Kokkolan ympäristön tila

KOKKOLAN 

YMPÄRISTÖN TILA 

2000 

MILJÖNS TILLSTÅND I 

KARLEBY 

2000

Julkaisija, Utgivare: 

Kokkolan kaupunki, ympäristöpalvelut 

Karleby stad, miljötjänster 

Layout: 

Joni Virtanen 

Valokuvat, Foto: 

Joni Virtanen, Juhani Hannila, Marko Pohjoismäki 

Painos, Tryckmängd 

5000 

Painopaikka, Tryck: 

Kirjapaino Antti Välikangas Oy 

Kokkola 2001

KOKKOLAN 

YMPÄRISTÖN TILA 

2000 

MILJÖNS TILLSTÅND I 

KARLEBY 

2000

Kokkolan ympäristön tila 2000 

Sisällysluettelo 

Esipuhe 

Kokkolan historia ja nykypäivä ympäristön kannalta 1 

Luonto 

Ilmasto, vesistöt ja maaperä 3 

Kasvillisuus ja eläimistö 5 

Luonnonsuojelualueet 7 

Luonnon virkistyskäyttö 7 

Vesi 

Vesivaroja on suojeltava 11 

Merialueelle monenlaista kuormitusta 11 

Jätevesien vaikutukset 13 

Riskinä pohjavesien pilaantuminen 13 

Ilma 

Ilmapäästöt vähentyneet - ilmanlaatu parantunut 15 

Ilmanlaadun tarkkailu 15 

Metallit edelleen ongelmana 17 

Melu ja kemikaalit 

Melu ja meluntorjunta 19 

Kemikaalien käsittely ja varastointi 19 

Jätehuolto 

Jätehuolto uusien haasteiden edessä 21 

Roskaantuminen - ikuinen riesa 21 

Ympäristövauriot 

Pilaantuneet maat 23 

Maisemavauriot 25

Innehåll 

Miljöns tillstånd i Karleby 2000 

Förord 

Karlebys historia och nutid ur miljöperspektiv 2 

Naturen 

Klimat, vattendrag och jordmån 4 

Flora och fauna 6 

Naturskyddsområden 8 

Rekreation i naturen 8 

Vatten 

Vattentillgångarna måste skyddas 12 

Olika typer av belastning på havsområdet 12 

Effekterna av avloppsvattnet 14 

Risk för att grundvattnet förstörs 14 

Luft 

Luftutsläppen har minskat – luftkvaliteten har förbättrats 16 

Kontroll av luftkvaliteten 16 

Metallerna utgör fortfarande ett problem 18 

Buller och kemikalier 

Buller och bullerbekämpning 20 

Behandling och lagring av kemikalier 20 

Avfallshantering 

Avfallshanteringen inför nya utmaningar 22 

Nedskräpning - det förekommer ännu, tyvärr 22 

Miljöskador 

Förorenad mark 24 

Landskapsskador 25


1 

Esipuhe 

Viime vuosikymmenten aikana ovat erilaiset ympäristöntilaa kuvaavat 

katsaukset tulleet osaksi ympäristön seurantaa ja ympäristötietoisuuden lisäämistä. 

Raporttien laajuus vaihtelee vuosittain julkaistavasta Maailman 

tila -raportista aina alueellisiin ja paikallisiin raportteihin. Kädessäsi oleva 

Kokkolan ympäristön tila on osa tätä kokonaisuutta. Pohja-aineisto 

raporttiin on hyvin laaja ja nyt on pyritty esittämään perusasiat mahdollisimman 

selkeästi. 

Tiedot ympäristön tilasta ovat erittäin laajat ja osittain vaikeaselkoiset. 

Ympäristötietoa on aina globaalisista mittaustuloksista ja trendeistä hyvin 

paikallisiin mittaustuloksiin ja trendeihin. Ympäristötiedon tulkitsemisen helpottamiseksi 

on pyritty yhä enenevässä määrin käyttämään erilaisia 

luokituksia ja raja- ja ohjearvoja. Nämä helpottavat merkittävästi tiedon 

omaksumista. 

Kokkolan historia ja nykypäivä ympäristön kannalta 

Kokkola on merestä noussut kaupunki, joka maankohoamisen johdosta 

kasvaa joka päivä. Asutus on laajentunut siltä keskustan paikalta, josta se 

lähti kasvamaan vuonna 1620. Alueellisesti Kokkola on laajentunut kahden 

kuntaliitoksen kautta nykyisen suuruiseksi. 

Kokkolan kaksi keskeistä teemaa ovat meren läheisyys ja kemiallinen tuotanto. 

Meren läheisyys ja satama on tehnyt Kokkolasta merkittävän satamakaupungin 

sekä mahdollistanut suurteollisuuden syntymisen. Kemian osaaminen 

on ollut osa Kokkolan teollista toimintaa aina alkuvuosien tervantuotannosta 

tämän päivän korkean tason kemiallisiin tuotteisiin. Kemiaan 

keskittyvä suurteollisuus on tuonut Kokkolaan myös suurimmat ympäristöongelmat, 

joista erityisesti ilmansaasteet aikanaan loivat kielteistä kuvaa 

Kokkolasta. Ympäristön saastepäästöt ovat kuitenkin todella merkittävästi 

vähentyneet teknologian ja ympäristönsuojelun vaatimusten seurauksena, 

joskin ongelmia on edelleen. 

Kokkola on ympäristönsuojelun alalla monessa suhteessa edelläkävijä. 

tulevina vuosinapainopistettä siirretään yhä enemmän luonnonsuojelun ja 

luonnon virkistyskäytön suuntaan. 

Miellyttäviä lukuhetkiä, 

Kokkolan rakennus- ja ympäristölautakunnan puolesta 

Carl-Göran Henriksén Michael Hagström 

Puheenjohtaja Ympäristösihteeri 

Kokkola pähkinänkuoressa 

Asukkaita 35 492 

Pinta-ala 332,5 km 2 

- maapinta-ala 327,5 km 2 

- kaupungin maaomaisuus 38,0 km 2 

- kaavoitettu alue n. 36 km 2 

Ilmasto 2000 

- vuotuinen keskilämpötila +4,8 °C 

- helmikuun keskilämpötila -4,7 °C 

- heinäkuun keskilämpötila + 15,9 °C 

- vuotuinen sademäärä 688 mm

Karleby i nötskal 

Invånare 35 492 

Areal 332,5 km 2 

- markområde 327,5 km 2 

- stadens jordområde 38,0 km 2 

- planerat område n. 36 km 2 

Klimat 2000 

- årlig medeltemperatur +4,8 °C 

- medeltemperatur i februari -4,7 °C 

- medeltemperatur i juli + 15,9 °C 

- årlig nederbörd 688 mm 

Förord 


Under de senaste decennierna har olika översikter som beskriver miljöns 

tillstånd blivit en del av miljöuppföljningen och ett sätt att öka 

miljömedvetenheten. Rapporternas omfattning varierar från den årligen 

publicerade – Tillståndet i Världen - till regionala och lokala rapporter. 

Rapporten – Miljöns tillstånd i Karleby – är en del av denna helhet. 

Bakgrundsmaterialet för rapporten är mycket omfattande och därför strävar 

vi att presentera grundfakta i en lättläslig form. 

Bakgrundsmaterialet angående miljöns tillstånd är mycket omfattande och 

delvis svårtolkat. Miljödata finns allt från globala mätresultat och trender till 

mycket lokala mätresultat och trender. För att göra miljödata lätt att tolka, 

har man i allt större utsträckning strävat till att använda olika klassificeringar 

och gräns- och riktvärden. Detta underlättar betydligt förståelsen av 

informationen. 

Karlebys historia och nutid ur miljöperspektiv 

Karleby är en stad, som stigit ur havet, och som på grund av landhöjningen 

blir större varje dag. Bosättningen har vuxit utgående från platsen där den 

grundades år 1620. Karleby har erhållit sin nuvarande areal via inkorporering 

av två kommuner. 

De två centrala teman för Karleby är närheten till havet och kemisk produktion. 

Närheten till havet och hamnen har gjort Karleby till en betydande 

hamnstad samt möjliggjort etableringen av storindustrin. Kemikunnande 

har alltid varit en del av den industriella verksamheten i Karleby allt från 

gångna tidens tjärproduktion till dagens kemiska produkter av hög nivå. 

Den kemibaserade storindustrin, har också föranlett Karleby de största 

miljöproblemen, varav speciellt luftföroreningarna gav tidigare Karleby en 

negativ bild. Miljöutsläppen har minskat enormt beroende på utvecklingen 

i teknik samt de krav som miljöskyddet ställer. Trots allt har vi en del problem 

kvar. 

Karleby är i många avseenden en föregångare i miljöskyddet och 

tyngdpunkten för verksamheten flyttas allt mera över till naturskydd och 

rekreation. 

Trevliga lässtunder 

Karleby byggnads- och miljönämndens vägnar 

Carl-Göran Henriksén Michael Hagström 

Ordförande Miljösekreterare 

2


3 

Ilmasto, vesistöt ja maaperä 

Sijainti meren rannikolla vaikuttaa voimakkaasti Kokkolan ilmastoon. 

Rannikkoalueille ovat tyypillisiä maan ja meren suuret lämpötilaerot, joiden 

seurauksena rannikkoalueiden ilmasto on leudompi ja vuotuiset lämpötilavaihtelut 

ovat pienempiä kuin sisämaassa. 

Veden läheisyys on muutenkin olennainen osa kokkolalaista luonnonmaisemaa. 

Kaupunki rajoittuu luoteessa eteläiseen Perämereen, jonka suolapitoisuus 

on murtovesialueille tyypillisesti alhainen (noin 0,3 %). Rantaviivan pituus on 

noin 380 km (siis noin 10 m/asukas). Kokkolan kaupungin kokonaispintaalasta 

(noin 332,5 km 2) makeanveden vesistöjä on 17 km 2 . Makeanveden 

vesialueista laajin on Öjanjärvi , joka padottiin vuonna 1969 irti merestä ja 

makeutui vähitellen. Yhdessä Luodonjärven kanssa Öjanjärvi muodostaa 

maamme laajimman merestä padotun järven (85 km 2 ). Luonnollisia järviä 

Kokkolassa on vähän ja ne ovat pinta-alaltaan pieniä. Näistä tärkeimmät 

ovat Päiväjärvi, Runtujärvi, Kåtö Storträsket, Bergöflagan ja Sveinsflagan. 

