Nr. 2 - Sankt Olofs Kapell

S i d a 14
Konfirmationspräst
S:t Olofs kapell
2012
Komminister
David Melin
”Flera tog
steg den sista
veckan som
fick mig att
häpna
och gjorde
mig varm i
hjärtat.”
Konfirmand 2012
Julia Nilsson
Konfirmationsprästen minns
Tre intensiva veckor hade
jag i vackra Tylösand. Tre
veckor när jag hade förmånen
att få vara konfirmandpräst
till tjugofem
ungdomar, tjugofem ungdomar
i gränslandet mellan
barndomen och det vuxna
livet.
Varför var det en förmån?
Jo förmånen ligger i
att få vara vuxen på besök
i en ungdoms liv och prata
och reflektera kring livets
stora frågor. Att få höra
deras tankar, ibland barnsligt
självklara och ibland
häpnadsväckande kloka,
ibland både ock.
En förmån att få se dem
växa, våga ta plats, från att
sitta tysta i bänken till att
våga säga repliker, läsa
dikter och spela teater för
en fullsatt kyrka på konfirmationsdagen.
Flera tog
steg den sista veckan som
fick mig att häpna och
gjorde mig varm i hjärtat.
Gruppen var inte fri från
konflikter, de tre veckorna
var inte fria från besvikelser
och tårar. Några konflikter
fick jag veta om,
men säkert rörde det sig
om saker i gruppen som
jag aldrig fick ett nys om.
Några kunde vi lösa, andra
gjorde vi hanterbara. Besvikelser
som blev sagda
tror jag blev lättare att
bära. Så som livet är.
Men mitt starkaste minne
är ändå glädjen på konfir-
Min tid som konfirmand!
När jag tänker tillbaka på
min tid som konfirmand
märker jag att det var en av
de bästa sakerna jag har
gjort. Jag hade otroligt kul
och samtidigt fick jag vänner
för livet, från både
Stockholm, Linköping och
Göteborg. Jag kom även
närmare mina vänner som
bor här i Halmstad.
Vi hade en väldigt go
gemenskap i vår grupp och
hade knappt några konflikter,
vilket är ovanligt i en
grupp med tonåringar.
Vi fick chansen att lära
känna varandra ordentligt i
en mängd ”lära känna”
lekar och andra värderingsövningar.
Jag minns när vi
skulle åka till första
lägret i april. Alla
var nog lite nervösa
för det var första gången vi
träffades alla tillsammans.
Både David, Maja och
Yvonne fick oss direkt att
känna oss mer bekväma
med varandra och sen höll
vi igång hela dagen med
olika aktiviteter. Vi hade
aldrig tråkigt på våra läger
och många av oss träffades
även utanför konfirmationsundervisningen
sedan.
Många tror att konfirmationen
bara består av att gå
i kyrkan och lära sig om
Gud, men det kan jag inte
riktigt hålla med om.
mationsdagen, glädjen när
vi hade lyckats att genom
konfirmationsgudstjänsten
avfyra ett fyrverkeri. Ett
fyrverkeri som var ungdomarnas
eget, men i formen
av en gudstjänst.
Jag tror att alla kände sig
delaktiga. Jag tror inte någon
tänkte på att det var en
”vanlig tråkig gudstjänst”.
Det hade regnat ganska
mycket de där tre veckorna
och hade varit ganska svalt,
men konfirmationshelgen
bjöd på sol och värme. På
samma sätt är det sol och
värme som fyller mitt sinne
när jag minns sommaren i
S:t Olofs kapell och konfirmanderna
2012.
David Melin
Visst gick vi i kyrkan en
del och vi lärde oss om
Jesus, men tron vi lärde oss
om i konfirmationen innebar
inte bara historien om
Jesus och Gud.
Det handlade också
mycket om hur vi bemöter
och behandlar varandra. Vi
lärde oss att visa respekt
för varandra och vi utvecklade
vår tro till Gud.
Det jag tyckte bäst om
med konfirmationen var all
den musik vi fick lyssna på
och alla sånger vi fick
sjunga.