Ladda ned Immaterialrätt - årsbok 2011 här - Advokatfirman Lindahl

Immaterialrätt 

– årsbok 2o11 

Årets viktigaste immaterialrättsliga händelser, i sammandrag 

av Advokatfirman Lindahl.

Ansvarig utgivare: 

Håkan BorgenHäll 

hakan.borgenhall@lindahl.se 

Redaktör: 

THerése HallBergson 

therese.hallbergson@lindahl.se 

© 2012 Advokatfirman Lindahl KB

Immaterialrätt 

– årsbok 2011 

Årets viktigaste immaterialrättsliga händelser, 

i sammandrag av Advokatfirman Lindahl.

innehåLLsförtecKning 

förord 6 

nyA omständigheter och nyA Bevis i iP-Processen 7 

UPPhovsrätt 11 

Upphovsrättsåret 2011 12 

internetleverantörers ansvar 13 

Ephone-målet (C-461/10) 13 

SABAM-målet (C-70/10) 14 

Övriga mål 16 

eU-domstolen dömer ut territoriella begränsningar i licensavtal avseende 

sändningsrättigheter 16 

Premier League-målet (C-403/08 och C-429/08) 16 

Länkning på internet 20 

Retriever-målet (T 5923-10) 20 

Canal+-målet (B 1309-10) 20 

Katalogskyddet 21 

ATG-målet (T 16297-07) 21 

forumfråga 23 

Kicki Danielsson-målet (Ö 2256-10) 23 

Porträttfotografi 24 

Painer-målet (C-145/10) 24 

Upphovsrättsutredningens slutbetänkande 25 

Upphovsrätt avseende möbler 27 

LAMINO och KURVA mål T 375-11 vid Eksjö tingsrätt (ännu inte avgjort) 

samt Svensk Forms Opinionsnämnds yttrande nr 238, ärende 5/2011 27 

vArUmärKesrätt 30 

varumärkesåret 2011 31 

DHL-målet (C235/09) 32 

Philips och Nokia (C-446/09 och C-495/09) 34 

Gasflaskor 3D (C-46/10) 36 

Ny varumärkeslag trädde i kraft den 1 juli 2011 38 

Skydd för officiella beteckningar (PBR 10-280 och 10-281) 39 

Energigivande varumärken (PBR 09-285) 41 

Varumärke i sorg (PBR 09-329) 42 

Mellanliggande rättigheter (PBR 10-072) 42 

Förväxlingsrisk trots associationsmässig skillnad (PBR 10-168) 43 

Känt varumärke påverkar inte likhetsbedömningen (C-552/09) 44 

Sökordsannonsering (C-323/09 Interflora) 

Sökordsannonsering samt användning av annans varumärke på en elektronisk marknadsplats 

48 

(C-324/09 L’Oréal II) 52 

5

6 


Bang & Olufsen förlorar talan rörande tredimensionellt varumärke (T-508/08) 57 

California White/Red-målet (T 572-11) 61 

Generaladvokatens yttrande av den 29 november 2011 i mål C 307/10 Chartered Institute of 

Patent Attorneys v Registrar of Trade Marks 67 

firmArätt 71 

Användningstvånget 72 

TV 7 Stockholm-målet (Högsta domstolens dom 2011-12-29 i mål nr T 1408-09) 72 

PAtenträtt 75 

Patenträttens utveckling 76 

När preskriberas ersättningsanspråk i patentmål? (NJA 2011 s 270) 76 

Mothåll var inte kompatibla och kunde därför inte kombineras (T 3065-10 och T3179-10) 79 

Föranvändarrätt? (T 26687-06, T 1370-07 och T 15455-07) 80 

Inte onödigt att inleda talan om ogiltigförklaring av patent (T19169-10) 

Mänskliga embryon ska förstås i vid mening i Bioteknikdirektivet-bakslag för 

83 

stamcellsforskningen (C-34/10) 84 

Giltighetstiden för tilläggskydd (SPC) kan i vissa fall vara negativ (C-125/10) 

Hur ska villkoren för beviljande av tilläggsskydd förstås när de aktuella produkterna för vilka 

88 

tilläggsskydd söks innehåller flera aktiva substanser? (C-322/10 och C-422/10) 90 

Europeisk patentdomstol 94 

mönsterrätt 97 

mönsterrättsåret 2011 98 

EU-domstolen om pogs (C-281/10) 98 

Kunnig användare av beståndsdelar (T-10/08 och T-11/08) 102 

Klocka på snodd – streckade linjer (T-68/10) 103 

Göta hovrätts dom i mål T 1992-10 105 

Ogiltighetsärende ICD 6682 vid Harmoniseringskontoret i Alicante 107 

iPred 109 

Uppföljning iPred 110 

Beslut enligt upphovsrättslagen 53 c-d §§ 110 

Beslut enligt patentlagen 57 c-d §§ 112 

mArKnAdsrätt 115 

vad har hänt i svensk (och europeisk) marknadsrätt under år 2011? 

Marknadsföring av kläder – vilseledande om kommersiellt ursprung och/eller 

116 

renommésnyltning? (MD 2011:1) 

Alkohollagens krav på iakttagande av särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkohol 

116 

(MD 2011:5) 118 

Vad krävs för att man skall få använda begreppet ”marknadsledande”? (MD 2011:6) 119


Onödig rättegång? Kärandeparten inledde rättegång utan att först skicka varningsbrev och 

svarandeparten medgav samtliga yrkanden – kan detta föranleda ersättningsansvar för vinnande 

part? (MD 2011:11; även frågan om tillåtlighet av uttrycket ”marknadsledande” prövades) 120 

Användning av miljöargument vid marknadsföring av personbilar (MD 2011:12) 121 

Användning av miljöargument vid marknadsföring av lim (MD 2011:13) 123 

Ingen prövning när den påtalade marknadsföringen hade upphört? (MD 2011:19) 124 

Betydelsen av reklamens tidsmässiga närhet till konsumentens köpbeslut; närmare 

beskrivning av transaktionstestet (MD 2011:24) 125 

Misskreditering av konkurrent – marknadsföring enligt MFL? (MD 2011:25) 126 

EU-domstolens förhandsavgörande i fråga om tillåtligheten av viss monopolfrämjande 

nationell lagstiftning inom hasardspelssektorn (C-212/08) 128 

ICC:s konsoliderade och delvis utökade/nya Regler för reklam och marknadskommunikation 130 

företAgshemLigheter 132 

företagshemligheter år 2011 133 

Ändrad ersättningspraxis? (AD 2011:11) 133 

Matleverantör använt sig av konkurrents kundregister (Ö 7342-10) 135 

Register över trygghetslarm ansågs ej vara företagshemlighet (T 3040-10) 136 

domännAmn 137 

domännamn 138 

Avgöranden 140 

ATF Nr. 487 – forsvarsexportmyndigheten.se 140 

Wipo Arbitration and Mediation Center, Case No. DCO2011-0028 – compassgroupusa.co 141 

ATF Nr. 515 – allinvest.se 142 

ATF Nr. 508 – växjöhem.se 143 

ATF Nr. 447 – motorad.se 144 

nyheter på området 145 

Nya generiska toppdomäner 145 

Toppdomänen .xxx 146 

KontAKtUPPgifter 148 

7

8 

förord 

advokatfirman lindahl ger nu traditionsenligt ut sin årsbok 

med redovisning av viktiga händelser inom IP-området under 

2011. Tyngdpunkten ligger på rättsutvecklingen i sverige vilket 

nödvändigtvis innefattar rättsutvecklingen på eU-nivå. Vi vill ändå nämna 

att ett historiskt genombrott har förekommit i Usa genom america Invents 

act som på patenträttens område i vissa delar innebär ett närmande till 

principer med större global tillämpning. Denna nya lag utgör också en 

bekräftelse på immaterialrättens globala ställning och fortgående harmonisering. 

även om projektet med europeisk patentdomstol (se särskilt avsnitt 

härom) och enhetligt patentskydd i europa under december 2011 har fått 

ett (tillfälligt) bakslag är den internationella utvecklingen mycket viktig. 

konsulter inom IP-området måste följa den internationella utvecklingen 

på nära håll. advokatfirman lindahl har gått längre än så och har flera 

medarbetare som är aktiva i nationella och internationella organisationer 

av olika slag där vi är med och påverkar utvecklingen. genom detta engagemang 

säkerställer vi att vår rådgivning till våra klienter blir av hög kvalitet, 

inte minst när det gäller rådgivning kring strategier vid uppbyggnad och 

bibehållande av företagens immateriella tillgångar. 

årsboken 2011 innehåller inte alla betydelsefulla rättsfall och händelser 

under 2011, utan urvalet bygger på vår ledstjärna, nämligen den praktiska 

nytta som kan hämtas från rättsutvecklingen. Vi har i år lagt till ett avsnitt 

om domännamn som inte sorteras under området IP men som de flesta 

företag måste beakta vid sin känneteckensstrategi. likaså har vi i år två 

avsnitt som vi särskilt vill belysa och det är ”nya omständigheter och bevis 

i IP-processen” samt en ”Uppföljning av IPreD”. 

De som har medverkat i denna årsbok finns angivna under respektive 

avsnitt. som redaktörer för boken står Håkan Borgenhäll och Therese Hallbergson. 

stockholm den 30 december 2011 

Ulf Dahlgren, Håkan Borgenhäll, Jonas Westerberg, Johan Norderyd, 

Katarina Strömholm, Henrik Wistam

nyA omständigheter och nyA Bevis i iP-Processen 

Nya omständigheter och nya bevis i IP-processen 

Det händer inte sällan att part i en domstolstvist kort tid före huvudförhandlingen 

i tingsrätten eller efter ett överklagande av domen i hovrätten vill 

åberopa en omständighet till grund för sin talan eller ett bevis som han tidigare 

inte åberopat. Detta kan ställa till problem för den andra parten med 

tanke på att den processuella spelplanen förändras. I andra instans innebär 

åberopandet av nya omständigheter och nya bevis dessutom att instansordningsprincipen 

bryts. Det finns därför bestämmelser i rättegångsbalken 

som reglerar i vilken utsträckning som sådant åberopande tillåts. Denna 

artikel handlar om hur domstolarna numera tillämpar reglerna, särskilt i 

immaterialrättsliga mål. 

Den bestämmelse som styr frågan om tillåtande av en ny omständighet 

eller ett nytt bevis i underrätten är 42 kap. 15a § rättegångsbalken som anger 

att i mål där förlikning om saken är tillåten – alltså dispositiva mål – får 

tingsrätten utfärda ett meddelande till parterna att förberedelsen vid en viss 

senare tidpunkt skall anses vara avslutad (ett s.k. stupstocksföreläggande). 

efter den tidpunkten får en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt 

bevis endast om parten har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten 

eller beviset tidigare eller prövningen av målet inte fördröjs i någon 

väsentlig mån om åberopandet tillåts. stupstocksförelägganden är relativt 

vanliga i immaterialrättsliga mål. 

För hovrättsprocessen gäller enligt 50 kap. 25 §, tredje st. rättegångsbalken 

att i dispositiva mål får en part till stöd för sin talan åberopa en ny 

omständighet eller ett nytt bevis endast om parten gör sannolikt att sådant 

åberopande inte kunnat ske tidigare eller han annars haft giltig ursäkt att 

inte göra det. 

Begränsningarna har inte tillämpning på indispositiva mål, d.v.s. mål där 

parterna inte kan disponera över tvisteföremålet genom en förlikning. I 

de indispositiva målen har domstolen en skyldighet att, oavsett parternas 

inställning, pröva det som saken gäller. Indispositiva mål förekommer inom 

flera olika rättsområden bl.a. på det familjerättsliga området men också, 

9

10 


vilket är av särskilt intresse för immaterialrätten, vid förbud som är sanktionerade 

genom ett vite. 

I en typisk immaterialrättslig tvist väcker rättighetshavaren talan mot en 

intrångsgörare med yrkande om förbud för intrångsgöraren vid äventyr av 

vite att fortsätta intrånget. rättighetshavaren kan i samma mål, eller separat, 

föra talan om ersättning för den skada som intrånget medfört. när det i ett 

och samma mål förs båda typerna av talan, som således har både dispositiva 

och indispositiva inslag, brukar man tala om blandade mål. Det är också 

vanligt att intrångsgöraren i sin tur väcker talan mot rättighetshavaren om 

ogiltigförklaring eller hävning av rättigheten. enligt ett tidigare synsätt är 

en vitessanktionerad förbudstalan ett indispositivt mål eftersom vitet är en 

offentligrättslig sanktion medan en talan om ersättning är ett dispositivt 

mål. Trots att talan i båda fallen grundas på ett intrång skulle olika processuella 

regler tillämpas vid prövningen av vitesförbud respektive skadestånd. 

Frågan är då vad som gäller ifall part vill åberopa en ny omständighet eller 

ett nytt bevis i dessa typer av mål. är sådant åberopande tillåtet eller inte? 

Vissa tidigare avgöranden av svea hovrätt, avdelning 2, som handlägger 

immaterialrättsliga mål, gick ut på att part, med hänsyn till vitesförbudets 

offentligrättsliga inslag med en sanktion vid en eventuell överträdelse, fick 

anses vara oförhindrad att föra in nya omständigheter och ny bevisning i 

hovrätten i den prejudicerande delen (intrångsfrågan) och i vitesdelen men 

inte i skadeståndsdelen (exempelvis T 2655-03 och T 4605-04). Hovrätten 

ansåg nämligen att mycket talade för att intrångsfrågan inte kan särskiljas 

från frågan om vitesförbud och därför får betraktas som indispositiv, i vart 

fall när det gäller den aspekt som handlar om tillåtande av nya omständigheter 

eller nya bevis. Hovrättens inställning i dessa avgöranden går tillbaka 

på Högsta domstolens uttalande i nJa 2000 s. 435 att motparten inte har rätt 

till dom enligt 13 kap. 5 § första st. rättegångsbalken när en part återkallat ett 

yrkande om vitesförbud eftersom parterna inte kan förlikas rörande omfattning 

och sanktionering av ett vitesförbud. HD-avgörandet har i doktrinen 

uttolkats så att det inte går att dela upp ett mål om vitesförbud i en dispositiv 

och en indispositiv del, utan att målet i sin helhet är indispositivt (Heuman, 

JT 2000/2001 s. 956 ff.). även nJa 2006 s. 354 går i denna riktning.


Under senare tid har emellertid hovrätten kommit att meddela beslut som 

innebär att det indispositiva inslaget begränsas till själva vitesdelen (T 568- 

05, T 5027-06, T 8352-06 och T 4421-08). 

I sina beslutsmotiveringar i dessa senare avgöranden har hovrätten konstaterat 

att om en talan om vitesförbud fullt ut skulle anses vara indispositiv följer 

att delvis andra processuella regler ska tillämpas jämfört med en dispositiv 

talan om intrångsersättning, trots att talan i båda fallen grundas på ett 

intrång. Parterna i vitesförbudsmålet skulle exempelvis få åberopa ny bevisning 

i hovrätten och de skulle inte med bindande verkan för domstolen 

kunna erkänna viss omständighet. Vidare skulle rätten ha en utredningsskyldighet 

i intrångsfrågan och ett avgörande skulle kunna grundas på en 

omständighet som en part inte åberopat och rätten skulle självmant kunna 

ta initiativ rörande bevisning. 

Hovrätten tar avstånd från en sådan tillämpning och menar att det i stället 

är ändamålsenligt att se själva vitesförbudsdelen som ett indispositivt 

element, med skyldighet för domstolen att se till att förbudet i domslutet 

har en tydlig formulering som lämpar sig att förena med ett vitesföreläggande 

samt att självständigt ta ställning till vitesbeloppet. Övriga delar av 

målet avseende frågan om intrång, ersättning och ogiltighet/hävning, liksom 

för övrigt en talan om förbud som inte är vitessanktionerad betraktas 

som dispositiva. Hovrätten anser inte att det av de båda HD-avgörandena 

följer att det inte skulle vara möjligt att dela upp ett mål om vitesförbud i 

en dispositiv del och en indispositiv del när det gäller begränsningarna i 

möjligheterna att åberopa nya omständigheter och ny bevisning. 

eftersom de nya omständigheter och nya bevis som part vill åberopa i praktiken 

regelmässigt hänför sig till materiella frågor i målet, och inte själva 

vitesdelen, är den enkla regeln att part inte kan räkna med att få en ny 

omständighet eller ett nytt bevis beaktat av domstolen, såvida det inte finns 

någon giltig ursäkt för det sena åberopandet. Han måste därför se till att 

åberopandet blir så komplett som han önskar redan innan förberedelsen av 

målet avslutas i tingsrätten. 

11

12 


Hovrättens synsätt avspeglar sig också i de stupstocksförelägganden som 

stockholms tingsrätt utfärdar i immaterialrättsliga vitesförbudsmål, varvid 

domstolen anger att föreläggandet inte gäller frågan om det yrkade förbudet 

fyller erforderliga krav på entydighet och konkretisering samt frågan om 

vitesbeloppet. 

Frågan har inte fått sitt slutgiltiga svar genom ett prejudicerande avgörande 

av Högsta domstolen, men tills vidare har parter att förhålla sig till hovrättens 

nuvarande inställning som från såväl en praktisk som en rättspolitisk 

utgångspunkt framstår som både rimlig och ändamålsenlig. 

Ulf Dahlgren 

tel: +46 8 527 70 905 

ulf.dahlgren@lindahl.se

Upphovsrätt

Upphovsrättsåret 2011 

14 

UPPhovsrätt 

Utvecklingen på upphovsrättsområdet går fortsatt – föga överraskande – på 

temat digitala utnyttjanden där många frågor aktualiseras kring ingripande 

mot olovliga utnyttjanden i den digitala miljön. Vi vet ännu inte om Pirate 

Bay-målet får en fortsättning i Högsta domstolen då frågan om prövningstillstånd 

ännu inte är avgjord, men i det s.k. ephone-målet, avseende möjligheten 

att förelägga internetleverantörer att lämna ut uppgifter i samband 

med intrång, har generaladvokatens yttrande kommit och blivit föremål för 

olika tolkningar. Vår tolkning kan du läsa mer om nedan. 

I det s.k. Premier league-målet där huvudfokus i och för sig låg på den fria 

rörligheten för varor och tjänster inom eU har eU-domstolen också uttalat 

sig om upphovsrätten vilket vi sammanfattar. 

länkning på internet är en sedan tidigare omdiskuterad fråga där vi under 

förra året fick se en kanske överraskande vändning på bedömningen av vilken 

länkning som är acceptabel från upphovsrättsligt perspektiv. I Canal+målet 

gjorde hovrätten upp med föreställningen att en förflyttande s.k. 

referenslänkning inte innebär intrång och tillämpade istället ett öppnare 

effektrekvisit. Vi hade förväntat oss en fortsättning på rättsutvecklingen 

under året genom hovrättens ställningstagande till motsvarande frågor i det 

s.k. retriever-målet, men den huvudförhandling som var utsatt till början 

av december blev inställd och vi får alltså vänta på ett hovrättsavgörande 

till nästa år. 

Det särskilda databasskyddet har fått en genomlysning i praxis ifråga om förutsättningarna 

för skydd och även möjligheten till skadestånd vid intrång. 

Vi rapporterar om utgången i målet mellan aTg och Unibet i tingsrätten 

men kan konstatera att målet redan prövats även i hovrätten där dom dock 

väntas först i januari 2012. 

slutligen summerar vi upphovsrättsutredningens slutbetänkande och ser 

fram emot vad som kan komma i lagstiftningsväg under nästa år.

UPPhovsrätt 

Internetleverantörers ansvar 

ephone-målet (c-461/10) 

I ephone-målet, som vi rapporterade om både 2009 och 2010, yrkade rättighetshavare 

att en internetleverantör skulle åläggas att lämna ut namn 

och adress till användare av en viss IP-adress då rättighetshavarna hävdat att 

användarna begått upphovsrättintrång genom fildelning. Högsta domstolen 

har på svarandens yrkande begärt förhandsavgörande från eU-domstolen i 

frågan om sanktionsdirektivets (2004/48/eg) förenlighet med eU-rätten, 

Datalagringsdirektivet (2006/24/eg). 

Högsta domstolen ställde följande tolkningsfrågor till eU-domstolen: 

1. Hindrar Datalagringsdirektivet, särskilt artiklarna 3, 4, 5 och 11, en tilllämpning 

av en nationell bestämmelse som är införd med stöd av artikel 

8 i sanktionsdirektivet och som innebär att en internetleverantör i 

en civilprocess, i syfte att en viss abonnent ska kunna identifieras, föreläggs 

att ge en upphovsrättsinnehavare eller dennes rättsinnehavare 

information om vilken abonnent som av internetleverantören tilldelats 

en viss IP-adress, från vilken adress intrång påstås ha skett? Förutsättning 

för frågan är att sökanden visat sannolika skäl för intrång i viss 

upphovsrätt samt att åtgärden är proportionell. 

2. Påverkas svaret på fråga 1 av det förhållandet att medlemsstaten inte 

genomfört direktiv 2006/24/eg trots att tiden härför gått ut? 

Den 11 november 2011 lämnade generaladvokaten niilo Jääskinen förslag 

till avgörande i eU-domstolens förhandsavgörande i målet. 

Förslag till avgörande: 

1. Datalagringsdirektivet är inte tillämpligt på behandling av personuppgifter 

för andra ändamål än dem som avses i artikel 1.1 i detta direktiv. 

Följaktligen utgör nämnda direktiv inte hinder för att en nationell 

bestämmelse tillämpas enligt vilken en domstol – inom ramen för ett 

15

16 

UPPhovsrätt 

civilprocessuellt förfarande och i syfte att identifiera en viss abonnent 

– kan förelägga en internetleverantör att till en upphovsrättsinnehavare, 

eller till den som utövar rätten i dennes ställe, lämna ut uppgifter om 

identiteten på den abonnent som internetleverantören tilldelat en viss 

IP-adress som påstås ha använts för att göra intrång i den berörda upphovsrätten. 

Dessa uppgifter måste dock ha lagrats just i syfte att kunna 

lämnas ut och användas för detta ändamål, i enlighet med detaljerade 

nationella lagbestämmelser som antagits med iakttagande av unionsrätten 

angående skydd av personuppgifter. 

2. Med hänsyn till svaret på den första frågan har den andra frågan inte 

längre något föremål. 

Det kan konstateras att generaladvokatens förslag till avgörande sannolikt 

inte skulle innebära att ephone föreläggs att lämna ut de begärda uppgifterna 

då de inte lagrats i syfte att kunna lämnas ut och användas i detta 

ändamål. 

generaladvokatens förslag till avgörande kan dock komma att ändras av 

eU-domstolen vars dom kan väntas under 2012. 

För en utförligare analys av förutsättningar för informationsföreläggande 

hänvisas till avsnittet om IPreD. 

sABAm-målet (c-70/10) 

Vad avser nationella domstolars möjlighet att förelägga internetleverantörer 

att implementera nätfiltrering till förebyggande och bekämpning av upphovsrättsintrång 

på internet har eU-domstolen i det uppmärksammade 

målet C-70/10 saBaM ogillat ett allt för allmänt hållet föreläggande som 

också kränkte medborgerliga fri- och rättigheter. 

I målet hade saBaM, en belgisk upphovsrättsorganisation som företräder 

upphovsmän, kompositörer och utgivare av musik, stämt internetleverantören 

scarlet och förmått den belgiska förstainstansrätten att förelägga 

scarlet att i förebyggande syfte och på egen bekostnad skapa och införa 

ett system för filtrering av all elektronisk kommunikation i internetleveran-

UPPhovsrätt 

törens tjänster, framför allt fildelning genom P2P-program, avseende alla 

bolagets kunder och utan begränsning i tiden. 

scarlet hade överklagat föreläggandet och invänt att det vore omöjligt att 

införliva föreläggandet då ett liknande filtreringssystem inte gick att konstruera 

p.g.a. begränsad nätkapacitet och då det fanns P2P-program som 

möjliggjorde trafik som inte kunde filtreras. Man menade också att ett 

sådant föreläggande innebar en allmän skyldighet för scarlet att övervaka 

alla meddelanden i nätet i strid med artikel 15 i direktiv 2000/31 (e-handelsdirektivet) 

samt att denna datahantering skulle strida mot direktiv 95/46/ 

eg och 2002/58/eg om skyddet för personuppgifter då en sådan filtrering 

skulle innebära en behandling av IP-adresser som utgör personuppgifter. 

Domstolen konstaterade att e-handelsdirektivet skulle tillämpas i enlighet 

med C-324/09 l’oreal och att nationella domstolars föreläggande till internetleverantörer 

inte fick innebära en skyldighet för internetleverantören att 

aktivt övervaka alla meddelanden i nätet. Föreläggandet måste vidare vara 

rättvist, proportionerligt och inte onödigt kostsamt. 

Föga förvånande fann domstolen att det ifrågavarande föreläggandet var så 

pass allmänt utformat att det var förbjudet enligt e-handelsdirektivet. Domstolen 

konstaterade vidare att föreläggandet också kränkte scarlets näringsfrihet, 

bolagets kunders grundläggande fri- och rättigheter avseende skydd 

för personuppgifter samt frihet att ta emot och sprida uppgifter. Domstolen 

poängterade också att föreläggandet riskerade att kränka informationsfriheten 

då det skulle vara svårt att skapa ett filter som i varje enskilt fall kunde 

avgöra om det filtrerade innehållet var olagligt med beaktande av bl.a. 

nationella upphovsrättslagar. 

Domen kan med rätta uppfattas som en vinst för nätneutraliteten men det 

bör uppmärksammas att domstolen inte uteslöt alla filtreringssystem och 

särskilt inte sådana som utformas på ett sätt som är begränsat i tid och räckvidd. 

Vi kan därför förvänta oss att frågor om internetleverantörers nätfiltrering 

kommer aktualiseras även i framtiden. 

17

övriga mål 

18 

UPPhovsrätt 

Förra året rapporterade vi om tre fall avseende internetleverantörers ansvar 

för fildelning på internet, Portlane-målet (T 17127-09) och Black Internetmålen 

(T 7540-09 och T 11712-09). 

I Portlane-målet meddelade svea hovrätt internetleverantören Portlane 

interimistiskt förbud att tillhandahålla internetaccess till en eller flera 

trackrar. Portlane har emellertid försatts i konkurs. kärandebolagen och 

konkursboet har träffat en förlikning och målet har avskrivits. 

även internetleverantören Black Internet meddelades under förra året interimistiskt 

förbud att tillhandahålla Pirate Bay internetaccess. Målet pågår 

vid stockholms tingsrätt. Black Internet har dock bytt namn till abandonner 

aB. 

Högsta domstolen har fortfarande inte fattat beslut i prövningstillståndsfrågan 

i det uppmärksammade fildelningsfallet, Pirate Bay-målet (B 5880-10). 

Beslut väntas i januari 2012. 

EU-domstolen dömer ut territoriella 

begränsningar i licensavtal avseende 

sändningsrättigheter 

Premier League-målet (c-403/08 och c-429/08) 

I denna dom fastställer eU-domstolen att licensavtal avseende sändningsrättigheter 

innehållande territoriella begränsningar strider mot unionsrätten. 

Domstolen slår även fast att visning av en fotbollsmatch kan utgöra en 

överföring till allmänheten, men inte ett otillåtet mångfaldigande.

UPPhovsrätt 

Bakgrund 

Football association Premier league (FaPl) organiserar bl.a. filmningen 

av Premier league-matcher och innehar sändningsrättigheterna, d.v.s. 

rätten att göra matchernas audiovisuella innehåll tillgängligt för allmänheten 

genom tv-sändningar. FaPl beviljar programföretag licenser till sändningsrättigheterna 

genom licensavtal med bl.a. en klausul om territoriell 

begränsning, vilken ofta anknyter till en viss medlemsstat, som ger programföretaget 

en exklusiv rätt inom sitt territorium (ensamrätt). För att upprätthålla 

ensamrätten åtar sig programföretagen att säkerställa att samtliga 

sändningar är kodade samt att ingen utrustning godkänns som möjliggör 

för någon att se deras sändningar utanför det aktuella området. 

De nationella processerna som föranlett de aktuella målen vid eU-domstolen 

gäller olika försök att kringgå nämnda ensamrätt. Vissa pubar i storbritannien 

(däribland karen Murphys pub) har nämligen börjat använda 

utländsk avkodningsutrustning, som distribueras av ett grekiskt programföretag 

till abonnenter bosatta i grekland, för att få tillgång till matcherna 

i Premier league. genom uppgivande av falsk grekisk identitet och adress 

har pubarna köpt avkodningskort och dekoderbox för privat användning 

från en grekisk distributör till lägre priser än de som tas ut av BskyB, som 

licensierar sändningsrättigheterna i storbritannien. 

EU-domstolen 

artikel 56 i Fördraget om europeiska unionens funktionssätt (eUF-fördraget) 

utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat, som innebär att det är 

förbjudet att till denna stat importera samt där sälja och använda utländsk 

avkodningsutrustning som möjliggör tillgång till en kodad satellitsändningstjänst 

från en annan medlemsstat. 

Inskränkningar av principen om fri rörlighet av tjänster i artikel 56 eUFfördraget 

kan motiveras av immaterialrättsliga hänsyn. Domstolen konstaterar 

härvidlag att t.ex. inledande videosekvenser, Premier leagues hymn, 

förinspelade filmer som visar de viktigaste ögonblicken från de senaste 

matcherna i Premier league eller grafik av olika slag kan anses utgöra verk 

och därmed kan skyddas av upphovsrätten. Däremot kan inte matchen i sig 

skyddas av upphovsrätten. 

19

20 

UPPhovsrätt 

Trots att det kan finnas ett upphovsrättsligt skydd för vissa delar anser eUdomstolen 

att ett förbud mot att använda utländsk avkodningsutrustning 

skulle gå utöver vad som är nödvändigt för att tillförsäkra de berörda rättighetsinnehavarna 

skyddet för de rättigheter som utgör det särskilda föremålet 

för upphovsrätten, vilket av domstolen anges vara rätten till skälig ersättning. 

För tv-sändningar ska en sådan ersättning stå i rimlig proportion till olika 

aspekter av de aktuella sändningarna, såsom den faktiska och potentiella 

publiken i de medlemsstater i vilka sändningarna tas emot och språkversionen. 

skyddet omfattar alltså inte rättighetshavarens eventuella intresse 

att få högsta möjliga ersättning, vilket var FaPl:s syfte med licensieringen 

av ensamrätten. en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster är 

således enligt domstolen inte motiverad i förevarande fall. 

enligt domstolen strider vidare ett system med exklusiva licenser mot unionens 

konkurrensrätt och artikel 101 eUF-fördraget om licensavtalen förbjuder 

tillhandahållandet av utländsk avkodningsutrustning till tv-tittare 

som vill se sändningarna utanför den medlemsstat för vilken licensen gäller. 

Detta eftersom sådana avtal skulle göra det möjligt att ge varje programföretag 

en ”absolut territoriell ensamrätt” i det område som omfattas av licensen 

och eliminera all möjlighet till konkurrens. 

Vidare konstaterar eU-domstolen att mottagandet av en sändning av en fotbollsmatch 

som sedan visas på en tv-skärm medför att det sker ett mångfaldigande 

i Upphovsrättsdirektivets (2001/29/eg) mening i dekoderns minne 

och på tv-skärmen. eU-domstolen anser dock att sådana exemplar omfattas 

av det undantag om flyktiga kopior som tillåter att ett mångfaldigande får 

ske utan godkännande av rättighetsinnehavaren. att ta emot en sändning 

av en fotbollsmatch och visa den för gästerna på en pub utgör däremot 

enligt domstolen en överföring till allmänheten, enligt Upphovsrättsdirektivet, 

som kräver godkännande av rättighetsinnehavaren. Det görs bl.a. klart 

att upplänkning av material till en satellit utgör ett tillgängliggörande för 

allmänheten, men nedlänkning från satelliten utgör inte ett upphovsrättsligt 

relevant förfogande.

UPPhovsrätt 

Praktiska konsekvenser 

genom domen torde det stå klart att privatpersoner har rätt att i hemmet 

titta på tv-sändningar från andra medlemsstater genom användande 

av utländsk avkodningsutrustning. Vad gäller kommersiellt utnyttjande 

av upphovsrättsligt skyddat innehåll, t.ex. genom visning på en pub, med 

användning av utländsk avkodningsutrustning är domen inte lika tydlig. 

en tänkbar följd av domen är att det fastställda förbudet mot territoriella 

begränsningar för avkodningsutrustning, medför att man inte heller upphovsrättsligt 

får begränsa kommersiellt utnyttjande av skyddat innehåll så 

länge som rättighetshavaren erhållit en skälig ersättning. Detta resonemang 

utgår från principen att undantag från den fria rörligheten av varor 

och tjänster kan ske mot bakgrund av det särskilda föremålet för upphovsrätten, 

vilket alltså är att skälig ersättning erlagts för användningen av rättigheten. 

om så har skett någonstans inom eU skulle pubarna enligt detta 

resonemang vara fria att visa fotbollsmatcherna. Det är också en logisk följd 

av att förhindra begränsningar i möjligheten att sälja avkodningsutrustning 

inom eU. 

å andra sidan är det inte helt klart att det särskilda föremålet för upphovsrättens 

undantag från den fria rörligheten av varor och tjänster är begränsat 

till skälig ersättning. eventuellt utgörs detta även av rätten att bestämma 

var, när och på vilket sätt användning får ske. Det kan också ifrågasättas 

om lägsta pris inom eU för avkodningsutrustning utgör en ersättning för 

upphovsrätten som ska anses vara skälig. Det är slutligen tänkbart att vissa 

rättigheter (t.ex. sändningsrättigheterna till en tv-sändning av starkt nationellt 

intresse) inte betingar samma värde i samtliga medlemsstater. 

oaktat domens mer precisa verkningar medför den otvivelaktigt att såväl 

rättighetsinnehavare som rättighetsanvändare måste se över befintliga 

licensavtal. licensavtal som innehåller territoriella begränsningar för 

avkodningsutrustning, och således är i strid med tillämplig konkurrensrätt, 

måste skrivas om. rättighetsinnehavarna bör vidare överväga vilken strategi 

bolagen numera kan och bör välja för att fortsättningsvis säkerställa att rätt 

ersättning erläggs. 

