Elämänlangalla – På Livslinjen: Elisabeth Rehn - Libris

Känslorna
förevigade i lera
åren 2010 besökte Salla Peltonen från Tikkakoski arbetsplatshälsovårdens
läkare för att få botemedel för
sin influensa. Vid nästa besök undrade läkaren varför
hon var så blek.
– Jag fick remiss till blodprov och bihåleröntgen. Under tiden som
jag väntade på att bli röntgad, kom läkaren fram till mig och förklarade
att jag led av svår anemi. Jag fortsatte direkt till Mellersta Finlands
centralsjukhus, minns Salla.
På sjukhuset undrade sjuksköterskorna hur jag överhuvudtaget
hölls på benen, för Sallas hemoglobinvärde var bara 40 g/l, vilket är
betydligt under den nedre gränsen för det normala värdet hos kvinnor,
117 g/l.
– Antagligen hade min kropp vant sig vid det låga hemoblobinvöärdet,
för jag hade inte märkt något särskilt, berättar Salla.
Till slut visade det sig att Salla led av aplastisk anemi. Denna sällsynta
form av anemi medför att cellproduktionen i benmärgen minskar
och därmed minskar mängden blodceller i blodet.
Salla stannade kvar på sjukhuset två veckor. Under vistelsen blev
hon bekant med de olika blodprodukterna. Hon fick i tur och ordning
både röda blodkroppar och trombocyter, för att mängden blodceller
i blodet skulle öka och hennes kondition skulle bli bättre. I behandlingen
av aplastisk anemi används anpassade specialprodukter.
En gåva från många hjälpare. En ung människa blir alltid
uppskärrad då man får veta att man kanske drabbats av en allvarlig
sjukdom. Prognoserna för anemier är dock i allmänhet rätt goda.
– I alla fall kändes det i början som om patienten själv var den
som tog det lugnast. Min familj blev allt nervösare allt eftersom de
på webben fick fram mer information om min sjukdom. Själv var jag
visserligen orolig för att jag under resten av mitt liv skulle tvingas
springa på ideliga blodprov och transfusioner, säger Salla.
Efter sommaren togs det till en början blodprov av Salla två
gånger i veckan och så småningom allt mer sällan. Hon fick också
regelbundet transfusioner med röda blodkroppar och trombocyter;
ömsom det ena, ömsom det andra. Ibland fick hon till och med två
påsar röda blodkroppar.
– Hemoglobinvärdet steg tack vare blodtransfusionerna till 70 g/l,
där det stabiliserades. Trombocytvärdena var en knepigare historia.
Orsaken till sjukdomen kom man inte på.
Salla vet inte exakt hur mycket blodprodukter hon fick. Men mycket
var det!
– Åtskilliga är de blodgivare som hjälpt mig att bli frisk. Jag minns
att jag, tillsammans med min man Juha en gång försökte räkna ut
hur många de var, då jag fick veta att det behövs i genomsnitt fyra
blodgivare för en påse trombocyter.
Från konvalescent till konstnär. Än var det emellertid inte
slut på motgångarna: Under senhösten drabbades Salla av en sinustrombos
i huvudet, det vill säga en ventrombos i hjärnan.
– Jag kunde inte fatta att jag hade en sådan otur. Jag åkte till
akuten på grund av en olidlig huvudvärk och strax därpå låg jag i en
ambulans på väg till universitetssjukhuset i Kuopio. Trombocyterna
som beställts för mig, kom i efterhand med taxi, beskriver Salla de
snabba svängarna.
Salla tappade emellertid inte humöret. Efter ett par veckors sjukhusvistelse
började hon närmast undra om hon skulle hinna komma
hem till julen.
Hem kom hon och medicineringen mot anemin började så småningom
också verka. Den sista blodtransfusionen genomfördes på
nyårsaftonen. Medicineringen och sjukledigheten fortsätter emellertid
allt medan maken tar hand om vardagssysslorna.
Biverkningarna av den starka medicineringen fick Salla att på allvar
börja intressera sig för den för henne så viktiga keramiken.
– Jag sov när det passade och på efternatten vaknade jag, med
huvudet fullt av idéer. Jag undrade hur jag skulle kunna få utlopp för
mina ibland hopplösa tankar. Leran kom till min hjälp. Den hade jag
format allt sedan barnsben, berättar Salla, som är utbildad keramikformgivare.
Den formbara leran hjälpte henne att reda ut sådant som hon inte
ens kunde prata om.
– Under vårens lopp sammanställde jag min epikris i form av keramiska
plattor. De unika, skrovliga muggarna innehåller en hel del
hopplösa känslor. De keramiska vaserna, som inuti är antingen blodröda
eller ljusa som trombocyter, symboliserar den hjälp jag fåt.
Hemoglobinvärdet mäts hos alla blodgivare före
blodgivningen. Man kan ge blod om hemoglobinvärdet
ligger mellan 125–175 g/l hos kvinnor och 135–195
g/l hos män.
ABO 1/2013 19