Hela skriften - Lantbrukets byggnadsteknik (LBT) - SLU

J B T
H Ä ST E N I L A NDSK A PE T
S pec i a l m eddel a n de 240
S pec i a l R epor t
A l n a r p 2002
T H E H OR SE I N T H E L A NDSC A PE
Sver iges lantbr uksuniver sitet
I nstitutionen för jor dbr ukets
biosystem och teknologi (J B T )
Box 43
230 53 ALNARP
Tel: 040 -415000
Telefax: 040 -460421
C athar ina Svala
I SSN 1104-7321
I SR N SL U-J B T-SPM --240--SE
Swedish Univer sity of
A gr icultur al Sciences
Depar tment of A gr icultur al
B iosystems and Technology
P.O. Box 43
S-230 53 ALNARP
SWEDEN
Phone: +46-40 41 50 00
Fax: +46-40 46 04 21

FÖRORD
Dagens hästaktiviteter och hästhållning är gränsöverskridande. Frågorna hör inte självklart
till traditionellt lantbruk och inte till staden. Frågorna tenderar att hamna i ett ingenmansland
mellan stad och land. Hästarna har funnits i vårt samhälle under en mycket lång tid och de
har haft olika uppgifter. Dagens hästhållning går dock inte att jämföra med gårdagens.
Ridsport är idag en av landets vanligaste idrottsaktiviteter och en tredjedel av befolkningen
har någon form av kontakt med hästar. Antalet hästar ökar och hästfrågorna spänner över
många olika delar i samhället. Detta arbete är en första ansats till att kartlägga hästfrågorna i
såväl det fysiska som mentala landskapet. Syftet med arbetet är att det ska kunna utgöra
underlag för och därmed initiera vidare forskning inom detta expanderande område, som är
en viktig brygga mellan stad och land.
Projektet har bedrivits under en längre period och parallellt med undervisningsarbete.
Författaren har deltagit vid flera sammankomster och konferenser och delgivit sina
erfarenheter till flera nu aktuella projekt inom såväl LRF som vid olika samhällsförvaltningar.
Det är nu vår förhoppning att materialet skall komma fler till del genom publicering i denna
rapport. Ämnesområdet är i sin linda och expanderar starkt inom många olika områden.
Arbetet är utfört vid institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi och initierat av
Institutionen för landskapsplanering, vid SLU i Alnarp. Projektets har finansierats av medel
från Föreningsbankens forskningsfond och genomförts av universitetslektor Catharina
Svala.
Ett varmt Tack till professor Gunnar Sorte prefekt Eva von Wachenfelt, vars stöd varit en
viktig faktor för arbetets genomförande, samt till alla dem, inom LRF, Nationella stiftelsen,
Ridsportförbundet, tjänstemän vid kommuner och länsstyrelser samt alla hästföretagare
som, som bidragit med sina erfarenheter.
Alnarp i november 2002
Christer Nilsson
Professor

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING 6
SUMMARY 9
1 INLEDNING 11
1.1 Hästfrågornas trevande återkomst 11
1.2 Syftet 11
2 BAKGRUND 14
2.1 Hästen i samhället 14
2.2 ”Mellan stolarna” 15
2.3 Ekonomi och antal 17
2.4 Mannens häst blev kvinnans! 18
2.5 Hästsporten - idrott och/eller kultur? 19
2.5 Hästhistorien väntar på sina forskare 20
3 HÄSTEN - MARODÖR ELLER LANDSKAPSVÅRDARE? 22
3.1 Hästarna flyttar in i forna småbruksgårdar 22
3.2 ”Hästhagen” 24
3.3 Dalby hage 25
4 MELLAN STAD OCH LAND 28
4.1 Hästarna finns i gränsområdet mellan stad och land 28
4.2 Länken mellan stad och land 30
4.3 Hästgården 32
5 HÄSTEN OCH KOMMUNEN 34
5.1 Över varje kommun finns en plan 34
5.2 Landskapsbilden förr och nu 37
5.3 Hästen en resurs i landskapet 40
5.4 Allergi - luktpåverkan och andra rädslor 41
6 HÄSTEN I LANTBRUKET 43

6.1 Hästen tillhör lantbruket 43
6.2 Fördomar florerar kring hästarna 43
6.3 Konkurrenskraft och intresse 44
6.4 Turism och kvinnor 45
7 HÄSTEN I LANTGÅRDEN 47
7.1 Hästarna finns i traditionella lantgårdar 47
7.2 Hästen i dialog med landskapet 48
7.3 Brist på aktivitet ger lätt ovanor och ökad förslitning 49
KÄLLOR 53
BILAGOR 56

SAMMANFATTNING
- 6 -
Syftet med denna studie har varit att utveckla kunskap om möjligheter och begränsningar i
att integrera moderna hästaktiviteter i såväl det urbana som det rurala landskapet. Arbetet är
en förstudie som förhoppningsvis kan ligga till grund för fortsatt forskning och utveckling.
Arbetet bygger på uppgifter från statens offentliga utredningar, statistik från SCB,
sökningar på internet rörande idrottsstatistik samt olika kommuners presentationer av sina
planer, intervjuer och erfarenheter från verksamma inom LRF och ridsportorganis ationerna,
studenter inom bland andra lantmästar- och hippologprogrammen, examensarbeten, samt
egna studier i fält samt möten med hästhållare av olika slag.
Trots att hästen kan ses som lantbrukets femte inkomstkälla, efter spannmålsodling,
mjölkproduktion, svinuppfödning och nästan i nivå med nötkött så betraktas den
fortfarande på många håll som något som inte längre hör lantbruket till. Samtidigt har en
tredjedel av landets befolkning kontakt med någon form av hästverksamhet. Ridning ligger
aktivitetsmässigt 1 som god tvåa efter fotboll. Som idrott ses hästsporten fortfarande på
många håll som en udda och exklusiv aktivitet trots att den är en av våra vanligaste
idrottsaktiviteter. Hästnäringen omsätter ca 14 miljarder per år i konsumentledet och kan
således inte ses som en försumbar del i samhällsekonomin.
Såväl inom hästuppfödningen som inom ridsporten så domineras bilden idag av kvinnor.
85% av de aktiva ryttarna och kuskarna är kvinnor. Även företagsmässigt pekar mycket på
att det idag i allt högre grad är kvinnor som driver eller är drivande i hästföretagen. Det finns
idag minst 500 företag med huvudinriktning häst. Ca 15% av lantbruksföretagen har en eller
flera hästar. Till dessa kommer ridskolor och kapplöpningsanläggningar, vilka inte faller
under kategorin lantbruksföretag. Kapplöpningsverksamheten domineras fortfarande av
män. Här utförs dock en mycket stor del av arbetet bakom kulisserna av kvinnor.
Fördomar som, till och med lett till lagstiftning, att hästen inte är ett riktigt betesdjur, den
betar för hårt, gnager på träd och byggnader samt trampar sönder både marker och vägar
håller sakta på att brytas upp. Tramp - och gnagskador orsakas av samtliga djurslag om de
hålls för tätt. Hästen har varit en viktig skapare av kulturbetesmarker och som kuriositet kan
nämnas att Dalby hage, Sveriges första nationalpark har varit en ”hästhage”. Då övriga
betesdjur minskar borde hästen ses som en viktig resurs för att bevara det öppna
kulturbeteslandskapet. Hästarna finns och kommer att finnas i randen mellan stad och land
och är därför extra intressanta som resurs i bevarande och skapande av rekreationslandskap
med hög grad av biologisk mångfald just där människorna finns. Hästfrågorna tenderar att i
många sammanhang hamna mellan stolarna. Hästen äter foder som härstammar från
jordbruket och den producerar jordbruksprodukten gödsel. Men det är i huvudsak
människor som bor och /eller arbetar i staden som nyttjar hästen. Hästfrågorna tenderar i ett
samhällsperspektiv att hamna i ingenmansland mellan stad och land.
1 Enligt statistik över det lokala aktivitetsstödet.

- 7 -
Många småjordbruk i tätorternas omland har redan omvandlats till hästgårdar. Detta är en
viktig kraft i bevarandet av det mer småskaliga jordbruket, dess byggnader och
mosaiklandskap. En ökad medvetenhet om dessa förhållanden skulle vara ett stöd för
kommunernas planarbete. Tyvärr har det hänt alltför ofta att ridklubbarna inte ses som
remissinstanser i frågor som berör dem kring landskaps- och vägfrågor. Golfklubbar,
båtklubbar med flera har ofta en helt annan tyngd i samhällets planeringsmaskineri.
Ridanläggningen ses ofta som ett problem som framkallar lukt- och allergier trots att många
ridanläggningar och ridvägar redan idag utgör rekreationsytor för dem som bor i närområdet.
Mer kvalificerad forskning kring lukt och allergifrågor samt även om hästens och
människornas olika psykologiska reaktioner behövs för att minska rädslor och konflikter. En
samordnad planering av stråk för gång- och cykelvägar samt rid- och körstråk borde vara
självklar. Förbudsskyltar med syfte att mota ut ryttarna, i huvudsak barn och ungdomar, i
trafiken löser inga problem.
Studien har gett vid handen att hästen och hästfrågorna uppfattas olika av olika kategorier
människor - det finns flera mentala hästlandskap. Till grund för dessa olika mentala landskap
eller bilder som människor bär med sig om hästen och dess plats i landskapet ligger bilder
från egna erfarenheter, litteratur, media samt traditioner och kulturer. Hästfrågorna har en
stor ballast av historia och traditioner från tidigare epoker. Både för de som är aktiva inom
hästsektorn och för dem som handlägger hästfrågorna i samhället och på myndighetsnivå
skulle det vara värdefullt med bättre kännedom om de olika mentala landskapen och
värderingarna kring hästen. Även hästens historia som del i vår egen historia behöver
beskrivas
Olika symboler uppfattas olika av olika människor - men hur uppfattar hästarna olika miljöer.
Vilka symboler och lösningar bör användas i framtidens miljöer. Hur skall ridvägen,
övergången över trafikerade vägar, bron/kulvert över under vägar med mera utformas för att
uppfattas rätt av allmänhet, hästfolk och hästar för att minska olyckor och medföra god
samexistens mellan olika kategorier i samhället.
Hästgårdarna återfinns i traditionella lantgårdar, oftast mindre gårdar och småbruk. Men
hästgårdarna är inte självklart förankrade i lantbrukarsamhället. Här finns både fördomar och
misstänksamhet. Återanvändning av ekonomibyggnader typ äldre ladugårdar för hästar är
mycket vanlig. De nya gårdsägarna är ofta både resursstarka och engagerade. Hästarna har
redan på många håll bidragit till en levande landsbygd och bevarat beteslandskap.
Hästhållning är inget enhetligt begrepp. Det finns en mängd olika inriktningar som ställer
olika krav på gårdens utformning. Hur skall utformning och anpassning ske för att passa
olika verksamhetsinriktningar, hästtyper och i förhållande till den befintliga gårdens
kulturmiljö. I hästgården samsas många olika aktiviteter och människor. Det är inte enbart
lantbrukarfamiljen som vistas där. Det ställs höga krav på planering när flera olika kategorier
och intressen skall samsas på samma yta. Dessa frågor delas med andra nya inriktningar som
turism och gårdsförsäljning. Ridning och körning ställer krav på aktivitetsytor av olika slag
både i gården och till anslutande landskap. Hur kan inpassning av ytor som ridbanor,
ridvägar, kompletteringsbyggnader, skrittmaskiner övriga utrymmen göras på bästa sätt i
gård och landskap.

- 8 -
Hästen som betesdjur är inget enhetligt begrepp. Olika hästtyper betar olika. Mer förädlade
raser betar mer selektivt medan de mindre förädlade, kallblod och speciellt de mindre
ponnyerna betar hårdare och jämnare. Gemensamma krav för samtliga hästtyper måste
definieras samtidigt som olika hästtypers speciella betesteknik och skötselbehov bör
analyseras och studeras. De reella orsakerna till skador som barkgnag och dylikt bör
klarläggas.
Hästar och hästaktiviteter är redan idag etablerade och ökande i vårt samhälle. Hästen är ett
vackert djur. Oavsett om man är aktiv eller åskådare bör de värden som hästnäringarna ger
vara en självklar resurs i landskapet.

SUMMARY
Summary
- 9 -
The aim of this study was to develop knowledge about “Possibilities and limits to
integrate modern horse activities in both Urban and Rural Landscapes”. It was designed to
provide basic data to be used when further studies have been initiated. These data were
obtained from the Swedish Government Public Inquiry, Statistics Sweden, the Swedish
Farmers’ Organisation, the Swedish Equestrian organisations, internet searches for sport
activities, community planning, interviews with students, farmers, horse keepers, and
experience gained by the author’s own horse- breeding.
Horses give considerable incomes to farmers and are the fifth largest income after grain,
milk, pig and meat production. But horses are not seen as a natural part of modern farming.
One-third of the population interacts with horses in one way or another. Riding is one of,
the most common sports, with football being the most common. However, horse riding and
horse keeping are still looked upon as exclusive. The horse industry business volume is 14
billion Swedish crowns and cannot be seen as a trifling part of the economy.
Women are dominating both as breeders and in sport activities. Eighty-five per cent of
active riders and coaches are women. Even from business and management points of view,
women are dominating. There are at least 500 horse farmers and there are horses on 15% of
the Swedish farms, not included including all local riding schools. Even if the racing sport is
still dominates dominated by men, most of the work behind the scenes is done by women.
Swedish legislation states that horses must not be used to preserve ancient grazing land
due to the risk of damage caused by intensive stocking and also the biting of bark from the
trees. However, this type of damage will be caused by all species of animals if the stocking
rate is too high. Nonetheless, horses have been very important in the process of shaping
valuable grazing land. The first Swedish National Park, Dalby hage, was originally enclosed
pastureland for horses. The amount of sheep’s and cattle in modern farming is decreasing,
whereas horses are increasing. It must be natural in longer terms to see the horse as an
important animal in the work to provide interesting grazing land, especially as most horses
are found close to the cities. Horses have connections with farming by eating farm products,
such as hay and oats, and they produce manure that should be returned to farming. But
most people who use horses, live and work in the cities. Questions about planning tend to
fall in, no-mans- land, between cities and countryside.
However, many small farms situated close to the cities are changing from traditional farming
into horse farms. This has been an imp ortant process to preserve both buildings and smallscale
agricultural landscape. Although this is an on going process there is less awareness
among community planners. The riding club is an often forgotten body to which a proposed
measure is referred for consideration compared with golf and marine clubs. Horse

- 10 -
establishments are seen as problems with odour, insects, allergies.........There is a great need
for riding tracks and co-planning of tracks for both walking, biking and riding. To forbid
riding on the bicycle tracks and force riders, mostly children and youngsters, to use the road
is no solution.
There are different mental horse images. There are numerous prejudices coloured by
tradition, literature, and media. Horse questions carry a lot of dead weight from history and
tradition and there is a great need for research and to write “the equestrian history” in a
society perspective. Both for those in the sector and for planners this must represent
valuable knowledge about a different set of values and mental landscapes. The horse
should be seen as something valuable for society and many structures around horses are
already used by different categories for recreation. But how shall the bridge, the culvert, or
the crossing be designed for best safety for horses and man.
The horse farm is often found on former traditional farms but they are not obviously a part
of the farm society and there is often suspicion between new inhabitants although most of
the horse keepers are strongly committed to the countryside. Horse keeping is not uniform.
There are numerous different aims and directions, different breeds, and different sports. It is
important with to plan both for houses, stables and barns, activity areas like paddocks, and
riding tracks, both in the farm area and in harmony with the surrounding landscape. The
horse farms differ to from traditional farms. Customers like horse owners, riders, and tourists
comes to the establishment, instead of the farmer having to go the customer.