21

Länkning på internet 

retriever-målet (t 5923-10) 

22 

UPPhovsrätt 

länkning på internet är fortfarande ett omdiskuterat ämne. Förra året slog 

stockholms tingsrätt i retriever-målet fast att s.k. referenslänkning inte strider 

mot upphovsrättslagen då det klart och tydligt framgår att användaren 

förflyttas till en annan internetadress. Målet överklagades till svea hovrätt 

som meddelat prövningstillstånd, huvudförhandling och dom väntas dock 

inte förrän i början av 2012. 

canal+-målet (B 1309-10) 

även Hudiksvalls tingsrätts dom i Canal+-målet överklagades till Hovrätten 

för nedre norrland som beviljade prövningstillstånd. Målet avser brott mot 

upphovsrättslagen då en privatperson på sin hemsida länkat till Canal+ on 

demand-sändningar av hockeymatcher. Hovrätten konstaterade inledningsvis 

att varken sportkommentatorernas tal eller kameramännens eller bildproducentens 

upptagningar uppnår verkshöjd. Däremot stod det enligt hovrättens 

mening klart att de repriseringar och slowmotion-sekvenser av mål, 

målchanser samt andra situationer som förekommit i de direktsända ishockeymatcherna 

åtnjuter upphovsrättsligt skydd som s.k. närstående rättigheter. 

såsom framställare av reprissekvenserna har rättighetshavaren en ensamrätt 

att göra dem tillgängliga för allmänheten. Fråga var om länkläggaren genom 

att lägga en länk till hockeymatcherna på sin privata hemsida självständigt 

överfört reprissekvenserna till allmänheten. enligt hovrättens bedömning 

är frågan huruvida länken definieras som en s.k. djuplänk eller en s.k. referenslänk 

av underordnad betydelse, i stället bör bedömningen utgå från den 

effekt som länken haft. om en besökare klickat på länken som lagts på hemsidan 

fick han eller hon omedelbart materialet strömmat till sin dator. Mot 

den bakgrunden ansåg hovrätten att länkläggarens förfarande bör bedömas 

som ett självständigt förfogande genom överföringen av reprissekvenserna 

och stod således i strid med upphovsrättslagen. Hovrättens dom har överklagats 

till Högsta domstolen som ännu inte fattat beslut om prövningstillstånd.

Katalogskyddet 

Atg-målet (t 16297-07) 

UPPhovsrätt 

aB Trav och galopp (”aTg”) svarar för anordnandet av vadhållning i 

samband med trav- och galopptävlingar i sverige. aTg har framställt en 

s.k. sportdatabas som innehåller uppgifter om samtliga svenska trav- och 

galopphästar samt utländska tävlingshästar. Delar av sportdatabasen är tillgängliga 

för allmänheten genom ett gränssnitt på internet, som nås via www. 

atg.se. sportdatabasen är också delvis tillgänglig för allmänheten via www. 

travsport.se. Unibet som är ett av europas största företag inom online-spel 

på internet, använder uppgifter från aTg:s sportdatabas vid anordnandet 

av dessa spel. aTg stämde Unibet för upphovsrättsintrång i sportdatabasen. 

Målet avsåg således frågan om huruvida aTg:s sportdatabas är skyddad 

enligt det särskilda skyddet för databaser i 49 § upphovsrättslagen och om 

Unibet i så fall gjort intrång i denna databas. enligt nyssnämnt stadgande 

har den som framställt en katalog, tabell eller ett annat dylikt arbete i vilket 

ett stort antal uppgifter har sammanställts eller vilket är resultatet av en 

väsentlig investering, uteslutande rätt att framställa exemplar av arbetet och 

göra det tillgängligt för allmänheten. 

Tingsrätten kom fram till att aTg som databasproducent gjort en sådan 

kvantitets- och kvalitetsmässigt sett väsentlig investering som krävs för att 

databasen ska åtnjuta skydd. I målet var det ostridigt att aTg t.o.m. år 2000 

investerat 123,9 miljoner kronor i framställningen av sportdatabasen samt 

187,2 miljoner kronor per den 31 december 2006. aTg har anfört att den 

helt övervägande delen av investeringen avser presentation medan endast 

en mindre del kan anses avse anskaffning och granskning. Begreppet investering 

som avser presentation av innehållet i en databas rör de resurser som 

läggs ned på att förse databasen med en informationsbehandlingsfunktion, 

d.v.s. de resurser som läggs ned på att systematiskt eller metodiskt ordna 

databaselementen och på att arrangera dem så att de är individuellt tillgängliga. 

en huvudfunktion med databasen är att den automatiskt hanterar det 

successiva uppgiftslämnande som sker från ett stort antal aktörer och bl.a. 

automatiskt genererar start- och resultatlistor när det är dags för lopp. Detta 

23

24 

UPPhovsrätt 

utgör enligt tingsrätten just en informationsbehandlingsfunktion för att systematiskt 

eller metodiskt ordna uppgifterna och arrangera dem så att de är 

individuellt tillgängliga. Tingsrätten fann att storleken på aTg:s investering 

hänförlig till presentationen är kvantitetsmässigt väsentlig samt att det 

av den åberopade bevisningen i målet även framgick att kvalitativa resurser 

tagits i anspråk vid framställandet av databasen. Med en kvalitetsmässigt 

sett väsentlig investering i direktivets mening avses insatser som inte går 

att kvantifiera, t.ex. en intellektuell insats eller en energiinsats. Tingsrätten 

kom fram till att relevanta intellektuella insatser gjorts. 

I målet var det ostridigt att Unibet använt uppgifter ur speldatabasen men 

parterna var oense om själva omfattningen. Tingsrätten fann att Unibet 

i princip dagligen gjort utdrag och återanvänt uppgifter ur databasen om 

hästar, namn på banor samt datum och tid för lopp, avseende ungefär en 

tredjedel av alla travlopp. Unibet medgav också att de sökt efter programförändringar, 

cirka nio sökningar för helgernas V75-lopp och omkring fem sökningar 

för lopp andra dagar. Unibet hade därutöver återanvänt uppgifterna 

då bolaget erbjudit spel på de aktuella loppen. Tingsrätten konstaterade att 

Unibets återkommande och systematiska utdrag jämte den återanvändning 

av uppgifter ur databasen som skett under sju års tid får anses innebära att 

en väsentlig del av databasen återskapats utan aTg:s tillstånd och således 

ansåg tingsrätten att Unibet gjort intrång i aTg:s skyddade databas. 

aTg yrkade 325 miljoner kronor i skadestånd varav 225 miljoner kronor 

i skälig ersättning för utnyttjande, vilket motsvarade 10 % av Unibets 

påstådda omsättning på hästspel, samt 100 miljoner kronor i ersättning för 

ytterligare skada. 

Tingsrätten tillerkände aTg 35 miljoner kronor baserat på att det prövade 

intrånget omfattade sju år och att en skälig licensavgift bedömdes vara 5 miljoner 

kronor per år. avseende ersättningen för ytterligare skada konstaterade 

tingsrätten att det sammantaget inte går att dra slutsatsen att varje krona 

som Unibet omsätter på travspel motsvarar en kronas utebliven omsättning 

för aTg vilket utgjorde kärnan i aTg:s skadeståndstalan. Tingsrätten tilllade 

att det yrkade beloppet är så högt att det inte heller kan komma ifråga

UPPhovsrätt 

för tingsrätten att uppskatta skadan till ett skäligt belopp i enlighet med 35 

kap. 5 § rättegångsbalken. Tingsrätten lämnade således aTg:s yrkande om 

ersättning för ytterligare skada helt utan bifall. 

Tingsrättens dom har överklagats till svea hovrätt, som meddelat prövningstillstånd. 

Huvudförhandling i hovrätten hölls i början av december 

och dom väntas den 30 januari 2012. 

Forumfråga 

Kicki danielsson-målet (ö 2256-10) 

Forumfrågor i internetrelaterade immaterialrättsintrång är ständigt aktuella, 

förra året rapporterade vi om kicki Danielsson-målet där en fotograf väckte 

talan om upphovsrättsintrång vid stockholms tingsrätt då hans fotografi 

olovligen använts på internet. svea hovrätt ansåg inte att sådan omedelbar 

skada som krävs enligt eU-domstolens tolkning av luganokonventionens 

artikel 5.3 (motsvarande bestämmelse finns i Bryssel I-förordningen) ska 

anses ha inträffat i sverige och således var inte stockholms tingsrätt behörig 

att pröva målet. Fotografen har överklagat hovrättens avvisningsbeslut till 

Högsta domstolen som har meddelat prövningstillstånd i forumfrågan men 

något avgörande i sak är ännu inte fattat. Tid för föredragning är inte utsatt 

men planeras till början av 2012. 

25

Porträttfotografi 

Painer-målet (c-145/10) 

26 

UPPhovsrätt 

I målet behandlade eU-domstolen en rad frågor om upphovsrättens omfattning 

avseende porträttfoton, speciella undantag i upphovsrättsinnehavarens 

ensamrätt rörande bl.a. den allmänna säkerhetens intresse samt även 

vissa forumfrågor. 

Målet rörde ett porträttfoto av en ung österrikisk flicka som kidnappats på 

nittiotalet. Då flickan senare återfanns var medieintresset stort och i avvaktan 

på nya bilder på flickan använde fem tyska och österrikiska tidningsförlag 

porträttfotografiet samt en fantombild baserad på fotot som bearbetats 

för att simulera flickans åldrande utan att ha upphovsmannens tillstånd 

eller ange denna. 

Den principiellt viktigaste frågan i målet var om upphovsrättens omfattning 

var mindre för ett porträttfotografi än för andra verk. Domstolen fann i 

ljuset av C-5/08 Infopaq att även ett sedvanligt porträttfotografi kunde vara 

resultatet av en upphovsmans egna intellektuella skapande och ett uttryck 

för dennes personlighet och fria kreativa val genom bl.a. ljussättning, komposition 

och posering. 

av detta följde att när en nationell domstol med beaktande av de särskilda 

omständigheterna i det enskilda fallet slagit fast att ett porträttfotografi 

utgjorde ett verk så skulle dess skydd vara lika starkt som andra verks.

UPPhovsrätt 

Upphovsrättsutredningens slutbetänkande 

I fjolårets årsbok redovisades Upphovsrättsutredningens delbetänkande 

avtalad upphovsrätt (soU 2010:24) och dess många intressanta och i delar 

omdiskuterade förslag. Under 2011 kom utredningen med sitt slutliga 

betänkande – en ny upphovsrättslag (soU 2011:32). 

ensamutredaren professor Jan rosén framlägger i slutbetänkandet en redaktionellt 

och språkligt granskad och reviderad version av lagen (1960:729) 

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. lagförslaget innebär en 

regelförenkling och strukturell ordning som är avsedd att underlätta tilllämpningen 

av de upphovsrättsliga bestämmelserna och som gör det enklare 

att förstå och tillämpa lagen. 

Den föreslagna lagen innehåller kodifieringar av de nyheter som föreslogs i 

delbetänkandet, t.ex. den s.k. specialitetsgrundsatsen om en inskränkande 

tolkning av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätt (5 kap. 1 § 

tredje st.), tumregeln avseende arbetsgivares rätt att använda verk skapade i 

anställningsförhållanden (5 kap. 7 §) samt omfattande ändringar i reglerna 

om avtalslicenser (6 kap.) speciellt avseende s.k. särskild avtalslicens som 

möjliggör för parter att ingå avtal med avtalslicensverkan även på andra 

områden än de som nämns i lagen. 

slutligen föreslås att samtliga bestämmelser i internationella upphovsrättsförordningen 

(1994:193) införlivas i den nya lagen då dessa utgör internationell 

privaträtt som ger rättigheter till enskilda och därför bör prioriteras 

i lagtext (13 kap.). 

Proposition förväntas i början av 2012. 

27

28 

UPPhovsrätt 

Jonas Westerberg 

tel: +46 8 527 70 919 

jonas.westerberg@lindahl.se 

Henrik Wistam 

tel: +46 8 527 70 928 

henrik.wistam@lindahl.se 

Hans Eriksson 

tel: +46 8 527 70 857 

hans.eriksson@lindahl.se 

Hanna Tilus 

tel: +46 8 527 70 967 

hanna.tilus@lindahl.se

UPPhovsrätt 

Upphovsrätt avseende möbler 

LAmino och KUrvA mål t 375-11 vid eksjö tingsrätt (ännu inte 

avgjort) samt svensk forms opinionsnämnds yttrande nr 238, 

ärende 5/2011 

ett möbelföretag, DBaB, ställde vid 2011 års möbelmässa i stockholm ut 

en fåtölj som swedese Möbler bedömde utgjorde intrång i upphovsrätten 

till den mycket välkända böjträfåtöljen laMIno. laMIno skapades på 

nittonhundrafemtiotalet av formgivaren Yngve ekström. laMIno ingår i 

nationalmuseums samlingar och har även utsetts till århundradets möbel 

av tidningen sköna hems läsare. 

eftersom möbelmässan pågick lämnades en stämningsansökan med en 

begäran om interimistiskt förbud ex parte in till tingsrätten i eksjö. eksjö 

tingsrätt fattade beslut om förbud utan hörande av DBaB innebärande att 

DBaB vid vite om 500 000 kronor förbjöds att tillverka, låta tillverka, marknadsföra, 

utbjuda till försäljning eller på annat sätt sprida exemplar av sin 

fåtölj. 

Talan i målet utökades så småningom till att omfatta också fåtöljen kUrVa. 

Yngve ekström skapade kUrVa innan laMIno. De båda fåtöljerna har 

samma karaktäristiska drag men skiljer sig åt i vissa mindre detaljer. 

Tingsrätten förordnade svensk Forms opinionsnämnd som sakkunnig i 

målet. sådana förordnanden är ovanliga och har, såvitt vi känner till, endast 

skett en gång tidigare. Förordnandet innebar att svensk Forms opinionsnämnd 

förelades att avge ett skriftligt utlåtande avseende dels huruvida 

kUrVa respektive laMIno har upphovsrättsligt skydd, dels huruvida 

DBaB:s försäljning, tillverkning och liknande åtgärder avseende den egna 

fåtöljen innebär intrång i sådan upphovsrätt. 

efter sammanträde, vid vilket parterna närvarade, avgav svensk Forms opinionsnämnd 

yttrande och angav att man anser att 

29

30 

UPPhovsrätt 

”… fåtöljerna som benämns Kurva och Lamino båda, var för sig, är upphovsrättsligt 

skyddade som alster av brukskonst samt att den av [DBAB] marknadsförda 

fåtöljen […] gör intrång i det skydd som tillkommer Kurva samt i 

det skydd som tillkommer Lamino.” 

svensk Forms opinionsnämnd motiverade sitt yttrande med att kUrVa 

och laMIno är skapade av samma formgivare och bygger på samma formelement. 

Man menade att de karaktäristiska dragen hos såväl kUrVa som 

laMIno är, framförallt, sitsens och ryggstödets profil som tillsammans 

bildar en karaktäristisk sittlinje. Vidare, anser svensk Forms opinionsnämnd, 

framträder 

”… de bakre benens lätt utsvängda form och det förhållande att benen och 

armstöden består av samma stycke trä och härigenom bildar ett upp och nedvänt 

”U” som ett individuellt och särpräglat inslag i fåtöljens form.” 

sammantaget menar svensk Forms opinionsnämnd att de båda fåtöljerna 

ger ett sådant individuellt och särpräglat helhetsintryck att fåtöljerna 

”… väl höjer sig över det krav som bör ställas för att verkshöjd skall anses 

föreligga.” 

Vid bedömningen avseende huruvida DBaB:s fåtölj utgör intrång i det upphovsrättsliga 

skydd som tillkommer kUrVa och laMIno uttalar svensk 

Forms opinionsnämnd att DBaB:s fåtölj utnyttjar de mest karaktäristiska 

särdragen hos kUrVa och laMIno, nämligen sittlinjen och benens/ 

armstödens utformning och vinkel. Man menar att fåtöljerna därmed ger 

väsentligen samma helhetsintryck och att DBaB:s fåtölj därmed gör intrång 

i det upphovsrättsliga skydd som tillkommer kUrVa och laMIno. 

Målet pågår alltjämt vid eksjö tingsrätt. Huvudförhandling förväntas till 

våren 2012.

UPPhovsrätt 

Eva Jensen 

tel: +46 40 622 66 61 

eva.jensen@lindahl.se 

31

varUmärkesrätt

Varumärkesåret 2011 

vArUmärKesrätt 

Utvecklingen inom varumärkesrätten 2011 har präglats av den allt större 

påverkan som eU:s rättsakter och eU-domstolens avgöranden får i den dagliga 

hanteringen i sverige av varumärkesrelaterade ärenden. svensk nationell 

praxis av intresse finns, men rättsutvecklingen leds från eU-domstolen. 

Från eU-domstolen vill vi framhålla två viktiga utvecklingslinjer: gemenskapsvarumärkets 

enhetliga karaktär och begränsningarna i varumärkets 

rättsverkan till sådan användning som påverkar någon av varumärkets funktioner. 

DHl-målet är en kraftfull markering för att gemenskapsvarumärken 

ska ha samma rättsverkan i hela unionen och domstolarna för gemenskapsvarumärken 

har möjlighet att fatta beslut som omfattar hela unionen. Vad 

svensk domstol säger kan således få betydelse i grekland. Detta är en intressant 

utveckling mot en allt mer integrerad union. att någon av varumärkets 

funktioner måste påverkas för att det ska finnas ett skyddsvärt intresse synes 

också vara en lämplig utgångspunkt. Den fråga som uppstår är om juridiken 

förmår att skydda samtliga varumärkets funktioner på ett adekvat sätt. 

Tveksamheter uppstår när eU-domstolen gör bedömningen i Philips-målet 

att varumärkesintrång inte föreligger när inte varumärkets funktioner påverkas 

inom eU. Vad som är intrång utanför ett tullager inom eU är tydligen 

inte intrång innanför denna byggnad. 

Handeln med piratkopior utgör alltjämt ett växande problem. rättighetshavarnas 

försök att inte bara hålla intrångsgöraren ansvarig, utan även stoppa 

mellanhänders hantering av piratkopior har från eU-domstolen mötts med 

blandat resultat. svårigheten att balansera rättighetshavarnas intressen mot 

allt för långtgående ingrepp i den dagliga handeln med varor och tjänster 

kommer att fortsätta skapa bekymmer för domstolar och parter. 

Under 2011 har vi också fått en ny varumärkeslag efter ett arbete som 

huvudsakligen inneburit en omstrukturering och språklig översyn av den 

tidigare varumärkeslagen. Den nya varumärkeslagen innehåller dock ett 

antal viktiga förändringar där möjligheten till administrativ hävning av en 

varumärkesregistrering kanske är den viktigaste. 

33

34 


Vi hoppas att detta kapitel om varumärkesrätten 2011 kommer att ge er en 

nyttig genomgång av några av årets viktigare avgöranden. 

dhL-målet (c235/09) 

eU-domstolen har slutligt avgjort den långvariga diskussionen om de nationella 

domstolarna för gemenskapsvarumärken har behörighet att meddela 

förbud som gäller hela eU eller om dessas förbud är begränsade till visst 

territorium. Domstolen ansåg att huvudregeln är att ett förbud gäller över 

hela eU, men att part kan invända och med stöd av t.ex. språkliga argument 

inskränka förbudet till sådan del av eU där varumärkets funktioner 

påverkas. 

Målet i korthet 

De franska bolagen Chronopost sa och DHl express France sas tvistade 

vid fransk domstol om intrång förelåg mellan Chronoposts äldre varumärke 

WeBsHIPPPIng och DHl:s användning av kännetecknet WeB sHIP- 

PIng. I överinstansen gjordes gällande att den överklagade domen stod i 

strid med artiklarna 1 och 98 i varumärkesförordningen eftersom förbudet 

inte omfattade hela eU. Överinstansen ställde då ett antal frågor till eUdomstolen 

för att få klarhet om ett förbud har rättsverkan i hela eU eller ej. 

EU-domstolen 

Domstolen inledde med att klargöra att artikel 98 avser påföljder vid intrång 

i ett gemenskapsvarumärke. Första meningen i artikel 98.1 innebär att 

en domstol för gemenskapsvarumärken ska meddela förbud mot intrång. 

andra meningen i artikel 98.1 innebär att domstolen ska meddela säkerhetsföreskrifter 

enligt nationell rätt, i sverige vite, för att säkerställa att förbudet 

efterlevs. artikel 98.2 avser andra sanktioner än förbud för vilka nationell 

rätt tillämpas och då lagen i den medlemsstat där intrånget gjordes. 

Förbudens geografiska räckvidd styrs dels av domstolens geografiska behörighet, 

dels av den geografiska omfattning som ensamrätten ger.


Domstolarna för gemenskapsvarumärken har exklusiv behörighet i fråga 

om talan om intrång. Väljs domstol utifrån reglerna om hemvistforum har 

domstolen behörighet i fråga om intrång som sker i vilken som helst av medlemsstaterna. 

Behörigheten för den domstol som väljs utifrån reglerna om 

hemvistforum kan därför omfatta hela eU. Domstolens behörighet begränsas 

däremot till det land där intrång sker om domstolen väljs enligt reglerna 

om skadeforum. I detta fall begränsas förbudets omfattning till samma land. 

Den ensamrätt som tillkommer innehavaren av ett gemenskapsvarumärke 

omfattar i princip hela eU. Inom detta område har innehavaren samma 

skydd och varumärket får samma rättsverkan. av artikel 1.2 i varumärkesförordningen 

framgår vidare att förbud mot användning av ett gemenskapsvarumärke 

bara får meddelas om förbudet gäller för hela eU. I nokia-målet, 

C-316/05, har också eU-domstolen slagit fast att syftet med artikel 98.1 är 

att skydda varumärken på samma sätt i hela eU. av dessa skäl ska förbud 

som huvudregel omfatta hela eU. 

ensamrätten till ett gemenskapsvarumärke är emellertid begränsad till 

situationer när tredje mans användning av ett kännetecken skadar varumärkets 

funktion. sådan användning som inte skadar varumärkets funktion kan 

därför inte omfattas av ett förbud. om svaranden visar att varumärkets funktion 

inte skadas i vissa länder, t.ex. av språkliga skäl, måste domstolen därför 

begränsa förbudets geografiska omfattning till de områden där varumärkets 

funktion skadas. 

Sammanfattning och slutsats 

eU-domstolen har i denna dom lämnat ytterligare vägledning om hur förbudssanktionen 

ska tillämpas. Huvudregeln är att förbud gäller över hela 

eU, men att förbud undantagsvis kan begränsas till viss del av eU. Undantagen 

kopplas samman dels med domstolens behörighet vilket medför att 

beslut om var talan ska väckas blir av betydelse, dels med ensamrättens 

omfattning som innebär att varumärkets funktion måste påverkas för att en 

påtalad användning ska kunna träffas av ett förbud. 

35

36 


käranden styr var talan väcks (och kan även inskränka talan till visst territorium). 

svaranden har bevis- och åberopsbörda för omständigheter hänförliga 

till begränsningar i ensamrättens omfattning. Det är uppenbart att 

såväl käranden som svaranden bör överväga dessa frågor i intrångsmål. 

eftersom det nu är klart att det är möjligt att utverka ett förbud för hela eU 

bör domen sammantaget innebära en effektivare hantering av varumärkesmål. 

Philips och nokia (c-446/09 och c-495/09) 

I denna dom upprätthåller eU-domstolen uppfattningen att varor som i 

och för sig är olovligen märkta med annans varumärke inte ska anses göra 

varumärkesintrång av det skälet att varumärkets funktioner inte påverkas 

när det inte finns risk att varorna når eU:s konsumenter. 

Målen i korthet 

I båda målen har varor transporterats från kina och tillfälligt förts in i eU 

för vidare transport (transit); i Philips-målet genom placering i tullager och 

i nokia-målet till Colombia. Frågan som eU-domstolen hade att ta ställning 

till var om mönster- respektive varumärkesintrång förelåg genom att 

svarandena fört in varorna i eU. 

EU-domstolen 

Domstolen inleder med att konstatera att varken placering av varor i tulllager 

eller transit innebär att varorna utbjudits till försäljning inom eU. 

av detta följer att det inte föreligger något intrång enbart på grund av att 

varorna placerats i tullager eller är i transit. Domstolen konstaterar däremot 

att intrång kan föreligga om varorna varit föremål för någon form av kommersiell 

aktivitet riktad mot konsumenterna inom eU eller om det finns 

andra omständigheter som antyder att så kommer att ske. 

Beträffande andra omständigheter än en visad kommersiell aktivitet ger 

domstolen ytterligare vägledning dels såvitt avser beviskrav (misstanke att 

sådan omständighet föreligger) dels vilka typer av omständigheter som kan 

komma ifråga (placering i tullager utan angivande av slutdestination, avsak-


nad av tydlig information om identitet på parter inblandade i transporten, 

bristande samarbete med tullmyndigheten och dokument som ger uttryck 

för en risk att varorna faktiskt kommer att föras ut inom eU trots att så inte 

ska ske). 

I sin analys understryker domstolen att syftet med eU-rätten är begränsat 

till att förhindra att intrångsföremål förs ut på marknaden inom eU och att 

införa åtgärder mot att så sker utan att för den skull förhindra laglig handel. 

Vad som sker utanför eU är således utan betydelse för bedömning av om 

intrång sker). 

Domstolen belyser även skillnaden på hantering av transitfrågan inom å ena 

sidan tullförfaranden och å andra sidan inom ett efterföljande intrångsmål. 

I tullförfarandet är det tillräckligt att misstanke föreligger om att intrångsföremålen 

når eU:s konsumenter, men i intrångsmålet krävs att detta är styrkt. 


Domstolen följer tidigare praxis på så sätt att varumärkets funktion måste 

påverkas för att åtgärder ska kunna vidtas mot intrångsföremål, men ger 

nu vägledning om att vissa omständigheter i vart fall ska anses medföra 

att misstanke föreligger om att varorna ska föras ut i eU. De exempel som 

ges bör inte anses vara uttömmande, utan även andra omständigheter bör 

accepteras. För rättighetshavarna är detta goda nyheter då domen i vart fall 

öppnar en möjlighet att komma åt intrångsföremål placerade i tullager eller 

i transit. 

eftersom beviskravet för såväl frågan om misstanke att varorna ska föras 

ut på marknaden inom eU som frågan om misstanke om intrång föreligger 

skärps i ett efterföljande intrångsmål där dessa omständigheter måste 

styrkas bör rättighetshavarna hantera transitfrågorna med samma grad av 

försiktighet som intrångsfrågorna. 

37

gasflaskor 3d (c-46/10) 

38 


enligt traditionell svensk praxis har det varit förbjudet att samla in och 

återfylla varumärkesskyddade förpackningar (förpackningar märkta med 

ett varumärke eller förpackningsutstyrslar) för att sedan bjuda ut varorna 

till försäljning. eU-domstolen ändrar nu rättsläget när domstolen i ett vägledande 

avgörande förklarar att denna typ av varumärkesanvändning inte 

innebär intrång i ensamrätten till ett varumärke. 


kosan gas tillverkar och säljer flaskgas i Danmark. Utformningen av flaskorna 

som kosan gas använder är skyddad som ett 3D varumärke. Flaskorna 

är också märkta med kosan gas namn och logotyp. Viking gas har 

en återfyllningsstation i Danmark där en konsument kan lämna in en tom 

gasflaska och få tillbaka en ny full flaska mot betalning för gasen. Viking 

gas har på detta sätt samlat in, återfyllt och sålt kosan gas flaskor. Den 

danska överrätten har begärt besked från eU-domstolen om detta förfarande 

utgör varumärkesintrång. 

EU-domstolen 

Domstolen inleder med att konstatera att flaskan från kosan gas är tänkt att 

återanvändas, vilket visar att flaskan inte enbart fungerar som förpackning 

utan har ett självständigt ekonomiskt värde. Flaskan ska därför anses utgöra 

en vara i sig. Domstolen konstaterar även att när konsumenten förvärvar 

en flaska med gas från kosan gas betalar konsumenten inte bara för gasen 

utan även för flaskan. 

I sin analys framhåller domstolen att ensamrätten till ett varumärke konsumeras 

om en försäljning innebär att varumärkets ekonomiska värde realiseras. 

Den som köper flaskorna skulle inte heller kunna dra full nytta av sin 

äganderätt till dessa flaskor om äganderätten begränsas så att köparen blir 

hänvisade till en enda gasleverantör när de senare vill fylla på dessa flaskor. 

konkurrensen på eftermarknaden för återfyllning av gasflaskor skulle också 

minska om rättighetshavaren med stöd av sitt varumärke skulle kunna hindra 

tredje man att återfylla flaskorna. eU-domstolen slår fast att den intres-


seavvägning som ska ske medför att konsumtion inträtt genom kosan gas 

försäljning av gasflaskorna till konsumenten. 

Domstolen ger också vägledning om möjligheten att åberopa skälig grund 

för att hindra tredje mans användning trots att konsumtion inträtt. Domstolen 

framhåller i detta sammanhang att den nationella domstolen måste 

beakta hur flaskorna är märkta, hur dessa byts ut och hur marknaden för 

den underliggande varan, i detta fall gas, fungerar. om genomsnittskonsumenten 

kan få intrycket att det föreligger ett samband mellan parterna i 

målet eller att gasen kommer från rättighetshavaren föreligger skälig grund. 

Sammanfattning och slutsatser 

eU-domstolens dom förändrar den svenska marknaden för återfyllning av 

förpackningar när det nu konstateras att konsumtion inträder vid den första 

lagliga försäljningen av förpackningen. en förutsättning är dock att priset 

för förpackningen, oberoende av priset på den underliggande varan, är så 

högt att rättighetshavaren får anses ha realiserat varumärkets ekonomiska 

värde. 

Det åligger vidare tredje man att vidta försiktighetsåtgärder så att inte konsumenten 

kan få intrycket att det föreligger ett samband mellan tredje man 

och rättighetshavaren. Det bör också framhållas att eU-domstolens dom 

enbart synes vara tillämplig på marknader där konsumenten är van vid att 

det finns andra distributörer av den underliggande varan. 

sammantaget innebär domen ökad konkurrens på eftermarknaden samtidigt 

som domen öppnar för möjligheter för rättighetshavaren att skydda sina 

legitima intressen. 

39

40 


ny varumärkeslag trädde i kraft den 1 juli 2011 

Den 1 juli 2011 trädde den nya varumärkeslagen (2010:1877) i kraft. nedan 

följer en sammanfattning av de viktigaste ändringar som genomförts genom 

den nya lagen. 

Inledningsvis kan nämnas att diskussionerna kring att eventuellt ta bort 

officialprövningen inte ledde till några ändringar utan granskningen av 

nya varumärkesansökningar avseende både absoluta och relativa hinder 

hos Patent- och registreringsverket (PrV) finns kvar i den nya lagen. Till 

skillnad från många andra länder inom europa innebär detta att sverige 

utmärker sig genom att myndigheten granskar nya ansökningar och anför 

äldre rättigheter som registreringshinder om det anses att förväxlingsrisk 

föreligger. Bedömningen om förväxlingsrisk föreligger utgår ifrån en jämförelse 

mellan både varumärkena (och i aktuella fall den äldre firman och 

det yngre varumärket) och de varor och tjänster som omfattas av ansökan 

respektive den äldre rättigheten. 

Den största nyheten är att det införts en möjlighet till administrativ hävning 

vilket innebär att PrV kan häva en varumärkesregistrering efter att 

tredje man ansökt om hävning förutsatt att innehavaren inte motsätter sig 

detta. För att tredje man ska anses behörig att ansöka om hävning krävs att 

han för talan för egen räkning och förfogar över det intresse på vilken den 

åberopade grunden vilar. Förfarandet har utformats med den summariska 

processen enligt lagen om betalningsföreläggande som förebild. om innehavaren 

bestrider ansökan om hävning kan den som ansökt om hävning 

begära att ärendet överförs till tingsrätt för prövning. syftet med regeln är 

att tillhandahålla ett relativt snabbt, enkelt och billigt system för hävning av 

registreringar som uppenbart saknar förutsättningar att bestå. Fortfarande 

kvarstår naturligtvis möjligheten att, liksom tidigare, ansöka om hävning 

vid domstol, t.ex. om det är känt att innehavaren kommer att motsätta sig 

talan om hävning. 

en annan nyhet som infördes genom den nya lagen är att PrV numera ska 

granska samtliga varor och tjänster som ingår i en ansökan separat. Detta


innebär att en ansökan kan komma att avslås delvis om varumärket anses 

registrerbart för vissa, men inte alla, varor och tjänster. Tidigare avslogs en 

ansökan, mot vilken ett hinder anförts, i sin helhet förutsatt att inte sökanden 

aktivt begränsat varu- och tjänsteförteckningen för att komma förbi det 

motanförda hindret. 

