Hela den tryckta tidningen som en pdf-fil (ca 3600 KB) - Åbo Akademi

Utrymmen i Jakobstad 

EN FRÅGA FÅR SVAR 

■ Ett campus i Strengbergs 

gamla tobaksfabrik i Jakobstad, 

där bland annat Åbo Akademis 

barnträdgårdslärarutbildning 

skulle ingå, är ett förslag som 

just nu diskuteras. 

Kommer BI att flytta till 

Strengbergsfastigheten, 

ÅA:s förvaltningsdirektör 

Roger Broo? 

– En flytt är ett av de alternativ 

som utreds. Det andra alternativet 

är att barnträdgårdslärarutbildningen 

stannar kvar i 

nuvarande utrymmen. Den 26 

maj ska jag diskutera de olika 

alternativen med BI-personalen. 

Ett förslag som nu är aktuellt 

är att fastigheten där 

Strengbergs (senare Rettigs) 

tobaksfabrik varit inrymd skulle 

utvecklas till ett campus med 

flera utbildningsenheter. Förutombarnträdgårdslärarutbildningen 

finns det planer på 

att musikutbildningen i Svenska 

yrkeshögskolans regi skulle 

flytta. Också gymnasiet finns 

med i planerna, liksom Arbis. 

– En av fördelarna med en 

flytt, sedd ur BI:s synvinkel, 

skulle vara närheten till musikutbildningen. 

Dessutom är det 

en fördel att kunna utnyttja gemensam 

infrastruktur, t. ex. 

vaktmästartjänster. Vidare 

skulle de anrika lokalerna i 

centrala Jakobstad vara en berikande 

miljö för såväl studerande 

som personal. Någon 

tidtabell för en eventuell flytt 

finns inte ännu, inte ens för 

beslutsprocessen. Vi kommer 

nu att diskutera med de övriga 

inblandade parterna, Svenska 

Österbottens förbund för utbildning 

och kultur som upprätthåller 

musikutbildningen, 

Jakobstads stad som står bakom 

gymnasiet och Arbis, samt 

Svenska kulturfonden. Jag räknar 

med att vi kan fatta ett beslut 

under kommande höst. 

Vad hela projektet kommer att 

kosta utreds som bäst. Tanken 

är att kulturfonden ska vara 

med som finansiär. –PH 

2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 

Labbisföreningen 

firar sina 20 år 

■ – Laboratorieingenjörerna har 

av tradition deltagit i enheternas 

verksamhet med speciellt ansvar 

för instrumenten. I dag är yrkesprofilen 

mera mångfacetterad, 

inte minst på grund av den externa 

finansieringen, utländska 

forskargäster och forskarskolorna. 

Det här säger Krister Steinby 

som är laboratorieingenjör vid 

institutionen för fysikalisk kemi 

vid Åbo Akademi och som från 

början varit med i styrelsen för 

föreningen Laboratorieingenjörerna 

vid universiteten r.f. (ULI). 

ULI fyller i år 20 år och det här firar 

man med studia generalia – ett 

festseminarium i Åbo. 

ULI är en facklig organisation 

som fungerar som länk för laboratorie- 

och överingenjörer i hela 

landet. Föreningen tillhör Teknikens 

Akademikerförbund (TEK). 

– Fastän laboratorierna vid 

universiteten är väldigt olika har 

vi laboratorieingenjörer ändå 

mycket gemensamt i vårt arbete. 

Det var en av orsakerna till att 

föreningen grundades för 20 år 

sedan här i Åbo, säger Steinby. 

I dag finns det 15 laboratorieoch 

överingenjörer vid ÅA och 

cirka 270 i hela landet. Till deras 

arbetsuppgifter hör fortfarande 

allt rörande instrumenten – anskaffning, 

skötsel, konstruktion 

och användarstöd för forskare. 

– De ekonomiska aspekterna 

är här inte betydelselösa. ”Labbisarna” 

bär också ansvar inför 

myndigheter för till exempel elarbeten 

och användning av strålkällor, 

och inte sällan anskaffar 

och leder de egna projekt. Arbetsuppgifterna 

har enligt vår 

egen nyss utförda undersökning 

mångfaldigats under de senaste 

tio åren både till kvantitet och 

innehåll, säger Steinby. 

Det nya ”klasslösa” lönesystemet 

vid universiteten är ett aktuellt 

ämne också för ingenjörerna, 

och det här kommer man att diskutera 

på seminariet i juni. 

– Vi ska debattera kärnfrågan: 

hur värderas vi i det nya lönesystemet? 

För diplomingenjörer anställda 

på annat håll stiger 

lönekurvan mot slutet av karriären. 

Vid universiteten planar den 

i stället ut rätt tidigt i det skede 

när laboratorieingenjörerna börjar 

nå den sakkunniges nivå. Nu 

vill vi ha en korrigering av det 

här. Vi är också bekymrade över 

Institutioner splittras vid HF och ESF? 

■ Humanistiska fakulteten och ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten vill 

återgå till systemet med ämnesbaserade institutioner, som rådde vid Åbo Akademi 

fram till år 2001. De respektive fakultetsråden tänker ingå till ÅA:s styrelse 

med förslag om att HF:s institution för språk och kultur upplöses till 

tretton olika institutioner och ESF:s institution för allmän samhällsforskning 

blir fem skilda institutioner, samt tre ämnen som direkt underställs fakulteten. 

De stora institutionerna infördes i huvudsak för att kostnadseffektivisera 

verksamheten samt förbättra samarbetet mellan ämnena, men vid fakulteterna 

anser man att de har visat sig fungera praktiskt dåligt och att de dessutom 

inte är direkta förutsättningar för hållbar ekonomi och gott samarbete. Studenternas 

möjlighet att påverka studiegången inom ämnena sägs också ha blivit 

avsevärt sämre, vilket är speciellt oroväckande med tanke på att den kommande 

Bolognareformen förutsätter fungerande organ där lärare och studerande 

kan diskutera de enskilda ämnenas problem och resultat. 

Universitetslagen och förvaltningsinstruktionen gör att det finns en del frågetecken 

kring ärendet, och HF och ESF hoppas kunna börja räta ut dem redan 

på ÅA-styrelsens junimöte. –MK

kontinuiteten – universiteten blir 

tvungna att konkurrera hårdare 

vid rekrytering av kvalificerade 

nya ingenjörer till laboratorierna, 

säger Steinby. 

Laboratorieingenjörerna firar 

sin förenings 20-årsjubileum 

torsdagen den 5 juni under temat 

Siktet in i teknikens framtid. Då 

behandlas den nya universitetslagen, 

TEK:s betydelse som skolare, 

TEKES spetsforskning och 

bioteknikens framtid med tal av 

Markku Mattila (UvM), Heikki 

Kauppi (TEK), Jukka Mäkelä 

(TEK), Juhani Leppä (Biolaakso), 

Jussi Kivikoski (TEKES) och 

Tapio Hurme (Biolaakso). Under 

festmiddagen på kvällen hålls talet 

av Jaakko Ihamuotila, fullmäktigeordförande 

i TEK och 

hedersdoktor vid ÅA. Fredagen 

den 6 juni ordnas programmet i 

Harjattula och temat är laboratorieingenjörens 

image och det 

nya lönesystemet. Diskussionerna 

inleds av bland andra Jarna 

Savolainen och Kati Virtanen 

som representerar TEK och Margita 

Vainio, personalchef vid ÅA. 

BACKAS 

HEIDI 

Mera information om labbisarnas 

festprogram finns på: www.tut.fi/yli. 

INNEHÅLL NR 9/2003 

Laboratorieingenjörer samlas i Åbo 

firar sina 20 år med festseminarium.............2 

ULI 

Murbruk med historia 

Dateringsprojekt leds av ÅA-forskare.................4 

DNA som bas i framtida datorer? 

höll vårmöte i Åbo...................................7 

EMCC 

Organisationer blinda för kön 

Schauman forskar i jämställdhet.............8 

Barbro 

Från bildanalys till rättsfall 

Varierande urvalsprov vid ÅA.........................10 

............................................. 20 

Disputationer 

24 

Personalspalt............................................. 

– Många instrument i dag är kombinatoriska, så att man samtidigt kan undersöka 

flera saker, säger laboratorieingenjörerna Carl-Johan Wikman och Krister 

Steinby, som här står bakom en termovåg med vilken man kan hetta upp ett 

ämne till 1 000 grader och med infrarött analysera det som frigörs vid upphettningen. 

Lönsamt satsa på personalen 

Lyckade utbildningsdagar i Vasa....................13 

Eldsjäl bakom PF går i pension 

Håkan Andersson med från starten................14 

Disputation om rullstolstävlingsdans 

Hanna Väätäinen unik handikappforskare......16 

Talande apor och leende katter 

om filosofisk psykologi...............18 

Symposium 

Baksidan 

Studieveckor för arméutbildning?..................28 

25 

Examina....................................................... 

Annonser kungörelser....................... 26 

och 

MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

INTERNATIONELLT 

Murbruk med historia 

■ Åsa Ringbom och Alf Lindroos 

från Åbo Akademi är med i 

en internationell forskargrupp 

som har väckt mycket uppmärksamhet 

för sitt arbete med att datera 

murbruk från historiska 

byggnader, bland andra Colosseum 

i Rom. 

I projektet, som leds från ÅA 

av Ringbom, görs dateringarna 

med en metod som kallas AMS, 

en nyare variant av den traditionella 

så kallade kol-14-metoden. 

Forskningen har nyligen presenterats 

i en omslagsartikel i American 

Scientist, som är en av de 

tyngsta populära vetenskapstidskrifterna 

i USA, och i slutet av 

augusti skall Ringbom och 

Lindroos berätta om sitt arbete 

på en stor internationell konferens 

om klassisk arkeologi vid 

universitetet i Harvard. 


Åsa Ringbom, professor i 

konstvetenskap, började jobba 

med dateringar i slutet av 1980talet, 

då Finlands Akademi finansierade 

ett projekt som gällde de 

medeltida kyrkorna på Åland. 

Det fanns då ett stort behov av att 

mäta kyrkornas ålder objektivt 

och vetenskapligt 

– Forskningsläget kring Ålands 

kyrkor var fullständigt ohållbart, 

beroende på vilken expert man 

rådfrågade kunde kyrkornas ålder 

variera upp till 400 år. Folk 

gissade. På en konferens i Kökar 

1989 hörde jag första gången om 

metoden att datera murbruk. Den 

presenterades av Högne Jungner 

från Helsingfors universitets laboratorium 

för radioaktiv datering. 

Jag blev så imponerad att 

jag genast samma kväll var med 

och bildade en grupp som börja- 

Internationellt dateringsprojekt leds av ÅA-forskare. 

Fakta om kol-14-metoden 

Den så kallade kol-14-metoden används för att bestämma åldern på material 

som levt i jordens atmosfär, i vilken halten av kolisotopen kol-14 

14 

(ofta skriven C) är ganska konstant. Halten kommer huvudsakligen 

med inkommande kosmisk strålning, och varierar också med strålningen. 

Levande växter upptar kol-14, och får en halt som avspeglar halten 

av kol-14 i atmosfären. När en växt dör börjar dess halt av kol-14 minska. 

Genom att mäta halten som finns kvar i ett dött material kan man 

därför uppskatta hur lång tid det gått sedan materialet levde. Murbruk 

upptar också kol-14 ur atmosfären, genom en enkel oorganisk reaktion. 

Även åldern på ett murbruk kan därför uppskattas med kol-14-metoden, 

som går ut på att man mäter förhållandet mellan den stabila kolisotopen 

kol-12 och kol-14. 

Kol-14-metoden, som utvecklades på 1950-talet, är när den görs på 

det traditionella sättet generellt inte speciellt noggrann, trots att den är 

den mest accepterade dateringsmetoden. Problem uppstår bland annat 

eftersom halten av kol-14 i atmosfären varierar en aning, och i riktigt 

gamla material finns dessutom så litet kol-14 kvar att mätningarna blir 

inexakta. Försöker man mäta åldrarna på kolbitar som finns inkapslade i 

murbruk med den traditionella metoden är det också svårt eftersom 

dessa kolbitar ofta bara är den innersta kärnan av en växt, och kärnan 

är äldre än vad det ursprungliga trädet var då det dog. 

Vill man uppskatta ett murbruks ålder med den traditionella kol-14metoden 

löser man upp proverna i syra så att allt kol går upp i koldioxid, 

och mäter sedan det radioaktiva sönderfallet på kol-14. För att få ihop 

tillräckligt med koldioxid måste provet vara ungefär ett kilogram stort, 

vilket självfallet är ett problem om man undersöker historiska byggnader. 

Till exempel från Colosseum bär man inte med sig kilovis med murbruk 

hur –MK 

som helst. 

de forska systematiskt i de 

åländska kyrkorna för att se vart 

det skulle bära. Kenneth Gustavsson 

från Ålands museum, 

arkeologen som stod värd för 

konferensen i Kökar, har sedan 

dess varit en viktig medlem i 

gruppen som forskar i de åländska 

kyrkorna, berättar Ringbom. 

Gruppen hade låtit sig uppmuntras 

av att den traditionella 

varianten av dateringsmetoden 

kol-14 hade gett mycket lovande 

resultat på Kökar. Det visade sig 

dock bero på att sanden i murbruket 

inte var kontaminerad av 

obränd kalk, i motsats till sanden 

som använts i kyrkorna på huvudön. 

Proverna från de övriga 

kyrkorna tydde på grund av kontamineringen 

på orimligt höga 

åldrar. 

Vändpunkt år 1993 

En vändpunkt kom år 1993, då 

Högne Jungner började forska i 

The Newport Tower i USA. Jungner 

fick inte där tillgång till så 

stora mängder murbruk som den 

traditionella varianten av kol-14metoden 

kräver, och var därför 

tvungen att pröva AMS-metoden, 

med vilken väldigt små mängder 

murbruk är tillräckligt. 