1 INLEDNING
- 11 -
1.1 Hästfrågornas trevande återkomst
Hästen i landskapet är ett projekt som pågått vid Lantbruksuniversitetet i olika former sedan
1995. Först inom ramen för Institutionen för landskapsplanering, 1995-1997 och sedan vid
Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi, JBT. Först finansierat med interna
medel från landskapsplaneringsinstitutionen och sedan med stöd från Föreningsbankens
forskningsfond med Bo Dockered som tillskyndare.
Projektet var tänkt som en förstudie under begränsad tid som underlag för fortsatt forskning.
På grund av att information om att projektet tilldelats medel inte meddelades undertecknad
direkt 2 påbörjades en tjänst som universitetslektor vid JBT. Tjänsten innebar en stor
undervisningsinsats och projektet bedrevs i långsam takt när tid gavs parallellt med
undervisning inom ämnesområdet jordbrukets byggnadsteknik och planering samt inom
agrarhistoria för studerande inom SLU i Alnarp och Flyinge samt även vid LTH i Lund. Detta
har medfört att mycket material och erfarenhet har samlats under en längre tid än planerat.
Studenterna har på olika vis dessutom tillfört en hel del material. Studien har således ej följt
det ursprungliga upplägget. Det material som samlats kan dock väl besvara de ställda
frågorna.
1.2 Syftet
Det ursprungliga syftet var att genomföra en förstudie som kan vara grund för
att formulera större forskningsprojekt med syftet "att utveckla kunskap om
möjligheter och begränsningar i förutsättningarna att integrera moderna
hästaktiviteter i såväl den urbana som rurala landskapsutvecklingen"
samt att etablera ett forskarnätverk inom ämnet.
Projektet skall ses som början till en större FOU-inriktning vars långsiktiga mål är att
utveckla kunskapen om hästen som arenafaktor i samhällets planering i stort och särskilt
som förutsättning för landsbygdens och stadslandskapets utveckling. På sikt kommer
ämnesområdet att involvera doktorander och utgöra utbildningsmoment inom SLU.
2 Föreningssparbanken fusionerade med Sparbanken i detta skede.

- 12 -
Syftet att etablera forskarnätverk, involvera doktorander och utgöra utbildningsmoment
inom SLU håller redan på att uppfyllas. Dels finns Hippologprogrammet sedan 1995 om 80
högskolepoäng helt inriktat på ämnesområdet häst, där undertecknad har ett moment på
temat hästen i landskapet. Dessutom finns ett flertal kurser öppna för studenter med
högskolebehörighet inom ramen för SLU´s ordinarie kursutbud för grundutbildning 3 . Under
2001 togs ett Ramprogram fram för hästforskning vid SLU och SVA. Inom ramen för detta
har även en doktorandtjänst initierats där miljö och landskapsfrågor skall ingå 4 . Dessa frågor
är enbart en mycket liten del i det annars mycket ”Veterinärtunga” programmet – men
frågorna är med – låt oss hoppas att det är en bra början!
Under EU-ordförandeskapsåret genomfördes en konferens i Skara, juni 2001, om hästens
ökande betydelse för landsbygden. Här konstaterades att, om man bortser från Island och
dess lite speciella förhållanden, så är Sverige är det näst hästtätaste landet i Europa med 28,1
hästar per 1000 invånare. I Danmark är hästtätheten högre med 28,3 hästar per 1000 invånare,
det vill säga marginellt räknat per invånare men mycket högre om man ser till Danmarks yta. I
Skåne finns minst 25 000 hästar och i Köpenhamnsregionen minst lika många 5 . Här borde ett
gemensamt forskningsprojekt kunna utvecklas i Öresundsregionen med fokus på hur man på
den kommunala nivån löser planfrågor och behov av ridvägar, allergiproblem med mera och
framför allt att verka för att i framtiden integrera hästfrågorna i planeringsprocessen.
Från det i ännu högre grad hästtäta Holland med 25,5 hästar per 1000 invånare kom forskaren
Nienke Endenburg som studerat och bekräftat vilka positiva effekter som umgänget med
hundar, katter och hästar ger oss människor. Hästens betydelse blir därmed vederlagt ur allt
fler perspektiv. Däremot är det inte lika säkert att hästarna har lika mycket att vinna på
umgänget med oss menade hon 6 . Hästkunskap och djurskyddsfrågor är och förblir viktiga.
Det sätt som hästarna används på ställer stora krav på planering då en god funktion
förutsätter närhet, rörlighet och goda kommunikationer mellan människor, djur och
anläggningar. Ett är säkert - hästantalet fortsätter att öka och då speciellt i expansiva
regioner.
Den första punkten ”att utveckla kunskap om möjligheter och begränsningar i
förutsättningarna att integrera moderna hästaktiviteter i såväl den urbana som rurala
landskapsutvecklingen” är fokus för denna skrift. Nedan beskrivs hur hästen kan ses som en
3 SLU´s kursprogram finns under adressen www.slu.se/student/program/index.html,
http://slukurs.slu.se/SokResultat.asp - sökord häst
4 ”Hästen för arbete, sport och fritid – Ramprogram för hästforskning vid SLU och SVA
2001/2002. Detta ramprogram bygger i sin tur på ”Preliminär sammanställning av enkätsvar
angående hästforskning vid SLU/SVA -tjänster, metodik, pågående projekt och visioner 00
05 23”
5 Överslagsberäkning utifrån Dansk statistik där 6730 hästar fanns på lantbruk i
huvudstadsregionen, www.dst.dk, och då mellan 20-25 % av antalet hästar i Danmark finns
på lantbruk enligt Landskontoret for Heste.
6 Rapport från konferensen EU Equus 2001 “The horse industry in the European union :
working report for EU Equus 2001, 11-13 June 2001 Skara och Solvalla, Sweden” SLU 2001.

- 13 -
brygga mellan stad och land. För ett lyckat utfall krävs samsyn från såväl lantbrukarsamhället
som samhällets planeringsapparat.

2 BAKGRUND
2.1 Hästen i samhället
- 14 -
Hästsektorn är således en stadigt ökande del i samhället och hästsporten är nu en av landets
största idrottsgrenar räknat i antal utövare 7 . Ser man till det lokala aktivitetsstödet, där en
stor del av barns och ungdomars idrottsaktiviteter faktiskt registreras, kommer ridsporten
direkt efter fotbollen. Som motionsidrott syns den dock ej i Riksidrottsförbundets statistik.
Detta känns förvirrande men kan förklaras av att de som rider enskilt, det vill säga alla som
inte markeras inom ramen för aktiviteterna vid våra ridskolor inte syns i någon statistik.
Många är inte knutna till någon form av föreningsaktivitet då motionsaktiviteten genomförs.
Det är alltså många som på olika sätt har sin fritid i lägre eller högre grad kopplad till olika
hästaktiviteter. De som rider och kör sina hästar yrkesmässigt som tränare eller uppfödare
syns inte i aktivitetsstatistiken, kanske rider man enbart för nöjesskull, kanske har man
familjemedlemmar som är aktiva. En häst i familjen involverar oftast flera. Detta syns inte i
statistiken. Men om vi återigen går till Riksidrottsförbundets statistik så kommer ridsporten
på fjärde plats bland specialförbunden, efter fotboll, ishockey och golf. Denna fjärdeplats
talar sitt tydliga språk om hästaktiviteternas frekvens hos medborgarna. Jordbruksminister
Margareta Winberg menar att ”närmare en tredjedel av den svenska befolkningen har
kontakt med hästar och olika verksamheter som växer fram kring hästar” 8 .
Inom jordbruket är hästinriktning idag, omsättningsmässigt, på fjärde plats efter
vegetabilieproduktion, mjölk-, svin-, och köttproduktion. Det vill säga före fjäderfä- och
äggproduktion om man även ser till den ekonomiska betydelsen i konsumentledet 9 . Inom
jordbruksintelligentian har hästen länge varit en symbol för gångna tider och bakåtsträvande
eller som fritid- eller överklassaktiviteter. Denna syn håller sakta på att vändas. Inom LRF
centralt ser man hästsektorn som en expansiv näring som inte enbart förekommer som
komplement till andra näringar i lantbruket. Rena hästföretag blir allt vanligare. Sedan 1996
finns en hästombudsman vid LRF som på heltid arbetar med näringens olika frågor.
På utbildningssidan kommer hästaktiviteterna starkt. Hästinriktning finns vid 28 av landets
47 Naturbruksskolor. I Skara finns kvalificerad yrkesutbildning med inriktning - Häst. Vid
Lantbruksuniversitetet finns som nämnts ovan Hippologprogrammet, en unik tvåårig
7 Det finns ca 500 000 som rider, kör eller på annat sätt har hästen för sport- och
fritidsaktiviteter. Enligt riksidrottsförbundet var 216 000 anslutna till ridklubbar år 2000.
Därtill kommer de olika trav- och galloppförbunden, alla hästuppfödare samtliga kategorier,
de som motionsrider men ej är föreningsanslutna. Därtill kommer alla familjemedlemmar som
deltar i olika grad, .www.rf.se och www.ridsport.se/ns (20020319)
8 Tal av Margateta Winberg vid hästkonferens i Östersund september 2001.
9 LRF,s hästombudsman 2002, samt anförande och artikel av Erik Herland ”Hästens
ekonomiska betydelse” i samband med Konferens vid KSLA i oktober 1999.

- 15 -
högskoleutbildning. Dessutom ges kurser med fokus på häst inom ramen för flera av SLU´s
program 10 .
Trots denna starka utveckling har frågorna ofta av politiker, planerare, forskningsfinansiärer
med flera hanterats som någonting exklusivt annorlunda och något som bara berör ett fåtal.
Förhoppningsvis håller skutan sakta på att vända. Bland annat som ett resultat av
Hästriksdagen som arrangerades i december 1998 i Stockholm på initiativ av bla Nationella
stiftelsen för hästnäringens främjande 11 , de olika hästsportorganisationerna och LRF.
Initiativet präglades av ett mycket stort engagemang hos alla deltagare. En annan mycket
välbesökt konferens var ”Hästen – en resurs i dagens samhälle” vid Kungl. Skogs-och
lantbruksakademien, vilken fick flyttas från akademiens lokaler då tillströmningen av
deltagare var mycket större än väntat.
Nästan ett år senare i oktober 1999 togs de första stegen för den ”Hästpolitiska utredningen”
vilken resulterat i SOU 2000:109. Här har utredaren Marianne Emmervall försökt ge en så
fullständig bild som möjligt av hästen i dagens samhälle. Redan tidigare hade utredningen
”Hästavel och hästanvändning” från 1982 12 visat att hästen har stor betydelse inom
idrottssektorn och att 8 % av alla barn i åldrarna 7-24 år då var aktiva ryttare. Även här var
det de som på olika vis omfattats av det lokala aktivitetsstödsprogrammet som åsyftades.
2.2 ”Mellan stolarna”
Hästen har varit människans arbetspartner under en mycket lång tid av vår utveckling. Detta
är i dagens perspektiv ett problem. Uppfattningar hos samhällets olika partner är ofta starkt
färgade av föreställningar och traditioner av historisk art istället för av fakta och
framtidsperspektiv. Många placerar fortfarande hästen och hästaktiviteter på landsbygden
och i lantbruket, som traditionsbärare vid hovet och militären och som mytomspunnen aktör i
sagor och visor. Hästen tillhör fortfarande lantbruket i så motto att den fortfarande äter
jordbruksprodukter, gräs och spannmål, och producerar jordbruksprodukter i form av gödsel.
Inhysning, djurskyddsförhållanden och veterinära aspekter faller även inom lantbrukssfären.
Det är Jordbruksverket som utfärdar riktlinjer för själva hästhållningen.
10
I SOU 2000:109 En svensk hästpolitik finns en noggrann genomgång av de olika
hästutbildningarna.
11
Nationella stiftelsen för hästnäringens främjande, NS, stiftades på initiativ av LRF och
ATG 1992. Organisationer engagerade i NS är förutom LRF och ATG även STC, SGC, och
SvRF.
12
SOU 1982:51 Hästavel och hästanvändning

- 16 -
Figur 2.1 Hästen hör idag inte längre självklart till lantbrukssfären som den gjorde
fram till mitten av 1900-talet. Här är det slåtter på gården Lägden i Jämtland
på 1930-talet. Hela familjen, gårdens befolkning, hästar och vidhängande
föl deltar i arbetet. (Gårdsarkivet, Lägden)
Däremot är det inte längre, i huvudsak, landsbygdens befolkning som nyttjar hästen. Den
stora massan som nyttjar hästen för sport- och fritidsändamål arbetar, studerar och bor i
tätorter. Detta har lett till att hästfrågorna tenderar att hamna mellan stolarna. Samhällets
planeringsinstrument förlägger den till landsbygden och lantbruket. Lantbrukssfären anser
att den lämnat lantbruket för länge sedan. De olika parterna menar oftast att det är någon
annan part som borde behandla frågorna. På båda sidor saknas en komplett bild av hästens
roll i dagens och morgondagens samhälle. Denna studie gör ett försök att tydliggöra bilden
av hästen i allas vårt landskap.
Många inom hästsektorn vittnar om hur kommunerna är både ovilliga och ointresserade av
planering av exempelvis ridvägar och nya anläggningar. En vanlig synpunkt från kommunalt
håll är att den lokala ridanläggningen ligger på tok för nära bebyggelsen med lukt och
allergiproblem som följd. Trots att det är bebyggelsen som tillåtits krypa inpå en sedan länge
etablerad ridanläggning så ser många samhällsplanerare det som sin uppgift att flytta bort
ridanläggningen med påföljd att barnen inte kan komma dit med allmänna
kommunikationsmedel. Eller att sätta upp förbudsskyltar mot ridning så att hästekipagen
tvingas ut i trafiken där de definitivt inte hör hemma mer än i undantagsfall.

