Nordisk Kriminologi, 28(2) - Scandinavian Research Council for ...

Nordisk Kriminologi 28(2) 2002 

Nordisk Kriminologi, 28(2) 2002 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi, augusti 2002 

Innehåll Sid 

Från Sekretariatet 3 

Blankett för ansökning om finansiellt stöd av NSfK 2003 5 

Riktlinjer för ansökning om finansiellt stöd av NSfK 2003 9 

Rapport från NSfK:s forskarseminarium på Skeviks Gård 15 

Kriminologiska och kriminalpolitiska nyheter 

- Danmark 18 

- Finland 35 

- Grönland 41 

- Island 45 

- Norge 48 

- Sverige 55 

1

2 

NSfK 

ISSN 0805-5033 

Nordisk Kriminologi utges 3 gånger per år av 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi. 

Redaktör & layout: Anna Esko & Joachim Enkvist 

Tryck: Hakapaino Oy 

Inlägg till Nordisk Kriminologi, beställningar av nyhetsbrevet, 

adressändringar m.m. sänds till sekretariatet i Helsingfors. 

De synpunkter, som presenteras i signerade artiklar, står inte 

nödvändigtvis i överensstämmelse med Rådets uppfattning. 

Manusstopp för Nordisk Kriminologi 28(3) är den 1 oktober 2002. 

Manusstopp för Nordisk Kriminologi 29(1) är den 1 februari 2003. 

Manusstopp för Nordisk Kriminologi 29(2) är den 1 juni 2003.

Från sekretariatet 


Hälsningar från ett varmt och soligt Helsingfors! 

Sekretariatet har trots det underbara sommarvädret jobbat och har följande 

information att meddela: 

Ny deadline för ansökning om finansiellt stöd av NSfK 

Sekretariatet vill göra alla läsare uppmärksamma på att Rådet har tidigarelagt 

datumet för sökande av finansiellt stöd av NSfK från januari månad till den 1 

december. Det innebär att de som önskar ansöka om stöd av NSfK år 2003, 

skall lämna in sin ansökan senast den 1 december 2002. Dessutom har Rådet 

godtagit nya riktlinjer för ansökning om finansiellt stöd. De nya riktlinjerna träder 

i kraft vid publicerandet i detta nummer av Nordisk Kriminologi. 

Ansökningsblankett och anvisningar för ansökningar finns tryckta på omstående 

sidor, och en engelsk version av blanketten och anvisningarna kan hittas på 

NSfK:s hemsida. Ansökningsblanketten och tillhörande bilagor skall skickas till 

NSfK:s sekretariat på följande adress: Att. Kauko Aromaa, Nordiska Samarbetsrådet 

för Kriminologi, PB 157, 00121 Helsingfors, Finland. 

Forskarseminarium 2002 

Ett mycket lyckat och välarrangerat seminarium ”Perspektiv på våld” hölls i 

Stockholm/Skeviks Gård 23-26 maj 2002. En mera omfattande redogörelse 

skriven av Helena Karma finns längre fram i tidskriften. 

ESC konferens i Helsingfors augusti 2003 

European Society of Crimonology skall hålla sin tredje årliga konferens "Crime 

and Crimeprevention in an Integrating Europe" år 2003 i Helsingfors. NSfK:s 

forskarseminarium skall hållas i samband med nämnda konferens. För arrangeringen 

av konferensen har Olli Rikala (olli.rikala@om.fi) anställts på deltid 

som projektsekreterare. 

Kontaktseminarium 

NSfK:s kontaktseminarium "Påföljdseftergift" år 2002 ordnas i Lund 7-9 oktober. 

Målgruppen för seminariet är polis- och åklagarmyndigheter. 

3

4 

NSfK 

Journal of Scandinavian Studies har fått ny redaktör 

FD i kriminologi Felipe Estrada har från och med den 1 juli 2002 utnämnts till 

ny redaktör för tidskriften Journal of Scandinavian Studies in Criminology and 

Crime Prevention. Felipe Estrada arbetar vid Stockholms universitet där han 

även disputerade år 1999 med avhandlingen "Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem".


Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi – Ansökningsblankett 

2003 – sid 1/2 

Blanketten fylls i enligt ”Anvisningar för erhållande av ekonomiskt stöd från 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi”. 

Ansökningsblanketten och bilagorna skall sändas senast den 1 december 2002 i 

två (2) exemplar till: Att. Kauko Aromaa, Nordiska Samarbetsrådet för 

Kriminologi, PB 157, 00121 Helsingfors, Finland. 

Efternamn:______________________________________________________ 

Förnamn:_______________________________________________________ 

Födelseår: 19___ 

Nationalitet: ____________ Akademisk grad:_______________________ 

Position: ____________________ % anställning________________ 

Arbetsplats:_____________________________________________________ 

Adress:_________________________________________________________ 

_______________________________________________________________ 

E-mail:_________________________________________________________ 

Telefon:_______________________ Fax:_____________________________ 

Projektets titel (nordiskt språk): _____________________________________ 

_______________________________________________________________ 

5

6 

NSfK 

Projektets titel (engelska): _________________________________________ 

_______________________________________________________________ 

Startdatum för projektet:__________ Slutdatum för projektet:_____________ 

Antal nordiska länder, som ingår i projektet:___________________________ 

Projektets sammanlagda budget: EUR ______________ 

Ansökt summa till projektet av NSfK år 2003: EUR ______________ 

Typ av stöd som ansöks (sätt x) 

Forskningsstöd (Anvisningar § 7) ___ 

Stöd till arbetsgruppmöte (Anvisningar § 8) ___ 

Resestöd (Anvisningar § 9) ___ 

Annat ___ 

Datum: __________ Underskrift:______________________________


Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi – Ansökningsblankett 

2003 – sid 1/2 

Vid ansökning om forskningsstöd (Anvisningar § 7) medsändes: 

1. Projektbeskrivelse (max en halv sida per punkt) 

1.1. Projektets titel, syfte och problemställning 

1.2. Projektets teoretiska perspektiv 

1.3. Val av metod 

1.4. Nordisk relevans 

1.5. Överordnad forskningsplan 

1.6. Forskningsplan för ansökta medel av NSfK 

2. Budget / ekonomiska uppgifter 

2.1. Överordnad budget för det sammanlagda projektet 

2.2. Specificerad budget för ansökta medel av NSfK 

2.2.1. Lön eller stipendium: det skall uppges både hur stort beloppet, 

som ansöks (bruttobeloppet), och hur stor del av beloppet som 

efter skatt kommer till den sökandens utbetalning (nettobeloppet). 

2.2.2. Driftsutgifter/overheads (se Anvisningar § 7) 

2.2.3. Reseutgifter 

2.2.4. Kost och logi under vistelsen 

2.2.5. Andra utgifter; dessa skall specificeras. 

2.3. Lista över andra parter än NSfK som beviljat understöd 

2.4. Upplysning om andra samtidigt ansökta medel till samma projekt 

2.5. Upplysning om eventuellt tidigare beviljat understöd till projektet av 

NSfK 

3. Curriculum Vitae 

Vid ansökning om stöd till arbetsgruppmöte (Anvisningar § 8) medsändes: 

1. Beskrivning av tema och syfte 

2. Deltagarkrets, inklusive antal 

3. Tid och plats 

7

8 

NSfK 

4. Budget / ekonomiska uppgifter 

4.1. Specificerad budget för ansökta medel av NSfK 

4.1.1. Reseutgifter 

4.1.2. Kost och logi under vistelsen 

4.1.3. Andra utgifter; dessa skall specificeras. 

4.2. Lista över andra parter än NSfK som beviljat understöd 

4.3. Upplysning om andra samtidigt ansökta medel till samma arbetsgruppmöte 

Vid ansökning om resestöd eller studievistelse (Anvisningar § 9) medsändes: 

1. Forskningsmässig motivering för resan 

2. Budget 

2.1. Transportkostnader 

2.2. Uppehållskostnader 

2.3. Deltagaravgift 

3. Reseplan


Anvisningar för erhållande av ekonomiskt stöd från Nordiska 

Samarbetsrådet för Kriminologi 

§ 1 - Målsättning 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi kan bevilja ekonomiskt stöd till 

forskningsprojekt, arbetsgruppmöten, resor, studievistelser, översättningar m.m. 

Ansökningar om forskningsstöd, stöd till arbetsgruppmöten och resestöd 

värderas konkret i enlighet med de fastslagna ramar och riktlinjer för beviljande 

av stöd. 

Stöd till redan betalda utgifter beviljas inte. 

§ 2 - Kompetens 

Ansökningar om forskningsstöd (se § 7) skall i huvudregel behandlas av Rådet 

på dess årliga möte. Förmannen kan dock behandla ansökningar om forskningsstöd, 

som maximalt omfattar 550 euro. 

Ansökningar om stöd till arbetsgruppmöten (se § 8) skall i huvudregel behandlas 

av Rådet på dess årliga möte. 

Ansökningar om resestöd och stöd till studievistelse (se § 9) kan i huvudregel 

behandlas av NSfK:s förman, som löpande tar ställning till inkomna ansökningar. 

I dessa fall tillämpas olika maximumbelopp för de beviljanden förmannen 

gör, beroende på bland annat målsättningen med resan. Ansökningar om 

stöd till resor, som överstiger maximumbeloppet, skall behandlas av Rådet. 

§ 3 – Ramar för beviljande av stöd 

Ekonomiskt stöd beviljas inom de ramar som godkänts av Rådet på dess årliga 

möte. 

Det sammanlagda beloppet för de ansökningar som skall behandlas av Rådet, 

rör sig i allmänhet mellan 70.000 och 140.000 euro. 

Det sammanlagda beloppet för de resestödansökningar som kan behandlas av 

förmannen, rör sig i allmänhet mellan 7.000 FIM och 14.000 euro. 

En översikt över tidigare ramar för beviljande av stöd och tilldelade understöd 

framgår av Rådets årsrapporter, som kan beställas från NSfK:s sekretariat. 

De senaste årsrapporterna finns också tillgängliga på NSfK:s hemsida: 

http://www.nsfk.org. 

Rådet beviljar inte i allmänhet mera än 8.000 euro i forskningsstöd för enskilda 

forskningsprojekt. 

9

10 

NSfK 

§ 4 - Ansökningsblankett 

Det krävs en ansökningsblankett för de ansökningar som skall behandlas av 

Rådet. 

Det krävs ingen ansökningsblankett för de ansökningar som kan behandlas av 

förmannen. Ansökningar till förmannen skall dock innehålla relevanta upplysningar, 

inkluderat en forskningsmässig motivering för ansökningen, budget och 

- vid resor - reseplan. 

Aktuella ansökningsblanketter kan beställas från NSfK:s sekretariat. Blanketterna 

publiceras dessutom en gång per år i NSfK:s nyhetsbrev, Nordisk Kriminologi, 

och finns tillgängliga på NSfK:s hemsida: http://www.nsfk.org. Alla 

punkter i blanketten skall fyllas i, och relevanta bilagor skall bifogas. Alla 

dokument sänds i två (2) exemplar till sekretariatet. 

§ 5 - Ansökningsfrister 

Rådet behandlar i huvudregel ansökningar om ekonomiskt stöd en gång per 

år; på sitt ordinarie möte, som i allmänhet hålls i slutet av mars månad. En 

ansökning, som skall behandlas av Rådet, skall vara poststämplat före ansökningsfristens 

utgång. Ansökningsfristen framgår av den aktuella ansökningsblanketten; 

i allmänhet är fristen den 1 december. 

Förmannen behandlar löpande de ansökningar som kommer in. Ansökningar 

som kan behandlas av förmannen, kan således lämnas in när som helst under 

årets gång. 

§ 6 - Sökande 

Såväl individuella forskare som grupper av forskare kan ansöka om ekonomiskt 

stöd från NSfK. 

Specialstuderande m.m. kan efter omständigheterna komma i åtanke. I vissa 

tillfällen av ansökningar till resestöd företas efter riktlinjerna prioritering av 

specialstuderanden (se § 9). 

§ 7 – Riktlinjer för tilldelning av forskningsstöd 

Ekonomiskt stöd till forskningsprojekt betecknas "forskningsstöd". 

Forskningsstöd kan t.ex. gälla: lön eller stipendium till den forskare som 

ansöker om stöd eller dennes medarbetare; utgifter för anskaffning av forskningsmaterial 

(t.ex. forskningsresor); utgifter för bearbetning och analys av 

forskningsmaterial; utgifter för översättning, tryckning eller språklig bearbetning 

av forskningsrapporter m.m.


Vid värdering av de inkomna ansökningarna om stöd till forskningsprojekt 

prioriterar Rådet: 

• forskningsprojekt med klar nordisk relevans, t. ex.: sammanfattande av 

undersökningar i annat land; nordiska litteraturstudier; samarbete mellan 

forskare från minst två nordiska länder; jämförelser mellan minst 

två nordiska länder 

• nya forskningsprojekt, härunder forskningsprojekt som inte tidigare har 

fått stöd av Nordiska Samarbetsrådet för kriminologi. 

Följande närmare riktlinjer gäller för tilldelning av forskningsstöd: 

A. beträffande lön eller stipendium till forskaren: 

• det förutsätts att den forskare som mottar lön eller stipendium, och 

därutöver har andra arbetsintäkter, har tjänsteledigt på heltid eller deltid 

under den period, ifrågavarande person mottar forskningsstöd från 

NSfK; lönen eller stipendiet kan maximalt utgöra ett belopp som motsvarar 

det belopp som personen går misste om vid tjänstledighet; 

• lön eller stipendium utdelas inte till personer, som inom ramen för 

deras ordinarie arbete i princip har möjlighet att driva forskning av det 

slag ansökningen gäller 

B. beträffande stöd till forskningsresor: 

• forskningsstöd kan utdelas till att helt eller delvis täcka resor på 1-3 

månader i ett eller flera nordiska länder, när resan företas i 

forskningsmässig avsikt; 

• yngre forskare prioriteras 

C. beträffande stöd till täckning av overheadomkostnader: 

• täckning av overheadomkostnader kan som huvudregel beviljas med 

maximalt 10% av omkostnaderna till lön eller stipendium. Ytterligare 

täckning kan endast ske i undantagsfall när det föreligger en särskild 

grund, och kan maximalt beviljas med 5% av summan av andra omkostnader 

än lön eller stipendium. 

D. beträffande stöd till översättning, tryckning eller språkbearbetning av 

forskningsrapporter m.m. 

• möjligheten för att utdela stöd till översättning m.m. tar i synnerhet 

sikte på manuskript skrivna på finska, isländska eller grönländska. 

NSfK kan också ge stöd till språkbearbetning av artiklar med sikte på 

publicering i internationella tidsskrifter. 

E. beträffande stöd till inköp av litteratur, datautrustning, software eller 

liknande 

11

12 

NSfK 

• stöd till inköp av litteratur, datautrustning m.m. utdelas endast i 

undantagsfall. 

§ 8 – Riktlinjer för utdelning av stöd till arbetsgruppmöten 

Stöd kan utdelas till hållande av arbetsgruppmöten för forskare, som håller på 

med eller planlägger ett gemensamt forskningsprojekt, eller som på annat sätt 

önskar att etablera eller upprätthålla ett forskningsrelaterat samarbete. 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi önskar att uppmuntra forskare till 

att hålla arbetsgruppmöten. 

Samarbetsrådet har också möjlighet att själv arrangera arbetsgruppmöten. 

§ 9 – Riktlinjer för utdelning av resestöd 

Stöd som har för avsikt att helt eller delvis täcka utgifter för transport, uppehälle 

m.m. i förbindelse med kortare eller mera långvarande vistelse för en individuell 

sökande eller ett kollektiv av sökanden, betecknas "resestöd". 

Resestöd utdelas utgående från den billigast möjliga resmöjlighet (rabattbiljetter 

på flyg etc.), och i enlighet med följande riktlinjer: 

A. individuellt resestöd till deltagande i konferenser: 

• individuellt resestöd på upp till 550 euro kan beviljas av förmannen till 

täckning av rese- och uppehållsutgifter i förbindelse med forskares 

deltagande i konferenser inom eller utanför Norden; 

• konferensen bör vara av klar nordisk relevans; 

• sökanden bör i huvudregel presentera ett föredrag på konferensen, var 

eget kriminologiskt projekt med nordisk relevans presenteras; 

• studerande kan dock, i förbindelse med arbetet med en större kriminologisk 

uppgift, av förmannen beviljas stöd på upp till 700 euro till deltagande 

i en konferens eller liknande, som är särskilt relevant för deras 

ämne, och utan att det ställs krav på att ifrågavarande presenterar ett 

föredrag. Den studerandes deltagande i konferensen skall rekommenderas 

av ifrågavarande persons handledare; 

• i situationer där det finns flera sökanden till samma konferens, kan inte 

alla ansökningar förväntas godkända. I sådant fall sätter prioriteringen 

bland annat vikt på att stöden går ut över de etablerade miljöerna; 

B. resestipendier till nordisk representation vid styrelsemöten, konferenser 

m.m. 

• individuellt resestipendium på upp till 550 euro kan beviljas av förmannen 

till nordisk representation vid t.ex. styrelsemöten i internationella


kriminologiska organisationer eller vid konferenser; 

• som huvudregel utdelas inte stöd till samma persons deltagande i flera 

styrelsemöten inom ett och samma år; 

• i situationer var det finns flera sökanden till att representera nordisk 

kriminologi vid samma styrelsemöte eller konferens, kan inte alla ansökningar 

förväntas godkända. I sådant fall sätts vid fördelningen vikt 

bland annat på att stöden går ut över de etablerade miljöerna; 

• individuellt resestöd kan utdelas till förmedling av forskningsresultat, 

när framförandet sker i ett forum av en viss storlek 

C. individuellt resestipendium till forskningsvistelse: 

• rese- och uppehållsutgifter kan beviljas av förmannen med upp till 

1.400 euro med avsikt på att genomföra en forskningsvistelse av en viss 

längd i andra nordiska kriminologiska miljöer; 

• yngre forskare prioriteras 

D. kollektiva resestipendier: 

• förmannen kan bevilja upp till 1.400 euro till täckning av rese- och 

uppehållsutgifter i förbindelse med kollektiva studieresor. Härunder 

kan kollektiva resor för deltagande i konferenser inom eller utanför 

Norden stödas. I dessa fall gäller också det att sökanden i huvudregel 

bör presentera ett föredrag på konferensen; 

• studieresor, som företas av nordiska kriminologistuderande till kriminologiska 

forskningsmiljöer prioriteras 

E. stöd till utländska gästföreläsare: 

• ekonomiskt stöd med upp till 550 euro kan utdelas av förmannen till att 

bjuda in utländska (icke-nordiska) gästföreläsare. En förutsättning för 

stöd är att ifrågavarande föreläsare föreläser i minst två nordiska länder. 