Oman erityisen vesistötyyppinsä muodostavat maankohoamisen seurauksena 

syntyneet merestä irti kuroutuvat lahdet eli fladat ja meriyhteyden jo menettäneet 

kluuvijärvet, joita rannikon läheisillä alueilla on kymmeniä. Virtaavista 

vesistä tärkein on kaupungin läpi noin 15 km:n matkan virtaava Perhonjoki, 

joka voimakkaiden tulvasuojelutöidenkin jälkeen on edelleen arvokas luontokohde 

ja jonka alajuoksulla on viime vuosina tehty luonnontilaa palauttavia 

toimia, kuten kalatalouskunnostus. 

Koko Kokkolan seutu on Pohjanmaalle tyypillisesti hyvin alavaa ja pääosin 

loivapiirteistä. Korkeimmat kohdat kaupungin kaakkoisosissa yltävät vajaat 

40 metriä merenpinnan yläpuolelle. Kallio- ja maaperän suhteen Kokkola 

jakautuu selkeästi kolmeen eri alueeseen. Länsiosissa on runsaasti 

kalliopaljastumia sisältävä rikkonainen Öjan saaristoalue. Etelästä ulottuu 

Kokkolan keskustan länsipuolitse hiekka- ja silttikerrostumia sisältävä harjujakso, 

joka jatkuu merenpinnan alla Harrbådan niemen pohjoispuolella useita 

kilometrejä. Harjujakson itäpuolella on Perhonjoen molemmin puolin 

moreenipeitteistä aluetta, jossa kalliopaljastumia on niukasti. Pellot on raivattu 

pääasiassa vanhoille merenlahtiin tasoittuneille tiivispohjaisille alueille, 

joille on tyypillistä happamuusongelmia aiheuttava suuri sulfiittipitoisuus. 

Fladat ja kluuvit 

– meren lastenkamarit 

Maankohoamisrannikko synnyttää maailmanlaajuisesti 

ainutlaatuisia ympäristötyyppejä. 

Merestä irti kuroutuvat lahdet eli 

fladat, ja vain korkean veden aikaan meriyhteydessä 

olevat kluuvijärvet ovat näistä 

tärkeimpiä. Ne ovat makeanvedenkutuisten 

Flador och glosjöar – havets 

barnkammare 

Landhöjning vid kusten ger upphov till globalt 

unika miljötyper. De viktigaste är 

havsvikarna, som insnörjs dvs. flador samt 

glosjöar, som endast vid högt vattenstånd är 

i kontakt med havet. De är viktiga lekplatser 

för fiskar, som reproducerar i sötvatten, och

kalojen merkittäviä kutupaikkoja ja vesilintujen 

lastenkamareita. Usein niissä on 

rehevä kasvillisuus ja runsas hyönteis-tuotanto. 

Fladoja uhkaa lähinnä rantarakentaminen, 

ruoppaukset ja happamoituminen. 

Alle 10 ha laajuiset fladat on nykyään 

vesilaissa suojeltu muuttuvalta toiminnalta. 

Nisulanpotti - Nisulapotten 

barnkamrar för sjöfåglar. Dessa har ofta en 

frodig växtlighet och en riklig insektproduktion. 

Fladorna hotas närmast av byggande 

intill stranden, muddringar och försurning. 

Flador mindre än 10 ha är numera skyddade 

enligt vattenlagen. 

Klimat, vattendrag och jordmån 


Klimatet i Karleby påverkas kraftigt av läget vid kusten. Typiskt för 

kustområden är stora temperaturskillnader mellan land och hav, vilket gör 

klimatet vid kustområdena mildare och de årliga temperaturväxlingarna mindre 

än i inlandet. 

Närheten till vattnet utgör även i övrigt en väsentlig del av naturlandskapet i 

Karleby. Staden gränsar i nordväst till södra Bottenviken som är ett typiskt 

brackvattenområde med en låg salthalt på ca 0,3 %. Strandlinjens längd är 

ca 380 km (alltså ca 10 m / invånare) Av stadens totala yta (ca 332,5 km 2 ) 

är 17 km 2 sötvattendrag. Av sötvattenområdena är Öjasjön störst. Sjön 

avskiljdes från havet genom uppdämning år 1969 och vattnet blev så 

småningom sött. Tillsammans med Larsmosjön utgör Öjasjön den största 

från havet uppdämda sjön i hela Finland (85 km 2 ). Det finns få naturliga 

sjöar i Karleby och de är små till sin yta. De viktigaste är Päiväjärvi, Runtujärvi, 

Kåtö Storträsket, Bergöflagan och Sveinsflagan. 

En särskild vattendragstyp utgörs av vikar som avsnörs från havet, s k flador, 

och glosjöar som redan förlorat sin kontakt med havet. Sådana finns det 

tiotals av i kustnära områden. Av strömmande vattendrag är Perho å den 

viktigaste. Den rinner genom staden längs en sträcka på ca 15 km, och trots 

omfattande åtgärder mot översvämning är ån fortfarande ett värdefullt 

naturobjekt. Vid åns nedre lopp har man under de senaste åren utfört olika 

åtgärder för att återställa naturtillståndet bl.a. som fiskeriekonomisk 

restaurering. 

Hela Karlebynejden är, liksom Österbotten i övrigt, flack med små 

höjdskillnader. De högsta punkterna i stadens sydöstra del når nästan 40 m 

över havet. I fråga om berggrund och jordmån indelas Karleby tydligt i tre 

delar. I de västra delarna, i den splittrade skärgården i Öja, finns rikligt med 

berg i dagen. Från sydost sträcker sig en vidsträckt rygg, som löper förbi 

centrum, på den västra sidan (bl a Bredviken, Yxpila). Denna består av 

sedimentära jordarter, i huvudsak sand och silt. Ryggen fortsätter flera 

kilometer under havsytan norr om Harrbåda udd. Öster och norr om ryggen 

finns längs med Perho ås bägge stränder ett moränområde med bara lite 

berg i dagen. Åkrarna har huvudsakligen röjts på de utjämnade slätbottnade 

gamla havsvikarna, som har en hög sulfithalt som förorsakar surhetsproblem. 

4


5 

Kasvillisuus ja eläimistö 

Kasvimaantieteellisesti Kokkola kuuluu keski- ja eteläboreaalisten alueiden 

vaihettumisvyöhykkeelle. Omaleimaista Kokkolan alueen kasvillisuudessa 

ovat maankohoamisrannat kasvillisuusvyöhykkeineen sekä erityyppiset 

merenrantalehdot. Maankohoamisen, joka on voimakkainta koko 

Fennoskandiassa, vaikutus näkyy matalilla rannoilla nopeana rantaviivan 

siirtymisenä sekä kasvillisuuden vyöhykkeisyytenä. Paikoin onkin muodostunut 

laajoja rantaniittyalueita (mm. Laajalahti, Perhonjokisuu sekä Rummelö), 

joilla myös myöhemmät suksessiovaiheet, pensaikot sekä eri tyyppiset rantalehdot, 

ovat hyvin edustettuina. Rantaniittyjen synnylle välttämätöntä on myös 

meren korkeusvaihtelut ja jään aiheuttama kulutus. 

Metsäluonnon kannalta merkittäviä alueita ovat jokivarsien ranta- ja tulvalehdot 

esim. Perhonjoen varressa Isosaaressa. Lehdot edustavat rehevimpiä 

ja monilajisimpia kokkolalaisen luonnon osia ja ne ovat merkittäviä luonnon 

monimuotoisuuden kannalta. Karuja kasvupaikkatyyppejä Kokkolassa 

edustavat Saarikankaalta Harrbådaan ulottuvan sora- ja hiekkaharjun sekä 

Laajalahden dyynihietikoiden karut mäntykankaat. Vanhoja luonnontilaisia 

metsiä on jäljellä vain pieninä laikkuina. Vanhojen metsien eläimistö ja kasvillisuus 

ovatkin uhanalaisinta kokkolalaista luontoa. Luonnonvaraisia soita 

on Kokkolassa jäljellä hyvin vähän ja ne ovat erittäin pienialaisia. 

Laidunnuksen tai niiton synnyttämiä lajillisesti arvokkaita perinnebiotooppeja 

on Kokkolassa paikoitellen Santahaan, Tulliperän, Hakalahden, Rödsön, 

Varvin, Kaustarin, Öjan alueilla sekä merenranta-alueilla ja saaristossa. 

Ympäristötyyppien monipuolisuus on luonut edellytykset monipuoliselle 

eläimistölle. Kokkolan eläimistössä onkin kasvillisuuden tavoin havaittavissa 

piirteitä niin pohjoisesta kuin eteläisestäkin lajistosta. Alueen eläimistöstä 

linnusto tunnetaan hyvin, samoin merialueen sekä Perhonjoen kalasto. Kokkolan 

ulkosaaristossa on valtakunnallisestikin tärkeitä lintuyhdyskuntia ja 

rannikkoalueella tärkeitä lintujen pesimäalueita ovat erityisesti Laajalahti sekä 

kahlaajalinnustostaan kuuluisa Rummelö-Harrbådan alue. Tärkeitä lintujen 

muutonaikaisia levähdysalueita kahlaajille ja vesilinnuille ovat Rummelö- 

Harrbådan, Vanhansatamanlahti, Laajalahti ja saariston laajat matalikot. 

Merialueen kalastoon kuuluu useita taloudellisesti tärkeitä kalalajeja, mm. 

siika, silakka sekä meritaimen. Santapankki Kokkolan edustalla on tärkeä 

kutualue erityisesti siialle. Perhonjokeen nousee edelleenkin arvokalaa, osittain 

istutusten ansiosta, sekä nahkiaisia. 

Nisäkäslajistosta on kartoitettu tarkemmin mm. siilin ja liito-oravan esiintymistä. 

Liito-orava on taantumassa. Lajin kohtalokysymys on, säilyvätkö 

ranta- ja pellonreunametsien vanhat kuusikot, joista laji näyttää olevan riippuvainen. 

KOKKOLAN 

NIMIKKOLAJIT 

Merikotka, Haliaetus albicilla, 

Havsörn 

Merikotka on merkittävä laji kaupungin 

historiassa. Sanotaan kalastajien antaneen 

paikalle nimensä Kokko-lintujen (merikotka) 

mukaan, jotka tapasivat istuskella nykyisen 

kaupungin kohdalla suurilla kivillä. Merikotka 

katosi kaupungin pesimälinnustosta 

1972 metsänhakkuiden seurauksena. Vuonna 

1998 laji palasi yli neljännesvuosisadan 

poissaolon jälkeen Kokkolaan. 

Havsörnen har en särskild betydelse i 

stadens historia. Det sägs att fiskare har 

namngett platsen med hänvisning till ”kokko-fåglarna” 

(havsörn) som brukade sitta 

på stora stenar där staden nu ligger. Som en 

följd av skogshyggen försvann havsörnen 

från stadens häckfågelbestånd år 1972. 