Acceleratormasspektrometri, 

AMS, är en nyare variant av kol- 

14-metoden, som bygger på att 

när man mäter halten av kol-14 i 

dött material räknar man kol-14atomerna 

med kärnfysikalisk 

teknik, i stället för att mäta det 

radioaktiva sönderfallet. 

Liksom i den traditionella metoden 

tas också i AMS koldioxiden 

fram med syra, men den 

reduceras sedan till grafit. Grafiten 

körs i en accelerator, tack 

vare vilket man kan mäta alla 

kol-14-atomer, inte bara dem 

som råkar sönderfalla. I praktiken 

betyder det här att för AMS 

behöver provet som skall dateras 

bara vara några hundra milligram 

stort, vilket i sin tur möjliggör 

att man vid syraupplösningen 

tar ut flera efterföljande koldi-

oxidfraktioner och åldersbestämmer 

dem alla. 

– AMS-metoden gav väldigt lovande 

resultat från The Newport 

Tower, den visade en ålder som 

helt överensstämmer med skriftliga 

källor och arkeologiska utgrävningar. 

När jag fick veta det 

tillbringade jag en sömnlös natt 

och beslöt sedan att vi skulle göra 

om allt på Åland, fastän vi hade 

gjort mycket jobb som också hade 

publicerats. Att datera kyrkorna 

på nytt fördröjde projektet med 

ungefär ett år, men det var det 

värt. Vi fick mycket trovärdigare 

resultat, berättar Ringbom. 

Alf Lindroos kom med i forskargruppen 

då den höll på att 

övergå till AMS-metoden. 

Lindroos, som är geolog, fick den 

viktiga uppgiften att undersöka 

huruvida murbruksproverna var 

rena eller eventuellt innehöll 

kontamineringar av obränd kalk. 

Hjälp med att utveckla metoden 

för att datera murbruket fick 

Lindroos av Jan Heinemeier, 

som är chef för AMS-laboratoriet 

vid universitetet i Århus i Danmark. 

År 1994 började proverna från 

Åland analyseras med AMS-metoden 

i laboratoriet i Århus. Resultaten 

jämfördes med vad 

andra forskare tidigare kommit 

fram till genom dendrokronologi, 

som är en dateringsmetod som 

bygger på trädstammarnas årstillväxtringar. 

Jämförelserna visade att AMS 

fungerar mycket bra. 

Från Kentucky till Portugal 

1996 tillbringade Ringbom ett 

halvår som föreläsare vid universitetet 

i Louisville i Kentucky. 

Hon bjöds inte in dit för sitt murbruksintresse, 

och det var helt av 

en slump det senare visade sig att 

forskare från Louisville just då 

gjorde utgrävningar i Portugal. 

Detta ledde till att Ringbom efter 

tiden i Kentucky ombads delta i 

utgrävningarna i Portugal för att 

datera Torre de Palma, som är 

den största romerska villan på 

Iberiska halvön. John Hale, arkeolog 

vid universitetet i Louisville, 

kom med i processen kring 

den här tidpunkten. 

– Hale konstaterade att för att 

väcka stort internationellt intresse 

räcker det inte med att få fina 

Murbruksdaterarna 

vid Colosseum 

i Rom. 

Från vänster 

Lynne Lancaster, 

Jan Heinemeier, 

Åsa 

Ringbom och 

Alf Lindroos. 

På bilden saknas 

John Hale. 

resultat från Åland, för Åland är 

inte tillräckligt välkänt. Torre de 

Palma dög inte heller, för där 

hade man inga andra säkra källor 

att jämföra resultaten med. Hale 

sade att vi måste till ett viktigt 

ställe, vi måste till Rom. Där finns 

strukturer som både är berömda 

och dubbelt daterade med historiska 

källor och tegelstämplar, 

berättar Ringbom. 

Då Hale och Ringbom presenterade 

projektet i Chicago 1997 

satt Lynne Lancaster i publiken. 

Lancaster är expert på romarnas 

murbruk och bjöd genast efter 

föredraget in Ringboms forskargrupp 

till Trajanus saluhallar i 

Rom. 

– Hon och John Hale ordnade 

alla tillstånd som vi behövde för 

våra prover. Vi har fått ta prover 

på alla de viktigaste ställena i 

Rom – klassiska strukturer som 

Colosseum och Trajanus saluhallar, 

men också medeltida strukturer 

på Forum Romanum. Vi har 

haft ett mycket gott samarbete 

med alla myndigheter i Italien 

och Spanien, bemötandet har varit 

väldigt positivt. Till exempel i 

Rom har de sagt att de verkligen 


ehöver oss, det är så mycket 

som de inte vet, säger Ringbom. 

– Vi har också varit beroende 

av gott samarbete med lokala arkeologer. 

Vi har på varje plats fått 

hjälp av de främsta experterna på 

orten för att veta exakt var vi 

skall ta rätt prov, undvika senare 

reparationer i byggnaderna och 

liknande. Men samtidigt har vi 

ansett att det är viktigt att vi alltid 

själva tar proverna, så att det görs 

på det sätt som metoden kräver. 

Vi har lärt oss genom försök och 

misstag hur man hittar rätt murbruk. 

Romarnas murbruk unikt 

Analysen av proverna från Rom 

samt även från Merida i Spanien 

har gett goda resultat, till och 

med bättre än vad man först vågade 

hoppas på. 

De gamla romarnas murbruk 

var nämligen av en helt annan 

typ än det som användes på andra 

håll. Romarna blandade pozzolana, 

vulkanisk aska, med kalk 

och fick fram ett murbruk som är 

väldigt hållbart. Till exempel i 

Turkiet, där förödande jordbävningar 

förstör många byggnader, 

står romarnas gamla strukturer 

fortfarande kvar tack vare pozzolanan. 

– Det var inte alls säkert att vi 

skulle få bra resultat när vi for till 

Rom, men vi tyckte att vi kan 

nöja oss med ett negativt resultat, 

för det är ju också ett forskningsresultat. 

När vi först började analysera 

proverna verkade det inte 

oväntat som om resultaten var 

dåliga, men sedan märkte vi att 


den andra fraktionen i murbruket 

var den som skulle undersökas. 

Det var ett stort framsteg, säger 

Ringbom. 

– Vissa sade att det i princip 

inte ens går att datera pozzolana 

med AMS, för det murbruket reagerar 

inte med luftens koldioxid 

och det kan hårdna också under 

vatten. Några sade också att det 

är hydrauliskt, som om det skulle 

betyda att det inte går att datera, 

säger Alf Lindroos. 

När gruppen märkte att den 

andra fraktionen var den rätta, 

började man göra en ny kemisk 

separering, som ledde till ett nytt 

stort framsteg i och med att man 

fick bättre kontroll över processen. 

– I stället för två fraktioner har 

vi nu många, som bildar en bas 

för en profil, som visar den rätta 

åldern. De rekristalliseringar och 

kontaminander som löser sig 

snabbt får man först i profilen 

och de som har kontaminander 

av kalk löser sig långsamt och 

kommer sist. Jag har sysslat 

mycket med att försöka lösa upp 

provet på ett sånt sätt att man utnyttjar 

att kontaminanderna och 

det som man vill datera löser sig 

olika snabbt, förklarar Lindroos. 

Nätverk vid Harvard 

– Vi tror att ingen annan håller på 

med det här just nu. Artikeln i 

American Scientist väckte väldigt 

stort intresse och massor av 

forskare har tagit kontakt och vill 

träffa oss på Harvard. Det blir en 

minikonferens i konferensen. 

Projektets framtid är just nu 

Mauritz Hallbergs pris till Petri Salo 

■ Pedagogie doktor Petri Salo har tilldelats statsrådet Mauritz Hallbergs pris 

för sin doktorsavhandling Skolan som mikropolitisk organisation. En studie i det 

som skolan är. Priset på 13 000 euro delades ut av Svenska litteratursällskapet. 

Att Salo fick priset motiverades med att han genom grundlig empiri och 

avancerade teoretiska och metodologiska överväganden bryter ny mark då det 

gäller förståelsen av skolans inre liv och organisation med speciell tyngdpunkt 

på lärarens roller och funktioner. Salo sägs ge ett nytt och kreativt bidrag till 

den pedagogiska forskningen genom att uppmärksamma lärarnas metaforer i 

deras beskrivningar av skola och undervisning. 

I november i fjol disputerade Salo för doktorsgraden vid Åbo Akademis pedagogiska 

fakultet, och han jobbar nu vid ÅA:s enhet för pedagogik och vuxenpedagogik 

i Vasa. 

MfÅA skrev om Petri Salos forskning i nummer 16/2002. Artikeln finns också 

i vårt webbarkiv: http://www.abo.fi/meddelanden/forskning/ 

2002_16_skola.sht 

oviss i fråga om finansiering och 

samarbete, men det blir trevligt 

att diskutera med folk och skapa 

nätverk, säger Ringbom. 

Ringboms och Lindroos grupp 

har många goda resultat och annat 

material som inte har publicerats 

ännu, till exempel den 

teoretiska delen. 

– Också från Åland har vi 

många opublicerade resultat. 

Den åländska delen av dateringsprojektet 

är fortfarande viktig, 

och den har också fått finansiering 

för en fortsättning. Utvecklingen 

av vår metod skulle inte ha 

lyckats om vi inte hade haft växelverkan 

mellan Åland och Rom, 

mellan två helt olika typer av 

murbruk och helt olika tider, säger 

Ringbom. 

Projektet har enligt henne och 

Lindroos varit mycket roligt och 

intressant. 

– Vi är glada över att vi på detta 

sättet inom Åbo Akademi via 

två olika fakulteter kan bidra till 

tvärvetenskaplig forskning av 

stor internationell betydelse. Vi 

har också haft tur på det sättet att 

vi har stötts ekonomiskt mycket 

generöst av Stiftelsen för Åbo 

Akademi, Ålands landskapsstyrelse 

och Nordkalk. 

MICHAEL KARLSSON 

American Scientists artikel ”Dating 

Ancient Mortar” har publicerats i sin 

helhet också på webben: http:// 

www.americanscientist.org/template/ 

AssetDetail/assetid/17236?fulltext=true 

Petri Salo har premierats för sin doktorsavhandling 

i ämnet pedagogik.

■ Vad framtidens datorer egentligen 

ska bestå av var en av de frågor 

forskare funderade på under 

European Molecular Computing 

Consortiums (EMCC) vårmöte i 

Åbo 15–17 maj. 

– Molecular computing handlar 

om framtidens datorer – och 

om att de kan baseras på biomolekyler, 

såsom DNA, RNA och 

proteiner, i stället för att vara baserade 

på kisel som i dag, säger 

Grzegorz Rozenberg, som är direktör 

för EMCC. 

EMCC är en vetenskaplig organisation 

för de européer som 

sysslar med molecular computing 

(på svenska ungefär molekylär 

beräkning). I EMCC samlas forskare 

från tretton olika europeiska 

länder och med varierande inriktning 

på sin forskning. 

– Molecular computing är ett 

mycket tvärvetenskapligt område 

– här samlas forskare i informationsbehandling, 

matematik, 

biologi, kemi och kristallografi, 

säger Rozenberg. 

– EMCC grundades för några 

år sedan som ett svar på den 

snabba utvecklingen på området. 

Det var också en reaktion på att 

motsvarande konsortier bildades 

i Amerika och Japan – och med 

dem har vi nu bra samarbete. 

Det var i år första gången 

EMCC höll sitt vårmöte i Finland, 

och Rozenberg säger att det är ett 

sätt att visa erkännande för den 

forskning som görs i landet, och 

speciellt i Åbo. 

– Den ledande forskningen 

gällande ”den levande cellen som 

en dator” görs i Åbo, och de två 

bästa forskarna i landet finns här, 

säger Rozenberg. 

De personer han syftar på är 

Ion Petre vid Åbo Akademi och 

Tero Harju vid Turun Yliopisto, 

som båda också står som arrangörer 

för vårmötet. De har båda 

de senaste fyra åren tillsammans 

forskat i den här delen av molecular 

computing, inspirerade av 

Arto Salomaa som inledde 

forskningen på området. 

– Det mest attraktiva – men 

samtidigt också det svåraste med 

området – är tvärvetenskapligheten, 

säger Petre. 

Molecular computing är ett 

område som väcker intresse också 

bland studerande i Åbo. 

– Då vi startade ett program på 

fördjupad nivå deltog 50 studerande 

– det måste vara rekord. 

Och jag får hela tiden frågor av 

studerande som är intresserade 

av ämnet, säger Petre. 

Molecular computing är en del 

Tero Harju (till vänster) 

och Ion Petre beundrar 

Grzegorz Rozenbergs 

slips som åskådliggör 

DNA-kedjorna och deras 

mysterier. 

DNA som bas i framtida datorer? 

av en större trend, ett enormt 

område som har att göra med termen 

natural computing, som 

handlar om den ”beräkning” som 

pågår i naturen – till exempel i 

människans celler. 

– DNA i levande celler är den 

vackraste och mest spännande av 

alla informationsprocesser i dag. 

Många informationsbehandlare 

byter om till den här inriktningen 

eftersom det är bland det mest 

utmanande att förstå, säger Rozenberg. 

Natural computing är i själva 

verket en term som Rozenberg 

skapade för 20 år sedan, och då 

användes den mest som ett sci-fibegrepp 

som få trodde att skulle 

bli verklighet. Men i dag finns det 

allt från professorer och institut 

till böcker och kurser om natural 

computing. 

– Om jag för 20 år sedan hade 

talat om att göra datorer av DNA 

på mitt institut hade jag blivit 

förd till ett psykiatriskt sjukhus. 

Om jag hade gjort det för tio år 

sedan hade man sagt åt mig att 

byta jobb. Men i dag kan man inte 

uppskatta mig mera än man gör, 

och man önskar att man hade tio 

stycken av mig på institutet, säger 

Rozenberg. 

HEIDI BACKAS 


FORSKNING 

AKTUELL 

Organisationer blinda för kön 

■ – Kön är något som är närvarande hela 

tiden, men ändå lägger vi inte vikt vid det. 