§ 10 - Utbetalning och avrapportering 

Mottagaren av en utdelning av ekonomiskt stöd, som har behandlats och 

godkänts av Rådet, ingår ett kontrakt med Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi, 

förrän beviljandet kommer till utbetalning. 

Kontrakten, som utarbetas av NSfK:s sekretariat, innehåller närmare villkor 

som gäller för utdelningen, härunder: 

• att mottagaren är förpliktad att avrapportera i form av en ekonomisk 

och en vetenskaplig redogörelse till sekretariatet om, hur utdelningen 

av stödet har använts 

13

14 

NSfK 

• att fristen för ekonomisk och vetenskaplig avrapportering i allmänhet är 

3 månader efter sista datumet i en av NSfK godkänd tidsplan 

• att stödet kan utbetalas via mottagarens verksamhetsställe eller direkt 

till mottagaren av stödet. När medlen förvaltas av institutionen, kan 

dess räkenskapsavdelning utarbeta den ekonomiska redogörelse, som 

skall sändas till NSfK. Om stödet förvaltas av forskaren själv, skall den 

ekonomiska redogörelsen till NSfK uppfylla formkraven i enlighet med 

kontrakten. 

Mottagaren av stöd till rese- eller studievistelse, som är behandlat och godkänt 

av förmannen, bör inom 1 månad efter resans avslutning, insända en utgiftsredogörelse 

och en reseberättelse till NSfK:s sekretariat. NSfK kan välja att 

publicera reseberättelsen i nyhetsbrevet, Nordisk Kriminologi. 

§ 11 – Undantagsbestämmelser 

Rådet kan efter en konkret värdering behandla ansökningar som har kommit 

in efter ansökningsfristens utgång. 

Rådet kan, i det fall budgeten tillåter, behandla ansökningar om ekonomiskt 

stöd till arbetsgruppmöten under årets lopp. I det sammanhanget kan Rådet avvika 

från kravet om bruk av ansökningsblankett. 

Rådet kan, i det fall särskilda skäl därtill föreligger, besluta att avvika från de 

gällande riktlinjerna. 

§ 12 - Ikraftträdande 

Nuvarande riktlinjer för utdelning av ekonomiskt stöd från Nordiska Samarbetsrådet 

för Kriminologi är reviderade i överensstämmelse med Rådets beslut 

på sitt årliga möte i mars 2000, och träder i kraft vid offentliggörandet i 

Nordisk Kriminologi 28(2) 2002.


NSfK:s Forskarseminarium 2002: Perspektiv på Våld 

Skeviks Gård, Stockholm, 23 - 26 maj 2002 

Travel Report by Helena Karma 

In this summary I will briefly present the themes of the plenum discussions. 

Additionally, I will disclose some thoughts of the working group presentations 

on gender-based violence that was discussed especially in the so called English 

group (working group A, 24 May). Overall, it was very rewarding to have the 

possibility to follow the discussion on violence from different perspectives during 

the seminar. Because my own research deals with sexual violence against 

women I found the presentations on gendered violence especially interesting. 

On the first seminar day (23 May) the plenary presentations were held by Malin 

Åkerström, from Sweden, and Thoroddur Bjarnason, from Iceland. The session 

dealt with the definition of violence and the violence in comparative perspective. 

The problem of the definition of violence was also further discussed in 

working groups: for example Sven-Erik Alhem, from Sweden, showed by 

demonstrating the barely perceptible difference between criminal and noncriminal 

violence and by presenting different elements (e.g. related to conflicts 

and power) of violence that it is far from evident what violence is depicted as 

criminal violence. 

On the second day (24 May) there were two plenum discussions, one of which 

focused on the representations of violence and victim and the other on the historical 

development and changes in criminal policy from rule of law to law and 

order. In the former plenary presentation Hedda Giertsen, from Norway, and 

Eva Tiby, from Sweden, analyzed different ways of understanding violence 

(e.g. as something physical and concrete). Additionally, they demonstrated different 

dimensions of violence, for example its focus on individuals and its connection 

to the concepts of determination and free will. They also analyzed individual 

and/or societal reasons for violence and among other following questions 

were asked: Is it possible to find biological, sociological or environmental 

factors in individual development that cause violent behavior? And further, is 

the violent behavior of young people a response to the structural violence of the 

15

16 

NSfK 

society having victimized them? Connections between law and psychiatry were 

discussed during this plenary session as well. 

In the latter plenum discussion Jukka Kekkonen, from Finland, talked about the 

changes in crime, crime control and criminal policy and related discourses 

during the postwar period. He concluded that criminality has risen all over 

Europe, prison population has been growing and issues of law and order have 

become central in political discourse. At the same time control policy has become 

tougher and social control harder. Kekkonen proposed that inequality is 

growing in Europe and a ”new underclass ” is establishing itself in Europe. 

According to Kekkonen politicians seem to favor harsher penalties and more 

control instead of trying to solve these problems by integrating the poorest 

people to the society. 

On the third seminar day (25 May) there were two plenum sessions as well. The 

topic of the first session was gender perspective. The last plenum discussion 

concerned the events during the EU Summit in Gothenburg on 1 st June 2001. 

Annika Snare, from Denmark, and James Messerschmidt, from USA, talked 

about violence related gender issues. Snare talked among other things about 

past and present images of female violence, social construction of female 

murderers, medicalization of women's body and logic of self-defense. Messerschmidt's 

presentation on the importance of body in boys' lives, body's crucial 

role to boys' self-image and its connection to hegemonic masculinity shed light 

on the discussion on sexual offenders from a very interesting point of view. 

Messerschmidt talked about Sam, age 18, who suffered from peer abuse and 

thought that he was not worth anything as he was regarded as weak and 

feminine because he was short and fat. He wanted to be sexual like the tough 

guys and he wanted to do carry out heterosexual acts during which he could 

gain acceptable male identity. Because of his body he was incapable of being a 

"real man" he expressed his masculinity by sexual violence against little girls. 

Messerschmidt's ideas of how those who engage in crime interact with and 

through their bodies, situationality of masculinity and, especially, the way men 

have started to talk about their bodies while female discussion is moving 

towards other direction, were fascinating. 

Many interesting topics were discussed in the working groups also. Considering 

my limited possibilities to summarize the presentations of the working groups


in this report I will handle only one of them, viz. Karen Leander's presentation 

of criminal justice centered responses to gender-based violence. Leander's 

perspective to the issue was critical, criminological and feminist. She talked 

about problems with punishing individuals referring to the idea that problems 

causing violent behavior root from the society. In addition to the general 

abolitionist arguments (research findings on effects of imprisonment) and 

taking into account the prevalence of gender-based violence, she asked whether 

gender-based violence could be defined as deviant behavior and thus a target of 

the criminal justice system. She talked about the rules of evidence, burden of 

proof and the proneness of the criminal process to victimize women. She pointed 

out that victims are allowed to tell their stories in courts only with reference 

to the juridical relevant points, not as they experienced the violent situation as a 

whole. She referred to Carol Smarts' thoughts on rape trials as pornographic 

displays and she questioned whether it is in the best interest of victimized 

women to handle gender-based violence in criminal procedure. Men's physical 

violence is replaced by psychological violence and the majority of cases will be 

dropped out of the criminal system anyway. What really are the effects of the 

dropping of cases and what happens to these victims? Leander brought into 

daylight many important questions about gender-based violence. Even though 

her critical thoughts on criminal justice centered responses to the problem 

certainly are justified in many respects, I think the big question still remains 

without satisfactory answer. That question is: What could replace the criminal 

justice system? For decades feminists have worked hard to make gendered violence 

visible, recognizable and taken seriously. It is probably be quite unrealistic 

to think that criminal justice system, prison and imprisonment would be 

abolished. Against this background we should be careful with the idea that 

gender-based violence should be handled differently from other criminal deviant 

behavior because we may be in danger to signal that blameworthiness of 

violence against women is not so great than that of other violence. Referring to 

the tentative conclusions of my own research I agree with Leander that rape 

trials might be quite traumatic experiences for women in many cases. Anyway, 

Leander's question about the best interest of victimized women is very important 

and I think we should continue the discussion about this issue in the future. 

17

18 

NSfK 

Kriminologiske og kriminalpolitiske nyheder fra Danmark 

Af kontaktsekretær Jesper Stecher 

Det danske medielandskab har siden sidste nyhedsbrev især fokuseret på det 

store udland. Konflikten mellem Israel og PLO, jagten på al Qaeda, og 

højredrejningen ved valgene i både Frankrig og Holland har været dominerende. 

Nationalt har det fortsat været finanslovs-, udlændingelovs- og antiterrorlovs 

debatten, Farumsagen, krigen mellem Forsvarsministeriet og tidligere forsvarschef 

Hvidt og så selvfølgelig tilnærmelsen til VM, der har været dominerende. 

I det følgende kan læses om de emner de emner, der er passeret i den 

kriminalpolitiske og den kriminologiske debat, som jo er dette nyhedsbrevs 

hovedsigte. 

Markant stigning i samfundstjeneste 

En opgørelse fra Kriminalforsorgen viser, at antallet af lovovertrædere, der 

bliver dømt til samfundstjeneste i stedet for fængsel, er mere end firedoblet fra 

1999 til 2001. 

I 2001 blev 4248 idømt samfundstjeneste mod 2348 i 2000 og 970 i 1999. 

Iflg. Kriminalforsorgen er tilbagefaldet for denne gruppe af afsonere 17% mod 

et samlet gennemsnit på 42% ved alle typer af straf. 

Kilde: Politiken den 15/5-02. 

Opgørelsen kan også findes på eller rekvireres via: 

http://www.kriminalforsorgen.dk 

Sværere at blive dansker 

Tirsdag den 2. maj 2002 indgik regeringen bestående af Venstre og de Konservative 

primært med Dansk Folkeparti forlig om den i forrige omtalte nyhedsbrev 

udlændingepakke, således at den endelige vedtagelse den 31. maj 2002, 

blev en formalitet. Lovforslaget og dets tilblivelse kan findes via: 

http://www.ft.dk/samling/20012/lovforslag_oversigtsformat/L152.htm 

Aftalen og vedtagelsen betyder især tre konkrete lovstramninger i forhold til 

regeringens udspil - samt at Dansk Folkeparti får lov at følge effekten af


stramningerne sammen med regeringen og får kulegravet, om der kan strammes 

yderligere, uden at Danmark kommer på kant med de internationale konventioner. 

• Udlændinge, som idømmes en straf på mindst seks måneders fængsel, skal 

vente 10 år, før de kan få permanent opholdstilladelse. 

• Udlændinge skal bestå en test i danskkundskaber, der er skrappere end i 

dag for at opnå dansk statsborgerskab. 

• Flygtninge mister retskravet på at få tildelt en 'passende bolig' af en vis 

størrelse senest tre måneder efter, de er rykket fra asylcenteret og ud i en 

kommune. 

En vigtig brik i aftalen er, at DF sammen med regeringen i efteråret 2003 skal 

gøre status over, om den samlede udlændingepakke har virket nok. 

Kilde: Politiken den 8. maj 2002. 

Antiterror 

Antiterrorpakken påkaldte sig igen stor opmærksomhed i perioden siden sidste 

nyhedsbrev, hvori der kan læses en nærmere omtale. 

Den 31. maj 2002 blev hele pakken vedtaget. Lovforslagenes nærmere indhold 

og tilblivelse kan findes via følgende sider: 

http://www.ft.dk/samling/20012/lovforslag_oversigtsformat/L28.htm 



Flygtningenævn svækkes 

Som en del af udlændingepakken, vil også flygtningenævnets opbygning og 

arbejde foreslås ændret. Hvor fem personer nu mundtligt skal behandle en sag, 

hvor Udlændingestyrelsen og Dansk Flygtningehjælp har været uenige, foreslår 

regeringen, at sager i fremtiden skal afgøres af flygtningenævnets formand eller 

næstformand alene. 

Kilde: Politiken den 23. februar 2002. 

19

20 

NSfK 

Mindretal dømmes oftere for straffelovskriminalitet 

Nye tal fra Danmarks Statistik viser, at indvandrere oftere end den øvrige 

befolkning dømmes for straffelovsovertrædelser. Især unge indvandrere fra 

mindre udviklede lande i Afrika og Mellemøsten ses i statistikkerne. I år 2000 

blev de dømt for straffelovskriminalitet i næsten dobbelt så mange tilfælde som 

den øvrige befolkning. Selve statistikken kan downloades fra: http://www.dst. 

dk/pukora/epub/Nyt/2002/NR191.PDF, ligesom en sammenstilling over tallene 

fra justitsministeriets forskningsenhed kan hentes på: http://www.jm.dk/ 

wimpdoc.asp?page=document&objno=63272. 

I Danmark dømmes indvandrere, der stammer fra Libanon, Pakistan, Jugoslavien, 

Iran og Tyrkiet mest. 

Blandt de 15-19 årige fra de mindre udviklede lande var 97 pct. mere tilbøjelige 

til at blive dømt end gennemsnittet i år 2000. For aldersgruppen 15-64 år var 

tallet 67 pct. 

Samlet er der sket en stigning i domfældelsen blandt mænd med indvandrerbaggrund. 

Disse mænd blev i 38 pct. flere tilfælde dømt end gennemsnittet i 

2000. I 1995 var tallet 24 pct. Kvinder med indvandrerbaggrund dømmes derimod 

mindre. De dømmes i dag 27 pct. mere end samtlige kvinder i befolkningen 

mod hele 46 pct. i 1995. 

Når Danmarks Statistik korrigerer for alder og modtagelse af sociale ydelser 

falder mændenes andel af domme for den samlede aldersgruppe til 7 pct. over 

gennemsnittet. 11,3 pct. af de 15-64-årige, der blev fundet skyldige i lovovertrædelser 

i 2000, var af udenlandsk oprindelse. Til sammenligning udgør de 15- 

64 årige af udenlandsk oprindelse 7,7 pct. af alle 15-64 årige i Danmark. 

Kilde: Jyllandsposten den 15. maj 2002. 

Kvinder bortfører flest børn 

En opgørelse fra Civilretsdirektoratet viser, at der siden 1991 har været 103 

sager, hvor børn er blevet bortført fra udlandet til Danmark af barnets eller 

børnenes mor efter uoverensstemmelse mellem forældrene. I samme periode er 

der 83 sager, hvor herboende børn er blevet bortført til et andet land primært af 

barnets eller børnenes far.


»Tallene…. giver grund til selvransagelse og refleksion over, hvordan vi 

opfatter sager om børnebortførelser. I offentligheden bliver en dansk kvinde 

hurtigt helt, fordi hun kæmper for at være sammen med barnet i Danmark, mens 

hendes mand med en anden nationalitet hurtigt bliver skurken. Vi skal lade 

være med at tro, at vi i Danmark er så uskyldsrene. Det handler jo ikke om at få 

børn til Danmark, men om at børnene får et godt liv«, siger formanden for 

Børnerådet, Klaus Wilmann. 

En undersøgelse viser, at kvinder står bag ni ud af ti børnebortførelser til de 

skandinaviske lande. Mens det på verdensplan er kvinder, der står bag 70 pct. af 

børnebortførelserne, står kvinder bag 87 til 100 pct. af børnebortførelserne til 

Skandinavien. I 1999 blev 11 børn ulovligt bortført fra udlandet til Danmark. 

Ifølge Civilretsdirektoratet ender langt de fleste sager med, at børnene bliver 

sendt tilbage til det land, de er bortført fra. 


Vold mod børn ignoreres 

Hver eneste dag året rundt kommer børn på skadestuen, fordi de har været udsat 

for grov vold hjemme hos deres far og mor. Det drejer sig ikke bare om arme, 

som er vredet af led, men også om indre kvæstelser og brandmærker efter 

cigaretter. 

En ny undersøgelse, som overlæge på børneafdelingen på Glostrup Amtssygehus, 

Finn Ursin Knudsen, netop har afsluttet, men endnu ikke offentliggjort, 

viser, at der årligt registreres 3.000 tilfælde af børnemishandling. Men det udgør 

kun toppen af isbjerget, mener han. Tallet har han fra socialforvaltninger, 

praktiserende læger, skadestuer og politi landet over. Men fagfolk vurderer, at 

myndighederne kun får kendskab til et fåtal af overgrebene. 

»Der er ingen tvivl om, at der er masser af tilfælde af vold mod børn, som 

aldrig bliver registreret. Og vi læger bærer en stor del af ansvaret«, siger Finn 

Ursin Knudsen. 

Finn Ursin mener, at læger generelt er for dårlige til opfylde deres udvidede 

underretningspligt og dermed for dårlige til at underrette socialforvaltningen, 

21

22 

NSfK 

når de har mistanke om vold mod et barn. Han tror, at årsagen især ligger i 

lægernes mistillid til det sociale system. 

Han peger på, at det tværfaglige samarbejde mellem læger, socialforvaltning og 

politi generelt er for dårligt. Visse steder eksisterer det slet ikke. 

"Undersøgelsen har afsløret et stort misforhold mellem, hvor mange voldstilfælde 

der bliver registreret på skadestuerne i forhold til, hvor få anmeldelser 

politiet får", siger vicepolitimester Villy Sørensen fra Århus Politi. 