2.3 Ekonomi och antal
- 17 -
För år 2000 räknar man med att det finns minst ca 225 000 hästar, kanske till och med 300 000 13
och att hästen i jordbruksledet omfattar en omsättning av 1 280 miljoner kronor, vilket
uppskattas till ca 5,8miljarder i konsumentledet. Räknar man dessutom med indirekta varor
och tjänster som hovvård, veterinär, transporter samt även spelet så bedömer den
hästpolitiska utredningen att hästnäringen omsätter ca 14,1 miljarder . Siffrorna är osäkra och
kanske i underkant då hästarna inte ingår i rikstäckande statistik. Här som i så många andra
sammanhang har hästen fallit ur jordbruksstatistiken och inte med självklarhet dykt upp på
annan plats.
Tabell 2.1 Hästnäringens ekonomiska betydelse i samhället. Omsättning i
miljoner kronor 14
Jordbruksledet ca
1 280
Konsumentledet ca
5 820
Totalt i samhället ca 14 000
700
600
500
400
300
200
Figur 2.2 Diagrammet visar antalet hästar i tusental, heldragen linje. Streckad linje
anger utvecklingen för oxarna, en utveckling som många förväntade även
för hästarna (Furugren 1997 och SOU 2000:109).
Man räknar idag med att det finns ungefär lika många hästar som antalet mjölkkor. Hästarna
ökar kontinuerligt i antal efter minimi noteringen 1970 samtidigt som flera av lantbrukets
andra betesdjur nu minskar, speciellt mjölkkorna, ungdjuren för rekrytering samt även
13 Uppgift via LRF
14 SOU 2001:109
Antal i tusental
1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 År

- 18 -
nötkreaturen för köttproduktion. Ökningen på hästsidan är svår att uppskatta då en allt
större andel inte direkt faller inom lantbruksstatistiken. Här behövs bättre underlag.
2.4 Mannens häst blev kvinnans!
Ett annat problem knutet till den traditionella bilden är att då hästen lämnade jordbruket och
militären lämnade den också samhällets manliga sfär. Idag disponerar armén några tiotal
hästar knutna till Livgardet i Stockholm för den Beridna Högvakten. Antalet hästar inom de
militära ramarna var högst under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, ca hälften var ridhästar
och hälften draghästar. Med 1925 års härordning inleddes avhästningen 15 .
Ungefär samtidigt började hästarna i jordbruket att ersättas med traktorer. Från 1945 till 1970
sjönk antalet hästar från ca 600 000 till under 100 000. Ingen kunde då tänka sig att hästarna
skulle komma tillbaka. Då var det män som hade hand om hästarna idag är det flickor och
kvinnor. Till och med uppfödning och utbildning handhas i huvudsak av kvinnor.
Hästgårdarna drivs i många fall av kvinnor 16 . Många ser inte hur vanligt det blivit med
hästverksamhet eftersom den idag i mycket hög grad drivs av kvinnor och flickor. Samhällets
osynliga sida!
Av de föreningsanslutna är 85 % kvinnor. Även vid kapplöpningsbanor och inom
körsporten där de flesta tränare och kuskar är män sköts grovarbetet bakom de glamorösa
kulisserna i huvudsak av flickor och unga kvinnor. Den tid är för länge sedan förbi då
hästsporterna utövades av en liten ekonomiskt stark elit. Dagens utövare kommer från alla
samhällsklasser och kostnaderna bärs i hög grad direkt av de aktiva själva. Speciellt flickor
och deras föräldrar missgynnas ekonomiskt i förhållande till pojksporter som fotboll och
ishockey. Hästsporten är jämlik så till vida att män och kvinnor tävlar tillsammans i samma
klasser och på lika villkor inom samtliga inriktningar 17 !
Här finns ingen klassindelning där män och pojkar tävlar för sig och kvinnor och flickor för
sig. Ett faktum och en spännande utveckling som borde vara intressant att undersöka
närmare. Tyvärr har detta inte getts någon större uppmärksamhet och kanske till och med
bidragit till att osynliggöra sporten i samhällsdebatt och medier.
15
Ur ”Arbetshästen och svensk hästavel” av Bo Furugren, 1997. Avsnitt i ”Arbetshästen
under 200år” red Britt Liljewall och Janken Myrdal
16
Här finns ingen tillförlitlig statistik. Jag grundar mig på egna erfarenheter och intervjuer
med människor som har mycket god kännedom om näringen. Ingvar Fredricson, Flyingechef
till 1998 gjorde detta konstaterande rörande Flyinges kontakter med uppfödare. Han menade
till och med att det i många fall var andra generationen kvinnor som tagit över verksamheten
antingen av sin far eller mor ute på gårdarna. Dessutom finns ett nyföretagande inom
området med olika inriktningar med exempelvis fritid- och turisminriktning.
17
SOU 2000:109

- 19 -
En enkel studie av TV´s sportprogram visar tydligt hur marginell sportredaktionerna anser att
hästsporten är. Travet har sitt ”Dagens dubbel”- inslag. Kanske beror det på att spel i
huvudsak förs av män? Hopp-, rid- och körtävlingar på internationell nivå kan på sin höjd få
någon minut av nyhetsprogrammens sporttid medan övrig verksamhet sker med ytterst
marginell mediabevakning.
Figur 2.3 Hästföretagaren är idag ofta en kvinna
2.5 Hästsporten - idrott och/eller kultur?
Idag ses hästen och allt vad den för med sig som ett fenomen som hör fritid och idrott till.
Hästsporten består av flera grenar, ridning, körning och kapplöpning. De olika grenarna har
olika ursprung och därmed även olika kulturarv. De olika kulturerna har olika ursprung, från
adeln, allmogejordbruket och militären. Olika kulturer ger olika signaler som uppfattas olika
av olika kategorier människor, beroende på att människor har olika erfarenheter. Allmän
information genom de dagliga medierna är som nämnts ovan synnerligen marginell. De som
inte är direkt intresserade får ingen generell bild eller information genom det allmänna
informationsflödet i tidningspress, radio och TV. Hästsport och hästfrågor når enbart de
”redan frälsta”.
Dagens aktiviteter bär spår från de tidigare kulturerna i såväl utformning av anläggningarna,
utövarnas utrustning, hästtyperna och i själva aktiviteten. Idag mixas omedvetet symboler
och signaler från olika kulturformer och olika epoker. Den icke invigde får en oklar bild av

- 20 -
sporten och kan ibland reagera med misstro på grund av att förebilderna är inaktuella och
färgade av myter och historia. Konflikter uppstår mellan hästfolk och kringboende.
Hästaktiviteterna blir problem istället för tillskott i samhällsbilden. Dessa konflikter skulle
kunna undvikas med kunskap om hur olika symboler uppfattas och ett mer medvetet
förhållningssätt vid planering och utformning av hästanläggningarna.
Figur 2.4 Hästsektorn är inte enhetlig den har många olika inriktningar och bär med
sig traditioner från olika kulturer. Här ett dressyrekipage med rötterna i
adelns högreståndskultur och ett travekipage med sitt ursprung från
allmogens kapplöpningslekar.
2.5 Hästhistorien väntar på sina forskare
Hästens his toria väntar på sina forskare från flera ämnesinriktningar. I ett historiskt
perspektiv är hästen central för västvärldens utveckling såväl militärt, som för
kommunikationer och inte minst för lantbruket 18 . Hästarna har genom historien utgjort en
avsevärd manlig statussymbol. Detta symbolvärde togs över av traktorer och maskiner.
Många till åren komna lantbrukare minns att man under avhästningsepoken sade ”att
bonden var tvungen att skaffa traktor för att motivera någon av sönerna att stanna hemma
och ta över jordbruket” Hästen förpassades till historiens garderob. Vid
Lantbrukshögskolan fanns en professur i Hovbeslag och anspannsteknik” fram till 1964 19 .
Man studerade bland annat dragkraftsbehovet för olika arbetsmoment i jordbruket. Ur ett
dragkrafts- och ekonomiskt perspektiv kunde man inte förutspå den snabba avhästningen.
Det var andra skäl än ekonomiska och tekniska som ledde dit.
18 SOU2000:109
19 Katalog för Sveriges lantbruksuniversitet 199???

- 21 -
För stadsutvecklingen var hästen central. Avenyer och spårvägar planerades med hästen
som motor. Den svenska spannmålsodlingens uppsving under andra halvan av 1800-talet
berodde bland annat på behovet av havre till alla Londons hästar i den snabba
urbaniseringen där. De stora parkerna planerades ofta för både ryttare, öppna vagnar och för
gående. I industrin var hästen en oumbärlig arbetskamrat som slet i gruvorna och stod för
transporter av råvaror och de olika produkterna.
Alla dessa historier behöver skrivas så att bilderna blir klara. En klarare bakgrund ger en
tydligare plattform för den framtida utvecklingen. Skeva bilder och fördomar kan
genomskådas och läggas åt sidan till förmån för en sund utveckling av olika nya
användningsområden för olika hästtyper och olika grupper av människor.

- 22 -
3 HÄSTEN - MARODÖR ELLER
LANDSKAPSVÅRDARE?
3.1 Hästarna flyttar in i forna småbruksgårdar
Gårdar som idag ej är attraktiva för det moderna, alltmer storskaliga lantbruket tas idag ofta
över av "hästfolk". Okunskap, ekonomiska förhållanden och en njugg markpolitik vid
avstyckning och strukturrationalisering av lantbruket har ofta trängt ihop hästarna på för
små ytor. Hästen kan vara en god landskapsvårdare men kan även bli en veritabel marodör
om den hålls på fel sätt. Leriga vinterfållor och ökentorra, sterila sommarhagar är inte trevliga
för någon. Dessa förhållanden är inte unika enbart för djurslaget häst. Det gäller samtliga
djurslag. Om djur hålls för tätt blir belastningen på miljön för stor. Inom parentes gäller ju
dessa naturlagar även för oss människor. Men det är bara för häst som Länsstyrelsen kan gå
in med förbud om hästbete i områden med fornlämningar m.m. eller föreskriva särskilda regler.
Marianne Emmervall ifrågasätter tyvärr inte dessa förhållanden i Hästutredningen 20 . Detta
leder till att fördomar och okunskap knutet till djurslaget häst cementeras! En enkel sökning i
SLU-bibliotekens databas ger vid handen att det inte finns någon svensk forskning som kan
ligga till grund för ensidigt förbud om hästbete. Uppfattning visar sig vid närmare
efterforskning sakna vetenskaplig grund.
Samtliga djurslag kan vara ett hot mot exempelvis fornlämningar och känsliga miljöer. Får
som hålls för tätt gnager bark och trampar hårt med sina vassa klövar. Ungdjur kan böka upp
en sandgrop för att rulla sig i på samma sätt som hästar kan göra. Sysselsättningsbrist parat
med exempelvis brist på någon vitamin eller mineral ger oönskat beteende hos samtliga
djurslag. Dock gäller strävan att i så hög grad som möjligt, enligt djurskyddslagen och
politiska beslut, ge samtliga jordbrukets djur tillgång till daglig utevistelse. Olika djurslag har
olika preferenser och beteenden. Dessa skall naturligtvis tas tillvara 21 . Det ökande antalet
hästar är en viktig potential då jordbrukets övriga betesdjur minskar i antal.
20 SOU 2000:109 i avsnittet om ”Miljövänligt jordbruk” sid 135.
21 Avsnittet ”Betesmark”av Inger Pehrson i Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden Utgiven av Jordbruksverket

- 23 -
Figur 3.1 Hästen kommer att bli en viktig resurs för att bevara kulturbetesmarker och
den biologiska mångfald som finns i beteslandskapet.
Särreglering av hästen som betesdjur förstärker okunskap och fördomar. Istället behövs
forskning kring hur hästen har fungerat som betesdjur i historisk tid, dels i allmogejordbruket
tillsammans med andra djurslag och dels ensamt vid de gods som har en mycket lång
hästuppfödningstradition. Russens betestradition på Gotland är i detta avseende mycket
intressant. Vid samtliga riksanläggningar finns en mycket lång tradition av hästbete. Flera
hundra år vid Flyinge, i Skåne och Strömsholm, i Västmanland och cirka hundra vid Wången,
Jämtland.
Hästarna var tidigare i lika hög grad som nötkreaturen skapare av ängs och hagmarker, det
vill säga kulturlandskapet. Såväl arbetshästen som varmblodshästen föddes upp inom ramen
för det vi idag kallar lantbruk. Dessutom fanns mer omfattande uppfödning knuten till många
större gårdar och gods. Varmblodsuppfödningen var i högre grad knuten till godsen medan
kallblod av lanthästtyp hörde allmogen till. På Gotland finns den enda riktigt ursprungliga
svenska lanthästen, russet, kvar. Russet har sedan urminnes tider funnits på Gotland. Om det
vittnar bl a fynd från järnåldersboplatsen Vallhagar, inte långt från Lojsta hed. Ursprungligen
levde russet i halvvilt tillstånd på Gotland. De djur som behövdes för körslor i lantbruket
infångades och tämjdes. Men med införandet av skiftet på 1860-talet och ett intensivare
jordbruk, blev de kringströvande russens utrymme begränsat 22 . Den typ av hästhållning som
finns på Lojsta hed förtjänar ingående forskning som kunde generera kunskap om hästen
som betesdjur och landskapsdanare.
Uppfödning av remonthästar till armen blev en betydelsefull binäring, speciellt för perioden
kring första världskriget och fram till avhästningen, för många bönder speciellt i Skåne och
Mälardalen kring Flyinge och Strömsholm. I Norra Sverige var Wången centralpunkt för
aveln med den Nordsvenska hästen. Hästuppfödning var ett självklart inslag långt fram i
tiden. Dock har modern betesforskning ignorerat hästen som betesdjur. Avsaknad av
forskning har genererat en mytbildning. Exempel på detta är uppfattningen
att hästens betydelse var marginell då den var en liten del av
djuren på lantgården
att den hölls i sambete med andra
att den skapar ett artfattigt bete.
Dessa myter verkar vid närmare efterforskningar, sakna grund.
22 Hushållningssällskapet på Gotlands hemsida
www.hush.se/sarskilda_kompetenser/russ.html(020409)

