Malmös väg mot en hållbar framtid

om att se sociala insatser och satsningar som investeringar,
inte som kostnader. Investeringar i människor,
särskilt under barndomen, ger vinster på längre sikt.
Det visar sig bland annat genom att fler klarar skolan,
utbildar sig, arbetar och kan försörja sig och har en god
hälsa. Färre hamnar i långvarigt, både socialt och ekonomiskt
kostsamt, utanförskap. Utifrån ett socialt investeringsperspektiv
är det också viktigt att stärka sambandet
mellan tillväxt och en jämlik välfärd, förbättra kvaliteten
på jobben och framhålla trygghet som ett värde i sig.
Malmökommissionen har sett det som både möjligt
och önskvärt att förena dessa fem perspektiv. I kommissionen
har ingått personer med såväl vetenskaplig
som erfarenhetsbaserad kunskap. Vi har valt att kalla
detta för en kunskapsallians. Med ett begrepp som ofta
används i internationella sammanhang har Malmökommissionen
utvecklat ett transdisciplinärt perspektiv. Med
det menas ett perspektiv som integrerar olika typer av
kunskap, inte bara vetenskaplig utan även erfarenhetsbaserad.
Som en grund för de mål och åtgärder som presenteras
i rapporten har Malmökommissionen utvecklat
förståelsen av Malmö. Den bygger på ifrågasättanden av
centrala begrepp och föreställningar. Till dessa föreställningar
hör att inte ta Malmöbon för given. Vilka är egentligen
Malmöborna? De har visat sig vara många fler
än de som bor i staden vid ett visst tillfälle. Under åren
mellan 1990 och 2008 har nästan en halv miljon människor
bott i staden under åtminstone något enstaka år.
Malmö har blivit en transitstad och denna nya förståelse
får konsekvenser för hur man ska se på skillnaderna i
ohälsa, vad de beror på och vad man ska göra åt dem.
Dessutom lever en ökad andel av befolkningen vid sidan
av etablerade och erkända levnadssätt, i Malmö beräknas
denna grupp uppgå till ca 12 000 personer. En annan
viktig förändring som får betydelse för hur man ska
förstå Malmö är regionaliseringen av tillväxtfrågorna.
Välfärdsfrågorna har dock till stor del förblivit kommunala.
Det har förändrat förutsättningarna för sambandet
mellan tillväxt och välfärd.
Med utgångspunkt i denna utvecklade förståelse
innehåller kommissionens slutrapport två övergripande
rekommendationer: För det första föreslås att Malmö
stad etablerar en social investeringspolitik som kan
utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällssystemen
mer jämlika. Detta svarar på frågan vad
som bör göras. För det andra föreslår kommissionen
förändringar av de processer som dessa system ingår i
genom skapandet av kunskapsallianser, jämlika samarbeten
mellan forskare och intressenter från till exempel
förvaltning, föreningsliv och näringsliv, och en demokratisering
av styrningen. Den senare innebär också ett
krav på löpande bevakning av hur ojämlikheten och
segregationen utvecklas i Malmö. Detta svarar på frågan
hur kommissionen tycker att detta ska genomföras i
praktiken.
Kommissionens två övergripande rekommendationer
täcker in sammanlagt 24 mål och 72 åtgärder,
indelade i sex områden; barn och ungas vardagsvillkor,
boendemiljö och stadsplanering, utbildning, inkomst
och arbete, hälso- och sjukvård samt förändrade processer
för en hållbar utveckling.