Ytterligare en praktiskt viktig nyhet är det faktum att släktnamn inte längre 

per automatik utgör registreringshinder. Tidigare krävdes i princip att den 

som ansökte om skydd för ett varumärke som innehöll ett släktnamn kunde 

visa behörighet till släktnamnet alternativt medgivande från släktnamnsbärarna. 

genom den nya lagen har släktnamnshindret lättats upp och numera 

utgör endast egenartade släktnamn hinder, förutsatt att varumärkesanvändningen 

också skulle komma att medföra en nackdel för bäraren. efter ändringen 

har varumärken som PeTTersson kunnat registreras trots att 

sökanden inte visat behörighet till släktnamnet Pettersson (PBr 10-085). 

avslutningsvis kan nämnas att det skydd som titlar tidigare åtnjöt genom 

varumärkeslagen har tagits bort i den nya lagen. Tidigare förelåg hinder 

mot att såsom varumärke registrera titeln på någon annans skyddade litterära 

eller konstnärliga verk, förutsatt att titeln var egenartad. genom den 

nya lagen kvarstår att en titel som självständigt anses uppnå verkshöjd och 

därmed är upphovsrättsligt skyddad fortfarande kan utgöra hinder. en titel 

kan också naturligtvis, genom inarbetning eller registrering, ha uppnått 

ett varumärkesskydd som kan verka hindrande mot en varumärkesansökan 

innehållande titeln. För egenartade titlar som inte uppnår upphovsrättsligt 

skydd och som inte heller registrerats eller inarbetats såsom varumärke 

innebär den nya lagen dock en försämring. Bland annat kan nämnas att 

varumärket raInMan researCH, efter att den nya varumärkeslagen 

trädde i kraft, har kunnat registreras för diverse konsulttjänster i klass 35, 

trots att raInMan är titeln på en amerikansk film från 1988 som av PrV 

ansetts vara egenartad (PBr 10-140). 

skydd för officiella beteckningar (PBr 10-280 och 10-281) 

enligt 2 kap. 7 § första st. varumärkeslagen får inte ett varumärke innehålla 

41

42 


något som skyddats såsom officiell beteckning enligt lagen (1970:498) om 

skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. Bland annat skyddas 

europarådets tillika europeiska kommissionens emblem (se nedan) 

genom en hänvisning i förordningen (1976:100), samt bilagan till denna, 

på detta sätt. 

Patentbesvärsrätten (PBr) har i mål 10-280 och 10-281, efter invändning 

från europeiska kommissionen, bedömt huruvida de sökta figurmärkena 

eUroPean CraFTsMansHIP och eUroPean CraFTMansHIP 

sVensk InDUsTrIgraVYr (se nedan) innehåller beståndsdel som 

kan uppfattas som en efterbildning av det skyddade emblemet. I sammanhanget 

kan noteras att det vid förväxlingsbedömningen sker en jämförelse 

mellan de sökta varumärkena och det skyddade emblemet såväl som mellan 

märkena och den heraldiska beskrivningen som finns för det europeiska 

emblemet, nämligen ”På ett azurblått fält framträder en cirkel med tolv 

guldfärgade stjärnor vars spetsar inte berör varandra”. 

PBr kom i målen fram till att de sökta varumärkena inte var förväxlingsbara 

ur traditionell synvinkel och inte heller innehöll något som var ägnat att 

uppfattas som en efterbildning av det europeiska emblemet ur en heraldisk 

synpunkt.


Kommentar 

Det bör noteras att bedömningen vad gäller officiella beteckningar och 

huruvida ett varumärke är ägnat att uppfattas som en efterbildning av 

en viss officiell beteckning skiljer sig ifrån den gängse förväxlingsbedömning 

som sker när två varumärken jämförs, genom att även den heraldiska 

beskrivningen ska beaktas. 

energigivande varumärken (PBr 09-285) 

swedish Match north europe aB (swedish Match) invände i detta mål mot 

varumärket energY snUs som registrerats för ”tobak; tuggtobak; cigaretter 

av tobakssurrogat, ej för medicinska ändamål” i klass 34 och anförde 

att märket är beskrivande för sökta varor och därmed saknar för registrering 

erforderlig särskiljningsförmåga samt att termen energY snUs måste 

omfattas av det så kallade frihållningsbehovet. sökanden, northerner scandinavia 

aB, anförde att märket inte är direkt beskrivande utan suggestivt för 

sökta varor och således registrerbart. 

PBr gick på swedish Match linje och ansåg att varumärket energY 

snUs innehåller beståndsdelar som var för sig kan användas vid beskrivning 

av de sökta varorna i klass 34. PBr uttalade att snus är en tobaksvara 

som bland annat innehåller nikotin som utgör en form av uppiggande stimulantia, 

vilket innebär att ordet energY därmed kommer att upplysa 

om denna egenskap hos de tobaksprodukter som omfattas av ansökan. 

Vidare hänvisade PBr i sitt avgörande till eU-domstolens domar i mål 

C-265/00 (BIoMIlD) och C-363/99 (PosTkanToor) när det gällde 

bedömningen av huruvida de två märkesdelarna kan anses samverka på ett 

sådant sätt att deras distinktivitet sammantaget förstärks på ett sådant sätt att 

särskiljningsförmåga uppnås. PBr fann att så inte var fallet och upphävde 

registreringen för energY snUs. 

43

varumärke i sorg (PBr 09-329) 

44 


ett ytterligare avgörande från PBr där frågan avseende beskrivande egenskap 

hos ett varumärke bedömts avsåg frågan huruvida ordvarumärket 

sorg kunde anses beskrivande för smycken i klass 14. 

Fri kommunikation kB invände mot registreringen och angav att märket 

är beskrivande för sökta varuslag eftersom varumärket kan komma att 

användas för smycken för användning av personer som bär sorg. Invändaren 

anförde att det åter blivit modernt att ge uttryck för sorg genom bärande av 

särskilda smycken. 

PBr delade PrV:s bedömning och anförde i sina domskäl att invändaren 

inte lyckats visa att traditionen avseende smycken som bärs i samband med 

sorg fortfarande lever kvar. Med anledning härav fann PBr att omsättningskretsen 

inte kommer att uppfatta varumärket sorg i samband med 

smycken som angivande av en viss egenskap hos dessa och registreringen 

fick bestå. ett av patenträttsråden var skiljaktig. 

Kommentar 

Vid utformning/framtagning av nya varumärken är det viktigt att man gör 

en noggrann bedömning av om det kan finnas en risk att varumärket kan 

uppfattas som beskrivande för de sökta varorna och/eller tjänsterna för vilka 

varumärket är avsett att registreras och användas. Vidare är det också viktigt 

att man vid användning av ett varumärke alltid tänker på att använda det 

tillsammans med en generisk term för att inte riskera att varumärket efter 

hand kan komma att uppfattas som den beskrivande termen för varorna/ 

tjänsterna. För att behålla varumärkeskaraktären kan man tänka på att alltid 

använda versaler samt inte använda varumärket i genitiv-form. 

mellanliggande rättigheter (PBr 10-072) 

Tropicana Products Inc. ansökte om skydd för varumärket TroPICana för 

varor i klasserna 29 (fruktbaserade snacks, yoghurt), 30 (spannmålsbaserade 

snackbars) och 31 (färsk frukt). PrV motanförde fem stycken svenska firmor.


efter avslag från PrV överklagade sökanden. I samband med överklagandet 

vidhöll man ansökan, i första hand med den ursprungliga varuförteckningen 

och, i andra hand, med en begränsning till fruktbaserade snacksprodukter 

i klass 29. 

PBr valde i målet att endast bedöma förväxlingsrisken mellan det sökta 

varumärket och den av de motanförda firmorna som var identisk med varumärket. 

sökanden hade en tidigare registrering för TroPICana i klass 

32, som var äldre än den motanförda firman. Firman avsåg restaurang- och 

pubverksamhet. enligt vedertagen praxis anses livsmedel och drycker i 

varumärkesrättslig mening uppvisa likhet med restaurangverksamhet etc. 

eftersom varumärket och firman var identiska ansågs förväxlingsrisk föreligga. 

Det faktum att sökanden hade en äldre registrering som också omfattade 

varor med vilka restaurangtjänsterna ska anses liknande gav inte skäl 

till någon annan bedömning. I samband härmed hänvisade PBr till det 

äldre regeringsrättsavgörandet (rå 2006 ref. 75) avseende PIZZa PaPa 

JoHn’s. 

Kommentar 

Vad gäller mellanliggande rättigheter som kan ha tillkommit trots förekomsten 

av en äldre hindrande registrering så kan man av ovanstående dra slutsatsen 

att tidigare praxis står fast. Detta innebär att för den rättighetsinnehavare 

som har en äldre registrering och som får en mellanliggande rättighet 

anförd som hinder mot en ny identisk eller snarlik ansökan återstår endast 

att agera mot den mellanliggande rättigheten genom hävningstalan för det 

fall medgivande inte kan inhämtas. 

förväxlingsrisk trots associationsmässig skillnad (PBr 10-168) 

Innehavaren, regus Management ltd (regus), av varumärkesregistreringarna 

för regUs och regUs (figur) invände mot ordvarumärkesregistreringen 

för reBUs DeVeloPMenT för tjänster i klass 36. 

PBr och PrV gjorde samma bedömning vad gäller tjänsteslagslikhet, nämligen 

att identitet/likhet förelåg, samt att det inarbetningsmaterial som 

45

46 


lämnats in av regus inte ansågs tillräcklig för att visa förvärvad förstärkt 

särskiljningsförmåga. 

PBr konstaterade vidare att en tydlig fonetisk och visuell likhet förelåg 

mellan varumärkesdominanterna reBUs och regUs. Det faktum att 

reBUs ger en annan association än regUs var inte tillräckligt för att 

utesluta förväxlingsrisk. PBr ansåg inte heller att det figurativa utförandet 

i regUs (figur) var tillräcklig för att förta likheten. sammanfattningsvis 

fann PBr att förväxlingsrisk förelåg och registreringen för reBUs DeVeloPMenT 

hävdes. 

Känt varumärke påverkar inte likhetsbedömningen (c-552/09) 

år 1998 ansökte Tirol Milch (Tirol) om registrering av varumärket Timi 

kInDerJogHUrT (figur) såsom gemenskapsvarumärke vid Byrån för 

harmonisering inom den inre marknaden (oHIM) i alicante. ansökan 

omfattade varor i klass 29. Ferrero spa (Ferrero) invände mot ansökan 

och åberopade en äldre italiensk registrering för ordmärket kInDer som 

registrerats för varor i klass 30. Invändningen avslogs på grund av att varumärkena 

inte ansågs tillräckligt lika varandra och Tirols varumärke registrerades 

slutligen som ett gemenskapsvarumärke. 

efter det att Timi kInDerJogHUrT (figur) registrerats som gemenskapsvarumärke 

väckte Ferrero talan om hävning av registreringen. Harmoniseringsbyråns 

annulleringsenhet beslutade om hävning av varumärkesregistreringen, 

men överklagandenämnden upphävde detta beslut. Ferrero 

överklagade därefter till eU-tribunalen och anförde att likheten mellan 

varumärkena och varorna innebar en risk för förväxling enligt artikel 8 (1) 

(b) i förordning 40/94/eeC (numera ersatt av förordning 2009/207/eC). 

Ferrero hävdade också att varumärket kInDer är ett välkänt varumärke 

och att registreringen av Timi kInDerJogHUrT drog otillbörlig fördel 

av eller var till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller 

renommé enligt artikel 8 (5). 

eU-tribunalen fann att trots att ordet kInDer ingick i båda parters varu-


märken så förelåg ett antal visuella och fonetiska skillnader som förde med 

sig att varumärkena inte uppfattades som lika. Tribunalen fastslog vidare 

att omständigheterna att Ferreros äldre varumärke är välkänt samt likheten 

mellan parternas varor kan beaktas vid bedömning av om förväxlingsrisk 

föreligger, men att det inte påverkar bedömningen av likheten mellan varumärkena 

i sig. 

I målet som slutligen avgjordes av eU-domstolen, efter ytterligare ett överklagande 

från Ferrero, fastställdes eU-tribunalens beslut att avvisa Ferreros 

talan om hävning av gemenskapsvarumärket Timi kInDerJogHUrT 

(figur). 

eU-domstolen uttalade att frågan huruvida likhet föreligger mellan de motstående 

varumärkena är ett gemensamt rekvisit för tillämpningen av såväl 

artikel 8 (1) (b) som artikel 8 (5). Domstolen förklarade vidare, med hänvisning 

till äldre rättspraxis, att risken för förväxling skall avgöras utifrån en 

helhetsbedömning där hänsyn tas till alla relevanta faktorer vilka omfattar, 

inte bara graden av likhet mellan de motstående varumärkena, men också 

graden av särskiljningsförmåga hos det äldre varumärket samt i hur hög 

grad det äldre varumärket är känt. Frågan om graden av särskiljningsförmåga 

samt huruvida det äldre varumärket är känt är dock inte relevanta faktorer 

vid bedömning av huruvida varumärkena i fråga är lika. Dessa faktorer 

skall beaktas först i samband med bedömningen av om omsättningskretsen 

kan få uppfattningen att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena. 

Domstolen utvecklade att faktorer såsom graden av särskiljningsförmåga 

samt huruvida det äldre varumärket är känt kan spela in vid helhetsbedömningen 

av förekomsten av ett samband mellan det äldre varumärket och det 

yngre varumärket enligt artikel 8 (5) så att till exempel en låg grad av likhet 

mellan varumärkena skulle kunna kompenseras av den starka särskiljningsförmågan 

hos det äldre varumärket. Domstolen fastställde emellertid att 

omständigheten att varumärket kInDer var känt och det faktum att parternas 

varor var identiska eller liknande inte var tillräcklig för att fastställa 

en risk för förväxling mellan varumärkena eller att allmänheten skulle göra 

47

48 


en koppling mellan dem. För att artikel 8 (1) (b) eller artikel 8 (5) ska anses 

tillämpliga måste villkoret att de motstående varumärkena är identiska eller 

liknande vara uppfyllt. Bestämmelserna i artikel 8 (1) (b) eller artikel 8 (5) 

var således inte tillämpliga eftersom domstolen hade slagit fast att varumärkena 

inte liknade varandra. 

Vidare fastställde domstolen tidigare rättspraxis att förekomsten av en varumärkesfamilj 

eller varumärkesserie är en relevant faktor vid bedömning av 

förväxlingsrisken. I det aktuella målet var dock denna faktor irrelevant eftersom 

varumärkena inte ansetts lika (jmf ovan). 

av målet kan man dra slutsatsen att oavsett hur känt ett äldre varumärke 

är så kan det inte påverka bedömningen av förväxlingsrisk på så sätt att 

två varumärken som har bedömts inte likna varandra anses lika endast på 

grund av att det äldre varumärket är känt.


Henrik Wistam 

tel: +46 8 527 70 928 


Merit Berlips Persson 

tel: +46 8 527 70 968 

merit.berlips.persson@lindahl.se 

Liselott Enström 

tel: +46 8 527 70 916 

liselott.enstrom@lindahl.se 

Helena Wassén Öström 

tel: +46 8 527 70 963 

helena.wassenostrom@lindahl.se 

49

50 


sökordsannonsering (c-323/09 interflora) 

I förra årets upplaga av denna årsbok redogjordes för två avgöranden från 

eU-domstolen avseende användning av sökord i sökmotorer på internet, 

nämligen de förenade målen C-236/08, C-237/08 och C-238/08 (nedan 

”google-domen”) och C-558/08 (Portakabin). Under 2011 har eU-domstolen 

lämnat ytterligare två förhandsavgöranden där man dels vidareutvecklat 

de varumärkesrättsliga principerna för tolkning inom detta område, dels 

tolkat vissa frågor gällande användning av annans varumärke på en elektronisk 

marknadsplats. 

I Interflora-målet vidareutvecklade eU-domstolen de principer som tidigare 

slagits fast i google-domen. Bakgrunden till målet är följande. Marks 

& spencer (”M&s”) valde inom ramen för söktjänsten ”adWords” ut sökordet 

”Interflora” och varianter av detsamma, vilket medförde att en annons 

för M&s visades under rubriken ”sponsrade länkar” när en internetanvändare 

sökte på begreppet ”Interflora” i sökmotorn google. Varumärket 

”Interflora” är välkänt i storbritannien och i andra medlemsstater i eU vad 

gäller blomsterleveranstjänster. Interflora väckte därför talan om varumärkesintrång, 

varpå den nationella domstolen slutligen ställde fyra tolkningsfrågor 

till eU-domstolen. 

Den nationella domstolen ville få klarhet i huruvida innehavaren av ett 

varumärke har rätt att förhindra att en konkurrent, utifrån ett sökord som är 

identiskt med detta varumärke och som vederbörande utan varumärkesinnehavarens 

medgivande har valt ut i en söktjänst på internet, låter visa en 

annons för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket 

i fråga har registrerats. Domstolen ville också få klarhet i om det i detta 

sammanhang är relevant att annonsen kan få vissa delar av omsättningskretsen 

att felaktigt tro att annonsören är medlem i varumärkesinnehavarens 

kommersiella nätverk och att sökmotorföretaget inte tillåter varumärkesinnehavarna 

att hindra att kännetecken som är identiska med deras varumärken 

väljs som sökord. Vidare ville domstolen få utrett huruvida innehavaren 

av ett i varumärkesrättslig mening ”känt” varumärke har rätt att förhindra 

att en konkurrent gör reklam utifrån ett sökord som överensstämmer med


varumärket och som konkurrenten utan varumärkesinnehavarens medgivande 

har valt ut i en söktjänst på internet. 

Inledningsvis konstaterade domstolen att den redan i google-domen slagit 

fast att det kännetecken som annonsören väljer som sökord i en söktjänst 

på internet är det medel som används för att dennes annons ska visas, varför 

kännetecknet anses användas i näringsverksamhet i varumärkesrättslig 

mening. sådan användning föreligger även när kännetecknet (sökordet) 

inte framträder i själva annonsen. 

när det gäller användning av ett varumärke som är i allt väsentligt identiskt, 

krävs för att en sådan användning ska kunna förbjudas att användningen 

skadar någon av varumärkets funktioner. Domstolen menade härvid att när 

det gäller användning av kännetecken i en söktjänst på internet har domstolen 

redan slagit fast att utöver ursprungsangivelsefunktionen kan även 

reklamfunktionen vara relevant. I förevarande fall hade Interflora därutöver 

även gjort gällande att investeringsfunktionen skadades. Domstolen gjorde 

följande bedömning när det gäller skada på varumärkets funktioner. 

Skada på varumärkets funktioner 

(Tolkning av artikel 5.1 a i direktiv 89/104 samt artikel 9.1 a i förordning 

40/94.) 

när det gäller skada på ursprungsangivelsefunktionen menade domstolen att 

bedömningen ska ta sin utgångspunkt i huruvida en normalt informerad 

och skäligen uppmärksam internetanvändare, utifrån marknadens allmänt 

kända egenskaper, kan förväntas känna till att M&s’s blomsterleveranstjänst 

inte ingår i Interfloras nätverk. om det visar sig att detta inte är allmänt 

känt, ska det bedömas huruvida M&s’s annons gjorde det möjligt för 

internetanvändaren att förstå att nämnda tjänst inte ingick i nätverket, t.ex. 

genom användning av termer såsom ”M&s Flowers”. Denna bedömning är 

upp till den nationella domstolen att göra. 

Beträffande skada på reklamfunktionen konstaterade domstolen att den 

omständighet att tredjemans användning av ett sökord som är identiskt 

51

52 


med ett varumärke tvingar varumärkesinnehavaren att intensifiera sina 

reklamansträngningar för att bibehålla eller öka sin synlighet bland konsumenterna 

inte alltid är tillräcklig för att det ska anses föreligga en skada 

på reklamfunktionen. Domstolen poängterade härvid att syftet med varumärket 

inte är att skydda varumärkesinnehavaren mot tillvägagångssätt som 

utgör en naturlig del av konkurrensen. 

Investeringsfunktionen tar sikte på att innehavaren använder sitt varumärke 

för att skaffa sig eller behålla ett gott rykte som kan tänkas attrahera konsumenterna 

och göra dem lojala mot varumärket. Domstolen menade att när 

tredjemans användning stör varumärkesinnehavarens användning enligt 

ovan skadas varumärkets investeringsfunktion. Huruvida detta förhållande 

är för handen är upp till den nationella domstolen att avgöra. 

Betydelsen av att ett varumärke är känt 

(Tolkning av artikel 5.2 i direktiv 89/104 samt artikel 9.1 c förordning 40/94.) 

när det gäller betydelsen av att ”Interflora” är ett känt varumärke konstaterade 

domstolen följande. Varumärkesinnehavaren av ett känt varumärke 

har rätt att förhindra tredjeman att använda varumärket om användningen 

utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets 

särskiljningsförmåga eller renommé. kända varumärken skyddas 

således mot intrång som innebär förfång för varumärkets särskiljningsförmåga 

(urvattning), förfång för varumärkets renommé (nedsvärtning) eller 

mot intrång som innebär att det dras otillbörlig fördel av varumärkets särskiljningsförmåga 

eller renommé (snyltning). 

när det gäller urvattning föreligger förfång när användningen minskar 

varumärkets förmåga att särskilja varumärkesinnehavarens varor eller tjänster 

från varor och tjänster med annat ursprung, d.v.s. bidrar till att varumärket 

degenereras. Domstolen fastslog att bedömningen huruvida en användning 

bidrar till urvattning ska göras utifrån en ”normalt informerad och 

skäligen uppmärksam internetanvändare” och huruvida denne kan förstå 

att de erbjudna varorna och tjänsterna inte härrör från innehavaren av det


kända varumärket utan från en av dennes konkurrenter. Denna bedömning 

lämnar domstolen till den nationella domstolen att göra. 

när det gäller snyltning konstaterade domstolen inledningsvis att det förhållandet 

att varumärket är känt leder till att många användare kommer att 

använda detta som sökord på internet. Valet av sökord kommer då att medföra 

att en konkurrents annons visas för konsumenten. om konsumenten 

då väljer att i stället köpa konkurrentens vara eller tjänst i stället för varumärkesinnehavarens, 

drar konkurrenten en verklig fördel av varumärkets 

särskiljningsförmåga och renommé. Domstolen menade att det i en sådan 

situation ska bedömas huruvida det föreligger en ”skälig anledning” härför 

eller inte. 

Domstolen menade dock att skälig anledning inte föreligger när en annonsör 

placerar sig i ett känt varumärkes kölvatten för att dra fördel av dess 

attraktionsförmåga, anseende och prestige samt, utan att utge någon ekonomisk 

ersättning eller egna ansträngningar i detta avseende, utnyttja den 

kommersiella ansträngning som varumärkesinnehavaren gjort för att skapa 

och befästa bilden av varumärket. när däremot användning sker i syfte att 

visa ett alternativ till varumärkesinnehavarens varor och tjänster, utan att 

någon imitation av varumärkesinnehavarens varor eller tjänster erbjuds, 

utan att någon urvattning eller nedsvärtning orsakas och utan att varumärkets 

funktioner skadas, anses sådan användning i princip ingå i en sund och 

lojal konkurrens. Under sådana förhållanden, menade domstolen, föreligger 

en skälig anledning. 

53

54 


sökordsannonsering samt användning av annans varumärke på en 

elektronisk marknadsplats 

(c-324/09 L’oréal ii) 

även i förevarande fall vidareutvecklade domstolen några av de principer 

som behandlades i google-domen avseende användning av sökord i söktjänster 

på internet. Målet behandlade dock även en rad tolkningsfrågor om 

annonsering av och på elektroniska marknadsplatser. 

Bakgrunden till målet är följande. l’oréal väckte talan om varumärkesintrång 

mot ebay vid High Court of Justice i england med anledning av dels 

försäljning via ebays marknadsplats, dels sökordsannonsering via googles 

söktjänst ”adWords”. Totalt rörde det sig om 17 varor. Två av varorna var förfalskade, 

medan de andra varorna antingen inte var avsedda för försäljning 

på grund av att de var demonstrationsexemplar eller var avsedda endast 

för försäljning i nordamerika och inte inom europa. Vidare hade vissa av 

varorna sålts utan förpackning. när det gällde annonserna på sökmotorn 

google innehöll dessa sökord som överensstämde med l’oréals varumärken 

och det fanns en reklamlänk till ebay’s hemsida. l’oréal gjorde således 

även gällande att ebay gjort sig skyldigt till intrång då bolaget annonserat 

på google med sökord liknande l’oréals. 

ebay driver en elektronisk marknadsplats som visar annonser för varor som 

säljs av personer som har ett konto hos ebay. ebay tar ut provision på genomförda 

försäljningar. Vid behov hjälper ebay också sina säljare att optimera 

sina försäljningserbjudanden, att inrätta egna online-butiker och att främja 

och öka försäljningen. ebay gör även reklam för vissa varor som utbjuds till 

försäljning på ebay genom annonser i sökmotorer, såsom google. 

Den nationella domstolen ställde en rad frågor till eU-domstolen. Frågorna 

tog dels sikte på konsumtionsrättsliga aspekter, dels huruvida ett kännetecken 

ansågs ”användas” i varumärkesrättslig mening.


Fråga om försäljning av märkesvaror på en elektronisk 

marknadsplats 

(Tolkning av artikel 5 i direktiv 89/104 samt artikel 9 förordning 40/94.) 

Domstolen erinrade inledningsvis om att för att en varumärkesinnehavare 

ska ha rätt att förbjuda tredjeman att använda ett kännetecken som är 

identiskt med eller liknar dennes varumärke krävs att användningen sker i 

näringsverksamhet. 

när det så gäller utbjudande av varor, som varumärkesinnehavaren avsett 

för försäljning i tredjeland, på en elektronisk marknadsplats avsedd för konsumenter 

inom unionen slog eU-domstolen fast följande. en varumärkesinnehavare 

kan motsätta sig försäljning, försäljningserbjudande och reklam 

av varor försedda med dess varumärke när en näringsidkare via en elektronisk 

försäljningsplats utan företagets medgivande säljer varor som inte 

tidigare sålts inom unionen till en konsument inom unionen eller riktar 

försäljningserbjudande till konsumenter i det område där varumärket är 

registrerat inom unionen. De nationella domstolarna ska från fall till fall 

bedöma om reklam eller försäljningserbjudande på en elektronisk marknadsplats 

riktar sig till konsumenterna på nämnda territorium. 

Vidare konstaterade eU-domstolen att utbjudande till försäljning på elektroniska 

marknadsplatser av varuprover och demonstrationsexemplar som 

är försedda med varumärket som skickats ut till återförsäljare, t.ex. i syfte 

att dessa ska demonstreras för konsumenter, innebär i avsaknad av bevis 

för motsatsen inte att varorna har förts ut på marknaden enligt reglerna om 

varumärkesrättslig konsumtion. 

när det gäller de varor som på ebay försålts utan förpackning erinrade 

domstolen dels att frågan om ett varumärkes renommé skadas genom att 

avlägsna förpackningen får bedömas från fall till fall, dels att då varumärkets 

grundläggande funktion är att ange varans ursprung för konsumenten 

utgör det en garanti för att alla varor som bär varumärket har framställts 

eller tillhandahållits under kontroll av ett enda företag som ansvarar för 

deras kvalitet. Domstolen konstaterade härvid att en varumärkesinnehavare 

55

56 


får motsätta sig återförsäljning av kosmetika och parfym när varornas förpackning 

avlägsnats om avlägsnandet innebär att grundläggande uppgifter 

om exempelvis tillverkaren saknas alternativt om varumärkesinnehavaren 

styrker att avlägsnandet av förpackningen skadat varans image och därmed 

varumärkets renommé. 

Reklam för den elektroniska marknadsplatsens webbplats och där 

erbjudna varor med användande av sökord 

(Tolkning av artikel 5.1 a i direktiv 89/104 samt artikel 9.1 a i förordning 

40/94.) 

Domstolen hänvisade inledningsvis till att man när det gäller reklam på 

internet utifrån sökord som sammanfaller med varumärken, redan har fastslagit 

att denna användning utgör användning i näringsverksamhet i varumärkesrättslig 

mening (google-domen). Domstolen prövade därefter dels 

om annonser av den typ som ebay visar med hjälp av en sådan söktjänst 

som google tillhandahåller gäller varor och tjänster som är identiska med 

dem för vilka varumärket har registrerats, dels om nämnda annonser skadar 

eller kan skada någon av varumärkets funktioner. 

när det gäller ebays reklam för sin egen tjänst konstaterade domstolen att 

denna användning inte har skett för varor eller tjänster som är identiska 

med eller liknar dem för vilka varumärket har registrerats. Denna bedömning 

bör i stället ske enligt bestämmelserna avseende utökat skydd för 

kända varumärken. 

när det däremot gäller den reklam som ebay gjort för försäljningserbjudanden 

som kommer från företagets försäljningskunder konstaterade domstolen 

att ebays användning skett för varor eller tjänster som är identiska med 

dem som varumärket har registrerats för och att användningen skett på ett 

sådant sätt att ett samband uppstår mellan kännetecknet och tjänsten. 

Domstolen kom sammanfattningsvis fram till att en varumärkesinnehavare 

har rätt att förbjuda en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats 

att använda sökord identiska med varumärket på internet för att göra


reklam för varor försedda med varumärket och som erbjuds på nämnda 

marknadsplats, när reklamen gör det svårt för konsumenten att veta om 

varan som avses i annonsen kommer från varumärkesinnehavaren, från ett 

företag med ekonomiska band till varumärkesinnehavaren eller från tredjeman. 

Användning av kännetecken som sammanfaller med varumärken i 

försäljningserbjudanden på den elektroniska marknadsplatsen 

(Tolkning av artikel 5 i direktiv 89/104 samt artikel 9 förordning 40/94.) 

Vid handel på elektroniska marknadsplatser är det ofrånkomligt att kännetecken 

som är identiska med eller liknar varumärken kommer att visas 

på den webbplats som drivs av näringsidkaren som står bakom den elektroniska 

marknadsplatsen, så som ebay. 

eU-domstolen konstaterade härvid att den näringsidkare som driver en 

elektronisk marknadsplats inte kan anses ”använda” kännetecken som är 

identiska med eller liknar varumärken som förekommer i försäljningserbjudanden 

på dennes webbplats. användningen görs i stället av försäljningskunderna 

till näringsidkaren som driver marknadsplatsen och inte av 

näringsidkaren själv. 

Ebays ansvar som mellanhand 

(Tolkning av artikel 14.1 i direktiv 2000/31, ”Direktiv om elektronisk handel”.) 

Den nationella domstolen ville även få klarhet i dels huruvida den tjänst 

som exempelvis ebay tillhandahåller utgör en ”värdtjänst” enligt e-handelsdirektivet, 

dels under vilka förutsättningar näringsidkaren i så fall ska 

anses ha sådan kännedom som avses i direktivet. 

när det gäller den första frågan konstaterade domstolen att för det fall en 

näringsidkare lämnat hjälp som bland annat bestått i att optimera presentationen 

av de aktuella försäljningserbjudandena eller att göra reklam för 

erbjudandena, kan näringsidkaren inte anses ha haft en neutral ställning 

mellan försäljningskunden och potentiella köpare. Denna får i stället anses 

57

58 


ha utövat en aktiv roll, varpå näringsidkaren inte kan åberopa det undantag 

från ansvar som föreskrivs i e-handelsdirektivet. 

Beroende på om näringsidkaren kan anses ha utövat en aktiv roll eller inte, 

blir det aktuellt att utreda huruvida denne uppfyller villkoren i e-handelsdirektivet 

för att omfattas av undantaget från ansvar. 

Domstolen kom därvid fram till att e-handelsdirektivet ska tolkas så att när 

näringsidkaren inte utövar en aktiv roll kan denne enbart hållas ansvarig 

i mål där skadestånd kan komma att utdömas om näringsidkaren hade 

kännedom om sådana fakta eller omständigheter som borde ha föranlett 

insikt om olagliga försäljningserbjudanden eller när det kommit till dennes 

kännedom inte tagit bort sådan information utan dröjsmål. näringsidkaren 

utövar en aktiv roll när denne lämnar hjälp bestående i att optimera 

presentationen av aktuella försäljningserbjudanden eller att göra reklam för 

dessa. Huruvida ebay har utövat en sådan aktiv roll eller inte är upp till den 

nationella domstolen att avgöra. 

Sammanfattning och slutsatser av C-323/09 och C-324/09 

av eU-domstolens domar kan man dra några generella slutsatser när det 

gäller användning av annans varumärke dels som sökord i söktjänster på 

Internet, dels på elektroniska marknadsplatser. 

I Interflora-domen har eU-domstolen konstaterat att utöver varumärkets 

ursprungsfunktion kan användning av någon annans varumärke som sökord 

i en söktjänst på internet medföra skada på varumärkets investeringsfunktion. 

Detta sker när tredjemans användning stör varumärkesinnehavarens 

användning av sitt varumärke för att skaffa sig eller behålla ett gott rykte 

som kan tänkas attrahera konsumenterna och göra dem lojala mot varumärket. 

Vidare har eU-domstolen i samma dom slagit fast att varumärken 

som är kända kan skyddas mot intrång som innebär förfång för varumärkets 

särskiljningsförmåga (urvattning) eller som innebär att det dras otillbörlig 

fördel av varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé (snyltning).


I l’oréal II-domen konstaterade eU-domstolen bl.a. när det gäller användning 

av sökord i en söktjänst på internet att man får skilja på huruvida 

användningen av någon annans varumärke som sökord sker i förhållande 

till de tjänster som den elektroniska marknadsplatsen erbjuder eller i reklam 

för varor och tjänster som hänför sig till den elektroniska marknadsplatsens 

försäljningskunder. I den förstnämnda situationen kan det vara svårt 

att påvisa att användning sker för samma eller liknande tjänster. samma 

princip gäller själva användningen på den elektroniska marknadsplatsen, 

där försäljningskunderna får anses vara de som använder varumärken i sina 

erbjudanden. 

Bang & olufsen förlorar talan rörande tredimensionellt varumärke 

(t-508/08) 

Bang & olufsens utdragna strid för att som eU-varumärke få registrera 

sitt tredimensionella kännetecken har nu avgjorts av förstainstansrätten 

(tribunalen). Tribunalen ansåg att Board of appeal gjorde rätt i att pröva 

även andra absoluta registreringshinder och avslog Bang & olufsens överklagande 

med hänvisning till att kännetecknet består av en form som ger 

varan ett betydande värde och därmed inte är registrerbar enligt artikel 

7.1 e iii i rådets förordning (eg) nr 40/94 av den 20 december 1993 om 

gemenskapsvarumärken (förordning nr 40/94) (numera ersatt av rådets förordning 

(eg) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken). 