Tyrni, Hippophae rhamnoides, 

Havtorn 

Saariston vitamiinipommi sisältää monia 

terveydelle hyödyllisiä ainesosia. Tyrniä on 

myön hyödynnetty Kokkolassa kaupallisesti 

vuosikymmenien ajan. Nykyään tyrniä myös 

viljellään. 

Skärgårdens vitaminbomb innehåller 

mängder av hälsosamman ämnen. Man har 

under årtionden även utnyttjat havtorn i 

Karleby i ekonomiskt syfte. Nyförtiden odlas 

även havtorn.

KARLEBYS 

SIGNATURARTER 

Siika, Coregonus lavaretus, Sik 

Siika on nykyisin Kokkolassa taloudellisesti 

tärkein saaliskala. Perhonjokeen nousee suurikokoista 

vaellussiikaa ja merialueella tavataan 

runsaampana matalikkojen pohjaeläimiä 

syövää karisiikaa. 

Siken är nuförtiden ekonomisk sett den mest 

betydande fångstarten i Finland. I Perho å 

stiger den storväxta vandringssiken. I havsområdet 

förekommer siken i större omfattning, 

var den äter bottendjur vid grymnar. 

Liito-orava, Pteromys volans, 

Flygekorre 

Öisin ja hämärissä liikkuvaa liito-oravaa 

harva on nähnyt, vaikka liito-orava on nähnyt 

yöllisen kulkijan. Laji esiintyy EU:n alueella 

vain Suomessa ja on siksi erityisen arvokas 

laji. Kokkolassa on kartoitettu liitooravan 

esiintymistä 1990-luvun ajan. 

Reviirejä on löydetty toista sataa erityisesti 

Öjan ja Trullevin ranta- sekä Sokojan pellonreunametsistä. 

Få har sett flygekorren, som rör sig i 

skymningar och under natten, trots att flygekorren 

nog har sett den nattliga vandraren. 

Arten förekommer inom EU –området endast 

i Finland och är därför en mycket värdefull 

art. I Karleby har man kartlagt flygekorrens 

förekomst under 1990 –talet. Man har funnit 

t.o.m. 100 revir, de flesta finns i strandskogarna 

i Öja och på Trullön samt i skogsåkrarna 

i Såka. 

Flora och fauna 


Växtgeografiskt sett ligger Karleby mellan syd- och mellanboreala området. 

Karaktäristiskt för växtligheten i Karlebyområdet är landhöjningsstränderna 

med sina vegetationszoner och olika typer av strandlundar. Inverkan av 

landhöjningen, som här är kraftigast i hela Fennoskandien, syns tydligt på 

de flacka stränderna dels genom att strandlinjen i snabb takt förskjuts och 

dels genom att vegetationen bildar zoner. Ställvis har det bildats vidsträckta 

strandängar (bl a Bredviken, Perho ås mynning samt Rummelö), där även 

de senare successionsstadierna, buskvegetation och olika typer av 

strandlundar, är välrepresenterade. Havsvattensståndsvariationer och den 

nötning, som isen förorsakar, är nödvändigt för uppkomsten av strandängar. 

Betydande områden med tanke på skogsnaturen är strand- och översvämningslundar 

vid åstränder, t ex utmed Perho å vid Isosaari. Lundarna 

utgör de bördigaste och artrikaste delarna av naturen i Karleby och de är 

betydande med tanke på naturens mångfald. Karga vegetationstyper 

representeras i Karleby av de karga tallskogarna på åsen som sträcker sig 

från Saarikangas till Harrbåda och på sanddynerna vid Bredviken. Faunan 

och floran i gamla skogar är de mest hotade i naturen i Karleby. Det finns få 

myrar i naturtillstånd i Karleby och de är små till ytan. Naturliga slåtter- och 

betesmarker med värdefull artbestånd, finns ställvis i Karleby i Sandhagen, 

Tullpera, Hakalax, Rödsö, Varvet, Kaustar och Öja samt vid havstranden 

och i skärgården. 

Naturtypernas mångsidighet har skapat förutsättningar för ett mångsidigt 

djurliv. Djurlivet i Karleby har liksom vegetationen drag av både den nordliga 

och sydliga faunan. Av områdets djurliv känner man väl till fågellivet, och 

fiskbeståndet i Perho å och havsområdet. I Karleby yttre skärgård finns 

även nationellt sett viktiga fågelkolonier. Viktiga häckningsområden är särskilt 

Bredviken samt Rummelö-Harrbådaområdet, som är känd för sitt vadarbestånd. 

Rummelö-Harrbåda, Gamla hamnsviken, Bredviken och stora 

grunda områden i skärgården är viktiga rastplatser för flyttfåglarna. 

Till fiskbeståndet i havsområdet tillhör ett flertal ekonomiskt sett viktiga 

fiskarter, bl a sik, strömming och havsöring. Sandbanken utanför Karleby 

är en viktig lekplats, speciellt för siken. Ädelfisk vandrar fortfarande upp i 

Perho å, delvis tack vare planteringar. I ån förekommer även nejonögon. 

Angående däggdjuren har man noggrannare kartlagt igelkottens och 

flygekorrens förekomst. Antalet flygekorrar minskar. En ödesfråga för arten 

är om man kan bevara de gamla granskogarna vid stränderna och intill 

åkermarker. 

6


7 

Luonnonsuojelualueet 

Luonnonsuojelualueiden tarkoitus on säilyttää arvokkaimmat luontomme palaset 

tuleville sukupolville. Kokkolassa erilaisiin luonnonsuojeluohjelmiin (lintuvesien-, 

rantojen-, soiden- ja lehtojensuojeluohjelma) sekä Natura 2000 – 

alueisiin sisältyy yhteensä 13020 ha, josta vesialuetta on noin 12100 ha (lähinnä 

merialueen Natura 2000 kohteet). Lisäksi Perhonjoen alaosa kuuluu koskiensuojelulain 

kohteisiin, joissa uuden vesivoiman rakentaminen on kielletty. 

Alueet ovat perustamisvaiheessa (katso kartta sivu 9–10). 

Perinnemaisemakartoituksessa Kokkolasta löytyi maakunnallisesti ja paikallisesti 

tärkeitä kohteita yhteensä 10 kappaletta. Luonnonmuistomerkkeinä on 

Kokkolassa rauhoitettu 5 vanhaa puuta. Lisäksi kaupunki on omilla 

päätöksillään ja kaavoituksella suojellut tärkeitä luontokohteita. 

Luonnon virkistyskäyttö 

Kaavoituksen avulla kaupunki on pyrkinyt varaamaan alueitaan luonnonsuojelua, 

luonnon virkistyskäyttöä sekä luontoharrastusta varten. Kaupunki on 

edistänyt luonnon virkistys- ja monikäyttöä rakentamalla niitä palvelevia rakenteita, 

kuten pitkospuita, laavuja, opasteita ja lintutorneja (6 kpl) eri puolille 

Kokkolaa. Kaupungin lisäksi esim. Öjassa ja Sokojalla ovat aktiiviset kylätoimikunnat 

ja yhdistykset rakentaneet luontopolkuja, vaellusreittejä ja muita 

retkeilyrakenteita, joiden avulla on mahdollista tutustua alueiden luontoon. Koulujen 

ja päiväkotien maasto-opetuskohteiden kartoituksen 1999 yhteydessä 

löydettiin noin sata lapsille tärkeää lähiluontokohdetta. 

Vesien tärkeimmät virkistysmuodot ovat veneily, uimarantakäyttö, virkistyskalastus 

ja talvella erilaiset ulkoilukäyttömuodot. Yleisiä uimarantoja Kokkolassa 

on kuusi, joista kolme sijaitsee Vanhansatamanlahden ympäristössä, yksi 

Ykspihlajassa, yksi Öjassa ja Laajalahdessa. Kokkolan tärkeimmät virkistyskalastusalueet 

ovat merialue, Perhonjoki, Öjanjärvi ja Päiväjärvi. 

Punajalkaviklo,Tringa 

totanus,Rödbena 

Laidunnuksella kunnostetaan 

rantaniittyjä 

Matalakasvuiset merenrantaniityt ovat 

monimuotoisen kahlaaja- ja vesilinnuston 

tärkeintä pesimäympäristöä. Maatalouden 

muutoksen, laidunnuksen loppumisen 

ja rehevöitymisen seurauksena niityt 

ruovikoituvat ja pensoittuvat. Monet 

kahlaajat ovatkin siksi uhanalaistuneet. 

Elban rantaniityillä Kokkolassa on niittyjä 

raivattu jo 9 vuoden ajan. 16 ha:n laidunalueella 

niittyjä hoitavat kesäisin lampaat 

ja naudat. Tulokset ovat olleet hyviä. Pesivien 

kahlaajien pesimämäärä on noin kuusinkertaistunut 

8 vuodessa. Kesällä 2001 

alueella pesi ensi kerran uhanalainen etelänsuosirri 

sitten 1970-luvun alun. Alue 

kuuluu Keski-Pohjanmaan perinnebiotooppeihin 

ja laidunnushanketta on toteutettu 

EU:n maatalouden tukirahoituksella.

Strandängar restaureras 

genom bete 

Strandängar med lågvuxen vegetation är 

de viktigaste häckningsbiotoper för en 

mångsidig vadar och vattenfågelbestånd. 

Som en följd av förandringarna i 

lantbruket, upphörandet av bete och 

eutrofieringen växer det vass och buskar 

på ängarna. Som en följd av detta är 

vadarna hotade. 

På Elbas strandängar i Karleby, har 

angarna röjts i 9 år. Ett 16 ha stort betes 

område sköts under somnararna av får 

och kor. Resultaten har varit goda. Antakt 

häckande par av vadare har ca. sex 

dubblats på 8 år. Sommaren 2001 häckade 

den sällsynta sydliga rasen av kärrsnäppan 

första gången sedan 70 –talet. 

Området tillhör traditionsbiotoperna i 

Mellersta Österbotten och har genomförts 

med hjälp av EU:s lantbrukstöd. 

Naturskyddsområden 


Avsikten med naturskyddsområden är att bevara de mest värdefulla delarna 

av vår natur för kommande generationer. 

Av områden, som ingår i olika naturskyddsprogram (fågelvatten-, strand-, myroch 

lundsskyddsprogram) samt i Natura 2000 finns den sammanlagt 13020 

ha, av vilket ca 12100 ha är vattenområden (främst havsområden i Natura 

2000 mål). Dessutom utgör Perho ås nedrelopp ett objekt där byggande av 

nya vattenskraftverk är förbjudet. Härmed tillämpas forsskyddslagen . Förverkligandet 

av skyddsåtgärder i området är i begynnelsestadiet.( karta sidan 9–10) 

I kartläggningen av traditionslandskap upptäcktes på landskaps och lokalnivå 

inalles 10 stycken viktiga mål. I Karleby har man skyddat fem gamla träd som 

naturminnesmärken. Dessutom har staden med egna beslut och via planläggning 

skyddat viktiga naturmål. 