I aldersgruppen af 0 til 5-årige blev der i 1999-2000 for eksempel registreret 74 

voldstilfælde på skadestuen på Århus Amtssygehus, mens kun halvdelen blev 

meldt til politiet. 

Ikke kun lægerne vender det blinde øje til. Ofte er også socialforvaltningerne 

handlingslammede, erfarer børneorganisation. 

"Selvom socialforvaltningen får en indberetning, er de ofte elendige til at tage 

hånd om problemerne", siger lederen for rådgivningen i Børns Vilkår, Bente 

Boserup. 


Pædofilsager i fokus 

Der har siden sidste nyhedsbrev også været en øget fokus på sager om pædofile. 

På denne baggrund har Politiken den 30. januar 2002 bragt en oversigt over 

forvaringsdomme med data hentet hos Danmarks Statistik: 

Antallet af forbrydere, der afsoner forvaring i Kriminalforsorgens institutioner 

er 25. 

Herudover er nogle forvaringsdømte også anbragt på psykiatriske institutioner 

og hospitaler samt på Sikringsanstalten ved Nykøbing Sjælland, der behandler 

syge kriminelle. 

Det er blandt andet drabs- og voldsmænd samt sædelighedsforbrydere, der kan 

idømmes den tidsubestemte straf, som forvaring er. Det er den retsinstans, hvor


personen i sin tid blev idømt sin forvaringsdom, der skal tage endelig stilling til, 

hvornår det er forsvarligt at lukke den pågældende ud i samfundet igen. 

I gennemsnit varer en forvaringsdom i syv år, men fra sag til sag varierer det 

meget, hvor længe de dømte sidder. Således er der dømte, der sidder omkring 

20 år. Brugen af forvaring blev indført tilbage i 1970erne. De sidste år ser 

udviklingen i anvendelsen af forvaring således ud: 

1996: 8 personer - heraf blev én dømt i en sædelighedssag 1997: 5 personer - 

heraf blev én dømt i en sædelighedssag 1998: 7 personer 

1999: 3 personer 

2000: 3 personer - heraf blev én dømt i en sædelighedssag 

2001: ? tallet er endnu ikke opgjort, men mindst to personer er dømt i sædelighedssager 

(De øvrige personer, der blev idømt for forvaring i de pågældende år, 

fik blandt andet forvaringsdomme for: Drab, drabsforsøg, røveri, vold, frihedsberøvelse 

samt forsætlig brandstiftelse). 

Hjælp til voldsramte kvinder 

På kvindernes internationale kampdag den 8. marts 2002 offentliggjorde regeringen 

en handlingsplan til bekæmpelse af vold mod kvinder. Handlingsplanen 

har følgende mål: 

• Signalere ”nul-tolerance” overfor vold i hjemmet 

• Give ofrene den nødvendige støtte 

• Bremse volden, bl.a. med behandlingstilbud til voldsudøveren 

• Styrke myndighedernes tværfaglige indsats 

• Herefter: Lancering af ”Stop volden” - regeringens handlingsplan mod 

volds- og ungdomskriminalitet. 

Det nærmere indhold af handlingsplanen kan bl.a. læses via: 

http://www.jm.dk/wimpdoc.asp?page=document&objno=63028 

Kilde: Politiken den 9. marts 2002. 

23

24 

NSfK 

Massiv svindel med bilforsikringer 

Hvert år udbetales knap en tredjedel af samtlige forsikringspenge i forsikring 

for stjålne biler og ved bilbrande. 

En undersøgelse, der efter sigende er repræsentativ for hele landet, foretaget af 

'Forsikring og Pension' - brancheforeningen for forsikringsselskaber - i samarbejde 

med politiet på Fyn, viser, at svindlen med bilforsikringer udgør 18% 

for biltyverier og 23% for bilbrande. 

Forsikringsselskaberne ønsker at bremse muligheden for at tegne en bilforsikring 

med det formål hurtigt at skille sig af med vognen igen. De foreslår 

oprettelsen af et fælles, neutralt skadesregister, hvor forsikringsselskaberne ved 

skade kan tjekke den forsikredes fortid. Et lignende system findes allerede i 

Sverige, Norge og Finland. 

Et sådant skadesregister vil gøre bevisførelsen med svindel lettere mener 

'Forsikring og Pension'. Samtidig understreger foreningen, at mange af svindlerne 

ikke er vaneforbrydere. De er blot havnet med en bil, som det viser sig, at 

de ikke kan betale. Forsikringssvindel kan skaffe de manglende penge. 41 

procent af forsikringssvindlerne er unge mellem 18-30 år, hovedsageligt mænd. 

Da forsikringspræmien i forvejen er tilpasset denne gruppe, medfører den nye 

undersøgelse ikke præmiestigninger. 

De ærlige unge skal ikke til at betale mere til de uærlige unge. Men selskaberne 

vil nu kigge mere opmærksomt på nye kunder og grave lidt mere i deres fortid, 

siger Bjørn Iversen, underdirektør i Forsikringsoplysningen. Ud over eftersyn af 

kommende kunder, skal de, hvor det lykkes at snyde, sendes i skammekrogen. 

Vi håber på flere domfældelser. Hvis folk bliver pågrebet, risikerer de seks til 

otte måneders fængsel. Det, tror vi på, har en klar kriminalpræventiv virkning, 

siger Frits Klingenberg fra Forsikring og Pension. 

Selvom undersøgelsen viser, at der er svindel i omkring hvert femte tilfælde, 

ender under én procent af alle forsikringsudbetalinger ved biltyveri med dom 

for svindel. Det skyldes, at bevisførelsen er vanskelig. 

Derfor vil Odense Politi nu til at ændre praksis; i stedet for at afhøre uden 

sigtelse ved begrundet mistanke, vil politiet nu gå ind og sigte. Dermed kan en


person registreres, selvom sigtelsen frafaldes ved domstolen på grund af manglende 

bevisførelse. 


Politiet øger fartovervågningen 

Politiet har gennem længere tid øget antallet af 'civile' varevogne, der fungerer 

som enmandsbetjente mobile kontrolenheder, med elektronisk udstyr til indfangning 

af trafikanter, der kører med for høj hastighed. 

Ideen er at samle hastighedskontrolindsatsen på distriktscentre i København, 

Århus, Roskilde, Vordingborg, Odense, Vejle, Holstebro og Aalborg, som hver 

især skal dække flere politikredse. 

Om godt et års tid vil i alt 26 sådanne målerbiler være fordelt på otte af landets 

største politistationer. 

Baggrunden er et forsøg foretaget på Fyn, hvor det rullende materiel med det 

tekniske udstyr er både mere effektivt og 'cost effective' til at fange fartsyndere 

end traditionelle fartkontroller. 

Politikommissær Lars-Christian Borg, leder af afdelingen i hovedstaden, understreger, 

at antallet af bøder er ikke noget succeskriterium i sig selv. "Det 

vigtigste er at få antallet af dræbte og tilskadekomne ned". 

Han er overbevist om, at selv om de fleste bilister nu er blevet klar over, at 

politiet camouflerer sig bag tilsyneladende tilforladelige varebiler, så vil effektiviteten 

fortsat være høj. "Vi har faktisk gjort os umage og nærstuderet farverne 

på danske håndværkerbiler for at finde frem til de mest typiske, så ingen 

bemærker dem". 

Forsøg rundt omkring i Danmark viser, at hvor der opstilles fartkontroller falder 

hastigheden. Generelt set er antallet af trafikdræbte ifølge Rådet for Større 

Færdselssikkerhed siden sidste år faldet med 15%. 

Trods erfaringer og undersøgelser der viser, at jo lavere hastighed, jo færre 

dræbte i trafikken, vil regeringen forslå at man øger de generelle hastigheds- 

25

26 

NSfK 

grænser. Til gengæld vil regeringen også øge straffene og bøderne for at køre 

for stærkt. 

Kilde: Politiken den 3. marts, den 6. maj 2002.06.03 

Antiterrorkorps mod rockere 

Det danske antiterrorkorps - Aktionsstyrken - med speciale i terror- og 

gidselaktioner har for lidt at lave. De cirka 70 mand er derfor sat ind mod 

blandt andet rockere og narkohandlere. 

Rigspolitiet satser på at indlemme korpset i en ny superenhed på 250 mand, der 

skal bekæmpe grænseoverskridende kriminalitet. Foreningen af politimestre i 

Danmark foreslår i stedet, at man drosler styrken ned. 

"Vi vil gerne drøfte, om det er en fornuftig måde at bruge ressourcerne på, for 

det har vist sig, at der ikke er opgaver nok. Derfor har Aktionsstyrken påtaget 

sig andre opgaver, som lige så godt kunne udføres af politikredsene. I dag 

opererer gruppen med opgaver, der ligger meget langt fra antiterror", siger 

foreningens formand, politimester Jørgen Illum. 

Foreningen af Politiledere advarer i et skarpt brev til Rigspolitiet mod at lade 

enheden "jage rockere uden at sikre os politisk forståelse herfor". 

Folketinget bevilgede efter terrorangrebene 11. september mere end 400 

millioner ekstra kroner til bekæmpelse af terror via blandt andet efterretningstjenesterne 

FE og PET. 

Politiken den 3. februar 2002. 

Politiets anvendelse af agenter? 

I et program, Dags Dato på TV2, vist den 22. maj 2002 beretter en tidligere 

rocker i både Hells Angels og Bandidos, Dan Lynge, om hvorledes han bl.a. 

skulle have arbejdet som agent for politiet, og i den forbindelse skulle være 

lovet beskyttelse af politiet. Programmet afstedkom umiddelbart en undersøgelse 

af politiets rolle i sagen, der stadig pågår. Programmet kan downloades 

fra: http://nyhederne.tv2.dk/dagsdato.php3?id=407


Dommere vil mægle i tvister 

Dommerne i Dommerforeningen i Danmark ønsker en ordning med alternativ 

konfliktløsning i civile retssager - såkaldt retsmægling eller mediation. 

Argumenterne er dels lavere sagsbehandlingstider, færre udgifter og konflikten 

tilbage til parterne eller væk fra behandlersystemet også i retslig forstand. 

Antallet af civile retssager i Danmark er fra 1998 til år 2000 steget fra 13.000 til 

17.500. Og de sluger enorme resurser, idet parterne i flere måneder skriver til 

hinanden og ridser krav og argumenter op. Dermed forværres deres indbyrdes 

konflikt, påpeger Tuk Bagger, dommer i Københavns Byret. 

Dommerforeningen påtænker at fremsende et mere konkret forslag baseret på 

den norske model til justitsminister, Lene Espersen i løbet af sommeren. 

Debatten sker samtidig med at en ny masteruddannelse i mægling har set 

dagens lys på Københavns Universitet. Der kan læses mere om uddannelsen på: 

http://www.jur.ku.dk/konfliktmaegling/ 

Gratis forligsmulighed i skilsmissesager 

I begyndelsen af februar blev det som forsøg muligt det næste år i skilsmissesager 

i Københavns Byret at få gratis mægling eller mediation efter 

engelsk model. En dommer kan herefter henvise parterne i en skilsmissesag til 

mediation ved en uvildig mægler, der giver parterne hjælp til selv at forhandle 

sig frem til en forligsløsning. 

Byretspræsident, Claus Larsen udtaler: "Når der skal fældes dom, er der en 

vinder og en taber. Men ved mediation ser man ikke bare på den konkrete strid 

om for eksempel bodeling, men prøver at løse problemerne i en større helhed. 

Det giver større tilfredshed. Men det kræver, at parterne er indstillede på at 

nærme sig hinanden". 

Indtil videre er kun en enkelt eller to sager sendt til mediation i forsøgsprojektet, 

der løber året ud i samarbejde med Foreningen af Familieretsadvokater 

(FAF). 


27

28 

NSfK 

Konfliktråd på vej til børn 

Regeringen arbejder med et forslag om at etablere konfliktråd for børn og unge 

mellem 12 og 15 år, hvor offer og gerningsmand mødes med en mægler i 

midten - hvis parterne selv indvilger. Socialminister Henriette Kjær (K) regner 

med, at konfliktråd kan blive en løsning i sager om blandt andet grov mobning 

eller rapserier. 

Socialministeren vil dog afvente evalueringen af det forsøg med konfliktråd for 

voksne, der har været i gang siden 1997, inden hun spiller ud med et tilsvarende 

forslag for børn - formentlig om et halvt år. 


Kriminalitet den laveste i 17 år 

Antallet af anmeldelser for overtrædelser af straffeloven lå i 2001 på det laveste 

i 17 år. Det fremgår af politiets årsstatistik for 2001. En statistik der i sin helhed 

kan hentes på: http://www.politi.dk. Men selvom kriminaliteten er rekordlav, er 

politiet forsigtig med at kalde det en succes. 

Rigspolitichef, Torsten Hesselbjerg, glæder sig over, at tallet måske kan aflive 

myten om, at kriminaliteten stiger og stiger, men alligevel maner han til 

besindighed: "Det er glædeligt, at den samlede kriminalitet falder, men der er 

ingen, der siger, at det varer ved. Det kan sagtens være, at tallet stiger igen i år". 

Antallet af anmeldelser lå i 2001 på lidt over 473.000, og det er et fald på over 

seks procent i forhold til året før. Bag tallet gemmer sig en nedgang i indbrud 

og tyverier, mens antallet af anmeldelser for grovere forbrydelser som blandt 

andet vold og røveri fortsat stiger. 

Anmeldelser for racediskrimination steg markant med over 75 procent i 

forhold til 2000. 

Der anmeldes stadig flere sager om vold til politiet, alligevel faldt antallet af 

anmeldelser for særdeles grov vold fra 43 anmeldelser i 2000 til 32 i 2001, så 

den nu ligger på niveau med antallet i 1999. Til gengæld steg både den simple 

og grove vold med omkring tre procent. Røverianmeldelserne tog et mindre hop 

op i 2001 med 1,2 procent. Stigningen er mest gået ud over forretninger, tank-


stationer og offentlige kontorer, mens pengeinstitutterne anmeldte fire færre 

røverier, end de gjorde året før. Hermed ser det ud til, at de har fået brudt den 

stigning i røverier, der har været siden 1998. 


En grafisk oversigt over antallet af anmeldelser for overtrædelse af straffeloven 

kan ses på: http://www.politiken.dk/upload/Andet/kriminalitetJS2092.gif 

Røverier er blevet grovere 

Bankrøvere anvender langt oftere voldelig adfærd og medbringer skarpladte 

våben end tidligere. De kommer i grupper og har planlagt røverierne med 

flugtbil og skiftetøj. Den uheldige udvikling er sket på ganske få år. 

Bankerne har igennem de seneste ti år optrappet sikkerheden med videoovervågning, 

farvepatroner blandt pengene, lav kassebeholdning og tidsforsinkelseslåse, 

der først aktiveres efter et antal minutter. Men samtidig er antallet af 

røverier og røvernes voldsomhed blevet større. 

"Stigningen i røverier skyldes måske, at der er et miljø og nogle kræfter, der 

ikke holder sig tilbage - som rockerrelaterede og tilrejsende udlændinge, der 

mener, at de kan gøre det temmelig nemt. Der er en tendens til, at der er 

kommet mere kraft bagved. Røverierne er i nogen sammenhænge blevet 

grovere, og det er meget bekymrende…... De kriminelle har flere våben mellem 

hænderne, og det gælder både i denne sammenhæng, og når vi er ude at ransage 

narkomiljøer. Jeg tror ikke, at det er blevet nemmere, at anskaffe sig et våben, 

men hvis du brændende ønsker dig ét, kan du af uransagelige veje skaffe det. 

Det er bekymrende og noget, som vi meget nidkært forsøger at sætte en stopper 

for", siger chefkriminalinspektør Per Larsen. 

Strengere straffe er dog ikke en løsning på problemet: "Ser man på væbnede 

bankrøvere, så får de jo en ordentlig én på hatten. En tre, fire eller fem år 

afhængigt af omstændighederne, og det er jo en temmelig hård straf….. I 

politiet efterlyser man til gengæld politisk opbakning til at videoovervåge 

indgangspartierne til bankerne udefra, og den holdning deles af Finansrådet", 

siger Per Larsen. 

Kilde Politiken 21. maj 2002. 

29

30 

NSfK 

Flere truer vidner til tavshed 

Nye tal fra Justitsministeriet viser, at sidste år valgte 668 vidner at henvende sig 

til politiet for at beklage sig over, at de var blevet truet til tavshed. Set over de 

seneste fem år er det en stigning på cirka 13 procent. I 575 af sagerne blev der 

rejst sigtelser. 

Kilde: Politiken 7. marts 2002. 

Hårdere kurs mod aktivister 

Regeringen vil give politiet langt flere muligheder for at fængsle aktivister i 

forbindelse med EU-topmøderne i Danmark til efteråret. 

Lars Anderskouw, der er kontaktperson for NGO Forum Stop Volden, der 

planlægger demonstrationer under topmødet i december i København: "Der er i 

forvejen organisationer som opfatter politiets forberedelse som meget aggressiv 

og kompromisløs. Det her vil de opfatte som yderligere en provokation". 

Regeringen foreslår, at aktivister, der groft forstyrrer offentlig ro og orden, kan 

idømmes op til et år og seks måneders fængsel mod blot seks måneder i dag. 

Dermed kan politiet varetægtsfængsle aktivisterne. I dag bliver de typisk løsladt 

efter få timer. 

Ifølge politidirektør i København, Hanne Bech Hansen, vil loven give politiet 

mulighed for arrestere aktivister, som forsøger at spærre politikernes tilkørselsveje. 

Politidirektøren forudser også, at man kan varetægtsfængsle ikke bare den, der 

kaster brosten mod politiet, men også den gruppe af mennesker, der står bag. 

Det tror lektor i strafferet Jørn Vestergaard ikke på: "Man skal fortsat kunne 

knytte dem tæt til en voldshandling". 


Celler rømmes til EU-uromagere 

150 fanger i Vestre Fængsel skal flyttes for at gøre plads til eventuelle 

uromagere under det danske EU-formandskab til efteråret. Samtidig skal politistationerne 

i hovedstadsområdet gøre klar til yderligere 400 pladser til nye


fanger. Det oplyser Københavns Politi og Kriminalforsorgen. 

