Sofia Westling om sin 25-åriga kamp mot ätstörningar och dålig ...

Direkt ur livet
Stöttande!
Cockerspanieln Lucy ledde
vägen ut ur ätstörningarna och
Sofia tycker bilden från dagen
hon hämtade valpen säger
mycket om hur hon mådde.
”Lucy räddade verkligen mig!”
”Jag är värd att
behandlas väl”
Sofia Westling om sin 25-åriga kamp
mot ätstörningar och dålig självkänsla
Tror du att en person med
ätstörningar alltid är en
mager, fåfäng tonårstjej? Då
tror du fel. Sofia var normalviktig
och led av sin i 25 år
innan hon fick hjälp.
– Jag önskade ibland att jag
skulle bli pinnsmal så folk fick
se hur sjuk jag var, säger hon.
Det kan vara utseendefixering
och grupptryck, men lika gärna
en jobbig händelse eller klumpig
kommentar.
För Sofia Westling, 49,
startade det när hennes storasyster
tragiskt gick bort i en
trafikolycka. Hela familjen sörjde
och trettonåriga Sofia behövde
mycket uppmärksamhet som det
inte fanns utrymme för. Hon ville
vara familjen till lags och inte
störa – ett beteende som kom att
prägla resten av hennes liv.
– Jag skyller egentligen
ingenting på min familj, men jag
var i en känslig ålder och allas
liv behövde gå vidare efter min
systers död. Det blev för mycket
för oss alla.
Kvinnan som sitter bredvid
mig ler och skrattar mycket och
har en stolt hållning. Det är svårt
att förstå att hon för inte länge
sedan var oförmögen att säga
fem bra saker om sig själv på en
väns uppmaning, men hade desto
Olika ätstörningar
Ortorexi: Du är ett ”hälsofreak” som äter extremt
”nyttigt” och tränar nästan varje dag. Stor målgrupp
som är svår att komma åt.
Anorexi: Du svälter dig själv genom att äta extremt
lite och blir ofta väldigt mager. Det man vanligtvis
förknippar med ätstörningar, men som bara utgör sex
procent av alla som har en diagnos.
Bulimi: Du äter stora mängder mat och godis för
lättare att komma på dåliga. I dag
är det precis tvärtom.
Sofia har alltid haft en skev
bild av sig själv och dålig självkänsla.
Redan som barn sa hon
till sig själv att hon var dålig och
snart var det den enda verklighet
hon kände till. I samma veva
började tjejerna i skolan att banta
och Sofia hängde på för att bli
respekterad.
– Jag mådde inte bra av att umgås
med vissa personer, men
gjorde det ändå. Jag var rädd för
att säga nej eller att inte ha på mig
kläderna som gällde, eftersom jag
ville bli omtyckt.
NÄR SOFIA SOM 18-åring kom
tillbaka hem efter ett år utomlands
hade hon ökat i vikt.
Hon såg fortfarande sig själv
som ganska normalviktig, men
märkte snabbt att omgivningen
reagerade. Det räckte med några
små ord för att ätstörningen
skulle vara ett faktum: ”Ska vi
banta ihop?”.
En vanlig dag kunde Sofia
börja med frukost, men när
lunchen kom hoppade hon över
den för att sedan köpa mängder
av mat på väg hem från jobbet.
Om hon gick och handlade precis
innan affären skulle stänga var
det extra bra eftersom hon då
visste att hon inte skulle hinna dit
igen för att köpa mer när hon ätit
upp. Kvällen ägnade hon sedan
åt att tränga bort sina känslor
genom att äta och spy om vartannat
tills hon var tillräckligt utmattad
för att somna.
– Varje ny dag sa jag till mig
själv att det skulle bli ändring,
precis som alla som har missbruk
säger att ”på måndag morgon
börjar jag mitt nya liv”.
IBLAND SÅG sjukdomen annorlunda
ut och Sofia svälte sig
totalt. När hon sedan var tvungen
att äta igen, kunde hon kompensera
det genom att träna pass
efter pass på gymmet, i stället för
att kräkas.