Tvärtom – i organisationerna har man på 

ytan en könsneutral linje där man struntar 

i frågan om kön. 

Det här säger Barbro Schauman som i 

sin doktorsavhandling Från Venus och från 

Mars – om jämställdhet som organisatorisk 

fars undersöker konstruktionen av kön i 

finländska organisationer. Konstruktionen 

av kön är något som Schauman definierar 

som en process alla människor hela tiden 

är inblandade i – ibland medvetet, men oftast 

omedvetet – där man kategoriserar 

människor, saker och uppgifter som kvinnliga 

eller manliga. 

– Vi måste vara antingen en kvinna eller 

en man för att vara en person, och därför 

kategoriserar vi också andra personer i vår 

omgivning enligt kön. Den här processen 

blir egentligen medveten först då vi inte 

vet om en person är en man eller en kvinna. 

I sin abduktiva studie har Schauman 

gjort djupintervjuer med 14 personalledare 

i olika företag om vad de vet om kön och 

vilken deras inställning till kön är. Hon 

ställde till exempel frågor om vad de olika 

personalcheferna och personaldirektörerna 

ansåg vara kvinnligt respektive manligt, 

och om vad kvinnor och män gör i organisationerna. 

I den första delen av den tvådelade 

studien reder Schauman ut hur 

personalledarna konstruerar kön. Det visar 

sig att man i alla organisationer konstruerar 

kön på liknande sätt, trots att organisationerna 

är olika till sin storlek och verkar i 

olika branscher. 

För att förklara denna stabilitet och utreda 

varför konstruktionen av kön är väldigt 

likadan i olika organisationer tar 

Schauman hjälp av den nyinstitutionella 

teorin och speciellt teorin om institutionella 

tryck. Enligt teorin finns det tre former 

av institutionellt tryck: tvingande, normativt 

och mimetiskt (till imitation tvingande). 

Det tvingade trycket som syns till 

exempel i jämställdhetslagen visade sig 

inte påverka konstruktionen av kön i organisationerna. 

Inte heller det normativa 

trycket visade någon effekt, det vill säga 

trycket från professionella organisationer 

(i detta fall personalchefernas organisation 

Henry ry) påverkar inte synen på kön. 

Det som däremot har den största påverkan 

på synen på kön inom företagen är det 


så kallade mimetiska trycket, som är ett till 

imitation tvingande tryck. 

– Det går ut på att ett företag apar efter 

ett annat framgångsrikt företag, och en 

modell sprids på det sättet effektivt, säger 

Schauman. 

Den rådande modellen som sprids på 

det här sättet är en modell där man försöker 

vara könsneutral, och Schauman har 

valt att kalla den här modellen för den 

könsblinda modellen. På basis av den information 

Schauman samlade in har hon 

sammanställt en lista på tio punkter som 

ironiskt beskriver den könsblinda modellen. 

Den första principen är att kön inte 

finns, och om det finns så är det inte viktigt. 

Vidare gäller att kön inte ska synas, 

och det här åtgärdar man med att helst inte 

anställa kvinnor på synliga poster. 

Också i företagen kommer kvinnor från Venus och män från Mars. 

”Vissa 

chefspos- 

håller ter 

att fe- på 

miniseras 

dag, till i 

exempel 

miljö-, 

informations- 

perochsonal- chef.” 

Kvinnor avvikande från normen 

Speciella problem kan uppstå då en anställd 

kvinna blir gravid, eftersom kön då 

om någonsin är synligt. Bakgrunden till det 

här hittas i den tredje principen Schauman 

ställer upp, enligt vilken mannen är normen 

inom företag, och det manliga könet 

därför är osynligt. Kvinnorna är avvikande 

från normen, och detta leder till att det 

kvinnliga könet blir det synliga könet. 

Tecken på det här har Schauman hittat i de 

artiklar hon analyserat i tidningen Talouselämä, 

där det kommer fram att i majoriteten 

av de artiklar som handlar om kvinnor 

lyfts det kvinnliga könet fram, till exempel 

genom att man skriver om kvinnans privatliv 

eller om hennes fritidssysselsättningar. 

Den femte principen är att man ska 

undvika att problematisera kön, och den 

sjätte att man ska segregera både vertikalt 

och horisontellt, det vill säga hålla isär könen 

både då det gäller uppgifter och hierarkiska 

nivåer. Schauman säger att det 

finns vissa chefsposter som håller på att 

feminiseras i dag, och bland dem kan nämnas 

personalchef, informationschef och 

miljöchef. Männen sitter däremot så gott 

som alltid fortfarande på posterna som 

chefer för marknadsföring, produktutveckling 

och försäljning. 

– Toppledningen består fortfarande av 

män. Endast i två av företagen som var 

med i min studie sitter det kvinnor med i 

styrelsen. Det visar att kvinnorna inte är 

med i de högsta ledande organen trots att 

de har chefsposter, säger Schauman.

Schauman menar att det är typiskt med 

en inställning om att lika arbete inte finns. 

– Då kommer man ifrån principen om 

lika lön för lika arbete, och behöver inte 

uppmärksamma missförhållanden gällande 

lön; att kvinnor i medeltal har 25–30 

procent lägre lön. 

Vidare är det vanligt att stämpla föräldraskap 

som problematiskt i företag. Det här 

gäller alla unga kvinnor och vissa unga 

mjuka män, men även en ny kategori: 

– Det röda skynket för rekryterare i dag 

är speciellt män i 40+ som har missat den 

första ronden med barn då de varit upptagna 

med att göra karriär. Då de får den andra 

kullen barn tar de däremot ut all 

pappaledighet de har möjlighet att få. 

Schaumans nionde princip handlar om 

att hålla fast vid homosocialiteten – att man 

umgås med människor av samma kön som 

en själv. Speciellt bland männen i Schaumans 

material kom det här tydligt fram, 

och orsaken är att man vill få den egna 

könsrollen bekräftad. Den sista principen 

handlar om att poängtera de sexuella rollerna, 

eftersom detta är ett sätt att stöda 

den dominerande strukturen, göra rollerna 

permanenta och dominera omgivningen. 

Schauman säger att hon är förvånad 

över hur utbredd denna könsblinda modell 

är i företagen, och att det tidvis varit psykiskt 

tungt att analysera materialet och acceptera 

den historia det berättar. 

– Resultaten är kusliga. Jag var i kontakt 

med jämställdhetsombudsmannen då jag 

skulle välja företag i min undersökning, 

och de fem bästa som de rekommenderade 

finns med i mitt material. I jämställdhetssammanhang 

framhålls det ofta att Finland 

är bland de bästa länderna i världen på 

jämställdhet, men det är en grav lögn, säger 

Schauman. 

Syftet med Schaumans doktorsavhandling 

är att medvetandegöra frågorna om 

konstruktionen av kön i organisationer. 

– Jag menar inte att kvinnorna ska göra 

revolution och ta över i företagen, utan talar 

om en lyckligare lösning med en jämnare 

könsfördelning, till exempel enligt 40–60 

modellen så att det finns minst 40 procent 

av båda könen inom organisationerna. 

– Om man noterar kön och satsar på en 

jämn könsfördelning får organisationen 

nya resurser till sitt förfogande. Den effektivaste 

metoden för att genomföra detta 

skulle vara att något framgångsrikt företag 

genomförde en modell med jämn könsfördelning 

och gav publicitet åt resultaten 

med den nya modellen. Då skulle andra företag 

följa efter och modellen skulle spridas 

på ett liknande sätt som till exempel 

grupparbete som arbetsform spridits i näringslivet 

– genom mimetiskt tryck. 

BACKAS 

HEIDI 

Barbro Schauman disputerar för doktorsgraden 

i företagsekonomi fredagen den 30 maj. 

– Jag vill sprida 

kunskap – 

det är viktigt 

att i varje organisation 

se 

hur man konstruerar 

kön. 

Innan man 

vet det är det 

svårt att göra 

något vettigt 

för att påverka 

situationen, 

säger Barbro 

Schauman. 


Från bildanalys till rättsfall 

■ Många förbereder sig för tillfället 

för urvalsproven till de olika 

ämnena vid Åbo Akademi – 

vissa repeterar gymnasiekurser, 

andra pluggar in nytt material 

och en del klarar sig utan att läsa 

något alls. Varför ser urvalsproven 

vid akademin så olika ut, och 

vad mäter de egentligen? 

Studiekoordinator Harriet 

Kurtén säger att det i stora drag 

förekommer tre olika typer av urvalsprov 

vid akademin, och att de 

olika typerna mäter den sökandes 

kunskap, intresse eller fallenhet. 

Givetvis förekommer det 

även urvalsprov där man mäter 

en kombination av flera av dessa 

faktorer. 

Gymnasiekurser räcker 

till i matematik 

Ett typiskt intresseprov baserar 

sig på skolkurserna i ämnet och 

de sökande förväntas inte läsa 

någon ny litteratur alls. Den här 

typen av urvalsprov förekommer 

inom de matematisk-naturvetenskapliga, 

kemisk-tekniska och 

teologiska fakulteterna, där ämnena 

är bekanta för de sökande 

från tidigare. Ett exempel på den 

här typen är urvalsprovet till matematik. 

– Meningen med urvalsproven 

är att gallra fram de utbildbara, 

säger Reino Vainio, som är ansvarig 

för urvalsproven i matematik. 

Vi bör få hit rätt sorts 

studerande – de som kognitivt är 

funtade så att de är utbildbara 

och affektivt är funtade så att intresse 

kan väckas för utbildningen. 

Materialet som läses till urvalsprovet 

är gymnasiets kurser i 

fördjupad matematik, och uppgifterna 

som testar personens 

problemlösningsförmåga påminner 

om dem i studentexamen. De 

som fått betygen laudatur eller 

eximia i lång matematik kommer 

in utan urvalsprov, de kommer 

alltså in på basis av sin förmåga. 

– Man kan säga att urvalsprovet 

ersätter en mindre 

lyckad studentexamen. 

Eftersom de sökande kommer 

hit och visar upp sig vet 

vi att de har någon form av 

intresse för ämnet matematik, 

och vi slipper omotiverade 

ansökningar. 

Enligt Vainio fungerar 

det nuvarande systemet bra, 

och han anser att det är 

onödigt att ha sökande att 

läsa nytt material till urvalsprovet. 

– Matematik är ett tungt 

ämne att läsa på egen hand. 

Dessutom hinner man ganska 

långt i ämnet i skolan, 

så det räcker till. 

Vainio poängterar också 

att urvalsprovet endast är 

en del av den urvalsprocess 

som egentligen startar redan 

då eleven väljer ämnen 

i gymnasiet. För att kunna 

börja studera matematik 

vid ÅA krävs att man läst 

lång matematik i gymnasiet. 

– Ett grundfel i antagningen 

vid ÅA har varit att man 

till utbildningar som kräver lång 

matematik tar in personer som 

läst kort matematik. Problemet är 

att vi borde få mera ansökningar 

till akademin i allmänhet, säger 

Vainio. 

Urvalsproven vid ÅA mäter intresse, kunskap eller fallenhet. 

– Meningen med urvalsproven är att 

gallra fram de utbildbara, säger Reino 

Vainio, som ansvar för urvalsproven 

i matematik. 

Juridik = memorering 

och logik 

Den andra huvudsakliga typen av 

urvalsprov är ett kunskapsprov 

där de sökande läser in ny litteratur 

som de tenterar i urvalsprovet, 

och den här modellen 

förekommer i stor utsträckning 

vid ekonomisk-statsvetenskapliga 

och humanistiska fakulteterna, 

där många av ämnena är helt 

nya för de sökande. Ett urvalsprov 

som är känt för att sökande 

ska plugga in en rätt stor mängd 

ny kunskap är det till rättsnotarieutbildningen. 

– Till urvalsprovet tvingas de 

sökande bekanta sig med juridisk 

– Juridik är en exakt vetenskap, och det är 

nödvändigt med memorering, säger Henry 

Lönnfors, ordförande för urvalsnämnden 

till rättsnotarieutbildningen. 

text, och det är ett bra individuellt 

test för den som söker. De 

testar sitt intresse för juridik och 

sin förmåga att tänka juridiskt, 

säger Henry Lönnfors, som är 

ordförande för urvalsnämnden 

till rättsnotarieutbildningen. 

Sökande ska läsa en bok i civil- 

och handelsrätt och en i offentlig 

rätt, och uppgifterna i 

provet är dels essäfrågor, dels 

case-frågor där den juridiska texten 

skall tillämpas på rättsfall. 

– Dagens trend är att studerande 

tränar sig inför uppgifterna 

genom att gå på prepkurs. Om 

man vill säkerställa att man kommer 

in borde man ha handledning 

och få öva på rättsfall. Det 

finns begåvade som kommer in 

på egen hand, men normalstuderande 

klarar sig inte längre på 

egen hand med tanke på konkurrensen, 

säger Lönnfors. 

Att det i viss utsträckning är 

fråga om minneskunskap är nå- 


got som Lönnfors anser vara 

nödvändigt. 

– Juridik är en exakt vetenskap, 

och det är nödvändigt 

med memorering för att tillägna 

sig juridisk kunskap. Man 

måste lära sig att komma ihåg, 

och samtidigt ska man kunna 

strukturera stoffet. 

I medeltal 30–40% av de sökande 

kommer in till rättsnotarieutbildningen, 

och med 

urvalsprovet försöker man 

sålla fram det bästa materialet. 

– Om man orkar läsa litteraturen 

och klarar sig bra i provet 

visar det på både intresse 

och anlag. 

Också vid andra universitet 

är urvalsprovet i juridik uppbyggt 

på ett liknande sätt. 

– Vi har nära samarbete 

med juridiska fakulteten vid 

Turun Yliopisto, eftersom vårt 

urvalsprov godkänns där för 

de som vill studera vidare till 

juris kandidat efter att de fått 

rättsnotarieexamen vid Åbo Akademi. 

Bildanalys och 

kritiskt tänkande 

Den sista kategorin av urvalsprov 

är de som mäter personens fallenhet 

för ett visst ämne. Till 

dessa urvalsprov krävs inga förberedelser 

alls, eftersom man i 

provet försöker komma åt den 

sökandes anlag för ett visst ämne. 

