Nyskriven artikel av Owe Werner om Bobby Jones - Golflinks

Recommendations

Info

▼ klubbhuvudena färdigställdes i hans smak. När Jones kom hem valde han ett skaftämne som pron på hemma - klubben East Lake fick hyvla, slipa, passa, montera, färga, lacka och greppa tills känslan blev helt korrekt. Det tog flera dagar att testa och justera en klubba. Setet på Augusta består av två träklubbor, en Frank Ball spoon, en Victor East spoon, Calamity Jane I och nio järnklubbor – fem Tom Stewart, två Spalding, en George Nicoll mashie-niblick och en Hendry & Bishop niblick. Dessa klubbor har alltså beskrivits som Jones ”Grand Slam Set” men det ser med mina ögon inte så ut. Flera av klubborna har nedslipade vaga stämplar och niblicken har en stor klump bly på baksidan. Augusta National Golf Club bildades 1931 men Jones skänkte återstoden av sina klubbor till klubben först 1948. Innan dess fick R&A drivern, USGA fick Calamity Jane II, ett museum fick brassien och han gav också bort klubbor till sina vänner. Frågan är om Jones efter arton år och ett världskrig ens hade kvar några av de klubbor han spelade med 1930. Jones hade som tidigare nämnts ett perfekt matchat set redan 1927 men Augustas ”Grand Slam Set” är allt annat än perfekt matchat med avseende på svingvikter, skaftlängder och klubbmakare. Svingvikt som mått uppfanns omkring 1930 av Robert Adams. Ett modernt herrset ligger runt D-1, ett damset runt C-5. Som referens har jag sedan 2004 mätt upp ett par tusen hickory - klubbor varav flera hundra Tom Stewart järnklubbor där medianvärdet är D-1. Klubborna i Augustas ”Grand Slam Set” går däremot från B-8 till D-2. De är i runda tal ½-1 tum kortare än medianvärdena i mina klubbmätningar, vilket också har betydelse. Det längsta järnet (en ovanlig 1½ iron) har normal längd medan mashie-niblicken märkligt nog är två tum kort. Med normala längder skulle klubborna i ”The Grand Slam Set” också ha normala svingvikter, men med två undantag: spade mashien och 30 niblicken är båda lättare än normalt. Jag vet inte om eller varför Jones skulle ha haft kortare och lättare klubbor än normalt. I så fall möjligen för att han inte var så lång och därför att han hade ett löst grepp. För mig ter det sig förvånande att Jones (som hade tillgång till en mängd nya klubbor) 1930 skulle ha spelat med modifierade järnklubbor från fyra olika clubmakers vars längd och vikt i så många fall avviker från standard. Är detta ett perfekt matchat set, i så fall på vilket sätt? Min hypotes är i stället att det är klubbor som Jones köpt, provat, kanske justerat och till sist förkastat. Triumfen i US Amateur var den sista i Bobby Jones Grand Slam. Bara ett halvår senare, 1931, spelade han in en serie instruktionsfilmer med skinande blanka Tom Stewart-klubbor. I avsnittet om att chippa berättar han om sin mashie iron, den klubba han använde när han slog det vinnande slag i The Open 1926. Just den klubban hänger förvisso på väggen i Royal Lytham & St Annes klubbhus, men han hade alltså en likadan klubba i bagen 1931. Men den klubban saknas i Augustas ”Grand Slam Set”. 1
2 3 I filmen kan man också jämföra hans mashie och hans mashie-niblick. Vid ett tillfälle håller han dem tillsammans. Skillnaden i längd ser inte ut att vara två tum, vilket skiljer dessa båda klubbor i ”Grand Slam Set” i Augusta. Även om jag inte kan vara säker på att han använde samma klubbor under filminspelningarna vårvintern 1931 som på Merion hösten 1930 så har jag inga skäl att tro annorlunda. I början på 30-talet började sedan Bobby Jones arbeta åt Spalding som club designer. Trots att stålskaftet redan hade slagit igenom tillverkade man också ett fantastiskt set hickory - klubbor med namnet Kro-Flite. Jones klubbor kom ut 1933. Klubb huvudena hade tjocka sulor, flange soles, för att sänka tyngdpunkten. Svingvikt som mått var nu vedertaget och Jones set var matchat. Klubborna var dessutom parvis matchade i längd och lie (1-2, 3-4, 5-6, 7-8) för att minska antalet stanspositioner. Det set som jag har mätt upp har normala längder och svingvikter från lika ”normala” C-9 till D-1 förutom 9:an med svingvikt D-6, vilket också är normalt för niblicks. Spalding och Bobby Jones hade samma mål som klubbtillverkare har i dag – att 1. I instruktionsfilmen tar Bobby Jones med en hand sin mashie och sin mashieniblick. I greppet får han klubbhuvudena intill varandra, vilket tyder på att klubborna är ungefär lika långa. 2. I filmen chippar Bobby Jones med sin mashie iron. Han slog med en sådan klubba då han avgjorde The Open 1926 3. Ett par år efter spelkarriären utformade Bobby Jones ett hickoryset för Spalding. Dessa klubbor, Kro Flite, har tjocka sulor. skapa förlåtande klubbor. Kro-Flite-serien var en föregångare med specifikationer som liknar såväl moderna klubbor som de hickoryklubbor jag har mätt. Så, vad hände egentligen med Jones klubbor mellan 1930 och 1948? En dyster historia berättar att Jones caddie Woodrow Bryant före sin militärtjänst under andra världskriget stoppade undan Jones bag full med klubbor på vinden till East Lakes båthus. När han sedan kom tillbaka upptäckte han att såväl båthuset som den skatt han förgäves försökt bevara var borta. Är klubborna borta med vinden eller ligger de på botten av East Lake? Jag tror att de järnklubbor som Jones skänkte till Augusta 1948 och som har ansetts som hans ”Grand Slam Set” helt enkelt är ett hopplock av vad han hade kvar. Sedan dess visas de i en monter med träffytan uppåt, kanske i avsikt att de ska se ut som 1930-klubborna. Bobby Jones arbetade under hela sin karriär med att hitta och vårda de bästa klubborna och han var mycket stolt över dem. Även på det sättet är han en förebild för dagens hickoryspelare. 31
Page 1: Ur Svenska Golfhistoriska Sällskap

Nyskriven artikel av Owe Werner om Bobby Jones - Golflinks

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?