Rekreation i naturen 

Med hjälp av planläggning har staden strävat till att reservera områden för 

naturskydd, rekreation samt för naturhobbyverksamhet. Staden har även främjat 

rekreations- och månganvändningen genom att bygga t ex spångar, vindskydd, 

guidningstavlor och fågeltorn (6 st). Även aktiva byaråd och föreningar i Öja 

och Såka har byggt bl.a. naturstigar, vandringsled och andra byggnationer för 

att man skall kunna bekanta sig med naturen i dessa områden. I samband med 

kartläggning av de områden, som skolor och daghem använder vid fältundervisning, 

fann man nästan hundra områden. 

De viktigaste rekreationsformerna inom vattenområden är småbåtstrafik, användning 

av badstränder och fritidsfiske samt olika vinteraktiviteter. I staden finns 

sex allmänna badstränder, varav tre är belägna kring Gamlahamns viken övriga 

i Yxpila, Öja och Bredviken. Förutom dessa finns många andra populära badställen. 

De viktigaste områdena för fritidsfiske i Karleby är havsområdet, Perho 

å, Öjasjön och Päiväjärvi. 

Nahkiaispyyntiä Perhonjoella - Fiske av neijonöga vid Perho ån 

8


11 

Vesivaroja on suojeltava 

Vesiensuojelun yleinen tavoite on kuormitusta vähentämällä ja muilla toimin 

estää niin pohja- kuin pintavesienkin tilan huononeminen sekä parantaa jo 

likaantuneiden vesien tilaa. Puhdas pohjavesi on arvokas luonnonvara, koska 

nykyajan teollistuneessa yhteiskunnassa on yhä vaikeampaa tuottaa käyttökelpoista 

talousvettä. Vesistöt muodostavat myös tärkeän ulkoilu- ja 

virkistyskäyttökohteen. 

Kokkolassa merialue ja Perhonjoki ovat merkittävimmät vesistöt niin maisemallisesti 

kuin virkistyksellisestikin. Toisaalta Kaupunginsalmi eli Sunti aivan 

kaupungin sydämessä on historiallisesti merkittävä vesistö. Purjehtivathan 

kauppalaivat ennen aivan kaupungin sydämeen juuri Suntia pitkin. Maankohoaminen 

on kuitenkin tehnyt vääjämättä tehtävänsä. Ilman rakennettuja 

pohjapatoja nykyinen Sunti olisi keskikaupungin kohdalla vain vähäinen oja. 

Luonteenomaista maankohoamisrannikon vesille puroista järviin on ruskeavetisyys 

ja korkea rautapitoisuus, usein myös happamuus. Se on seurausta 

valuma-alueen maaperästä ja humuspitoisuudesta. 

Merialueelle monenlaista kuormitusta 

Mereen laskettavat asutuksen ja teollisuuden jätevedet sisältävät happea 

kuluttavaa orgaanista ainesta, kiintoainesta, typpi- ja fosforiravinteita, metalleja 

ja muita haitallisia yhdisteitä. 

Kantakaupungin viemäröidyltä alueelta kaikki jätevedet johdetaan Hopeakivenlahdella 

sijaitsevalle jätevedenpuhdistamolle. Yhdyskuntajätevesien käsittelyssä 

on Kokkolassa käytössä järjestelmä, jossa kiinteistöjen jätevedet 

esikäsitellään saostuskaivoissa ennen niiden johtamista yleiseen viemäriin. 

Saostuskaivossa jätevedestä erottuu suurin osa kiintoaineksesta. Kaivoon 

jäänyt kiinteä aines kuljetetaan loka-autolla jätevedenpuhdistamon lietteenkäsittelyasemalle 

kompostoitavaksi. Jätevedenpuhdistamon puhdistetut jätevedet 

lasketaan Hopeakivenlahteen. Sadevesille on oma verkostonsa. 

Yhdyskuntajätevesien lisäksi vesistöjä kuormittavat teollisuuslaitosten aiheuttama 

pistekuormitus, haja-asutuksen ja maa- ja metsätalouden aiheuttama 

hajakuormitus sekä luonnonhuuhtouma. Kokkolan edustan merialueen merkittävimmät 

pistekuormittajat ovat Outokumpu Zinc Oy, OMG Kokkola 

Chemicals Oy, Kemira Chemicals Oy ja Kokkolan kaupungin jätevedenpuhdistamo. 

Jätevesien lisäksi merialueen vedenlaatuun vaikuttavat 

Trullöfjärdenille laskeva Perhonjoki ja Kaustarinlahdelle laskeva Sunti. Purojen 

ja jokien vaikutus on voimakkain tulva-aikana keväällä ja syksyllä. 

Tehtaiden sekä jätevedenpuhdistamon aiheuttama merialueen typpi- ja 

fosforikuormitus on kokonaisuudessaan selvästi vähentynyt vuodesta 1980 

lähtien. Sen sijaan jokien ja pienempien virtavesien fosforikuormituksessa, 

joka vastaa noin 80 % merialueen kuormituksesta, ei ole tapahtunut merkittävää 

parannusta. 

Paljonko kokkolalainen kuluttaa 

vettä? 

Vuonna 2000 kotitalouksien vedenkulutus 

Kokkolassa oli keskimäärin 110 l / asukas / 

päivä. 

Veden kulutus on laskenut viimeisen 10 vuoden 

aikana. Kokkolassa veden kulutus oli 10 

vuotta sitten noin 140 l / asukas / päivä. Veden 

kulutuksen lasku johtuu pääosin vesilaitetekniikan 

kehittymisestä (wc-pöntöt, 

kylpykalusteet, pesukoneet, tiskikoneet). 

Hur mycket vatten förbrukar 

karlebybon? 

Vattenförbrukningen i Karleby år 2000 var i 

medeltal 110 l / invånare / dag. 

Vattenförbrukningen har minskat de senaste 

10 åren. I Karleby var förbrukningen för 10 

år sedan 140 l / invånare / dag. Nedgången i 

vattenförbrukning beror på utvecklingen 

inom vattenapparaturen (toaletter, tvättmaskiner 

apparatur, kran, diskmaskiner).

Mitä vesi maksaa? 

Talousveden hinta: 1,1 euroa / m 3 (tuleva) 

Jäteveden hinta: 1,4 euroa / m 3 (lähtevä) 

Lähde: Kokkolan vesilaitos 

Vad kostar vattnet? 

1 euro on 5,95 markkaa 

Kranvattnet pris: 1,1 euro/m 3 (ankommande) 

Avloppsvattnets pris: 1,4 euro/m 3 (avgående) 

Källa: Karleby vattenverk 

1 euro är 5,95 mark 

Vattentillgångarna måste skyddas 


Det allmänna syftet med skyddandet av vattendrag är att genom minskning 

av belastningen och andra åtgärder förhindra en försämring av både grundoch 

ytvattnets tillstånd samt att förbättra tillståndet i redan förorenade vatten. 

Rent vatten är en värdefull naturresurs, eftersom det i dagens industrialiserade 

samhälle blir allt svårare att producera drickbart hushållsvatten. Vattendragen 

är också mycket viktiga för rekreation. 

Havsområdet utanför Karleby och Perho å är de viktigaste vattendragen 

såväl landskapsmässigt som rekreationsmässigt. Å andra sidan är Stadssundet, 

som flyter genom stadens hjärta, ur historiskt perspektiv ett betydande vattendrag. 

Handelsfartygen seglade ju alldeles in i stadens hjärta längs Sundet. 

Landhöjningen har trots allt gjort det oundvikliga. Utan bottendammar skulle 

det nuvarande Sundet vara ett litet dike i stadens centrum. Karakteristiskt 

för vattendragen vid landshöjdningskusten allt från bäckar till sjöar, är brunt 

vatten och en hög järnhalt, samt hög surhetsgrad. Detta är en följd av 

jordmånen hos tillrinningsområdet och humushalten . 

Olika typer av belastning på havsområdet 

Avloppsvatten, som leds ut i havet från bosättning och industri innehåller 

syreförebrukande organiska ämnen, fasta partiklar, kväve- och fosfornäringsämnen, 

metaller samt andra skadliga föreningar. 

Från stamstadens område, som är ansluten till avloppsvattennätet, leds allt 

avfallsvatten till vattenreningsverket, som finns vid Silverstensbukten. För 

behandling av avloppsvatten används i Karleby ett system, där fastighetenas 

avloppvatten förbehandlas i slamavskiljare innan de leds till det allmänna 

avloppsnätet. I slamavskiljarna avskiljs största delen av det fasta materialet. 

De fasta materialet, som blivit kvar i brunnen, transporteras med slambilar till 

slamhanteringsstationen vid reningsverket för kompostering. Det renade 

avloppsvattnet från reningsverket led ut i Silverstensbukten. Det finns ett skilt 

ledningssystem för regnvatten. 

Förutom av avloppsvattnet belastas vattendragen av punktbelastning från 

industrianläggningar, diffusbelastning orsakad av glesbebyggelse, jord- och 

skogsbruk samt av naturlig urlakning. De största punktbelastarna med tanke 

på havsområdet utanför Karleby är Outokumpu Zinc Oy, OMG Kokkola 

Chemicals Oy, Kemira Chemicals Oy och Karleby stads avloppsreningsverk. 

Havsområdets vattenkvalitet påverkas även av Perho å, som mynnar ut i 

Trullöfjärden, och Sundet, som mynnar ut i Kaustarviken. Inverkan av bäckar 

och åar är som störst under översvämningarna på våren och hösten. Den 

totala kväve- och fosforbelastningen, som fabrikerna och avloppsvattenreningsverket 

förorsakar, har klart minskat från och med år 1980. Å andra 

sidan har ingen markant förbättring skett angående fosforbelastningen från 

åar och mindre flödande vattendrag, vilket utgör cirka 80 % av havsområdets 

totalbelastning. 

12


13 

Jätevesien vaikutukset 

Typpi- ja fosforikuormitus aiheuttaa vesistöön joutuessaan vesiekosysteemin 

rehevöitymistä (mm. runsasta leväkasvua) ja vesieliöstön yksipuolistumista. 