Regningen for den omfattende manøvre er ikke gjort endeligt op endnu, men 

den lyder på et tocifret millionbeløb, som skal lægges til den foreløbige samlede 

danske topmøderegning på omtrent én milliard kroner. 

Københavns Politis strategi under formandskabet går ud på hurtigt at arrestere 

eventuelle uromagere, "før de når at kaste den anden sten". 

Men det kræver ifølge chefpolitiinspektør Kai Vittrup, at der indrettes ekstra 

midlertidige pladser på politistationerne til de anholdte, samt 150 fængselspladser 

til de demonstranter, der eventuelt bliver varetægtsfængslet af domstolene. 

Hertil kommer, at en del byretter må udvide åbningstiden under de vigtigste 

møder i hovedstaden. Der bliver også brug for ekstra politianklagere til de 

forventede grundlovsforhør. 


Danmark genindfører grænsekontrol 

For at holde ballademagere ude af landet har den danske regering besluttet sig 

for at genindføre kontrollen ved de danske grænser. Det sker i forbindelse med 

efterårets EU-topmøder i København. 

Integrationsminister Bertel Haarder (V) og justitsminister Lene Espersen (K) 

har valgt at imødekomme politiets ønske om at kunne bremse aktivister ved 

grænsen, hvis der er mistanke om, at de vil bruge vold eller forøve hærværk. 

Politiken den 28. maj 2002. 

Demonstrationer i det indre København forbydes 

Københavns politi har besluttet, at der ikke må demonstreres i Københavns 

indre by under det danske EU-formandskab. 

31

32 

NSfK 

Uagtet at professor Peter Germer mener, at sådant indgreb i forsamlings- og 

ytringsfriheden er i strid med grundloven, har politiet ikke tænkt sig at ændre 

beslutningen. 

Kilde: Politiken 26. maj 2002. 

Rapport: Politikere medvirker til had 

Danmark er et af de EU-lande, som oplevede den største stigning i racistisk 

motiverede overgreb efter 11. september. Det viser en rapport over overgreb på 

muslimske grupper efter terrorangrebene i USA, som EU's Center for Racediskrimination 

og Fremmedhad, EUMC. 

Rapporten fremhæver udlændingetemaet i valgkampen samt udtalelserne fra 

især Dansk Folkeparti, men undlader at udlede en direkte sammenhæng. 

Centerdirektør Beate Winkler siger dog: 

»Angrebene på muslimer har ikke været så grelle i lande, hvor politikere 

reagerede afbalanceret og gik i dialog i forhold til problemet. De har vist 

politisk lederskab, og det er den bedste måde at bekæmpe fremmedhad«. 

Kilde: Politiken 24. maj 2002. 

Rapporten kan findes på sitet: http://www.eumc.at/ og nærmere på: 

http://www.eumc.at/publications/terror-report/index.htm 

Socialt gadearbejde virker 

Opsøgende arbejde blandt socialt udsatte unge er med til at mindske kriminalitet 

og stofmisbrug. Det viser en ny undersøgelse, der er finansieret af Socialministeriet. 

Undersøgelsen bygger på erfaringer fra 24 kommuner, der i perioden 1997- 

2000 fik bevilliget penge fra Socialministeriets OPS-pulje til at styrke det 

opsøgende og forebyggende arbejde. 

Konklusionen er entydig: Det hjælper at få de sociale medarbejdere væk fra de 

kommunale kontorer og ud på gaden, hvor de unge befinder sig. Bliver kontakten 

med de unge ikke etableret i tide, er der stor risiko for at de unge ender i


sagsmapperne på kommunens socialforvaltning. Og så er det ofte for sent at 

gøre noget ved problemerne. 


Vil man læse mere om rapporten eller bestille den, kan man kigge her: 

http://www.ufc-unge.dk/info.htm#gadepulsen 

Unge svigter velfærden 

En spørgeskemaundersøgelse blandt godt 1.700 danskere og en række 

kvalitative interview med ca. 50 mennesker viser, at solidariteten mellem 

danskere ikke er et uddødt fænomen. Social forståelse og tolerance ligger stadig 

højt på forældrenes hitliste, når børnene skal opdrages, og de fleste er villige til 

at give en hånd - konkret og økonomisk - hvis deres gamle forældre trænger til 

hjælp. Langt færre har dog gjort det. Noget mere halter det, når tolerancen og 

hjælpen skal række til samfundets svageste - handicappede, flygtninge og 

narkomaner. Her svigter de unge velfærden, som tidligere generationer fik ind 

med modermælken. 

Undersøgelsen udkommer som bog med titlen: "Modernitet, velfærd og 

solidaritet" af Søren Juul. Hans Reitzels Forlag. 

Kilde: Politiken den 29. april 2002. 

Navne og nyt 

Master i Konfliktmægling 

Master i Konfliktmægling (Master of Mediation and Conflict Resolution) bliver 

en ny uddannelse på Københavns Universitet i år. 

Masteruddannelsen henvender sig til voksne studerende, der som en del af 

deres job formelt eller uformelt arbejder med konflikter, og som ønsker at 

dygtiggøre sig i rollen som hjælpende tredjepart. Uddannelsen bliver anerkendt 

af Undervisningsministeriet og er som sådan kompetencegivende. 

Der kan læses mere om uddannelsen på: 

http://www.jur.ku.dk/konfliktmaegling/ 

33

34 

NSfK 

Justitsministeriets forskningshed 

Al information, der kommer fra Justitsministeriets forskningsenhed, er nu 

blevet samlet under overskriften "Forskning og dokumentation" på Justitsministeriets 

hjemmeside. Under "Forskning og dokumentation" finder man de 

rapporter og notater, forskningsenheden har udarbejdet, samt oplysninger om 

forskningsbevillinger, årsberetninger og prisopgaver fra Justitsministeriets 

Forskningspolitiske Udvalg. Linket til siden kan findes på: http://www.jm.dk i 

venstre spalte. 

Evaluering af straffelovens § 223 a 

Straffelovens § 223 a, som blev vedtaget i juli 1999, har følgende ordlyd: "Den, 

der som kunde har samleje med en person under 18 år, der helt eller delvis 

ernærer sig ved prostitution, straffes med fængsel indtil 2 år". 

Bestemmelsen, som ved udgangen af 2001 endnu ikke havde ført til en sigtelse, 

er blevet evalueret af sociolog, Claus Lautrup, PRO-Centret, med en bevilling 

fra Justitsministeriets Forskningspulje. 

Evalueringen kan down-loades fra Pro-centrets hjemmeside i såvel word- som 

pdf-format via siden: http://www.pro-centret.dk/PRO-udgivelser.htm


Kriminologiska og kriminalpolitiska nyheter från Finland 

Av kontaktsekreterare Aarne Kinnunen 

Invandrares erfarenheter av rasism och diskriminering 

Inga Jasinskaja-Lahti, Karmela Liebkind och Tiina Vesala (från Socialpsykologiska 

fakulteten vid Helsingfors universitet) har utfört en forskning om invandrares 

erfarenheter av rasism och diskriminering. För boken (Rasismi ja 

syrjintä Suomessa - maahanmuuttajien kokemuksia. Rasism och diskriminering 

i Finland - invandrares erfarenheter. Gaudeamus 2002) intervjuades omkring 

3.600 invandrare ur olika etniska grupper i Finland. Invandrarna i Finland upplever 

rätt ofta rasism och diskriminering, speciellt de som allra mest avviker 

från majoritetsbefolkningen till utseende och kultur. Den överlägset vanligaste 

formen av rasism var förolämpningar, ofta på offentliga platser, men allvarligare 

rasistiska brott förekom också. Somalierna är mest utsatta för rasism. 

Antalet rasistiska brott mot somalier har stadigt ökat under de senaste åren. 

Somalier och araber uppgav sig klart oftare än andra ha fått dålig service på 

arbetskraftsbyråer, socialbyråer och i skolan samt hos polisen och utlänningsmyndigheterna. 

De hade också svårare att få arbete. Somalierna och araberna 

hade också oftare blivit mobbade på arbetsplatsen, samt av sina grannar. 

Kvinnohandel, olaglig migration och Finland 

Martti Lehti och Kauko Aromaa har publicerat en forskning om kvinnohandel i 

Finland (Naiskauppa, laiton siirtolaisuus ja Suomi. Nykytilanne, lainsäädäntö ja 

tutkimuslähteet - Kvinnohandel, olaglig migration och Finland. Nuvarande tillstånd, 

lagstiftning, och forskningskällor. Rättspolitiska forskningsinstitutets 

forskningar 186/2002). Enligt författarna har den olagliga inflyttningen och 

prostitutionen av utlänningarna ökat märkbart under de senaste åren. Utvecklingen 

ansluter sig till sammanbrytandet av Sovjetunionen och till ändringarna 

som blev en följd av sammanfallet. Enligt Lehti ja Aromaa har dock olaglig 

migration och prostitution av utlänningar inte sammankopplats, utan det har 

formats två skilda problemområden. Rapporten innehåller en sammanfattning 

av lagstiftningen i Finland gällande människohandel och prostitution, en överblick 

av forskningskällor och till området hörande forskning samt en beskrivning 

av det gällande brottsläget. Som forskningsmaterial har använts intervjuer 

35

36 

NSfK 

av myndigheter och representanter av organisationer samt polis- och domstolsmaterial 

från år 1995-2001. 

Enligt medierna har polisen under vårens lopp fäst sin uppmärksamhet vid en 

organiserad prostitution i Finland. I detta sammanhang har polisen blottat flera 

stora organisationer ledda från Estland. Kvinnorna har ofta uppehållit sig en 

kort tid i Finland. 

Polisutredningen av ekobrott 

Sami Vuorinen har publicerat en undersökning om polisutredningen av ekobrott 

i Finland (Talousrikosten tutkinta. Polisutredningen av ekobrott. Rättspolitiska 

forskningsinstitutets forskningar 184/2002). I forskningen reder man ut på 

vilket sätt ökningen av ekobrott och de nya formerna av ekobrott har påverkat 

polisutredningen. I rapporten framställs de olika skedena i utredningen av ekobrott. 

Dessutom framställs de mest centrala orsakerna som leder till att utredningstiderna 

blir långa. Vuorinen har använt dokumentmaterial av nästan 50 

ekobrott som utretts av centralkriminalpolisen som forskningsmaterial och 

dessutom har han intervjuat polismän som deltog i polisutredningarna. 

Internationell brottslighet i Östersjöregionen och Ryssland 

Christopher J. Ulrich och Timo A. Kivimäki har publicerat en bok om internationell 

brottslighet i Östersjöregionen och Ryssland (Uncertain security. Confronting 

Transnational Crime in the Baltic Sea Region and Russia. Lexington 

Books 2002.) Boken presenterar olika perspektiv till transformation av organiserad 

kriminalitet, terrorism och kriminalitetskontroll som stigande element i de 

generella säkerhetsomgivningarna i Ryssland, Nordeuropa och länder kring 

Östersjön - i en geografisk region som inom EU har kallats den Nordiska 

Dimensionen. 

En dissertation om finska brottsofferundersökningar 

Markku Heiskanen har arbetat 20 år med brottsofferundersökningar i Finland. 

Senaste vår publicerade han sin doktorsavhandling rörande survey undersökningarnas 

resultat och metodik (Väkivalta, pelko, turvattomuus. Surveytutkimusten 

näkökulmia suomalaisten turvallisuuteen. Våld, rädsla, osäkerhet. 

Survey forskningarnas synpunkter angående tryggheten i Finland. Statistikcentralens 

forskningsrapporter 236/2002). I forskningen granskas bl.a. bakgrunden


av forskningstraditionen i Finland. Dessutom granskas mätningssätt och förklaringsmodeller 

för offerupplevelser och tillämpningen av förklaringsmodeller 

när man beskriver olika våldstillfällen och rädslan för våldet. 

Unga som gärningsmän och brottsoffer 

Janne Kivivuori har redigerat en artikelsamling om survey studierna av själv 

rapporterad kriminalitet i finska skolor under åren 1995-2001 (Janne Kivivuori 

(red.): Nuoret rikosten tekijöinä ja uhreina. Unga som gärningsmän och brottsoffer. 

Rättspolitiska forskningsintitutets forskningar 188/2002). Forskningsrapporten 

består av sex artiklar som är oberoende av varandra. Förutom gärnings- 

och offererfarenheter hos ungdomen behandlas bl.a. hur brottet kommer till 

polisens kännedom, ungas erfarenheter av sexuellt störande och våld samt hur 

brottslighet är sammankopplat till deltagandet i arbetslivet. 

Kontraktsvårdsstraff föreslås som alternativ till fängelse för missbrukare 

En kommission som justitieministeriet tillsatt föreslår att det i experimentsyfte 

införs ett nytt straff som kallas kontraktsvård för personer med missbrukarproblem 

(Kommittébetänkande 2002:3). Reformen vore betydande eftersom 

vård för närvarande inte kan dömas ut som straff för brott. Kontraktsvårdsstraffen 

är avsedda för personer vilkas brott i hög grad har berott på alkohol- 

eller narkotikamissbruk. Kontraktsvård skall kunna dömas ut i stället för ovillkorligt 

fängelse i högst åtta månader. En förutsättning är att den som döms är 

villig att genomgå vården. 

Under de senaste decennierna har man försökt hitta alternativ till ovillkorliga 

fängelsestraff som kunde hjälpa dömda att leva utan brott. Som alternativ påföljd 

används för närvarande samhällstjänst. Personer med missbrukarproblem 

kan dock i allmänhet inte dömas till samhällstjänst, eftersom de inte nödvändigtvis 

klarar av den. Genom att införa kontraktsvård kunde man främja jämlikheten 

mellan personer som skall dömas för brott. En förutsättning för att 

gärningsmannen skall dömas till kontraktsvård är att det finns ett klart samband 

med brottet och rusmedelsberoendet. Kontraktsvård kunde i praktiken tillämpas 

i första hand för personer med missbrukarproblem som gjort sig skyldiga till 

upprepat rattfylleri samt egendomsbrott och lindrigare våldsbrott. Kommissionen 

föreslår att kontraktsvård skall prövas från ingången av 2004 till utgången 

av 2006 på åtta tingsrätters område. 

37

38 

NSfK 

Polisen får ökade befogenheter 

Polisens befogenheter ökar då bestämmelserna om förundersökning och tvångsmedel 

ändras. Regeringen har givit riskdagen en proposition (52/2002), som 

omfattar ett flertal ändringar i förundersökningslagen och tvångsmedelslagen. 

Avsikten är att få tillgång till effektivare metoder för att utreda i synnerhet 

yrkesmässig och organiserad brottslighet. 

En av de principiellt viktigaste reformerna som föreslås i propositionen är att 

tillämpningsområdet för teknisk avlyssning skall utvidgas. Enligt propositionen 

skall teknisk avlyssning vid vissa av de grövsta brotten kunna riktas även mot 

ett utrymme som är avsett för stadigvarande boende. Förutsättningen är att den 

misstänkte sannolikt vistas i utrymmet. Enligt de nuvarande bestämmelserna får 

teknisk avlyssning riktas mot den som misstänks för ett grovt brott endast då 

han befinner sig på en allmän plats eller i ett sådant utrymme som inte används 

för stadigvarande boende (t.ex. i ett hotellrum eller i fängelse). Domstolen skall 

fatta beslut om teknisk avlyssning som riktas mot en bostadslokal. När den 

behandlar tillstånd till teknisk avlyssning skall den förordna ett offentligt ombud 

för att ta till vara den misstänktes och bostadens andra innehavares intressen. 

Ombudet får inte vara i kontakt med den person som avlyssningen riktas 

mot. 

Enligt den gällande lagen avser tillstånd till teleavlyssning och teleövervakning 

en viss teleanslutning. I propositionen föreslås att tillståndet också skall kunna 

gälla en viss telefonapparat. Ändringen ses nödvändig därför att en misstänkt i 

vilseledande syfte i en mobiltelefon kan använda anslutningskort i olika personers 

namn eller anonyma kort. 

Polisen skall dessutom få bättre möjligheter än för närvarande att kontrollera epostmeddelanden. 

Ett tillstånd till teleavlyssning och teleövervakning skall enligt 

propositionen också kunna gälla en viss teleadress, som kan vara t.ex. en epostadress, 

datorns Internet- eller IP-adress eller ett användarnamn. Polisen kan 

även för närvarande få tillstånd att kontrollera e-postmeddelanden, men kontrollen 

kan gälla endast en viss anslutning, så i praktiken är det svårt eller 

omöjligt att kontrollera e-postmeddelanden. 

Bestämmelserna förtydligas så att tillstånd till teleövervakning också kan gälla 

inhämtandet av uppgifter om mobilteleapparaters läge. När polisen utreder bl.a.


brott för vilka det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år eller narkotikabrott 

kan man få information om t.ex. mobiltelefoner som funnits i närheten av 

brottsplatsen vid tidpunkten för brottet. Villkoret skall vara att uppgifterna kan 

antas vara av synnerligen stor betydelse för utredandet av brottet. 

Förbättringar föreslås i skyddet för vittnen under rättegångar 

Det föreslås att skyddet för personer som hörs som vittnen under rättegångar 

skall förbättras. Reformerna föreslås av en arbetsgrupp som justitieministeriet 

har tillsatt och som har i uppgift att utreda hur rättegångsförfarandet i brottmål 

borde ändras. För att skydda ett vittne eller en annan person som hörs under en 

rättegång skall han eller hon kunna höras utan att den åtalade är närvarande. 

Hörandet skall också kunna ordnas med hjälp av t.ex. videokonferens. Genom 

att se över förfarandena när vittnen hörs försöker man säkerställa att vittnena 

under alla händelser skall kunna berätta det de vet utan rädsla och hot. 