Bakgrund 

Bang & olufsen ansökte den 17 september 2003 om registrering av en 

högtalare som tredimensionellt kännetecken. ansökan avslogs med hän- 

visning till utstyrselns bristande särskiljningsförmåga och att särskiljningsförmåga 

inte heller förvärvats till följd av användning. Board of appeal avslog 

Bang & olufsens överklagande med hänvisning till bristande ursprunglig 

särskiljningsförmåga. Designen ansågs ovanlig men inte särskiljande och 

uppfattades därför inte som ett kännetecken. Bang & olufsen förde talan 

om ogiltigförklaring av beslutet i tribunalen och anförde bland annat att 

Board of appeal hade underlåtit att pröva registreringsansökan mot andra- 

59

60 


handsgrunden att utstyrseln förvärvat särskiljningsförmåga genom användning. 

nämnda talan resulterade i att Board of appeal vidtog en rättelse 

och angav att den begått ett uppenbart fel genom att underlåta att pröva 

om registreringsansökan genom användning förvärvat särskiljningsförmåga. 

Board of appeal ändrade således sitt tidigare beslut och avslog registreringsansökan 

även på den grund att särskiljningsförmåga inte förvärvats till 

följd av användning. Bang & olufsen vände sig åter till tribunalen, som 

biföll talan och anförde att Board of appeal på ett felaktigt sätt slagit fast 

att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga. Tribunalen uttalade 

att om omsättningskretsen uppfattar ett kännetecken som en uppgift om 

kommersiellt ursprung har det ingen inverkan på särskiljningsförmågan om 

kännetecknet samtidigt fyller någon annan funktion. Board of appeal upphävde 

granskarens beslut avseende bristande särskiljningsförmåga. Board of 

appeal prövade dock ansökan med utgångspunkt i ett annat absolut registreringshinder 

än det nyss nämnda och avslog ansökan med motiveringen att 

kännetecknet endast består av en form som ger varan ett betydande värde 

i den mening som avses i 7.1 e iii förordning nr 40/94. Tribunalen har nu 

avgjort Bang & olufsens överklagande av Board of appeals senaste beslut. 

Tribunalen 

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 63.6 i förordning nr 40/94 nämligen 

att byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att följa Europeiska gemenskapernas 

domstols dom. 

Bang & olufsen gjorde i första hand gällande att granskaren vid oHIM 

och Board of appeal redan avgjort att artikel 7.1 e iii i förordning nr 40/94 

inte var tillämplig på det sökta varumärket. Tribunalen fann att de tidigare 

instanserna inte uttalat sig om tillämpningen av artikel 7.1 e iii utan endast 

om det sökta varumärkets särskiljningsförmåga, inneboende eller förvärvad. 

I andra hand gjorde Bang & olufsen gällande att Board of appeal är skyldig 

att följa tribunalens dom och endast registrera det sökta varumärket 

utan möjlighet att beakta annat absolut registreringshinder. Tribunalen 

anförde att ett ogiltigförklarande av det överklagade beslutet på denna


grund skulle föranleda oHIM att på nytt granska det sökta varumärket, 

eftersom oHIM är skyldigt att ex officio pröva om en ansökan faller under 

ett absolut registreringshinder. Tribunalen ansåg således att Board of 

appeal gjort helt rätt i att företa en ny prövning av aktuell ansökan under 

annat absolut registreringshinder. 

I tredje hand gjorde Bang & olufsen gällande att hindret i 7.1 e iii inte 

kan prövas eftersom det inte åberopats före hindret i 7.1 b om bristande 

särskiljningsförmåga. Tribunalen anförde att de absoluta hindren i artikel 

7.1 anges utan inbördes ordning. kännetecken som omfattas av artikel 7.1 e 

kan aldrig förvärva särskiljningsförmåga till följd av användning, varför den 

inte behöver prövas mot bakgrund av artikel 7.3 i motsats till om kännetecknet 

omfattas av ett hinder stadgat i artikel 7.1 b-d. Det finns således ett 

intresse av att initialt pröva om hinder föreligger enligt artikel 7.1 e, dock 

inte en skyldighet. 

Talan vann således inte bifall hos tribunalen såvitt avser den första grunden 

hänförlig till åsidosättande av artikel 63.6 i förordning nr 40/94. 

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 e iii i förordning nr 40/94 

nämligen att kännetecknet endast består av en form som ger varan ett betydande 

värde. 

Initialt kan konstateras att varans design kan utgöra ett varumärke enligt 

artikel 4 i förordning nr 40/94. enligt artikel 7.1 e ska emellertid registrering 

nekas för kännetecken som endast består av en form som följer av varans 

art, en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat eller 

en form som ger varan ett betydande värde. 

Bang & olufsen gör i första hand gällande att det i praxis fastslagna syftet 

bakom artikel 7.1 e, nämligen att förhindra att ensamrätt ges till tekniska 

lösningar eller användbara egenskaper hos en vara som användare sannolikt 

skulle kräva hos konkurrenternas varor, inte är tillämpligt vad gäller artikel 

7.1 e iii. Tribunalen finner dock inget stöd för sökandens påstående utan 

61

62 


anser att det omedelbara syftet med artikel 7.1 e iii är att förbjuda registrering 

av former som är rent funktionella, eller som ger varan ett betydande 

värde för att undvika ensamrätt till sådana former. 

I andra hand har Bang & olufsen gjort gällande att den aktuella formen 

inte kan omfattas av artikel 7.1 e iii eftersom denna ska tolkas restriktivt och 

andra egenskaper än formen måste beaktas. Tribunalen anser att formen för 

vilken registrering sökts i sin helhet utgör en anmärkningsvärd design som 

är lätt att memorera. Designen av varan är enligt tribunalen mycket viktig 

för konsumentens val, även om andra egenskaper hos varan också beaktas. 

Bang & olufsen har medgivit att designen är en betydande del av bolagets 

varumärkesstrategi och att den ökar varans värde. även bevisning i målet 

visar att varans form är en viktig egenskap i marknadsföringen. Tribunalen 

anser därför att Board of appeal inte har gjort något fel i sin bedömning 

vad gäller det betydande värdet av varans design. Tribunalen tillade dock 

att det faktum att formen ger varan i fråga ett betydande värde inte utesluter 

att andra egenskaper hos varan, såsom i förevarande fall de tekniska kvaliteterna, 

också kan ge den aktuella varan ett betydande värde. 

Talan vann således inte bifall hos tribunalen såvitt avser den andra grunden 

hänförlig till åsidosättande av artikel 7.1 e iii i förordning nr 40/94. 


Bang & olufsens ansökan om varumärkesskydd för sitt tredimensionella 

kännetecken har således avslagits av tribunalen med hänvisning till det 

absoluta registreringshindret att kännetecknet består av en form som ger 

varan ett betydande värde. Detta undantag kan inte avhjälpas ens med den 

starkaste inarbetning. Historiskt har nämnda undantag sällan tillämpats. 

Frågan efter tribunalens avgörande är om undantaget i framtiden kommer 

att tillämpas mer frekvent eftersom formens värde idag sannolikt är 

högt för en mängd olika varor på marknaden. Undantaget är till viss del 

motsägelse-fullt. å ena sidan ska formen vara så speciell att den uppfyller 

kravet på att fungera som ett kännetecken. å andra sidan får formen inte 

vara så speciell att den är väsentlig för konsumentens val av varan eftersom 

formen då medför ett betydande värde för varan i fråga vilket gör att varu-


märket inte blir registrerbart enligt detta undantag. På så vis kan undantaget 

drabba alltför nytänkande och framgångsrik formgivning. anledningen 

härtill synes vara att man inte vill ge en form ett i tid obegränsat skydd, ett 

produktionsmonopol, genom en varumärkesregistrering, utan istället hänvisa 

dessa fall till andra immaterialrättsliga skyddsformer begränsade i tiden, 

så som designskydd och upphovsrätt. Här kan tilläggas att det heller inte 

finns absoluta hinder för designskydd så som för varumärkesskydd. ligger 

undantaget beträffande formens betydande värde för varan i fråga i farans 

riktning är det med anledning av det ovan nämnda rekommendabelt att 

innan, eller åtminstone i samband med, en varumärkesansökan för en form 

även överväga designskydd. Vid marknadsföring bör även hållas i åtanke 

att tribunalen betonade det faktum att Bang & olufsens marknadsföring 

framhållit sin säregna design som ett skäl för att undantaget i detta fall var 

uppfyllt. 

Det återstår nu att se om tribunalens dom kommer att stå fast eller om Bang 

& olufsen försöker gå vidare till eU-domstolen. 

california White/red-målet (t 572-11) 

svea hovrätt meddelade den 30 juni 2011 en dom avseende varumärkens 

särskiljningsförmåga vid beskrivande ordelement. I målet hävdade käranden 

att ordvarumärkena CalIFornIa WHITe och CalIFornIa 

reD skulle hävas på grund av bristande särskiljningsförmåga vid såväl regi- 

streringstillfällena som vid tidpunkten för talans väckande. svaranden 

menade å sin sida att varumärkena hade en inneboende särskiljnings- 

förmåga eller i vart fall förvärvat sådan, varför kärandens talan skulle ogillas. 


V & s Vin och sprit aktiebolag (Vin & sprit) lanserade år 1989 ett rött 

vin benämnt California red i sverige. år 1990 lanserades ett motsvarande 

vitt vin med namnet California White. etiketterna på vinerna ändrades 

år 1996 genom att dessa försågs med en bild av golden gate-bron i san 

Francisco, kalifornien. samma år gav Vin & sprit in varumärkesansökningarna 

CalIFornIa reD (nr. 330099) och CalIFornIa WHITe 

63

64 


(nr. 330098) för registrering i sverige. De aktuella ansökningarna avslogs 

först, men bifölls sedan av Patentbesvärsrätten (PBr) år 1999. PBr uttalade 

att varumärkena, som också bestod av en bild av golden gate-bron, hade 

förvärvat tillräcklig särskiljningsförmåga för att kunna registreras. Varumärkena 

har emellertid hävts genom en dom från stockholms tingsrätt den 28 

april 2009 med hänvisning till bland annat att Vin & sprit inte kunde visa 

verkligt bruk av varumärkena i dess registrerade form under den i målet 

relevanta femårsperioden. 

Vin & sprit ansökte dock i mellantiden och innan ovan nämnda varumärkesregistreringar 

hade hunnit hävas, den 21 december 2006 om varumärkesregistrering 

för ordvarumärkena CalIFornIa reD och CalIFornIa 

WHITe i klass 33 för varorna alkoholhaltiga drycker (ej öl). Patent- och 

registreringsverket (PrV) gjorde först bedömningen att ordvarumärkena 

inte uppfyllde kraven på särskiljningsförmåga. ordvarumärkena registrerades 

emellertid i juni 2007 sedan Vin & sprit hade åberopat PBr:s ovan 

nämnda beslut samt presenterat försäljningssiffror avseende vinerna till 

stöd för att varumärkena hade förvärvat särskiljningsförmåga. 

golden state Vintners (gsV) hade tidigare ett affärsförhållande med Vin 

& sprit, varvid gsV levererade vitt vin i bulk till Vin & sprit. I det nu 

aktuella målet väckte gsV talan mot Vin & sprit med yrkande om att ovan 

nämnda registreringar från 2007 för ordvarumärken CalIFornIa reD 

(nr. 0389297) och CalIFornIa WHITe (nr. 0389296) i klass 33 skulle 

hävas. som grund för sin talan angav gsV att ordvarumärkena saknade 

såväl förvärvad som inneboende särskiljningsförmåga vid registrerings- 

tidpunkten och vid tidpunkten för talans väckande. ordmärkena hade 

således enligt gsV:s uppfattning registrerats i strid med den förut gällande 

varumärkeslagen (1960:644). 

Vin & sprit å sin sida hävdade att ordvarumärkena vid registreringstidpunkten 

hade erforderlig särskiljningsförmåga för att kunna registreras och att 

varumärkena alltjämt innehade sådan grad av särskiljningsförmåga att de 

kunde registreras. ordvarumärkena hade enligt Vin & sprit i vart fall förvärvat 

tillräcklig särskiljningsförmåga.


Domstolens bedömning 

såväl tingsrätten som hovrätten ogillade gsV:s talan. Tingsrätten var av 

uppfattningen att ordvarumärkena saknade ursprunglig särskiljningsförmåga 

då orden ”white” och ”red” anger beskaffenhet och ordet ”California” 

anger geografiskt ursprung. I likhet med tingsrätten ansåg hovrätten 

att ordvarumärkena saknade inneboende särskiljningsförmåga. Däremot 

ansågs att CalIFornIa WHITe och CalIFornIa reD hade förvärvat 

särskiljningsförmåga genom omfattande bruk av varumärkena. någon 

anledning att häva registreringarna fanns således inte. 

Varumärkens särskiljningsförmåga 

Hovrätten konstaterade att de aktuella svenska bestämmelserna om erhållande 

och vidmakthållande av varumärkesregistrering kan behöva tolkas 

och tillämpas i ljuset av eU-rätten, varvid eU-domstolens avgörande 

ska tjäna som vägledning. av sådan praxis framgår att ett varumärkes sär- 

skiljningsförmåga ska bedömas dels med avseende på de produkter eller 

tjänster som registreringen omfattar, dels utifrån den uppfattning som en 

normalt informerad och skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument 

kan tänkas ha. Vid bedömningen av om ett varumärke lämpar 

sig som identifikationsmedel för att fastställa att den ifrågavarande varan 

har sitt ursprung i ett visst företag och att varan kan särskiljas från andra 

företags varor, ska hänsyn tas till exempelvis varumärkets inneboende 

egenskaper, den marknadsandel som varumärket innehar, hur länge och 

inom hur stort geografiskt område varumärket har brukats och den andel 

av omsättningskretsen som tack vare varumärket som kan ange att varan 

kommer från ett visst företag. 

Förvärvad särskiljningsförmåga 

Hovrätten angav att de aktuella varumärkena innehåller deskriptiva element 

och sammantagna har en i hög grad beskrivande karaktär för de varor 

för vilka de har registrerats. någon inneboende särskiljningsförmåga föreligger 

således inte. Hovrätten gick därefter vidare och prövade om ordvarumärkena 

hade förvärvat sådan särskiljningsförmåga. gsV hade invänt att 

varumärkena används för varor som är lågt prissatta, vilket ska beaktas vid 

bedömningen av varumärkenas särskiljningsförmåga eftersom en konsu- 

65

66 


ment inte uppmärksammar varumärket med lågt pris i samma utsträckning 

som för en vara med högt pris. Hovrätten konstaterade dock i detta sammanhang 

att ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas med avseende 

på de produkter eller tjänster som registreringen omfattar. genomsnitts- 

konsumentens förmåga att uppmärksamma varumärket som identifikationsmedel 

bör därför bedömas i första hand mot bakgrund av vilken kategori 

av varor som registreringen omfattar. 

Omsättningskretsens kännedom och användning under avsevärd tid 

De marknadsundersökningar som Vin & sprit hade presenterat gav vid 

handen att omsättningskretsen i stor utsträckning känner till de aktuella 

varumärkena, dock kunde inte några slutsatser dras om att konsumenter 

identifierar varumärkena med produkterna i fråga. Hovrätten konstaterade 

vidare att varumärkena använts av Vin & sprit under en lång tid och att det 

inte hade någon betydelse att innehållet i de produkter som varumärkena 

använts för i viss mån skiftat under årens lopp, vinet hade nämligen haft 

olika producenter och leverantörer. Den omständighet att CalIFornIa 

WHITe och CalIFornIa reD under perioder använts som del av eller 

i kombination med annat varumärke var inte av betydelse i detta sammanhang 

då det inte kan uppställas något krav på att varumärkena ska ha använts 

självständigt för att förvärva särskiljningsförmåga. avgörande är snarare att 

användningen av respektive varumärke gjort det möjligt för omsättningskretsen 

att identifiera varan som härrörande från ett visst företag. Hovrätten 

anförde vidare att både CalIFornIa WHITe och CalIFornIa 

reD har haft och fortfarande har betydande marknadsandelar, även om 

CalIFornIa WHITe utmärker sig i detta avseende då det sedan lanseringen 

varit ett av det bäst säljande vita vinerna på systembolaget. Hov- 

rätten menade dock att det var naturligt för konsumenter att associera varumärkena 

med varandra då de har använts och fortfarande används sida vid 

sida för liknande varor. även i målet presenterade tidningsartiklar gav stöd 

för vinernas försäljningsframgång. 

Vid en helhetsbedömning av omsättningskretsens kännedom om varu- 

märkena, den avsevärda tid som varumärkena har använts och omständigheten 

att varumärkena, särskilt CalIFornIa WHITe, haft och


fortfarande har väsentliga marknadsandelar, ansåg hovrätten det visat att 

varumärkena förvärvat och alltjämt innehar tillräcklig särskiljningsförmåga. 

Tingsrättens dom fastställdes därmed. 

Slutsats 

avgörandet visar att en lång användning av ett varumärke i kombination 

med betydande marknadsandelar och stor kännedom i omsättningskretsen 

kan leda till att varumärket anses ha förvärvat särskiljningsförmåga, 

trots att varumärket i sig i hög grad är av beskrivande karaktär. att varorna 

eller tjänsterna har ett lågt pris är inte av betydelse vid bedömning av varu- 

märkets särskiljningsförmåga då genomsnittskonsumentens förmåga att 

uppmärksamma varumärket som identifikationsmedel bör därför bedömas 

i första hand mot bakgrund av vilken kategori av varor som registreringen 

omfattar. av domen framgår vidare att det inte finns något krav på att varumärket 

används självständigt för att kunna erhålla särskiljningsförmåga, så 

länge konsumenterna kan identifiera att varan kommer från ett visst företag. 

67

68 


Johan Norderyd 

tel: +46 40 664 66 56 

johan.norderyd@lindahl.se 

Malin Cronhamn 

tel: +46 40 622 66 66 

malin.cronhamn@lindahl.se 

Elna Jönsson 

tel: +46 40 622 66 64 

elna.jonsson@lindahl.se 

Cecilia Åberg 

tel: +46 40 622 66 67 

cecilia.aberg@lindahl.se


generaladvokatens yttrande av den 29 november 2011 i mål 

c 307/10 chartered institute of Patent Attorneys v registrar of 

trade marks 

Bakgrund i korthet 

Chartered Institute of Patent attorneys (”CIPa”) ansökte till registrar of 

Trade Marks i storbritannien (”registret”) om att registrera varumärket IP 

TranslaTor för olika tjänster inom klass 41 enligt den nionde årgången 

av niceklassificeringssystemet. ovanstående tjänsteförteckning motsvarade 

helt rubriken i klass 41 i niceklassificeringssystemet, d.v.s. ”undervisning/ 

utbildning; underhållning; sport- och idrottsaktiviteter, kulturverksamhet”. 

registret nekade registrering med hänvisning till att det sökta varumärket 

var beskrivande för översättningstjänster, vilka omfattas av klass 41 men 

som inte ingår i klassrubriken i och för sig. 

CIPa överklagade beslutet och anförde att ansökan varken angav eller avsåg 

översättningstjänster. oHIM anser enligt kommunikation nr 4/03 sammanfattningsvis 

att en ansökan om ett gemenskapsvarumärke som anger 

en klassrubrik ska omfatta samtliga varor eller tjänster i sådan klass. Vissa 

medlemsstater tillämpar följaktligen denna princip, men andra kräver en 

högre grad av specificering. 

Sammanfattning av yttrandet och generaladvokatens förslag till 

avgörande 

generaladvokaten hade att ta ställning till följande frågor: 

1. är det nödvändigt att klart och precist ange vilka varor och tjänster som 

omfattas av en varumärkesansökan, och i så fall hur klart och precist? 

2. är det tillåtet att använda de generella termerna i niceklassificeringens 

rubriker vid varumärkesansökan? 

3. är det nödvändigt eller tillåtet att tolka användning av niceklassificeringens 

rubriker i enlighet med oHIM:s kommunikation nr 4/03? 

69

70 


generaladvokaten inleder med att notera att niceklassificeringen inte är 

en juridiskt bindande rättsakt utan snarare fyller en administrativ och praktisk 

funktion, bl.a. för att underlätta sökningar i varumärkesregistren. Detta 

framgår bl.a. av regel 2(4) i Implementeringsförordningen (Förordning 

(eg) nr 2868/95), där det även anges att enbart indelningen av varor och 

tjänster under en viss, eller vissa, rubriker i niceklassificeringen inte ska 

vara avgörande för varuslagslikhet. Medlemsstaterna är därutöver fria att 

använda sig av niceklassificeringens rubrikindelning eller att avvika från 

den. 

Både varumärkesdirektivet (2008/95/eg) och varumärkesförordningen 

(förordning (eg) nr 207/2009) innebär att identifieringen av de varor och 

tjänster sökanden vill registrera måste uppfylla vissa krav på tydlighet och 

precision. 

generaladvokatens svar på den första frågan innebär att identifikationen 

av vilka varor och tjänster som omfattas av ansökan måste vara tillräckligt 

tydlig för att behöriga myndigheter och näringslivets aktörer ska kunna göra 

en korrekt bedömning av varumärkets skyddsomfång. Tydlighetskraven kan 

uppfyllas antingen genom att produkterna eller tjänsterna räknas upp i en 

specificerad lista, eller genom att identifiera de grundläggande och objektiva 

egenskaperna för de aktuella varorna eller tjänsterna. 

kraven på tydlighet och precision måste dock bedömas i enlighet med 

omständigheterna i det enskilda fallet och i enlighet med de specifika varor 

och tjänster sökanden vill registrera. Detta gäller oavsett om det rör sig om 

ett nationellt varumärke eller ett gemenskapsvarumärke. 

svaret på den andra frågan ska enligt generaladvokaten vara att det i och för 

sig inte är uteslutet att använda generella begrepp enligt niceklassificeringens 

rubriker, förutsatt att identifieringen av varor och tjänster i det enskilda 

fallet ändå uppfyller kraven på tydlighet och precision. som exempel nämner 

generaladvokaten ”tvål” i klass 3 som varande tillräckligt tydlig oavsett 

att begreppet återfinns i klassrubriken. rubriken i klass 45, som bl. a. inkluderar 

”personliga och sociala tjänster utförda för att tillmötesgå individers


behov”, anser generaladvokaten däremot bara i allmänna ordalag beskriva 

ett stort antal skilda tjänster såsom dejtingtjänster och krematorietjänster 

och är därför inte tillräckligt tydlig. 

slutligen, avseende den tredje frågan, anser generaladvokaten att oHIM:s 

tillämpning av klassrubriker enligt kommunikation 4/03 inte garanterar 

tillräcklig tydlighet och precision såsom anförts ovan. 

Sammanfattande reflektioner 

Den generella slutsatsen av generaladvokatens yttrande är att en varumärkessökande 

måste precisera de produkter och tjänster som avses med varumärket 

ganska väl. ansökan med angivande enbart av klassrubrik, som alltjämt 

förekommer, kan inte med självklarhet anses innebära att varumärket 

vinner skydd för samtliga produkter eller tjänster som ingår i den aktuella 

klassen. 

Det ställer högre krav på hur sökanden utformar varu- och tjänsteförteckningen 

i sin varumärkesansökan. skyddsomfånget kan möjligen som en 

följd komma att bli snävare, men vinner samtidigt i tydlighet. Detta förhållande 

kan dock vara till fördel för sökanden i förhållande till reglerna om 

användningstvång, eftersom avgränsningen rimligen innebär att sökanden 

inte ansöker om registrering av produkter och tjänster som sökanden inte 

har en intention att faktiskt saluföra. 

I förhållande till internationellt samordnade portföljer kan det dock diskuteras 

vilken praktisk betydelse generaladvokatens yttrande innebär, eftersom 

sådana ofta har en högre grad av precisering för att lättare fungera i flera 

jurisdiktioner utan att avvika från en enhetlig varu- och tjänsteförteckning. 

en relevant fråga är dock om sökande som tills nu använt eller överväger 

registrering enbart med niceklassificeringens rubriker genast bör överväga 

större precision eller inte. generaladvokatens yttrande är inte bindande för 

domstolen, och ett slutligt avgörande kan inte väntas förrän under 2012. Vår 

uppfattning är dock att en sökande troligen gör klokt i att anpassa sina varu- 

och tjänsteförteckningar enligt generaladvokatens anvisningar redan nu. 

71

72 


Frågan kan även ställas hur redan registrerade gemenskapsvarumärken ska 

hanteras om kommunikation 4/03 ogiltigförklaras av eU-domstolen. ska 

dessa kvarstå oförändrade, medges precisering i efterhand eller rentav anses 

för oprecisa för att medges fortsatt giltighet? 

Fredrik Persson 

tel: +46 31 799 10 49 

fredrik.persson@lindahl.se 

Sepideh Sadeghi 

tel: +46 31 799 10 57 

sepideh.sadeghi@lindahl.se

Firmarätt

Användningstvånget 

74 

firmArätt 

tv 7 stockholm-målet (högsta domstolens dom 2011-12-29 

i mål nr t 1408-09) 

Firmarättsliga tvister är relativt ovanliga i domstolarna. Detta mål som gick 

upp till HD gäller frågan huruvida innehavaren av firman TV 7 stockholm 

aktiebolag hade gjort verkligt bruk av firman i sverige för den verksamhet 

som den registrerats för under fem år före väckande av talan om hävning. 

HD-domen innehåller en vägledande genomgång av gällande rätt och tidigare 

avgöranden från HD och eU-domstolen samt en principiellt viktig 

analys av vilka omständigheter som är relevanta för bedömningen av frågan 

om hävning av firma på grund av underlåten användning. 

I målet yrkade nonstop Television 7.0 aB (nonstop Television) att firman 

TV 7 stockholm aktiebolag skulle hävas på grund av att den inte använts på 

det sätt som krävs för att ensamrätten skall få bibehållas (16 a § firmalagen). 

TV 7 stockholm aktiebolag (TV 7 stockholm) bestred denna talan. HD 

ansåg i domen att kravet på användning var uppfyllt och fastställde därmed 

hovrättens domslut. 

I enlighet med övergångsbestämmelserna till ändringen av firmalagen som 

trädde i kraft den 1 juli 2011 avgjordes målet i HD enligt den nya lydelsen 

av 16 a §, trots att den omtvistade firman registrerades och talan väcktes vid 

tingsrätten före lagändringen. Den kritiska frågan var om innehavaren gjort 

”verkligt bruk” av firman. 

HD noterade i domskälen att bestämmelsen i 16 a § firmalagen utformats 

i överensstämmelse med 3 kap. 2 § i den nya varumärkeslagen och att det 

enligt förarbetena till 16 a § uttalas att bestämmelsen om hävning av firmor 

på grund av underlåten användning behövde anpassas till motsvarande 

bestämmelse i varumärkeslagen för att skapa en god balans och ett gott 

samspel mellan firmarätten och varumärkesrätten men att undantag bör 

göras om det finns sakliga skäl för detta, exempelvis med hänsyn till firmans

firmArätt 

associationsrättsliga funktion eller dess användning som offentligrättsligt 

individualiseringsmedel. 

HD ansåg att kriterierna för verkligt bruk av en firma bör ta sin utgångspunkt 

i firmans huvudsakliga funktion, att identifiera den näringsverksamhet 

som näringsidkaren bedriver. Detta leder enligt HD till att begreppet 

verkligt bruk inte kan förstås på riktigt samma sätt när det gäller firmor som 

när det gäller varumärken. De kriterier som utvecklats på varumärkesområdet 

är därför inte fullt ut tillämpliga på firmaområdet. 

HD uttalade vidare att det inte räcker att näringsidkaren under den relevanta 

tidsperioden använt firman i olika sammanhang, utan också att 

användningen skett just för sådan verksamhet som den registrerats för. Vad 

som ligger i detta krav får bedömas med hänsyn till vilket slags verksamhet 

som ska bedrivas. I mera komplicerade verksamheter kan det vara tillräckligt 

att det under den relevanta tidsperioden har vidtagits åtgärder som leder 

näringsidkaren närmare målet att bedriva viss verksamhet. 

Firman TV 7 stockholm aktiebolag registrerades 1994 för tv-sändningar 

och därmed förenlig verksamhet. Den relevanta tidsperioden för bedömningen 

av om användningstvånget var uppfyllt var 2002-2007. HD fann 

utrett att det var ett komplicerat, tidskrävande och kostsamt projekt att starta 

en tv-kanal, där det krävdes att ett stort antal åtgärder vidtogs för att det 

skulle vara möjligt att starta sändningsverksamhet. 

Den användning av firman som åberopades av TV 7 stockholm, bestående 

bl.a. i webb-tv-sändningar och ingående av ett avtal med ett närstående 

bolag för bedrivande av verksamhet för TV 7 stockholms räkning syftande 

till att förbereda för tv-sändningar samt användning av firman i årsredovisningarna 

under de aktuella åren och i kontakter med myndigheter, ansåg 

HD utgjorde verkligt bruk av firman för den verksamhet som den registrerats 

för. 

75

76 

firmArätt 

Ulf Dahlgren 

tel: +46 8 527 70 905 

ulf.dahlgren@lindahl.se

patenträtt

Patenträttens utveckling 

78 

PAtenträtt 

som vi rapporterade i föregående årsbok är den stora immaterialrättspolitiska 

frågan relaterad till eU-patent och europeisk patentdomstol, ett projekt 

som den svenska regeringen drivit aktivt. en utveckling har skett som 

kommenteras mera i detalj nedan. en eU-förordning avseende det enhetliga 

patentskyddet (eU-patent med undantag för Italien och spanien som 

valt att stå utanför) samt en särskild förordning avseende språkhanteringen 

har tagits fram och även hanterats i europaparlamentet. Troligen återstår 

det inte några större ändringar i dessa förordningar men de kan inte träda 

ikraft före avtalet om europeisk patentdomstol har trätt ikraft. I december 

2011 havererade de politiska förhandlingarna p.g.a. av att enighet inte kunde 

uppnås om i vilket land domstolens Central Division skall vara belägen. 

I övrigt har vi att redovisa ett mycket intressant avgörande i ett patentmål 

från Högsta domstolen avseende preskription av skadestånd i belysning 

av gällande femårsregel (som är densamma i varumärkes- och mönsterlagen). 

Hovrätten har ändrat en tingsrättsdom som gäller bedömningen av 

det svåra kriteriet om uppfinningshöjd och tingsrätten har i ett fall prövat 

frågan om föranvändarrätt, där praxis är mycket sparsam. synnerligen 

viktiga avgöranden från eU-domstolen har meddelats inom området för 

läkemedelspatent. ett av dessa avgöranden avser tolkningen av undantaget 

att inte kunna få patent beviljat för användningen av mänskliga embryon. 

Det för patenthavaren negativa beslutet medför enligt vissa bedömare klara 

risker för mindre investeringar i stamcellsforskning för behandling av vissa 

nervsjukdomar (Parkinsons sjukdom m.fl.). De övriga avgörandena avser 

förutsättningarna att under vissa omständigheter kunna få s.k. tilläggsskydd 

(sPC) för läkemedelspatent. 

när preskriberas ersättningsanspråk i patentmål? 

(nJA 2011 s 270) 

I en fråga om skadeståndsersättning på grund av patentintrång har Högsta 

domstolen prövat när preskription ska anses inträda.

PAtenträtt 

I tidigare mål hade fastställts att Delavals (Delaval International aB) 

patent var giltigt samt att motparten lely (lely Industries n.V. och lely 

sverige aB) genom att sälja en typ av mjölkningsrobotar hade gjort intrång 

i Delavals patent. 

Mellan parterna var det ostridigt att lely sålt sju mjölkningsrobotar, vilka i 

Högsta domstolen betecknades nr 3-9 (tidigare under målets handläggning 

i tingsrätten hade ytterligare två robotar varit aktuella). Försäljningarna 

kunde delas upp enligt följande; (a) avtal om försäljning slöts, (b) roboten 

levererades, (c) roboten installerades, (d) start-up av roboten, (e) slutförande 

av intrimning samt (f) slutbetalning. Delaval hade yrkat ersättning dels för 

skälig ersättning för utnyttjandet av patentet och dels ersättning för utebliven 

försäljning avseende fyra av robotarna (nr 3, 6, 7 och 9). 

I patentlagen fastslås att ersättning för patentintrång bara utgår för skada 

under de senaste fem åren innan talan väcks vid domstol. om den skadelidande 

inte väcker talan inom den tiden, går rätten till ersättning förlorad. 

Den i målet aktuella tidpunkten var den 9 maj 1998. ersättning för tiden 

dessförinnan skulle inte utgå. 

Parterna hade olika uppfattning om preskriptionstiden för ersättningsanspråket 

skulle börja löpa vid tidpunkten då respektive försäljningsavtal slöts 

eller vid den senare tidpunkt då intrångshandlingarna upphörde. 

Högsta domstolen, som gjorde en annan bedömning än underinstanserna 

i preskriptionsfrågan, konstaterade att det vid ett patentintrång kan förekomma 

en serie av intrångshandlingar. redan den första av dessa handlingar 

kan orsaka skada. genom senare intrångshandlingar kan den ursprungliga 

skadan förvärras eller också nya skador uppkomma. Utgångspunkten för 

preskriptionstiden bör bestämmas särskilt för varje tillkommande skada till 

följd av nya intrångshandlingar. Detta innebär att det löper en preskriptionstid 

från den tidpunkt då en skada uppkom till följd av den ursprungliga 

intrångshandlingen och därefter en ny preskriptionstid för varje tillkommande 

skada. Däremot påverkar en intrångshandling som inte medför 

någon skada inte preskriptionstiden. 