3.2 ”Hästhagen”
- 24 -
En enkel sökning i Lantmäteriets ortnamnsregister med 410 000 ortnamn från den
topografiska kartan gav vid handen att det finns 169 stycken platser med namnet
Hästhagen 23 . Ytterligare studier av ekonomiska kartan och olika stadskartor pekar på att
namnet Hästhage är vanligt förekommande. Detta pekar på att hästarna även i äldre tid ofta
hållits, i relativt hög grad, för sig och framför allt relativt nära byar och gårdar. Man ville ju ha
de utbildade hästarna nära till hands för arbete och körslor. Det var dessutom viktigt att de
var fräscha varför de fick det bästa fodret och även det bästa betet. En utbildad häst
betingade ett stort värde. Ett kapital av tid och engagemang var investerat i djuret och man
var naturligtvis rädd om den investering som lagts i djuret. Värdefulla bruks- och avelsdjur
hölls därför under god uppsikt mot rovdjur och rövare. Unghästarna kunde hållas mer
extensivt och längre bort från bykärnan och på ett magrare bete. Hästhållningen på Lojsta
måste vara ett exempel på dylik form av utmarksbete i extensiva marker.
Det är i Syd- och Västsverige som de flesta platserna med namnet ”Hästhagen” är belägna.
Det är även inom denna region som hästarna hade störst betydelse inom själva jordbruket. I
Östergötland var oxen en mer frekvent dragare i jord- och skogsbruk. Allmogens
hästinnehav var därmed lägre vilket kan förklara att en bygemensam hästhage inte var lika
vanlig. Vid godsen fanns säkerligen gott om vagns- och ridhästar men deras hästhagar har
inte satt direkta spår i ortnamnsregistret.
Lantmästarstudenten Maria Höök konstaterade i sitt examensarbete ”Öppet landskap i
Grangärdebygden”, i Dalarna, att man i ett längre historiskt perspektiv vanligtvis haft fler
hästar än vad jordbruket egentligen krävde. Förklaringen är att i Bergslagen var körslor för
gruvindustrin en mycket viktig inkomstkälla för bönderna. Kol, virke, malm och produkter
fraktades med hästdragna foror. Liknande förhållanden har gällt på många håll i landet.
Speciellt i de nordliga länen med goda vintervägar var transportnäringen viktig för bönderna
och hästkulturen blev synnerligen fast förankrad hos allmogen. Flera utvecklingsprofeter
hade, under 1700 och 1800-talen, synpunkter på att bönderna låg för mycket på vägarna och
därmed försummade åkerbruket. De menade att
”när landmannen litar mäst på oxar nödgas han blifwa vid byn, och sköta
sina tarfvor......” 24 .
Det är förmodligen i dessa regioner som den svenska travsporten har sin vagga och det är
här den är fast förankrad i allmogekulturen.
23 Sökning utförd av Anette Torensjö Lantmäteriets ortnamnsfunktion 1999.
24 Sagt av Carl Carleson i ”Hushållslexikon” år 1756, Citerad av Harald A:son Moberg i
”Jordbrukets mekanisering i Sverige under tre sekel”

- 25 -
Figur 3.2 Fördelning av platser med namnet ”Hästhagen” (Lantmäteriets
ortnamnsregister).
3.3 Dalby hage
Arkeologisk forskning omfattande historien kring jaktparker och Sveriges första nationalpark
”Dalby hage” ger spännande infallsvinklar på hästens betydelse som landskapsdanare.
Dalby Hage omtalas första gången år 1530 som en hästhage tillhörande Dalby kloster enligt
en artikel i Ale, Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge, 1999, av arkeologen
Anders Andrén 25 . Han menar att Dalby hage var en medeltida jaktpark som sedan använts av
klostret i Dalby till just hästhage. Många andra medeltida jaktparker kan i Sverige på liknande
vis ha förvandlats till hästhagar. I Dalby Söderskog finns en lång jordvall med yttre vallgrav
som heter just Hästhagevallen vilket understryker Andréns antaganden. Området har
25 Det förlorade paradiset – att söka efter jaktparker i det medeltida Danmark och Sverige av
Anders Andrén. Ale, Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge nr 2 1999. Lund

- 26 -
förmodligen varit hästhage under mycket lång tid och övergick till att betas av nötkreatur när
hästarna minskade drastiskt då stuteriverksamheten koncentrerades till Flyinge under 1800talet.
Figur 3.3 Hästhagevallen i Dalby berättar med sitt namn och sin storlek att hästarna
vid Dalby kloster och kungsgård var viktiga och värdefulla.
I området fanns en mycket intressant vegetation som ju ledde till att just Dalby hage blev
landets första nationalpark 1918 26 ! I detta perspektiv rimmar inställningen att hästbete skulle
ge artfattiga miljöer och att hästen som betesdjur skulle vara skadlig för naturmarker, mycket
illa. Detta pekar istället på att långvarigt och rätt skött hästbete skapar synnerligen
högkvalitativa naturmiljöer. Hästen har sin självklara plats i landskapet både för att
vidmakthålla och för att skapa intressanta och värdefulla natur- och kulturmiljöer.
En förklaring till den utbredda myten att hästbete skulle ge artfattiga marker kan vara att då
betesforskningen inleddes på bland annat Tagel 27 på 1960-talet hade hästarna haft tillgång
till ”de bästa” betena, de betena som även försetts med handelsgödsel. Då studien
26
Dalby & Flyinge stuteriers historia. Studentuppsats av Margareta Jöngard i
Agrarhistoriekursen 1998.
27
Vid Tagel på småländska höglandet har en trettioårig studie av betesdrift och
landskapsvård genomförts av Lars Kardell

- 27 -
avslutades 1989 konstaterades att de beten som gödslats mest intensivt även var de med
lägst antal arter. Hästarna hade aldrig varit med, de togs bort från gården i och med att
studien inleddes. Förmodligen är det så att hästarna hade hållits på det bästa betet eftersom
de måste vara välfödda för att klara det hårda arbetet i skogen. Det var inte hästarna som var
anledning till det låga antalet arter det var användningen av handelsgödsel på hästbetena.
Figur 3.4 Hästen var och är fortfarande på en del håll en mycket viktig och
miljöriktig dragkraft i skogsbruket.
Nötkreatur hade vid studiens inledning fått hålla tillgodo med det näst bästa och sämsta
betet som inte påverkats i lika hög grad av handelsgödselanvändningen och fåren fanns på
de rena naturbetena. Trots att studien egentligen inte omfattar hästen som betesdjur och
författaren inte nämner dem har jag vid förfrågningar fått hänvisning till denna studie vid
Tagel, som grund för antagandet att hästbete ger artfattiga marker. Min erfarenhet är att
denna myt bygger på en felaktig konklusion. Det var således inte hästarna som påverkade
artantalet negativt det var handelsgödselanvändningen.
Här behövs såväl historisk som framtidsinriktad lantbruksvetenskaplig forskning kring
hästen som betes- och arbetsdjur för att till fullo vinna kunskap om de kvaliteter som har
skapats och som kan skapas med hästhållning och hästbete.

- 28 -
4 MELLAN STAD OCH LAND
4.1 Hästarna finns i gränsområdet mellan stad och land
Hästarna finns i tätorternas ytterområden. Mellan stad och land breder hästkulturen 28 ut sig.
Små, ofta avstyckade gårdar fylls med hästar. Ett och annat traditionellt jordbruk
kompletterar med inackorderade hästar i forna ladugårdar. Flera studentarbeten pekar på
olika lösningar och nivåer av servicegrad till ”hästfolket”. Ekonomibyggnader som det
moderna specialiserade jordbruket har vuxit ur kan användas och anpassas till hästhållning.
Lönsamheten är relativt god och kan ge sysselsättning året runt. Många lantbrukare
uppskattar de dagliga kontakterna och att det blir liv och rörelse på gårdarna och i
byggnaderna. Många ekonomibyggnader hade, om inte hästarna flyttat in, förfallit och
rivits. Utvecklingen är allra starkast i våra storstadsregioner det vill säga kring Stockholm,
Göteborg och Malmö -Lund 29 .
"Trav- och galoppställen" utvecklas i tävlingsbanornas närområden. Kapplöpningsbanorna
förläggs kring bygder med stor utbyggnadstakt. På vissa håll satsas speciellt på
hästaktiviteter och kanske främst travbanor som i Vaggeryd, Tingsryd i Småland där helt nya
banor anläggs eller i exempelvis Årjäng i travsportens vagga syns en tydlig
framtidsoptimism. I Heby kommun använder man hästen som dragplåster under parollen
”Häst i Heby” och i Grangärdebygden utanför Ludvika arbetar man med att få till stånd
samarbete mellan de olika hästsportintressenterna. Utvecklingen känns lika stark över hela
landet att döma av alla de vittnesmål som studenterna för med sig från landets olika delar 30 .
Närheten till tätort och andra arbetstillfällen är viktig. Längre från tätorterna växer en annan
mer turistinriktad verksamhet fram som exempelvis turridning eller att åka häst och vagn. En
konferens just på temat hästar och turism 31 arrangerad i december 2001 av LRF lockade fem
gånger så många deltagare som planeringsgruppen förväntat sig, det vill säga ca
150personer. Folk strömmade till från hela landet, alla med tydlig entusiasm och framtidstro.
Enligt LRF´s projekt ”Upplev landet” vilket syftar till att utveckla olika former av
upplevelseaktiviteter på landsbygden, räknar man med att det finns ungefär 500
hästturismföretag i Sverige. Liknande utveckling förekommer på flera håll i Europa.
28 I Storbrittanien har företeelsen fått benämning ”horsyculture”, enligt Britta Collberg, 1992, i
"Livsviktigt, Om jordbruk och livsmedel i Öresundsregionen".
29 Se bland annat Jordbruksverkets, jordbruksinformation, 16-1995. "Hästar - gödsel och
miljö” Här syns tydligt hästkoncentrationen kring storstadsregionerna..
30 Det bör förtydligas att studenterna vid lantmästarprogrammet kommer från hela landet och
de skall ha två års praktik innan de börjar i Alnarp. Även om alla inte kommer från
jordbrukarhem så har alla minst två års lantbrukspraktik när jag som lärare kommit i kontakt
med dem. De är mellan 80-100stycken i varje årskurs.
31 Konferens ”Hästar & Turism” Rikssalen Strömsholm 27-28 november 2001 arrangerat av
LRFs nationella turistprojekt ”Upplev landet”

- 29 -
Hästarna finns fysiskt således i allt högre grad som en ring runt tätorten, ofta omedelbart
utanför kommunens detaljplanerade mark. ”Före detta” lantgårdar har blivit ridskolor och
ridanläggningar som ligger kloss intill bostads- och industriområden. I anslutning till trav
och galoppbanorna är tendensen om möjligt ännu tydligare. Ur samhällsplaneringsperspektiv
har dessa anläggningar ofta setts som en parentes och något som kommer att
flyttas i och med att tätorten växer. Hästarna ses som om de hör ”landet” till. De finns inte
självklart med i kommunens planeringsstrategier. Möjligtvis räknar man med en ridskola och
en tävlingsbana men inte alla de privata anläggningar som växer upp kring en välfungerande
hästanläggning.
Land
Stad
Figur 4.1 Hästarna finns i en ring runt tätorten, i gränslandet mellan stad och land.
Lagstiftningsmässigt har hästarna generellt omfattats av djurskyddslagen som trädde i kraft
1988. Denna djurskyddslag har fokus på jordbrukets produktionsdjur varför man har gjort ett
undantag speciellt för tävlingshästar. Tanken var att banveterinärerna ute vid
tävlingsplatserna hade god uppsikt om situationen för tävlingshästarna. Förmodligen
menades då kapplöpningshästarna vid trav- och galoppbanor och glömde alla små privata
anläggningar med allt från professionella tränare till ett litet stall med några ponnyer som
barnen tar till små lokala klubbtävlingar med familjemedlemmar och entusiaster som
organisatörer. Den hästpolitiska utredningen understryker att samtliga hästar bör omfattas
av djurskyddslagen 32 .
Den hästpolitiska utredningen pekar även på att hästhållning, måste omfattas av jordbrukets
stödsystem på samma sätt som i övriga EU-länder. Hästarna måste betraktas som de
betesdjur de är! I Sverige har hästarna i motsats till vad som är fallet i EU, lämnats utanför
EU´s stödsystem. Ett förhållande som understryker hästens ställning i ingenmanslandet
mellan stad och land. Antalet mjölkkor och krymper stadigt vilket medför att antalet betande
nötkreatur är stadigt sjunkande. Detta medför att det blir svårare och svårare att bibehålla
32 SOU 2000:109 Avsnittet om djurskydd och miljö.