Sofia anförtrodde sig själv åt
vissa vänner och andra kom på
henne av en slump. En väninna
var orolig och ringde även Sofias
föräldrar och berättade hur det
låg till.
– Jag blev förbannad för att
hon gått bakom ryggen på mig,
men samtidigt glad att någon såg
mig. Det var skönt att folk visste,
även om ingen av dem kunde
hjälpa mig – det kunde bara jag
själv göra.
Sofia var aldrig pinnsmal och
det var heller aldrig det som var
målet, även om hon ibland kunde
att sedan kräkas. Är tillsammans med hetsätare den
vanligaste ätstörningen.
Hetsätning: Du äter stora mängder utan att kompensera
och blir därför ofta överviktig. Många tror sig
inte ha en ätstörning och vågar därför inte söka hjälp.
Megarexi: Du tränar extremt mycket och är besatt av
att bygga muskler.
Obs! Många har en kombination av flera ätstörningar.!
64 Hligt hma Hligt hma 65

Jag började för första gången våga
känna och gå igenom mina känslor.
önska att sjukdomen verkligen
skulle synas utanpå för att folk
skulle förstå.
– Bulimin var ett sätt att
ventilera mina känslor, det kunde
lika gärna ha varit sprit eller
shopping. Det komplexa med
matmissbruk är ju att du måste
fortsätta äta för att överleva,
medan en alkoholist måste sluta
dricka sprit helt.
ALLA FÖRHÅLLANDEN I Sofias
liv kom att bli kortvariga – hon
älskade inte sig själv, hur skulle
någon annan kunna göra det? I
37-årsåldern tog ytterligare en
relation slut, Sofias föräldrar insjuknade
i cancer och hon blev av
med sitt dåvarande jobb. Botten
var nådd.
– Jag hade tryckt undan mina
känslor i 25 år och nu brast det.
Det blev för mycket.
Sofia visste att hon var sjuk,
men var samtidigt rädd för att
förlora sin identitet om hon
skulle bli frisk. Vem var Sofia
utan sin ätstörning? Alla känslor
som skulle dyka upp skrämde
henne, hon blev deprimerad och
rasade i vikt, men i stället för att
om givningen reagerade med oro
fick hon många gånger en klapp
på axeln för att hon lyckats bli så
smal.
– Jag ville bara skrika: ”Ser ni
inte att jag mår dåligt!?”.
Till slut bad Sofia om hjälp.
För att förändra sitt ätande, men
också hela sitt beteende hon haft
sedan hon var liten. Terapeutens
tysta taktik gjorde henne
frustrerad och hon tänkte att
hon bara skulle behöva gå ett par
gånger, sedan skulle hon klara sig
själv. Det gjorde hon såklart inte.
I två år fortsatte hon med terapin
för att bli av med symtomen och
det tog ytterligare nästan fem år
innan hon blev fri från tankarna.
– En terapeut finns där för att
du ska kunna hjälpa dig själv och
det var till slut det jag gjorde,
genom mycket ilska, tårar och
känslor som kom upp.
SOFIA HADE SVÅRT att uttrycka
sig under terapisamtalen
eftersom hon själv inte tyckte
att hon var intressant att lyssna
på, ett beteende som startat
redan i barndomen. Som liten
blev hon ofta avbruten när hon
pratade vilket resulterade i att
hon började stamma och till slut
avbröt sig själv eftersom hon inte
trodde hon var värd att lyssna på.
– När någon avbryter mig
i dag säger jag: ”Vänta lite, så får
jag prata klart först”, oavsett vem
det gäller. Jag är värd att behandlas
väl!
Under åren jobbade Sofia
långsamt fram en rutin i att
lära sig lyssna på sina känslor.