Arbetsgruppen föreslår att ett vittne eller en annan person skall kunna höras 

under en rättegång utan att den ena parten är närvarande, om det är nödvändigt 

för att skydda vittnet eller en vittnet närstående person mot hot som riktas mot 

hans eller hennes liv eller hälsa. Liksom för närvarande skall förfarandet också 

kunna användas om vittnet inte annars vågar berätta det han eller hon vet eller 

om den ena parten stör vittnets berättelse. 

Huruvida ett vittne kan höras utan att en part är närvarande eller med hjälp av 

tekniska hjälpmedel skall alltid vara beroende av domstolens prövning. Huvudregeln 

skall fortfarande vara att parterna och vittnet samtidigt är närvarande 

under sammanträdet. Om man avviker från detta skall parterna garanteras rätt 

att ställa frågor till vittnet. I sitt delbetänkande föreslår arbetsgruppen inte att 

anonyma vittnesmål skall tillåtas vid rättegångar. Med anonymt vittnesmål 

avses att den åtalade inte i något skede får veta vem som vittnade. 

Hotat offer får veta om fånge friges 

Snart kan ett brottsoffer på förhand upplysas om den förestående frigivningen 

av en fånge som har hotat offret i Finland. Fångvårdsmyndigheterna får enligt 

en ny bestämmelse ta kontakt med den person som fången hotat, innan fången 

släpps fri eller i övrigt lämnar fängelset. Det här förutsätter ändå att myndigheterna 

har skäl att misstänka att fången kan göra sig skyldig till ett brott som 

kan hota offrets hälsa, liv eller frihet. Hotelserna kan komma fram i samband 

39

40 

NSfK 

med den övervakning som fängelsemyndigheterna bedriver, till exempel då 

fångarnas brev granskas. Också de vittnen som hörts vid rättegången, offrets 

anhöriga och brottskumpaner kan vid behov meddelas om att fången friges, om 

deras säkerhet är hotad. Tidigare har fångvårdsmyndigheterna inte kunnat ge 

besked om tidpunkten för frigivningen, utan offret har varit tvungen att vända 

sig till lokalpolisen.


Kriminologiska og kriminalpolitiska nyheter från Grönland 

Av kontaktsekreterare Mariekathrine Poppel 

Nyudkomne publikationer 

Virksomhedsberetning for Politiet i Grønland 2001. 

Den seneste kriminalitetsudvikling. 

I 2001 blev der registreret 5.575 anmeldelser vedrørende overtrædelser af 

kriminalloven i Grønland. I forhold til 2000 er der tale om en mindre stigning 

på 152 anmeldelser - svarende til 2,8 %. 

Anmeldelser vedrørende overtrædelser af kriminalloven fordeler sig således: 

ejendomsforbrydelser 67,6 %, personfarlig kriminalitet 14,4 %, anden kriminalitet 

9,8 % og sædelighedsforbrydelser 8,3 %. 

Drab. 

I 2001 blev der i Grønland anmeldt 7 drab, der alle er opklaret. Endvidere er der 

anmeldt 22 drabsforsøg, de fleste i Midtgrønland (13). 

Sædelighedsforbrydelser. 

I 2001 modtog politiet i Grønland 460 anmeldelser vedrørende sædelighedsforbrydelser. 

Det er en stigning på 4 % i forhold til 2000 (441). 

Anmeldelsesantallet har været uafbrudt stigende siden 1996 og er det højeste 

siden 1985. I tallet indgår voldtægt og voldtægtsforsøg samt incest, kønsligt 

forhold til børn, blufærdighedskrænkelse og kønslig udnyttelse af psykisk 

abnormitet/afhængighedsforhold, forførelse mv. 

Geografisk var der i forhold til 2000 stigninger i det samlede anmeldelsestal for 

sædelighedssager i Sydgrønland (75 %), Diskobugten (19 %) og Nordgrønland 

(20 %), mens der blev registreret fald i Midtgrønland og Østgrønland på henholdsvis 

15 % og 25 %. 

Voldtægt og voldtægtsforsøg. 

Politiet har i 2001 modtaget 191 anmeldelser vedrørende voldtægt og forsøg 

herpå. Sammenholdes niveauet for 2001 med den seneste 10-årige periode er 

der forsat tale om en stigende tendens. Der er siden 1992 gennemsnitligt 

41

42 

NSfK 

indgivet 133 anmeldelser om året vedrørende voldtægt og forsøg herpå, og 

niveauet i dag er således betragteligt over gennemsnittet. 

Geografisk var der i forhold til 2000 stigninger i Sydgrønland (88 % - fra 17 til 

32 anmeldelser), Diskobugt (22 %), Nordgrønland (42 %) og Østgrønland (60 

% - fra 15 til 24 anmeldelser) 

Sædelighedsforbrydelser mod børn. 

For så vidt angår anmeldelser vedrørende incest, kønsligt forhold til børn og 

blufærdighedskrænkelse blev der i 2001 behandlet 240 sager mod 250 sager i 

2000 og 220 sager i 1999. Hvis man ser på udviklingen gennem den seneste 10årige 

periode blev der i 1992 indgivet 67 anmeldelser, og tendensen har indtil 

2000 været stigende og herefter svagt faldende. 

Geografisk tegner Nuuk sig med 55 anmeldelser for næsten 1/4 af samtlige 

anmeldelser. Derudover ligger også Tasiilaq og Ilulissat højt med henholdsvis 

35 og 24 anmeldelser. 

Vold. 

I 2001 modtog politiet 772 anmeldelser vedrørende vold. Det er en stigning på 

hele 17 % i forhold til 2000, hvor antallet af anmeldelser var 660 og på 30 % i 

forhold til 1999, hvor antallet af anmeldelser var 595. Antallet af anmeldelser 

vedrørende vold har således været stigende år for år siden 1997, hvor der blev 

registreret et lille fald i forhold til 1996. 

Geografisk var der i forhold til 2000 store stigninger i voldsanmeldelserne i 

Midtgrønland (27 %) og Diskobugten (42 %). For så vidt angår Syd- og 

Nordgrønland var antallet af voldsanmeldelser stort set uændret i forhold til 

2000, mens der var et fald i anmeldte forhold i Østgrønland (20 %) 

Kriminalpolitiske nyheder. 

Politiet har i 2001 iværksat en række kriminalpræventive og forebyggende 

indsatser i alle distrikter under navnet "voldspakke". Den indeholder blandt 

andet en generel skærpelse af sanktionsniveauet i voldssager. Formålet er at 

skabe et bedre generalpræventivt værn mod denne kriminaltype. 1. maj 2001 

udsendtes en cirkulæreskrivelse indeholdende retningslinier for valg og udmå-


ling af foranstaltning i voldssager, som er delt op i grov vold og øvrige voldssager. 

For grov vold (vold af særlig grov karakter, særlig rå eller brutal vold, 

mishandling, vold mod børn, gadevold samt hævn og chikanevold), gælder i 

udgangspunktet, at der nedlægges påstand om idømmelse af en frihedsberøvende 

foranstaltning - typisk i form af anstaltsanbringelse, hvis længde udmåles 

under hensyntagen til voldens grovhed og karakter. 

For øvrige voldssager (restaurationsvold, selskabsvold, familievold, vold på 

arbejdsplads og tilfældig konfliktvold), gælder i udgangspunktet, at der - alt 

efter om gerningsmanden har et forsorgsbehov eller ej - nedlægges påstand om 

idømmelse af forsorgsdom eller betinget dom. I begge tilfælde nedlægges tillige 

påstand om bøde, således at der også inden for denne kategori tilvejebringes en 

følelig strafreaktion, endvidere kunne der nedlægges påstand om en frihedsberøvende 

foranstaltning. 

Hvidbog om grønlændernes forhold i Danmark. 

Den danske socialminister Henriette Kjær har nedsat en intern arbejdsgruppe, 

der skal udarbejde en hvidbog om grønlændernes forhold i Danmark. 

I hvidbogen indgår også rapporten "Grønlændere i Danmark", som professor i 

politisk sociologi Lise Togeby netop har udgivet. Hvidbogen vil især sætte 

fokus på de dårligst stillede, men ikke udelukkende, siger ministeren. 

Den ene af Grønlands folketingsmedlemmer Kuupik Kleist siger: "Det gælder 

om at få så mange informationer om de faktiske forhold som muligt. Der er så 

mange myter, fordomme og enkeltstående historier. Vi har brug for overblik 

over den reelle virkelighed. Når vi har de data, kan vi anvende dem som 

værktøjer for at gå i gang med en målrettet indsats". (Grønlandsposten 26. april 

2002) 

Seminarer. 

Fra 7. til 9. marts var undertegnede ansvarlig for et seminar om Køn og Vold. 

Seminaret blev støttet af NorFA og Grønlands Hjemmestyre. Seminaret var 

opdelt i 4 temaer, som var 1. Familien Under en Social, Kulturel og Økonomisk 

Forandring, 2. Vold i Familien, 3. Forebyggelse af Vold samt 4. Forvaltning og 

Lovgivning. Oplæggene vil blive udgivet i bogform. 

43

44 

NSfK 

Under Vold i Familien blev følgende emner taget op: 

- Voldsbegrebet. 

- Forekomst af vold i Grønland; med særlig fokus på vold mod kvinder og 

voldens sundhedsmæssige konsekvenser. 

I et af oplæggene blev der fremlagt dokumentation for, at 47 % af kvinder og 

48 % af mænd har været udsat for vold. 20-25 % af alle unge, næsten lige 

mange kvinder og mænd, har været udsat inden for 12 måneder. (Sundhedsprofil 

for Grønland, 1993-94) 

- Udvikling inden for voldsområdet set med politiets øjne. 

Politimesterens oplæg behandlede bl.a. husspektakler. I Nuuk var der i 2001 

udrykninger til 331 husspektakler, hvoraf børn var involveret i 48 tilfælde. Når 

børn er involveret, bliver de sociale myndigheder tilkaldt, og der sker ofte 

anbringelser uden for hjemmet, indtil situationen er stabiliseret. (Politimesteren 

i Grønland, 7. marts 2002) 

- Vold som kommunikationsform. 

- Hvad betyder det for børns udvikling, når mor bliver mishandlet? 

Under Forebyggelse af Vold havde repræsentanter for Mandegruppen i Nuuk 

og Krisecentrenes Sammenslutning oplæg om deres arbejde. Endvidere var der 

oplæg om enkelte kommuners særlige indsatser som f.eks. forældreskole, familieuddannelse 

og særlig indsats for børn og unge.


Kriminologiske og kriminalpolitiske nyheder fra Island 

Af kontaktsekretær Rannveig Þórisdóttir 

Oplysninger om alkohol og andre former for rusgift 

Det forebyggende råd mod misbrug av alkohol og rusmidler offentliggjorde for 

nylig en rapport om forskellige statistiske oplysninger angående alkohol og 

andre former for rusgift. Rapporten giver en udførlig oversigt og søger at samle 

oplysninger fra mange forskellige områder der alle angår forbruget af alkohol 

og andre former for rusgift i Island. Således nævnes mængden af solgt spiritus, 

antallet af spiritusbevillinger, antallet af overtrædelser af spiritus- og narkotikaloven, 

dommene som disse overtrædelser har forårsaget, omhandling af rehabiliteringsinstitutioner 

o.s.v. Ligeledes omhandler rapporten trafikuheld hvor 

indtagelsen af alkohol har spillet ind. Dér fremgår det at 10% af dødsulykkerne 

i trafikken i 1999 skyldtes spirituskørsel. Denne procentdel svinger en del fra år 

til år, men det vækker opmærksomhed at spiritusulykker som andel af det samlede 

antal ulykker er en anelse højere i Island end i Sverige men dog betydelig 

lavere end i Danmark. 

Rapporten omhandler også seksuelle forbrydelser og den rolle som alkohol har 

spillet i de tilfælde der er blevet behandlet af LHS's skadestue. Heraf fremgår 

det at 30% af de kvinder, der har opsøgt skadestuens nødtjeneste i løbet af de 

seneste år, har været bevidstløse p. gr. a. spiritus under voldtægten. 

Thorunn Steinsdottir (2002). Áfengi og önnur vímuefni: Ýmsar tölulegar upplýsingar. 

Áfengis- og vímuvarnaráð (Alkohol og andre former for rusgift: 

Forskellige statistiske oplysninger. Det forebyggende råd mod misbrug av alkohol 

og rusmidler): Reykjavik. 

Undersøgelse af forbrugsvaner i Island 

Det forebyggende råd mod misbrug av alkohol og rusmidler udarbejdede for 

nylig i samarbejde med Gallup en oversigt over forbruget af alkohol og narkotika 

i Island. I alt 2439 personer i alderen fra 18 til 75 år fra alle dele af Island 

deltog i undersøgelsen. Undersøgelsen var todelt idet man spurgte halvdelen af 

deltagerne telefonisk men sendte spørgsmålsskemaer ud til den anden halvdel. 

Svarprocenten var henholdsvis 71 og 56%. 

45

46 

NSfK 

Undersøgelsen viste bl. a. at 23% af de svarende deltagere havde prøvet hash 

eller marihuana, hvilket er en højere procentdel end i 1997, da 18,6% af deltagerne 

i en undersøgelse gav dette svar. Trods denne ret høje procentdel nævnte 

den største gruppe, 41%, ulovlig narkotikanydelse som det største sundhedsproblem. 

65% af de svarende anså endda ulovlig narkotikanydelse for at være 

et større samfundsproblem end alkoholnydelse. Det er i denne forbindelse 

bemærkelsesværdigt, at 78% mente at politiet burde have tilladelse til telefonaflytning 

i kampen mod narkotika, mens kun 37% mente politiet burde have 

tilladelse til at optage samtaler med skjult mikrofon. Undersøgelsen viste at 

flertallet anså præventive foranstaltninger blandt børn og unge for at have den 

bedste virkning i kampen mod narkotika, mens kun 7% nævnte øget toldkontrol 

som bedste løsning og knap 10% hårdere straffe. 

Politiets foranstaltninger mod Hells Angels 

Igennem de seneste måneder har der i Island været en debat i gang om organiseret 

kriminalitet, især efter at islandske myndigheder tog aktion mod 19 personer, 

der ankom til Island fra København og ansås for at være medlemmer i 

motorcykelbanden Hells Angels. Efter forhør blev 11 nægtet indrejse i Island 

på grundlag af den islandske udlændingelovs § 10. Dér står bl.a. at myndighederne 

kan nægte en person indrejse i Island hvis vedkommende har været 

idømt fængselsstraf i Island eller i udlandet, eller hvis det af andre grunde må 

formodes at vedkommende har til hensigt at begå strafbare handlinger i Island 

eller på anden måde vil udgøre en trussel mod offentlighedens eller statens 

interesser. 8 personers anliggender måtte undersøges nærmere, men disse 8 blev 

ligeledes nægtet indrejse i Island og blev sendt ud af landet dagen efter. Denne 

politiaktion vakte betydelig opsigt og debat i Island, ikke mindst fordi de 

islandske myndigheder her tilsyneladende havde vist, at der ville blive slået 

hårdt ned på alle forsøg på at etablere ulovlig og kriminel aktivitet i Island. Af 

den almindelige debat fremgik det, at flertallet støttede politiets aktioner, skønt 

man påpegede vigtigheden af at undersøge hvor vidtrækkende bemyndigelse 

regeringen har til at nægte personer indrejse i landet, ikke mindst i humanitær 

og menneskerettighedsmæssig sammenhæng. 

Planlægning af center for narkomaner 

Debatten om såkaldt lægenarkotika har været meget højlydt i Island gennem de 

seneste måneder. Anledningen til debatten er fem dødsfald i løbet af det sidste 

halve år som kan henføres til medicin som læger havde ordineret til deres


patienter, i de fleste tilfælde morfinstoffer. Emnet er blevet debatteret både på 

det islandske Alting og i sundhedssektoren, hvor debatten oprindeligt drejede 

sig om et antal læger, der i stort omfang havde ordineret vanedannende medicin 

til narkomaner, der senere i visse tilfælde solgte medicinen på det sorte marked. 

Mange, og deriblandt også medlemmer af Altinget, mente at dette burde stoppes 

og lægerne forbydes at ordinere stærkt vanedannende stoffer på denne 

måde. Debatten tog en ny og helt uventet vending da Islands Lægeforening i 

slutningen af april foreslog oprettelsen af et specielt center for alvorlige tilfælde 

af narkomani, hvor narkomaner ville kunne få nødvendig behandling og have 

adgang til medicin. Sundhedsministeren stillede sig positivt over for dette 

forslag ligesom også forskellige specialister i sundhedssektoren, og dette center 

er nu under opbygning. På centret vil alvorlig narkomani være anerkendt som 

sygdom, og man vil i samarbejde med narkomanerne søge at bekæmpe den i 

stedet for at vise narkomanerne på gaden, hvor de ville leve en undergrundstilværelse 

uden for det accepterede samfund. 

47

48 

NSfK 

Kriminologiske og kriminalpolitiske nyheder fra Norge 

Af kontaktsekretær Ragnhild Hennum 

Staffelovkommisjonens delutredning VII 

Straffelovkommisjonen ble oppnevnt 26. september 1980 med oppgave å utrede 

endringer i straffelovgivnigen. I mars 2002 avga kommisjonen sin delutredning 

VII, som inneholder et revidert utkast til straffelovens alminnelige del. 

Innstillingen er sendt på høring og etter høringen vil Justisdepartementet gå i 

gang med å utarbeide forslag til ny straffelov. Straffelovkommisjonen mener 

straff bare bør brukes mot handlinger som kan ha skadevirkninger. Spørsmålet 

om strafflegging bør blant annet avhenge av hvor stor risiko handlingen normalt 

vil innebære, og hva slags skade det dreier seg om. På denne bakgrunn foreslås 

det blant annet å avkriminalisere blasfemi og tigging. Kommisjonen har også 

vurdert hvor langt man bør gå i å strafflegge handlinger som bare er skadelige 

for lovbryteren selv, eller for noen som har samtykket i handlingen. Et flertall 

foreslår å avkriminalisere bruk av narkotika. Et annet flertall vil beholde straffeansvaret 

for såkalt "aktiv dødshjelp". Straffelovkommisjonen foreslår derfor å 

gå tilbake til den tidligere promillegrensen på 0,5. Det er ikke påvist at bilkjøring 

med promille på mellom 0,2 og 0,5 er mer risikofylt enn annen kjøring. 