Vesistöjen veden laatua tarkkaillaan jatkuvasti. Kokkolan merialueen tarkkailusta 

vastaa Pohjanmaan vesiensuojeluyhdistys yhteistyössä kaupungin 

ja teollisuuslaitosten kanssa. Tarkkailusta saatujen tulosten perusteella arvioidaan 

vesistöjen virkistys- ja yleiskäyttöarvoa. Veden hygieenistä tilaa kuvaa 

yleisesti suolistobakteerien määrä ja virkistysarvoon vaikuttaa mm. vesistön 

rehevyys ja sen esteettiset ominaisuudet. Rehevyyttä voidaan tarkastella 

mm. veden sameuden, näkösyvyyden ja a-klorofyllipitoisuuden (levien 

sisältämien viherhiukkasten määrä) avulla. 

Kokkolan edustan merialue on yleiskunnoltaan tyydyttävä tai välttävä. Alueelle 

tuleva kuormitus nostaa kesäisin rehevyystasoa varsinkin Ykspihlajanlahdella, 

Vanhansatamanlahdella ja Perhonjokisuulla. Yleisesti ottaen rehevyys 

Kokkolan merialueella, kuten koko Itämeressä, on lisääntymässä. Ykspihlajanlahden 

ja merialueen syvänteiden pohjasedimenteissä on havaittu 

kohonneita metallipitoisuuksia (mm. rauta, sinkki, kupari, elohopea, kadmium 

ja arseeni). Metallien esiintyminen pohjaeläinten ja kalojen lihaksissa on kuitenkin 

ollut viime vuosina vähäistä. 

Merialueen lisäksi Perhonjoen veden laatua seurataan jatkuvasti joen 

yhteistarkkailussa. Perhonjoki on vedenlaadultaan luokiteltavissa reheväksi. 

Siitä huolimatta joen virkistyskäyttökelpoisuus on hyvä. Veden laatuun vaikuttavat 

yläpuolisen vesistön asutusjätevedet, nahkateollisuuden jätevedet, 

voimakas maa- ja metsätalous, turvetuotanto sekä alueen maaperän laatu. 

Perhonjoen valuma-alueella on arvioitu olevan noin 400 ha happamia 

sulfidimaita. Nämä runsaasti rikkiä sisältävät savimaat happamoittavat vesistöjä 

esimerkiksi ojituksen yhteydessä. 

Riskinä pohjavesien pilaantuminen 

Pohjavesialueille on usein sijoittunut monenlaista likaantumisvaaraa aiheuttavaa 

toimintaa. Hiekka- ja soraharjujen hyvän kantavuuden ja helppokulkuisuuden 

vuoksi tiet, asutus ja pienteollisuus keskittyvät usein juuri 

pohjavesialueille. Suurimmat pohjavesien likaantumisriskit liittyvät öljytuotteiden 

ja kemikaalien kuljetukseen ja käyttöön, hiekan ja soran ottoon, 

jätehuoltoon, jätevesiin sekä maanviljelykseen. 

Kokkolan pohjaveden lähde on jääkauden aikainen sora-ja hiekkaharjumuodostelma, 

joka on yli 200 km mittaisena yksi Suomen pisimpiä. Kokkolassa 

se kulkee Kruunupyyn rajalta Mesilän ja Santahaan poikki kohti 

Harrbådaa ja merta. Kokkolan kaupunki ottaa raakavetensä Santahaassa 

ja Saarikankaalla sijaitsevista vedenottamoista. Pohjaveden muodostumisalue 

on turvattu suojavyöhykkein, joissa pilaavia toimintoja on rajoitettu. 

Viime vuosina pohjaveden suojelua on käytännössä edistetty mm. suojaamalla 

pohjavesialueen rautatie- ja maantiekuljetusreittejä. 

Kokkolan virtavesien hajakuormitus 

selvitys 1990 

Vuosina 1989-90 tutkittiin Kokkolan vesistöihin 

kohdistuvan kuormituksen jakautumista 

erikohteisiin. 

Perhonjoki 

Sunti 

Korpilahdenoja 

Såkabäcken 

Fosforikuormitus 

Fosforbelastning 

peltoviljely, jordbruk 

karjatalous, boskapsskötsel 

metsätalous, skogsbruk 

turkistalous, pälsnäring

Utredning över diffusbelastningen 

i rinnande vattendrag i 

Karleby 

Under åren 1988-90 undersöktes diffusbelastningen 

på olika vattendrag i Karleby. 

Typpikuormitus 

Kvävebelastning 

Perho å 

Sundet 

Korplaxbäcken 

Såkabäcken 

asutus, boende 

huuhtoutuma, urlakning 

laskeuma, nedfall 

kaatopaikka, avstjälpningsplatsen 

Effekterna av avloppsvattnet 


Kväve- och fosforbelastningen orsakar eutrofiering av vattenekosystemet 

(bl.a. algblomningar) samt minskar på artrikedomen. 

Vattenkvaliteten av vattendragen kontrolleras kontinuerligt. Kontrollen av 

havsområdet utanför Karleby handhas av Österbottens Vattenskyddsförening 

r.f. i samarbete med staden och industrianläggningarna. Utgående från 

kontrollresultaten uppskattas vattendragens rekreations- och allmänna 

bruksvärde. Mängden fekala bakterier ger en allmän bild av vattnets 

hygieniska tillstånd och rekreationsvärdet påverkas av bl.a. vattendragets 

eutrofieringsgrad och dess estetiska egenskaper. Eutrofieringsgraden kan 

bestämmas utgående från vattnets grumlighet, siktdjup och a-klorofyllhalt. 

Havsområdet utanför Karleby är till sitt allmänna tillstånd nöjaktigt eller 

försvarligt. Belastningen på området höjer eutrofieringsgraden sommartid i 

synnerhet i Yxpilaviken, Gamla hamnsviken och Perho ås mynning. Allmänt 

håller eutrofieringen på att öka i havsområdet utanför Karleby, såsom i hela 

Östersjön. I bottensedimenten i Yxpilaviken samt i de djupaste havshöljorna 

har man påträffat förhöjda metallhalter (bl.a. järn, sink, koppar, kvicksilver, 

kadmium och arsen). Trots allt, har det under de senaste åren förekommit 

låga metallhalter i muskelvävnaderna hos bottendjur och fiskar. 

Även vattenkvaliteten i Perho å uppföljs kontinuerligt genom samkontrollen 

av Perho å. Perho å klassificeras vad beträffar vattenkvaliteten, som ett 

eutrofierat vattendrag . Trots detta är rekreationsvärdet för ån gott. Vattenkvaliteten 

påverkas av avloppsvattnet från bosättningen och läderindustrin, 

intensivt jord- och skogbruk, torvproduktion och jordmånstypen, speciellt 

från övre loppet av vattendraget. På Perho ås tillrinningsområde har man 

uppskattat att det finns ca. 400 ha sura sulfatjordar. Denna jordmån, som 

innehåller rikligt med svavel, försurar vattendraget t.ex. i samband med 

utdikningar. 

Risk för att grundvattnet förstörs 

På grundvattenområden finns ofta sådan verksamhet, som medför risk för 

förorening. På grund av att sand- och grusåsarna har en god bärförmåga 

och det är lätt att röra sig inom dessa områden, koncentreras ofta vägar, 

bebyggelse och industri på grundvattenområden. De största föroreningsriskerna 

med tanke på grundvattnet är förknippade med transport och användning 

av oljeprodukter och kemikalier, sand- och grustäkt, avfallshantering 

samt jordbruk. 

Grundvattenkällan i Karleby är en grus- och sandåsformation, som bildats 

under istiden, och som är en av Finlands längsta med en sträcka på över 

200 km. Den går genom Karleby så att den startar från gränsen till Kronoby 

via Mesil och Sandhagen ut mot Harrbåda och havet. Karleby stad tar sitt 

råvatten från de vattentag, som finns i Sandhagen och vid Saarikangas. 

Bildningsområdet för grundvattnet har skyddats med skyddszoner inom vilka 

man har begränsat miljöförstörande verksamhet. Under den senaste tiden 

har man i praktiken befrämjat skyddet av grundvattnet bl.a. genom 

skyddsåtgärder längs med järnvägs- och landsvägrutterna. 

14


15 

Ilmapäästöt vähentyneet – ilmanlaatu parantunut 

Ilman epäpuhtaudet voidaan jakaa kahteen laajaan ryhmään: luonnosta peräisin 

oleviin ja ihmisten aiheuttamiin. Ihmisten aiheuttamat päästöt ovat joko 

kaasumaisia päästöjä tai hiukkaspäästöjä. Ilmansaasteiden aiheuttamia ympäristöongelmia 

ovat mm. ympäristön happamoituminen, otsonikato, kasvihuoneilmiön 

voimistuminen sekä metsäkuolemat. 

Suurin osa Kokkolan rikkidioksidi- ja metallipäästöistä on peräisin Ykspihlajan 

teollisuusalueen laitoksista. Typenoksidi- ja häkäpäästöistä on suurin osa 

peräisin tieliikenteestä. Kokonaisuudessaan päästöt ovat viime vuosien ja 

vuosikymmenten aikana selvästi vähentyneet. Eniten ovat vähentyneet 

rikkidioksidipäästöt, jotka ovat nykyisin alle 10 % siitä, mitä ne olivat pahimmillaan 

1970 luvulla. Teollisuuden pistemäisten päästöjen vähennyttyä suhteellisesti 

suurimmiksi ongelmiksi kaupungin keskustan ilmanlaadun kannalta 

ovat nousseet tieliikenteen aiheuttamat kohonneet typpidioksidipitoisuudet 

sekä ajoittain korkeaksi nousevat leijuvien hiukkasten pitoisuudet. 

Ilmanlaadun tarkkailu 

Tiedot Kokkolan ilmanlaadusta kerätään Kokkolan alueen ilmanlaadun 

yhteistarkkailusopimuksen perusteella. Sopimuksen osapuolina ovat Kokkolan 

kaupunki, Luodon, Kruunupyyn ja Kälviän kunnat sekä merkittäviä 

ilmapäästöjä aiheuttavat teollisuuslaitokset. Ilmanlaadun tarkkailun käytännön 

toteuttamisesta vastaa Kokkolan kaupungin ympäristöyksikkö. Ilmanlaadun 

mittausasemat sijaitsevat nykyisin Ykspihlajassa, Koivuhaassa sekä 

kaupungin keskustassa. Saatuja mittaustuloksia verrataan valtioneuvoston 

asettamiin ilmanlaadun ohje- ja raja-arvoihin, joita on annettu erikseen eri 

epäpuhtauskomponenteille. Ohjearvoilla pyritään turvaamaan terveellinen ilma 

myös herkille väestöryhmille. Kokkolassa ohjearvojen ylitykset ovat viime 

vuosina olleet kuitenkin hyvin harvassa. Raja-arvopitoisuuden ylittyessä on 

kunnan ryhdyttävä tarpeellisiin toimiin ilman pilaantumisen ehkäisemiseksi. 

