Nordisk Tidskrift 2/07 - Letterstedtska föreningen

124 Jan-Anders Ekström
förslag om hur man bör gå vidare i denna fråga.
Friktion i relationerna till USA?
Mot slutet av EU-ordförandeskapet dök frågan om situationen i Finlands relationer
till USA igen upp i den finländska debatten. Den ena av eftermiddagstidningarna
gick ut med en stort uppslagen artikel om att utrikesminister Erkki
Tuomioja skulle ha förargat sin amerikanska kollega Condoleezza Rice under
ett besök i Washington på sensommaren med vissa kritiska påpekanden om
den amerikanska synen på terrorismen. Det skulle ha varit den direkta orsaken
till att Rice sedan aldrig kom till Finland under återstoden av det finländska
EU-ordförandeskapet. I förlängningen såg man detta som en ny bidragande
orsak också till att president Tarja Halonen inte fått någon inbjudan till Vita
Huset och till att president George W. Bush inte avlagt något besök i Finland
trots att han nog gästat Estland.
Enligt vissa uppgifter talar man inom Bushadministrationen om Tuomioja
som ”Erkki the Red”, Röda Erkki, alltså. Tuomioja själv förnekade bestämt att
det skulle finnas problem i hans relationer till Rice och USA. Enligt hans uppfattning
är relationerna helt normala. Med ryske presidenten Vladimir Putin
var relationerna åtminstone utåt goda. Intrycket är att särskilt president Tarja
Halonen har bemödat sig om att ha goda relationer till den ryske kollegan.
Men den högsta finländska ledningen var som representant för EU tvungen
att också kritisera Ryssland. I slutet av året medgav sedan både statsminister
Vanhanen och president Halonen även på hemmaplan att utvecklingen i
Ryssland i vissa centrala avseenden är oroväckande. Någon rysk reaktion på
det förelåg ännu inte vid årsskiftet.
På sensommaren protesterade Finland mot den bristfälliga ryska släckningen
av skogsbränder nära den finsk-ryska gränsen. Rök från bränderna
täckte tidvis stora delar av södra Finland. Finland krävde också åtgärder för
en smidigare rysk gränskontroll. Den ryska trögheten ledde som mest till att
kön av väntande långtradare på den finländska sidan av gränsen blev hela 65
kilometer lång.
Fortsatt svårt med Nato
Debatten kring Finlands framtida relationer till försvarsalliansen Nato
fortsatte också under år 2006 utan att någon ny klarhet kunde skapas. Det
är tydligen främst medvetandet om att en stor folkmajoritet motsätter sig
Natomedlemskap som bäddar för fortsatt skuggboxning i denna fråga. Också
de politiker som helst skulle se Finland i Nato måste ta hänsyn till det.
Men debatten går vidare alla försök att dämpa den till trots. På hösten flammade
den upp igen efter det att försvarsminister Seppo Kääriäinen sagt att de
finländska försvarets situation nu är den att det antingen måste bli en kännbar
Nordisk Tidskrift 2/2007