Kommisjonen fremhever at alternative sanksjoner – for eksempel erstatning, 

oppreisning eller tap av bevilling – ofte kan være tilstrekkelige reaksjoner overfor 

lovbrudd. Straffelovkommisjonen er av den oppfatning at straffebestemmelsene 

som den klare hovedregel bare bør ramme forsettlige handlinger. Velger 

man å strafflegge uaktsomme handlinger, bør det som utgangspunkt kreves 

grov uaktsomhet. Et flertall i kommisjonen foreslår at personer under 18 år ikke 

skal kunne dømmes til lengre fengselsstraff enn 8 år, og at personer under 16 år 

ikke skal kunne varetektsfengsles. Det foreslås å innføre bestemmelser om 

krigsforbrytelse, folkemord og forbrytelse mot menneskeheten i et eget kapittel 

i straffeloven. Straffelovkommisjonen går i mange tilfeller inn for å senke den 

øvre grensen for hvor streng straff som kan idømmes. I all hovedsak er forslagene 

begrunnet med at de nåværende strafferammene ofte er vesentlig høyere 

enn hva en domstol kan tenkes å idømme i dag. Det er derfor ikke meningen at 

straffenivået skal senkes, men at strafferammene skal utgjøre realistiske grenser 

for domstolenes myndighet. Når det gjelder kommisjonens forslag til reduksjon 

av strafferammene for narkotikaovertredelser, vil imidlertid disse forslagene 

også få betydning for straffutmålingspraksis. Kommisjonen går videre inn for at 

de fleste minstestraffene oppheves. De fleste straffebudene som har minstestraff


i dag, rammer alvorlige handlinger hvor straffutmålingen uansett bør være 

streng. Men i unntakstilfeller kan det være lite rimelig å idømme så streng straff 

som loven fastsetter som et minimum. Dette kan for eksempel gjelde i tilfeller 

hvor en medvirker bare har hatt perifer tilknytning til lovbruddet. Blant annet 

foreslås det å oppheve minstestraffene for høyforræderi, kapring, grov narkotikaforbrytelse, 

frihetsberøvelse, voldtekt til samleie, mordbrann og pengefalsk. 

Et flertall i kommisjonen går inn for å beholde minstestraffene for drap og grov 

seksuell omgang med barn under 14 år. 

Hele utredningen kan leses på: 

http://www.odin.dep.no/jd/norsk/publ/index-b-n-a.html 

"I lovens grenseland" 

Paul Larssons doktorgradsavhandling har kommet ut i bokform. Boken har 

tittelen: "I lovens grenseland" og tar for seg hvordan en rekke banker på 1980tallet 

markedsførte banksertifikater (et vedipapir) som skattepakker og oppfordret 

kundene til å unndra skatt. Sakene endte med at en rekke kunder ble dømt 

for skatteunndragelser, men ingen banker ble dømt. Studien tar opp sentrale 

kriminologiske og kontrollsosiologiske temaer. Larsson prøver å forklare 

bankenes brudd på lover, etiske regler og god bankskikk. Han stiller spørsmål 

om hvorfor kundene ble dømt og ingen banker. Var bankkundene et egnet offer? 

Hvordan kontrolleres store mektige bedrifter som bankene? 

Lavere terskel for å utvise lovbrytere? 

I april 2002 opplevde Norge nok en gang at en kvinne ble drept av sin tidligere 

ektefelle etter å ha brutt ut av et langvarig mishandlingsforhold. I dette tilfellet 

var både offer og gjerningsmann asylsøkere i Norge. På bagrunn av denne hendelsen 

og andre meldinger om vold blant asylsøkere ble det satt ned en tverrdepartemental 

hurtigarbeidende gruppe. Ikke uventet var det mest sentrale 

tiltaket i komiteens anbefaling å stramme inn en rekke regler. Strafferammen 

for hva som skal kvalifisere til utvising blir foreslått senket. I dag må en utlending 

som har oppholds- og arbeidstillatelse i Norge, men som ikke oppfyller 

vilkårene for bosettingstillatelse, være dømt for forhold som har en strafferamme 

på fengsel i mer enn ett år. Utvalget foreslår å senke denne grensen til 6 

måneder. For utlendinger som fyller vilkårene for bosettingstillatelse, er det 

forslag om å senke strafferammen for utvising fra fengselsstraff i tre år eller 

49

50 

NSfK 

mer, til to år eller mer. Bet blir også foreslått økt bruk av innreiseforbud, og nye 

meldingsrutiner mellom politiet og utlendingsmyndighetene. 

Tiltak for å redusere veksten i soningskøen 

Personer som har fått rettskraftig dom med ubetinget fengselsstraff skal i følge 

regelverket få iverksatt soning innen 2 måneder. Den såkalte soningskøen 

gjelder antall dommer som ikke iverksettes innen fristen. Mellom årsskiftet og 

31.03. har antall dommer i soningskøen steget fra 2057 til 2443. Dette er en 

økning på 19%. De aller fleste av disse dommene er korte med en straff på 

under 60 dager. For å redusere denne køen har regjeringen forslår en rekke 

tiltak. 

Regjeringen foreslår at den nedlagte militærleiren Vardåsen leir skal ta i bruk 

som fengsel. I tillegg skal det tas i bruk en midlertidig helseavdeling i Trondheim 

fengsel. Dette vil gi 51 nye soningsplasser fra september 2002. Vardåsen 

skal bygges ut slik at det ved høsten 2003 kan tas i bruk nye 110 plasser. På sikt 

skal Vardåsen bli et ordinært fengsel med 82 plasser. Tiltakene på Vardåsen og 

i Trondheim forutsetter Stortingets godkjennelse. 

Løslatelse etter halv soningstid 

Lars Due-Tønnesen og Lene Elisabeth Andersens studentavhandling i jus er 

utgitt ved Institutt for kriminologi og rettssosiologi (Skriftserie nr. 70/2001). 

Fra bokens baksidetekst: "Løslatelse etter halv soningstid" omhandler problemstillingene 

i saker om løslatelse av fanger som kun har sonet halve straffetiden. 

Hensikten med avhandlingen har vært å belyse de forskjellige hensyn som 

vektlegges i vurderingen av en søknad om slik løslatelse, da det finnes få kilder 

som gir slik veiledning. Videre er det forsøkt å gjøre en vurdering av ordningen; 

hvordan fungerer retten i samfunnet? Avhandlingen er basert på registrering 

av søknader og avgjørelser i seks fengsler og i Fengselsstyret, samt intervjuer 

av saksbehandlere. 

Erstatning etter urettmessig straffeforfølgning 

Regjeringen foreslår å endre straffeprosessloven slik at personer som har vært 

utsatt for urettmessig straffeforfølgning skal ha rettskrav på erstatning uten å 

måtte bevise sin uskyld. Tap som følge av frihetsberøvelse i strid med menneskerettighetene 

gir i alle tilfelle rettskrav på erstatning. Erstatningen settes 

ned eller faller bort dersom siktede har medvirket til at etterforskning ble


igangsatt eller til selve domfellelsen. Dette skal ikke bero på om siktede kan 

bebreides for sin adferd, men en vurdering av hvem som i det konkrete tilfellet 

er nærmest til å bære risikoen for forfølgningen. 

Oppreisning for ikke-økonomisk skade skal gis når siktede har vært frihetsberøvet. 

Ellers skal oppreisning gis når det fremstår som rimelig. Departementet 

går inn for at terskelen for å bli tilkjent oppreisning senkes i forhold til 

gjeldende rett. 

Krav om erstatning skal avgjøres administrativt i første omgang, og siktede gis 

rett til å få dekket nødvendige advokatutgifter. Videre kan kravet bringes inn 

for domstolene til full prøvelse som sivil sak. 

Tore Schei ny justitiarius 

Høyesterettsdommer Tore Schei er utnevnt til ny justitiarius i Høyesterett. 

Schei overtar etter Carsten Smith, som går av for aldersgrensen fra august i år. 

Tore Schei er født i 1946 i Oslo og avla juridisk embetseksamen i 1971. I 

perioden 1972 til 1981 arbeidet han som advokat ved Regjeringsadvokatembetet. 

I 1981 ble Schei utnevnt til lagdommer i Eidsivating lagmannsrett. 

Siden 1986 har han vært høyesterettsdommer. 

Raskere straffesaksbehandling og strengere vilkår for bruk av isolasjon 

Hurtigere straffesaksbehandling 

Justisdepartementet foreslår en rekke regelendringer for å sikre hurtigere 

straffesaksbehandling. Forslaget skal også gi mer betryggende regler for varetekt 

i isolasjon. Vilkårene for fullstendig isolasjon skal være strenge. Departementet 

ønsker dessuten å innføre frister for hvor lenge en person skal kunne 

holdes isolert uten ny prøving av retten, og frister for hvor lenge isolasjon totalt 

sett kan vare. De som holdes i fullstendig isolasjon, skal få særskilt fradrag i 

straffen hvis de senere blir domfelt. Lovforslaget innebærer også at fristen for å 

holde personer pågrepet forlenges fra 1 til 3 døgn. Formålet er å korte ned den 

samlede tiden en siktet er frihetsberøvet. 

51

52 

NSfK 

Hekketid - ny roman av Kjersti Ericsson 

Kjersti Ericssons har utgitt romanen hekketid. Fra bokens baksidetekst: 

Fridjof Hansen arbeider som jurist i barnevernet og har et sterkt ønske om å få 

barn selv. Men først må han finne en kvinne som kan bli barnets mor, og i 

mellomtiden skaffer han seg ornitologi som hobby for ikke å fremstå for 

desperat. Dette er utgangspunktet for romanen HEKKETID som med varm 

humor og elegant språkføring lar trekk ved fuglenes parringsliv få gi perspektiver 

på mekanismene mennesker i mellom, både når det gjelder forholdet 

mellom mann og kvinne og omsorg for barn. Heller ikke for fuglene går det alltid 

som planlagt, og Kjersti Ericsson viser hvordan kjærligheten er eneste 

botemiddel mot både for mye orden og for stort kaos. 

"Kontradiksjon og verdighet" 

Dr. juris Anne Robberstad har på oppdrag fra Justisdepartementet utredet 

fornærmedes stilling i straffesaker i de fem nordiske land, med sikte på forslag 

om styrking av fornærmedes rettigheter i straffeprosessen. Utredningen har 

tittelen "Kontradiksjon og verdighet". Ifølge utredningen er fornærmedes stilling 

best ivaretatt i Finland og Sverige. Fornærmede behandles her langt på vei 

som part i saken, og har lett adgang til å skaffe seg fullverdig partsstilling. I 

Norge, Danmark og Island er stillingen svakere. Utredningen konkluderer med 

at fornærmede i norske straffesaker bør gis mulighet til fullverdig deltagelse. 

Dette oppnås enklest ved å endre loven slik at de som ønsker det, kan velge å 

utøve partsrettigheter. I dag er det slik at deltagerrettigheter kan følge av det å 

kreve erstatning. Men ikke alle har et erstatningskrav, eller ønsker å fremme 

det. Muligheten for deltagelse bør derfor ikke være avhengig av en økonomisk 

interesse. Utredningen tar avstand fra det syn at siktedes rettigheter blir minsket 

dersom man gir fornærmede rettigheter. Deltagerrettigheter inngår ikke i et 

"nullsumspill", hvor det den ene vinner blir den annens tap. Utredningens siktemål 

er først og fremst å sikre bedre rettigheter for de fornærmede selv, slik at de 

får mulighet til å være til stede og tilkjennegi sitt syn underveis i hele rettssaken. 

Utredningen fremmer forslag om to nye lovparagrafer om fornærmedes 

partsstilling og rett til advokat, og endringer i 31 eksisterende paragrafer i straffeprosessloven. 

Det foreslås også at fornærmede skal få rett til å anke 

straffedommer, slik de allerede har i Sverige og Finland. Hele utredingen kan 

leses på: http://www.odin.dep.no/jd/norsk/publ/index-b-n-a.html


Institutt for kriminologi og rettssosiologi - årsrapport 2001 

Årsrapporten for Institutt for kriminologi og rettssosiologi - inneholder bl.a. 

følgende artikler "Den nye straffegjennomføringsloven" av Hedda Giertsen. 

"Et humanistisk perspektiv på straffegjennomføringsloven" av Nils Christie. 

"Sprøyterom" for narkomane i offentlig regi- er det lovlig?" av Lasse Warberg. 

"Kriminalitetens globale økonomi" av Per Ole Johansen. Årsrapporten kan leses 

på følgende nettadresse: 

http://www.jus.uio.no/ifk/arsrapport/arsrapport2001/rtf.11471-Contents.html 

Norsk homoforskning 

Boken Norsk Homoforskning ble utgitt på Universitetsforlaget (2001). Boken 

er en antologi med bidrag fra 18 norske homoforskere fra en rekke fagfelt. 

Marianne C. Brantsæter, Turid Eikvam, Reidar Kjær, Knut Olav Åmås er 

bokens redaktører. 

Fra bokens baksidetekst: Forskningen på homofili i Norge har vokst kraftig de 

siste årene. I denne boken samles for første gang en rekke fremstående homofiliforskere 

for å gi en helt nyskrevet og oppdatert kunnskapsstatus. Her er bredt 

anlagte oversikteartikler som blant annet viser hvordan homoseksualitet har 

blitt forstått i Norge fra vikingtiden og frem til i dag, hvilken rettsstilling homofile 

har hatt og hvordan kirke, psykiatere, psykologer. sosiologer, leger og forfattere 

har forholdt seg til homofil livsstil. Fra ulike faglige ståsteder diskuteres 

fundamentale spørsmål som om homofili er medfødt eller kulturelt skapt. Norsk 

homoforskning gir et bredt inntrykk av det viktigste som er gjort på feltet her til 

lands de siste tiårene, men avdekker også de mange hullene som finnes. 

Levekår og livssituasjon blant innsatte i norske fengsler 

Torbjørn Skardhamars hovedfagsoppgave i kriminologi er utgitt som bok ved 

Institutt for kriminologi og rettssosiologi K-serien nr. 1/2002 

På bokens baksidetekst kan man lese: Det har frem til i dag kun eksistert enkelte 

små og lite omfattende studier som omhandler problemstillinger knyttet til 

innsattes levekår. En bredt anlagt levekårsstudie blant innsatte i norske fengsler 

er ikke blitt gjort tidligere. Den foreliggende studien er gjort blant et representativt 

utvalg på 247 innsatte i norske fengsler våren 2000. Det er tatt utgangspunkt 

i levekårsundersøkelsene blant normalbefolkningen, og dekker tilsvarende 

områder som oppvekst, utdanning, yrkeserfaring, økonomi, og helse. Langs 

53

54 

NSfK 

disse dimensjonene blir de innsattes situasjon også sammenlignet med normalpopulasjonen. 

Studien omfatter også temaer som ikke dekkes i de vanlige levekårsundersøkelsene. 

Dette er blant annet spørsmål om rusbruk, enkelte vurderinger 

av fengselsoppholdet, og om situasjonen etter løslatelse. Det blir dokumentert 

at de innsatte som gruppe er betydelig dårligere stilt enn normalbefolkningen 

på de aller fleste områdene. Fangebefolkningen representerer slik 

sett en flerdimensjonalt marginalisert gruppe av befolkningen, med svært 

vanskelige livsbetingelser. 

Besøksforbud 

Anne Kari Braathen og Stine J. Molstads studentavhandling i jus er utgitt ved 

Institutt for kriminologi og rettssosiologi (Skriftserie nr. 71/2001). Fra bokens 

baksidetekst: "Besøksforbud etter straffeprosessloven §222 a" er en evaluering 

av besøksforbudordningen. Avhandlingen er todelt. Del I er en rettsdogmatisk 

fremstilling av regelverket. Del II er en rettssosiologiske undersøkelse, hvor 

formålet har vært å se på hvorvidt besøksforbudsordningen fungerer som et 

effektivt vern for dem som er utsatt for vold, trusler og trakassering. Avhandlingen 

avdekker at reglene om besøksforbud tolkes og praktiseres forskjellig av 

rettsanvenderen. Bl.a. viser den at påtalemyndighetene ofte vurderer vilkårene 

for besøksforbud strengere enn det lovens ordlyd tilsier. Videre viser avhandlingen 

at det i strid med bestemmelsens formål praktiseres et krav om anmeldelse. 

Disse forholdene begrenser fornærmedes mulighet for å oppnå 

beskyttelse.


Kriminologiska og kriminalpolitiska nyheter från Sverige 

Av kontaktsekreterare Lotta Pettersson 

Gatans politik 

Boken, som är en tvärvetenskaplig antologi, syftar i första hand till att problematisera 

händelserna i anknytning till EU-toppmötet i Göteborg 2001 utfrån 

skilda forskningsperspektiv; metoder, källmaterial och teorier. Man har också 

strävat efter att granska attityder och värderingar hos de viktigaste huvudaktörer 

som var inblandade: aktivister, polis och media och där varje artikel tar utgångspunkt 

i en viss aktör. Genom detta kan man åstadkomma förståelse för 

huvudaktörernas agerande och mekanismerna bakom händelseförloppet, något 

som på sikt kan leda till en mer konstruktiv diskussion kring konsekvenserna av 

händelserna under EU-toppmötet i Göteborg. 

Liliequist, Marianne & Lundälv, Jörgen [red] (2002) Gatans politik. Göteborgsdemonstrationerna 

juni 2001 ur mediernas, polisernas och demonstranternas 

perspektiv. Meyer Information och Förlag. ISBN: 91-7111-128-X 

Frigivning från livstidsstraff 

I dag avtjänar ungefär 110 individer fängelsestraff på livstid. Fram till slutet av 

1980-talet och några decennier bakåt uppgick antalet till 20-25 individer. 