När tankarna skrek efter mat i
mängd er, självsvält eller överdriven
träning, stannade hon upp
och kände efter. Hur mådde hon
egentligen och vad hade utlöst
tankarna? Hon insåg ofta att de
kom för att hon kände sig ledsen
eller för någon dum kommentar
hon hört under dagen och
lyckades i större och större utsträckning
hindra sig själv.
– Jag började för första gången
våga känna och gå igenom mina
känslor.
VARTEFTER HON BLEV friskare
ville Sofia göra något för sig själv.
Hon köpte cockerspanieltiken
Lucy, som kom att bli ett stort
stöd och gav henne någon annan
att fokusera på än sig själv, och
dessutom en sommarstuga.
– Jag hade alltid drömt om det,
men tidigare valt att lyssna på alla
som sagt att jag inte skulle klara
av det. Jag renoverade upp stället
totalt och nu åker jag ofta dit bara
för att vara och känna frid.
I dag jobbar Sofia som friskvårdsterapeut
med sin egen
verksamhet Äntligen frisk Sverige
och som verksamhetsassistent på
riksföreningen Anorexi/ bulimikontakt,
för att hjälpa andra. För
fem år sedan träffade hon sin
nuvarande sambo och fästman
som i dag även är hennes bästa
vän. Hon hade lärt sig älska sig
själv och plötsligt fanns det utrymme
för någon annan att göra
det också.
– Nu när jag har öppnat upp
mig kommer saker lättare till mig.
Jag har en fantastisk lägenhet och
fantastisk familj och jag är frisk.
Och jag är värd det. Jag är värd att
lyssna till och jag är värd att vara
med i en tidning, för jag har viktiga
saker att berätta.
Text: Annika Åsäter
Foto: Carolina Byrmo
Måste tänka på orden.
Sofia uppmanar till att skippa ord som
”duktig” och ”snygg” när du märker att
någon gått ner i vikt. ”Jag har en väninna
som gått ner i vikt av hälsoskäl. I stället för
att säga att hon ser snygg ut eller att hon
varit duktig, frågar jag hur hennes rygg mår
nu. Om jag säger att hon är duktig, betyder
det att hon är ”dålig” om hon går upp
igen?”
!
För anhöriga
Personen kan vara väldigt
bra på något och ha bra självförtroende.
Självkänsla är något helt
annat och boostas inte av att få
beröm för något man gör.
Fråga hur personen mår
egentligen, men poängtera INTE
att personen gått ner i vikt, då sår
du ett frö! Förmodligen får du ett
nekande och ett ”jag mår bra”,
men hon eller han (för det är inte
sällan en han) får en bekräftelse
på att du har sett. Säg att du
finns där om personen vill prata.
Erbjud dig gärna att ringa efter
experthjälp. Det är kränkande
och en skam att erkänna att man
kräks och inte klarar av något så
vardagligt som att äta och det
kan hjälpa på traven.
Om personen klagar över
för lite träning eller säger att
han eller hon ser tjock ut, säg
inte ”men du är ju så smal”.
Ifrågasätt i stället och fråga varför
personen tycker så.
Sjukdomen kan till viss del
ligga i generna, men handlar till
stor del om hur man pratar om
och agerar kring mat, träning
och kroppar hemma. Väldigt
många tar efter föräldern – värt
att tänka på om ditt barn drabbats.
En ätstörning är just en sjukdom
och alltså inget som personen
väljer att drabbas av, vilket är
viktigt att komma ihåg. Tänk på
att skaffa hjälp själv om det blir
för tufft att stötta.
Vill du eller någon
du känner ha hjälp?
Från en läkare kan du få
remiss till lokala center för ätstörningar.
Ett tips är att överdriva
rejält – tyvärr ser samhället
ut så att den som skriker högst
vinner, oavsett om det gäller
ätstörningar, depressioner eller
droger. Ditt problem är värt
att tas på allvar, även om ”det
finns andra som har det mycket
värre”. Läs mer, engagera dig
och få stöd på: Abkontakt.se.
A
66 Hligt hma Hligt hma 67