- 30 -
vårt öppna landskap med en sjunkande nötkreatursstam. Hästarna utgör här en viktig
potential för att bevara olika typer av kulturbetesmarker och det öppna jordbrukslandskapet
i våra kulturbygder. Då måste även samma regler gälla så att djurbidrag betalas även för
hästar som betesdjur. I rekreationsområden i anslutning till tätorterna borde betande hästar
vara ett lika självklart inslag i landskapsbilden som nötkreatur eller får.
Figur 4.2 Hästen och hästfrågorna hamnar ofta i ett ingenmansland mellan stad och
land. Från samhällsplaneringens perspektiv tillhör den land och lantbruk.
Från lantbruksperspektiv ses den antingen som ett passerat stadium eller
en hobby för stadsbor och dem som inte håller på med ”riktigt lantbruk”.
Regeringen gav Jordbruksverket i uppgift att se över det svenska miljö- och
landsbygdsprogrammet. Som ett resultat av den hästpolitiska utredningen har även hästarna
nu kommit med på ett hörn. Gamla fördomar om hästens negativa effekter som betesdjur
lever dock kvar i formuleringen ”Betänkandet kan innebära negativa effekter för natur- och
kulturmiljöer i odlingslandskapet om naturbetesmarker övergår till att helt betas av häst” 33 .
Översynen pekar på att hästar skall kunna ingå som bidragsgrund bland övriga betesdjur
vilka är getter, får och nötkreatur. Även här kan vi skönja förändringar som förhoppningsvis
skall leda till att hästar och hästaktiviteter på olika sätt integreras i samhällets generella
planeringssystem.
4.2 Länken mellan stad och land
Hästen är för många en viktig kontakt till miljö, natur och lantbruk. När kunnande, kvalitet
och professionalitet genomsyrar hästanläggningen är den en utmärkt representant för miljö
33 Översyn av Miljö-och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000-2006. Jordbruksverket,
Rapport 2001:19
Stad Land

- 31 -
och kretsloppsarbetet i samhället. Hästen är en mycket bra kretsloppssymbol som ju äter
jordbruksprodukterna hö och havre samt producerar gödsel som måste åter till jorden för
odling av nytt foder. Den kräver vistelse i hagar och betesmarker för att må väl och mår bäst
då den får röra på sig och helst ute i det fria. Den är känslig för föroreningar och damm och
felaktig skötsel.
Ridskolornas arbete ger många barn en föredömlig utbildning i hänsyn till både djur, natur
och miljö samt inte minst den viktiga kretsloppsprincipen. Svenska ridsportförbundet har
tagit fram skriften ”Häst 21 – en miljöhandbok för häst - Sverige” som en handledning för
landets olika ridskolor. De olika ridskolorna arbetar sedan med att göra sin anläggning så bra
som möjligt. Detta premieras med utmärkelser och diplom samtidigt som det på några håll
blivit ett viktigt motiv till att låta ridskolan vara kvar i ett relativt centralt läge så att barnen
lätt kan komma dit vilket är fallet i exempelvis Lund och Umeå. Ridanläggningen i Lund ligger
som en buffert mellan tätbebyggelse och en kraftigt trafikerad genomfartsled till motorväg
E22. Ridvägar med gångtunnlar finns planerade så att uteridning är möjlig. Tillgången till
rasthagar är dock som på så många håll begränsad.
Stad Land
Figur 4.3 Hästen utgör för många en naturlig länk mellan stad och land. Hästen är
en mycket bra kretsloppssymbol som ju äter jordbruksprodukter och
producerar jordbruksprodukten gödsel.
Naturbruksgymnasiernas hästprogram har blivit mycket uppskattat. Så till den grad att man i
lantbrukskretsar muttrar över att hästtjejerna tar för stor plats på skogs- och jordbrukets
bekostnad. Hästinriktningen attraherar i hög grad flickor. De flesta av dessa kommer inte
från jordbrukarhem. Skolan blir för dem och deras familjer en konkret kontakt även med
traditionellt jordbruk. Även många familjer som låtit hästintresset utvecklas till egen
hästhållning och flytt till en lantgård får genom hästintresset kontakter med traditionellt
jordbruk genom grannar och foderleverantörer. Hästen som ambassadör för svenskt
lantbruk är en viktig och på många håll förbisedd kraft. Tyvärr möts en del av dessa,

- 32 -
landsbygdens nya invånare, med misstro och kritik. Lokalbefolkningen menar att
hästhållning inte är ”på riktigt” utan enbart hobby, något som sker på jordbrukets
bekostnad.
Tyvärr finns det även på många håll en stor okunskap hos många hästägare, företrädesvis
bland de, självlärda, som aldrig gått någon utbildning eller deltagit i det seriösa
ridskolearbetet. Tyvärr är utbildningsnivån fortfarande låg vid många ridskolor. Här florerar
fördomar och felaktigheter vilket leder till konflikter mellan olika kategorier. Det ökade
kunskapsutbudet, den allt högre medvetenheten, parat med att fler satsar seriöst och
professionellt kommer troligtvis att minska dessa problem på sikt. Ett medvetet närmande
med en öppen diskussion bör vara fruktbar för alla kategorier.
4.3 Hästgården
Dessa nya hästgårdar med sina både två- och fyrbenta invånare har medfört nytt liv i många
tidigare tysta gårdar och beteshagar. De nyinflyttade hjälper till att skapa liv i bygden med
ökat underlag för kommunal service, skolor med mera. Något som borde hälsas med glädje.
Marginella jordbruksmarker kan hållas öppna med hjälp av småskalig hästhållning. Det
statistiska underlaget pekar på att hästarna finns just inom den kategorin gårdar som av
tradition kallas småbruk och de vanligaste besättningsstorlekarna ligger mellan 2-5 hästar
med nästan 8 000 lantbruksföretag. De lite större gårdarna med 6-25 hästar svarar för drygt
3000 företag 34 . Det finns hästar vid cirka 15 % av lantbruksföretagen. Mellan 500 och 1000
företag har hästar som huvudinriktning. Specialinriktning med hög kvalitet på träning,
hovslageri, massage mm kan ge försörjning även på en liten gård och med ett mindre antal
djur.
Utöver de aktiviteter som drivs på lantbruksfastigheter kommer kapplöpningsbanornas olika
träningsstall samt ridskolor som inte drivs vid lantbruksföretag. Dessutom finns ett
mörkertal i alla de avstyckade lantgårdar som inte längre är lantbruksföretag men där de nya
ägarna håller hästar i större eller mindre skala, i mer eller mindre lämpliga byggnader och ofta
små rasthagar. Dessa gårdar syns inte i någon statistik! Man kanske arrenderar en bit
betesmark eller har hästarna på bete hos någon lantbrukare i trakten. Hästhållning drivs inte
som lantbruk och faller därmed inte inom det statistiska underlaget. Antalet
hästanläggningar ökar över hela landet.
Kring välfungerande tävlingsbanor och kring riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm
förekommer även ”hästhållning i garaget” där större delen av villatomten blivit rasthage. Det
är således svårt att få fram exakt statistik på antalet hästgårdar. Ett är dock säkert och det är
att det är ett allt större antal och att hästarna även fortsättningsvis kommer att finnas i
området mellan stad och land. De är således en viktig resurs för att bevara och utveckla den
lilla och medelstora lantgården och det småskaliga jordbrukslandskapet. Dock förekommer
34 SCB

- 33 -
konflikter och kommunerna vidtar i varierande grad och på olika sätt åtgärder. På en del håll
försöker man motarbeta utvecklingen medan man på andra försöker arbeta i en mer positiv
anda för att styra utvecklingen till fromma för såväl hästarna, hästhållarna, grannarna och
miljön.
Fastighetsmäklarna var de som först insåg hästhållningens utvecklingspotential. En studie
av annonsformuleringarna kring varenda liten lantgård som är till salu visar att ordet
”hästgård” förväntas dra blickarna till sig. I mäklarnas ”hästgård” räcker det att det är möjligt
att ha hästar – inte att det är en hästgård. Här förväntas det vita häststaketet höja priset på
fastigheten.
Figur 4.4 Hästarna flyttar in i forna småbruk, fastigheter på något tiotal hektar.
Hästverksamheten medför att gårdens ursprungliga form med
ekonomibyggnader och betesmarker kan bevaras och utvecklas.

- 34 -
5 HÄSTEN OCH KOMMUNEN
5.1 Över varje kommun finns en plan
Varje kommun skall enligt Miljöbalken och Plan- och bygglagen utarbeta en översiktsplan
för hela kommunen. För tätbebyggt område skall det dessutom finnas en detaljplan för
kommunens intentioner om framtida markanvändning. I översiktsplanen ges riktlinjer medan
detaljplanens intentioner är bindande. Dessutom kan kommunen göra fördjupning med
områdesbestämmelser av områden som inte omfattas av detaljplan men där man anser att det
behövs striktare styrning av exploatering och markanvändning.
För lantbrukets del gäller att ekonomibyggnader och tillhörande anläggningar är undantagna
från bygglovskrav utanför detaljplanelagt område. Detta medför att hästverksamhet inom ett
lantbruksföretag i juridisk mening är att betrakta som lantbruk och de byggnader som
således krävs för hästverksamheten är att betrakta som lantbrukets ekonomibyggnader. Ett
ridhus som används för träning av hästar som finns uppstallade på en lantgård och som
drivs som lantbruksföretag är att betrakta som ekonomibyggnad 35 . Om ridhuset i huvudsak
används för träning av ryttare/ekipage som inte ”tillhör” lantbruksföretaget är ridhallen att
jämföra med en idrottshall, vilket ju gäller för ridskolor. I det senare fallet gäller således
bygglovsplikt då anläggningen är att betrakta som en idrottsanläggning.
Figur 5.1 Många ladugårdar som blivit omoderna för rationell mjölkproduktion
omvandlas till stall för hästar. Här signalerar det vita trästaketet om nytt
användningsområde.
35 Se Prejudikatet finns i en Regeringsrättsdom med målsnummer 352-1994 publicerat i
RÅ 95 sid 436

- 35 -
En anledning till att lantbrukets ekonomibyggnader är undantagna från samhällets krav på
bygglov är att de normalt har mycket få personer i aktivitet i byggnaden. En skada drabbar
inte så hårt som i exempelvis en idrottshall. En annan anledning är lantbrukets långa
tradition och förmåga att själv skapa god byggnadskultur. De byggnader som används som
bostad och eventuell förädling, typ småskalig livsmedelsförädling, gårdsbutik mm räknas ej
som ekonomibyggnad, här krävs bygglov vid ny eller ombyggnad. Kunskapen om
distinktionen mellan bygglov och bygglovsfrihet för lantgårdens olika byggnader är oerhört
varierande mellan landets olika byggnadsnämnder. Jag har stött på fall där
lantbrukare/hästföretagare har tvingats söka bygglov av okunniga tjänstemän vid
kommunernas byggnadskontor. Andra kallar sina ridhallar för maskinhall eller potatislager
och räds inspektion och pålagor helt i onödan.
Figur 5.2 Maskinhall eller ridhus – det är frågan
För att bygglovsfriheten för lantbrukets ekonomibyggnader skall kunna accepteras framgent
måste alla inom lantbrukssfären verka för att ta fram snygga och välrepresentativa
anläggningar som ger en positiv bild av lantbruksverksamhet över huvud taget. Speciellt för
hästinriktning är forskningen såväl inom byggnads- som landskapssidan ännu mycket svag
och på gränsen till obefintlig. Välfungerade anläggningar ger goda miljöer för både djur och
människor och bör även ses som estetiska tillskott i landskapsbilden. En modern anläggning
ser naturligt nog annorlunda ut i förhållande till äldre anläggningar för tidigare generationer
av lantbruk och hästverksamhet.
Vid diskussioner och intervjuer framkommer tyvärr ofta en bild fylld av historia och även
romantik i förhållningssättet till hur en hästanläggning bör gestaltas från dem som inte är
hästhållare. Hästfolket själva, däremot, har ofta ett praktiskt pragmatiskt förhållningssätt till
gestaltningsfrågor. Det som är billigt och praktiskt är också acceptabelt. Alternativt så vill
man gestalta sin stolthet för sina vackra djur och plockar förebilder som saknar förankring i
den svenska traditionen. Lantmästarstudenterna i Alnarp och hippologstudenterna i Flyinge
är rörande eniga. Dessa olika synsätt skapar många konflikter och framför allt skeva bilder
hos dem som inte håller på med hästar eller jordbruk.
Vid genomläsning av olika översiktsplaner och kontakter med flera kommuner och deras
arbete med översyn och fördjupning av olika översiktsplaner, har jag ofta funnit uttalanden
typ – ”småbrutet jordbrukslandskap som bör bevaras”, eller ”område dominerat av
småskaligt jordbruk” med undermeningen att det är traditionellt jordbruk med nöt- eller
svinproduktion och spannmålsodling i liten skala. Vid närmare studie visar det sig att
området redan i hög grad är inriktat på hästhållning. Planförfattarna beskriver områden som

- 36 -
om de fortfarande domineras av en jordbruksinriktning som knappast förekommer längre.
Tack vare hästhållningen är dock lantgårdarna med alla sina byggnader kvar, liksom det
småbrutna landskapet, men den traditionella djurhållningen med 5-10 kor samt ungdjur har
upphört för länge sedan. På något håll har jag även stött på inställningen att – hästgårdar ej
bör tillåtas!
Myndigheter och planförfattare försöker således i en del fall beskriva och bevara något som
redan upphört. Problemet är dubbelt då många av de nytillkomna gårdsägarna inte har
förankring i bygden eller lantbrukskollektivet. För ett lyckat utfall måste medvetenhet och
samarbete utvecklas mellan gamla och nya kategorier gårdsägare, såväl i ett
samhällsperspektiv som i förhållande till lantbrukarkollektivet.
Figur 5.3 Kålkullaområdet: Fördjupad del av översiktsplanen för Lerums kommun
1999. Hästgårdarna dominerar närmare samhället, det traditionella
jordbruket finns längre bort konstaterar planförfattaren med kommentaren
att jordbrukslandskapet bör bevaras (Lerums kommun, 1999) .