Ökningen beror enligt betänkandet bland annat på att fler personer döms till 

livstidsstraff och att strafftiderna blivit längre. Möjligheten att bli frigiven har 

hittills bestått i att regeringen beviljar nåd – i regel genom att tidsbestämma 

straffet. Tidsbestämningarna har sedan mitten av 1990-talet varierat mellan 18- 

25 år, jämfört med ungefär 14-16 år som tidigare. Kritik har rests mot att 

regeringens benådning är den enda möjligheten att friges från denna typ av 

påföljd och bland annat har framförts att det finns en risk att politiska överväganden 

görs vid bedömningen om- och när en dömd ska friges och att besluten 

saknar motivering - något som i sin tur skapar osäkerhet bland annat hos de 

dömda, inte minst genom att man inte vet vad som krävs för att benådas. Bakgrunden 

till betänkandet är uppdraget att utarbeta ett förslag för en ny ordning 

vad gäller prövning av frigivning av livstidsdömda. En domstol, nämnd eller 

annat organ ska utifrån kriterier angivna i lag pröva om- och när individer som 

dömts till livstidsstraff skall friges. Tanken är, att denna prövning ska gälla vid 

sidan av och komplettera regeringens benådningsrätt, som kvarstår. 

55

56 

NSfK 

Statens Offentliga Utredningar (2002:26) Frigivning från livstidsstraff. Betänkande 

från Utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda. Betänkandet 

finns för läsning på http://justitie.regeringen.se/propositionermm/sou/ 

Osmo Vallo- utredning om en utredning 

I maj 1995 avled Osmo Vallo i samband med ett polisingripande mot honom. 

Två av de polismän som gjorde ingripandet åtalades och dömdes för vållande 

till kroppsskada. Vad gäller dödsorsaken fanns skilda uppfattningar, och misstanken 

om huruvida polisens handlande i samband med ingripandet orsakat 

Osmo Vallos död, ansågs svårbedömd trots att flera rättsmedicinska undersökningar 

genomförts. Flera utredningar har gjorts för att klarlägga såväl omständigheterna 

som bedömningen av myndigheternas hantering av ärendet. Vid ett 

par tillfällen har också beslut fattats att återuppta förundersökningen mot polismännen, 

vilka lades ner av riksåklagaren. En utredning med uppdrag att göra en 

sammanhållen och övergripande granskning av förfarandet vid brottsutredningen 

i anknytning till Osmo Vallos död har nu resulterat i betänkandet. 

Granskningen har haft som målsättning att inför framtiden klarlägga behovet av 

förändringar, så att felaktigheter och tveksamheter som kan ha förekommit i 

detta fall inte upprepas. Detta har gjorts genom att man gått igenom förfarandet 

vid brottsutredningen i samband med dödsfallet, särskilt de åtgärder som vidtogs 

fram tills domarna vann laga kraft. 

Statens Offentliga Utredningar (2002:37) Osmo Vallo- utredning om en 

utredning. Betänkande från Osmo Vallo-utredningen. Betänkandet finns på 

http://justitie.regeringen.se/propositionermm/sou/


Miljöstraffrätt i 

praktiken. En studie i rättstillämpningen 

Straffrätten har under senare decennier legat i fokus när det gäller utvecklandet 

av samhälleliga styrmedel för sådan verksamhet som på olika sätt kan vara 

57

58 

NSfK 

skadlig för den yttre miljön. Frågan som ställs i denna rapport är hur straffrätten 

i praktiken fungerar som styrmedel för dessa verksamheter. Det empiriska 

materialet består av dels en enkät som omfattar de kommunala tillsynsmyndigheterna, 

länsstyrelserna, polis och åklagare, dels två enkäter som Riksåklagaren 

skickat ut till tillsynsmyndigheter och åklagare samt en enkät som Rikspolisstyrelsen 

skickat ut till polismyndigheterna. När det gäller normkunskapen så 

visar det sig att flertalet handläggare av miljöbrott hos tillsynsmyndigheter, 

polis och åklagare både har någon form av särskild utbildning för och relativt 

lång erfarenhet av att handlägga ärenden angående miljöbrott. Tillsynsmyndigheterna 

är de som upptäcker och anmäler miljöbrott. Handläggarna på dessa 

myndigheter hade både mer utbildning och erfarenhet inom miljöområdet än 

poliser och åklagare och bedömdes även ha den största kompetensen inom 

området. Emellertid finns det brister i anmälningsbenägenheten hos dessa myndigheter 

och denna varierar dessutom mellan olika delar av landet. Detta i kombination 

med att endast drygt ett av tio anmälda miljöbrott går vidare till åtal 

tyder på en låg sanktionssannolikhet för miljöbrott. Mycket få personer blir 

slutligen dömda för brott mot miljölagstiftning och påföljden för dessa blir 

sällan strängare än relativt låga dagsböter. Straffen för miljöbrott uppfattas av 

majoriteten av handläggarna på de rättstillämpande myndigheterna som för 

milda. Avslutningsvis ifrågasätts huruvida decentraliseringen av miljöbrottskontrollen, 

dvs. de kommunala myndigheternas nyckelroll i den miljöstraffrättsliga 

processen, är förenlig med de krav på rättssäkerhet som måste ställas 

vid tillämpning av straffrätt. Det påpekas även att kriminaliseringar som 

genomförs utan att hänsyn tas till resurserna inom rättsväsendet kan resultera i 

en rättstillämpning som inte är enhetlig. Detta innebär ett hot mot rättssäkerheten 

och befordrar knappast legitimiteten hos det straffrättsliga systemet.

BRÅ- rapport (2002:10) 


59

60 

NSfK 

Miljöstraffrätt i praktiken. En 

studie i rättstillämp-ningen. Forskning om ekonomisk brottslighet. Rapporten 

är författad av Helena du Rées. ISBN: 91-38-31930-6. Kan hämtas på 

www.bra.se 

Just in time. Ekobrottslighet inom svensk och norsk långtradartransport 

Rapporten, som baseras på en kvalitativ studie handlar om ekonomisk brottslighet 

inom svensk och norsk långtradartransport. Ett överordnat syfte har varit 

att skapa en förståelse av om ekonomiska brott kan betraktas som normalitet 

eller avvikelse utifrån informanternas uppfattningar och erfarenheter. En utgångspunkt 

tas i skilda brottstyper som kan ses som en anpassning till- och 

lösning på en upplevd strukturell press. För att hantera de problem som den 

enskilde aktören kan uppleva i termer av bland annat internationell konkurrens, 

bristande autonomi, logistikproblem och små ekonomiska marginaler sammanställs 

tre slags strategier: legala strategier, strategier för att hantera och undgå 

kontroll och slutligen illegala strategier. Författarna analyserar de illegala strategierna 

som handlingsval och variationerna mellan informanternas egna 

erfarenheter av sådana i ljuset av branschen som en subkultur och i relation till 

resurser av främst ekonomiskt slag.


BRÅ-rapport (2002:6) Just in time. Ekobrottslighet inom svensk och norsk 

långtradartransport. Forskning om ekonomisk brottslighet. Rapporten är skriven 

av Vanja Lundgren och Lotta Pettersson. ISBN: 91-38-31925-x. Rapporten 

kan laddas ner från www.bra.se 

Organiserad brottslighet- lösa maskor eller fasta nätverk 

Mot bakgrund av att kunskapen kring organiserad brottslighet är relativt liten 

initierade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) ett projekt på temat: ”kopplingar 

mellan ekonomisk och organiserad brottslighet” och som redovisas i form av 

rapporten. I rapporten, som består av en rad olika artiklar skrivna av en rad 

olika författare, behandlas skilda brottskategorier, definitioner, organiserad 

brottslighet historiskt sett, samt resultat från empiriska undersökningar för att 

nämna några exempel. 

BRÅ-rapport (2002:7) Organiserad brottslighet – lösa maskor eller fasta 

nätverk. Forskning om ekonomisk brottslighet. Medverkande författare: Per Ole 

Träskman, Bill Sund, Hans Andersson, Lars Emanuelsson Korsell, Christoffer 

Wong, Lars Olsson, Per Samuelsson, Fredrik Andersson, Ulf Rönndahl, Tage 

Alalehto, Malin Sjöstrand, Sverker Jönsson samt Helén Örnemark Hansen. 

ISBN: 91-38-31927-6. Rapporten finns på BRÅ:s hemsida www.bra.se 

Trovärdighet och ovärdighet. Rättsapparatens hanterande av kvinnors 

anmälan av våldtäktsbrott. Stockholm 1946-1950 

I avhandlingen görs en kritisk analys av hur rättsapparaten för femtio år sedan 

utredde och beivrade föregivna våldtäktsbrott. Resonemang och slutsatser har 

även betydelse för hur dagens polis och rättsväsende ställer sig till kvinnors 

utpekanden och påståenden. Tiden i rättssalarna har inte stått stilla, men rört sig 

påfallande långsamt, menar författaren. Avhandlingen handlar om kvinnors 

anmälningar för våldtäktsbrott, samtidigt som den handlar om vad som krävdes 

för att den kvinnliga anmälaren skulle bli betrodd: kunde hon anses vara trovärdig 

om hon samtidigt inte ansågs som skötsam? Var trovärdighet en juridiskt 

erkänd kvalitet som vanns på moraliska meriter? Med utgångspunkt i förhör, 

polisutredningar, rättspsykiatriska utlåtanden och förhandlingar visar Ekström 

att alla kvinnor inte var lika lämpade i rollen som offer och att alla misstänkta 

inte är lika tänkbara som förövare. 

61

62 

NSfK 

Ekström, Simon (2002) Trovärdighet och ovärdighet. Rättsapparatens hanterande 

av kvinnors anmälan av våldtäktsbrott. Stockholm 1946-1950. Avhandling 

vid Etnologiska Institutionen, Stockholms Universitet. 

Från politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 1935-1975 

Avhandlingen handlar om de svenska steriliseringslagarna under perioden 

1935-1975 där bokens empiriska delar analyseras utifrån följande teman: att 

diskutera steriliseringsfrågans politiska sammanhang och mer specifikt, sterilisering 

och social- och välfärdspolitik i relation till varandra. Vidare analyseras 

de partipolitiska mönstren. Därefter diskuteras tvångs- och frivillighetstemat i 

samband med sterilisering. Det sista temat behandlar steriliseringslagarnas 

praktik, bland annat med avseende på hur tillämpningen av lagarna styrdes. En 

av avhandlingens huvudteser är att steriliseringspolitiken inte enbart formades 

genom ett politiskt beslut, eller mål. Man kan urskilja åtminstone tre olika 

”steriliserings linjer”, där den första är rashygienism vilken utformades av staten 

och som genom medverkan av experter realiserades under 1930- och 40 

talen. Den andra härstammade från bland annat institutioner på det lokala planet 

och slutligen, en efterkrigslinje som gradvis växte fram underifrån och med en 

stark betoning på individens intressen. 

Tydén, Mattias (2002) Från politik till praktik. De svenska steriliseringslagarna 

1935-1975. Avhandling vid Historiska Institutionen, Stockholms Universitetet. 

ISBN: 91-22-01958-8 

”På väg ut”. När ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån – ur 

socialtjänstens perspektiv 

Dubbelt så många flickor som pojkar har rymt eller kastats ut hemifrån, ett 

flertal har invandrarbakgrund och de flesta är i åldrarna 15 till 18 år. Nästan 

hälften lever i splittrade och resurssvaga familjer. Uppfostran är ofta auktoritär 

och missbruk och våld är vanliga inslag i ungdomarnas uppväxtbakgrund. 

Ungdomar som rymmer eller kastas ut hemifrån och som därför kommer i 

kontakt med socialtjänsten tillhör en grupp ungdomar som aldrig tidigare 

beskrivits i svensk forskning även om internationell forskning tidigare visat att 

detta är en grupp ungdomar som är utsatta för risker av att fara illa både innan 

och efter uppbrottet hemifrån. Yvonne Sjöblom har intervjuat ungdomar som 

levde på gatan och även intervjuat ungdomar och deras föräldrar om varför 

denne rymde eller kastades ut hemifrån. Hon har vidare intervjuat samtliga


tjugo arbetsgrupper inom Stockholms socialtjänst som arbetade med barn och 

ungdomar om deras förståelse och föreställningar om sådana ungdomar. Hon 

har också undersökt 96 ärenden om sådana ungdomar genom att intervjua 

socialsekreterare som varit ansvarig handläggare i ärendet. När socialtjänsten 

skall handlägga dessa ärenden finns i praktiken två tillgängliga strategier. Det 

som prövas först är att försöka lappa ihop konflikten mellan ungdom och 

föräldrar och få den unge att flytta hem igen. Ofta görs stora ansträngningar för 

att lyckas med detta. Fungerar inte den strategin placeras många av dessa ungdomar 

i familjehem eller på någon institution. Dessa familjer har ofta en 

komplex problembakgrund och socialtjänsten har få typer av insatser och 

alternativa boendeformer att erbjuda dessa ungdomar. Det finns få alternativ 

mellan att bo hemma och att bo på hem som socialtjänsten tillhandahåller. Det 

visade sig att det var få unga som flyttar hem igen efter denna typ av uppbrott. I 

avhandlingen diskuteras vilken betydelse och vilka konsekvenser avsaknaden 

av ett ungdomsperspektiv till förmån för ett familjeperspektiv inom socialtjänsten 

kan få för ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån på deras väg 

mot vuxenblivande. Avhandlingen innehåller också fyra fallstudier där en ungdom 

respektive förälder som har erfarenhet av rymning/utkastning kommer till 

tals. I de andra fallstudierna analyseras två socialsekreterargrupper som arbetar 

utifrån olika utgångspunkter med dessa ungdomar och deras familjer. 

Sjöblom, Yvonne (2002) ”På väg ut”. När ungdomar rymmer och kastas ut 

hemifrån – ur socialtjänstens perspektiv. Avhandling vid Institutionen för 

Socialt arbete, Stockholms Universitet. 

Malaria urbana: Om Anna Johannesdotter och prostitutionen i 

Stockholm kring 1900 

Mellan 1856 till 1918 reglementerades könshandeln i Stockholm i syfte att 

förhindra spridning av könssjukdomar. Prostitution betraktades vid tidpunkten 

som ett stort socialt problem. Kvinnor som livnärde sig på sådan handel 

begränsades att röra sig fritt i Stockholm och tvingades underkasta sig gynekologiska 

undersökningar två gånger i veckan. Rebecka Lennartsson har i sin 

avhandling bland annat analyserat medicinska undersökningar, statliga utredningar 

och arkiv från besiktningsbyrån. Ett annat huvudmaterial är den 

byråskrivna kvinnan Anna Johannesdotters dagbok, vilken ger inblick i kvinnors 

livsvillkor och hur de hanterade en tillskriven stigmatiserande social 

63

64 

NSfK 

identitet. I tillägg till det beskrivs myndigheternas klassificerande och kontrollerande 

maktutövning. 

Lennartsson, Rebecka (2002) Malaria urbana: Om Anna Johannesdotter och 

prostitutionen i Stockholm kring 1900. Avhandling vid Institutionen för Kulturantropologi 

och Etnologi, Uppsala Universitet. ISBN: 91-7139-546-6 

Skapande av femininitet - om kvinnor i missbrukarbehandling 

Avhandlingen, som huvudsakligen har ett deskriptivt och synliggörande syfte, 

handlar om kvinnor i missbrukarbehandling och deras beskrivningar av sig 

själva som kvinnor – feminitetsprocessen. Syftet är att beskriva och försöka 

förstå betydelsen av behandlingen i kvinnornas femininitetsprocesser och 

vilken innebörd rusmedel, män, den egna kroppen, moderskapet och sexualiteten 

har. Det empiriska materialet består av intervjuer med 29 kvinnliga klienter 

och behandlingspersonal vid fyra olika behandlingsprogram, samt observationer. 

Av intervjuerna framkom att de kvinnliga klienterna, oavsett vilket 

program de genomgått såväl accepterade som tillägnade sig en mer traditionell 

bild av femininitet. Denna typ av femininitet hade de tidigare, bland annat genom 

att använda rusmedel, strävat efter att göra motstånd mot och sökt alternativ 

till. Detta motstånd gavs upp för att i stället underordna sig de villkor som 

behandlingen skedde under. De erkände sig själva i position som klienter och i 

denna ingick att ta avstånd från sitt tidigare liv och att öppna sig för behandling 

och disciplinerades därmed att bli (riktiga) kvinnor. 

Laanemets, Leili (2002) Skapande av femininitet - om kvinnor i missbrukarbehandling. 

Avhandling vid Social högskolan, Lunds Universitet. ISBN: 91- 

89604-10-5 

Tre aspekter på brottsliga nätverk: supporterbråk, etnicitet och 

genus 

Denna avhandling innehåller tre studier. I den ena, ”huliganundersökningen”, 

har syftet varit att undersöka brottsligheten bland de idrottssupportrar som av 

polisen anses vara mycket våldsbenägna. Strukturen på de grupper dessa ingår i 

har studerats. I den andra undersökningen, ”etnicitetsundersökningen”, har 

syftet varit att undersöka om det finns fog för påståenden om våldsamma 

konflikter mellan ungdomsgrupper av svenskar och etniska minoriteter i Stockholm. 

Den tredje undersökningen, ”genusundersökningen”, utgår från samma


material som etnicitetsundersökningen men granskar istället genusaspekter i 

nätverken och vid de brott som flickor misstänks för. Den metod som använts i 

dessa tre undersökningar har varit nätverksanalys. Datamaterialen består av anmälda 

brott där det förekommer en skäligen misstänkt person. De personer som 

misstänks för att ha begått ett brott tillsammans har sedan länkats samman till 

nätverk. Huliganundersökningen visar att supportergruppen misstänks för betydligt 

fler brott i samband med idrottsevenemang än vad deras medbrottslingar 

gör. Dessa brott begås till stor del tillsammans med andra i supportergruppen. 