Konstvetenskap är ett av ämnena 

inom akademin som har 

den här typen av prov som inte 

alls baserar sig på litteratur. 

– Vårt urvalsprov är ett fallenhetsprov 

där vi mäter elevens 

förmåga att gestalta rummet och 

omgivningen, att tänka kritiskt, 

och att i ord förmedla sin syn på 

konstverk, säger lektor Kari Kot- 


– Vi söker dem som själva drar slutsatser av det 

de ser, säger Kari Kotkavaara som gör frågor till 

urvalsprovet i konstvetenskap. 

kavaara, som gör en del av frågorna 

till urvalsprovet i konstvetenskap. 

– Vi är inte inriktade på att få 

in konstälskare och konstnärer, 

utan potentiella forskare och lärare 

– därför söker vi dem som 

själva drar slutsatser av det de 

ser. 

I urvalsprovet ingår alltid en 

arkitekturfråga, där man till exempel 

utgående från en planritning 

ska beskriva hur man tror 

en byggnad ser ut i verkligheten, 

eller analysera likheter i miljöbilder 

från olika tidpunkter. Det 

som mäts är personens förmåga 

att gestalta det tredimensionella 

rummet och kunna omsätta sina 

tankar i ord. 

En annan typ av fråga är en 

bildfråga, där den sökande i ord 

Bilderna som skulle analyseras i fjolårets urvalsprov 

i konstvetenskap. Till vänster en votivtavla 

som föreställer prosten i Pedersöre Lars Prytz, 

och till höger Harro Koskinens Svinmessias. 

ska beskriva och resonera 

kring en målning, skulptur 

eller byggnad. Det man är ute 

efter i svaret är inte faktakunskap 

om konstverket eller 

konstnären, utan att personen 

gjort självständiga iakttagelser 

och relaterat verket 

till verkligheten. En bildfråga 

som Kotkavaara gjorde till 

fjolårets urvalsprov gick ut på 

att man skulle jämföra en votivtavla 

som föreställer prosten 

i Pedersöre Lars Prytz, 

och Harro Koskinens Svinmessias 

som var ett uttryck 

för popkonsten i slutet av 

1960-talet, och fundera på 

bildernas syfte och sammanhang. 

– Det viktiga är inte att 

man kan historiska detaljer, 

utan att man ser de väsentliga 

skillnaderna. Ett centralt 

tecken i bilderna är krucifixet, 

ett typiskt kristet motiv. 

Den ena bilden är en urgammal 

bildkonvention, medan 

man i den andra ser en dimension 

av revolt. Många trodde att 

Koskinens bild är en propagandabild 

som försvarar veganer, och 

även om det var helt fel är det ett 

ganska bra svar eftersom det är 

en omplacering av det radikala i 

bilden till nutiden, till något som 

är aktuellt för unga i dag. 

I urvalsprovet i konstvetenskap 

ingår också en fråga som 

ska leda den sökande till att berätta 

om sin personliga relation 

till konst och konstvetenskap. 

– Det är egentligen svåra saker 

vi frågar om, men man behöver 

inte ha läst en bok för att kunna 

svara på frågorna – det handlar 

mera om att använda sunt förnuft 

och vardagligt resonemang. 

HEIDI BACKAS

Lönsamt satsa på personalen 

■ Välbefinnande på arbetsplatsen, 

upplevelser om olika arbetsmiljöer 

och administrationens 

roll i universitetssamfundet var 

frågor som behandlades då förvaltningspersonal 

vid Åbo Akademi, 

Svenska handelshögskolan 

och Vasa universitet samlades 

den 7–8 maj till gemensamma 

utbildningsdagar i Vasa. 

Seminariet hölls under temat 

Lära av och om varandra. Deltagarna 

i utbildningen hade förmånen 

att få höra professor Guy 

Ahonen från Hanken, som höll 

ett uppskattat anförande om temat 

Personalens välbefinnande – 

även ekonomiskt betydelsefullt. 

Utöver att han är expert i personalbokslut 

har Ahonen forskat i 

hur personalens hälsa och välbefinnande 

inverkar på företagens 

effektivitet och resultat. Han är 

också ordförande för Hankens 

Må Bra-arbetsgrupp. 

Ahonen fokuserade på Må 

Bra-verksamheten och rehabiliteringsprogram 

inom organisationer 

och dess inverkan på sjukfrånvaro 

och förtidspensioneringar 

som slukar miljoner varje 

år. Med små satsningar kunde 

mycket göras för att höja personalens 

välbefinnande. 

Ahonen ser förhållandet mellan 

sjukfrånvaron och förtidspensionering 

som beroende av 

varandra. En hög sjukfrånvaro 

innebär en lägre nivå förtidspensioneringar 

och tvärtom. Finland 

är ett land med rätt låg sjukfrånvaro 

medan andelen förtidspensioneringar 

är mycket hög. 

– Försöker man pressa ner 

sjukfrånvaron med olika program 

riskerar målsättningen att bli fel. 

Sjukfrånvaro betyder att man 

skall sköta om sin hälsa. Får man 

inte tid att sköta sin riskerar hälsan 

att permanent bli lidande vilket 

i slutändan kan leda till 

förtidspensioneringar. 

Det här är ett problem speciellt 

för Finland. Den finländska 

arbetsmoralen är hög. Man är 

inte gärna borta från arbetet, 

men när orken tryter vill man 

bort från arbetslivet. 

– Arbetet är mycket viktigt för 

finländaren, men efter 50-strecket 

har man kört slut på sig själv. 

Det förebyggande arbetet kan 

genomföras i olika Må Bra-program. 

Må Bra-verksamhetens 

ekonomiska mål är att hålla nere 

den ekonomiska förlust som uppstår 

varje år i sjukfrånvaro och 

förtidspensioneringar. Verksamhet 

inom området må ha funnits i 

årtionden, men det är först under 

90-talet som den blev mer systematisk. 

Ahonen ser det som positivt 

att Må Bra-verksamheten i 

Finland fått en bred front med 

många uttryck. 

– Må Bra-verksamheten måste 

ses långsiktigt. Man kan inte 

tänka i månad eller kvartal utan 

hellre i decennier. Det är en långsiktig 

investering. Verksamheten 

behöver också vara mångsidig för 

att ge så goda återverkningar som 

möjligt. 

Företag i Finland har en positiv 

syn på Må Bra-verksamheten, 

den uppfattas som mycket lönsam. 

Ändå kunde det göras 

mycket mera. 

– Det satsas allt för lite i förhållande 

till de goda effekter investeringarna 

kan få till stånd. 

Arbetsmiljöundersökningar är 

ett viktigt instrument i arbetet 

med personalens välbefinnande. 

Men kunskapsorganisationer 

som universiteten kan ibland 

vara svåra att få med i arbetsklimatundersökningar 

och program. 

– När frihetskomponenten är 

såpass stark som den är i universitetsvärlden 

kan det bli svårt att 

få med personalen i enkäter och 

kontrollsystem. Det här är stora 

utmaningar för oss. 

Guy Ahonen menar dock att 

nyttan med arbetsklimatundersökningarna 

inte kan förringas. 

Det är viktigt att ha uppgifter om 

organisationens tillstånd, ha en 

uppfattning om problemen, svagheterna. 

Än viktigare är att resultaten 

behandlas, att man verkligen 

ser till lösningar och modeller 

för förbättringar. 

Lyckade utbildningsdagar för förvaltningspersonal i Vasa. 

SUSANNA FRÄNDE 

Guy Ahonen talade om välbefinnande. 

Lära av och om varandra 

Förvaltningspersonal från Åbo Akademi, 

Svenska handelshögskolan och 

Vasa universitet samlades till en första 

gemensam utbildning i Vasa 7–8 

maj. Målgruppen var administrativ 

personal på alla nivåer (central-, fakultets- 

och institutionsnivå). Syftet var 

att skapa kontakter till kolleger vid andra 

universitet och lära sig av varandra 

genom erfarenhetsutbyte. Personliga 

kontakter är speciellt viktiga när 

organisationer fungerar på flera orter, 

vilket gäller både ÅA och Hanken. 

Utöver professor Guy Ahonen från 

Hanken föreläste förvaltningsdirektör 

Eila Rekilä (Vasa universitet) som talade 

om förvaltningens utmaningar 

och roll i det komplexa universitetssamfundet. 

ÅA:s personalchef Margita 

Vainio berörde frågor kring 

samverkan och påverkan i vår gemensamma 

arbetsmiljö. En viktig del av 

kompetensutvecklingen skedde i 

grupper, där deltagarna utgående från 

sina arbetsuppgifter och aktuella teman 

(bl.a. det nya lönesystemet, Må 

Bra-verksamhet och intern information) 

kunde ta del av hur man jobbar 

med frågorna vid de tre universiteten. 

Utbildningsdagarna genomfördes så 

att deltagarna kunde använda sitt modersmål. 

Initiativet till sammankomsten 

togs av Åbo Akademi och de drygt 

60 deltagarna hoppades på regelbundet 

återkommande utbildningsdagar. 

ANNA-STINA NYBY 


Ur sin bokhylla plockar Håkan Andersson fram ett exemplar av Ragnar Granits Ung mans väg till Minerva, en bok som 

har ett speciellt värde för honom eftersom den tillhört hans professor Oscar Nikula. 

Med ända från starten 

■ År 1974 var Håkan Andersson 

en av de eldsjälar som drog igång 

Pedagogiska fakulteten i Vasa. Då 

var studenterna få och de yttre 

formerna blygsamma. När professor 

Andersson nu nästan tre 

decennier senare går i pension 

har Åbo Akademis Vasaenhet 

vuxit kraftigt och står inför en 

viktig milstolpe, uppbyggandet av 

ett eget campusområde i Strandkvarnen. 

Det var ett entusiastiskt 

gäng som satte igång lärarutbildningen 

i mitten av 1970-talet. 

– Någon tid att tvivla och oroa 

oss hade vi inte, det var bara att 

köra på för fullt hela tiden med 

undervisning och administra- 


tion, trots att vi inte hade någon 

erfarenhet. Erfarenheten skaffade 

vi oss efterhand, säger Andersson. 

Pedagogiska fakulteten skiljde 

sig redan från starten från övriga 

akademin såtillvida att den var 

statsfinansierad ända från början, 

medan resten av ÅA förstatligades 

först 1981. Det beror på 

att PF hade hand om sådan utbildning 

som var statsfinansierad 

också i resten av landet. 

När professor Andersson ser 

tillbaka på de senaste tre decenniernas 

utveckling av ÅA:s Vasaenhet 

lyfter han fram flera 

viktiga milstolpar. 

– Det betydde mycket för oss 

när klasslärarutbildningen blev 

en akademisk examen och klasslärarna 

fick titeln pedagogie 

magistrar. 

Etableringen av den samhällsvetenskapliga 

utbildningen 1981 

var enligt Andersson ett annat 

viktigt steg i utvecklandet av Vasaenheten.Samhällsvetenskapen 

i Vasa startade i ESF:s regi, 

men blev en sektion inom PF 

1984. 

År 1986 inleddes den vårdvetenskapliga 

utbildningen, och 

1992 slogs vårdvetenskapen och 

samhällsvetenskapen ihop till en 

fakultet, SVF. Samma år skrota- 

Nyblivna pensionären Håkan Andersson en eldsjäl bakom PF.

des den dåvarande förvaltningsenheten 

Österbottens högskola 

som uppstått i slutet av 1980-talet 

och varit ett samordningsorgan 

mellan ÅA och Svenska Handelshögskolans 

Vasaenhet. 

– Dåvarande ÖH hade i det 

skedet tömts på sitt ideologiska 

innehåll och hade inga förutsättningar 

att vidareutvecklas, säger 

Andersson. 

1988 var också ett betydelsefullt 

år för Vasaenheten. Det var 

då PF fick sina första doktorer 

(Viking Brunell, Sven-Erik 

Hansén och Rainer Nyberg). 

Men den milstolpe som Håkan 

Andersson speciellt vill lyfta fram 

inföll den 21 maj 1999 när 27 

doktorer promoverades i Vasa 

under högtidliga former. Något 

besviken har han ibland varit 

över den lätt föraktfulla attityd 

gentemot det akademiska som 

han kunnat skönja i Österbotten. 

– Av gammalt har autodidakten 

varit idealet här, österbottningen 

har nästan varit stolt över 

att inte ha någon utbildning. Det 

har varit en ganska nedslående 

inställning men långsamt håller 

trenden lyckligtvis på att svänga, 

säger Andersson, som bland annat 

ser Vasa Litteraturfest som 

ett resultat av den ökade utbildningsnivån 

i regionen. 

Enligt Andersson har Österbotten 

nog gärna velat ha högskoleutbildning 

men haft svårare 

att acceptera och ge spelrum åt 

dem som utbildat sig. 

– Det österbottniska och det 

universitetsmässiga måste gå 

hand i hand. I annat fall blir vi 

inte bara en geografisk, utan också 

en mental filial, säger Andersson, 

och nämner än en gång 1999 

års doktorspromotion som ett 

viktigt steg på vägen. 

Något oroad är han över de allt 

större förväntningarna på att 

universiteten ska tjäna samhällets 

intressen och ge samhället 

kortsiktiga nyttoeffekter, i stället 

för att vara en plats för tankemässiga 

avantgardister. 

– Allt mer av tanketiden går 

numera åt till organiserad mötesverksamhet. 

Vi håller på att organisera 

bort den viktiga tiden för 

eftertanke. Det här är en utveckling 

som borde bromsas, säger 

han. 

Viktigt för Vasaenhetens vore 

enligt Andersson att nu satsa på 

den inre kvalitativa utvecklingen 

och fördjupningen av kunskapsperspektivet. 

– Socialpolitiken som kom till 

härom året har varit en bra förstärkning 

av enheten, den passar 

bra i den österbottniska miljön. 