- 37 -
Det finns ett stort behov av kunskapsuppbyggnad och ingående studier och framtagning av
råd till gårdarnas nya invånare om hur dessa mindre lantgårdar bäst skall kunna utvecklas
med sin nya inriktning. Hur hästarna skall kunna förvalta det landskap som småjordbruket
lämnat. Samt hur dessa intentioner skall formuleras så att planförfattande arkitekter och
landskapsarkitekter får en adekvat nomenklatur för att beskriva det som i realiteten åsyftas.
Parallellt bör även studier göras där olika symboler från hästhållning och jordbruk uppfattas
av allmänheten så att dessa symboler används på ett medvetet sätt för att ge de bilder man
önskar av landskap och bebyggelse.
5.2 Landskapsbilden förr och nu
Mina erfarenheter från intervjuer med lantbrukare, hästhållare, planerare, studenter och
kollegor visar en omedvetenhet i vad olika saker i landskapet symboliserar. Det vita
häststaketet exempelvis har visat sig vara en laddad symbol. Det har sitt ursprung från slott
och herresäten, vilket många inte vet men känner instinktivt. De vita staketen kan därför
kännas malplacerade vid forna småbruk och ge oönskade och onödiga ”överklassignaler”.
Ett enklare staket av naturrunda stolpar och enkla eltrådar ger associationer till ett
allmogejordbruk. Hästhållning kräver, beroende på inriktning, högre eller lägre grad av
stängsel för att kunna skilja olika djurkategorier och till och med individer åt. Till skillnad
från det i dag allt öppnare jordbrukslandskapet upplevs hästgården som sluten och marken
otillgänglig på grund av staketen. Det slutna och i hög grad stängslade jordbrukslandskapet
var normalitet för tidigare generationer innan mekanisering, strukturrationalisering och
storskalighet utvecklade de stora öppna åkerdominerade 1900-tals landskapet i
jordbruksbygderna.
Figur 5.4 Stängslen upplevs av dem som inte är intresserade av hästar som om de
stänger människor ute ifrån landskapet. Stängslen kan vara av olika typer
och upplevs olika.
Stora hallbyggnader är svåra att infoga i de flesta lantgårdar oavsett om de skall användas
till ridning eller maskinförvaring. Underligt nog tycks de för maskiner vara lättare för många

- 38 -
att acceptera än de som används till ridning. Om igen finns underliggande värderingar som
ger osakligt grundade åsikter. Det borde vara en utmaning för landskapforskningen att
analysera och forska kring denna utveckling, som berör allt fler i samhället, såväl i Sverige
som i hela I-världen.
En faktor som ofta glöms bort i planarbetet är att analysera behovet av ridvägar. Hästarna
med sina ryttare kräver utrymme utanför tomten på samma sätt som cyklister, joggare, barn,
båtägare med flera aktiva i vårt samhälle. Det klagas på att barnen rider på cykelvägar och att
hästarna trampar sönder skogsstigarna. Att mota problemen med förbudsskyltar är inte
fruktbart! Att mota ut hästarna i trafiken löser definitivt inte problemen. Att båtklubben
behöver en hamn med tillfartsväg är självklart liksom golfbanan, elljusspåret, fotbollsplanen,
fritidsområdet med flera funktioner för rekreation. Detsamma borde vara lika självklart för
samtliga typer av hästanläggningar.
Figur 5.5 Till skillnad från jordbrukets övriga djur så vistas hästarna med
ryttare och kuskar i hög grad även utanför stallet och hagen.
En ”Landskapsanalys med förslag till utvecklig av stråk för ridning, cykling och vandring”
av Flyingeområdet ger vid handen att de konfliktpunkter som finns i landskapet är just med
biltrafik och i huvudsak i bebyggelse. Dessa konfliktpunkter sammanfaller inte sällan även
med de övriga oskyddade trafikantgrupperna. Det borde vara självklart att det vid dessa
platser låg i samhällets intresse att lösa problemen för samtliga trafikantgrupper!
Det känns absurt när man ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan ha synpunkter på vilka växter
och byggnadstyper som bör få förekomma i Flyinge av riksintresse klassade historiska miljö,
men inte ser hästverksamheten som primär och ursprunglig. Motortrafiken är kanske
nödvändig men i denna miljö borde den anpassas efter den huvudsakliga och ursprungliga
verksamheten som är hästhållning! Detta borde vara uppenbart både för vägverket,
Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen och kommunen. Samma sak borde gälla vid de klassiska
hästanläggningarna, kring våra ridskolor och vid hästgårdarna ute i lantbruket.
LRF och enskilda lantbrukare har på några olika håll försökt ta upp diskussionen och
medverka till att ridstråken kommer med i det ordinarie planarbetet. Här råder en stor
omedvetenhet både från hästfolkets som från planerarnas sida. Hästfolkets organisationer
har ingen tradition i att bevaka dylika frågor och planerarna ser inte hästfolkets
organisationer som självklar remissinstans. Resursstarka golfklubbar, båtklubbar med flera

- 39 -
kommer med i plan- och remissarbetet men inte alltid hästklubbarna när kommunen lägger ut
planer för yttranden.
Figur 5.6 Utsnitt ur ”Flyingeområdet, landskapsanalys & förslag till utveckling av
stråk för ridning, cykling och vandring”. Här har konfliktpunkter mellan
olika trafikantgrupper registrerats.
Inte ens i Flyinge samhälle var hästarna med i planerarnas medvetande då man gjorde en
fördjupning och översyn av olika trafikleder så sent som i mitten av 1990-talet. Ridväg var
inte med som begrepp i ett av landets hästtätaste område! Vid förfrågan om varför var svaret
att ”man hade inte tänkt på att det fanns ett behov” 36 . I friluftsområdet Skrylle strax utanför
Lund gäller enligt plan ridförbud trots att hästfolket långt innan det blev planlagt som
friluftsområde hade sina självklara stråk där. När förhållandena påpekades genom att
hästfolket organiserade sig som ”Skrylleområdets hästintressenter” lämnade man från
kommunens sida ett underförstått tillstånd att rida på redan etablerade stråk. Förbudet
kvarstår dock i text och skyltning! Att ryttarna överhuvudtaget inte kontaktats av
36 Sammanträden med ”samarbetsgruppen Lund-Eslöv” 1999-01-22 och 1999-06-10 rörande
ridvägar kring Flyinge.

- 40 -
kommunen motiverades från planarkitekterna med att ryttarna var svåra att nå 37 .
Hästgårdarna är väl synliga i landskapet men inte lika lätta att finna i telefonkatalogen eller
företagarregistret. Liknande erfarenheter har samlats från hela landet från Klagshamn i söder
till Umeå i norr.
Att hästsporten kommer efter fotbollen bland landets olika idrottsinriktningar syns inte alls i
samhällets planering vare sig i den generella planeringen eller då kommunerna försöker visa
sina tillgångar för turisterna. Lunds kommun har inte Flyinge kungsgårds världsberömda
anläggning med på sin hemsida 38 . Hästarna är vackra kulturbärare som på många håll i
Europa uppmärksammas i allt högre grad som en resurs för samhället och speciellt i kultur
och turismperspektiv.
5.3 Hästen en resurs i landskapet
Hästen i sig är ett vackert djur och dess rörelser i landskapet borde ses som en stark resurs
för att låta den röra sig och beta i stadsnära kulturbetesmarker och att skapa stråk och banor
för ridning och körning. Ytor som även till viss del kan fungera för olika intressenter. Utanför
Halmstad har man hårdgjort halva den gamla Bolmenbanan och behållit grus på den andra
för ett fruktbart samutnyttjande för motion av flera slag. Ryttare väljer det lösa gruset och
cyklister och vandrare den hårdgjorda delen. Tydlig skyltning och respekt mellan olika
aktörer ger fruktbar samexistens och utökade kvaliteter för samtliga.
Det går att skapa samexistens mellan cyklister och ryttare. En analys av frekvensen ryttare
och cyklister måste ligga till grund för planering av de olika stråken. Vid hög frekvens bör
olika kategorier behandlas var för sig. Broar och kostbara överfarter kan samnyttjas i högre
grad, medan rid-, cykel- och gångstråk får skiljas i förhållande till de olika gruppernas
frekvens. Här måste studier och forskning till för att ge underlag för att skapa bra tekniska
lösningar som fungerar praktiskt och psykologiskt för både djur och människor.
Figur 5.7 Hästarna passar i det omväxlande landskapet och bjuder in mångfalden i
form av traditionella betes- och ängsväxter, insekter och fåglar.
37 Korrespondens och samtal med Skrylleområdets hästintressenter 1995-1999.
38 www.lund.se(020422)

- 41 -
Exempelvis kan fågelskådarna använda ridstråken i Flyinge och utefter Kävlingeån för att
studera storkarna och andra intressanta fåglar. Själv blev jag betraktad av en mäktig
kungsörn under en morgonritt en tidig vårdag 1998. En naturupplevelse som jag unnar fler,
till fots eller till häst. Örnen satt i ett träd och betraktade våtmark och å i morgondimman
knappt tjugo meter från ridvägen. Såväl Flyinges som Strömsholms anläggningar, liksom de
olika ridskolornas ytor används ofta för promenad med eller utan hund av den
omkringboende allmänheten. Respekt för varandra möjliggör samexistens och mervärde för
flera parter.
Vid en del privata ridanläggningar skapas nya rid- och körstråk i landskapet samtidigt som
hästverksamheten kan bidra till att gamla markvägar bevaras. Många, många markvägar plöjs
annars upp då de inte längre behövs i det storskaliga åkerbruket. Dessa stråk i landskapet,
nyskapade eller ursprungliga, är en resurs, såväl till ökad tillgänglighet som till en ökad
biologisk mångfald.
5.4 Allergi - luktpåverkan och andra rädslor
Allergi- och luktfrågorna är ett känsligt ämne som ofta gör diskussionen mellan hästfolk,
kringboende och samhällsplanerande myndigheter infekterad och full av övertoner. Att just
överkänslighet mot häst ofta betraktas som extra farligt härrör sig från en tragisk händelse i
allergiforskningens barndom 39 . De mest allergena djuren är annars gnagare och kattdjur
enligt allergiutredningen SOU:1989.
Hästens storlek har här säkert även psykologisk betydelse. För samexistens ställs särskilt
höga krav på ryttare och hästhållare. I det gamla jordbrukarsamhället kom alla på något sätt i
kontakt med hästar. Idag finns få kontaktpunkter för dem som inte medvetet söker sig till
hästmiljöerna. Med respekt och artighet kommer man långt. På Flyinge Kungsgård har man
en gemensam policy att alla alltid skall hälsa och söka ögonkontakt med alla man möter. Då
man som ryttare bildligt talat ”sitter på höga hästar” är detta extra viktigt. Även en liten
ponny kan för den ovane uppfattas som ett mycket stort djur. Hästens kroppsspråk skiljer
sig från hundar och katter. Den icke invigde förstår inte om hästen är vänlig eller aggressiv.
De näst intill heliga 500 metrarna som rekommenderas i bland andra Plan- och bygglagen
mellan djurstall och bebyggelse bygger bland annat på en studie från 1975 gjord på
svinstallar med 500-4000djur 40 . Denna besättningsstorlek är i relation till den normala
hästanläggningen mycket stor. Man konstaterade i studien dessutom att flytgödselsystem
luktar mer än vad fastgödselsystem gör. Fastgödselsystem är helt dominerande vad gäller
inhysningssystem för häst. Om man använder jämförelsebegreppet djurenheter enligt
39
Vid den första lyckade blodtransfusionen dog patienten då det blod han fått kom från en
donator som var starkt överkänslig mot just häst.
40
Se JTI-rapport 13 1975, Luktutsläpp och luktspridning från svinstallar” av Grennfelt et al.

- 42 -
Jordbruksverkets 41 praxis där 10 slaktsvin motsvarar en djurenhet det vill säga en häst eller
en ko visar det sig att den vanliga hästanläggningen på 1-5 djur ter sig mycket liten.
Hästgårdar på 50-400djur är inte speciellt vanliga. Studien visar att redan vid ett avstånd på
50 meter har luktpåverkan minskat avsevärt.
Olika geografiska förutsättningar, anläggningsutformning och påverkan av vegetation med
mera måste studeras för att säkrare kunna förebygga konflikter. Allergiutredningen 42 slår fast
att miljön har stor inverkan på allergiförekomsten och att även psykiska faktorer kan
påverka. Här finns ett stort vitt fält för forskningen att fylla såväl ur ett medicinskt som ett
planeringsperspektiv.
Figur 5.8 Diagram över luktspridning från svinstallar ur JTI rapport nr 13, 1975, som
ligger till grund för rekommendationen om ett skyddsavstånd på 500
meter.
Hästens positiva betydelse för friskvård och rekreation måste vägas mot eventuella negativa
effekter. Här krävs även bättre samordning mellan länsstyrelsernas olika lantbruksenheter
och kommunernas hälsoskyddsnämnder. Råden rörande inhysningssystem är synnerligen
disparata från kommun till kommun och i synnerhet mellan olika lantbruksenheter! Dessutom
pekar erfarenheter från allergikänsliga personer dels från egen min omgivning samt från
föreningarna för de två olika curlyraserna 43 , på att olika raser kan vara mer eller mindre
allergena.
41
Se Statens Jordbruksverk Djurskyddslagen
42
SOU 1989:78
43
American Curly och Bashkirhästen. Två hästraser som har ett mjukt lockigt hårlag.

- 43 -
6 HÄSTEN I LANTBRUKET
6.1 Hästen tillhör lantbruket
Som nämnts ovan tillhör hästarna jordbruket i så motto att de äter jordbruksprodukterna:
havre, hö och ensilage med mera och att de producerar gödsel som bör återföras till
jordbruket. Dessutom utnyttjar de avsevärda arealer i form av betesmarker och rasthagar.
Cirka hälften står uppstallade i lantbrukets gårdar. Inackorderingsintäkter är en viktig intäkt
för många lantbruk. ”Arealmässigt utnyttjar hästarna säkert 200 000 ha och ligger därmed
som klar tvåa efter mjölkkorna”. Till skillnad från jordbrukets övriga produktionsgrenar har
hästnäringen skaffat sig sin position utan gränsskydd och marknadsregleringar. Näringen är
starkt växande. Hästnäringen i Sverige omfattas inte heller av de nya stöden genom EU utan
har hittills stått på helt på egna ben 44 . I övriga EU-länder har man en helt annan syn. I
grannlandet Finland är hästen en del i jordbrukspolitiken. Den hästpolitiska utredningen
SOU 2000:109 föreslår, som nämnts ovan, att hästen skall omfattas av EU-stöden i Sverige
liksom i grannlandet Finland.
6.2 Fördomar florerar kring hästarna
Inom själva jordbrukssektorn råder flera olika meningar om hästar och hästhållning.
att hästar bara kostar pengar,
att det inte är riktigt jordbruk,
att det är eller borde vara historia som snart är borta,
att det är en hobby som existerar på jordbrukets bekostnad och tar upp plats i
gårdar och marker som borde användas till ”riktigt jordbruk”.
Här florerar uppfattningar som
att hästfolk inte är att lita på och att de inte betalar för sig,
att ryttare rider hur som helst och att hästarna sprider ogräs,
att hästgödsel inte är användbart då det bara innehåller halm
Som förälder till två söner som gått jordbruksinriktning på naturbruksgymnasium där det
även funnits en hästinriktning har jag fått de flesta fördomarna ventilerade hemma vid
köksbordet. Ungdomar har en oerhörd förmåga att okritiskt plocka upp olika mer eller mindre
korrekta bilder.
44 Herland 2000

- 44 -
Tyvärr har dessa vrångbilder fått finnas ända upp på myndighetsnivå! När jag som
byggnadskonsulent vid Hushållningssällskapet i Halland på 1980-talet planerade en
slaktkycklinganläggning hos ett lantbrukarpar som hade ridläger som en del i sin
jordbruksdrift fick jag av en LRF-representant i länet höra att ”vita häststaket och om frun
använder mascara då rekommenderar vi inte statligt stöd”. Familjen i fråga hade god
ekonomi på sina ridläger och dessutom stort behov av betesdjur för sina natur- och
kulturbetesmarker. Ridlägren gav dem möjlighet att utnyttja hästarna som betesdjur
sommartid. Under vintern hyrdes hästarna ut. Flera kulturhistoriskt intressanta byggnader
fick nyttiga uppgifter i gårdsbruket tack vare ridlägerverksamheten. Detta sågs inte som
något positivt av förespråkarna för det traditionella jordbruket. Den senaste och mest
hårresande fördomen kom till ytan inom mitt eget universitet under våren 2002 då en
professor menade att hästinnehav är en belastning för den som ska antas som doktorand 45 .
Figur 6.1 Hästar har betat detta landskap, varje sommar, i mer än tio år och bevarat
detta pastorala landskap med stora vackra solitärer. Samtidigt har
gårdsformationen utvecklats. Barnfamiljen som levde här under 1980 och
90-talen bidrog aktivt till att bygdens skola bevarades och sköt upp
nedläggningen av den lokala servicen i form av post och livsmedelsbutik.
6.3 Konkurrenskraft och intresse
Att hästinriktning väl kan konkurrera med traditionell jordbruksdrift visas av ett
examensarbete utfört 1998 av två lantmästarstudenter, en kvinnlig och en manlig. Arbetet
gällde den framtida driftsinriktningen på en gård i Västsverige. På gården fanns en
besättning på 40 kor. Studenterna gjorde en ekonomisk analys av tre olika fall. Ett, -
optimering av nuvarande drift, två - att fördubbla antalet kor, investera i mjölkningsrobot
med mera till en rationell och modern anläggning samt tre, - att ersätta korna med hästar i
inackorderingsverksamhet vilken skulle inrymmas i befintliga byggnader samt att minska på
45 Saco möte 2002-05-28 om utbildningar efter grundutbildningen.