79

80 

PAtenträtt 

Högsta domstolen fastslog att ersättning för utnyttjandet ska motsvara skälig 

licensavgift. Delaval hade också beräknat ersättningen för detta utnyttjande 

som den licensavgift lely bort betala. skyldigheten ansågs därför ha 

uppstått när lely slöt avtal med sina kunder. 

när det gällde ersättning för utebliven försäljning konstaterade Högsta 

domstolen att förarbetena till patentlagen inte ger någon direkt vägledning 

i frågan om preskriptionstid ska räknas från respektive tidpunkt då lely 

ingick de avtal enligt vilka lely sålde sina robotar eller, som tingsrätten 

och hovrätten funnit, från någon senare tidpunkt hänförlig till dessa avtal. 

Delavals möjlighet att sälja sin egen robot gick förlorad i de fall där presumtiva 

köpare slöt avtal med lely och därmed kunde antas ha valt bort andra 

robotar på marknaden. Därför var det naturligt att anse att Delaval drabbades 

av skada vid respektive avtalstidpunkt. Det hade inte gjorts gällande att 

de övriga intrångshandlingarna skulle ha medfört ytterligare skada i form 

av utebliven försäljning. Högsta domstolen ansåg därför att det inte borde 

räknas någon ny preskriptionstid från tidpunkterna för de andra intrångshandlingarna. 

Det gäller även om en möjlighet kvarstod för lely att bryta 

avtalen med köparna. Högsta domstolen fastslog att preskriptionstiden för 

ersättning för skada på grund av utebliven försäljning skulle räknas från 

respektive avtalstidpunkt. 

Med tanke på att ett ersättningsanspråk preskriberas är det viktigt att så 

snart som möjligt agera vid patentintrång. I och med att Högsta domstolen 

beslutat att preskriptionsfristen börjar löpa vid tidpunkten då skada inträffar, 

när flera intrångshandlingar inträffar efter varandra (som i det refererade 

målet), har det blivit än tydligare att patenthavare måste vara vaksamma på 

femårsfristen.

PAtenträtt 

mothåll var inte kompatibla och kunde därför inte kombineras 

(t 3065-10 och t3179-10) 

I en dom från svea hovrätt mellan Wonderland a/s och Hilding aktiebolag 

har hovrätten upprätthållit Wonderlands patent för en särskild rammadrass 

och funnit att Hilding gjort intrång i patentet genom försäljning av dess 

produkt. 

krav 1 i patentet uppdelat i bestämningar lyder: 

a. rammadrass innefattande en ram (1) och 

b. en övre madrass (4), som har ett fjäderinlägg och är fäst vid ramen 

(1) och 

c. ett formanpassat madrassöverdrag (5), som är avtagbart monterat över 

hela konstruktionen och 

d. är avtagbart fäst på undersidan av ramen (1) 

kännetecknat av att 

e. ramen (1) bildar en kavitet och 

f. att ett fjäderinlägg (2) är beläget i denna kavitet och 

g. är täckt med tyg (3) som är fäst vid ramen (1) och 

h. att fjäderinlägget hos den övre madrassen på båda sidor har en 

användbar stoppning och 

i. är vändbart anordnat på ramen (1). 

Hovrätten fann att patentet avsåg en rammadrass och att uppfinningen syftar 

till att åstadkomma en madrass som i förhållande till känd teknik har 

fördelar avseende bättre hygien och ökad livslängd samt att det stod klart för 

fackmannen att madrassens komfort skulle bibehållas under den ökade livslängden 

för rammadrassen. Detta var problemet som uppfinningen enligt 

patentet löste, genom en rammadrass med ett övre fjäderinlägg som var 

vändbart och hade stoppning på båda sidor. 

Frågan om Wonderlands uppfinning hade erforderlig uppfinningshöjd prövades. 

Bland annat hade Hilding gjort gällande att en kombination av två 

tyska patentskrifter föregrep patentet. I tingsrätten fick Hilding gehör för sitt 

81

82 

PAtenträtt 

påstående. Hovrätten gjorde emellertid en annan bedömning efter att mer 

i detalj gått igenom respektive uppfinningstanke i de åberopade mothållen. 

I det första mothållet talas om att göra en förhållandevis lätt och lätthanterlig 

madrass till skillnad från de då kända självbärande madrasserna som 

ansågs tunga och otympliga samt hade ett överdragsmaterial som inte utan 

vidare kunde bytas ut. ambitionen är att minimera användningen av material 

i konstruktionen bl.a. genom att överfjädringen inte förses med ett hölje 

runt om hela konstruktionen utan endast runt överfjädringens ovansida. I 

det andra mothållet finns stoppning på båda sidorna av överfjädringen som 

omsluts av ett hopsytt överdrag. Hovrätten ansåg att det inte fanns något i 

det första mothållet som skulle ha lett fackmannen, som försökte hitta en 

lösning på det problem som patentet ställt upp, till det andra mothållet. 

Hovrätten kommer därför till slutsatsen att en fackman därför inte skulle ha 

kombinerat de två dokumenten. Det förefaller som att hovrätten, även om 

detta inte uttryckligen sägs, anser att de båda mothållen mot bakgrund av 

det problem som uppfinningen enligt patentet löser inte är kompatibla, eller 

med andra ord pekar i olika riktningar. 

Hovrätten finner att uppfinningen enligt patentet skiljer sig väsentligen från 

vad som tidigare var känt genom en kombination av de båda mothållen. 

Inte heller de övriga mothållen eller kombinationer därav anses medföra att 

uppfinningen enligt patentet är näraliggande för fackmannen. Hovrätten 

bedömer således att uppfinningen besitter erforderlig uppfinningshöjd. I 

intrångsfrågan delade hovrätten tingsrättens uppfattning att Hildings sängkonstruktion 

gör intrång i patentet. 

Hilding har överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen som ännu inte 

fattat beslut om prövningstillstånd ska meddelas. 

föranvändarrätt? (t 26687-06, t 1370-07 och t 15455-07) 

Det är ovanligt i svensk rätt att någon som påstås göra intrång i ett patent 

invänder att man har rätt att utnyttja patentet p.g.a. föranvändarrätt. I tre 

omfattande mål som handlades i samma rättegång mellan å ena sidan Fer-

PAtenträtt 

ring International Center s.a. (”Ferring”) och å den andra Medac gesellschaft 

für klinische spezialpräparate gmbH (”Medac”) och gebro Pharma 

gmbH gjordes emellertid en sådan invändning (”gebro”). 

Föranvändarrätten fastlås i 4 § första st. patentlagen där det föreskrivs att 

den som utnyttjade en uppfinning yrkesmässigt i sverige när en ansökan 

om patent på uppfinningen görs får, utan hinder av patentet, fortsätta 

utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om inte utnyttjandet 

innefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller 

någon från vilken denne härleder sin rätt. även den som har vidtagit väsentliga 

åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i sverige har en 

sådan rätt under motsvarande förutsättningar. 

Ferring är innehavare av ett svenskt patent som benämns farmaceutisk 

sammansättning innefattande desmopressin, kiseldioxid och stärkelse. 

Desmopressin är den verksamma substansen i läkemedel vid behandling 

av sängvätning hos barn men används även för behandling av nattlig urinträngning. 

ansökan om patent gjordes den 2 mars 2006. 

gebro tillverkar läkemedlet nocutil och Medac marknadsför och säljer 

nocutil bl.a. i sverige. Ferring påstod att Medac gjorde intrång i Ferrings 

patent genom att marknadsföra nocutil i och från sverige, vilket bestreds av 

Medac. Därefter väckte först gebro och senare även Medac talan mot Ferring 

och yrkade att patentet skulle förklaras ogiltigt p.g.a. bristande nyhet 

samt att uppfinningen inte besitter erforderlig uppfinningshöjd. 

Målen var tämligen omfattande och berörde flera intressanta frågor men 

här kommer bara föranvändarrätt att behandlas. 

som försvar i intrångsmålet invände nämligen Medac att man i vart fall 

inte gjort intrång då man hade föranvändarrätt eftersom Medac (och 

gebro) vidtagit sådana åtgärder som, var för sig eller sammantagna, medför 

att patentet inte kan göras gällande mot Medacs marknadsföring och försäljning 

av nocutiltabletter i sverige. 

83

84 

PAtenträtt 

Tingsrätten konstaterar att följande måste vara uppfyllt för att föranvändarrätt 

ska föreligga: 

• utnyttjandet eller de väsentliga åtgärder till ett utnyttjande måste ha 

vidtagits vid tidpunkten då patentansökan gavs in, 

• de väsentliga åtgärderna måste ha syftat till ett utnyttjande i riket, däremot 

är det inte nödvändigt att åtgärderna faktiskt vidtagits här, 

• om de vidtagna åtgärderna är väsentliga eller inte får som regel bestämmas 

utifrån vad som sammantaget fordras för att sätta igång utnyttjandet, 

och 

• det bör krävas att utnyttjandet är tänkt att ske i nära anslutning till att de 

förberedande åtgärderna vidtas. 

Vidare framhåller tingsrätten att föranvändarrätten är en rätt att fortsätta 

utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Detta innebär enligt 

tingsrätten att föranvändaren måste hålla sig inom ramen för den planerade 

nyttjandeformen. Det är inte tillåtet att ändra utnyttjandet från en 

utföringsform till en annan (om den andra utföringsformen omfattas av 

patentet). 

Medac hade åberopat flera omständigheter till stöd för föranvändarrätten. 

Tingsrätten konstaterar kort att många av de omständigheter som åberopats 

antingen avser utnyttjanden utanför sverige eller av något som inte faller 

under patentets skyddsomfång. enligt tingsrätten är det fyra omständigheter 

som det finns anledning att närmare bedöma: 

a. ett distributionsavtal som gebro och Medac ingått i oktober 2005, 

b. e-postkorrespondens mellan gebro den 15 februari 2006 om förmodade 

beställningskvantiteter, 

c. skrivelse och förslag till produktresumé som gebro gett in till läkemedelsverket 

i december 2005, och 

d. gebros ansökan om försäljningsgodkännande i sverige. 

av e-postkorrespondensen (a) framgår att en beställning från Medac kunde 

göras först sedan försäljningsgodkännandet hade beviljats och att en lanse-

PAtenträtt 

ring kunde ske därefter. genom ett vittnesförhör framkom att en beställning 

gjordes i maj 2006 med leverans i september 2006 samt att Medacs 

lansering av läkemedlet i sverige till stor del var beroende av att läkemedelsverkets 

beslut att Minirin (Ferrings produkt) och nocutil var utbytbara, 

vilket vittnet trodde var år 2007. en omständighet som tingsrätten också 

vägde in i bedömningen är att Medac inte hade anmält sig som lokalt 

ombud för nocutil i tablettform vid tiden för patentansökan. Tingsrätten 

ansåg sammantaget att med tanke på de omständigheter som måste vidtas 

innan patentet utnyttjas i patentlagens mening så var inte de förberedande 

åtgärderna tillräckliga för att ge Medac föranvändarrätt i sverige. 

Tingsrätten finner att Ferrings patent är ogiltigt och därför blir intrångsbedömningen 

endast hypotetisk. Varken Medacs invändning om föranvändarrätt 

eller övriga invändningar i intrångsdelen vinner dock gehör utan tingsrätten 

anser att Medac i och för sig skulle ha gjort intrång i Ferrings patent. 

Tingsrättens dom har överklagats till hovrätten som meddelat prövningstillstånd. 

inte onödigt att inleda talan om ogiltigförklaring av patent 

(t19169-10) 

I målet yrkade Hospira (Hospira nordic aB, Hospira Uk limited och Hospira 

enterprises B.V.) att fyra europeiska patent som innehades av aventis 

Pharma s.a. skulle ogiltigförklaras. aventis Pharma bestred käromålet – 

som det angavs – i formellt hänseende och uppgav att förlikningsförhandlingar 

pågick. så småningom medgavs dock käromålet, vilket innebar att 

patenten ogiltigförklarades. Då uppkom frågan om Hospira hade inlett en 

rättegångsprocess i onödan och om det i sådana fall skulle ha inverkan på 

hur rättegångskostnaderna skulle fördelas. 

aventis Pharma menade att det inte varit nödvändigt för Hospira att ansöka 

om stämning mot aventis Pharma. aventis Pharma skulle ha beretts tillfälle 

att vidta frivillig rättelse, vilket i sådana fall antingen skulle ha skett 

genom att patenten återtagits från registret eller genom en överenskom- 

85

86 

PAtenträtt 

melse med Hospira att aventis Pharma inte skulle åberopa patenten mot 

Hospira i sverige. 

Hospira anförde att man hade skälig grund att förvänta sig att aventis 

Pharma även skulle föra en intrångstalan mot Hospira i sverige eftersom 

man gjort det i flera andra jurisdiktioner. I vissa länder hade även interimistiska 

förbud meddelats utan att Hospira givits tillfälle att kommentera 

aventis Pharmas intrångspåståenden, s.k. ex parte beslut. Hospira led således 

förfång av patenten och hade ett befogat intresse av att väcka talan om 

ogiltighet. Det hade i målet inte visats att Hospira skulle ha kunnat uppnå 

syftet på frivillig väg, vilket erfordras för att talan ska anses vara onödig. 

Tingsrätten konstaterade att ett mål om ogiltigförklaring av patent är dispositivt 

på så sätt att patentinnehavaren kan medge en ogiltighetstalan med 

bindande verkan, vilket innebär domstolen ogiltigförklarar patentet utan 

prövning efter ett medgivande. Men det är bara möjligt att ogiltigförklara 

ett patent genom en domstols dom. oavsett hur patenthavaren ställer sig 

till en ogiltigförklaring av patentet så måste den som vill få patentet ogiltigförklarat 

vända sig till domstol. Hospira hade därför inte inlett en onödig 

rättegång. 

Tingsrättens dom har vunnit laga kraft. 

mänskliga embryon ska förstås i vid mening i Bioteknikdirektivetbakslag 

för stamcellsforskningen (c-34/10) 

I ett förhandsavgörande har eU-domstolen klargjort vissa begrepp i Bioteknikdirektivet 

98/44/eg. 

oliver Brüstle är innehavare av ett tyskt patent som avser isolerade och 

renade neurala prekursorceller, förfaringssätt för att framställa dem från 

embryonala stamceller (från människa) och deras användning för behandling 

av nervsjukdomar, som t.ex. Parkinsons sjukdom och nervskador.

PAtenträtt 

De embryonala stamceller som tagits fram genom metoden hade isolerats i 

blastocyststadiet och var pluripotenta vilket innebär att de har förmågan att 

förnya sig i alla typer av celler och vävnader samt kan förvaras under många 

övergångar i detta pluripotentiella tillstånd och föröka sig. 

greenpeace väckte talan vid tysk domstol, Bundespatentgericht, om ogiltigförklaring 

av patentet. Domstolen gick på greenpeace linje och förklarade 

patentet ogiltigt. Domen överklagades till Bundesgerichtshof som i sin tur 

hänsköt ett antal frågor till eU-domstolen avseende tolkningen av Bioteknikdirektivet 

98/44/eg. 

De lagregler som var aktuella målet är implementeringen av direktivets 

artikel 6: 

”1. Uppfinningar, vilkas kommersiella utnyttjande skulle stå i strid 

med allmän ordning eller goda seder, är uteslutna från patenterbarhet; 

utnyttjande skall dock inte betraktas som stridande mot allmän ordning 

eller goda seder endast på den grund att det är förbjudet genom en 

bestämmelse i lag eller annan författning. 

2. Med avseende på punkt 1 är följande icke patenterbart: 

[…] 

c) användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella 

ändamål. ” 

I den svenska patentlagen har direktivet implementerats i 1c § med följande 

lydelse: 

”Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga utnyttjande 

skulle strida mot allmän ordning eller goda seder. 

[…] 

Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande anses 

strida mot allmän ordning eller goda seder, 

[…] 

3. användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella 

ändamål, samt […].” 

87

88 

PAtenträtt 

Bundesgerichtshof ville ha svar på tre huvudfrågor. 

Första frågan: Vad avses med begreppet ”mänskliga embryon” i artikel 6.2c 

i direktivet? 

efter en genomgång av bl.a. skäl 16 i direktivet där det understryks att 

patenträtten bör utövas med respekt för de grundläggande principerna som 

säkerställer människans värdighet och integritet konstaterar eU-domstolen 

att unionslagstiftaren har avsett att utesluta varje möjlighet till patenterbarhet 

när den tillbörliga respekten för mänsklig värdighet kan påverkas härav. 

av detta följer att begreppet mänskligt embryo i direktivets mening ska ges 

en vid betydelse. Varje mänsklig äggcell från det att den har befruktats anses 

utgöra ett mänskligt embryo då befruktningen kan utlösa utvecklingen av 

en människa. även en obefruktad mänsklig äggcell, i vilken en cellkärna 

från en mogen mänsklig cell transplanteras, samt en obefruktad mänsklig 

äggcell som har stimulerats till delning och vidareutveckling genom partenogenes, 

ska anses var ett mänskligt embryo i direktivets mening. 

när det gäller sådana stamceller som utvunnits ur mänskliga embryon i 

blastocyststadiet, d.v.s. sådana celler som uppfinningen enligt oliver Brüstles 

patent avser, så ansåg eU-domstolen att det var den nationella tyska 

domstolens uppgift att med beaktande av den vetenskapliga utvecklingen 

avgöra om stamcellerna kan utlösa utvecklingen av en människa och därmed 

omfattas av begreppet mänskligt embryo i direktivets mening. 

Andra frågan: Vad avses med uttrycket ”användning av mänskliga embryon 

för industriella eller kommersiella ändamål? Omfattar detta begrepp allt 

kommersiellt utnyttjande inkluderande även användning för vetenskaplig 

forskning? 

eU-domstolen uttalar att patenterbarhet är uteslutet vad avser användning 

av mänskliga embryon även när det gäller användning för vetenskaplig 

forskning eftersom det i det här sammanhanget inte är möjligt att särskilja 

användning av mänskliga embryon för vetenskaplig forskning som skulle 

kunna blir föremål för en patentansökan och industriell och kommersiell

PAtenträtt 

användning. endast användning av mänskliga embryon med ett terapeutiskt 

eller diagnostiskt syfte som är tillämplig på eller till nytta för mänskliga 

embryon kan bli föremål för patent. 

Tredje frågan: Kan en teknisk lösning inte heller patenteras enligt artikel 6.2c 

i direktivet, om användning av mänskliga embryon inte hör till den tekniska 

lösning som omfattas av patentet, men användning av mänskliga embryon är 

en nödvändig förutsättning för tillämpning av denna lösning? 

Det omstridda patentet omfattar en uppfinning som avser framställning 

av neurala prekursorceller, vilket förutsätter användning av stamceller som 

har utvunnits ur mänskliga embryon i blastocyststadiet. av utlåtanden som 

domstolen tagit del av framgår att utvinning av en stamcell ur ett mänskligt 

embryo på blastocyststadiet resulterar i att embryot dör. 

Domstolen kommer fram till att uppfinningar som innebär att mänskliga 

embryon förstörs eller att de används som utgångsmaterial – även när 

användningen av mänskliga embryon inte nämns i patentbeskrivningen – 

inte är patenterbara. Den omständigheten att mänskliga embryon används 

i ett skede långt före tillämpningen av uppfinningen – som t.ex. framställningen 

av embryonala stamceller ur en stamcellslinje som i sig kräver att 

mänskliga embryon förstörs – är irrelevant för frågan om patenterbarhet. 

eU-domstolens dom har följts noggrant av olika intressenter inom området 

och har blivit mycket omdiskuterad. några frågor som kommit upp är 

hur denna dom påverkar patent som redan meddelats på stamceller som 

framställts genom att mänskliga embryon förstörts. kommer sådana patent 

överhuvudtaget att kunna göras gällande mot potentiella intrångsgörare? 

Domen är formellt sett inte bindande för europeiska Patentverket (ePo) 

men eftersom domen är bindande för eU:s medlemsstater, vilka utgör 

majoriteten av de länder som är medlemmar i europeiska Patentkonventionen, 

är det sannolikt att ePo:s granskare framöver kommer att följa eUdomstolens 

dom. 

89

90 

PAtenträtt 

giltighetstiden för tilläggskydd (sPc) kan i vissa fall vara negativ 

(c-125/10) 

Tanken med tilläggsskydd för läkemedel (ofta förkortat till sPC efter den 

engelska benämningen) är att kompensera en patenthavare för att den tid 

som ett läkemedelspatent kommersiellt kan utnyttjas vanligtvis är betydligt 

kortare än patenttiden om 20 år. Detta beror på att läkemedel inte får säljas 

utan ett beviljat marknadsgodkännande vilket i de flesta fall tar mellan 

fem och tio år (om det avser hela eU genom förfarande vid det europeiska 

läkemedelsverket). 

Tilläggsskyddet beviljas med stöd av en eU-förordning 469/2009/eg och 

gäller under en period som är lika med den tid som förflutit från patent söktes 

till det första marknadsgodkännandet för att sälja en produkt inom eU 

meddelas, minskad med fem år. Maximalt kan tilläggsskydd beviljas för fem 

år. om ett läkemedelsföretag skulle ha fått ett marknadsgodkännande inom 

fem år från patentansökan skulle alltså giltighetstiden för tilläggsskyddet 

vara negativ eller noll, vilket i sig inte är till nytta för läkemedelsföretaget. 

sedan några år tillbaka finns det emellertid genom Pediatriska förordningen 

1901/2006/eg möjlighet till en förlängning med sex månader av 

giltighetstiden för tilläggsskydd. avsikten är att kompensera innehavaren 

av tilläggskyddet för åtgärder som vidtagits i enlighet med ett visst förfarande 

för att bedöma hur läkemedlet påverkar barn. Förlängningen kan 

bara göras om ett tilläggsskydd har beviljats. Därför kan det i vissa fall finnas 

ett intresse för ett läkemedelsföretag att få ett tilläggsskydd med ingen 

eller negativ giltighetstid beviljat. så är fallet i det mål som nu har avgjorts 

av eU-domstolen. 

Merck sharp & Dohme är innehavare av ett europeiskt patent som validerats 

i Tyskland. Patentansökan gavs in den 5 juli 2002. Bolaget beviljades 

ett europeiskt marknadsgodkännande för substansen sitagliptinfofatmonohydrat, 

såld under varumärket Januvia för behandling av diabetes. 

Marknadsgodkännandet meddelades den 21 mars 2007 det vill säga fyra år, 

åtta månader och sexton dagar efter det att patentansökan gavs in. Merck

PAtenträtt 

sharp & Dohme ansökte senare om förlängning av tilläggsskyddet i Tyskland. 

ansökan avslogs med motiveringen att tilläggsskyddet skulle ha fått 

en negativ giltighetstid om tre månader och fjorton dagar. Merck sharp & 

Dohme överklagade beslutet till Bundespatentgerichthof och påpekade att 

bolaget ville kunna ansöka om förlängning av tilläggsskyddet med stöd av 

Pediatriska förordningen. Domstolen hänsköt med anledning av detta en 

tolkningsfråga till domstolen. 

Kan ett tilläggsskydd för läkemedel meddelas när perioden mellan dagen då 

patentansökan gjordes och dagen för beviljande av första marknadsgodkännandet 

för läkemedlet är kortare än fem år? Om ja, ska den förlängning med 

sex månader som föreskrivs i den Pediatriska förordningen börja löpa före 

utgången av patentets giltighet, d.v.s. vid den tidpunkten som fastställs om 

tilläggsskyddet ges en negativ giltighetstid eller ska tilläggskyddets giltighetstid 

avrundas till noll och förlängningen börja löpa från utgången av patentets 

giltighetstid? 

efter en genomgång av syftet med de båda förordningarna konstaterar eUdomstolen 

att målet med den Pediatriska förordningen skulle äventyras om 

en ansökan om tilläggsskydd nekas på grund av att giltighetstiden blir negativ 

eller lika med noll. 

Tolkningsfrågan besvaras därför jakande, ett tilläggsskydd kan meddelas 

även när perioden mellan dagen då patentansökan gjordes och dagen för 

beviljande av första marknadsgodkännandet för läkemedlet är kortare än 

fem år. Däremot kan inte en negativ giltighetstid avrundas till noll, eftersom 

det inte är förenligt med den beräkningsmetod för tilläggsskyddets giltighetstid 

som anges i sPC-förordningen. endast i de fall där tiden mellan 

ingivandet av patentansökan och beviljandet av marknadsgodkännandet är 

exakt fem år kan tilläggsskyddets giltighetstid vara lika med noll. 

eU-domstolens avgörande är viktigt för att harmonisera bedömningen av 

om tilläggsskydd med negativ giltighetstid kan beviljas, särskilt som medlemsstaterna 

gjort helt olika bedömningar i frågan. Merck sharp & Dohme 

hade sökt tilläggsskydd också i andra medlemsstater. Bulgarien, nederlän- 

91

92 

PAtenträtt 

derna och storbritannien beviljade tilläggsskydd med negativ giltighetstid 

medan grekland avrundande giltighetstiden till lika med noll. 

ett motsvarande mål avseende Mercks svenska validering av europapatentet 

och ansökan om sPC handläggs av patentbesvärsrätten. 

hur ska villkoren för beviljande av tilläggsskydd förstås när de 

aktuella produkterna för vilka tilläggsskydd söks innehåller flera 

aktiva substanser? (c-322/10 och c-422/10) 

eU-domstolen har avgjort två mål om tolkningen av artikel i 3 i förordning 

469/2009/eg om tilläggsskydd för läkemedel (sPC-förordningen efter den 

engelska benämningen för tilläggsskydd). Målen handlades gemensamt 

men eU-domstolen har meddelat två separata domar. 

artikel 3 i sPC-förordningen anger villkoren för erhållande av tilläggsskydd 

och lyder: 

”Tilläggsskydd meddelas om, i den medlemsstat där den ansökan som 

avses i artikel 7 görs och vid den tidpunkt då denna görs, följande villkor 

är uppfyllda: 

a) Produkten skyddas av ett gällande grundpatent. 

b) ett giltigt godkännande att saluföra produkten som läkemedel har 

lämnats i enlighet med direktiv 2001/83/eg respektive direktiv 2001/82/ 

eg. 

c) Tilläggsskydd inte redan tidigare har meddelats för läkemedlet. 

d) Det godkännande som avses under led b är första godkännandet att 

saluföra produkten som läkemedel.” 

Mål C-322/10 gällde fem ansökningar om tilläggsskydd som givits in av 

Medeva men avslagits av Comptroller general of Patents, Designs and 

Trade marks i england. Medeva innehade ett europeiskt patent för en metod 

för framställning av ett vaccin mot Bordetella pertussis. De aktiva ingredienserna 

i vaccinet är två antigener, pertactin och filamentöst hemagglutinin 

som kombineras i ett bestämt förhållande. Medeva hade också fått

PAtenträtt 

marknadsgodkännande för ett antal läkemedel som åberopades till stöd för 

att tilläggsskydd skulle beviljas. läkemedlen innehåller emellertid mellan 

åtta och elva ytterligare aktiva ingredienser förutom den patenterade kombinationen. 

läkemedlen avser vaccin mot olika sjukdomar. 

Fyra av ansökningarna om tilläggsskydd avslogs på den grunden att antalet 

aktiva beståndsdelar som nämndes i ansökningarna var fler än vad som 

hade angivits i patentkraven och ansågs därför inte skyddas av patentet i den 

mening som avses i artikel 3 (a) i sPC-förordningen. 

Den femte ansökningen avslogs eftersom myndigheten ansåg att marknadsgodkännandena 

som lämnats in till stöd för ansökan inte uppfyllde artikel 

3 (b) i förordningen eftersom de avsåg läkemedel som innehöll nio aktiva 

ingredienser. Med andra ord gällde marknadsgodkännandena vaccin som 

inte bara innehåller de aktiva beståndsdelar som anges i ansökan om tillläggskydd 

och i patentkraven. Medeva överklagade till High Court of Justice, 

Chancery Division men förlorade och ärendet överklagades till Court 

of appeal som hänsköt sex tolkningsfrågor till eU-domstolen. 

Den sjätte och sista tolkningsfrågan ställdes också i det parallella målet 

C-422/10. georgetown University, University of rochester och loyola 

University of Chicago ansökte i separata förfaranden om att få ett antal 

tilläggsskydd för vissa produkter som alla i något avseende avsåg varianter 

av papillomvirus samt framtagande av virus som kan användas i olika 

typer av vaccin. De tre universiteten grundade sina ansökningar på olika 

patent samt olika marknadsgodkännanden. gemensamt för dem var dock 

att myndigheten avslog deras ansökningar med en liknande motivering, 

nämligen att de läkemedel som fått marknadsgodkännanden innehöll fler 

aktiva ingredienser än de läkemedel som var föremål för ansökan om tillläggskydd. 

Därmed var inte artikel 3 (b) i förordningen uppfyllda. Universiteten 

överklagade myndighetens beslut till High Court of Justice som då 

ställde samma fråga som Court of appeals sjätte fråga. 

De första fem frågorna i mål C-322/10 kan enligt eU-domstolen kokas ner 

till att den nationella domstolen vill veta om artikel 3(a) ska tolkas så att 

93

94 

PAtenträtt 

den utgör hinder för att bevilja tilläggsskydd när aktiva ingredienser som 

inte anges i patentkraven för det grundpatent som åberopas till stöd för en 

ansökan om tilläggsskydd, ingår bland de aktiva ingredienser som anges i 

ansökan. Det är denna fråga som eU-domstolen sedan besvarar. 

eU-domstolen pekar på att artikel 5 i sPC-förordningen anger att ett tillläggsskydd 

ger samma rättigheter samt medför samma skyldigheter och 

begränsningar som grundpatentet. Därefter uttalar domstolen att på samma 

sätt gäller att om ett patent omfattar en kombination av två aktiva ingredienser, 

kan ett tilläggsskydd inte meddelas på grundval av ett sådant patent 

för den ena av dessa aktiva ingredienser. I förarbetena nämns det dessutom 

att det som ”skyddas av ett grundpatent” uttryckligen och uteslutande är det 

som anges i patentkraven för grundpatentet. 

De fem frågorna besvaras mot bakgrund av denna motivering mycket kortfattat; 

artikel 3(a) ska tolkas så att den utgör hinder mot att bevilja ett tillläggsskydd 

för aktiva ingredienser som inte anges i patentkraven i det grundpatent 

som åberopas till stöd för ansökan. 

Den sjätte frågan, som alltså ställdes i båda målen kan sammanfattas till att 

de nationella domstolarna vill få klarhet i om artikel 3(b) ska tolkas så att 

den inte utgör hinder för att bevilja ett tilläggsskydd för en aktiv ingrediens, 

som anges i patentkraven i det åberopade grundpatentet, när det läkemedel 

med avseende på vilket ett marknadsgodkännande lagts fram till stöd för 

ansökan innefattar inte endast denna aktiva ingrediens utan även andra 

aktiva ingredienser. 

eU-domstolen erinrar om att sPC-förordningen antogs därför att den 

period då en läkemedelsprodukt faktiskt åtnjuter patentskydd ansågs för 

kort för att avkastningen skulle hinna täcka investeringen i farmaceutisk 

forskning. syftet med sPC-förordningen är att ge ett erforderligt skydd för 

att stimulera farmaceutisk forskning vilken spelar en avgörande roll för den 

fortgående förbättringen av folkhälsan. De läkemedel som för närvarande 

släpps ut på marknaden, särskilt för komplicerade sjukdomar, utgörs ofta av 

kombinationer av aktiva ingredienser för multiterapeutiska ändamål som

PAtenträtt 

kan ordineras till patienter med hjälp av ett enda preparat. På samma sätt 

framställs ofta vacciner i form av multivalenta vaccin. 

Det skulle inte vara förenligt med sPC-förordningens syfte och ändamål 

om en innehavare av ett patent, som omfattar en innovativ aktiv ingrediens 

eller en kombination av sådana, inte skulle beviljas ett tilläggsskydd med 

motiveringen att handelsversionen av läkemedlet även innehåller andra 

aktiva ingredienser eller kombinationer av sådana än de som angivits i 

patentet. 

Vidare upprepas att artikel 5 i sPC-förordningen anger att ett tilläggsskydd 

ger samma rättigheter samt medför samma skyldigheter och begränsningar 

som grundpatentet. om patenthavaren hade kunnat invända mot 

all användning eller viss användning av produkten i form av ett läkemedel 

bestående av en sådan produkt eller innehållande produkten med stöd 

av patentet, så ska tilläggsskyddet som meddelats för samma produkt ge 

innehavaren samma rättigheter för all användning som godkändes före 

utgången av tilläggsskyddets giltighetstid. 

eU-domstolen uttalar därför att artikel 3 (b) ska tolkas så att den inte utgör 

hinder för att bevilja tilläggsskydd för en aktiv ingrediens, som anges i 

patentkraven för det åberopade grundpatentet, när det läkemedel med avseende 

på vilket marknadsgodkännanden lagts fram till stöd för ansökan inte 

innefattar endast denna aktiva ingrediens, utan även andra aktiva ingredienser. 

genom domarna har vissa viktiga frågor klargjorts men det finns fortfarande 

frågetecken kvar kring när tilläggsskydd för läkemedel som innehåller 

kombinationer av aktiva substanser kan beviljas. en sådan fråga som 

kvarstår är t.ex. hur ”anges i patentkraven” ska förstås. Det har i vart fall 

blivit tydligt att tilläggsskydd har en stark koppling till utformningen av det 

aktuella patentets krav. 

95

europeisk patentdomstol 

96 

PAtenträtt 

Det polska ordförandeskapet har under andra halvåret 2011 mycket aktivt 

drivit frågan om att åstadkomma ett avtal om europeisk patentdomstol. 

som vi rapporterade i förra årsboken skulle eU-domstolen bedöma om då 

liggande förslag till domstol var förenligt med eU:s rättsakter. eU-domstolen 

konstaterade att så inte var fallet och en omarbetning av förslaget har 

alltså skett under året. Traktaträttsligt innebär detta att det föreslagna domstolsavtalet 

numera ligger utanför eU:s regelverk och utgör ett avtalsförslag 

mellan intresserade medlemsstater. Detta har bl.a. medfört att kostnaden 

för patentdomstolen hamnar utanför eU:s budget och belastar deltagande 

stater. Förslaget är att domstolen skall vara självfinansierad och det innebär 

i sin tur att inte helt obetydliga domstolsavgifter kommer att krävas från 

parterna i patenttvisterna. Vissa beräkningar visar att avgifterna kan hamna 

på 6000 euro för att inleda en intrångs- eller ogiltighetstalan och ett överklagande 

till Court of appeal skulle uppgå till 9000 euro. 