Satsningen på media med egen 

produktion är något som ligger i 

tiden och som på ett viktigt sätt 

höjt Vasaenhetens profil. Och 

inte minst är det viktigt att lyfta 

fram lärarkåren, den som har en 

unik möjlighet att fostra den 

uppväxande generationen, något 

som anses så självklart att vi ofta 

glömmer bort det. 

Också som pensionär ska Håkan 

Andersson ägna sig åt forskning, 

men nu med lite friare 

tidtabell. Dessutom tänker han 

återuppta dragspelandet, som 

han prövade på i sin ungdom 

men som sedan föll i glömska. Ett 

dragspel fick han i pensioneringsgåva 

från arbetskamraterna. 

Piano och gitarr spelar han sedan 

tidigare. 

– Och så ska jag ägna mig mer 

åt att vara morfar, säger han. 

Familjen består förutom av 

den ettåriga dottersonen, av hustrun, 

en vuxen dotter och en femtonårig 

son. 

PATRIK HARALD 

Taklagsfest vid Strandkvarnen 

■ Efter fem år av planering och ombyggnad 

kunde byggjobbare, akademifolk och inbjudna 

gäster fira taklagsfest i Strandkvarnen i 

Vasa den 16 maj. Vid årsskiftet är den gamla 

fabriksbyggnaden inflyttningsklar. Då ska 

hela ÅA i Vasa, som nu är utspritt på tolv 

adresser, vara samlat under ett tak. Bakom 

Strandkvarnenprojektet står Fastighetsaktiebolaget 

Akademill som till lika delar ägs av 

Harry Schaumans Stiftelse och Stiftelsen för 

Åbo Akademi. Ombyggnaden har i huvudsak 

planerats av arkitektbyrå Quad-Arkkitehdit 

under ledning av arkitekt Ilkka Laitinen, och 

huvudbyggnadsentreprenör är YIT Rakennus. 

Nyttoarealen i Strandkvarnen är 18 658 

kvadratmeter, varav Åbo Akademi förfogar 

över 16 157 kvm. 2 440 kvm hyrs ut till utomstående 

företag. Vasa Ångkvarn/Cultor 

verkade i Strandkvarnen från år 1891 till 

1992. Därefter har fastigheten hyst en 

mängd småföretag och fungerat som replokal 

för stadens rockband, fram till 1998 när 

planeringen av ombyggnaden inleddes. –PH 

M.A. Numminen underhöll gästerna vid Strandkvarnens taklagsfest. 

Från vänster Erik Sjöberg, Håkan Nordman, Kaj Ericsson och Sven- 

Erik Hansén. 


FORSKNING 

AKTUELL 

Unik handikappforskning 

■ Många av Åbo Akademis byggnader 

är i detta nu otillgängliga 

för handikappade studerande, 

till exempel i Sibeliusmuseum 

kan man inte ta sig ner för trappan 

till Braheauditoriet i rullstol 

och huset saknar också rymliga 

toaletter. 

– Man vill inte bygga om Sibeliusmuseum 

eftersom det är 

skyddat, men byggnadens rättigheter 

borde inte vara viktigare än 

människornas rättigheter. Gamla 

byggnader lider dessutom inte av 

att man gör dem tillgängliga, till 

exempel Ateneum i Helsingfors 

har ju gjorts om och fungerar bra, 

säger Hanna Väätäinen. 

Väätäinen är doktorand vid 

Åbo Akademi, och disputerar den 

6 juni i musikvetenskap på avhandlingen 

”Rumbasta rampaan. 

Vammaisen naistanssijan ruumiillisuuspyörätuolikilpatanssissa”. 

Syftet med avhandlingen är 

att undersöka hur kön och handikapp 

konstrueras i tävlingsdans. 

Väätäinen vill också öka medvetenheten 

om rörelsehindrades 

rättigheter och behov. 

Den ursprungliga idén var att 

undersöka handikappade kvinnors 

relation till musik och 

Väätäinen kontaktade Tröskeln 

r.f, en människorättsorganisation 

för handikappade, i hopp om att 

via den kunna nå lämpliga personer 

att intervjua. Den första personen 

hon fick kontakt med var 

åbobon Maija Ylinen, som var 

aktiv rullstolstävlingsdansare under 

åren 1997–99 och under den 

tiden också vann det finska mästerskapet 

i grenen. 

– Det som Ylinen berättade om 

sin fritidssysselsättning i den första 

intervjun var så fängslande 

och mångfacetterat att jag bestämde 

mig för att koncentrera 

avhandlingen på dans, berättar 

Väätäinen. 

Maija Ylinen har läst genom 

och kommenterat all text i Väätäinens 

avhandling, och också 

haft möjlighet att ändra tolkningarna 

i den. 

Hanna Väätäinen disputerar om rullstolstävlingsdans. 


Hanna Väätäinen efterlyser en kartläggning av i vilken mån Åbo Akademis 

byggnader är tillgängliga för handikappade. 

– Jag har försökt skapa en dialog, 

för i en etnografisk studie 

som den här tycker jag inte att jag 

hade kunnat skriva sådant som 

Ylinen inte accepterar. Vissa av 

mina tolkningar bygger på forskning 

som är främmande för henne, 

men jag ville ändå att de inte 

skulle kännas fel för henne, säger 

Väätäinen.

För sin doktorsavhandling har 

Väätäinen förutom intervjuer 

också gjort annat fältarbete, till 

exempel observerat och videofilmat 

danslektioner och tävlingar. 

Hon har också gjort en deltagande 

observation då hon själv under 

tre års tid tog lektioner i 

sällskapsdans för rullstolsdanspar. 

– Men de lektionerna var inte 

för tävlingsdansare, utan bara för 

deltagarnas nöjes skull. Själv 

hade jag aldrig sett rullstolstävlingsdans 

innan jag började med 

avhandlingen, berättar Väätäinen. 

Rullstolstävlingsdans är en 

ganska ny gren i Finland. Den 

slog igenom i början av 1990-talet, 

då antalet aktiva dansare 

snabbt ökade. Sedan dess har intresset 

minskat en aning, antalet 

par som tävlar och övar regelbundet 

är idag ganska litet. 

Röjer ny mark 

Det har hittills forskats väldigt litet 

i rullstolsdans, och ingenting 

alls i rullstolstävlingsdans, så 

Hanna Väätäinen röjer ny mark. 

Handikappforskning inom 

musikvetenskap är också ganska 

nytt. Då handikappsfrågor tagits 

upp på det området har det hittills 

oftast handlat om forskning i 

musikterapi. 

– Jag försöker teoretisera den 

handikappade kvinnan som en 

aktiv deltagare också i situationer 

som vid första anblicken erbjuder 

henne en passiv position. I dans 

är till exempel förande och följande 

intressant just ur den synvinkeln. 

Följande beskrivs i 

allmänhet som passiv anpassning, 

men i rullstolsdans finns 

det enligt min mening drag som 

visar att följarpositionen kräver 

en mycket aktiv insats i dansen. 

En hel del feministiskt intriktad 

handikappforskning har 

gjorts tidigare. Väätäinen har studerat 

kvinnoforskning både vid 

Åbo universitet och Åbo Akademi, 

och säger att hon för sin avhandling 

har haft stor nytta av 

Åbo Akademis institut för kvinnoforskning 

och dess bibliotek. 

Med sin doktorsavhandling 

deltar Väätäinen i en diskussion 

som just nu är mycket aktuell 

inom handikappforskning och feministisk 

forskning, nämligen 

den om relationen mellan det 

materiella och det diskursiva. 

Väätäinen tycker att det är intressant 

att studera inte bara hur 

diskurser konstruerar kroppar, 

utan också hur kroppar med sina 

former, egenskaper och konturer 

konstruerar diskurser. 

– Jag vill synliggöra hur kroppar 

ifrågasätter normer, och arbetsprocessen 

har övertygat mig 

om att det lönar sig att undersöka 

kroppen både på abstrakt och 

teoretisk, samt konkret och empirisk 

nivå. Också små detaljer 

kan innehålla väldigt viktig kunskap 

när man analyserar hur kön 

och handikapp konstrueras med 

rörelser och verbala diskurser. 

– Enstaka ord kan vara intressanta, 

till exempel det att finska 

rullstolstävlingsdansare kallar 

rumba för ”rampa”, alltså krympling. 

Sådant är viktigt för att skapa 

en gruppgemenskap. Också 

vissa små rörelser som man först 

knappt lägger märke till, exempelvis 

enstaka hand- eller huvudrörelser 

på en danslektion, 

betyder mycket för vad som anses 

acceptabelt respektive oacceptabelt. 

Hanna Väätäinen är inte den 

enda handikappforskaren vid 

Åbo Akademi, men hon är just nu 

den enda som sysslar med feministisk 

handikappforskning inom 

ämnet musikvetenskap. Också 

på det sättet är hennes forskning 

unik. 

– Jag tycker inte att det har varit 

någon brist att de andra här 

inom ämnet musikvetenskap är 

specialiserade på annat. Diskussionerna 

på forskarseminarierna 

har varit mycket givande. Jag 

tycker inte att en bra diskussion 

kräver människor från samma 

område, och till exempel inom 

musikvetenskap finns det ändå 

vissa saker som är gemensamma 

för alla. 

Fortsätter att ta ställning 

Väätäinen började jobba med sin 

doktorsavhandling år 1998. Innan 

dess hade hon skrivit sin gradu 

vid Åbo universitet. Den handlade 

om musik- och könsuppfattningarna 

hos kompositörgruppen 

Les Six, som verkade i 1920-talets 

Paris. 

– Min handledare vid Åbo universitet 

var Pirkko Moisola och 

då hon blev professor vid Åbo 

Akademi följde jag efter henne. 

Jag tyckte att vårt samarbete 

fungerade så bra att jag vill fortsätta 

med henne som handledare, 

berättar Väätäinen. 

Framöver vill Väätäinen fortsätta 

med dansforskning och hon 

har planer på nytt fältarbete som 

involverar en dansgrupp i Åbo 

med både handikappade och 

ickehandikappade medlemmar. 

Väätäinen vill också fortsätta 

ta ställning till handikappfrågor 

som rör dans och musik. 

– Handikappade kvinnor i Åbo 

har till exempel ganska dåliga 

möjligheter att delta i olika aktiviteter, 

och det behövs en ökad 

medvetenhet om det. Man kan 

anpassa lokaler och skapa tillgängliga 

miljöer så att handikappade 

människor kan vara med i 

vanliga dansföreningar. Det skulle 

vara viktigt för oss handikappade 

kvinnor att ha möjlighet att 

skapa dansaktiviteter för både 

oss själva och ickehandikappade. 

Vi behöver valmöjligheter, det 

räcker inte med att bara en enda 

förening har handikappdans för 

kvinnor. 

Och det behovet av större 

medvetenhet gäller alltså inte 

bara danslokaler, utan också universitet. 

Väätäinen säger att man 

till exempel vid universiteten i 

Sverige är mycket mera medvetna 

och avancerade på den punkten 

än i Finland. Också Åbo 

universitet har haft ett tillgänglighetsprojekt, 

inom vilket man 

kartlagt situationen i alla byggnader. 

– Ett motsvarande projekt behövs 

också vid ÅA. Dels för att 

det finns handikappade studerande 

här, men också för att vissa 

handikappade inte vill söka in hit 

för att de vet att husen är otillgängliga, 

säger Väätäinen. 

MICHAEL KARLSSON 

Hanna Väätäinens doktorsavhandling 

består av fem tidigare publicerade artiklar, 

plus en sammanfattande inledning. 

Den nyaste av de fem artiklarna 

finns med i den nyutkomna antologin 

”Tanssi tanssi. Kulttuureja, tulkintoja.” 

(red. Helena Saarikoski). Väätäinen 

disputerar för doktorsgraden i 

musikvetenskap den 6 juni. 


Talande apor och leende katter 

■ Phalén-picknickar kallas de 

årliga sammankomsterna mellan 

filosofer i Uppsala och vid Åbo 

Akademi som (med några avbrott) 

pågått sedan 1970. Årets 

picknick, som ordnades i Åbo 3–4 

maj, var mera omfattande än 

vanligt. Temat var Wittgenstein 

och den filosofiska psykologin. 

Docent Olli Lagerspetz öppnade 

symposiet. Han konstaterade 

att den filosofiska psykologin 

behandlar frågor som berör människans 

inre liv, till exempel avsikt, 

varseblivning, känsla och 

mening. Det är inte fråga om att 

konkurrera med den empiriska 

forskningen inom psykologin, 

utan om att bli klar över de begrepp 

vi använder när vi talar om 

människors liv. 

En central fråga i det här sammanhanget 

är vad det innebär att 

vara en varelse som har ett språk. 

Frågan berördes i flera av föredragen. 

Pär Segerdahl (Uppsala) 

talade under rubriken Philosophy 

and primate culture om försöken 

att lära apor tala. Han berättade 

att kontakten med bonobochimpanser 

hade fått honom 

att helt ompröva sin syn på språket. 

Försöken att lära apor tala 

misslyckades konsekvent så 

länge man utgick från att undervisningen 

borde bestå i att med 

noggrant reglerade metoder ge 

djuren vissa klart avgränsade och 

mätbara lingvistiska färdigheter. 

Läget blev ett helt annat när man 

började betrakta talundervisningen 

som en del av en spontan 

och oreglerad samverkan mellan 

människor och apor. 

Relationer mellan människor 

och djur var också en av utgångspunkterna 

för Göran Torrkullas 

(Åbo) föredrag, med titeln Unconcluded 

remarks on smiling and 

its endless multiplicity of expressions. 

Han konstaterade bland 

annat att han aldrig sett sina katter 

småle, men att detta inte heller 

betyder att något saknas i 

relationen: den tar sig bara andra 

uttryck. Ett spädbarn som aldrig 

ler mot oss skulle däremot inge 

oss bekymmer. Att vi är leende 

varelser är i grunden en del av 

vår mänsklighet. Oförmågan att 


le innebär en brist på uppmärksamhet 

eller mottaglighet som 

också har en moralisk dimension. 