- 45 -
antalet maskiner. Till deras förvåning visade sig alternativ tre ge bäst ekonomiskt utslag i
förhållande till arbetsinsats och ekonomisk förräntning. Alternativ två kanske skulle gå runt
medan alternativ ett var en ekonomisk omöjlighet på sikt 46 .
De manliga studenterna, till skillnad mot de kvinnliga, ville inte riktigt tro på resultatet då
arbetet presenterades. Men efter diskussion fick de svälja sina argument och vrångbilder
och acceptera att hästar är en inriktning inom jordbruket på samma villkor som de
traditionella. Kanske skulle man komplettera med att ”mjölkproduktion kan ses som en dyr
hobby” som inte sällan drivs av jordbrukarens intresse för djur och jord, väl att jämföra med
hästhållningen. I ena fallet produceras livsmedel och öppna landskap och i andra fallet
rekreation, friskvård och öppna landskap. Ägarens intresse och val av livsform sätts före
bästa ekonomiska utfall. Landskapet bör ha utrymme för både och.
Centralt inom LRF är man mycket medveten om detta och idag finns som nämnts tidigare
hästombudsmannen som driver hästfrågorna. Inom LRF ser man att familjer som väljer att
flytta in i forna jordbrukaregårdar just för att få möjlighet att ha häst är ofta både
resursstarka och intresserade av frågor kring bygdens utveckling. Ute i jordbrukarkollektivet
har acceptansen inte kommit lika långt. En lantmästarstudent konstaterar i sitt examensarbete
att ”i vissa lantbrukarkretsar ser man inte ridningen som en seriös näringsgren, men
faktum är att den avsätter mycket stora pengar, samt att den expanderar!” 47 . Idag tas
initiativ både från LRF och Hushållningssällskapen med kurser och informationsdagar kring
foderproduktion och försäljning av hästfoder. Jordbrukstekniska institutet och
Jordbruksverket har tagit fram en skrift på temat gödselhantering och samarbete mellan
traditionella lantbrukare och hästhållare rörande såväl foder- som gödselhantering 48 . Detta
tema följs nu upp med kursdagar ute i länen. LRF driver temat ”att det som är bra för
hästnäringen är bra för Sveriges bönder” 49 .
6.4 Turism och kvinnor
En inriktning som tagit fart är turistsidan. Ofta långt borta från tätorterna, till och med ute i
gränsen mot fjällvärlden växer hästföretag fram som satsar på olika former av turridning.
Hästen som del i naturen erbjuder här flerdimensionella naturupplevelser. Rätt hanterat har
detta visat sig vara en slagkraftig utveckling av det som kallas EKO-turism och
upplevelseturism. I skrivandets stund har Jormlidens turridningsföretag i Jämtland utnämnts
46
Examensarbete av Arnbratt & Kurtsson 1998 med efterföljande diskussion kring
hästarnas plats i jordbruket.
47
I ”Flexibel ekonomibyggnad”, 2000, diskuterar Karl Dufwa igenom olika användnings- och
driftsinriktningar för en enkel hallbyggnad vid en större gård i Mellansverige.
48
Se Hästar gödsel och miljö med huvudförfattare Christine Jakobsson, JTI,
49
Hämtat från hemsidan http://www.upplevlandet.com/projektet_hast.asp som informerar
om häst- och turisminriktning som expanderande inriktningar.

- 46 -
som årets ekoturismföretag 50 av Svenska ekoturismföreningen. Intresset är stort för
nyföretagande med olika typer av turisminriktning. Dessa företag drivs ofta av utflyttade
storstadsbor och inte så sällan av kvinnor att döma av tillströmningen till LRF´s konferens
på temat hästturism i november 2001 på Strömsholm. På samma tema anordnades en
informationskväll i Halland av hushållningssällskapet och länsstyrelsen i mars 2002 i
Gällared. Även här var en övervägande del av deltagarna just kvinnor.
Många kvinnor tar således plats i forna småbrukaregårdar och omvandlar dem till företag
med häst- och/eller turisminriktning. Då kvinnor ofta börjar i liten skala och arbetar sig upp
erhåller de inte samma form av stöd som manliga företagare. De blir heller inte lika synliga
vare sig hos myndigheter eller i pressen. En enkel studie av deltagarlistorna för de båda
ovan nämnda evenemangen tillsammans med tidigare gjorda studier och intervjuer rörande
företag med uppfödning och träning av hästar visar att i över hälften av de olika företagen är
det kvinnor som är den drivande kraften! De män som finns i branschen förmår inte ändra
denna bild, hästföretaget betraktas därför ofta av lantbrukande grannar som hobby och
fritidssysselsättning.
Kanske är det detta kvinnliga perspektiv som gör att hästens betydelse i och för landet och
landskapet i Sverige inte tas på alvar varken inom jordbrukssektorn eller i samhället i övrigt.
Som jämförelse kan Frankrike tas som exempel. Ett land med en stark jordbrukssektor och en
samhällsstruktur som på många sätt liknar vår. Där har man lyft fram landskapet Normandie
under parollen ”Le Pays de Cheval”, det vill säga, hästlandet. Såväl utrikesdepartementets
presentation av länet som länsstyrelsens lantbrukskammare lyfter fram hästarna som mycket
väsentliga för länet, jordbruket och turismen. Här har den franska travtraditionen sin vagga
liksom stora delar av fullblodsaveln. ”Pour une agriculture durable” (för ett
bestående/hållbart jordbruk) är vinjetten på lantbrukskammarens hemsida där hästinriktning
är listat direkt efter mjölkproduktion 51 ! Kanske företräds hästarna i Frankrike i högre grad av
män? I Andalusien i Spanien har man valt den spanska hästen som sin symbol, här har man
en levande hästtradition på många håll och ser med stolthet på sin urgamla hästkultur. Den
svarta tjuren för tjurfäktningen ansåg man kanske för laddad, till fromma för hästen 52 .
50 20.00 Söndag 12 Maj SVT 2, Ur: Mitt i naturen - film Programledare Charlotte Permell
besöker nordvästra Jämtland och Jormliden, för att prova på islandshästens fem gångarter.
51 www.france.diplomatie.fr och www.cra-normandie.fr./agriscopie/cheval(020409)Chambre
Regional d´agriculture de Normandie
52 Rid- och studieresa i Andalusien hösten 2002

- 47 -
7 HÄSTEN I LANTGÅRDEN
7.1 Hästarna finns i traditionella lantgårdar
Som nämnts ovan är hästgårdarna oftast inrymda i tidigare relativt småskaliga lantgårdar.
Alternativt förekommer hästarna som komplement till andra driftsinriktningar i jordbruket.
Hästgården är inte något enhetligt begrepp då den kan ha många olika former. Långt fler än
exempelvis andra gårdar med djurhållning som huvudinriktning.
Hästgården kan ha många olika profiler utifrån typ av aktivitet:
avel och uppfödning
utbildning och träning av hästar
utbildning och träning av ryttare eller kuskar
inackorderingsverksamhet
turismverksamhet med turridning mm
utifrån typ av ras vilka kan inordnas under följande huvudgrupper:
fullblodshästar
halvblodshästar
travhästar, kall- och varmblod
kallblodshästar
ponnyer
samt utifrån de olika sportinriktningarna:
dressyr
hoppning
fälttävlan
westernridning
islandshästridning
kapplöpning, trav eller galopp
körning, bruks- eller körning för tävling i allt från enbet till fyrspann.
Hästgårdarna är således inte någon lättdefinierad grupp. De kan se mycket olika ut beroende
på vilken profil de har. Det förekommer många mellanformer och de flesta är, som sagts
tidigare, oftast inrymda i en historisk gård som ursprungligen vanligtvis haft en helt annan
inriktning. Gemensam nämnare är just hästen.

- 48 -
7.2 Hästen i dialog med landskapet
Det som särskiljer hästen från de övriga djuren i lantgården, som producerar mjölk kött och
hudar, är hästens rörelseförmåga som vi människor använder. Detta faktum ger vid handen
att hästen måste kunna röra sig. Det räcker alltså inte med ett stall och en hage som för de
andra betesdjuren. Hästanläggningen kräver någon form av aktivitets- eller träningsyta samt
även möjlighet för hästekipage att kunna röra sig även ute i det omkringliggande landskapet.
Hästgården ställer således höga krav på dialog med det omgivande landskapet.
I ett examensarbete med rubriken ”Från lantgård till hästgård 53 ” visas vikten av engagemang
och planering för en hållbar och välfungerande anläggning. Arbetet behandlar förändringen
från traditionellt jordbruk till inriktningen hästgård. Studien ger vid handen att en summarisk
planering för inackorderingshästar i syfte att i första hand utnyttja en befintlig byggnad för
en biinkomst inte fungerar lika väl som om ägaren själv är mer engagerad i själva
driftsinriktningen. Trivsel och därmed betalningsförmåga bygger på en genomtänkt och
detaljplanerad anläggning. En oerhört viktig faktor som även tagits upp ovan är tillgången
på träningsmöjligheter och ridvägar.
Figur 7.1 Vi använder hästens rörelseförmåga vilket ger vid handen ett behov av
ytor för rörelse. Till hästgården krävs goda träningsytor och säkra vägar
ut i landskapet. Det är inte rimligt att barnen skall cykla på cykelbanan men
rida och köra ute i trafiken.
53 Liljedahl, C., 1999. Från lantgård till hästgård. Examensarbete vid lantmästarprogrammet
97/99:50 SLU Alnarp

- 49 -
7.3 Brist på aktivitet ger lätt ovanor och ökad förslitning
Hästar är aktiva och intelligenta djur. Får de för lite sysselsättning eller foder som ger brist
av något slag försöker djuren själva lösa problemen genom oönskade beteenden och
aktiviteter. Det är dessutom naturligt för hästen att äta ris och sly. De kan gnaga av barken
på träd eller i virket på staket, inredning och byggnader. Tryter betet kan de skrapa upp
växtrötterna, speciellt kvickrotsrötter är begärliga och vitaminrika. Hästägaren måste således
vara observant på sina djur. Ur parasitsynpunkt är det önskvärt med olika fållor för sommar
och vinter. Olika hästtyper betar olika och kan komplettera varandra. De flesta, mindre
förädlade hästraserna av ponny- och kallblodstyp är mer lättfödda och klarar ett magrare
bete. Tränande och tävlande hästar behöver ett kraftigare foder och komplettering med
kraftfoder. Inom olika inriktningar finns tyvärr många föreställningar om att tränande hästar
inte kan gå på bete. Fållor och betestyp måste naturligtvis anpassas efter hästinriktning. Här
krävs forskning med en helhetssyn på både foder, betes- och rastfållor, inhysningssystem
och träningsmetoder. Uppfattningarna går vitt isär mellan exempelvis trav- och
dressyrinriktning!
Figur 7.2 Barkgnag på gran. Barkgnag är vanligast under vår och försommar då
saven stiger. Känner hästarna instinktivt till att saven då är lättillgänglig
under barken? Är det bara en ovana? Här har man hindrat vidare gnag
genom att linda balsnören av hampa kring stammen och målat trätjära
kring skadorna så att trädet skall kunna läka skadan..

