pronomen, verb (TAM), adverb - Stp - Uppsala universitet

Bestämda pronomen.
o Traditionellt görs en uppdelning i personliga och demonstrativa
pronomen:
personliga pronomen: första och andra personens pronomen
+ hon, han, den, det, de
demonstrativa pronomen: denna, den/det/de här, den/det/de
där och den, det och de
Pronomenen den, det och de hamnar alltså i båda klasserna.
Personliga pronomen (Dahl, s. 37)
singularis pluralis
subjektsobjekts- genitiv subjektsformformform
objektsform
genitiv
1 pers jag mig -- vi oss --
2 pers du dig -- ni er --
3 pers mask han honom hans
fem hon henne hennes
utrum den den dess de/dom dem/dom deras
neutrum det det dess
3 pers reflexiv -- sig -- -- sig --
o Man kan även göra en uppdelning efter huvudsaklig användning:
anaforisk användning där pronomenet syftar till ett korrelat
tidigare i meningen eller texten, t.ex. Gubben visste inte att
han gått på en nit.
i deiktisk användning refereras till den omgivande
(fysiska) situationen, t.ex. Det här är min bil.
Generellt kan man säga att personliga pronomen ofta används mer
anaforiskt medan demonstrativa används mer deiktiskt.
o Alla bestämda pronomen har liksom substantiven olika former i
singularis och pluralis (jag – vi, du – ni).
o De skiljer sig dock ifråga om kasus. Alla första- och andrapersonspronomen
samt han, hon och (i skriftspråket) de skiljer mellan
subjekts- och objektsformer: jag – mig, du – dig, vi – oss, ni – er,
hon – henne, han – honom, de – dem (fast i talspråk är oftast
subjekts- och objektsformen densamma, dom)
Subjektsformen används när pronomenet fungerar som subjekt
eller predikativ.
o Tredjepersonsformerna har genitivformer (-s) men i första och
andra person finns speciella possessiva pronomen. Dessa skiljer sig
från genitiven i det att de liksom adjektiv kongruerar med