pdf - Trøndelagsutstillingen

Debris.
Spillror av det som passerat ligger strödda längs en väg. Allt är ett lån, ingenting varar, och här är allt till
sist en hägring. En virtuell värld, en värld som emellanåt ter sig som vore den ingjuten i en klar massa.
Som glas.
Baklandet är det glömda landet, det gömda landet som bara blivit kvar. Som en minnesrest, en sump av
ögonblick som upplösts. En stol som slängts. En husvagn som övergivits. Plankor som kastats tvärs över
vägen. Skjul och stugor, för obetydliga att kallas hus. Träd.
En väg.
En väg som leder ingenstans, till platser som inte är, som inget är. Till sist är detta nog inte minnen, utan
Det är glömska.
Pontus Kyander