Flera remissinstanser, bl.a. de som advokatfirman lindahls medarbetare 

ingår i, har uttalat sig mycket kritiskt kring stora delar av det liggande avtalsförslaget. 

en allmän synpunkt är att projektet uppfattas som ett hastverk 

och att politiska framsteg prioriteras framför noggranna rättssäkerhetsöverväganden. 

områden som kritiserats är exempelvis möjligheterna till ”forum shopping”, 

språkregleringen, avsaknaden av klara processregler, eU-domstolens roll, 

möjligheterna att kunna ändra eller frånträda domstolsavtalet samt frågan 

om valfriheten att kunna processa i nationella domstolar avseende europeiska 

patent meddelade enligt ePC. Från svensk sida är vi också kritiska mot 

att det finns möjligheter att dela upp prövningen av intrångs- respektive 

ogiltighetsfrågan. Det riskerar att patentprocesserna tidsmässigt blir mer 

långdragna. Dessutom har frågorna om intrång (skyddsomfång) och ogiltighet 

ofta ett samband som gör att det är mera effektivt att hantera båda 

frågorna i samma rättegång. en annan svensk angelägenhet är att domstolen 

alltid skall bestå av både jurister och tekniker för att de tekniska frågorna 

skall få adekvat belysning.

PAtenträtt 

ett måhända tillspetsat men illustrerande exempel avseende språkfrågan 

är följande. enligt huvudregeln skall processpråket vara det språk där första 

instansen (local division) är belägen. Det kan tänkas att grekland väljer 

att inrätta en lokal enhet och då blir grekiska processpråk i ett intrångsmål. 

sammansättningen av domstolen skall vara en lokal domare (en grek) och 

två utländska domare (exempelvis en svensk och en polack). Patentet kommer 

att vara avfattat på ett av de tre officiella språken, exempelvis franska. 

Domen skall skrivas på processpråket, i detta exempel på grekiska. Det kan 

under vissa omständigheter också tänkas att en ogiltighetstalan väckts angående 

det aktuella patentet och att den processen handläggs på patentets 

språk, d.v.s. på franska enligt detta exempel. Detta medför att en svensk 

och en polsk domare skall delta i en intrångsprocess som förs på grekiska 

och skriva under en dom på grekiska. Vid överklagande av denna dom skall 

överinstansen handlägga överklagandet på grekiska. I händelse av att ogiltighetsmålet 

överklagas kommer det att handläggas på franska. Två domar 

avseende ett och samma patent kommer alltså att meddelas men på olika 

språk, som i det här fallet är språk där utgångspunkten måste vara att de 

allmänna språkkunskaperna är relativt låga. komplexiteten i språkfrågan 

kan således inte underskattas. 

sammanfattningsvis menar många remissinstanser att det återstår ett stort 

utredningsarbete innan domstolsavtalet är klart för undertecknande. som 

framhållits inledningsvis har projektet för närvarande (december 2011) tappat 

tempo då polska ordförandeskapets förslag att placera Central Division 

i Paris inte kunde accepteras av storbritannien och Tyskland, vilka båda 

länder utöver Frankrike också hade framställt önskemålet om att inrätta 

Central Division. 

97

98 

PAtenträtt 

Håkan Borgenhäll 

tel: +46 8 527 70 912 


Sara Ulfsdotter 

tel: +46 8 527 70 995 

sara.ulfsdotter@lindahl.se

mönsterrätt

Mönsterrättsåret 2011 

100 

mönsterrätt 

antalet ansökningar för gemenskapsmönster (på eU-nivå) har varit i huvudsak 

oförändrat sedan förra året, med totalt ungefär 70 000 nya ansökningar 

under året. av dessa kommer cirka 1 100 från svenska sökande. 

Under året har eU-domstolen avkunnat dom i ett mål där den viktiga frågan 

om den hypotetiska personen ”kunnig användare” bedöms. Målet illustrerar 

också hur lång tid en mönsterprocess kan dröja om det vill sig illa, 

där ansökan om registrering gjordes i september 2003, ansökan om ogiltighetsförklaring 

gjordes i februari 2004 och där eU-domstolens slutliga dom 

(efter tidigare prövning i flera instanser) meddelades den 20 oktober 2011. 

eU-domstolens dom beskrivs här, följt av ett kortare referat av mål från Tribunalen 

som rör kunniga användare av beståndsdelar. Därefter behandlas 

ett mål i Tribunalen som bland annat rörde streckade linjer i en mönsteransökan, 

ett svenskt hovrättsmål samt ett beslut i ett ogiltighetsärende inför 

oHIM som kan vara av praktiskt intresse. 

eU-domstolen om pogs (c-281/10) 

Bakgrund 

läsare av ”Immaterialrätt – årsbok 2010” kanske minns Tribunalens dom 

i målet T-9/07, som gällde så kallade ”pogs”, ”rappers” eller ”tazos” (nedan 

kallade ”pogs”) – en sorts cirkulär leksak som bland annat används vid 

marknadsföring och som kan vara gjord av plast, kartong m.m. och som har 

vissa karakteristiska drag.

mönsterrätt 

De två olika gemenskapsformgivningarna, se ovan för det nyare mönstret 

och nedan för det äldre mönstret. 

Det mönsterrättsligt intressanta i målet rörde definitionen av och karaktäristika 

hos den kunnige användaren, den hypotetiska person som används 

för att bedöma hur ett mönster ska uppfattas, såväl under rådets förordning 

(eg) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning 

(”Mönsterskyddsförordningen”) som under den svenska mönsterskyddslagen 

(1970:485). 

Tribunalen fann förra året att den kunnige användaren i målet inte var en 

tillverkare eller försäljare av pogs, utan en särskilt uppmärksam person med 

viss kunskap om tidigare kända formgivningar. en sådan skulle enligt domstolen 

kunna vara ett barn mellan fem och tio år som leker med pogs eller 

en marknadschef för ett bolag som tillverkar de produkter som marknadsförs 

med hjälp av erbjudandet om pogs; det spelade enligt domstolen ingen 

roll vilket av dem det var i det aktuella fallet. Det avgörande var istället 

att den kunnige användaren skulle anses särskilt uppmärksam vid bedömningen 

av produkten som användaren väl känner till. 

Tribunalen konstaterade därefter att det vid bedömningen av hur den kunnige 

användaren uppfattar ett nytt mönster i relation till ett äldre mönster 

måste beaktas att vissa produkter har ett mycket begränsat variationsutrymme. 

Pogs, som bland annat ska vara billiga men också säkra eftersom 

barn leker med dem, följer en relativt begränsad formgivningsfrihet. De 

delar som är likadana för hela produktkategorin kommer användaren i stor 

101

102 

mönsterrätt 

utsträckning att bortse från, vilket även gäller de delar som är föranledda av 

funktionella krav. Det som tilldrar sig mest uppmärksamhet blir istället den 

mest synliga delen av det som skiljer sig mönstren emellan, vilket i detta fall 

var ovansidan. sammantaget bedömde domstolen därför att de två mönstren 

gav samma helhetsintryck och PepsiCos mönster befanns därför ogiltigt. 

EU-domstolen 

PepsiCo överklagade till eU-domstolen, som nu har avgjort målet. Överklagandet 

avsåg bland annat Tribunalens bedömning av faktiska omständigheter, 

något som endast omprövas av eU-domstolen i vissa särskilda 

situationer som inte förelåg i målet. De rättsliga bedömningsfrågor som 

eU-domstolen hade att pröva rörde den kunnige användaren och dennes 

uppmärksamhetsgrad. 

PepsiCo argumenterade att Tribunalen tillämpat felaktiga kriterier för den 

kunnige användaren, som varken ska vara en normalt informerad och skäligen 

uppmärksam och medveten genomsnittskonsument (såsom denne 

definierats inom varumärkesrätten), eller de aktuella produkternas slutanvändare. 

Inte heller, argumenterade PepsiCo, skulle den varumärkesrättsliga 

principen om ”bleknande minnesbild” tillämpas. slutligen menade 

PepsiCo att den kunnige användaren inte bara skulle beakta de mest framträdande 

detaljerna, utan skulle jämföra hela de relevanta formgivningarna 

och därvid observera även mindre skillnader, med beaktande av den kreativa 

frihet designern har haft med hänsyn till funktion med mera. 

eU-domstolen inledde med att konstatera att det saknas en definition av 

den kunnige användaren i befintlig lagstiftning. Domstolen uttalade att 

begreppet ska ”förstås som ett mellanbegrepp, det vill säga ett mellanting 

mellan det inom varumärkesrätten tillämpliga begreppet genomsnittskonsument 

– varvid genomsnittskonsumenten inte förväntas besitta någon särskild 

sakkunskap och generellt sett inte ser någon direkt koppling mellan de motstående 

varumärkena – och begreppet fackman – varvid fackmannen är en 

sakkunnig som har en betydande teknisk kompetens. En kunnig användare 

kan sålunda förstås, inte som en genomsnittligt uppmärksam användare, 

utan som en särskilt uppmärksam användare, oberoende av om detta beror på

mönsterrätt 

användarens personliga erfarenhet eller vederbörandes vidsträckta kunskap 

om den aktuella sektorn”. 

eU-domstolen fastslog också att den kunnige användaren oftast, när det är 

möjligt med hänsyn till de aktuella formgivningarna, kommer att göra en 

direkt jämförelse produkterna emellan, men att det inte är en nödvändig 

utgångspunkt att en sådan direkt jämförelse ska ske eftersom lagstiftaren 

inte har infört ett sådant krav. eU-domstolen kom därför fram till att Tribunalen 

inte gjort något misstag i sin bedömning av den kunnige användaren 

och sättet på vilket den jämför mönstren. 

en ytterligare fråga som behandlades var den kunnige användarens grad av 

uppmärksamhet. eU-domstolen påpekade där att den kunnige användaren 

inom mönsterrätten inte kan likställas med ”en normalt informerad och skäligen 

uppmärksam och medveten genomsnittskonsument som vanligtvis uppfattar 

ett varumärke som en helhet och inte ägnar sig åt att undersöka dess 

olika detaljer”, vilket är den uppmärksamhetsgrad som tillämpas inom varumärkesrätten. 

Inte heller kan den anses ha den uppmärksamhetsgrad som 

en sakkunnig eller fackman får anses ha, där minsta skillnad på detaljnivå 

kan anses avgörande. Istället ska den kunnige användaren anses känna till 

de olika formgivningarna inom det aktuella området och ha vissa kunskaper 

om de delar som dessa vanligtvis brukar ha. Den kunnige användaren 

är, på grund av sitt intresse för produkterna, också relativt uppmärksam när 

han eller hon använder dem. 

slutligen besvarade eU-domstolen frågan om huruvida det är korrekt att 

vid jämförelsen mellan två formgivningar också bedöma de produkter som 

faktiskt har marknadsförts och som är gjorda utifrån formgivningen jakande. 

Mot bakgrund av detta resonemang kom eU-domstolen fram till att Tribunalens 

dom var korrekt, och överklagandet lämnades därför utan bifall. 

Kommentar 

att en kunnig användare kan vara ett fem till tio år gammalt barn kanske 

förvånar vissa. eU-domstolens dom tyder dock på en relativt praktisk och 

103

104 

mönsterrätt 

marknadsorienterad syn på figuren ”kunnig användare”, som beaktar det 

som får antas vara den faktiska, intresserade användaren av produkterna 

som formgivningen omfattar. Det är naturligtvis också bra att viss vägledning 

nu finns för hur denna inom mönsterrätten mycket viktiga figur ska 

bedömas. 

Problemet som kan uppstå för formgivare är att riktlinjerna, trots denna 

dom, fortfarande inte ger konkret stöd för hur man som formgivare ska 

bedöma sina formgivningar i relation till andras. abstrakta termer som 

”kunnig användare” är notoriskt svårbedömda och leder mycket ofta till 

omfattande argumentation i rättsprocesser. För formgivaren kan det vara 

mycket svårt att anlägga perspektivet av ”kunnig användare” och försöka 

bortse från delar av sin egen kunskap. För utomstående eller mindre kunniga 

inom området kan det vara svårt att utan mer omfattande undersökningar 

med rimlig säkerhet fastställa vem den kunnige användaren är. Den 

sortens undersökningar kan vara kostsamma och ta mycket tid, vilket inte 

alltid hinns med i exempelvis en intrångssituation. en felaktig eller otillräcklig 

bedömning kan leda till att en rättsprocess inleds med låg framgångsmöjlighet 

eller att en produkt lanseras som riskerar att göra intrång. 

Förutom att hålla register med egna och andras formgivningar kan det därför 

vara en god idé för formgivare att dokumentera sina (och konkurrenters) 

kunder också från ett mönsterrättsligt perspektiv eftersom ett under flera 

år förberett underlag normalt blir mer fullständigt och övertygande än ett 

hastigt framtaget sådant. 

Kunnig användare av beståndsdelar (t-10/08 och t-11/08) 

I två överklagade ogiltighetsmål inför Tribunalen har frågan om den kunnige 

användaren av beståndsdelar behandlats. Målen gällde två olika mönsteransökningar 

för förbränningsmotorer. av allmänt intresse i målen är 

bedömningen av den kunnige användaren, även om domarna föll innan 

den ovan refererade domen i mål C-281/10, särskilt eftersom Tribunalen 

också hänvisade till och tillämpade kriterierna från Tribunalens dom i det 

målet, som ju gillades av eU-domstolen.

mönsterrätt 

Mönsterskydd för beståndsdelar är specialreglerat på så vis att endast de 

delar av ett mönster som är synliga vid normal användning av produkten 

som mönstret avser ska beaktas vid bedömningen av om mönstret är nytt 

och särpräglat. 

Förbränningsmotorerna i målet var avsedda att användas som beståndsdelar 

i främst gräsklippare. Tribunalen kom fram till att vid normal användning 

av en gräsklippare står användaren bakom denna, vilket innebär att det är 

ovansidan av förbränningsmotorn som är synlig, och som därmed kan ligga 

till grund för bedömningen. 

Förbränningsmotorerna såldes normalt inte direkt till slutkonsumenter 

utan till tillverkare av gräsklippare och liknande produkter. Mönsterinnehavaren 

ansåg därför, som det får förstås, att den kunnige användaren skulle 

anses vara en tillverkare av sådana produkter. Tribunalen delade inte denna 

uppfattning utan ansåg att det istället skulle vara slutanvändaren som skulle 

ligga till grund för den kunnige användaren. Detta ledde i förlängningen, 

efter viss ytterligare bedömning, till att Tribunalen fastställde ogiltigförklaringen 

av mönstren. 

Kommentar 

Målet visar att det är viktigt för formgivare att fokusera formgivningsinsatsen 

av beståndsdelar främst på just de delar som är synliga vid normal 

användning av slutprodukterna som formgivningen ska användas för. Det 

gäller då alltså att inte vara för branschfokuserad, eftersom slutanvändaren 

i många fall inte ser hela produkten. 

Klocka på snodd – streckade linjer (t-68/10) 

Målet inför Tribunalen gällde ogiltigförklaring av ett mönster för en klocka 

på en snodd/nyckelband, avsedd att exempelvis kunna ha hängandes runt 

halsen. Delar av mönstrets ritning – urtavlan, karbinhaken och fästdelarna 

till snodden – representerades av streckade linjer. 

105

106 

mönsterrätt 

För att ett mönster ska kunna registreras måste det vara nytt och särpräglat, 

vilket innebär att det i relation till andra kända mönster ska ge ett annat 

helhetsintryck på en kunnig användare. Vid denna bedömning beaktas inte 

offentliggöranden av det mönster som registreringen söks för om det har 

gjorts av designern eller någon av dess efterträdare inom tolv månader av 

registreringsansökans ingivande, den så kallade nyhetsfristen (eng. grace 

period). syftet med denna viktiga regel är att ge mönsterskapare en möjlighet 

att påbörja användning av ett mönster innan registrering sker, för att se 

om mönstret blir framgångsrikt, utan att för den skull förlora möjligheten 

att senare söka en registrering. en fråga som kom upp i målet rörde vem 

i ogiltighetsmål som ska ha bevisbördan för att en sådan giltig nyhetsfrist 

löper. Inte oväntat ansåg Tribunalen att det är innehavaren av mönstret som 

är föremål för ogiltighetstalan som ska bevisa att den är skapare eller ägare 

av formgivningen som påstås ge upphov till en nyhetsfrist. Detta hade inte 

ens gjorts gällande i målet och nyhetsfrist förelåg alltså inte. 

en annan fråga som behandlades var innebörden av de streckade linjerna 

på mönsterritningen. sådana har vid oHIM ansetts kunna användas för att 

i ritningen avgränsa delar av ett mönster för vilka skydd inte söks men som 

används för att illustrera hur mönstret kan användas. Tribunalen godkände 

sådan användning av streckade linjer och bortsåg därför vid bedömningen 

av mönstret från de streckade delarna av ritningen. 

Mot det ifrågasatta mönstret hade åberopats ett fotografi av en äldre, liknande 

klocka på snodd. Fotografiet visade inte hela snodden, utan endast 

den nedre delen med klockan och delar av fästdelarna och alltså inte den 

övre delen av snodden som vid användning runt halsen skulle vara bakom 

nacken. Det var dock klarlagt att bilden föreställde en klocka på snodd och 

att det alltså i och för sig funnits en övre del på snodden. Tribunalen ansåg 

att det var tillräckligt, eftersom det är själva offentliggörandet av det tidigare 

mönstret som är relevant – inte det åberopade fotografiet av mönstret 

i målet. sammantaget fann Tribunalen att mönstret inte i jämförelse med 

tidigare mönster hade särprägel och fastställde därför beslutet att ogiltigförklara 

mönstret.

mönsterrätt 

göta hovrätts dom i mål t 1992-10 

göta hovrätt meddelade den 28 februari 2011 en dom gällande mönsterintrång. 

kärande i Växjö tingsrätt var Thorsman & Co aktiebolag (”Thorsman”) 

och svarande var Xlan aB (”Xlan”). 

Det påstådda intrånget gällde s.k. skruvclips. Thorsman är innehavare av 

svensk mönsterregistrering nr 76962. 

Svensk mönsterregistrering nr 76962 

Thorsman hävdade att proportionerna på Xlan:s produkt jämfört med 

Thorsmans registrerade mönster är identiska och att det som skiljer clipsen 

åt är uteslutande skruvdelen, vilken fått en lätt variation i Xlan:s produkt. 

skruvdelen framträder dessutom endast ur vissa vinklar. Hos Xlan:s 

produkt är skruvdelen helt rundad medan Thorsmans mönster har två mer 

plana ytor. skillnaderna förändrar dock inte helhetsintrycket, enligt Thorsman. 

Xlan å sin sida hävdade att det i stort sett inte finns något variationsutrymme 

vid utformandet av skruvclips p.g.a. att utformningen till stor del är 

given av dess tekniska funktion. Xlan hävdade vidare att utformningen av 

fästdelarna ska vara avgörande vid intrångsbedömningen eftersom utform- 

107

108 

mönsterrätt 

ningen av den del som är avsedd att omsluta kabeln är densamma som i en 

äldre svensk mönsterregistrering (nr 53387). 

Svensk mönsterregistrering nr 53387 

Växjö tingsrätt meddelade mellandom i intrångsdelen. Tingsrätten framhöll 

att det inom ifrågavarande produktområde föreligger begränsade variationsmöjligheter 

vid utformningen av produkter och att mönster inom detta 

produktområde således åtnjuter ett smalt skyddsomfång. enligt tingsrättens 

bedömning åtnjuter en rättighetsinnehavare inom denna produktkategori 

inte mycket mer än ett rent kopieringsskydd. Tingsrätten förklarade vidare 

att Thorsman inte styrkt att Xlan:s clips är en sådan efterbildning. Följaktligen 

förelåg inte intrång, enligt tingsrättens mening. 

Thorsman överklagade målet till göta hovrätt och yrkade att hovrätten fastställer 

att mönsterintrång föreligger. 

I motsats till tingsrättens bedömning ansåg hovrätten att skyddsomfånget 

för det registrerade mönstret visserligen är begränsat – men inte helt försumbart. 

enligt hovrätten saknas skäl att tillämpa Xlan:s synsätt. att ett 

mönster är sammansatt av delar som redan är kända bör inte ges någon 

avgörande eller självständig betydelse. således ska även tas hänsyn till den 

del som är avsedd att omsluta kabeln. Vidare ansåg hovrätten att det inte är 

tillräckligt att fästdelarna skiljer sig åt för att mönstren skall anses ge en kunnig 

användare ett annat helhetsintryck. Hovrätten fann således att Xlan:s 

skruvclips faller inom det registrerade mönstrets skyddsomfång. 

Målet överklagades till Högsta domstolen vilken inte medgav prövningstillstånd.

mönsterrätt 

Det som bör noteras är att hovrätten i det aktuella målet uppenbarligen 

endast tagit hänsyn till variationsutrymmet inom det aktuella produktområdet. 

Hovrätten har således inte tagit hänsyn till det registrerade mönstrets 

grad av särprägel (skillnaden i förhållande till tidigare mönster) vid bedömningen 

av skyddsomfångets storlek (jfr t.ex. Patentbesvärsrättens dom i mål 

nr 06-066, där man tog hänsyn till det befintliga formförrådet vid bedömningen 

av ett mönsters särprägel). 

ogiltighetsärende icd 6682 vid harmoniseringskontoret i 

Alicante 

Vid upprättande av mönsterskyddsstrategier till klienter brukar ett generellt 

råd vara att se till att lämna in mönsteransökan så snart mönstret är färdigställt. 

råder osäkerhet kring om mönstret kommer att utvecklas ytterligare, 

finns i många länder möjlighet att hemlighålla mönsteransökan under en 

period. Under denna period är det även möjligt att återkalla mönsteransökan 

för det fall eventuella ändringar är betydande. att det är lämpligt att 

lämna in mönsteransökan så snabbt som möjligt bekräftas av ett avgörande 

hos oHIM:s ogiltighetsenhet. 

enligt artikel 7 (2) Mönsterskyddsförordningen, inverkar allmänhetens kännedom 

om formgivningen inte på nyheten i de fall då formgivningen gjorts 

tillgänglig av formgivaren och mönsteransökan inges inom ett år (nyhetsfristen) 

från det att formgivningen offentliggjordes. 

I ogiltighetsärendet ICD 6682 kunde formgivaren, d.v.s. sökanden i ogiltighetsärendet, 

bevisa att mönstret visats på en utställning av denne. eftersom 

innehavaren av mönsterregistreringen lämnat in en identisk mönsteransökan 

inom ett år efter utställningen och då det var formgivaren som offentliggjort 

mönstret, ansågs grund för hävning p.g.a. bristande nyhet och särprägel 

inte föreligga. 

artikel 7 (2) Mönsterskyddsförordningen är således inte till någon hjälp för 

formgivaren i de fall någon annan som tagit del av mönstret inger en möns- 

109

110 

mönsterrätt 

teransökan inom nyhetsfristen (d.v.s. inom 12 månader efter offentliggörandet) 

och innan formgivaren själv hunnit inge mönsteransökan. 

Hade däremot formgivaren, i denna situation, inte tydliggjort för oHIM:s 

ogiltighetsenhet hur gemenskapsformgivningen kunde vara en exakt kopia 

av mönstret som visats på utställningen, hade mönstret kunnat ogiltigförklaras. 

I den här situationen skulle formgivaren, enligt artikel 15 Mönsterskyddsförordningen, 

kunna ansöka om överföring av mönstret. För att lyckas med 

detta krävs dock gedigen bevisning. I frånvaro av sådan bevisning återstår 

endast hävning av mönsterregistreringen vid oHIM. som framgår tydligt 

av detta exempel bör formgivaren vid en sådan hävning undvika att anföra 

argument kring att det föreligger en koppling mellan det utställda mönstret 

och det registrerade mönstret. 

Ludvig Holm 

tel: +46 8 527 70 876 

ludvig.holm@lindahl.se 

Annalena Nordin 

tel: +46 8 527 70 907 

annalena.nordin@lindahl.se

ipred

Uppföljning IPRED 

112 

iPred 

Det civilrättsliga sanktionsdirektivet på immaterialrättens område 

(2004/48/eg, även kallat IPreD) har nu varit implementerat i sverige i 

ett par år och har inneburit flera förändringar på immaterialrättens område. 

Den största och medialt mest uppmärksammade nyheten var införandet 

av möjligheten till informationsföreläggande i samtliga immaterialrättsliga 

lagar. Direktivet införde dock även möjligheten för domstolarna att ålägga 

intrångsgöraren en skyldighet att bekosta åtgärder för att sprida information 

om dom i målet. Möjligheten att vid vite förbjuda någon att fortsätta med 

intrångsgörande åtgärder utsträcktes även till dem som gjort sig skyldiga till 

försök eller förberedelse till intrång. Direktivet resulterade också i uttryckliga 

bestämmelser om att åtgärder mot den som gör intrång även kan vidtas 

mot en medverkande part samt ett förtydligande av skadeståndsbestämmelserna 

i de immaterialrättsliga lagarna. 

I praxis har IPreD-direktivets genomförande hittills främst märkts av på 

informationsföreläggandets område. För att domstolen ska besluta om 

informationsföreläggande behöver rättighetshavaren visa att ett intrång sannolikt 

har begåtts och att den begärda informationen kan antas underlätta 

utredningen av ett intrång eller en överträdelse. Därutöver ska föreläggandet 

vara proportionerligt i förhållande till den olägenhet som det skapar 

för den som ska lämna ut informationen. nedan följer de mest intressanta 

händelserna från det gångna året som rör informationsförelägganden: ett 

förslag till avgörande från eU-domstolens generaladvokat i ephone-målet 

samt två beslut på patenträttens område som förtydligar vilka uppgifter ett 

informationsföreläggande får omfatta och vilket syfte ett informationsföreläggande 

får ha. 

Beslut enligt upphovsrättslagen 53 c-d §§ 

Ephone-beslutet (Ö 4817-09) 

Tingsrätten biföll ett yrkande från rättighetshavarna, ett antal förlag, om 

att förelägga en internetleverantör att utge personuppgifter för användare

iPred 

som misstänks för upphovsrättsintrång. Hovrätten ansåg inte att kravet 

att intrång sannolikt hade begåtts var uppfyllt och upphävde tingsrättens 

beslut. Högsta domstolen (HD) begärde ett förhandsavgörande från eUdomstolen 

och vilandeförklarade målet. HD:s tolkningsfrågor redogörs för i 

årsbokens upphovsrättsavsnitt. Det har nu kommit ett icke-bindande förslag 

till avgörande från eU-domstolens generaladvokat niilo Jääskinen. 

generaladvokaten konstaterar inledningsvis att de begärda uppgifterna 

utgör personuppgifter och därför omfattas av ett särskilt skydd. Vidare konstaterar 

han att Datalagringsdirektivet 2006/24/eg, som ännu inte implementerats 

i svensk rätt, visserligen föreskriver en skyldighet att säkerställa att 

personuppgifter finns tillgängliga för utredning och åtal av brott, men att 

direktivet inte är tillämpligt i det aktuella fallet eftersom det bara omfattar 

myndigheters rätt att få tillgång till uppgifterna, och inte privata aktörer 

såsom de aktuella rättighetshavarna. 

Den centrala frågan blir därför hur personuppgiftsskyddet ska balanseras 

mot rättighetshavarnas intresse av ett fullgott immaterialrättsligt skydd. 

generaladvokaten understryker i samband med detta vikten av personuppgiftsskyddet 

som en grundläggande mänsklig rättighet. För att personuppgifter 

ska få lämnas ut ställer unionsrätten krav på att det finns en skyldighet 

till att lagra dessa uppgifter som är föreskriven i den nationella lagstiftningen, 

med precisering av vilka kategorier av uppgifter som ska lagras, lagringens 

syfte samt vem som kan få tillgång till uppgifterna. Det skulle strida 

mot personuppgiftsskyddet att använda personuppgifter för andra ändamål 

än de som lagstiftaren definierat, och immaterialrättsinnehavare bör inte 

särskilt gynnas i denna situation genom att få ta del av och utnyttja personuppgifter 

som lagrats för andra ändamål än för att skydda deras immateriella 

rättigheter. 

generaladvokatens slutsats blir därför att Datalagringsdirektivet visserligen 

inte utgör något hinder mot att nationella bestämmelser tillämpas för att 

förelägga en internetleverantör att utge personuppgifter till rättighetshavare 

inom ramen för ett civilprocessuellt förfarande. sådana personuppgifter får 

113

114 

iPred 

dock endast lämnas ut om de lagrats specifikt för det ändamålet, d.v.s. för 

att kunna lämnas ut till rättighetshavare. Det skulle därmed även kräva att 

internetanvändarna ursprungligen gett sitt samtycke till att personuppgifterna 

lagras i detta syfte. 


om eU-domstolen väljer att följa generaladvokatens icke-bindande bedömning 

skulle det i dagsläget inte vara möjligt att förelägga internetleverantörer 

att lämna ut personuppgifter om abonnenter till rättighetshavare, 

eftersom de inte ursprungligen lagrats i syfte att kunna lämna ut dem. Det 

finns dock inget som hindrar att man i svensk rätt lagstadgar om en skyldighet 

för internetleverantörer att lagra uppgifter för ett sådant ändamål, och 

att användarna då skulle behöva godkänna ett sådant lagrande för att få 

använda internettjänsten. 

även Telia sonera-beslutet (Öä 10152-09) som redogjordes för i fjolårets 

årsbok är vilandeförklarat i väntan på ephone-avgörandet. 

Beslut enligt patentlagen 57 c-d §§ 

Catway-beslutet (Ö 10502-10) 

Målet gällde ett påstått intrång i ett patent för en skarvhållare för fiberoptisk 

kabel. sökanden yrkade på ett föreläggande om att utge uppgifter om 

distributionsnät samt även uppgifter om svarandens kunder. Tingsrätten 

biföll yrkandet. Hovrätten konstaterade dock att ett informationsföreläggande 

endast får omfatta information om tidigare länkar i distributionskedjan 

och tilltänkta grossister och detaljister. Identifikation av mellanled 

eller slutkunder som i förhållande till den förelagda personen befinner sig 

senare i kedjan och som redan fått produkterna i sin besittning nämns inte 

som en upplysning som kan ingå i ett informationsföreläggande. Vidare 

ska informationen som föreläggandet avser som regel gälla intrång som 

begåtts av andra än den ansökan riktas mot. Detta särskilt mot bakgrund 

av bestämmelsen 57 d § i patentlagen om att informationsförelägganden 

inte får omfatta uppgifter som skulle röja att uppgiftslämnaren eller dennes

iPred 

närstående begått en brottslig handling. Hovrätten menar att det även bör 

innebära att en juridisk person inte kan vara skyldig att lämna uppgifter 

som röjer ställföreträdares brottslighet. Det saknas alltså tydligt stöd i lagen 

att förelägga en part att lämna uppgifter om huruvida den sålt påstådda 

intrångsföremål och vem som i så fall varit köpare, och yrkandet om informationsföreläggande 

ogillades. 

Shire-beslutet (T 5784-10 och T 4790-11) 

Målet gällde ett läkemedelspatent och sökanden hade begärt information 

om distributionsnät och kunder samt antal levererade förpackningar och 

pris. Tingsrätten bekräftade bedömningen från Catway-beslutet, d.v.s. att 

en part inte kan föreläggas att lämna information om sina kunder. Däremot 

konstaterade tingsrätten att information som gäller kunder som redan 

är kända kan omfattas av föreläggande, t.ex. uppgift om pris och sålda 

exemplar. I detta fall var det ostridigt att svaranden sålde läkemedlet till de 

svenska apotekskedjorna, och kunde därför föreläggas att utge information 

om antal förpackningar och pris. 

Tingsrätten konstaterade vidare att det inte krävs att ett informationsföreläggande 

enbart syftar till att utreda det intrång som sökanden visat 

sannolika skäl för. Detta eftersom informationsföreläggandets syfte är att 

underlätta utredningen av ett intrång eller en överträdelse som avser de 

aktuella varorna. Informationsföreläggandet kan alltså syfta till att utreda 

ett annat intrång avseende de aktuella varorna. Tingsrätten hänvisade till 

förarbetena och konstaterade att det heller inte krävs att informationen är 

avsedd att användas som bevisning i en kommande rättegång. Beslutet är 

överklagat till hovrätten. 


Det är nu tydliggjort att ett informationsföreläggande inte får omfatta uppgifter 

om kunder. Däremot kan en part föreläggas att utge information om kända 

kunder eller om försäljning som parten vidgått. Vidare behöver syftet med 

informationsföreläggandet inte vara att underlätta utredningen av det specifika 

intrånget som sökanden visat sannolika skäl för, utan så länge det underlättar 

115

116 

iPred 

någon intrångsutredning rörande de aktuella varorna är föreläggandets syfte 

uppfyllt. Domstolarna har fortsatt att inte redogöra närmare för bedömningen 

huruvida den begärda informationen underlättar utredningen eller hur proportionalitetsbedömningen 

görs. 

Annie Kabala 

tel: +46 8 527 70 948 

annie.kabala@lindahl.se

marknadsrätt

118 

mArKnAdsrätt 

Vad har hänt i svensk (och europeisk) 

marknadsrätt under år 2011? 