Detta innebär att supporterpolisen tycks ha identifierat rätt personer 

som de mest våldsbenägna supportrarna. Ett utmärkande drag hos gruppen är 

att de är mycket våldsbenägna, vilket stämmer väl överens med resultatet från 

en tidigare undersökning av gripna i samband med idrottsevenemang. Supportrarna 

tycks dock begå större delen av sina kriminella handlingar utanför idrottssammanhang 

och då huvudsakligen tillsammans med personer som inte tillhör 

supportergruppen. Dessa personer var generellt sett tyngre belastade än supportergruppen. 

Etnicitetsundersökningen ger inte stöd för att det förekommer något 

mer markant inslag av konflikter mellan grupper av svenskar och etniska minoriteter. 

Istället tycks etniciteten ha liten betydelse för vem man begår våldsbrott 

tillsammans med respektive mot. Majoriteten av de unga som misstänks för 

våldsbrott tillsammans har olika etnisk bakgrund. Resultatet talar för att det 

snarare är strukturella faktorer, så som etnisk boendesegregation, som påverkar 

den etniska sammansättningen hos de grupper som misstänks för gemensamma 

våldsbrott. Huvudresultatet i genusundersökningen är dels (som förväntat) att 

pojkar misstänks för en betydligt större andel av våldsbrotten i undersökningen, 

dels att strukturen på flickor och pojkars våldsbrottslighet är mycket likartad. 

Detta kan tolkas som att våldsbrott har en likartad innebörd för pojkar och 

flickor i termer av ”iscensättande av genus”, även om pojkar använder våldsbrott 

betydligt oftare än flickor vid sin genuskonstruktion. Sammantaget visar 

undersökningarna att nätverksanalys rent metodologiskt visar på möjligheter att 

studera vissa aspekter av brottsligt beteende på ett nytt och annorlunda sätt. 

Framför allt handlar det om att strukturella aspekter kan granskas mer ingående. 

Samtidigt bör hållas i minnet att undersökningarna i denna avhandling lider av 

de vanliga bristerna vid användandet av registrerad brottslighet som datakälla, 

vilket i och för sig inte sammanhänger med nätverksanalysen som metod. 

65

66 

NSfK 

Pettersson, Tove (2002) Tre aspekter på brottsliga nätverk: supporterbråk, 

etnicitet och genus. Avhandling vid Kriminologiska Institutionen, Stockholms 

Universitet. 

Brottslighetens geografi. En analys av brottsligheten i Stockholms 

län 

I denna avhandling analyseras brottsligheten i Stockholms län med fokus på de 

geografiska variationerna. Två datamaterial används; den polisanmälda brottsligheten 

och resultaten från en surveyundersökning. Datamaterialen avser händelser 

som skett under år 1995. Analyserna av den registrerade brottsligheten 

behandlar ett urval av den vardagsbrottslighet som drabbar privatpersoner men 

även personer misstänkta för brott. Surveyundersökningen innehåller information 

om personer utsatta för brott men även uppgifter om upplevd otrygghet och 

uppfattning om ordningsproblem i det egna bostadsområdet. Därtill lägges statistisk 

information om de drygt 310 stadsdelarna i länet. Information om markanvändning, 

urbanisering och bebyggelsestruktur används dels som förklarande 

egenskap, dels som underlag för kontroller av analyserna och modellernas 

stabilitet. Metoddiskussionen koncentreras till specifika problem förknippad 

med geografiska data. Ett identifierat problem är till exempel skevheten i de 

studerade variablerna, det vill säga betydelsen av att brottsligheten är låg i 

många stadsdelar och att några få stadsdelar har extremt hög brottslighet. Olika 

metoder för att belysa betydelsen av detta prövas, transformation av variabler 

och exkludering av extremvärden. En annan analysstrategi som prövas i regressionsanalyserna 

är betydelsen av interaktionseffekter mellan förklarande egenskaper. 

Resultaten visar att variabeltransformationer ofta har betydelse så att 

modellernas sammanlagda anpassning ökar väsentligt när transformerade variabler 

används. Samtidigt visar beräkningarna att den relativa ordningen mellan 

de oberoende egenskaperna är densamma som när de okorrigerade variablerna 

används. Interaktionseffekterna har i regel relativt liten betydelse. Utgångspunkterna 

är hämtade från två välkända kriminologiska teorier, social 

desorganisation och rutinaktivitetsperspektivet. Båda dessa teorier används ofta 

i den brottsgeografiska litteraturen och ger var för sig meningsfulla referensramar 

för de empiriska analyserna. Under senare år finner man även flera exempel 

på undersökningar där man integrerat de två perspektiven i gemensamma 

modeller. Avsikten är sällan att behandla dem som konkurrerande teorier utan 

tvärt om menar man att de kan behandlas som kompletterande perspektiv, 

åtminstone i vissa delar. I denna avhandling prövas flera olika analysmodeller


och analysstrategier, med utgångspunkter hämtade från litteraturen kring de två 

perspektiven. Initialt används perspektiven var för sig och i de avslutande 

analyserna prövas en integrerad modell baserad på båda perspektiven. Beroende 

egenskaper är den registrerade brottsligheten, självrapporterad utsatthet för 

brott samt upplevd otrygghet. Resultaten indikerar att modellernas innehåll och 

förklaringsvärde varierar högst påtagligt beroende på vilka brott som studeras. 

Analyserna av de integrerade modellerna visar dock att några enskilda regressorer 

genomgående har stor betydelse för modellens sammanlagda förklaringsvärde. 

Speciellt betydelsefulla är förklarande egenskaper som högt antal personer 

som arbetar i handel och restaurangverksamhet samt närhet till personer 

misstänkta för brott. Traditionella förklarande egenskaper som stadsdelarnas 

socioekonomiska status, etniska sammansättning eller nivå av befolkningsomflyttningar 

har i förhållande till dessa egenskaper relativt ringa betydelse för 

de geografiska variationerna i brottsligheten. 

Dolmén, Lars (2002) Brottslighetens geografi. En analys av brottsligheten i 

Stockholms län. Avhandling vid Kriminologiska Institutionen, Stockholms 

Universitet. ISBN: 91-7265-403-1 

Fånge i marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall 

i brott bland fångar 

Avhandlingens huvudsyfte är att utifrån ett resursperspektiv studera fångars 

levnadsförhållanden. Den empiriska delen baseras på en levnadsnivåundersökning 

riktad till fångar. Ett representativt urval av fångar (n=411) har intervjuats 

om sina levnadsförhållanden, i huvudsak så som de såg ut före frihetsberövandet. 

Flertalet av de frågor som ställts ingår i de nationella levnadsnivåundersökningar 

som riktar sig till befolkningen i stort vilket möjliggör jämförelser 

med befolkningens levnadsförhållanden. Resultatdelen behandlar tre huvudområden; 

uppväxtvillkor, levnadsförhållanden samt återfall i brott. Resultaten 

visar att skillnaderna i förhållande till den övriga befolkningen är avsevärda 

inom samtliga de frågeområden som ingår i levnadsnivåundersökningarna; 

d.v.s. uppväxtvillkor, utbildning, sysselsättning, ekonomi, boende, hälsa, sociala 

relationer, politiska resurser och utsatthet för brott. Skillnaderna blir särskilt 

tydliga när olika resursbrister/välfärdsproblem ses sammantaget. Bristande delaktighet 

och anknytning till arbetsmarknaden och förekomsten av olika välfärdsproblem 

gör att fångarna som grupp kan beskrivas som marginaliserade 

och/eller socialt exkluderade. Till denna bild kommer dessutom andra aspekter 

67

68 

NSfK 

av levnadsförhållanden som inte tas upp i de levnadsnivåundersökningar som 

riktar sig till befolkningen, som missbruk av alkohol och/eller narkotika liksom 

att ha varit dömd till fängelse och att återfalla i brott. När man ser till särskilda 

grupper av fångar framstår situationen för kvinnliga fångar som särskilt problematisk. 

Missbruk är vanligare bland kvinnorna och de har en större ansamling 

av problem. I förloppet från brottsdebut till återfall med ny kriminalvårdpåföljd 

sker en selektion i flera led. Fångarna som grupp skiljer sig till en början från 

befolkningen i stort, bl.a. genom att de har sämre uppväxt- och levnadsförhållanden, 

vidare kännetecknas de fångar som återfaller i brott av sämre levnadsförhållanden 

än de som upphör med brott. Detta förlopp tolkas utifrån ett 

perspektiv där individens tillgång till resurser ses som avgörande för möjligheter 

och livschanser. Avgörande för handlingsutrymme är även de förutsättningar 

som ges av det omgivande samhället. I avhandlingens avslutande del 

uppmärksammas därför kopplingen mellan individuella resursbrister och strukturella 

faktorer. Den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige under 1990talet 

aktualiserar denna aspekt; den ekonomiska krisen och arbetslösheten drabbade 

marginalgrupper hårdare än andra. Mot bakgrund av denna utveckling och 

en ökad individualisering av synen på sociala problem antas avståndet mellan 

fångar och befolkningen i övrigt ha ökat. Något som också stöds av de få indikatorer 

härpå som finns att tillgå. 

Nilsson, Anders (2002) Fånge i marginalen. Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden 

och återfall i brott bland fångar. Avhandling vid Kriminologiska Institutionen, 

Stockholms Universitet. ISBN: 91-7265-464-3 

Medling – möten med möjligheter. En analys av en nygammal 

reaktion på brott 

Syftet med studien är att undersöka och beskriva i vilken grad ett till synes nytt 

och entydigt begrepp och fenomen, "medling vid brott", härbärgerar flera 

etablerade och disparata idéer, diskurser och tankeströmningar. Studien fokuserar 

även på de spänningsfält som kan antas uppstå när en ny social företeelse tar 

form och analyser de definitionsprocesser som äger rum då medling skall 

beskrivas, legitimeras och etableras. I studien används en konstruktionistisk 

ansats där analyser görs av beskrivningar av medling hämtade från olika genrer 

och sammanhang, t.ex. intervjuer med medlare, observationer av medlingar, 

möten då medling diskuteras handböcker i medlingsteknik och offentligt tryck. 

Rörelsen Restorative justice movement, som består av kriminologer och andra


som pläderar för medling, rymmer bl.a. kristendom, communitarianism och 

influenser från kvinnorörelsen samt några till synes disparata vänster- och 

högerbetonade kriminologiska uppfattningar om hur brott och konflikter på 

bästa sätt skall bemötas och förebyggas. Här samsas dem som förespråkar straff 

med dem som vill avskaffa straff och dem som kritiserar vård av brottslingar 

med dem som menar att medling utgör den mest lämpliga rehabiliteringen av de 

som begått brott. Medling skall idealt bedrivas fristående från myndigheter och 

staten, då brott inom Restorative justice brukar definieras som en konflikt 

mellan lagöverträdaren, offret och community", istället för en konflikt mellan 

lagöverträdaren och staten. Det svenska medlingsrörelsen, som mest består av 

socialarbetare, konstruerar en identitet som gräsrotsrörelse genom att poängtera 

att medling initierats "underifrån" och spontant, vilket samtidigt gör att rörelsen 

distanserar sig från staten och riksdagspolitiker, som då får representera ett 

"ovanifrån" och styrning. Andra ideal som medlingen skall kännetecknas av är 

närhet och helande, vilka kan ses som medlingens kärna. Det möte och det 

samtal som skall äga rum genom medlingens försorg diskuteras i studien utifrån 

det informella drag som mötet och samtalet idealt sett skall präglas av, ofta i 

kontrast till den regelstyrda och av formalism utmärkande rättegångsförhandlingen. 

De regler som ändå finns för medlingssamtalet illustreras också, t.ex. att 

känslor skall levas ut, att parterna inte får avbryta varandra, att de ska prata med 

varandra och inte via medlaren och att offret skall berätta om skadeverkningar 

av brott. Det gränssättningsarbete som bedrivs handlar om för medling lämpliga 

ärenden, målgrupper och vilka som skall vara medlare. Det är främst unga lagöverträdare 

och deras brottsoffer som anses lämpliga för medling. Medlare skall 

idealt sett inte tillhöra någon myndighet, inte vara professionell utan en lekman 

eller en "vanlig medmänniska". Många medlare är dock socialtjänstemän som 

använder medling som en metod inom socialtjänsten, ett "problem" som löses 

genom att byta roll från myndighetsperson till att vara en medmänniska under 

själva medlingen. Medlingsverksamheterna i Sverige är olika till sin karaktär 

och denna olikhet betraktas som en resurs. Det finns dock en strävan efter 

likriktning och enhetlighet, vilket kommer till uttryck då medlingsrörelsen skall 

omvandlas från nätverk till en organisation. Genom att bilda en förening för 

medling, utarbeta en informationsbroschyr om och en definition av medling kan 

en viss enhetlighet visas utåt gentemot omgivningen, samtidigt som en viss 

mångfald och olikhet kan bevaras. Undersökningen avslutas med att illustrera 

den paradox det innebär institutionalisera en vardaglig form. 

69

70 

NSfK 

Rytterbro, Liselotte (2002) Medling – möten med möjligheter. En analys av en 

nygammal reaktion på brott. Avhandling vid Kriminologiska Institutionen, 

Stockholms Universitet. ISBN: 91-7265-486-4 

Om ogentliga beteenden hos poliser 

Fokus för studien ligger på attityder till polisers oegentliga beteenden och där 

syftet är att fastställa den polisiära yrkeskulturens toleransnivå för oegentliga 

beteenden. Vidare är en strävan att möjliggöra tvärkulturella jämförelser. 

Undersökningen baseras på enkäter till den svenska poliskåren och resultaten 

tyder på en viss ”egodefense”, vilket innebär att den svarande i regel betraktar 

oegentliga beteenden mer allvarligt och är lite mer benägen att anmäla än 

kollegorna. Vidare, framträder ett visst mått av ”tystnadskod” som yttrar sig 

genom att många av de som svarat på enkätens anmälningsbenägenhet inte riktigt 

motsvarar det allvar som de betraktar vissa beteenden. Merparten av poliserna 

upplever myndigheternas sanktioner som rättsmätiga och motsvarande de 

sanktioner de själva upplever som lämpliga. 

Ekenwall, Börje (2002) Om ogentliga beteenden hos poliser. Licentiatuppsats 

vid Kriminologiska Institutionen, Stockholms Universitet. 

Ekonomisk brottslighet – något att räkna med? 

Kunskapen beträffande den ekonomiska brottslighetens nivå, struktur och utveckling 

har framförts vara bristfällig. Det övergripande syftet med studien har 

varit att mot bakgrund av det rådande kunskapsunderskottet, studera möjligheten 

att förbättra kunskapen om den ekonomiska brottslighetens omfattning 

och struktur. Mer specifikt har det handlat om att bland annat beskriva och 

diskutera undersökningar vilka studerat ekonomisk brottslighet kvantitativt med 

metoder som inte är beroende av rättsväsendets verksamhet och prioriteringar, 

sk alternativa undersökningsmetoder. Metoderna har delats in i tre kategorier: 

aggregerade beräkningar, frågeundersökningar samt övriga metoder som exempelvis 

slumpmässiga kontrollaktioner. Fördelar och nackdelar med de olika 

metoderna diskuteras. I uppsatsen görs också en problematiserande definitionsgenomgång 

av begreppet ekonomisk brottslighet. 

Bergqvist, Martin (2002) Ekonomisk brottslighet – något att räkna med? 

Licentiatuppsats vid Kriminologiska Institutionen, Stockholms Universitet.

Rådsmedlemmar: 


Annika Snare, Danmark Anette Storgaard, Danmark 

annika.snare@jur.ku.dk as@jura.au.dk 

Institute of Legal Science D Juridisk Institut, Aarhus Universitet 

University of Copenhagen Afdeling for proces- og kriminalvidenskab 

Sankt Peders Stræde 19 Bartholins Allé 34, Bygning 340 

DK-1453 København K DK-8000 Århus C 

Tel.: +45 35 32 33 30 Tel.: +45 89 42 13 59 

Fax: +45 35 32 33 34 Fax: +45 86 19 44 63 

Britta Kyvsgaard, Danmark Päivi Honkatukia, Finland 

bky@jm.dk paivi.honkatukia@om.fi 

Justitsministeriet, Adm. Afd. Rättspolitiska forskningsinstitutet 

Slotsholmsgade 10 PB 157, FIN-00121 Helsingfors 

DK-1216 København K Tel.: +358 9 160 67871 

Tel.: +45 33 95 41 84 Fax: +358 9 160 67866 

Fax: +45 33 93 35 10 

Kauko Aromaa, Finland Jukka Lindstedt, Finland 

kauko.aromaa@om.vn.fi jukka.lindstedt@om.vn.fi 

Nordiska Samarbetsrådet för Kriminologi Justitieministeriet, 

PB 157, FIN-00121 Helsingfors lagberedningsavdelningen 

Tel.: +358 9 160 67881 PB 1, FIN-00131 Helsingfors 

Fax: +358 9 160 67890 Tel..: +358 9 160 67725 

Fax: +358 9 160 67737 

Helgi Gunnlaugsson, Island Ragnheidur Bragadóttir, Island 

helgigun@hi.is rb@hi.is 

Faculty of Social Sciences University of Iceland, Law institute 

University of Iceland Lagadeild, Lögberg v/Sudurgata 

IS-101 Reykjavík IS-150 Reykjavik 

Tel.: +354 525 4504 Tel.: +354 525 4386 

Fax: +354 552 6806 Fax: +354 525 4388 

Kristrún Kristinsdóttir, Island Sturla Falck, Norge 

kristrun.kristinsdottir@dkm.stjr.is sturla.falck@isaf.no 

Justits- og Kirkeministeriet NOVA – Norwegian Social Research 

Arnarhvoll velferd og aldring (NOVA) 

IS-150 Reykjavik Munthesgt. 29 

Tel.: +354 560 9010 PB 3223 Elisenberg 

Fax.: +354 552 7340 N-0208 Oslo 

Tel.: +47 22 54 13 13 

Fax: +47 22 54 12 01 

71

Nordisk Kriminologi, 28(2) - Scandinavian Research Council for ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?