Morfar Svensson.indd
Morfar Svensson.indd
Morfar Svensson.indd
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
”<strong>Morfar</strong>” <strong>Svensson</strong>s liv som hamnkapten vid Linanäs<br />
Brygga<br />
En tillbakablick 75 år i tiden påminner oss om<br />
minnesvärda händelser och människor.<br />
Det som är bakgrunden till dessa anteckningar<br />
är att jag blivit ombedd att berätta om min gammelmorfar<br />
Wilhelm <strong>Svensson</strong>, hamnkapten vid<br />
bryggan i många år.<br />
<strong>Svensson</strong>, som var född 1878, kom till Linanäs<br />
på 1900-talets början tillsammans med sin far<br />
Sven Johansson. De köpte varsin fastighet vid<br />
Linanäsvägen, Bolby 1:55 och Bolby 2:48.<br />
Johansson försörjde sig som skomakare, <strong>Svensson</strong><br />
som dräng och senare som besättningsman<br />
på Waxholmsbolagets båt ”Ljusterö”. Den gick<br />
traden Stockholm-Linanäs-Marum 1908 – 1929<br />
och ersattes av Saxaren 1929, tills den gick på<br />
grund och sjönk i maj 1964 vid Storkråkans<br />
brygga.<br />
På den tiden hyrde skärgårdsborna ut vad dom<br />
kunde och fl yttade själva ut i uthus och bodar för<br />
att få in lite hyra i extrapengar. Stockholmarna<br />
fl yttade ut med allt sitt bohag när skolorna<br />
slutade och sen tillbaks till skolstarten. Så det var<br />
lugnt och skönt i byn före och eft er sommarlovet.<br />
1939 började <strong>Svensson</strong> jobbet som hamnkapten<br />
vid Linanäs brygga. Han skrev dagbok om<br />
vilka båtar som kom och gick, viktiga händelser<br />
vid bryggan, t.ex. grundstötningar, propeller-<br />
och roderhaveri. Waxholmsbolaget var ju känt<br />
för att hitta grund. <strong>Svensson</strong> avlönades av både<br />
Waxholmsbolaget och Linanäs Villaägareförening.<br />
<strong>Svensson</strong> var mycket plikttrogen i sitt arbete<br />
och väldigt omtyckt. Han hade stor respekt med<br />
sig. Det kunde behövas så att folk höll sig undan<br />
när landgångar och trossar kastades iland vid<br />
tilläggningar. Det gällde även vi unga som var<br />
vid bryggan, ibland för att meta abborre eller<br />
bara vara med där det hände något. Som den<br />
hedersman han var höll han ordning på allt, och<br />
tog alltid hand om barn och ungdomar på ett bra<br />
sätt, så stämningen blev god och alla trivdes.<br />
På den tiden kom allt gods och matvaror till affärerna<br />
i skärgården, fi skarnas strömmingstrummor<br />
och böndernas mjölk in till Stockholm med<br />
Waxholmsbåtarna.<br />
Självklart var det även stor passagerartrafi k, och<br />
det var oft a lång kö till båten. <strong>Morfar</strong> fi ck spänna<br />
rep för att hålla ordning på kön. T.ex. har morfar<br />
skrivit i sin dagbok att den 24 augusti 1948 blev<br />
Saxaren full med folk - 100 personer kom ej med<br />
vid avgång. En extrabåt fi ck kallas och Östan<br />
kom senare och fi ck med resten.<br />
Vid bryggan vid den tiden fanns ett magasin<br />
där gods kunde förvaras samt reservbränsle - ved<br />
och kol till ångbåtarna. Det låg där reningsverket<br />
ligger idag. På höger sidan av bryggan fanns ett<br />
vänthus där folk satt och inväntade kvällsbåten.<br />
En stor gjutjärnskamin spred sin värme där folk<br />
satt runt det stora plåtbordet och inväntade båten,<br />
som på vintern kunde dröja många timmar.<br />
Diskussionerna runt bordet var ibland livliga
och det var många otroliga historier vi unga<br />
fi ck höra. Allt var förstås sant som de sa - med<br />
glimten i ögat.<br />
Trots lång väntan satt folk kvar. De skulle ju<br />
ha sin tidning och ibland en brun påse, som<br />
styrman på båten först skulle ha en ”gångare”<br />
från, och sen var det många törstiga medmän-<br />
niskor som gärna var med och delade på påsens<br />
innehåll. Oft ast var påsen tom när gubben kom<br />
hem, men gubben var full. Skulle det komma<br />
eft erskick av starka varor till en fest var det bäst<br />
att skicka ner frun i familjen att hämta påsen -<br />
skärgårdsfruarna kunde vara vassa så spriten kom<br />
hem ograverad.<br />
I början av 40-talet var det besvärliga isvintrar<br />
så isbrytaren fi ck komma och hjälpa till. Många<br />
gånger fi ck folk gå ut på isen och möta båten på<br />
fj ärden, och ibland gick bussen ut på isen mot<br />
Fåglarö och hämtade folk och gods.<br />
Den 25 januari 1942 hade Saxaren att göra 10<br />
timmar från stan till Linanäs. På söndagskvällen<br />
gick den från Linanäs klockan 20.00 och var i<br />
stan måndagmorgon klockan 05.30. Man kan<br />
förmoda att det gick åt några öl i försalongen<br />
den resan.<br />
Den 13 juni 1931 började första färjan, den<br />
ombyggda piggskutan ”Alma” med Fritz Wilhelmsson<br />
som skeppare, att gå traden Bam-<br />
marboda-Linanäs. När färjan kom till Linanäs<br />
saluterades ”Alma” från berget på Villa Rasta av<br />
teaterdirektör Wilhelm Högstedt med sex kanonskott.<br />
Öns kommunalpampar hade mött upp<br />
mangrant ty det vankades stort smörgåsbord<br />
på Rastaborg dagen till ära. Det sägs att många<br />
positiva förslag klubbades den dagen i Ljusterö<br />
kommun.<br />
Den 5 maj 1950 började bröderna Jakobsson<br />
med färjan ”Emma”, även den en ombyggd skuta,<br />
gå mellan Linanäs och Skeppsdal.<br />
1949 öppnades den första reguljära förbindelsen<br />
Mörtsunda – Östanå. Det var Birger<br />
Andersson som med ombyggda pråmen ”Rune”<br />
uppehöll trafi ken till 1955, då den statliga färjan<br />
mellan Småskärsudd och Östanå startade.<br />
<strong>Svensson</strong> jobbade som bryggkapten till september<br />
1953, 75 år gammal. Det blev genom åren<br />
många steg fram och tillbaks mellan hemmet<br />
och bryggan, en sträcka han gick många gånger<br />
om dagen. Han missade nog aldrig någon gång<br />
när båtarna kom eller gick. Den 9 oktober 1954<br />
avled han i sitt hem.<br />
Lennart Öberg