- 50 -
Min egen erfarenhet är att tendensen till barkgnag är störst under vår och försommar då
saven stiger. Olika träd och buskslag är olika begärliga. Hästarna lär varandra och har en
”ovana” som exempelvis barkgnag, brutit ut så ”smittar” den då hästarna lär varandra. Apel
och fläder äts oftast inte liksom björk och asp. Ek, ask, tall och gran lämnas ifred om betet är
gott. På våren måste man dock vara extra försiktig. Träd i och i anslutning till betesfållor och
ridbanor ger både lä och skugga vilket uppskattas av både hästar och människor. Mycket
löv och buskvegetation kan dock ge problem med flugor och bitande insekter om det blir för
tätt och fuktigt. Barrväxter fungerar på motsatt vis. Här gäller planering och balansering
både vad gäller vegetationsutformning som byggnader, vägar, ridbanor och fållor.
Forskning om dessa frågor såväl ur miljö- som djurperspektiv krävs. Är det
instinkter/naturligt beteende, mineralbrist eller sysselsättningsbrist som utlöser barkgnag?
Är förhållandena lika mellan olika raser?
Figur 7.3 Varken apeln eller fläderbusken har påverkats av närheten till rastfållan
som varit hårt använd under vinterhalvåret. Båda växterna har växt in i
fållan och hästarna har bara noppat lite i apel- och fläderkvistarna.
Ridbanan och vinterfållorna bör läggas på gårdens mest väldränerade ytor. Att försöka mota
naturen och vattnets väg i marken är både svårt och dyrt. Bäst är att i möjligaste mån
utnyttja de naturliga förutsättningarna samt även de kulturella i form av befintliga
byggnader och vegetation. Huvudsaklig vindriktning och naturlig upptorkning påverkar
luktmiljön både inom gården och gentemot grannar och omgivning.
Det för för långt att här ge detaljerade rekommendationer. Hästgården kräver sin egen
rapport. Alla de olika profilerna liksom kraven på olika aktivitetsytor i gården och i
landskapet särskiljer i hög grad hästgården från den traditionella jordbrukaregården. Den

- 51 -
företagare som vill satsa på hästinriktning måste lösa en hel del av aktivitetsbehoven inom
egen mark samtidigt som en dialog med omgivning och landskap är mycket viktig.
En ytterligare faktor som särskiljer de flesta hästgårdar från traditionella jordbrukaregårdar är
att här vistas oftast flera olika kategorier människor än enbart jordbrukarfamiljen.
Verksamheten måste vara direkt kundanpassad då man ju bjuder in människor, ryttare,
hästspekulanter, hästägare, vuxna som barn in i gården och in i verksamheten. Detta ställer
stora krav på säkerhet och ansvar. Dessutom är det viktigt att skilja på privat område så att
familjen och speciellt gårdens egna barn känner att de inte alltid måste delta och vara
tillgängliga. Dessa problem och mö jligheter är gemensamma med lantgårdar med inriktning
på gårdsförsäljning, självplock och olika turism och konferensverksamhet.
Lantbruket har en lång tradition av god byggnadskultur där man inom näringen tagit ett
stort ansvar för såväl planering och utformning som konstruktioner. Dessa nya inriktningar
som är mer kundinriktade och som bjuder in icke lantbrukande människor ända in i gården
kräver ett utökat planerings- och säkerhetsansvar – en ny och ökad medvetenhet.
Planeringsämnet och helhetsansvaret bör tydliggöras i utbildningarna och i lantbrukets olika
organisationer för fortsatt god byggnadskultur och förenklad byggprocess i lantgården
utanför detaljplanelagt område.
Jordbruks-sfär
Privat sfär
Utrymme för
nyföretagande
Figur 7.4 Lantgården har olika sfärer som kan göras mer eller mindre tydliga. För en
lyckad och konfliktfri funktion krävs en medveten planering. Här en skiss

- 52 -
över en gård med utrymme för nya verksamheter. Vissa delar av gården
måste vara gemensamma medan andra vikas för särskilda aktiviteter.

KÄLLOR
- 53 -
Tryckta källor
Andersson, E., 2000. Hur ser framtiden ut för färdigfoder? – En jämförelse mellan
konventionell foderblandning och färdigfoder till utfodring av hästar.
Examensarbete vid Lantmästarprogrammet 98/00:4, SLU Alnarp
Arnbratt, Å., Kurtsson., T., 1998. Ombyggnation och utveckling av kostall. Examensarbete
vid Lantmästarprogrammet 97/99:6&46, SLU Alnarp
Dufwa, K., 2000. Flexibel ekonomibyggnad. Examensarbete vid Lantmästarprogrammet
98/00:15, SLU Alnarp
EU Equus, 2001. The horse industry in the European union : working report for EU Equus
2001, 11-13 June 2001 Skara och Solvalla, Sweden. Konferensrapport
Grennfelt, P., Lindvall, T., Norén, O., Rosén., Thyselius., L., 1975. Luktutsläpp och
luktspridning från svinstallar. JTI rapport 13. Jordbruksteknis ka institutet.
Uppsala
Henningsson, T., 2000. Jordbrukets förändring i Skatelövs socken. Examensarbete vid
Lantmästarprogrammet 98/00:29, SLU Alnarp
Herland, E.,2000. Hästens ekonomiska betydelse för jordbruket. KSLA tidskrift nr 4,
Stockholm.
Hästar & Turism. Dokumentation från konferensen i Strömsholm 27-28 november 2001,
Upplev Landet, LRF
Hästar – gödsel och miljö. Jordbruksinformation 16, Jordbruksverket 1995. Jönköping
Hästbiten. Artiklar ur Dagens Nyheter om hästar, ridning och kostnader. DN 1995 Stockholm
Hästen för arbete, sport och fritid – Ramprogram för hästforskning vid SLU och SVA
2001/2002. Stencil
Hästen – en resurs i dagens samhälle. Kungl. Skogs- och lantbruksakademiens tidskrift nr 4
2000. Stockholm
Hästen i Sverige Europa och jordbrukspolitiken. Nationella stiftelsen för hästhållningens
främjande Uå (Underlag till Hästriksdagen 1996) Stockholm
Häst 21- en miljöhandbok för häst-sverige. Svenska ridsportförbundet Stockholm 1996
Höök, M., 2000. Öppet landskap i Grangärdebygden. Examensarbet vid
Lantmästarprogrammet 1998/00:34, SLU Alnarp
Höök Patriksson, K., (red). 1998. Skötselhandbok för gårdens natur- och kulturvärden.
Jordbruksverket, Jönköping
Jordbruksverket, 2001. Översyn av Miljö-och landsbygdsprogrammet för Sverige år 2000
2006. Rapport 2001:19
Johansson, A., 1999. Halmeldning på gårdsnivå. Examensarbet vid Lantmästarprogrammet
1997/99:38, SLU Alnarp
Jöngard, M., 1998. Dalby & Flyinge stuteriers historia. Opublicerad studentuppsats i
Agrarhistoriekursen 1998.
Kardell, L., 1984. Betesdrift och landskapsvård. Försök och erfarenheter på Tagel 1960-1982.
Avdelningen för landskapsvård Rapport 31 SLU Växjö.
Kardell, L., 1991. Betesdrift på Tagel. Historia, vegetationsförändringar, ekonomi.
Institutionen för skoglig landskapsvård Rapport 49, SLU Uppsala

- 54 -
Liljedahl, C., 1999. Från lantgård till hästgård. Examensarbete vid lantmästarprogrammet
97/99:50 SLU Alnarp
Liljewall, B., Myrdal, J., (redaktörer)1997. Arbetshästen under 200 år. Nordiska museet
Moberg, H.,A., 1989. Jordbrukets mekanisering i Sverige under tre sekel. Borås
Nationella Stiftelsen, Stencil Uå . Förslag till nationellt utvecklingsprogram för den moderna
hästnäringen,
Nationella Stiftelsen, Stencil 2000. Nationellt utvecklingsprogram för svensk
hästnäring.www.ridsport.se/ns
Ridanläggningar. Svenska kommunförbundet. Fakta kultur/fritid pärm F4:1. Stockholm 1994
Små häststallar, två till åtta ridhästar.Byggnadsenheten, Lantbruksstyrelsen Jönköping, 1991
SCB, 2001. Statistisk årsbok för Sverige. Stockholm
SCB och Jordbruksverket, 2001. Jordbruksstatitistisk årsbok. Halmstad
SOU 1982:51. Hästavel och hästanvändning. Statens stöd åt hästaveln mm, slutbetänkande
hästutredningen. Liber, Stockholm 1982
SOU 1989:78. Omfattning av Allergi/överkänslighet – Sammanställning av epidemiologiska
studier, undersökningar och registerdata.
SOU 2000:109. En svensk hästpolitik. Betänkande från hästpolitiska utredningen
Søndergaard, E., Clausen, E., Christensen, J., W., & Schougard, H., 2002. Opstaldning och
hold av heste. Danske anbefallinger. Danmarks jordbruksforskning rapport nr 39
Husdyrbrug. Århus.
Svenska ridsportförbundet, 1997. Häst 21- en miljöhandbok för häst-Sverige. Stockholm
Walters, M., 1999. Hästen ett ankare i lantbruket. Opublicerad uppsats inom ramen för
lantmästarprogrammet. SLU Alnarp
Winberg, M.,2001. Sveriges ordförandeskap är över – hur blev resultatet? Artikel i Gotlands
tidningar 16/7. Även distribuerad via e-post inom SLU
Winberg, M.,2001. I stallet gynnas jämstäldheten. Artikel i Västerbottenskuriren 2/8. Även
cirkulerad via e-post, SLU
Winberg, M.,2001. Hästen en brygga mellan stad och land- Anförande på hästkonferens i
Östersund . Distribuerad via e-post SLU sept
Övriga källor
Intervjuer och samtal har skett med studenter i Alnarp och Flyinge under 1995-2002.
Arkitekter vid Lunds, Eslövs, Hörby,Lerums, Halmstads, Laholms samt Umeå
kommuner. Med lantbrukare och hästföretagare i samma regioner samt med
representanter för LRF, Ridsportförbundet, samt lokala klubbar.
Sammarbetsgruppen Lund-Eslöv (kommunerna, Flyinge kungsgård samt undertecknad)
1998-2000, ”Hästen i det skånska landskapet” rörande planering av ridstråk och
landskapsanalys kring Flyinge kungsgård med omnejd.
Plandokument
Översiktsplaner för Göteborg, Lerum, Umeå, Malmö, Halmstad, Lund, Hörby
Landskapsanalys&förslag till utveckling av stråk för ridning, cykling och vandring.
Flyingeområdet. Lund 2000

Internet:
- 55 -
www.cra-normandie.fr./agriscopie/cheval
www.dst.dk
www.france.diplomatie.fr,
www.hush.se/sarskilda_kompetenser/russ.html,
www.horby.se
www.laholm.se
www.lrf.se
www.lund.se,
www.malmo.se
www.regeringen.se/propositioner/sou/index.htm
www.rf.se,
www.riksdagen.se/rixlex
www.ridsport.se/ns,
www.sjv.se/djurskydd
www.umea.se
www.slu.se/student/program/index.html,
www.svenskfotboll.se
http://slukurs.slu.se/SokResultat.asp,
www.upplevlandet.com

BILAGOR
Bilaga 1
- 56 -
Ridsporten i siffror från www.ridsportförbundet.se 20020826
8 miljoner ridtimmar genomförs varje år på 500 ridskolor från Kiruna i norr till
Trelleborg i söder.
Ridsportförbundet har drygt 220 000 medlemmar.
Var tredje svensk har på ett eller annat sätt kontakt med hästar och ridsport.
En halv miljon svenskar rider för motion och tävling.
Ridsporten är . . .
... den stora tjejsporten - 83 procent av medlemmarna är flickor och kvinnor.
... den stora ungdomssporten - 65 procent av medlemmarna är under 25 år.
... näst största ungdomssporten mätt i lokalt aktivitetsstöd.
... näst störst på studiesidan jämfört med de övriga 66 idrottsförbunden.
Handikapp är inget hinder - 4 000 handikappade ryttare rider regelbundet för motion och
tävling. Ridning är största handikappsporten i Sverige och handikappridning finns på
cirka 250 ridskolor.
Varannan häst är en ridhäst!
Sveriges 200 000 hästar håller landskapet öppet - här krävs både beteshagar och åkrar för
att odla havre och hö.
Ridskolan och stallet
är den mest älskade av alla fritidsgårdar där massor av barn och ungdomar tillbringar sin
lediga tid. Ridskolan är öppen från tidig morgon till sen kväll, ofta 365 dagar om året.
Samvaron med hästar fostrar på ett naturligt sätt ungdomar att ta ansvar och att tänka på
andra.
För hela familjen
Ridning är en typisk familjesport och en sport för alla åldrar. Gemensamt för alla som rider
är ett starkt personligt engagemang och ett djupt rotat intresse. Att rida och umgås med
hästar är inte bara en hobby, det är en livsstil.
Tillbaka till toppen

- 57 -
Bilaga 2 www.upplevlandet.com/foretaget_hast.asp
Företaget Ärlig Information Faktablad Kontakt
Häst
Fiske
Mat
Bo på landet
Övrigt
Tyck till
Hem
Häst
Unik hästkonferens i Strömsholm.
Kontakta oss
Upplev Landet i Sverige AB kommer att erbjuda hästturistföretagare
gemensam marknadsföring. Arbetet påbörjas under hösten 2002. Anmäl
ditt intresse redan nu, till: anna.f.stromback@lrf.se
Mer än 500 företag
Det finns minst 500 företag i Sverige, som erbjuder turridning eller andra
hästupplevelser. Det visar en nyligen avslutad inventering som Upplev
Landet har gjort. Inventeringen är mycket översiktlig och det troliga är att det
finns många fler än de vi har identifierat. Flera ridleder har anlagts eller är
under projektering.
Avtal för nyttjande av mark
Det finns ett generellt nyttjandeavtal för turism mellan markägare och
turistföretag samt ridledsavtal. Avtalen, som är prisreducerade för LRF:s
medlemmar, kan beställas hos LRF Konsult, Juridiska Byrån, Box 96, 462
21 Vänersborg, 0521-57 24 37 (Bodil Apell). E-post:
bodil.apell@konsult.lrf.se
Strategisk betydelse för lantbruket
Idag finns omkring 300 000 hästar i Sverige. Det är främst sport- och
fritidshästar av vilka cirka 80 000 återfinns på jordbruksfastigheter över 2,1
ha. Resten är uppstallade på ridskolor, travanläggningar etc.
Hästhållningen i Sverige ger sammanlagt en intäkt till lantbrukarna i
Sverige på 1 280 miljoner kronor. Totala omsättningen för hästsektorn
bedöms till 15 miljarder kronor inklusive spel på trav och galopp (källor:
Hästombudsman Bo Slättsjö, LRF samt ATL 1999-11-04). Det är framförallt
produktion av grovfoder, kraftfoder samt viss uppstallning som skapar

- 58 -
dessa intäkter. Hästhållningen i Sverige idag är lantbrukets femte största
näringskälla. En ökad hästhållning betyder således mer inkomster för
lantbruket och måste betraktas som en högst intressant alternativ till
traditionell lantbruksdrift även i framtiden. En ökad efterfrågan på
"hästupplevelser" d.v.s. turism där hästaktiviteter ingår samt även ökning av
hästsporten och antalet fritidshästar kommer att innebära en positiv
utveckling för Sveriges lantbruk. Det som är bra för hästnäringarna är bra
för Sveriges bönder!
Sverige - landet med stora hästupplevelser
Sverige är idag det hästtätaste landet i Europa, näst efter Island, om man
räknar per capita. 400 000 svenskar rider regelbundet. Ridning är Sveriges
andra ungdomssport. Det finns många företag och ett stort utbud av
hästaktiviteter från Nikkaluokta i norr till sydligaste Skåne. Sverige har
internationellt sett ett gott renommé inom hästsport och avel. Inom travet
hör vi till de främsta nationerna i världen. Vi har flera inhemska hästraser
som förtjänar att lyftas fram; gotlandsrusset, nordsvenska hästen, svenska
halvblodet och den svenska ardennern. De representerar var och en sin
intressanta historia och sitt användningsområde. Något som också kan
utnyttjas för att stärka Sveriges image som "landet med stora
hästupplevelser".