Hjärnarpsbladet1001

En lantbrevbärare i Hjärnarp
Sten Karlsson berättar för Margareta Arvidsson
- Varför blev du lantbrevbärare?
- Jo, jag var gift med Vesta som arbetade på
posten i Hjärnarp och då var det enklare att
jag också arbetade där. Då behövde vi bara
en bil, så jag slutade mitt jobb som telearbetare
i Ängelholm och började på posten i
Hjärnarp 1967, då det blev en bilreglerad
lantbrevbärarlinje ledig efter Karl Larsson.
Han hade en linje som tidigare varit cykelreglerad.
Lång postrunda
Sten körde 10 mil varje dag med all slags post,
dagstidningar, paket, reklam m.m. till 290
hushåll och 60 sommarhushåll. Arbetstiden
var 54 timmar i veckan, varav 14 var övertid.
När stadsbrevbäringen kom, började han
rundan med att köra ut all post till Harnacka,
där han låste in den i skåp. Där hämtade den
cykelburna brevbäraren posten för utdelning
i villaområdet. Annars började rundan på
Bjällegården och gick sedan över Margretetorp-
Stendalsmölla-Solberget-Tockarp-Önnerts
mölla-Vanstad nedre-Benmöllan-Simontorp-
Mutarehultet- Hulrugered-Vanstad övre-Hulebäckseröd-Brammarp-Kullahus-Tiarp-Svenstorp-Åsbacka-Hjärnarp.
Kände sig aldrig hotad
Sten hade även värdeförmedling, dvs frimärken
och in- och utbetalningar. Alla skulle ha pension
på samma dag, då blev det långa arbetsdagar
och de som låg sist på rundan fick vänta länge
på sin post. Senare utsträcktes utbetalningarna
till att ske över tre dagar. Kunderna hade en
färgglad bricka som sattes upp på postlådan som
signal till brevbäraren att han hade ett uppdrag.
Det var inte bara pension som hanterades utan
även barnbidrag, bostadsbidrag och alla slags
skatteärenden. Fast Sten vissa dagar körde
omkring med mycket pengar i bilen, kände han
sig aldrig hotad, tvärtom blev han överallt väl
mottagen och blev ofta inbjuden på kaffe, men
det var han tvungen att ransonera pga tidsbrist -
19
till kundernas besvikelse. Många ensamma på
landet törstade efter sällskap och nyheter. I
älgjakttider fick Sten ofta frågan: ”Har dom
skötet nåd på andra sidan?” dvs om han hört
några skott. Annars pratade folk mest om sitt
eget och förstod att Sten hade brått
Många goda gärningar
Vintertid kunde det vara mycket svårt att ta sig
fram i all snön uppe på åsen där det var fritt fram
för snöfåk på vägarna. Det blev mycket skottande
och pulsande in till ensamma, hjälpbehövande
åldringar som egentligen själv skulle
hämtat sin post ute vid vägen. För att avvika från
vägen och köra ända fram till en gård krävdes
200 m väg. För större affärer och företag, t ex
Gästis, gällde särskilda rutiner. De skulle ha
posten avlämnad inne hos sig.
Lantbrevbäraren med stort L
Sten minns särskilt Åke Jönssons företrädare,
lantbrevbäraren Herman Nilsson från Turagården.
Han körde posten på Boarpslinjen 1921-
46. Han avtackades med en fin medalj som man
nu kan se på hans gravsten på kyrkogården i
Hjärnarp.
Sten Karlsson avtackas vid sin
pensionering 1987. Privat foto.