Cavum nr 3 2008.indd - Karolinska Institutet

Mitt liv som fusk0a!
Allt började med ett möte i OF-rummet
lördagen den 23 aug. Vi gick igenom planeringen
och schemat för de första dagarna
och för hur fusknollorna skulle vara. Oscar
Hammarfjord hade pratat med Hans
Sandberg som skulle hålla i fuskföreläsningen
och han ville ha en kille i grön tröja
som satt längst bak. Jag, som enda kille
bland fusknollorna, fi ck ta på mig den
rollen. ”Men jag har ingen grön tröja”, sa
jag. ”Du kan låna min”, sa Emma Bladh,
och räckte mig sin tröja som var alldeles
för liten. Men den fi ck det bli!
På uppropsdagen gick jag tidigt till skolan
för att lämna min videokamera i OFrummet.
Redan nu insåg jag hur jobbigt
det skulle bli att vara fusknolla. Att inte få
säga ”hej” till mina kompisar som jag inte
sett på fl era månader skulle visa sig vara
väldigt tufft.
Efter lite vilsna strapatser runt hissen på
plan 4 gick jag mot 4U och träffade Johan,
ny på skolan. Gissa om jag skämdes
när jag gick runt i stora hörlurar, en
ljusgrön piké och en för liten mörkgrön
tröja jag fått låna av Emma. Jag hade redan
bestämt mig för att ha samma kläder
hela veckan, endast pikén skulle bytas ut.
Jag tänkte att om folk inte kände igen mitt
ansikte så skulle de i alla fall känna igen
min hemska klädsel. Strax innan klockan
10 dök Stein upp och vi gick in och satte
oss. Vi fi ck lite allmän information och de
ansvariga för de olika programmen presenterade
sig. När tandteknikerna började
ropas upp sa jag till Johan, ”Jag orkar
inte lyssna på det här, slå till mig när han
ropar upp mig. Jag heter Blomgren i efternamn”.
Jag satte på mig mina hörlurar
och låtsades lyssna på musik och sova.
Jag hörde mitt namn ropas upp och jag
fi ck en knuff. Lite lätt förvirrad svarade
jag, ”Aaa”. Då fi ck jag ett brett leende
från Stein och kommentaren, ”Välkommen
till vår värld.”
“Vilken blick, vilket
smile, vilken teater!”
Efter några ord från Oscar och Emma var
det dags för rundvandring på skolan. Jag
hamnade i en grupp som leddes av Johan
Lönnberg, en väldigt bra kompis från T5.
Jag höll på att skratta fl ertalet gånger och
fi ck vända mig bort för att inte avslöjas.
Fler problem med att hålla mig för skratt
kom när vi gick runt till de olika stationerna
och jag fi ck roliga blickar överallt,
speciellt av Dick som spelade ordförande
för Finska bastuföreningen och av Erik
och Josefi ne med Eastmans vänner…
På lunchen hade jag ”glömt” min matlåda
hemma så jag var tvungen att gå hem och
äta. Jag bestämde träff lite senare med
några grabbar för att ta KI-bussen till
Solna tillsammans. På busshållplatsen
utanför skolan träffade vi fl er nollor som
vi hälsade på, och jag fi ck även låtsas att
inte känna igen Sofi a från T3 som skulle
vara vår guide. Det kändes bisarrt. Vilken
blick, vilket smile, vilken teater!
“Tack Bisse, för att du
gick på den lätta!”
Efter rundvandringen skulle vi till Vasaparken
för att grilla. Ytterligare en
svårighet, att spela vilsen på ställen där
man har gått massa gånger förut. Efter en
tur till Systembolaget grillade och umgicks
vi under kvällen. Senare tog jag tunnelbanan
till T-centralen tillsammans med
några andra nollor ”för att hitta hem”.
Tisdagen började med frukost i puben.
En blond tjej räckte fram sin hand och
sa, ”Hej, vi har inte hälsat. Cornelia”.
”Hej. Daniel”, svarade jag. (Jag måste
passa på att säga att jag är imponerad av
uppslutningen till frukosten! Bra jobbat!
Vill också fråga hur ni kunde undgå att
jag satt och skickade sms till personerna
i baren?) När klockan närmade sig 10 satt
jag bredvid Jakob, även kallad Bisse. Han
hade fått lägenhet i samma område som
där jag bor och ville följa med hem efter
skolan och se hur den ser ut. Ingen bra idé
om han såg min redan inbodda lägenhet
så det fi ck avstyras med en lögn om att jag
skulle till mina kusiner. Tack Bisse, för att
du gick på den lätta! På eftermiddagen var
jag slö och spelade lite småirriterad. Jag
satt bredvid Johanna, som kommit in som
reserv och inte varit med dagen innan,
plockade upp rubiks kub ur ryggsäcken
och lurade i henne att jag slagit vad med
min syster om att jag skulle klara kuben
innan kollot var slut, annars skulle jag
raka benen. Hon försökte hjälpa till men
kunde inte. Men tack så mycket ändå!
Daniel - behövde aldrig nollas!
Johan i T5 bor i huset mitt emot mig och
skulle hem till mig på lite middag den
här kvällen. Han känner sedan tidigare
Ida som precis kommit in på skolan och
eftersom hon bor på entréplan i mitt hus
utgjorde hon ett reellt hot mot min existens
som fusknolla. Därför var alla rörelser
mellan våra lägenheter planerade in i
minsta detalj… Förutom när jag råkade
ringa till Johan när han var hemma hos
henne. Tack Johan för att du löste det så
bra! Hade hemskt gärna haft dig här också
Ida, men det gick tyvärr inte den gången.
Onsdag morgon satt jag bredvid Bisse
i salen med min kub och ”försökte lösa
den”. Inte heller han kunde hjälpa mig…
vad är det här? Jag måste ju klara den!
Med min whiteboard-penna som jag hade
med mig började jag istället kladda i mitt
block, stort och högljutt. Bl.a. en bild av
Kalle Anka som jag döpte till Bisse Anka
och mängder av sidor fulla med krumelurer
samtidigt som jag satt och pratade
högt med honom. När idéerna började ta
slut beslutade jag mig för att riva ut alla
nerkladdade sidor ur mitt block, en efter
en, och lägga i min ryggsäck. Gissa om
Bisse blev irriterad! Jag är hemskt ledsen…
eller inte! På lunchen hämtade jag,
tillsammans med en annan fusknolla,
Maria Karlberg, våra väskor och åkte till
förkollot.
Till fuskföreläsningen kom jag drygt 5
min sent, men den hade tyvärr inte börjat.
Jag som tänkte störa lite i inledningen.
Det fanns däremot en ledig plats
näst längst bak på kanten precis där Hans
ville att jag skulle sitta. Tack allihop för
den presenten! Tråkigt nog blev det ingen
stor grej av den gröna tröjan. När föreläsningen
var slut kom Oscar och Emma in
i salen och presenterade kolloledarna som
skulle åka med som bussvärdar till kollot.