Ytterst hänför sig diskussionen 

till frågan om de spontana uttryckens 

roll i den mänskliga tillvaron. 

Professor Jakob Meløe 

(Tromsø) talade kring temat What 

do we learn when we learn to 

speak? Han berättade om sitt pågående 

forskningsprojekt som 

bland annat handlar om hur barnet 

växer in i språkgemenskapen 

– ett projekt som inspirerats av 

hans erfarenheter av sina egna 

barnbarn. Vad sker när röster blir 

till ord i barnets öron? Hur lär sig 

spädbarnet rikta sin gråt? 

FD Christoffer Gefwerts 

(Helsingfors) föredrag hade rubriken 

Conceptual Investigations: A 

Paradigmatic Alternative to Generative 

Cognitive Science? Case: An 

Anthropological-Interactionist 

Approach to Specific Language 

Impairment. Han redogjorde för 

debatten mellan generativister 

och interaktionister när det gäller 

att förklara språkstörningar, och 

för de fruktlösa försöken att lokalisera 

en specifik språkgen. 

Lagerspetz’ föredrag hette 

Wittgenstein and the ecology of colour 

perception. Han diskuterade 

den klassiska frågan om färger är 

sekundära egenskaper, det vill 

säga om vi tillskriver tingen färger 

trots att de egentligen inte 

har dem. Han konstaterade, med 

hjälp av en serie diapositiv, att relationen 

mellan färgseende och 

fysik är betydligt mera sammansatt 

än vi vanligen inbillar oss. 

Det som stämmer in på färgprover 

i schematiska framställningar 

kan inte restlöst tillämpas i en 

naturlig situation. Färgvärdet på 

en bestämd punkt bestäms i ett 

sammanhang där belysningen, 

tredimensionaliteten och andra 

makroskopiska faktorer spelar in. 

Målarkonsten utnyttjar detta då 

den använder ”vanliga” färger 

som brunt och svart för att återge 

”avvikande” färger som guld. 

Många av föredragen hade sin 

utgångspunkt i filosofernas egna 

erfarenheter, något som inte är 

självskrivet i filosofiska samman- 

hang. De var också inspirerade av 

Wittgensteins tänkande, främst 

av hans kritik mot vår tids tendens 

att förlita sig på ett naturvetenskapligt 

tänkande också när 

det förekommer utanför sitt rätta 

sammanhang. Det finns bland 

dagens akademiska filosofer ett 

visst motstånd mot Wittgensteins 

filosofi, något som ofta 

sammanhänger med en misstro 

mot ett sätt att bedriva filosofi där 

individuella erfarenheter ges en 

roll (som utgångspunkt, inte som 

giltighetsvillkor). 

Denna problematik togs upp 

av professor Sören Stenlund 

(Uppsala) i ett föredrag med titeln 

Philosophy and Honesty. Han 

konstaterade att många fackfilosofer 

betraktar Wittgenstein som 

en oseriös tänkare, eftersom han 

inte formulerar någon bestämd 

position som han är beredd att 

försvara, men hävdade att Wittgenstein 

i själva verket avsiktligt 

undviker denna form av allvar, 

eftersom den lätt blir en källa till 

intellektuell oärlighet. Den filosofiska 

reflektionens syfte är att 

nå en fördjupad förståelse av 

problemen, inte att spika teser 

eller bevisa teorier. Den som vill 

slå vakt om sin ärlighet riskerar 

emellertid att komma på kant 

med de värderingar som är förhärskande 

inom dagens akademiska 

värld. 

Professor James Conant (Chicago) 

talade under rubriken The 

so-called resolute reading of Wittgenstein’s 

Tractatus and some of 

its critics. En vanlig uppfattning 

är att Wittgensteins ungdomsverk 

utgjorde själva höjdpunkten 

i den seriösa, opersonliga filosofin 

i Stenlunds mening. Conant 

försvarade däremot en syn på 

Wittgensteins ungdomsverk som 

han utvecklat tillsammans med 

Cora Diamond. Enligt deras 

uppfattning var avståndet mellan 

den unge och den mogne 

Wittgensteins tänkande inte så 

stort som man ofta föreställt sig. 

Inte heller den unge Wittgenstein 

var enligt Conant en ”seriös” filosof 

i Stenlunds mening. 

LARS HERTZBERG

MfÅA NOTERAR 

Wrede akademiforskare 

■ PD Sirpa Wrede har utnämnts till akademiforskare av 

Forskningsrådet för kultur och samhälle vid Finlands Akademi 

för en femårsperiod. Under tiden 1.8.2003– 

31.7.2008 är Wrede anställd av Finlands Akademi, och 

anknuten till Institutionen för allmän samhällsforskning 

och ämnet sociologi vid Åbo Akademi. Temat för Wredes 

forskning är Professionalismens nya dynamik inom omsorgsyrken. 

Ny professor i reglerteknik 

Docent Kurt-Erik Häggblom har av kansler utnämnts till 

professor i reglerteknik. Utnämningen gäller från den 1 

augusti 2003. 

Salminen ny docent 

Kansler Bertil Roslin har den 14 maj utnämnt filosofie 

doktor Tiina Salminen till docent i strukturbiokemi vid 

matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. 

Rätt ska vara rätt 

I MfÅA 8/2003 skrev vi om att Pekka Santtila utnämnts 

till docent vid humanistiska fakulteten, men ämnet för 

docenturen var felaktigt. Det är i rättspsykologi som Santtila 

är docent. 

Vårens sista nummer 

av MfÅA utkommer 

måndagen den 9 juni 

– deadline den 2 juni. 

Arbetarskyddet ordnar en 

UTBILDNINGSDAG 

om bl.a. den nya arbetarskyddslagen och företagshälsovårdslagen, 

onsdagen den 4 juni 2003 kl. 9.00–12.00 i 

aud. Ringbom i Axelia II. 

Föreläsare är jurist Vesa Ullakonoja från Åbo och Björneborgs 

arbetarskyddsdistrikt. Utbildningen är ÅA intern och 

riktar sig till förmän och ÅA:s ledning, arbetarskyddsfullmäktig 

och -ombud och andra aktiva och intresserade 

inom ÅA. 

Förhandsanmälan till arbetarskyddschef John Lassus per 

e-post (helst) john.lassus@abo.fi eller per tfn 80 4434 

senast 30 maj 2003. Utbildningen är gratis. 

CALL FOR APPLICATIONS 

TO THE GRADUATE 

SCHOOL IN CHEMICAL 

ENGINEERING 

The Graduate School in Chemical Engineering, GSCE, is 

an opportunity for you to continue your studies in Chemical 

Engineering and receive a Ph.D. within four years. The 

GSCE is aimed at students whose doctoral thesis project 

involves extensive use of the Chemical Engineering methods 

applied in industrial processes or production units. 

The GSCE is a post graduate program supported by the 

Ministry of Education and the Academy of Finland and 

jointly organised by: 

- Åbo Akademi University 

- Helsinki University of Technology 

- Lappeenranta University of Technology 

- University of Oulu 

The Graduate School Program Offers: 

- unique course program 

- annual progress reviews 

HOW TO APPLY? 

Applicants should have at least a Master’s degree in Chemical 

Engineering or receive their degree before August 1, 

2003. In this application procedure you can apply for a position 

at the GSCE with salary (A18) paid by the GSCE. Alternatively, 

you can apply for participation without salary. In the 

latter case however, you should have other funding available 

to enable you to do full-time Ph.D. research work within 

the GSCE program. 

The new positions at the GSCE start on August 1, 2003. 

The application deadline is June 5, 2003. The application 

must contain the following items in English: 

- completed application form (available on the Internet 

http://www.abo.fi/gsce) 

- curriculum vitae 

- copies of relevant diplomas 

- summary of the research plan, with the approval of 

supervising professor in the GSCE 

- financial plan, indicating whether funding from the 

Graduate School is desired. 

Applications should be submitted to the Board of the Graduate 

School in Chemical Engineering, c/o Maria Ljung (see 

address below). The Board of the Graduate School will 

make the final selection of the students on June 16, 2003. 

Additional information can be obtained from: 

Program Director Prof. Mikko Hupa, Åbo Akademi University, 

Biskopsgatan 8, 20500 Åbo, Phone: +358 2 215 4454, 

E-mail: mikko.hupa@abo.fi 

Program Coordinating Assistant Maria Ljung, Åbo Akademi 

University, Biskopsgatan 8, 20500 Åbo, Phone: +358 2 215 

4831, E-mail: maria.ljung@abo.fi 


DISPUTATIONER 

RELIGIONS- 

ETENSKAP 

V 

FM Måns Broo disputerar i religionsvetenskap 

fredagen den 6 juni. Avhandlingen 

heter ”As Good as God: 

The Guru in Gaudiya Vaisnavism”. 

■ Disputationen äger rum i aud. 

Ringbom, Axelia II, Biskopsgatan 

8 kl. 10. Opponent är prof. Knut 

A. Jacobsen, Universitetet i Bergen, 

och som kustos fungerar 

prof. Nils G. Holm. 

Så här sammanfattar Måns 

Broo själv sin avhandling: 

”Avhandlingen syftar till att 

identifiera, undersöka och karakterisera 

guru-institutionen inom 

Gaudiya- eller den bengaliska 

vaisnavismen. Denna hinduiska 

bhakti-rörelse grundades av Caitanya 

(1486–1533) och har i dag 

ca två miljoner anhängare, främst 

i östra Indien, men i och med moderna 

rörelser som ISKCON (The 

International Society for Krishna 

Consciousness, ”Hare Krishna”) 

har den under de senaste decennierna 

också spridits utanför Indien. 

Rörelsen är känd bl.a. för 

den vikt den fäster vid gurun, och 

för att den utarbetat en omfattande 

teologi kring guruns ontologiska 

position, något som gör att 

den är ett tacksamt studieobjekt 

för en mer allmän förståelse av 

den pan-hinduiska guru-institutionen. 

Materialet för avhandlingen 

består främst av rörelsens egna 

medeltida sanskrit- och bengalitexter 

samt nytt etnografiskt material 

insamlat genom deltagande 

observation och intervjuer 

med guruer och lärjungar i rörel- 


sens viktigaste centra i Indien. 

En stor del av materialet är tidigare 

opublicerat eller oöversatt 

till västerländska språk. Metoderna 

för att bearbeta detta material 

har hämtats från flera av 

religionsvetenskapens grenar, såsom 

religionshistoria, -antropologi 

och -sociologi. Kombinationen 

av textanalys och fältforskning 

är viktig, eftersom tidigare 

forskning på detta område 

tenderat att försumma någondera. 

Eftersom gaudiya vaisnavismen 

i sina urkunder och också på 

gräsrotsnivå i dag starkt betonar 

vikten av att guruerna skall vara 

både individuellt karismatiska 

och innovativa men också skrifttrogna, 

utgår jag i min teoretiska 

analys av materialet ifrån begreppen 

kanon och karisma. 

Dessa begrepp har i en västerländsk 

kontext ofta setts som 

starkt motstridiga, medan jag visar 

att de i denna tradition – och 

kanske mer allmänt i en indisk 

kontext – är symbiotiskt beroende 

av varandra. För att underlätta 

förståelsen av de normativa, teologiska 

texterna använder jag 

mig av Roy Rappaports typologi 

över olika nivåer av förståelse. 

Jag definierar gurun i gaudiya 

vaisnavismen som en karismatisk 

person som visas särskild vördnad 

av en eller flera människor 

på grund av att han gett honom/ 

dem invigning och/eller särskilt 

viktiga andliga råd. För att belysa 

guruns karisma, går jag i avhandlingens 

andra del igenom vad rörelsens 

kanon stipulerar om 

gurun, invigning och lärjungen, 

och jämför det med det moderna 

materialet. Denna jämförelse leder 

till mer allmänna insikter om 

karismatiskt ledarskap och tolkandet 

av kanoniska skrifter. 

Vid sidan om den nya och bättre 

definitionen av gurun, är avhandlingens 

viktigaste resultat 

den nya typologi jag presenterar i 

del tre för att bättre analysera guruns 

beteende i förhållande till 

lärjungen. Den består av sju olika 

roller som varje guru i denna tradition 

tidvis måste iträda (förälder, 

lärare, feodalherre, traditionsförmedlare,traditionsförnyare, 

länk mellan lärjunge och 

Gud och manifestation av Gud), 

men av vilka individuellt karismatiska 

guruer också kan välja ut 

någon som de vill betona mer. En 

analys av dessa roller visar väl 

skillnaden mellan institutionell 

och personlig karisma, och hur 

gurun oberoende av egen karisma 

alltid är bunden till kanon.” 

MUSIKVETENSKAP 

FM Hanna Väätäinen disputerar i 

musikvetenskap fredagen den 6 juni. 

Avhandlingen heter ”Rumbasta 

rampaan. Vammaisen naistanssijan 

ruumiillisuus pyörätuolikilpatanssissa.” 

■ Disputationen äger rum kl. 

12.15 i aud. Salin, Axelia II, Biskopsgatan 

8. Opponent är docent 

Helena Saarikoski, Helsingfors 

universitet, och som 

kustos fungerar FD Petri Hoppu. 

Så här sammanfattar Väätäinen 

själv sin avhandling: 

”Rampa är en benämning som 

rullstolstävlingsdansare har givit 

åt rumba. Från rumba till rampa 

är en feministisk etnografi om 

den kvinnliga rullstolsdansarens 

kroppslighet i tävlingsdans, 

framför allt i kombidans där en 

rullstolsanvändare dansar med 

en gående partner. Analysen av 

kroppslighet sker genom att undersöka 

hur kön och handikapp 

konstrueras i en kvinnlig tävlingsdansares 

verksamhet. Jag 

analyserar konstruktion av kvinnokroppen 

i ett fältarbetsmaterial 

som jag samlade in mellan 

åren 1998 och 2001 i Åbo bland 

Turun Erityisliikuntas dansare.

