger m. fl.)
• Politikk (Departementer, myndigheter og politikere)
Nordisk Genbank Husdyr skal:
- Fungere som et informasjons- og kunnskapssenter for
målgrupper som forvaltning, næring, politikere, forbrukere
og folk flest
- Ha hovedfokus på å spre informasjon om arbeidet innen
forvaltning av husdyrgenetiske ressurser i Norden
- Samarbeide aktivt med de andre sektorene (planter, miljø
og skog) vedrørende informasjonsspredning om genetiske
ressurser
- Spre informasjon om resultater fra forsknings- og
utredningsprosjekter som involverer husdyrgenetiske
ressurser
- Innhente og videresende informasjon fra internasjonale
organisasjoner til målgrupper i de nordiske land og å spre
informasjon om Nordisk Genbank Husdyr sitt arbeid
internasjonalt
Arbeidsplan 2005, Nordisk Genbank Husdyr
Nordisk Genbank Husdyr skal gjennom sitt arbeid i 2005:
- Fortsette å utvikle informasjonsvirksomhet som et viktig
Adresse: Nordisk Genbank Husdyr
Postboks 5025,N-1432 Ås
Tlf.: + 47 64 94 80 17
Fax: + 47 64 94 79 60
E-post: liv@nordgen.org
Internett: www.nordgen.org
ISSN: ISSN 1503-3341
Norden rundt
Redaktør: Liv Lønne Dille
Layout: RLF
Trykk: Prinfo Unique, Larvik
Opplag: 2400 stk
Med støtte fra Nordisk Ministerråd
Returadresse:
Nordisk Genbank Husdyr
Postboks 5025
N-1432 Ås
senter for kunnskapsformidling om bærekraftig
forvaltning av husdyrgenetiske ressurser
- Fokusere og stimulere til utvikling og bruk av kunnskap
som gir bærekraftig forvaltning av husdyrgenetiske
ressurser i Norden
- Bidra til kompetanseutvikling om bærekraftig forvaltning
av husdyrgenetiske ressurser blant berørte aktører i
Norden
- Sette fokus på arbeidet med husdyrgenetiske ressurser
gjennom målrettet samarbeid mellom landene innen
kunnskapsutvikling, kunnskapsutnyttelse og
kunnskapsutveksling for å oppnå bærekraftig
forvaltningsregimer i Norden
Seminarer
11.-13. mars: Nordisk seminar om naturgræsning med får og
geder på Lystbækgaard, Danmark. For mer
informasjon se: www.nordgen.org
21.-22. april: Fruktbar framtid - hvordan styrke regionalt
reiseliv og matproduksjon - kulturlandskap og
husdyr som merkevare. Hotel Ullensvang i
Hordaland, Norge. For mer informasjon se:
www.nordgen.org
FOTO: LIV LØNNE DILLE