Raja-arvo ylityksistä on myös tiedotettava kaupungin väestölle. Mittaustulokset 

voidaan myös esittää ilmanlaatuindeksinä tulosten tulkinnan helpottamiseksi. 

Ilmanlaatuindeksin vuorokausitulosten 

jakautuminen vuonna 

2000. 

Luftkvalitetsindexet i Karleby 

år 2000.

Päästöt ilmaan Kokkolassa vuosina 

1987-1999 (tonnia/vuosi) 

Utsläpp i luften i Karleby åren 

1987-1999 (ton/år) 


Luftutsläppen har minskat – luftkvaliteten har förbättrats 

Luftföroreningarna kan indelas i två huvudtyper: sådana som härstammar 

från naturen och sådana som orsakas av människan. Utsläppen, som 

förorsakas av människans verksamhet är antingen gas- eller partikelutsläpp. 

Miljöproblem som förorsakas av luftföroreningar är bl a försurning av miljön, 

ozonsvinn, förstärkning av drivhuseffekten och skogsdöd. 

Största delen av svaveldioxid och metallutsläppen kommer från 

industrianläggningarna i Yxpila. Av kväveoxid- och kolmonoxidutsläppen 

härstammar största delen från vägtrafiken. Totalt sett har utsläppen betydligt 

minskat under de senaste åren och årtiondena. Svaveldioxiutsläppen har 

minskat mest, idag är utsläppsmängderna under 10 % av vad de var under 

1970-talet då de var som störst. I och med att punktutsläppen från industrin 

minskat har de förhöjda kvävedioxidhalterna som vägtrafiken medför, liksom 

de tidvis höga halterna av svävande partiklar kommit att bli de största 

problemen med tanke på luftkvaliteten i stadskärnan. 

Kontroll av luftkvaliteten 

Uppgifter om luftkvaliteten i Karleby insamlas i enlighet med avtalet om 

kontroll av luftkvaliteten i Karlebynejden. Avtalsparter är Karleby stad, 

Larsmo, Kronoby och Kälviå kommuner samt de industrianläggningar som 

har luftutsläpp. Kontrollen av luftkvaliteten genomförs i praktiken av 

miljöenheten vid Karleby stad. Mätstationerna finns numera i Yxpila, 

Björkhagen och stadens centrum. De erhållna mätresultaten jämförs med de 

rikt- och gränsvärden som statsrådet utsatt för de olika luftföroreningskomponenterna. 

Syftet med riktvärdena är att garantera en hälsosam luft 

även för känsliga befolkningsgrupper. I Karleby har överskridningar av 

riktvärden visserligen varit de senaste åren mycket få. Om gränsvärdet 

överskrids är kommunen förpliktad att vidta nödvändiga åtgärder för att 

förhindra förorening av luften. Mätresultaten kan även presenteras som 

luftkvalitetsindex för att underlätta tolkning av resultaten. 

16


17 

Metallit edelleen ongelmana 

Kaasu- ja hiukkaspäästöjen seurannan lisäksi Kokkolassa selvitetään säännöllisesti myös ilman metallipitoisuuksia. 

Kokkolan metallipäästöt ovat suurelta osin peräisin Ykspihlajan teollisuusalueella sijaitsevilta 

Outokumpu Zinc Oy:n, OMG Kokkola Chemicals Oy:n sekä Fortum Service Oy:n laitoksilta. Metallien 

pitoisuudet Kokkolan ilmassa ovat viimeisen parinkymmenen vuoden aikana laskeneet selvästi. Pitoisuuksien 

lasku selittyy pääosin teollisuuden metallipäästöjen pienentymisellä. Liikenteessä siirryttiin lyijyttömien polttoaineiden 

käyttöön 1990-luvun alkupuolella, mikä laski selvästi ilmassa leijuvien hiukkasten lyijypitoisuuksia. 

Ilmanlaatua tutkitaan viiden vuoden välein myös bioindikaattoreiden avulla. Bioindikaattorit ovat eliöitä, jotka 

reagoivat ympäristömuutoksiin ja joissa ympäristömuutosten aiheuttamat vaikutukset ovat helposti havaittavissa. 

Ilmanlaadun bioindikaattoreina käytetään mm. jäkäliä, sammalia ja männynneulasia. 

Bioindikaattoriselvitysten mukaan päästöjen vähenemisellä ei näytä vielä olleen selvää vaikutusta Kokkolan 

alueen luontoon. Tämä selittynee osittain sillä, että luonnossa ilmanlaadun paraneminen näkyy viiveellä; 

vaurioitunut luonto palautuu yleensä varsin hitaasti. 

Männynneulasten rikkipitoisuudet v. 1992 ja 1997, mg/kg kuivassa aineessa 

Svavelhalter i tallbarr v. 1992 ja 1997, mg/kg torr substans

Metallerna utgör fortfarande ett problem 

Seinäsammaleen elohopeapitoisuus v. 1992 ja 1997, mg/kg kuivassa aineessa 

Kvicksilverhalter i väggmossa v. 1992 ja 1997, mg/kg torr substans 


Förutom kontrollen av gas- och partikelutsläppen utreds även metallhalterna i luften regelbundet i Karleby. 

Metallutsläppen i Karleby härstammar till stor del från Outokumpu Zinc Oy:s, OMG Kokkola Chemicals 

Oy:s och Fortum Service Oy:s anläggningar i Yxpila. Metallhalterna i luften i Karleby har minskat under de 

senaste tjugo åren. Minskningen beror i huvudsak på att metallutsläppen från industrin har minskat. Inom 

trafiken övergick man i början av 1990-talet till blyfritt bränsle, vilket klart minskade på blyhalten i svävande 

partiklar. 

Luftkvaliteten undersöks med fem års intervaller även med hjälp av bioindikatorer. Bioindikatorer är organismer 

som snabbt reagerar på förändringar i miljön och hos vilka effekterna av miljöförändringar är lätta att observera. 

Som bioindikatorer för luftkvaliteten används bl.a. lavar, mossor och tallbarr. Enligt bioindikatorutredningen 

verkar inte minskningen av utsläppen ännu ha haft någon större betydelse för naturen i Karlebynejden. Detta 

kan delvis förklaras genom att en förbättring av luftkvaliteten har fördröjd effekt på naturen; en skadad natur 

återhämtar sig i allmänhet synnerligen långsamt. 

18


19 

Melu ja meluntorjunta 

Melulla tarkoitetaan ääntä, jonka ihminen kokee epämiellyttävänä tai häiritsevänä 

tai joka on muulla tavoin ihmisen terveydelle tai muulle hyvinvoinnille vahingollista. 

Melua esiintyy kahtena eri tyyppinä; liikennemelu sekä toiminnan ja tapahtumien 

aiheuttama tilapäinen melu. 

Merkittävin ympäristömelun aiheuttaja Kokkolassa on tieliikenne melu ja melun 

kannalta ongelmallisimmat alueet keskittyvätkin suurten liikenneväylien varrelle; 

kriittisimmät kohteet sijaitsevat Vaasantien varressa Junnilan kohdalla, Pohjoisen 

ohikulkutien varrella sekä Eteläväylän varrella. Myös junaliikenne aiheuttaa meluhaittaa 

Liikennemelun torjumisessa on keinoina käytetty mm. liikennenopeuksien 

laskemista, meluesteitä ja melua vähentäviä tienpintamateriaaleja. 

Muita häiritsevän melun lähteitä Kokkolassa ovat erilaiset tilapäiset melua aiheuttavat 

toiminnat, kuten ulkoilmakonsertit ja moottoriajoneuvokilpailut, joista on tehtävä 

ilmoitus ympäristönsuojeluviranomaiselle, jolloin melupäästöjä säädellään ilmoituksista 

tehtävillä päätöksillä. 

Kemikaalien käsittely ja varastointi 

Kemikaalien haitallisiin ympäristövaikutuksiin alettiin kiinnittää huomiota 1960-luvulla 

torjunta-aineiden ja eräiden myrkyllisten kemikaalien päästöjen aiheuttamien 

haittojen vuoksi. Ympäristöriskejä ja onnettomuuksia aiheuttavat erilaisten kemikaalien 

kuljetukset, varastointi ja käyttö. Kemikaalien ympäristössä aiheuttamat 

haitat riippuvat kahdesta muuttujasta: itse kemikaalin määrästä, vaikutusajasta sekä 

myrkyllisyysominaisuuksista sekä toiseksi ympäristön altistumisherkkyydestä 

kemikaalille. Erityisesti pohjavesialueet ovat erityisen herkkiä kemikaalien mahdollisesti 

aiheuttamalle pilaantumiselle. 

Kemikaalien käyttö ja varastointi on laajaa Kokkolassa ja lisäksi ympäristölle vaarallisten 

kemikaalien kuljetukset muodostavat merkittävän osan ympäristöriskeistä 

Kokkolassa. Tämä johtuu perusteollisuuden luonteesta, jossa käytetään raakaaineena 

suuria määriä eri kemikaaleja ja jossa tuotetaan suuria määriä erilaisia 

kemikaalituotteita. Lisäksi Kokkolassa sijaitsee suuria kemikaalivarastoja, joista 

pääosa sijaitsee Ykspihlajan teollisuusalueella. 

MIKÄ ON DESIBELI (dB)? 

Äänen voimakkuutta kuvaava suure on desibeli (dB) ja sen asteikko 

on logaritminen. Tämän johdosta äänienergian kaksinkertaistuminen 

tietää 3 dB:n nousua tasosuureessa, esim. 50 dB + 50 dB = 53 

dB. 

Eri äänitasoja: 

125 dBA 105 dBA 85 dBA 83 dBA 60 dBA 30 dBA Kipuraja 

Käsipyörösaha 

Kuulovauriovaaran raja 

Kokkolan Venetsialaiset 2001 (Kirka show) 

- etäisyys 80 metriä lavasta 

Tavallinen keskustelu 

Kuiskaus 

Tieliikennemelu 

Vuonna 1998 valmistuneessa Tielaitoksen 

raportissa selvitettiin tieliikenteen 

melualueella (yli 55 dB) asuvien ihmisten 

lukumäärää. Tässä tieliikennemelun 

torjunnan yleissuunnitelmassa on 

Kokkolan suojausta vaativiksi alueiksi 

esitetty kuutta eri aluetta, joissa on yhteensä 

18 suojattavaa kohdetta, jotka sijaitsevat 

Junnilassa, Tullimäellä, 

Kaustarissa, Ykspihlajassa, Hakalahdessa 

ja Rytimäellä. Selvityksen mukaan 

kriittisillä melualueilla asui vuonna 

1998 Kokkolassa yhteensä 219 ihmistä.

Vägtrafikbuller 

I en år 1998 färdigställd rapport från 

Vägverket utreddes antalet personer som 

bor inom vägtrafikens bullerområde 

(över 55 dB). I denna allmänna plan för 

bekämpning av vägtrafikbuller har man 

i Karleby föreslagit sex områden som 

kräver skydd. Inom dessa områden finns 

sammanlagt 18 mindre områden som bör 

skyddas. Områdena ligger i Junnil, 

Tullbacken, Kaustar, Yxpila, Hakalax och 

Rytibacken. Enligt utredningen bodde år 

1998 sammanlagt 219 personer inom 

kritiska bullerområden. 