Marknadsdomstolen har i skrivande stund (den 13 december 2011) meddelat 

24 domar med tillämpning av marknadsföringslagen (MFl) under 

året. Bland annat innefattar årets avgöranden diskussioner och ställningstaganden 

i fråga om hur det s.k. transaktionstestet skall tillämpas, om och när 

misskreditering av konkurrent kan utgöra marknadsföring i MFl:s mening, 

när miljöargument i marknadsföring faktiskt får användas, tillåtligheten av 

på visst sätt utformad alkoholreklam, vad som krävs för att ett företag skall få 

kalla sig ”marknadsledande” och när en taxiskylt skall anses utgöra en vilseledande 

efterbildning av en annan taxiskylt. Det senaste avgörandet – MD 

2011:29 – behandlade frågan om lagstridighetsprincipen och gränssnittet 

mellan immaterialrätt och marknadsrätt. Den 1 mars 2012 tillträder Patentbesvärsrättens 

nuvarande ordförande, Per Carlson, som ny ordförande för 

Marknadsdomstolen – kanhända kan skiftet på ordförandeposten komma 

att göra avtryck i den marknadsrättsliga praxis som sammanfattas i nästa 

utgåva av lindahls årsbok för immaterialrätt? 

I det följande redogör vi närmare för några av årets avgöranden från Marknadsdomstolen. 

Vi sammanfattar också innehållet i en intressant dom om 

spelmonopol från eU-domstolen. avslutningsvis nämner vi något om innehållet 

i Internationella Handelskammarens – ICC:s – konsoliderade regler 

för reklam och marknadskommunikation vilka träder i kraft den 1 januari 

2012. 

marknadsföring av kläder – vilseledande om kommersiellt 

ursprung och/eller renommésnyltning? (md 2011:1) 

Det svenska företaget kappahl sverige aB (kappahl) använde uttrycken 

Wekids respektive WeTweens vid marknadsföring av sina kläder. Företaget 

WesC aB (WesC) stämde kappahl vid Marknadsdomstolen och gjorde 

gällande att kappahls användning innebar att konsumenterna vilseleddes 

om klädernas kommersiella ursprung, att en förväxling med WesC:s kända 

och väl ansedda We-koncept och varumärke We kunde uppkomma och/

mArKnAdsrätt 

eller att konsumenterna felaktigt kunde uppfatta någon form av samarbete 

mellan företagen. Vidare ansåg WesC att kappahls marknadsföring innebar 

ett otillbörligt utnyttjande av den goodwill och det uppmärksamhetsvärde 

som förknippas med WesC, We och dess koncept och att användandet 

av begreppen Wekids och WeTweens därmed utgjorde renommésnyltning. 

Marknadsdomstolen konstaterade inledningsvis att domstolen i flera tidigare 

avgöranden prövat frågan om kännedom på viss marknad (inarbetning) 

och då grundat sina ställningstaganden på vad som framkommit genom 

marknadsundersökningar (i de fall sådana gjorts) och i övrigt på uppgifter 

om marknadsföringens omfattning och kostnader, försäljning, övrig produktexponering, 

bolagets/produktens marknadsandel, tid som kännetecknet 

funnits på marknaden samt vittnesuppgifter. 

Marknadsdomstolen kommenterade därefter i korthet den av WesC åberopade 

marknadsundersökningen, varvid angavs att delar av undersökningsresultatet 

var svårtolkat. Domstolen anslöt sig därefter vidare till den kritik som 

framförts av kappahl angående det sätt på vilket undersökningen utförts 

samt upprepade sitt uttalande i MD 2006:19 att marknadsundersökningar 

ofta är ett osäkert bevismedel. I fråga om WesC:s undersökning ansåg inte 

domstolen att det var möjligt att utläsa hur många av respondenterna som 

förknippat varumärket We i figurativt utförande med WesC respektive med 

kläder; hur vägning skett framgick inte heller. sammanfattningsvis ansåg 

inte domstolen att undersökningen utgjorde stöd för att varumärket We 

eller det s.k. We-konceptet var känt i omsättningskretsen. 

För att ytterligare styrka kändheten av varumärket We och We-konceptet 

på den svenska marknaden hade WesC åberopat vittnesförhör med bl.a. 

butikschefer för s.k. konceptbutiker samt bevisning i form av diverse artiklar, 

utdrag från webbplatser, reklamfilmer som visats på Youtube och e-postkorrespondens. 

enligt Marknadsdomstolen var bevisvärdet av dessa uppgifter 

emellertid lågt då uppgifterna var allmänt hållna och i betydande utsträckning 

lämnade av WesC:s egna anställda. Utredning om marknadsföringskostnader 

och marknadsföringens omfattning saknades helt. 

119

120 

mArKnAdsrätt 

Marknadsdomstolens slutsats var att i målet framlagd bevisning sammantaget 

pekade på att ordet ”We” (oavsett grafisk utformning) av WesC:s 

anställda och samarbetspartners uppfattades som starkt anknutet till företaget 

och dess sortiment av kläder samt att detsamma möjligen även gällde 

i en snäv krets av konsumenter med inriktning på designkläder i street- och 

skateboardsegmentet. enligt WesC själva är omsättningskretsen emellertid 

bredare än så – den består av alla konsumenter i åldern 16-45 år i storstäder. 

Marknadsdomstolen fann det inte styrkt att vare sig varumärket We eller det 

s.k. We-konceptet var känt på den svenska marknaden på sätt som erfodras 

för skydd, varför WesC:s talan om vilseledande om kommersiellt ursprung 

ogillades. Med hänsyn härtill konstaterades att varken varumärket eller konceptet 

var känt på sådant sätt att de kan vara bärare av ett renommé. även 

WesC:s talan om renommésnyltning lämnades därför utan bifall. 

Alkohollagens krav på iakttagande av särskild måttfullhet vid 

marknadsföring av alkohol (md 2011:5) 

spendrups Bryggeriaktiebolag (spendrups) hade i dagligvaruhandeln 

marknadsfört Heineken folköl genom ett kombinationserbjudande som 

innebar att man vid köp av ett sexpack folköl erhöll en DVD-film med 

filmsekvenser från Champions league utan extra kostnad. konsumentombudsmannen 

(ko) ansåg att kombinationserbjudandet stred mot alkohollagens 

krav på särskild måttfullhet och att det därför var otillbörligt enligt 

marknadsföringslagen (prövning gjordes med tillämpning av alkohollagen i 

dess lydelse före den 1 januari 2011; alkohollagen (2011:1622) har emellertid 

inte inneburit några sakliga ändringar med avseende på måttfullhetskravet, 

varför domen är av intresse även framgent). 

Marknadsdomstolen konstaterade inledningsvis att alkohollagen och dess 

förarbeten inte innehåller något uttryckligt förbud mot kombinationserbjudanden 

och att ko:s allmänna råd för marknadsföring av alkoholdryck till 

konsumenter (koVFs 2009:6) i sig tillåter vissa former av kombinationserbjudanden.

mArKnAdsrätt 

Marknadsdomstolen slog därefter fast att kombinationserbjudanden således 

inte automatiskt medför att viss marknadsföring står i strid med alkohollagen, 

utan att en bedömning av om erbjudandet präglas av den särskilda måttfullhet 

som alkohollagen kräver istället måste göras utifrån omständigheterna 

i det enskilda fallet. Bedömningen skulle enligt Marknadsdomstolen ta sin 

utgångspunkt i syftet med alkohollagen, d.v.s. att marknadsföringen inte 

skall medverka till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av alkohol och 

inte heller bidra till en positiv inställning till bruket av ”aktuella varor”. 

Marknadsdomstolen ansåg att det aktuella erbjudandet kopplade samman 

alkohol med idrott och därigenom befäste och befordrade föreställningen 

att man skall dricka öl när man ser på fotboll. erbjudandet bidrar därmed 

till att skapa en positiv inställning till bruket av alkohol. Vidare fann Marknadsdomstolen 

att den slogan som innefattades i reklamen – ”Det bästa av 

två världar – köp ett 6-pack Heineken och få DVD:n utan extra kostnad” 

– och den ingående illustrationen av en ölburk mot fonden av en stiliserad 

fotboll förstärkte kopplingen på ett icke måttfullt sätt. 

sammantaget fann Marknadsdomstolen att spendrups marknadsföring 

inte präglades av en sådan särskild måttfullhet som alkohollagen kräver och 

att den därför var att anse som otillbörlig i MFl:s mening. 

vad krävs för att man skall få använda begreppet 

”marknadsledande”? (md 2011:6) 

I ett mål rörande marknadsföring av nyckelfria låssystem hade svarandebolaget 

bland annat gjort gällande att man var ”marknadsledande leverantör 

av nyckelfria låssystem”. 

Med avseende på frågan om innebörden och tillåtligheten av att använda 

uttrycket ”marknadsledande” konstaterade Marknadsdomstolen att 

uttrycket inte har en klar innebörd utan kan uppfattas på olika sätt. Domstolen 

slog dock fast att sådana generella påståenden ofta ger intryck av 

att det aktuella företaget är ledande i åtminstone flertalet för branschen 

eller produktområdet viktiga avseenden. Då det instämda företaget endast 

121

122 

mArKnAdsrätt 

förebringat bevisning i form av uppgifter om antalet levererade nyckelfria 

låssystem ansåg Marknadsdomstolen inte att bolaget förmått visa att man 

är ”marknadsledande” som leverantör av nyckelfria låssystem. Marknadsföringspåståendet 

var därför vilseledande. 

onödig rättegång? Kärandeparten inledde rättegång utan att 

först skicka varningsbrev och svarandeparten medgav samtliga 

yrkanden – kan detta föranleda ersättningsansvar för vinnande 

part? (md 2011:11; även frågan om tillåtlighet av uttrycket 

”marknadsledande” prövades) 

Målet gällde marknadsföring av guldköptjänster och innefattade ett huvudkäromål 

och ett genkäromål (båda innefattande yrkanden om förbud vid 

vite att använda vissa marknadsföringspåståenden). Huvudsvaranden medgav 

samtliga förbudsyrkanden, men ansåg att ansvaret för rättegångskostnader 

åvilade den vinnande kärandeparten i enlighet med bestämmelsen 

i 18 kap. 3 § rättegångsbalken (föranledande av onödig rättegång) då inget 

varningsbrev hade skickats och parterna hade kunnat lösa tvisten utanför 

domstol om så hade skett. 

Marknadsdomstolen konstaterade inledningsvis att utrymmet för att tilllämpa 

bestämmelsen i 18 kap. 3 § rättegångsbalken är begränsat då det är 

fråga om ett indispositivt mål där förbud mot otillbörlig marknadsföring 

kan meddelas trots att marknadsföringen har upphört. 

Vidare angav Marknadsdomstolen att enbart den omständigheten att en 

näringsidkare har upphört med påtalad marknadsföring innan en talan 

väcks inte i tidigare rättspraxis har ansetts vara tillräckligt för att onödig rättegång 

skall anses föreligga – särskilt med hänsyn till att ett avgörande från 

Marknadsdomstolen kan vara av stor betydelse såväl principiellt som för den 

enskilde näringsidkaren oavsett om marknadsföringen upphört eller inte. 

Det avgörande, konstaterade Marknadsdomstolen, blir istället om det har 

funnits godtagbara skäl för käranden att få frågan prövad av Marknadsdomstolen. 

Vid denna bedömning menade Marknadsdomstolen att marknads-

mArKnAdsrätt 

föringens närmare utformning och den ansvarige näringsidkarens agerande 

blir av särskild betydelse, i synnerhet frågan om marknadsföringen har tillkommit 

på grund av misstag eller förbiseende. 

I aktuellt mål hade huvudkäranden inte skickat något varningsbrev till 

huvudsvaranden med uppmaning att upphöra med användningen av 

omstämda marknadsföringspåståenden. Då Marknadsdomstolen prövat 

omstämda marknadsföringspåståenden och funnit dessa vilseledande och 

otillbörliga samt då de inte tillkommit genom förbiseende eller misstag kan 

huvudkäranden trots detta inte anses ha föranlett onödig rättegång – ansåg 

domstolen. 

Användning av miljöargument vid marknadsföring av personbilar 

(md 2011:12) 

Mercedes-Benz sverige aB (Mercedes) använde vid marknadsföring av 

personbilar påståendet ”miljövänlig” i en tidningsannons och påståendena 

”miljövänliga dieselmotorer”, ”bra för miljön” och ”gynna miljön” i en broschyr 

publicerad på företagets webbplats. ko ansåg att marknadsföringen 

stred mot god marknadsföringssed och var vilseledande (även genom utelämnande 

av information) och stämde Mercedes inför Marknadsdomstolen. 

Marknadsdomstolen konstaterade inledningsvis att det enligt tidigare praxis 

ställs höga vederhäftighetskrav på marknadsföring innefattande miljöargument. 

exempelvis måste det i reklam vari ordet ”miljövänlig” används om 

typiskt sett miljöbelastande produkter klargöras att begreppet används med 

relativ innebörd, de miljöeffekter som åsyftas preciseras samt den jämförelse 

som görs ge en rättvisande totalbild. 

I sitt fortsatta resonemang, där domstolen bland annat hänvisade till ICC:s 

regler, slog Marknadsdomstolen bland annat fast att uttrycket ”miljövänlig” 

kan innebära olika saker för olika konsumenter, att ett allmänt hållet påstående 

om att produkten ifråga är miljövänlig av en genomsnittskonsument 

lätt kan uppfattas gälla produktens totala miljöpåverkan och att uttrycket 

också skulle kunna leda till andra tolkningar beroende på sammanhanget. 

123

124 

mArKnAdsrätt 

sammantaget medför detta, enligt Marknadsdomstolen, att företaget har 

bevisbördan för att de tolkningar och intryck som aktuell marknadsföring 

ger upphov till är förenliga med MFl och även att företaget skall kunna 

styrka riktigheten i budskapet för alla betydelser som genomsnittskonsumenten 

kan uppfatta att budskapet har. 

efter en genomgång av vad som framkommit genom muntlig och skriftlig 

bevisning konstaterade Marknadsdomstolen att det i och för sig borde vara 

möjligt för en biltillverkare att använda uttrycket ”miljövänlig”, men endast 

om det tydligt framgår vilka miljöfördelar som åsyftas. Detta innebär ett 

krav på en tydligt framträdande precisering av miljöpåståendet som är lätt 

att förstå och placerad så att påstående och precisering läses ihop. 

Beträffande den i målet aktuella annonsen fann Marknadsdomstolen att 

uttrycket ”miljövänlig” uppfattades som att bilen hade klara miljöfördelar, 

men att uttrycket var alltför obestämt för att uppfylla nyss angivna krav på 

klarhet och precision och att det således var oklart i vilket eller vilka hänseenden 

som bilen kunde förstås ge fördelar från miljösynpunkt. Marknadsföringen 

stred därför mot god marknadsföringssed och var vilseledande. Då 

den påtalade marknadsföringen i vart fall ansågs så intresseväckande att 

den kunde föranleda konsumenten att söka vidare efter information ansågs 

den ha påverkat konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut. 

Marknadsföringen ansågs därmed även otillbörlig. 

De uttryck som återfanns i företagets broschyr (”miljövänliga dieselmotorer”, 

”gynna miljön” och ”bra för miljön”) bedömdes dock av Marknadsdomstolen 

som preciserade i fråga om de miljöeffekter som åsyftas, påståendena 

uppfattades med en relativ innebörd och beskrivningen ansågs ge en rättvisande 

totalbild (d.v.s. att de aktuella bilmodellerna från miljösynpunkt hade 

fördelar på det sätt som beskrivits). Marknadsföringen i denna del ansågs 

därför inte strida mot god marknadsföringssed eller vara vilseledande.

mArKnAdsrätt 

Användning av miljöargument vid marknadsföring av lim 

(md 2011:13) 

ett företag hade genom ett antal marknadsföringspåståenden gjort gällande 

att företagets limprodukt hade vissa miljö- och hälsofördelar i förhållande 

till andra tillgängliga produkter på marknaden. Företaget stämdes in till 

Marknadsdomstolen, varvid kärandebolaget gjorde gällande att marknadsföringen 

utgjorde vilseledande jämförande reklam. 

Marknadsdomstolen erinrade inledningsvis om att prövningen av om viss 

marknadsföring är att anse som otillbörlig eller inte skall ske i två led: först 

skall en bedömning göras av om åtgärden strider mot god marknadsföringssed 

eller är vilseledande och därefter skall bedömas i vad mån åtgärden har 

effekt på mottagarnas förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut (transaktionstestet). 

Vid en prövning av om ett påstående är sakligt korrekt och vederhäftigt 

måste, angav Marknadsdomstolen, först påståendets innebörd fastställas – 

avgörande är då hur en genomsnittlig mottagare får antas uppfatta meddelandet. 

Utgångspunkten skall vara att reklam i allmänhet läses flyktigt och 

att mottagaren i första hand påverkas av det helhetsintryck meddelandet 

ger, inte av detaljer. I målet ansågs målgruppen/den genomsnittliga mottagaren 

vara inköpare vid golvläggningsfirmor samt andra personer yrkesverksamma 

inom golvläggningsområdet, med kunskap om golvlim och dess 

funktionella egenskaper, men utan närmare insikter i bl.a. miljötekniska 

frågor. 

Marknadsdomstolen slog fast att miljöargument har ett betydande kommersiellt 

värde som de senaste åren har ökat markant i takt med att konsumenter 

medvetandegjorts om att produkter påverkar miljön. samtidigt ansåg Marknadsdomstolen 

att det även för yrkesfolk borde vara svårt att kritiskt värdera 

och bedöma rimligheten i påståenden om produkters miljöfördelar och att 

det mot den bakgrunden fanns anledning att ställa höga vederhäftighetskrav 

på reklam innefattande sådana produktlöften. 

125

126 

mArKnAdsrätt 

Marknadsdomstolen hänvisade till ICC:s regler avseende miljöpåståenden, 

vari anges att ett allmänt miljöpåstående om en vara, såsom ”miljövänlig”, 

är vagt och icke-specifikt och därför bör undvikas. såvitt avsåg de analysbesked 

som hade förebringats och presenterats av svarandebolaget i syfte att 

styrka produktens fördelar ur ett miljö-, och hälsoperspektiv visade dessa 

enbart att produkten bl.a. erhållit svanens miljömärkning. Marknadsdomstolen 

framhöll här att miljömärkningar erhålls utifrån vissa förutbestämda 

kriterier, men att de i sig inte medför att produkten kan marknadsföras som 

miljövänlig. 

Mot bakgrund av de höga krav som ställs på miljö-, och hälsoargument 

inom marknadsföring ansågs majoriteten av företagets påståenden om att 

produkten var miljövänlig och inte hade någon inverkan på användarens 

hälsa vara vilseledande. att enbart visa att produkten erhållit viss miljömärkning 

m.m. ansågs således inte tillräckligt för att marknadspåståendena 

skulle vara vederhäftiga. 

Då marknadsföringen innehöll ytterst slagkraftiga argument om produktens 

inverkan på användarens fysiska hälsa och arbetsmiljö ansåg Marknadsdomstolen 

det även sannolikt att den påverkade mottagarens förmåga 

att fatta ett välgrundat affärsbeslut. Marknadsföringen ansågs därför även 

vara otillbörlig. 

ingen prövning när den påtalade marknadsföringen hade 

upphört? (md 2011:19) 

Målet gällde ett företags marknadsföring av biljetter till en konsert med 

gruppen roxette ett specifikt speldatum. Under handläggningens gång 

avslog Marknadsdomstolen vid tre tillfällen kärandebolagets yrkande om 

interimistiskt vitesförbud. när domstolen tog ställning till kärandebolagets 

huvudyrkande hade konserten redan ägt rum. 

Marknadsdomstolen konstaterade att det förhållandet att påtalad marknadsföring 

har upphört inte utgör något hinder mot att dess tillbörlighet prövas. 

ett förbud kan vara befogat för att hindra att marknadsföringen återupptas

mArKnAdsrätt 

eller för att få fram ett prejudicerande avgörande i en principiellt betydelsefull 

fråga. 

Marknadsdomstolen slog därefter fast att ett förbud i det aktuella fallet 

skulle vara verkningslöst då någon ytterligare marknadsföring av biljetter 

till just denna konsert inte var aktuell då konserten redan hade hållits samt 

att det i målet inte heller förelåg något betydande prejudikatintresse som 

motiverade en prövning. 

På dessa grunder ansåg Marknadsdomstolen att det saknades skäl för prövning 

i sak och avskrev målet från vidare handläggning. 

Betydelsen av reklamens tidsmässiga närhet till konsumentens 

köpbeslut; närmare beskrivning av transaktionstestet (md 

2011:24) 

Målet gällde ett företags marknadsföring av anslutning till fibernät genom 

direktreklam till villaägare i visst område. Företaget stämdes in vid Marknads - 

domstolen, varvid käranden gjorde gällande att företagets marknadsföring 

bland annat saknade väsentlig information avseende erbjudandets begränsningar 

och villkor. 

I fråga om erbjudandets tydlighet avseende villkor och begränsningar 

konstaterade Marknadsdomstolen att en grundläggande utgångspunkt vid 

marknadsföring är att det står näringsidkaren fritt att själv välja vilka uppgifter 

som skall tas med i marknadsföringen, dock att friheten måste vägas mot 

konsumentens intresse av att vid lämplig tidpunkt och i ändamålsenlig form 

erhålla viktig information för att få möjlighet att fatta ett välgrundat ekonomiskt 

beslut om den marknadsförda produkten. Vilken information som bör 

krävas är, enligt domstolen, en fråga om meddelandets karaktär och utformning 

och under vilka former konsumenten konfronteras med detta samt det 

medium som används. av särskild betydelse är hur nära ett avslut en viss 

reklam förekommer – ju närmare tidpunkten för köp eller annan avtalssituation 

marknadsföringsmaterialet distribueras, desto högre krav kan ställas 

på marknadsföringens innehåll och utförlighet (prop. 2007/08:115, s. 86 ff.). 

127

128 

mArKnAdsrätt 

Domstolen ansåg att broschyren var av sådan karaktär att den kunde få en 

genomsnittlig konsument att såväl allvarligt överväga en anslutning till 

fibernätet som att söka efter ytterligare information liksom underlag för 

avtal. att i en sådan situation, på sätt som skett i aktuellt fall, utelämna viss 

information om begränsningar och förutsättningar för erbjudandet måste 

enligt Marknadsdomstolen anses vara vilseledande. 

Vid prövningen av om marknadsföringen haft viss påverkan på konsumentens 

förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut konstaterade Marknadsdomstolen 

att det räcker med att en konsument bestämmer sig för att 

vidta en ytterligare åtgärd med anledning av ett reklammeddelande för 

att ett affärsbeslut skall anses föreligga. Domstolen ansåg att det påtalade 

reklamutskicket måste bedömas vara så intresseväckande att det var sannolikt 

att konsumenten beslutade sig för att inskaffa mer information genom 

att exempelvis besöka en av de informationsträffar som svarandebolaget 

redogjort för, beställa ett hembesök eller kontakta svarandebolaget för att 

få mer information om erbjudandet. sammanfattningsvis ansåg Marknadsdomstolen 

att påtalad marknadsföring hade påverkat eller sannolikt hade 

påverkat konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut och att 

marknadsföringen därmed var otillbörlig. 

misskreditering av konkurrent – marknadsföring enligt mfL? (md 

2011:25) 

Målet gällde e-postmeddelanden från företag a innehållande misskrediterande 

uppgifter om företag B. 

Företag a skickade e-postmeddelanden dels till företag B:s externa finansiär 

och dels till företag B:s samarbetspartner med påståenden om att (i) företag 

B:s produkt X materiellt utgör en kopia av företag a:s produkt y, (ii) företag 

B använder företag a:s patenterade teknik och därmed begår patentintrång 

(vid eventuella frågor hänvisades till en person i företag a:s ledning), (iii) 

företag B i sin utveckling av produkten X använt konfidentiell och proprietär 

kunskap från företag a.

mArKnAdsrätt 

Marknadsdomstolens majoritet gjorde bedömningen att uttalandena i 

e-postmeddelandena utgjorde marknadsföring i MFl:s mening, d.v.s. att de 

behandlade kommersiella förhållanden och hade uttalats i avsättningsfrämjande 

– kommersiellt syfte. syftet med de aktuella meddelandena ansågs 

vara att få finansiären att avstå från att fortsättningsvis investera i företag B 

respektive samarbetspartnern att avbryta samarbetet, vilka resultat ansågs 

kunna gynna företag B. 

Marknadsdomstolen ansåg att påståendet om att företag B:s produkt X materiellt 

utgjorde en kopia av företag a:s produkt gav sken av att den av företag 

B tillhandahållna produkten utgjorde en olovlig kopia av företag a:s produkt. 

Produkterna företer stora likheter, men genom utredningen i målet har inte 

kunnat klarläggas omständigheter/fakta som med önskvärd tydlighet visade 

att företag B:s produkt skulle utgöra en olovlig kopia (exempelvis vad som 

utgjorde skyddad teknik, vem aktuell teknik tillkom eller vad som fanns att 

köpa på den öppna marknaden). Påståendet ansågs därför vara vilseledande. 

Vad avsåg påståendet att företag B:s produkter använder företag a:s patenterade 

teknik och att företag B därför begår patentintrång konstaterade Marknadsdomstolen 

att påståendet utgör ett uttalande om att företag B begår 

intrång och att tillhandahållandet av företag B:s produkter på marknaden 

därmed är olagligt. Det pågår en tvist om ett i målet aktuellt patent och parterna 

har lämnat skilda utsagor om denna tvist. Mot denna bakgrund ansåg 

Marknadsdomstolen inte att det fanns fog för en sådan kategorisk beskyllning 

om olaglighet, varför påståendet är ovederhäftigt och vilseledande. 

avslutningsvis konstaterade Marknadsdomstolen att företag a:s påstående 

om företag B:s användning av företagshemlig information gav sken av att 

företag B använde sig av kunskap som var förbehållen företag a men att 

detta, samt vilken information som avsågs eller vad det i praktiken skulle 

innebära, inte hade kunnat klarläggas. Mot denna bakgrund ansåg Marknadsdomstolen 

att det inte visats att företag B använder sig av kunskap som 

är förbehållen företag a, varför även detta påstående var att anse som ovederhäftigt 

och vilseledande. 

129

130 

mArKnAdsrätt 

samtliga påståenden ansågs vara otillbörliga då det framkommit att den 

externa finansiären inte velat göra ytterligare investeringar i företag B samt 

att samarbetspartnern valt att inte samarbeta med företag B – mottagarnas 

förmåga att fatta välgrundade affärsbeslut hade således påverkats av företag 

a:s åtgärder. 

avslutningsvis kan noteras att en ledamot var skiljaktig och inte ansåg att 

meddelandet under påstående (ii) ovan utgjorde marknadsföring då ”det 

kommersiella syftet med brevet som sådant var höljt i dunkel”. avgörandet 

kan sägas ligga i linje med tidigare praxis, men den skiljaktiga meningen 

kan möjligen tyda på att det aktuella meddelandet ligger i gränszonen för 

vad som skall anses utgöra marknadsföring. 

eU-domstolens förhandsavgörande i fråga om tillåtligheten av viss 

monopolfrämjande nationell lagstiftning inom hasardspelssektorn 

(c-212/08) 

en begäran om förhandsavgörande framställdes av den franska appelationsdomstolen 

Conseil d’état (Frankrike) i ett mål mellan Zeturf ltd, som bl.a. 

erbjuder vadhållning på franska hästkapplöpningar via sin webbplats, och 

den franske premiärministern, angående den senares beslut att inte upphäva 

nationella bestämmelser som ger en viss ekonomisk intressegruppering 

i Frankrike, groupement d’intérêt économique Pari Mutuel Urbain 

(”PMU”), ensamrätt att anordna vadhållning på hästar utanför kapplöpningsbanor. 

Begäran avsåg tolkningen av artiklarna 49 (friheten att tillhandahålla 

tjänster) och 50 (definitionen av tjänster) i eg-fördraget. Här redogörs 

endast för frågor med bäring på artikel 49. 

Det franska målet innebar tillämpning av viss fransk lagstiftning som reglerar 

tillstånd för och verksamhet med hästkapplöpning. som huvudregel 

innebär lagstiftningen att vadhållning på hästar är förbjuden. Den franska 

staten tillåter emellertid att vissa hästkapplöpningsbolag, efter särskilt erhållet 

tillstånd, anordnar vadhållning på hästar utanför kapplöpningsbanor (s.k. 

totalisatorspel). Hästkapplöpningsbolagen måste dock ge PMU i uppdrag

mArKnAdsrätt 

att för deras räkning anordna spelen. PMU har vidare ensamrätt att vid 

sådana speltillfällen ta emot vad. Utöver möjligheten att via PMU anordna 

vadhållning på hästar har det i Frankrike – genom ett särskilt beslut fattat 

den 13 september 1985 om totalisatorspel – även skapats en möjlighet att 

slå vad på internet. I beslutet slås dock principen om det allmänna förbudet 

mot vadhållning på hästar fast (d.v.s. förbud att ingå eller ta emot vad vid 

kapplöpningar som anordnas i Frankrike utan att det sker genom de tjänster 

som avser franska totalisatorspel). 

Målet vid Conseil d’État 

I juli 2005 begärde Zeturf ltd att den franska nationella lagstiftning varigenom 

PMU ges ensamrätt att anordna vadhållning på hästar utanför kapplöpningsbanor 

skulle upphävas. Domstolen avslog begäran, varvid Zeturf 

ltd överklagade avslagsbeslutet till Conseil d’état på den grunden att domstolen 

inte beaktat den inom eU garanterade friheten att tillhandahålla 

tjänster (vilken garanteras genom artikel 49 i eg-fördraget). 

Conseil d’état konstaterade att de franska bestämmelserna om vadhållning 

på hästar utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster, men 

ansåg emellertid att en sådan inskränkning kan vara tillåten enligt undantagsbestämmelser 

i eg-fördraget eller med hänsyn till tvingande skäl av 

allmänintresse, under förutsättning att inskränkningen uppfyller de krav 

på proportionalitet som gäller enligt unionsrätten. Conseil d´état begärde 

förhandsavgörande från eU-domstolen, varvid samtliga frågor uteslutande 

hänförde sig till om inskränkningen i friheten att tillhandahålla tjänster var 

motiverad. 

EU-domstolens bedömning 

sammanfattningsvis kom eU-domstolen fram till att en medlemsstat som 

strävar efter att säkerställa en särskilt hög skyddsnivå för konsumenterna 

inom hasardspelssektorn kan ha fog för bedömningen att det bara är om 

ensamrättigheter ges till ett enda organ, vilket är föremål för sträng kontroll 

av myndigheterna, som det är möjligt att kontrollera de risker som är 

förenade med sektorn (d.v.s. att motverka att allmänheten lockas till över- 

131

132 

mArKnAdsrätt 

drivna spelutgifter och att bekämpa spelberoende på ett tillräckligt effektivt 

sätt). Monopol inom hasardspelssektorn kan således godtas i vissa särskilda 

situationer. 

icc:s konsoliderade och delvis utökade/nya regler för reklam 

och marknadskommunikation 

ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation och ICC:s övriga 

regelverk inom området för marknadsföring har under många år kompletterat 

MFl:s bestämmelser och fyllt begreppet ”god marknadsföringssed” 

med innehåll. ICC har under hösten avslutat arbetet med att dels konsolidera 

de olika regelverken inom marknadsrättsområdet och dels återspegla 

och anpassa regelverket till näringsidkares nya tekniska förutsättningar 

att marknadsföra sig på internet. 

De konsoliderade ICC-reglerna gäller all slags reklam och marknadskommunikation, 

”inbegripet reklam för ett företag eller dess verksamhet som 

sådan” och ska i sverige ”sättas i praktisk tillämpning” av reklamombudsmannen. 

Tanken är att reglerna skall utgöra en grund för en global harmonisering 

av marknadsföringsregler. när lagar och föreskrifter inte är samordnade 

över gränserna kan ICC-reglerna utgå från vad som gäller nationellt 

(exempelvis gäller detta definitionen av ”barn” och ”ungdomar”). Tolkning 

av reglerna kan begäras av ICC Code Interpretation Panel. 

några intressanta nyheter i de konsoliderade reglerna är: 

• särskilda bestämmelser avseende reklam och marknadskommunikation 

i digitala interaktiva media (ICC:s onlineregler), 

• vissa ytterligare/tydligare restriktioner för marknadsföring till barn, 

• vissa krav på öppenhet kring digitalkommunikation och sociala medier, 

och 

• riktlinjer för ansvarsfull, miljö- och klimatvänlig marknadskommunikation. 

De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 2012.

mArKnAdsrätt 

Katarina Strömholm 

tel: +46 8 527 70 917 

katarina.stromholm@lindahl.se 

Cathrine Blomhammar Sandberg 

tel: +46 8 527 70 933 

cathrine.blomhammar.sandberg@lindahl.se 

133

Företagshemligheter

företAgshemLigheter 

Företagshemligheter år 2011 

I fjolårets årsbok redogjordes kortfattat för de förändringar och tillägg som 

har föreslagits i betänkandet soU 2008:63 – Förstärkt skydd för företagshemligheter. 

Det har ännu inte kommit någon proposition med anledning 

av betänkandet. enligt uppgift från regeringskansliet ska en proposition 

läggas fram under 2012 varför det fortfarande återstår att se om de tidigare 

beskrivna förslagen kommer att tas med i propositionen. 

avgörandena avseende lagen om skydd för företagshemligheter (”FHl”) har 

annars under år 2011 varit relativt få och vi förväntar oss att år 2012 blir ett 

mer händelserikt år för FHl då propositionen som nämnts ovan förhoppningsvis 

läggs fram. 