Materialet domineras av en dansares, 

Maija Ylinens, erfarenheter 

och aktiviteter. Materialet 

består av intervjuer med både 

dansare och lärare, videoinspelningar 

av danstävlingar och deltagande 

observation på sällskapsdanslektioner.Avhandlingen 

hör till kulturforskning inom 

musik och dans och dess teoretiska 

referensram består av feministiska 

teorier om könsskillnad. 

Jag närmar mig frågor kring 

kroppslighet genom att analysera 

detaljer som förekommer i dansarnas 

rörelser och språk. Som 

analysmetod använder jag en 

närläsningsmetod där detaljer i 

både kroppspråk och verbal diskurs 

relateras till frågor som är 

centrala från tävlingsdanskulturens 

och den handikappspolitiskt 

inriktade feminismens synvinkel. 

Framställningar av kön 

och handikapp består av små saker 

vars betydelser är omfattande. 

I rullstolstävlingsdans konstrueras 

kön och handikapp i 

handlingar som är paradoxala 

och tillåter många tolkningar. 

Analysen deltar i en aktuell teoretisk 

diskussion kring relationen 

mellan det materiella och det diskursiva 

som pågår i feministisk 

och handikappsteoretisk forskning. 

Kännetecknande för denna 

diskussion är intresset för inte 

bara hur diskurser konstruerar 

kroppar, men också hur de materiella 

kropparna kan påverka diskurser 

om kön och handikapp. 

Avhandlingen består av fem 

artiklar och en inledande del. I 

den första artikeln undersöker 

jag rullstoldansarens handikappsidentitet 

genom att analysera 

kroppens representationer i 

den första intervjun med Ylinen. 

Jag fokuserar på tre betydelser 

kroppen fick i den här intervjun 

och betraktar dem diskursanalytiskt 

i heterosexualitetens, vithetens 

och rullstolsanvändningens 

kontexter. 

I den andra artikeln undersöker 

jag framställningen av könet i 

Maija Ylinens tango- och rumbakoreografier. 

Jag analyserar 

förar- och följarpositioner, mannens 

och kvinnans gemensamma 

snabba huvudrörelser i tango 

och kvinnans handrörelser i 

rumba. Den tredje artikeln är en 

karnevalteoretisk tolkning av Ylinens 

fel på dansgolvet. Fel betraktas 

inte som resultat av en 

misslyckad prestation utan som 

handlingar som stöder den dansande 

kvinnans handikappsidentitet. 

Den fjärde artikeln behandlar 

observation som fältarbetsmetod, 

dansobservationens feministiska 

möjligheter och tittandet 

som maktanvändning. Den femte 

artikeln fokuserar på handikappade 

dansares kroppsliga aktörskap 

genom att analysera runda 

former i vals. Den undersöker relationer 

mellan hjälpmedel, handikappade 

och icke-handikappade 

kroppar och musik i finländsk 

vals och wienervals. Observationer 

från danslektioner 

och -tävlingar sammankopplas 

med rullstolsdansens representationer 

i media.” 

PSYKOLOGI 

PeM Ann-Sofie Selin disputerar i 

psykologi onsdagen den 4 juni på avhandlingen 

”Pencil grip: A descriptive 

model and four empirical studies”. 

■ Disputationen äger rum i aud. 

Salin, Axelia II, Biskopsgatan 8 

kl. 12.15. Opponent är prof. Steve 

Graham, University of Maryland, 

USA och som kustos fungerar 

prof. Matti Laine. 

Så här sammanfattar Ann-Sofie 

Selin själv sin avhandling: 

”Det finns få undersökningar 

av penngrepp. Den forskning 

som finns har undersökt handens 

utveckling hos barn under skolåldern 

medan undersökningar av 

handskriven text koncentrerats 

på skrivhastighet och textens läslighet. 

Endast några få studier 

har sammanfört dessa frågor. 

Därtill är de befintliga studierna 

svåra att jämföra beroende på att 

de är metodologiskt inkompatibla. 

De operationella definitioner 

som ofta använts är visserligen 

rationella, men de förenklar 

verkligheten. Å andra sidan är 

beskrivningar baserade på detaljerade 

deskriptorer opraktiska 

och svårhanterliga. 

Syftet med min forskning är 

att bidra med kunskap om penngreppet 

och dess inverkan på 

skrivprocessen och på handskriften. 

Min avhandling introducerar 

en deskriptiv tvådimensionell 

modell som möjliggör kategorisering 

av penngrepp i syfte 

att studera dess verkningar på 

och samband med skrivandet i 

verkligheten i klassrummet. Modellen 

appliceras i fyra empiriska 

studier av skolbarns penngrepp 

under de sex första åren av formell 

skrivundervisning. Studie 1 

beskriver penngrepp hos ca 500 

finländska elever. Alla penngrepp 

har fotograferats och kategoriserats 

med hjälp av erfarna 

lärare. Resultaten visar att de 

flesta finländska penngreppen 

liknar det traditionella dynamiska 

trepunktsgreppet. Alla läsare 

som haft en ambitiös lärare i ettan 

minns kanske hur hon formade 

handens fingrar till ett grepp 

kring pennan med förhoppningsvis 

tre avslappnade fingrar. Signifikanta 

könsrelaterade skillnader 

förekommer. Flickornas 

grepp är oftare spända än pojkarnas. 

I den andra studien har jag tittat 

på om penngrepp består eller 

förändras under de fem första 

skolåren hos ca 120 elever. Denna 

uppföljningsstudie visar både på 

förväntade och icke-förväntade 

förändringar hos en fjärdedel av 

de observerade eleverna. Det visade 

sig att förändringar sker antingen 

på greppsdimensionen, 

som fördelar penngreppen i precisions- 

och styrkegrepp eller på 

den andra dimensionen som be- 


DISPUTATIONER, forts. 

skriver greppets ledighet, men 

inte samtidigt på båda dimensionerna. 

Denna upptäckt visar att 

den för penngreppet nödvändiga 

stabiliteten uppnås antingen genom 

förändring av själva greppet 

om pennan eller bruket av kraft. 

Denna upptäckt ökar insikten om 

när grund för eventuell intervention 

i syftet att påverka penngreppet 

föreligger vilket för en 

verksam pedagog är av betydelse. 

I studie 3 jämför jag penngrepp 

som observerats hos skolelever 

i Finland och i USA. I 

studien ingår nästan 800 elever. 

Förekomsten av olika penngrepp 

enligt min modell var signifikant 

annorlunda hos de amerikanska 

skolbarnen än hos de finländska 

barnen. 

De tvärkulturella olikheterna 

kan sannolikt härledas från skillnaden 

i introduktion av formell 

skrivundervisning inom dessa två 

kulturer. De amerikanska barnen 

fattar pennan ett eller två år tidigare 

än de finländska. Det innebär 

att barnens utvecklingsnivå 

är i olika faser då de börjar skriva. 

Skillnaden mellan flickors och 

pojkars penngrepp inom den 

amerikanska gruppen var däremot 

obetydliga. Resultaten av 

den andra och tredje studien 

framhäver det initiala penngreppets 

betydelse eftersom en 

individs penngrepp i det stora 

hela förblir oförändrat genom 

åren. 

I den fjärde studien sammanförs 

penngreppsstudierna med 

skrivandets mekanik hos ca 60 

elever. Studien visar att vissa 

penngrepp som tidigare klassats 

som oacceptabla kunde inkluderas 

bland de penngrepp som man 

kan leva med eftersom de inte 

tycks ha en menlig inverkan vare 

sig på skrivflyt eller textens läslighet.” 

FÖRETAGSEKONOMI 

EM Barbro E. Schauman disputerar 

i företagsekonomi fredagen den 30 

maj 2003 på avhandlingen ”Från Venus 

och från Mars. Om jämställdhet 

som organisatorisk fars.” 


■ Disputationen äger rum kl. 12 i 

Auditorium I , Hanken, Henriksgatan 

7. Som opponent fungerar 

ED Anna Wahl, Handelshögskolan 

i Stockholm och som kustos 

fungerar prof. Henrik Bäckström. 

Så här sammanfattar Barbro E. 

Schauman själv sin avhandling: 

”En stark, konservativ könsordning 

styr hur kvinnor och 

män behandlas och agerar på 

jobbet. Män och kvinnor har olika 

uppgifter, förekommer på olika 

hierarkiska nivåer i organisationen 

och deras arbetsinsatser 

värderas olika. Män är i regel det 

osynliga könet som inte noteras 

eftersom mannen är normen i företagsledningen. 

Kvinnor blir däremot 

det synliga könet bara 

genom att finnas till och kvinnligt 

kön ses som resurs i och med sin 

kompletterande funktion i relation 

till män. 

Kvinnliga chefer försöker 

luckra upp dessa normer medan 

största delen av de manliga cheferna 

helst vill ha kvar det gamla 

systemet med motiveringen att vi 

redan är alldeles tillräckligt jämställda. 

Det rådande systemet är så 

starkt att det är mycket svårt för 

utomstående att påverka det 

könsrelaterade beteendet. Därför 

har samhälleliga strävanden 

för att påverka förhållandet mellan 

kvinnor och män ytterst liten 

effekt i företagens vardag. T.ex. 

jämställdhetslagen har bara en 

marginell inverkan på hur kvinnor 

och män behandlas i företagen. 

Med min doktorsavhandling 

vill jag lyfta fram kön som orga- 

niserande faktor och beskriva 

hur kön konstrueras i organisationer 

och hur institutionella 

tryck som t.ex. lagar och normer 

påverkar denna process. Jag har 

valt att intervjua en specifik 

grupp sociala aktörer, d.v.s. personalledare, 

och studerar hur 

dessa individer konstruerar kön i 

sin vardag. 

Med begreppet konstruktion 

av kön avser jag en process som 

varje individ oavbrutet är inblandad 

i; ibland medvetet, men för 

det mesta omedvetet. För att vara 

en person måste man vara antingen 

kvinna eller man och man 

klassificerar därför ständigt också 

andra personer i omgivningen 

enligt kön. Resultaten av min undersökning 

visar att kön konstrueras 

på ett liknande sätt i olika 

organisationer; kön är två separata 

kategorier, kvinnor och 

män, och det finns fortsättningsvis 

en stor skillnad mellan dessa. 

Hur kan man då förklara att 

kön konstrueras på så liknande 

sätt i olika organisationer? Jag 

konstaterar att det finns en universell 

könsordning som styr hur 

kön konstrueras. 

Orsaken till att denna könsordning 

har ett så starkt inflytande 

är att företagen måste följa en 

viss allmänt godtagen modell för 

att få den för verksamheten nödvändiga 

legitimiteten från omgivningen 

(enligt nyinstitutionell 

teori). Denna enhetlighet i sättet 

att konstruera kön är alltså resultatet 

av ett imitationstryck som 

pressar företagen till att efterlikna 

varandra. 

Jag har valt att kalla den befintliga 

könsordningen för den 

könsblinda modellen och huvudregeln 

i denna modell är att man 

inte skall notera kön och inte låta 

kön få någon roll i det dagliga arbetet. 

På så sätt bibehålls den rådande 

ordningen. 

Effekten av denna modell är så 

stark att olika försök till påverkan 

av konstruktion utifrån misslyckas. 

Positiva undantag från ett 

könsblint förhållningssätt förekommer 

i företag där man i högsta 

ledningen gått in för att 

prioritera en jämn könsfördelning 

i ledningen.”

BIOLOGI 

FM NIna Peitsaro disputerar i biologi 

fredagen den 6 juni. Avhandlingen 

heter ”Molecular and functional characterization 

of vertebrate brain histamine 

and histamie receptors”. 

■ Disputationen äger rum kl. 12 i 

aud. 3102, DataCity, Lemminkäinengatan 

14, III. vån. Opponent 

är prof. W Agnieszka Fogel, Polish 

Academy of Science, och som 

kustos fungerar prof. Pertti Panula. 

Så här sammanfattar Nina 

Peitsaro själv sin avhandling: 

”Histamin är en amin med 

funktioner i t.ex. allergiska reaktioner, 

inflammation och utsöndring 

av magsyra. Som neurotransmitter 

deltar histamin i regleringen 

av flera fysiologiskt viktiga 

funktioner och beteenden. 

Histamin penetrerar inte blod- 

AVHANDLINGAR 

Humanistiska 

fakulteten 

■ Linda Forth (svenska): ”Studenter 

som skribenter. En undersökning 

om hur studenter vid 

Åbo Akademi uppfattar sig själva 

som skribenter”. 

Anu Lankinen (psykologi): ”En 

självklarhet, en oväntad möjlighet, 

eller ett resultat av en lång 

process. Beslutet om föräldraskap 

i den inre narrativen hos 

lesbiska och bisexuella kvinnor 

samt homo- och bisexuella män”. 

Yrsa Neuman (filosofi): ”Moores 

paradoxala paradox”. 

hjärnbarriären utan syntetiseras 

lokalt genom dekarboxylering av 

aminosyran L-histidin med hjälp 

av enzymet L-histidin dekarboxylas 

(HDC) i bakre delen av hypotalamus. 

Histamin signalerar 

via åtminstone fyra olika karakteriserade 

histaminreceptorer, 

histamin H1-, H2-, H3- och H4 

receptorn. 

Sebrafiskens popularitet har 

ökat snabbt, i dag är den en av de 

mest använda modellorganismerna 

inom neurobiologi. I det här 

arbetet har sebrafiskens histaminsystem 

karakteriserats och 

dess funktion i några beteendefunktioner 

analyserats. 

Under sebrafiskens embryonala 

utveckling och i perifera 

vävnader hos vuxen fisk kunde 

inget histamin identifieras. Sebrafiskens 

histaminnervceller 

identifierades i bakre delen av 

hypotalamus i motsvarande område 

som hos däggdjur. Det histaminproducerande 

enzymet HDC 

klonades från sebrafisken, expressionsstudier 

påvisade att enzymet 

uttrycks i området där de 

histamininnehållande nervcellerna 

identifierades. DNA och 

peptidsekvensen för sebrafiskens 

HDC visade hög likhet till motsvarande 

enzym från andra arter. 