Buller och bullerbekämpning 


Med buller avses ljud som människan uppfattar som oangenämt eller störande 

eller som på annat sätt är skadligt för människans hälsa eller välbefinnande. De 

finns två typer av buller; trafikbuller och tillfälligt buller som orsakas av olika 

verksamhetsformer och evenemang. 

I Karleby är vägtrafiken på många ställen den mest betydande orsaken till buller 

och mest problematiska områdena med tanke på buller ligger därmed intill de 

stora vägarna; de mest kritiska områdena ligger i Junnil vid Vasavägen samt utmed 

Norra omfartsvägen och Södra leden. Även tågtrafiken förorsakar störande buller. 

För att bekämpa trafikbuller har man bl a använt sänkning av hastigheten, 

bullerhinder och vägmaterial som minskar buller. 

Andra, störande bullerkällor i Karleby är tillfälliga verksamhetsformer som medför 

buller, såsom friluftskonserter och motorfordonstävlingar, som man måste göra 

anmälan om åt miljöskyddsmyndigsheten och bullret begränsas i beslutet som 

gjorts p.g.a. anmälan. 

Behandling och lagring av kemikalier 

Under 1960-talet började man fästa uppmärksamhet vid de miljöeffekter som 

kemikalier medför p.g.a. skador som bekämpningsmedel och utsläpp av vissa 

giftiga kemikalier hade förorsakat. Det är transport, lagring och användning av 

olika kemikalier, som medför olycksrisker. Skador, som kemikalier förorsakar 

på miljön är beroende av två variabler: själva kemikaliens mängd, utsättningstiden 

och toxiciteten samt miljöns känslighet för kemikalien. Grundvattenområden är 

speciellt känsliga för den förorening som kemikalier kan förorsaka. 

Användning av kemikalier och lagring av dem är omfattande i Karleby och 

dessutom utgör transport av farliga kemikalier en betydande miljörisk i Karleby. 

Detta beror närmast på typen av basindustri, där man använder stora mängden 

av olika kemikalier som råmaterial och producerar många olika kemikalieprodukter. 

Dessutom finns det stora kemikalielager i Karleby, varav huvuddelen finns på 

Yxpila industriområde. 

VAD ÄR EN DECIBEL (dB)? 

Enheten som beskriver ljudets styrka är decibel (dB) och dess skala 

är logaritmisk. Pga detta betyder fördubbling ljudenergin 3 dB:s 

höjning av ljudnivån, t ex 50 dB + 50 dB = 53 dB. 

Olika ljudnivåer: 

125 dBA 105 dBA 85 dBA 83 dBA 60 dBA 30 dBA Smärtgränsen 

Handcirkelsåg 

Gränsen till fara för hörselskada 

Venetsiaden i Karleby 2001 (Kirka show) 

- avstånd 80 meter från scenen 

Vanlig konversation 

Viskning 

20


21 

Jätehuolto uusien haasteiden edessä 

Jätehuollon pääperiaate on, että jäte eli käytöstä poistettu aine tai esine, pyritään 

hyödyntämään ensisijaisesti aineena ja toissijaisesti energiana. Jätehuollossa jokainen 

kokkolalainen voi käytännössä osallistua kestävän kehityksen käytännön työhön. 

Jos jätteelle ei löydy hyötykäyttöä, se on loppusijoitettava kaatopaikalle. 

Jätehuolto on aina kiinnostanut ihmisiä, koska jokainen meistä tuottaa jätettä. Alkuaikoina 

jätteet käsiteltiin käytännöllisesti katsoen itse, oli tunkioita, kunnes syntyi 

kaatopaikkakulttuuri. Myös Kokkolassa on vanhoja käytöstä poistettuja kaatopaikkoja, 

joita kunnostetaan lähivuosien aikana. Nykyinen kaatopaikkamme on 

Storkohmo Sokojalla. 

Kokkola on aina ollut jätehuollon edellä kävijä ja Suomen ensimmäisten kaupunkien 

joukossa päätettiin liittymisestä järjestettyyn jätteenkuljetukseen, kaatopaikkamaksuista 

sekä jätehuoltomääräyksistä. 

Kokkolan jätehuollon kehittyminen on perustunut omiin jätestrategiaratkaisuihin, 

jossa omatoimisuudella on aina ollut keskeinen sija. Ensin aloitettiin paperin- ja 

pahvinkeräys, jossa saavutettiin mainioita tuloksia. Vuonna –90 yhdistettiin jätehuollon 

haasteet ja työllistämisen mahdollisuudet ja Kokkolassa avattiin Kierrätyskeskus, 

vanhojen tavaroiden uudelleenkäytön edistämiseksi, sekä tehostettiin ongelmajätteiden 

vastaaottoa ja perustettiin mainio ekopistejärjestelmä. Lisäksi otettiin 

käyttöön kattava ja hyvin toimiva vapaa-ajan asuntoalueiden kesäajan jätehuolto. 

90-luvun puolivälissä aloitettiin Storkohmon kaatopaikan järjestelmällinen kehittäminen 

kohti alueellista kaatopaikkaa. Tämä kehittämistyö jatkuu edelleen. 

Kokkolan kaupunki uudisti koko jätehuoltojärjestelmänsä liittymällä Oy Ekorosk 

Ab:n jäseneksi. Koko jätehuollon käytännön toiminta siirtyi Ekoroskin hoidettavaksi 

ja kunnan velvoitteita hoitaa alueellinen jätelautakunta. Kokkolalaiset 

opettelevat uutta lajittelujärjestelmää, johon kuuluvat märkä- ja kuivajäte sekä 

hyöty- ja ongelmajätteiden ja muiden toimittaminen ekopisteisiin ja hyötykäyttöasemille. 

Jätteen hyötykäyttöaste on nyt 40 % ja nousee 75 %:iin vuoteen 2005 

mennessä. 

Kokkolan kaupungilla on kuitenkin edelleen toiminnassa olevat erilliset maan- ja 

lumenkaatopaikat sekä risujen ja puutarhajätteen vastaanotto Hopeakivenlahdella. 

Kokkolan suurteollisuudella on omat teollisuusjätteille tarkoitetut kaatopaikat ja 

lisäksi satamassa hyödynnetään puhtaita maa- ja kiviaineksia satamarakenteissa. 

Roskaantuminen –ikuinen riesa 

Jätehuoltojärjestelmät paranevat ja niistä tiedottamista sekä valvontaa parannetaan 

koko ajan niin edelleen on, ikävä kyllä, sellaisia henkilöitä, jotka eivät välitä 

ympäristöstämme. Jätteiden ja autonromujen jättäminen maastoon jatkuu edelleen, 

joskin se on vähenemässä lisääntyvän ympäristötietoisuuden myötä. 

Kokkolalaiset itse valvovat entistä tarkemmin ympäristöään. Ympäristötoimi kiittää 

avusta ja toivoo, että yhteistyö jatkuu edelleen.

Avfallshanteringen inför nya utmaningar 


Grundprincipen inom avfallshanteringen är att avfall dvs. ämne eller materia, som 

tagits ur bruk, strävar man i första hand att återanvända som materia och i andra 

hand som energi. Inom avfallshanteringen kan varje karlebybo i praktiken delta i 

arbetet för en hållbar utveckling. I fall man inte har återanvändning av en avfallstyp, 

måste den slutplaceras på soptipp. 

Avfallshanteringen har alltid intresserat människor, eftersom var och en producerar 

avfall. Förr i tiden behandlade man sitt avfall i praktiken själv, och därefter uppkom 

soptipskulturen. Även i Karleby finns det gamla soptippar, som tagits ur bruk, som 

man restaurerar under de närmaste åren. Vår nuvarande soptipp finns vid 

Storkohmo, i Såka. 

Karleby har alltid varit en föregångare inom avfallshanteringen bland de första 

städerna i Finland beslöt man, att man bör ansluta sig till ordnad avfallstransport, 

man tog i bruk avgifterna på soptippen och hade avfallshanteringsbestämmelser. 

Utvecklingen av avfallshanteringen i Karleby har alltid baserat sig på egna 

avfallsstrategier, där en egenhändliga hanteringen alltid haft en central roll. Först 

startade man papper- och kartonginsamlingen, där man uppnådde utmärkta resultat. 

År –90 kombinerade man utmaningarna inom avfallshanteringen och möjligheterna 

från sysselsättningen och i Karleby öppnades Cirkulationscentralen för att befrämja 

återanvändningen av gamla föremål samt effektivisera mottagningen av problemavfall 

och grundade det utmärkta ekopunktsystemet. Dessutom tog man i bruk ett 

täckande och välfungerande system för avfallshanteringen på fritidsbostadsområden. 

I mitten av 90-talet började man systematisk utveckla Storkohmo soptipp till en 

regional soptipp. Detta utvecklingsarbete pågår fortfarande. 

Karleby stad förnyade hela sitt avfallshanteringssystem genom att bli medlem av 

Oy Ekorosk Ab. Hela de praktiska arbetet inom avfallshanteringen överflyttades 

så att Ekorosk sköter om det och kommunens skyldigheter sköts av en regional 

avfallsnämnd. Karlebyborna håller på och lär sig ett nytt sorteringssystem, där det 

ingår våt- och torravfall och att man dessutom för sina nytto-, problem- och övrigt 

avfall till ekopunkter och nyttoavfallsstationer. Återanvändningsgraden är nu 40 % 

och torde stiga till 75 % år 2005. 

Karleby har fortsättningsvis i bruk skilda mottagningsplatser för jord- och snöavfall, 

samt vid Silverstensbukten för ris- och trädgårdsavfall. Storindustrin i Karleby har 

egna soptippar för industriavfall och dessutom återanvändar man rena mark- och 

stenmaterial för att bygga hamnkonstruktioner. 

