Kiruna Annonsblad vecka 38, torsdag 20 september 2012 sidan 1
Kiruna Annonsblad vecka 38, torsdag 20 september 2012 sidan 1
Kiruna Annonsblad vecka 38, torsdag 20 september 2012 sidan 1
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
8 <strong>Kiruna</strong> <strong>Annonsblad</strong> <strong>vecka</strong> <strong>38</strong>, <strong>torsdag</strong> <strong>20</strong> <strong>september</strong> <strong>20</strong>12<br />
Sugen på pannkakor?<br />
Kolla in<br />
Lunchguiden<br />
Mitt barn drogar inte.<br />
Goda råd från föräldrar som hade fel.<br />
Nu nns FMN, Föräldraförening Mot Narkotika,<br />
i <strong>Kiruna</strong>. Tel: 070-250 01 94<br />
Gästkrönikör Jonny Siikavaara<br />
Den vita väggen<br />
■ ■ Jag vaknar extra tidigt denna härliga<br />
morgon med ett leende som direkt<br />
visar att idag kommer jag att vara energifylld<br />
hela dagen. Jag ser solen kasta sina<br />
gula skimrande strålar över hela vår stad.<br />
Jag har fått förtroendet att vara tillförordnad<br />
Teamledare i nätverket BNI - team<br />
Ripan, som har sitt veckovisa frukostmöte<br />
just denna onsdag morgon. Jag letar hastigt<br />
i mitt minne hur känslan var att vara<br />
Teamledare under min egen sexmånaders<br />
period. De enda känslor, som dyker upp<br />
i minnet, är energifylldhet och respekt.<br />
Respekt för de ambitiösa kloka människor,<br />
som valt att offra delar av sin tid i syfte<br />
att hjälpa andra människor att lyckas, med<br />
det som de vill lyckas med. Energifylldhet<br />
eftersom just att få leda ett möte med<br />
människor som verkligen vill framåt, fyller<br />
mig med energi. Energi till att förändra<br />
världen. Energi till att leva fullt ut hela<br />
dagen. Så idag är jag stark. Idag fyller jag<br />
på mina energidepåer.<br />
Har du någon gång stött på den vita<br />
väggen? Om du har gjort det så vet du<br />
det. Du vet när du kommit fram till den<br />
vita väggen att den verkar vara oändligt<br />
hög. Den är välpolerad, glänsande och hal.<br />
När du kommit nog nära, så fylls du alltid<br />
med en stor känsla av otillräcklighet. Du<br />
känner dig liten och osäker. När du står<br />
där och kanske mår som allra sämst, har<br />
du i bästa fall en möjlighet att själv fatta<br />
ditt beslut vad du skall göra. Skall du fly?<br />
Skall du gå tillbaka därifrån du kom och<br />
aldrig mer se den i ögonen. Eller skall du<br />
gå emot din egen känsla av otillräcklighet<br />
och högt och tydligt säga ”Det här klarar<br />
jag (fast jag inte vet hur).” I sämsta fall har<br />
redan någon annan bestämt vad som blir<br />
ditt vägval, eller så har tidigare beslut lett<br />
dig in på en väg som bara kan gå åt ett<br />
håll. Du står inför att göra ett avgörande<br />
val i ditt liv.<br />
Den vita väggen handlar egentligen om<br />
det som skiljer det beprövade med det<br />
obeprövade, det kända med det okända<br />
det lugna med det spännande. Den dyker<br />
ofta upp när du är en del av en förändringsprocess<br />
hemma eller på jobbet, men<br />
kan i praktiken dyka upp var som helst.<br />
Du blir frivilligt eller ofrivilligt utsatt av<br />
en förändring där du känner dig osäker<br />
på hur du skall hantera denna eller om<br />
du ens kan hantera denna förändring. Du<br />
känner dig också osäker på vilka konsekvenserna<br />
av denna förändring blir. Vart<br />
leder denna? Vilken blir min roll? Klarar<br />
jag av att hantera de förändringar som<br />
andra har försatt mig i, som jag egentligen<br />
inte vet hur jag skall hantera?<br />
Genom årens lopp har jag själv hanterat<br />
den vita väggen i första hand som<br />
en kär vän som jag alltför sällan får träffa.<br />
Ibland har jag blivit jublande glad över<br />
att äntligen få möta den vita väggen. Så<br />
glad så jag i rena glädjeskutt sprungit rakt<br />
igenom denna. Ibland har jag blivit så<br />
överraskad så jag knappt kunnat andas<br />
och försiktigt gjort mina försök att ta mig<br />
över den vita väggen utan att ta sönder<br />
den. Några enstaka gånger har jag känt<br />
att jag faktiskt inte vågat se vad som<br />
dolts bakom den vita väggen utan sakta<br />
och tyst dragit mig tillbaka, trots att jag<br />
mycket väl vet att det med all säkerhet<br />
hade blivit bra till slut.<br />
”<br />
Det fanns inget<br />
som jag behövde frukta.<br />
Känslan av litenhet,<br />
osäkerhet och otillräcklighet<br />
i kombination<br />
med svår villrådighet<br />
kan jag i efterhand inte<br />
ens förstå hur jag kunde<br />
känna.”<br />
Vid alla tillfällen jag passerat den vita<br />
väggen och vänt mig om så har den varit<br />
försvunnen, som om den gått upp i rök.<br />
Det som är märkligt är att jag varje gång<br />
insett att det inte var något speciellt<br />
att passera den vita väggen. Det fanns<br />
inget som jag behövde frukta. Känslan av<br />
litenhet, osäkerhet och otillräcklighet i<br />
kombination med svår villrådighet kan jag<br />
i efterhand inte ens förstå hur jag kunde<br />
känna. Den stora tröskel som jag sett<br />
framför mig fanns inte kvar när jag till slut<br />
tog steget över den. Det är då man inser<br />
att min vita vägg bara är en mental illusion<br />
som speglas i min egen rädsla att inte<br />
räcka till. Att inte vara god eller bra nog.<br />
Att inte duga i dina ögon.<br />
Jonny Siikavaara<br />
e-post: jonny@siikavaara.se<br />
Visar vägen, helst utan att vara i vägen.<br />
Jonny Siikavaara arbetar som företagare i <strong>Kiruna</strong>. Han är även engagerad som ordförande<br />
i <strong>Kiruna</strong> Golfklubb. Jonnys paroll: Det behövs bara tre ord. Människa, golfare och<br />
vän. Allt utöver det är bara utfyllnad.
Change language