ändrad ersättningspraxis? (Ad 2011:11) 

konsulten l.n. var anställd vid företaget Capgemini. Capgemini stämde 

l.n. och hävdade att l.n., innan han bytt arbetsgivare till ett konkurrerande 

bolag, hade brutit mot sitt anställningsavtal, gjort intrång i Capgeminis 

upphovsrätt och gjort angrepp på bolagets företagshemligheter genom 

att skicka över en mängd finansiella dokument till sin nya arbetsgivare. De 

finansiella dokumenten hade endast varit tillgängliga för en snäv krets personer 

hos Capgemini. Capgemini yrkade ekonomiskt skadestånd av l.n. 

arbetsdomstolen konstaterade att dokumenten utgjorde företagshemligheter 

och att l.n., i strid med 7 § FHl, hade röjt dessa för sin nya arbetsgivare 

och att l.n. mot bakgrund av detta skulle ersätta Capgemini för den skada 

som uppkommit. Därutöver ansåg även arbetsdomstolen att l.n. hade brutit 

mot såväl upphovsrättslagen som sitt anställningsavtal. 

arbetsdomstolen fann dock att Capgemini inte hade visat att bolaget hade 

drabbats av någon ekonomisk skada och att l.n. därför inte kunde åläggas 

skadestånd. Frågan blev således om det fanns förutsättningar att ålägga l.n. 

att betala ett s.k. allmänt skadestånd till Capgemini. 

135

136 


arbetsdomstolen konstaterade att det inte förelåg någon möjlighet att 

utdöma ett allmänt skadestånd för att ha åsidosatt ett enskilt anställningsavtal 

med stöd av skadeståndslagens bestämmelser eller allmänna kontraktsrättsliga 

principer. Bolaget hade heller inte uttryckligen framfört något 

sådant yrkande för åsidosättandet av avtalet. Bolaget hade heller inte krävt 

ersättning för ideell skada i den delen av det yrkade skadeståndet som gällde 

intrånget i bolagets upphovsrätt, varför l.n. inte kunde åläggas att betala 

något sådant skadestånd. Då skadestånd inte kunde utgå enligt ovan blev 

frågan huruvida skadestånd kunde utgå enligt 9 § FHl och hur denna lagregel 

skulle tolkas. Bolaget gjorde gällande att skadestånd skulle utgå enligt 

9 § FHl och att denna bestämmelse inte skulle ses som en självständig 

skadeståndsregel avseende allmänt skadestånd utan istället skulle uppfattas 

som en regel för att underlätta beräkningen utav skadan. l.n. däremot 

gjorde gällande att 9 § FHl skulle ses som en självständig skadeståndsregel 

och att ett allmänt skadestånd inte kunde utgå enligt 9 § FHl utan ett 

uttryckligt yrkande därom. 

arbetsdomstolen menade att det fanns uttalanden i förarbetena som pekade 

på att 9 § FHl skulle ses som en hjälpregel för att underlätta beräkningen 

av den ekonomiska skadan men att själva lydelsen gav intrycket att den var 

tänkt som en självständig regel som ger möjlighet till ersättning även för en 

rent ideell skada. Det senare stöddes av paralleller till arbetsrättens skadeståndsregler 

där det görs en tydlig skillnad mellan ekonomiskt skadestånd 

och allmänt skadestånd. en part som inte har lidit någon ekonomisk skada 

kan tillerkännas allmänt skadestånd. För att en part ska tillerkännas detta 

krävs det dock alltid att parten har yrkat detta. arbetsdomstolen hänvisade 

också till att domstolen i sin tidigare praxis (aD 2006:49) sett på skadeståndsreglerna 

i FHl på samma sätt som i arbetsrätten. Denna metod hade 

enligt arbetsdomstolen den uppenbara fördelen att den förutsatte att den 

skadelidande redovisade de olika delarna i skadeståndsyrkandet, och att 

motparten då gavs möjlighet att ta ställning även till de delarna av skadeståndet 

som inte tar sikte på den ekonomiska skadan. arbetsdomstolen 

hänvisade även till nJa 1998 s. 633 och nJa 2005 s. 180 men anförde att 

det av dessa rättsfall inte gick att dra något entydigt besked i frågan om 9 §


FHl var att betrakta som en självständig skadeståndsregel eller mer som en 

hjälpregel när storleken av skadan skulle uppskattas. 

sammanfattningsvis fann arbetsdomstolen att 9 § FHl inte ger utrymme 

för att, i en situation när någon skada inte visats, istället och utan ett särskilt 

yrkande döma ut ett allmänt skadestånd. Detta fick till följd att l.n. inte 

blev skadeståndsskyldig trots röjande av företagshemlighet, utnyttjande av 

upphovsrätt och brott mot anställningsavtalet. 

matleverantör använt sig av konkurrents kundregister (ö 7342-10) 

Matleverantören godsmak stämde konkurrenten gastroni och yrkade interimistiskt 

vitesförbud enligt FHl. godsmak hävdade att gastroni på olagligt 

sätt hade kommit över deras kundregister för att skicka erbjudanden via 

e-post och försöka ta deras kunder. 

Hovrätten konstaterade att kundregistret som innehöll förteckning över 

e-postadresser till godsmaks kunder utgjorde information om affärs- eller 

driftsförhållanden i godsmaks verksamhet. Tillgången till kundregistret 

hade begränsats till en mindre mängd anställda och det stod klart för dessa 

att de inte fick röjas för tredje part varför domstolen ansåg att godsmak 

hade hållit kundregistret hemligt. Mot bakgrund av att ett kundregister, 

vars innehåll typiskt sätt är värdefullt för andra företag inom samma 

bransch fann hovrätten att det var sannolikt att ett röjande av informationen 

skulle innebära skada för godsmak. 

Hovrätten ansåg att godsmak hade gjort sannolikt att gastroni haft tillgång 

till kundregistret mot bakgrund av att flera anställda hos godsmak och släktingar 

till personer i godsmaks ledning som tidigare inte haft någon kontakt 

med gastroni fått deras erbjudanden via e-post. Därutöver hade även 

70 av 79 kontrollerade kunder hos godsmak blivit kontaktade av gastroni. 

Detta var enligt hovrätten svårförklarade sammanträffanden och gastroni 

hade endast redogjort för ett antal hypotetiska tillvägagångssätt enligt vilka 

de hade kunnat få tillgång till e-postadresserna. 

137

Med beaktande av de e-postutskick som redan hade gjorts fann hovrätten 

att det förelåg sabotagerisk och att förutsättningarna för att meddela interimistiskt 

vitesförbud var uppfyllda. Beslutet överklagades men HD beslutade 

i februari 2011 att inte meddela prövningstillstånd. 

register över trygghetslarm ansågs ej vara företagshemlighet 

(t 3040-10) 

Företaget Tunstall som levererar trygghetslarm stämde företaget Phoniro 

som också är verksamt inom hemtjänstbranschen och yrkade att tingsrätten 

interimistiskt skulle besluta ett förbud för Phoniro att utnyttja eller röja 

hela eller delar av den information som framgick av de företagsregister som 

tillhörde Tunstall och som hade sammanställts i ett s.k. brukarregister. Tunstall 

hävdade att deras brukarregister innehöll nio slags uppgifter om varje 

företag/brukare. Den bevisning som hade åberopats i tingsrätten innehöll 

en lista som omfattade sex sidor och de enda uppgifterna som återfanns på 

listan var en versal följd av ett bindestreck med ett fyrsiffrigt nummer. Mot 

bakgrund av detta kunde inte tingsrätten avgöra huruvida brukarregistret 

kunde anses utgöra en företagshemlighet och fann att det inte förelåg sannolika 

skäl för att en företagshemlighet hade angripits. Beslutet överklagades 

inte. 

138 


Therése Hallbergson 

tel: +46 8 527 70 956 

therese.hallbergson@lindahl.se

domännamn

Domännamn 

140 

domännAmn 

Varumärkesanvändning på internet har alltid varit ett område där den territoriellt 

begränsade känneteckensrätten haft svårt att hålla jämna steg med 

teknikutvecklingen och globaliseringen av samhället i stort. Inte minst gäller 

detta för domännamn som idag fyller en allt starkare känneteckensfunktion. 

Det blir därmed än viktigare för näringsidkare att ha en tydlig domännamnsstrategi 

som komplement till mer övergripande varumärkesstrategier 

och marknadsföringsåtgärder. Domännamn registreras dock enligt principen 

först till kvarn och dessutom betydligt billigare, enklare och snabbare 

än varumärkesrättigheter. Varumärkesinnehavare måste därför konkurrera 

om attraktiva domännamn med såväl andra varumärkesinnehavare som privatpersoner 

och domännamnskapare. 

även om domännamnsanvändning under vissa omständigheter kan fylla 

en känneteckensfunktion som i den bemärkelsen liknar användningen av 

en immateriell rättighet måste det poängteras att en domännamnsregistrering, 

oavsett hur domännamnet används, aldrig kan ge upphov till en sådan 

typ av ensamrätt som följer av en varumärkes- eller firmaregistrering. ett 

registrerat domännamn ger innehavaren rätten att använda det specifika 

domännamnet, men ger ingen självständig rätt att angripa annans känneteckens- 

eller domännamnsanvändning. 

Vid registrering av domännamn förbinder man sig att följa de registreringsvillkor 

som gäller för respektive toppdomän. generellt innehåller 

registreringsvillkoren för de olika toppdomänerna regler om hur tvist med 

anledning av registreringen ska hanteras. För generiska toppdomäner – t.ex. 

.com, .info, .net och .org – gäller ICann:s (Internet Corporation for assigned 

names) Uniform Domain name Dispute resolution Policy (UDrP), 

medan den svenska nationella toppdomänen lyder under .se:s (stiftelsen 

för Internetinfrastruktur) alternativa Tvistlösningsförfarande (aTF). 

gemensamt för båda systemen är grundtanken att de bara ska omfatta klara 

fall av missbruk, och rent materiellt är förfarandena snarlika.

domännAmn 

systemen innehåller tre rekvisit som samtliga måste vara uppfyllda för att 

ett omtvistat domännamn ska avregistreras eller överföras till den som ansöker 

om tvistlösning: 

1. Domännamnet är identiskt med eller liknar bl.a. ett varu- eller näringskännetecken 

till vilket den som begärt tvistlösningsförfarandet kan visa 

rätt, och 

2. Domännamnet har registrerats och/eller använts i ond tro, och 

3. Innehavaren av domännamnet har inte någon rätt eller berättigat 

intresse till domännamnet. 

Under den första förutsättningen finns inget specifikt krav på att den rättighet 

sökanden åberopar som grund för ansökan om avregistrering eller 

överföring har en tidigare rättsgrund än det omtvistade domännamnet. 

Denna omständighet kan dock få betydelse för bedömningen av övriga kriterier. 

rättighetens rent känneteckensrättsliga skyddsomfång bör heller inte 

påverka det första villkoret, men kan visa sig avgörande vid den fortsatta 

prövningen av resterande villkor. Den största materiella skillnaden mellan 

aTF och UDrP består i att den andra förutsättningen anses uppfylld 

om domännamnet registrerats eller använts i ond tro enligt aTF, medan 

UDrP-förfarandets motsvarighet avser registrering och användning i ond 

tro. Den tredje förutsättningen är generellt sett kopplad till den andra, och 

ond tro är vanligtvis en indikation på att rätt eller berättigat intresse saknas. 

Bevisbördan åligger initialt sökanden, men övergår i normalfallet till innehavaren 

om sökanden gör det sannolikt att rekvisiten är uppfyllda. 

141

Avgöranden 

142 

domännAmn 

Det måste nämnas att det är svårt att dra alltför långtgående slutsatser av 

enskilda avgöranden i domännamnstvister. Vanligtvis avgörs ärenden av 

endast en tvistlösare, och framförallt när det gäller UDrP är både antalet 

ärenden och antalet tvistlösare mycket stort. Det är därför svårt att utläsa en 

klar och entydig praxis som kan tillämpas på detaljnivå. 

Atf nr. 487 – forsvarsexportmyndigheten.se 

svenska Freds- och skiljedomsföreningen registrerade domännamnet 

forsvarsexportmyndigheten.se den 27 maj 2010 och drev under detsamma 

en hemsida med syfte att, som ett led i föreningens fria opinionsbildning, 

informera allmänheten om den verksamhet Försvarsexportmyndigheten 

bedriver. Försvarsexportmyndigheten, som bildades den 1 augusti 2010, 

menade att det registrerade domännamnet var snarlikt myndighetsnamnet 

till vilket hävdades ensamrätt enligt lag (1970:498) om skydd för vapen och 

vissa andra officiella beteckningar. Vidare angavs att innehavaren skulle 

ha registrerat domännamnet i syfte att vilseleda sidans besökare genom att 

hemsidan under domännamnet till sitt utförande i stor utsträckning liknade 

myndighetens egen hemsida. 

Tvistlösarna ansåg att myndighetsnamnet Försvarsexportmyndigheten 

åtnjuter skydd under såväl Förordning (1976:199) om vissa officiella beteckningar 

som lag (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella 

beteckningar. Myndigheten ansågs därför ha en sådan rätt till namnet 

Försvarsexportmyndigheten som avses i de allmänna registreringsvillkoren 

för .se-domäner. Då det aktuella domännamnet skiljde sig från myndighetsnamnet 

endast genom att bokstaven Ö ersatts med o fann tvistlösarna att 

det första villkoret i aTF var uppfyllt. 

Tvistlösarna fann vidare att även om domännamnet i fråga registrerades 

innan myndigheten bildades kände innehavaren till såväl att myndigheten 

skulle bildas som namnet på myndigheten. Hemsidan under det omtvistade 

domännamnet användes förvisso till att informera och skapa debatt

domännAmn 

kring sökandens verksamhet, men det kunde inte bortses från att hemsidans 

layout och uppbyggnad var snarlik den som används av sökanden. Tillsammans 

med den information som publicerats på hemsidan kunde det därför 

vara svårt för besökaren att avgöra vem som stod bakom informationen. 

Tvistlösarna fastslog därför att domännamnet registrerats och använts för 

att störa sökandens verksamhet, för att hindra sökanden att själv registrera 

domännamnet samt att användningen av domännamnet riskerade att vilseleda 

allmänheten. 

Då såväl registrering som användning av domännamnet befunnits ha skett 

i ond tro kunde innehavaren inte heller anses ha någon rätt eller berättigat 

intresse till domännamnet. att informera och skapa debatt om sökandens 

verksamhet kan förvisso utgöra ett berättigat intresse, men detta medför 

ingen rätt att bedriva sådan opinionsbildning under ett domännamn som 

är i det närmaste identiskt med sökandens namn och som dessutom riskerar 

att vilseleda allmänheten. 

Wipo Arbitration and mediation center, case no. dco2011- 

0028 – compassgroupusa.co 

Hemsidan under domännamnet compassgroupusa.co riktade kritik mot 

den verksamhet som bedrevs av Compass group Usa. Hemsidan innehöll 

bilder som återfanns på sökandens egen hemsida, avbildningar av sökandens 

varumärken och innehöll även texten ”The official Compass group 

Website.” Dessutom förekom sponsrade länkar av den typ som ger domännamnets 

innehavare ersättning för varje besökare som klickar på respektive 

länk. Innehavaren av domännamnet angav att syftet med hemsidan var att 

kritisera sökandens verksamhet och att detta utgjorde ett legitimt och berättigat 


Tvistlösaren fann inledningsvis att sökanden var innehavare av ett antal 

registrerade varumärken med vilka det omtvistade domännamnet riskerade 

att förväxlas. 

Beträffande frågan om rätt eller berättigat intresse konstaterade tvistlösaren 

143

att det i denna fråga finns två olika synsätt bland UDrP-systemets tvistlösare. 

Många anser att rätten att kritisera aldrig kan utsträckas till en rätt att 

registrera ett domännamn som är förväxlingsbart med annans varumärke. 

Företrädesvis amerikanska tvistlösare anser dock att användning av annans 

varumärke som domännamn utgör berättigat intresse om kritiken är saklig 

och inte har ett kommersiellt syfte. I det aktuella ärendet var dock angivet 

på hemsidan under domännamnet att sidan var sökandens officiella. Vidare 

var själva utformningen av hemsidan sådan att besökare svårligen kunde 

skilja den från sökandens. användningen av domännamnet ansågs heller 

inte ske utan vinstsyfte då sponsrade länkar återfanns på hemsidan. Tvistlösaren 

konstaterade därmed att innehavaren inte hade rätt eller berättigat 


Med hänsyn till samma omständigheter som ovan fann tvistlösaren att 

innehavaren såväl registrerat som använt domännamnet i ond tro. samtliga 

förutsättningar för överföring av domännamnet till sökanden var därmed 

uppfyllda. 

Det är värt att återigen poängtera att tvistlösningsförfarandena för domännamn 

endast avser klara fall av missbruk. att registrera ett domännamn för 

att recensera och kritisera kan utgöra berättigat intresse, men endast om 

omständigheterna i övrigt talar för att registreringen har ett legitimt syfte. 

Atf nr. 515 – allinvest.se 

Domännamnet allinvest.se registrerades den 11 november 2009. Bolaget 

allinvest i Uppsala aB bildades den 27 oktober 2009, registrerades den 26 

november 2009 och firmaregistrerades den 13 april 2010. Domännamnet i 

fråga registrerades således innan firman allinvest i Uppsala aB registrerats, 

men efter att bolaget bildats. 

Tvistlösaren konstaterade att firman allinvest i Uppsala aB var registrerad 

och att domännamnet allinvest.se var förväxlingsbart med firman. Den första 

punkten enligt registreringsvillkoren var därmed uppfylld. 

144 

domännAmn

domännAmn 

Vid bedömningen om innehavaren varit i ond tro vid registreringstillfället 

eller vid den fortsatta användningen gjordes en helhetsbedömning av samtliga 

i ärendet relevanta omständigheter. Då domännamnet registrerades 

tidigare än den anförda firman ansågs det inte finnas skäl att tro att innehavaren 

kände till denna vid tidpunkten för domännamnets registrering. 

Innehavaren var således inte i ond tro vid registreringstillfället. eftersom 

rekvisiten för ond tro enligt de svenska aTF-reglerna är alternativa kan dock 

innehavaren befinnas ha varit i ond tro vid den fortsatta användningen av 

domännamnet. Tvistlösaren fann indikationer på att så var fallet, men 

ingen dokumentation eller bevisning hade givits in till stöd för att ond tro 

vid den fortsatta användningen skulle ha förelegat. Det var därmed inte 

visat att innehavaren registrerat eller använt det omtvistade domännamnet i 

ond tro och yrkandet om överföring av domännamnet lämnades utan bifall. 

I registreringsvillkoren för .se-domäner finns, som tidigare angivits, inget 

krav på att den rättighet på vilken ansökan om överföring av domännamn 

grundas har tidigare prioritet än domännamnet. Prioriteten kan dock få stor 

betydelse för bedömningen om innehavaren registrerat eller använt domännamnet 

i ond tro. ett yngre kännetecken kan sannolikt endast i undantagsfall 

läggas till grund för överföring av ett äldre domännamn. Det är 

dessutom värt att återigen poängtera att tvistlösningsförfarandet endast är 

tänkt att avse klara fall av missbruk. Indikationer kan därmed inte läggas till 

grund för avregistrering eller överföring, och det är därför av synnerlig vikt 

att säkra tillräcklig bevisning innan tvist inleds. 

Atf nr. 508 – växjöhem.se 

Firman Växjöhem aB befanns bl.a. med hänsyn till branschtradition vara 

distinktiv för verksamhet i form av att förvärva, äga, bebygga och förvalta 

fastigheter i vilka bostadsrätter upplåts med hyresrätt. Domännamnet 

växjöhem.se var identiskt med den dominanta delen av sökandens firma 

och tvistlösaren fann därmed att det första rekvisitet enligt registreringsvillkoren 

var uppfyllt. Tvistlösaren fann vidare att uppbyggnaden av domännamnet 

var sådan att innehavaren vid registreringstillfället måste ha förstått 

att Växjöhem kunde vara använt som kännetecken. Denna omständighet 

145

146 

domännAmn 

var dock inte i sig tillräcklig för att konstatera att ond tro förelåg vid registreringstillfället. 

Innehavaren vitsordade emellertid att ett brev från sökanden 

mottagits, i vilket framgick att Växjöhem aB användes som kännetecken 

och att sökanden gjorde anspråk på domännamnet. även efter att innehavaren 

mottagit brevet från sökanden användes sponsrade länkar avseende 

bl.a. lägenheter på hemsidan under det omtvistade domännamnet. Vid den 

fortsatta användningen av domännamnet kände innehavaren således till att 

sökanden använde kännetecknet Växjöhem. Med hänsyn till innehavarens 

kännedom om sökandens kännetecken och då domännamnet användes 

för att marknadsföra verksamhet som i känneteckensrättslig mening var 

av samma eller liknande slag som den som bedrevs under firman Växjöhem 

aB befanns innehavaren använda domännamnet i ond tro. eftersom 

användning i ond tro inte kan utgöra ett berättigat intresse har innehavaren 

heller inte rätt eller berättigat intresse till domännamnet. Domännamnet 

överfördes därför till sökanden. 

ärendet visar tydligt på skillnaden mellan aTF och UDrP vad avser ond 

tro. Det ansågs inte visat att innehavaren var i ond tro vid registreringstillfället, 

men då ond tro kunde konstateras för den fortsatta användningen av 

domännamnet var registreringsvillkorens andra förutsättning uppfylld. att 

utfärda ett varningsbrev till innehavaren innebär sannolikt att innehavaren 

inte kan hävda att denne inte kände till sökandens rättigheter. 

Atf nr. 447 – motorad.se 

Domännamnet motorad.se registrerades den 26 oktober 2007. Innehavaren 

av det svenska varumärket MoTorraD, sökt den 3 augusti 2007 och 

registrerat den 17 oktober 2008, ansökte om aTF och begärde att det aktuella 

domännamnet skulle överföras till sökanden. som stöd anfördes att 

innehavaren vidarekopplat det omtvistade domännamnet till sin egen, med 

sökanden direkt konkurrerande, hemsida. 

Tvistlösaren konstaterade att domännamnet utgjorde en äldre rättsgrund än det 

åberopade varumärket. Vidare ansågs skyddsomfånget för varumärket MoTorraD 

vara begränsat. Med hänsyn härtill och då det inte framkommit några

domännAmn 

ytterligare omständigheter saknades grund för överföring av domännamnet. 

ett registrerat varumärke har giltighet från ansökningsdagen. I det aktuella 

ärendet var det åberopade varumärket sökt före tidpunkten för registrering 

av domännamnet motorad.se, men registrerat senare. Varumärket hade 

alltså giltighet från tiden före domännamnets registrering, men tvistlösaren 

fann ändå att domännamnet hade en äldre rättsgrund. Tvistlösaren 

valde att inte redogöra för bedömningen av förutsättningarna för överföring 

enligt registreringsvillkorens tre rekvisit separat, utan presenterade endast 

en samlad bedömning. Det är således svårt att veta vilka omständigheter i 

ärendet som påverkat respektive rekvisit enligt registreringsvillkoren. Det är 

sannolikt att varumärkets begränsade skyddsomfång inverkade på utgången 

i ärendet, men det kan heller inte uteslutas att ett varumärkes registreringsdatum 

har större betydelse än ansökningsdatum för frågan om innehavaren 

av ett domännamn anses ha varit i ond tro. 

Nyheter på området 

nya generiska toppdomäner 

Den 12 januari 2012 startar ansökningsfasen för nya generiska toppdomäner. 

Dagens handfull generiska toppdomäner kommer utökas till ett i 

teorin närmast oändligt antal som ger företag och organisationer möjlighet 

att själva välja och registrera individuella och unika toppdomäner. För 

näringsidkare kan det vara intressant att registrera exempelvis den bransch 

inom vilken man verkar som toppdomän, t.ex. .cars eller .hotels, eller att 

helt enkelt registrera det egna varumärket. Fördelarna med en egen unik 

toppdomän är uppenbara. Det uppställs inga krav på att toppdomänen ska 

vara distinktiv och registrering av en generisk branschbeteckning skulle rätt 

utnyttjad ge stora konkurrensfördelar. registrering av det egna varumärket 

i sin tur skulle kunna underlätta marknadsföring och skapa en igenkänning 

och trygghet hos konsumenter och kunder som alltid kan vara förvissade 

om att domännamn registrerade under varumärkets toppdomän alltid har 

147

148 

domännAmn 

auktorisation från varumärkesinnehavaren. registrering av en unik toppdomän 

innebär även fullständig kontroll över alla subdomäner (i domännamnet 

exempel.com är exempel subdomän till toppdomänen .com) under 

toppdomänen. Innehavaren kan alltså fritt prissätta domännamn vid försäljning 

till tredje man, om de ens ska finnas tillgängliga utanför den egna 

företagssfären. 

att ansöka om registrering av en generisk toppdomän innebär i praktiken 

en ansökan om att hantera driften av en del av internets infrastruktur 

och registreringsförfarandet skiljer sig därför markant från registrering 

av domännamn under befintliga toppdomäner. sökanden ska bl.a. kunna 

säkerställa själva driften av toppdomänen genom att visa att vissa operativa, 

tekniska och ekonomiska krav är uppfyllda. ansökningsperioden är öppen 

mellan den 12 januari 2012 och den 12 april 2012. Handläggningen av 

inkomna ansökningar förväntas ta mellan 9 och 20 månader. ansökningsavgiften 

är idag satt till UsD 185 000, men kan komma att stiga under 

ansökans handläggning. 

toppdomänen .xxx 

Under slutet av 2011 inleddes lanseringen av toppdomänen .xxx som är 

avsedd att användas av verksamma inom erotikindustrin. På grund av den 

bransch till vilken toppdomänen riktar sig inleddes lanseringen med en 

första fas, under vilken varumärkesinnehavare som inte är verksamma i den 

aktuella branschen kunde blockera registrering av det egna varumärket som 

.xxx-domän. Under november pågick den andra fasen, under vilken .xxxdomäner 

endast kunde registreras, men inte blockeras. Den andra fasen 

var endast öppen för verksamma i erotikbranschen. I början av december 

släpptes domänerna fria för alla. 

även .xxx-domäner registreras enligt principen först till kvarn. För de 

varumärkesinnehavare som inte vill förknippas med den verksamhet som 

bedrivs under den nya toppdomänen är det viktigt att vara uppmärksam på 

.xxx-registreringar som riskerar att skada det egna varumärket. ett alternativ 

till att bevaka nya registreringar är att skyddsregistrera potentiellt känsliga

domännAmn 

.xxx-domäner utan att aktivera desamma. Domännamnen kommer därmed 

inte kunna registreras av tredje part och är därför i praktiken blockerade för 

skadlig användning. 

Håkan Johansson 

tel: +46 8 527 70 850 

hakan.johansson@lindahl.se 

149

Lindahl kan immaterialrätt 

lindahl är topprankade inom immaterialrätt av internationella rankinginstitut 

som Chambers and Partners, legal 500 och PlC Which lawyer? 

sammanlagt 40 jurister, verksamma inom hela spektrat av det immaterialrättsliga 

området, erbjuder en fullservice till företag som prioriterar sina 

immateriella rättigheter och ser dem som strategiska tillgångar i konkurrensen 

på marknaden. Här nedan finner du juristerna på lindahls kontor i 

stockholm, Malmö och göteborg som bidragit till denna årsbok. 

Stockholm Håkan Borgenhäll, advokat, delägare, 

chef för IP-gruppen i Stockholm 

immaterialrätt, inklusive tvister rörande varumärken, patent, upphovsrätt och 

mönsterskydd. Kommersiella avtal på immaterialrättsområdet. marknadsrätt. 

tel: +46 8 527 70 912 


150 

Ulf Dahlgren, advokat, delägare 

immaterialrättstvister, inklusive patent, varumärken och mönsterskydd och 

med särskild inriktning på patenttvister inom läkemedels-, bioteknik- och 

elektronikområdena och rörande mekaniska uppfinningar. 

tel: +46 8 527 70 905 

ulf.dahlgren@lindahl.se 

Katarina Strömholm, advokat, delägare 

immaterialrätt och processer/tvistelösning, samt löpande rådgivning inom detta 

område (upphovsrätt, varumärkesrätt, mönsterrätt, patenträtt och marknadsrätt). 

tel: +46 8 527 70 917 

katarina.stromholm@lindahl.se 

Jonas Westerberg, advokat, delägare 

immaterialrätt och immaterialrättstvister, med inriktning på patent, 

företagshemligheter och upphovsrätt. särskild erfarenhet av patenttvister på 

läkemedelsområdet och upphovsrättsfrågor avseende digitala utnyttjanden. 

tel: +46 8 527 70 919 

jonas.westerberg@lindahl.se

Henrik Wistam, advokat, delägare 

immaterialrätt, marknadsrätt, piratkopiering, tvistelösning och processer. 

tel: +46 8 527 70 928 


Merit Berlips Persson, advokat, biträdande jurist 

immaterialrätt (mönsterrätt, patenträtt, upphovsrätt, varumärkesrätt) och 

marknadsrätt inklusive processer inom dessa områden. 

tel: +46 8 527 70 968 

merit.berlips.persson@lindahl.se 

Cathrine Blomhammar Sandberg, advokat, biträdande jurist 

immaterialrätt (mönsterrätt, patenträtt inklusive life science, upphovsrätt, 

varumärkesrätt) och marknadsrätt, inklusive processer/tvistelösning inom dessa 

områden. 

tel: +46 8 527 70 933 

cathrine.blomhammar.sandberg@lindahl.se 

Liselott Enström, 

chef för varumärkes- och designavdelningen i Stockholm 

varumärkesjuridik med specialkompetens inom registreringsförfarandet. 

Auktoriserad svenskt varumärkesombud samt eg-varumärkesombud med rätt att 

företräda klienter vid ohim. 

tel: +46 8 527 70 916 

liselott.enstrom@lindahl.se 

Hans Eriksson, biträdande jurist 



tel: +46 8 527 70 857 

hans.eriksson@lindahl.se 

Therése Hallbergson, biträdande jurist 



tel: +46 8 527 70 956 

therese.hallbergson@lindahl.se 

151

152 

Ludvig Holm, biträdande jurist 

immaterialrätt (mönsterrätt, patenträtt, upphovsrätt, varumärkesrätt), marknadsrätt 

och life science, inklusive processer inom dessa områden. 

tel: +46 8 527 70 876 

ludvig.holm@lindahl.se 

Håkan Johansson, biträdande jurist 

varumärkesrätt. särskild erfarenhet inom registreringsförfarandet. 

tel: +46 8 527 70 850 

hakan.johansson@lindahl.se 

Annie Kabala, biträdande jurist 



tel: +46 8 527 70 948 

annie.kabala@lindahl.se 

Annalena Nordin, biträdande jurist 

varumärkes- och mönsterrätt. särskild erfarenhet inom registreringsförfarandet av 

varumärken och mönster. 

tel: +46 8 527 70 907 

annalena.nordin@lindahl.se 

Hanna Tilus, advokat, biträdande jurist 

immaterialrätt (mönsterrätt, patenträtt, upphovsrätt, varumärkesrätt) innefattande 

kommersiella avtal och tvistelösning på immaterialrättsområdet. marknadsrätt och 

life science. 

tel: +46 8 527 70 967 

hanna.tilus@lindahl.se 

Sara Ulfsdotter, advokat, biträdande jurist 


marknadsrätt samt processer/tvistelösning inom dessa områden med särskild 

inriktning på patenttvister. 

tel: +46 8 527 70 995 

sara.ulfsdotter@lindahl.se

Malmö 

Helena Wassén Öström, biträdande jurist 

immaterialrätt med inriktning på varumärkes- och mönsterrätt. Auktoriserad 

som svenskt varumärkesombud samt ohim-auktoriserat ombud för 

gemenskapsvarumärken och -mönster. 

tel: +46 8 527 70 963 

helena.wassenostrom@lindahl.se 

Johan Norderyd, advokat, delägare, ordförande i Lindahls 

kompetensgrupp för immaterialrätt 

immaterialrätt och tvister rörande varumärken, patent, upphovsrätt, mönsterskydd 

och marknadsrätt. 

tel: +46 40 664 66 56 

johan.norderyd@lindahl.se 

Malin Cronhamn, biträdande jurist 

immaterialrätt med inriktning på varumärken. 

tel: +46 40 622 66 66 

malin.cronhamn@lindahl.se 

Eva Jensen, advokat, biträdande jurist 

immaterialrätt och processer/tvistelösning inom detta område (upphovsrätt, 

varumärkesrätt, mönsterrätt, patenträtt och marknadsrätt). 

tel: +46 40 622 66 61 

eva.jensen@lindahl.se 

Elna Jönsson, biträdande jurist 


marknadsrätt. 

tel: +46 40 622 66 64 

elna.jonsson@lindahl.se 

Cecilia Åberg, biträdande jurist 


tel: +46 40 622 66 67 

cecilia.aberg@lindahl.se 

153

Göteborg 

154 

Fredrik Persson, advokat, biträdande jurist 

immaterialrätt, särskilt varumärke och upphovsrätt, inklusive tvistelösning 

och strategisk hantering av varumärkesportföljer. Kommersiella avtal på 

immaterialrättsområdet. Konkurrensrätt och marknadsrätt. 

tel: +46 31 799 10 49 

fredrik.persson@lindahl.se 

Sepideh Sadeghi, biträdande jurist 


tel: +46 31 799 10 57 

sepideh.sadeghi@lindahl.se

Bilder: 

s. 11 grafissimo/Vetta/getty Images 

s. 30 leigh/shutterstock.com 

s. 71 zimmytws/shutterstock.com 

s. 75 Tom grill/Photographer’s Choice rF/getty Images 

s. 97 reinhold leitner/shutterstock.com 

s. 109 Fuse/getty Images 

s. 115 Dmitry Mordvintsev/Vetta/getty Images 

s. 132 Joshua Hodge Photography/the agency Collection/getty Images 

s. 137 steve allen/Brand X Pictures/getty Images

stocKhoLm göteBorg mALmö heLsingBorg UPPsALA öreBro www.lindahl.se

Ladda ned Immaterialrätt - årsbok 2011 här - Advokatfirman Lindahl

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?