Nedskräpning – det förekommer ännu, tyvärr 

Avfallshanteringssystemen och informeringen förbättras kontinuerligt och 

övervakningen skräps, men ändå finns det tyvärr sådana personer, som inte bryr 

sig om vår miljö. Fortsättningsvis lämnas avfall och bilskrot i terrängen, men den 

håller på och avtar, som en följd av en större miljömedvetenhet. Karlebyborna 

övervakar själva allt noggrannare sin egen miljö. Miljöenheten tackar för hjälpen 

och hoppas att samarbetet fortsätter. 

22


23 

Pilaantuneet maat 

Pilaantuneella maaperällä tarkoitetaan sellaista maaperää, jossa haitallisten aineiden 

pitoisuudet ylittävät erityiset ohje- tai raja-arvot. Pilaantuneeseen maaperään 

kohdistetut toimenpiteet riippuvat haitta-aineiden pitoisuuksista. Riskiarvion jälkeen 

mahdolliset jatkotoimenpiteet ovat esimerkiksi kapselointi paikalla tai 

pilaantuneen maaperän poistaminen. Pilaantuneen maaperän käsittelyn yhteydessä 

tulee aina myös huomioida mahdollinen pilaantunut pohjavesi. Pilaantuneen maaperän 

käsittelykustannukset ovat usein varsin korkeat. 

Kokkolassa esiintyvät mahdolliset pilaantuneet maa-alueet kartoitettiin ensimmäisen 

kerran valtakunnallisessa SAMASE (saastuneet maat) -kartoituksessa. Mahdollisia 

kohteita kertyi yli 100. Kartoitusta tarkistetaan vuosittain. Myös 

pienpolttoainesäiliöiden aiheuttamia ympäristövahinkoja kartoitettiin erillisessä 

SAPOVA –projektissa. Lisäksi on erillisselvityksellä kartoitettu esim. Kokkolan 

pohjavesialueella esiintyvät polttonestesäiliöt. Öljysuojarahaston alaisuudessa toimiva 

SOILI –projekti on valtakunnallinen käytöstä poistettujen polttonesteasemien 

rahoitushanke. 

Kokkolassa on toteutettu jo useita pilaantuneen maaperän saneerauksia. Esimerkkeinä 

voidaan mainita Rimmissä ja Lahnakoskella sijaitsevat vanhat nahkatehtaan 

sekä muutamia polttonesteasemia. Vireillä on useita laajoja Ykspihlajan öljyvarastoalueiden 

saneeraustoimenpiteitä. 

Nykypäivänä tulee aina esimerkiksi vanhojen teollisuusalueiden ja vastaavien maakaupoissa 

esittää perusteelliset tiedot maaperän mahdollisesta pilaantumisesta, jotta 

vastuukysymykset asiassa voidaan varmentaa. 

Riskiarvio tarpeeton 

esim. asumiskäyttö 

0 

Mahdollinen riskiarvio 

esim. teollisuusalue 

Haitta-aine pitoisuus suurenee 

Välttämätön riskiarvio 

Kunnostus 

Hallinnollinen käsittely 

Ohjearvo ilmaisee haitta-aineen suurimman pitoisuuden, jota pidetään ihmiselle ja 

ympäristölle vaarattomana. Alueen maankäytölle ei aseteta rajoituksia. Raja-arvo ilmaisee 

haitta-aineen pitoisuuden, jonka ylittäminen yleensä edellyttää kunnostustoimenpiteitä. 

Kun haitta-aineen pitoisuus on ohje- ja raja-arvon välissä, alue voidaan 

jättää kunnostamatta, jos sen käyttö- ja puhdistustarve on vähäinen. Alueen maankäyttöä 

on silloin rajoitettava.

Förorenad mark 


Med förorenad mark avser man sådan mark, där halterna av skadliga ämnen 

överskrider de olika specifika rikt- eller gränsvärdena. De åtgärder, som man måste 

vidta angående förorenad mark, beror på halterna av skadliga ämnen. Eventuella 

fortsatta åtgärder som baserar sig på en riskanalys är t.ex. inkapsling på platsen 

eller avlägsnande av förorenad mark. När man behandlar förorenad mark måste 

man alltid även beakta en eventuell förorening av grundvattnet. När man hanterar 

förorenad mark är kostnaderna ofta rätt höga. 

Eventuella förekomster av förorenade markområden kartlagdes i Karleby för första 

gången i den sk. SAMASE (förorenad mark) -kartläggningen. Antalet möjliga objekt 

fanns över 100. Kartläggningen revideras årligen. Miljöskador som förorsakats av 

mindre bränslecisterner kartlades i ett särskilt SAPOVA -projekt. Dessutom har 

man i särutredningar kartlagt t.ex. bränslecisterner, som finns på grundvattenområdet 

i Karleby. SOILI -projektet, som underlyder Oljeskyddsfonden, är ett nationellt 

finansieringsprogram, som riktar sig till bensinstationer som tagits ur bruk. 

I Karleby har man redan genomfört flera saneringsprojekt angående förorenad 

mark. Som exempel kan man nämna de gamla läderfabrikerna i Rimmi och Lahnakoski 

samt några bränslestationer. Som bäst pågår omfattande saneringsåtgärder 

vid oljeupplagringsområdena i Yxpila. 

I dagens läge bör man alltid vid markaffärer angående gamla industriområden eller 

motsvarande framlägga grundliga utredningar angående eventuell förorening av 

marken för att klarlägga frågorna angående ansvarsfördelningen. 

Riskbedömning Skadämnes halter ökar 

onödig t.ex 

bostadområden Eventuell riskbedömning t.ex. 

industri område 

0 

Nödvändig 

riskbedömning 

Sanering, 

Författninsförfarande 

Riktvärdet anger skadeämnets högsta halt, som anses vara ofarlig för människan och 

miljön. Områdets markanvändning behöver inte begränsas. Gränsvärdet anger halten 

av skadeämnet, vars överskridande vanligen kräver sanering. När skadeämneshalten 

ligger mellan rikt- och gränsvärdet kan man låta bli att sanera området, i fall dess 

användnings- och reningsbehov är litet. Områdets markanvändning bör i så fall 

begränsas. 

24


Maisemavauriot 

Ihminen on muuttanut alkuperäistä luontoa ja maisemaa Kokkolassa monin eri tavoin. Vielä pari vuosikymmentä 

sitten ympäristön saastuminen – päästöt veteen, ilmaan ja maaperään – oli luonnon ja elinympäristömme 

suurin uhka. Tehokkaalla ympäristönsuojelutyöllä päästöjä on pystytty vähentämään. 

Sen sijaan erilainen luonnon mekaaninen käsittely – teiden rakentaminen, pihojen asfaltointi, ruoppaukset, 

sähkölinjojen rakentaminen, maa-aineksen otto, metsien hakkuut, ojitukset ja maankuivatus, rantojen vapaaajan 

rakentaminen jne. – on voimakkaasti kasvanut. Se onkin nykyään luonnon monimuotoisuudelle pahin 

uhka myös taajama-alueen ulkopuolella. 

Kokkolan matalilla rannoilla ruoppaustarpeet kasvavat vuodesta vuoteen. Ruoppauksissa ja täytöissä on 

siirretty maamassoja viimeisen 10 vuoden aikana lähes 4 milj. m 3 . Ruoppauksista tulee tehdä vesilain mukainen 

ilmoitus ympäristökeskukselle tai kunnan ympäristölautakunnalle. 

Voimassa olevia maa-ainesten ottamislupia on Kokkolassa noin 10 kpl. Suurin osa vanhoista alueista on 

maisemoimatta. Maankaatopaikkoja on satama mukaan lukien vajaa 10 kpl. Tiet ja sähkölinjat pirstovat 

maisemaa ja vähentävät eliölajien esiintymisalueita katkaisemalla kulkureittejä. 

Metsätaloudessa uudet metsänkäsittelyohjeet ja mm. metsälaki ovat pehmentäneet maisema- ja luontovaikutuksia. 

Silti metsien käsittely on tehostunut ja luonnonmetsät vähenevät. 

Nykyisin laajoissa hankkeissa tulee tehdä ympäristövaikutusten arviointi ja toisaalta myös ympäristönsuojelun 

lupamenettelyllä pyritään vähentämään vaikutuksia ympäristöön. 

Landskapsskador 

Den ursprungliga naturen och landskapet har förändrats av människan på olika sätt i Karleby. För ett par 

årtionden sedan var det förorening av miljön – utsläpp i vatten, luft och mark – det största hotet mot naturen 

och vår levnadsmiljö. Med effektivt miljöskyddsarbete har man kunnat minska på utsläppen. 

På andra sidan har den mekaniska behandlingen av naturen – byggande av vägar, asfaltering av gårdar, 

muddringar, byggande av el-ledningar, marktäker, skoghyggen, dikningar och torrläggning av mark, byggande 

av fritidshus på stränderna mm. – har ökat kraftig. Detta är nuförtiden det största hotet mot naturens mångfald 

även utanför tätbebyggda områden. 

Behovet av muddringar vid de långgrunda stränderna i Karleby ökar årligen. Vid muddringar och fyllningar 

har man under de senaste 10 åren flyttat nästan 4 milj. m 3 markmassor. Vid muddringar bör anmälan enligt 

vattenlagen lämnas till miljöcentralen eller till kommunens miljönämnd. 

Antalet marktäktstillstånd, som är i kraft i Karleby, är cirka 10 st. Största delen av gamla täktområden är 

fortfarande utan landskapsvårdande åtgärder. Avstjälpningplatser för markmassor finns inklusive hamnen cirka 

10 st. Vägar och el-ledningar fördärvar landskapet och reducerar förekomstområden för olika arter genom 

att stänga av färdleder. 

Angående skogsbruket har nya behandlingsdirektiv och bl.a. skogslagen minskat inverkan på landskapet och 

naturen. Trots det har hanteringen av skog effektiviserats och skogar i naturtillstånd minskar. 

Nuförtiden måste man i stora projekt göra en miljökonsekvensbedömning och å andra sidan via 

miljötillståndsförfarande strävar man att minska inverkan på miljön. 

25

Ympäristövauriokartoitus 1996 - Miljöskadautredning 1996 

Saastuneet maa-alueet 

Förorenade jordområden 

Ruoppaus-ja läjitysluvat 

Tillstånd för muddrings- och placering 

av muddringsmassor 

Luvattomat ruoppaukset ja läjitykset 

Muddrings- och placering 

av muddringsmassor som saknar 

tillstånd 

Maankaatopaikat 

Jordavstjälpningsplatser 

Maa-ainesluvat 

Marktäktstillstånd 

Vanhat maa-ainesalueet 

Gamla marktäktområden 


26

Kokkolan kaupunki ympäristöpalvelut 2001 

Karleby stad miljötjänster

Kokkolan ympäristön tila

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?