Med hjälp av autoradiografiska 

studier kunde bindningssignaler 

för histamin H2 

och H3 receptorn identifieras i 

sebrafiskens hjärna. Receptorernas 

gener klonades från sebra- 

Matematisk-naturvetenskapliga 

fakulteten 

■ Anna Brandt (biokemi): ”Nsp3genens 

inverkan på Semliki Forest-virusets 

neurovirulens”. 

Susanna Grönberg (biokemi): 

”Expression och karakterisering 

av naturliga matrix metalloproteasinhibitorer 

i cellkultur med 

hjälp av Semliki Forest-virus”. 

Katrin Halling (biokemi): 

”Membranegenskaperna hos kolesterol, 

kampesterol, -stosterol 

och stigmasterol i monolager och 

bilager av fosfatidylkolin”. 

Pernilla Lervik (biokemi): 

fiskens hjärna och deras expression 

visade sig vara begränsad 

till hjärnan. Flera funktionellt 

viktiga delar i både H2 och 

H3 receptorn är mycket homologa 

till motsvarande områden i 

däggdjur, vilket indikerar att receptorerna 

är väl bevarade under 

evolutionen. 

Sebrafiskar injicerades med en 

inhibitor för HDC enzymet ( - 

fluorometylhistidin), detta minskade 

histaminhalten i hjärnan till 

en tredje del och enzymaktiviteten 

till en fjärde del av det normala. 

Analyser av beteendet i sebrafiskar 

utsatta för inhibitorn indikerar 

att försänkt histaminhalt 

har samband med försämrat 

långtidsminne och minskar spänningsrelaterat 

beteende. Efter 

ökning av histaminhalten i hjärnan 

genom injektioner av L-histidin 

detekterades inga beteende 

förändringar. 

Sebrafiskar utsattes även för 

histamin H2 och H3 receptorblockare, 

de ökade alla på sebrafisken 

rörelseaktivitet. H3 

receptorblockarna påverkade 

även spänningsrelaterat beteende. 

Sebrafiskens centrala histaminsystem 

är mycket likt det i 

däggdjur, frånvaron av perifert 

histamin gör sebrafisken till en 

mycket potentiell modell för studier 

av funktionella, farmakologiska 

och evolutionära aspekter av 

histaminsystemet i hjärnan.” 

”Produktion av antikroppar mot 

microcystin- LR med fagexpression”. 

Daniel Wiik (biokemi): ”Sur 

hydrolys av granulära amylopektinstärkelser”. 

Erik Vahtola (biologi/cellbiologi): 

”Hypertyrdoidisminducerad 

hypertrofi i marsvinshjärta – Fysiologiska 

förändringar och förändringar 

i proteinexpression”. 

Iréne Knutar (kemi/organisk 

kemi): ”Enantioselektiv metallassisterad 

allylering av parametoxibensaldehyd 

i vattenmiljö i 

närvaro av en optiskt aktiv induktor”. 


Företagshälsovårdens granskningar 

PERSONALSPALTEN FOLK & FÄ 

■ Enligt den nya lagen om företagshälsovård, 1383/2001, skall ”arbetsgivare 

på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga 

och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror 

på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja 

arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa”. Andemeningen 

i den gamla lagen, 743/1978, var den samma fastän ordalydelsen 

var en annan. 

För att företagshälsovården skall kunna uppfylla dessa krav 

görs olika besök på arbetsplatserna. Arbetsplatsgranskning eller 

-besök som görs av läkare och hälsovårdare från företagshälsovården 

(Medivire) tillsammans med arbetarskyddsfullmäktig och 

-chef har till uppgift att klarlägga arbetsförhållandena i stort på 

ett arbetsställe. Saker som man fäster uppmärksamhet vid är t.ex. 

värme, ventilation, belysning, kemikaliehantering, fysiska och 

psykiska belastningar, förstahjälpberedskap och städning. Effektivast 

blir besöket om man börjar så att förman och personal samlas 

tillsammans med företagshälsovården för en genomgång av vad 

enheten jobbar med, hur stor den är och ev. allmänna problem. 

Därefter besöks varje anställds arbetsställe och då har alla en 

möjlighet att framföra sina speciella problem och åsikter. Företagshälsan 

skriver ett protokoll över besöket med rekommendationer 

om åtgärder och det skickas till enheten, arbetarskyddsfullmäktig 

och -chef för åtgärder. 

Dessa granskningar ger företagshälsovården en god bild av förhållandena 

på arbetsställena och möjlighet att planera preventiva 

åtgärder inom företagshälsovården. Det personliga hälsotillståndet 

granskas av hälsovårdare och läkare genom att personalen besöker 

företagshälsostationen. Alla anställda på enheten får ett 

”arbetsrelaterat frågeformulär” som returneras till företagshälsovården. 

På basis av svaren kallas man vid behov till hälsovårdare 

eller läkare för hälsogranskning och ev. vidare åtgärder. Kallelse 

till sådana granskningar sänds personligen och arbetstagaren är 

faktiskt skyldig att delta ifall han inte har grundad anledning att 

inte delta. 

Under tidigare år har företagshälsovården genomfört s.k. åldersgruppsgranskningar 

bland hela personalen med fem års mellanrum 

men fr.o.m. år 2003 kommer en successiv övergång till 

enhetsvisa granskningar att göras. Personalen på de enheter i vilka 

det har gjorts arbetsplatsgranskningar kommer att kallas till 

hälsoundersökningar. Målet är att ca 150 personer per år undersöks 

vilket innebär att ”omloppstiden” blir ca 5 år såsom tidigare. 

Det totala antalet granskningar vid ÅA förblir på samma nivå som 

tidigare. Avsikten med övergången är att få en bild av eventuella 

samband mellan arbetsförhållandena och det individuella hälsotillståndet 

och kunna vidta relevanta åtgärder. Fortsättningsvis gör 

företagshälsovården naturligtvis besök på arbetsställen av speciella 

skäl, t.ex. misstanke om fuktskador, bristfällig ventilation 

o.dyl. På samma sätt kan olika riskgrupper att kallas till hälsogranskningar. 

Arbetsplatsgranskningarna kommer att följas upp med ergonomigranskningar 

där varje arbetstagare besöks personligen och 

speciell vikt fästs vid datorergonomin som visat sig ge upphov till 

de största fysiska besvären. Ofta kan ergonomin rättas till genast 

men ibland behöver möbler modifieras eller skaffas nya. Även 

dessa granskningar protokollförs på samma sätt som arbetsplatsgranskningarna. 


LASSUS 

JOHN 

arbetarskyddschef 

● Docent Risto Nurmela (TF) deltog 

9.5.2003 i symposiet Text och teologi 

vid Teologiska högskolan i Stockholm. 

Symposiet handlade om exegetikens 

plats i den teologiska utbildningen 

och praktiken. 

● PM Fredrica Nyqvist från samhällsvetenskapliga 

institutionen har 

under tiden 27–29 april besökt institutionen 

för samhällsmedicin och rehabilitering 

vid Umeå universitet. 

Syftet med resan var att presentera 

artikeln ”Social capital and health in 

the oldest old: the Umeå 85-plus study” 

på ett forskarseminarium samt 

att få handledning av professor Yngve 

Gustafson. Resan finansierades 

med understöd från Åbo Akademis 

Jubileumsfond 1968. 

■ FOTBOLL Träningar på Samppalinna 

tisdagar kl. 20.00–21.30 och 

torsdagar kl. 17.00–18.30. Följande 

match i firmaserien är mot Metso 

onsdagen den 4 juni kl. 19.00 i Suikkila. 

Samling på Domus kl. 18.30. 

VOLLEYBOLL Träningar på 

Idrottsparkens övre beachvolleyplan 

tisdagar kl. 20.00–22.00. 

SAMPPALINNA UTEBAD Personalen 

kan beställa gratisbiljetter till 

Samppalinna utebad från idrottskansliet. 

SOMMARGYMNASTIK, UTE Arrangeras 

av ÅKG Palästra i Samppalinna-parken 

fram till midsommaren 

och sedan på nytt i augusti. Dagar 

och klockslag i skrivande stund oklara, 

men infon finns på Gadolinias 

idrottsanslagstavla. 

DOMUS GYMET Gymet är öppet 

hela sommaren. Under C. Myrbergs 

semester (14.7–21.8) sköts bokningar 

m.m. på ett sätt som meddelas skilt, 

senare. 

GÅNGTEST FÖR ÅA-PERSONA- 

LEN Arrangeras i Idrottsparken på 

Paavo Nurmi-stadions bana vecka 23 

(2–8 juni). Närmare info meddelas 

skilt. 

REKREATION & MOTION

Examina avlagda under tiden 

24.3.2003–16.5.2003 

EXAMINA 

HF 

■ Filosofie doktorsexamen har 

avlagts av Fredrik Hertzberg, 

Esbo (Ekenäs gymnasium). 

Filosofie licentiatexamen har 

avlagts av Andrea Hynynen, Åbo 

(Pargas svenska gymnasium). 

Filosofie magisterexamen 

har avlagts av Linda Forth, Korsholm 

(Korsholms gymnasium), 

Roland Mattsson, Larsmo (Pedersöre 

gymnasium), Johanna 

Nyman, Pedersöre (Pedersöre 

gymnasium). 

Psykologie magisterexamen 

har avlagts av Monica Gammelgård, 

Korsholm (Korsholms gymnasium). 

MNF 

■ Filosofie magisterexamen 

har avlagts av Hanna Barman, 

Åbo (Katedralskolan i Åbo), 

Björn Granqvist, Hangö (Hangö 

gymnasium), Jarno Kontturi, Åbo 

(Vasa övningsskola), Markus Lagus, 

Åbo (Gymnasiet Grankulla 

samskola), Oscar Lindfors, Helsingfors 

(Borgå gymnasium), Johan 

Lindholm, Åbo (Mattlidens 

gymnasium), Max Lönngren, Åbo 

(Kyrkslätts gymnasium), Anton 

Sandqvist, Åbo (Ekenäs gymnasium), 

Annu Söderholm, Hangö 

(Hankoniemen lukio), Jessica 

Tuuf, Korsholm (Korsholms gymnasium). 

Kandidatexamen i naturvetenskaper 

har avlagts av Maria 

Dahlbacka, Nykarleby (Nykarleby 

gymnasium). 

Farmaceutexamen har avlagts 

av Cecilia Bäck, Malax 

(Gymnasiet i Petalax), Ann- 

Charlotte Ekholm, Åbo (Hangö 

gymnasium), Linda Finnilä, Karleby 

(Karleby svenska gymnasium), 

Susanna Forsen, Kronoby 

(Kronoby gymnasium), Annika 

Hokkanen, Åbo (Pedersöre gymnasium), 

Hanna Häggblom, Karleby 


Outi Kauppinen, Åbo 

(Minna Canthin lukio), Eva Lillhonga, 

Karleby (Karleby svenska 

gymnasium), Emma Lindström, 

Korsnäs (Gymnasiet i Petalax), 

Pernilla Rannikko, Åbo (Pargas 

svenska gymnasium), Pamela 

Roth, Åbo (Ekenäs gymnasium), 

Sari Tuomala, Karleby (Karleby 

svenska gymnasium), Michaela 

Westerlund, Karis (Karis-Billnäs 

gymnasium). 

ESF 

■ Politices doktorsexamen har 

avlagts av Jan Saarela, Vasa 

(Gymnasiet i Petalax). 

Politices licentiatexamen 

har avlagts av Johanna Österberg, 

Jakobstad (Pietarsaaren lukio). 

Politices magisterexamen 

har avlagts av Åsa Lindström, 

Pargas (Pargas svenska gymnasium), 

Maria Lunabba, Kyrkslätt 

(Kyrkslätts gymnasium). 

Ekonomie magisterexamen 

har avlagts av Cecilia Bergkull, 

Kaskö (Närpes gymnasium), 

Henri Wiljanen, Helsingfors (Katedralskolan 

i Åbo). 

Ekonomie kandidatexamen 

har avlagts av Linda Skogberg, 

Karis (Karis-Billnäs gymnasium), 

Birgitta Wikman, Lojo (Virkby 

gymnasium). 

KTF 

■ Teknologie doktorsexamen 

har avlagts av Jan Gustafsson, 

Åbo (Ekenäs gymnasium), Stefan 

Kuni, Kotka (Korsholms gymnasium). 

Teknologie licentiatexamen 

har avlagts av Päivi Kokkonen, 

Helsingfors (Kannaksen lukio), 

Johanna Lilja, Åbo (Puolalanmäen 

lukio), Annika Sundell, Lundo 

(Jakobstads gymnasium). 

Diplomingenjörsexamen har 

avlagts av Caj Finnäs, Larsmo 

(Jakobstads gymnasium), Matias 

Kangas, Nykarleby (Nykarleby 

gymnasium), Risto Korpinen, S:t 

Karins (Turun suomalainen yhteiskoulun 

lukio), Teemu Lamminpää, 

Åbo (Liedon lukio), Viktor 

Lax, Åbo (Karleby svenska 

gymnasium), Peter Rosenberg, 

Rimito (Naantalin lukio), Maria 

Selenius, Larsmo (Jakobstads 

gymnasium), Henric Sundberg, 

Sverige (Högskolan i Karlstad), 

Markus Tallsten, Åbo (Lovisa 

gymnasium), Gustaf Westberg, 

Raumo (Kunikaanhaan lukio). 

TF 

■ Teologie magisterexamen har 

avlagts av Robert Ojala, Åbo (utländsk 

skola). 

PF 

■ Pedagogie magisterexamen 

har avlagts av Kim Ahlgren, 

Jakobstad (Jakobstads gymnasium), 

Ann-Mari Björkgren, Karleby 


Jessika Elfving, Vasa (Karis-Billnäs 

gymnasium), Carl-Oscar 

Granberg, Korsholm (Vörå 

samgymnasium), Monica Grankulla-Häggblom, 

Larsmo (Jakobstads 

gymnasium), Aleksis 

Hahn, Vasa (Vörå samgymnasium), 

Joakim Häggblom, Karleby 


Heidi Kilgast-Asplund, Vasa 


Johanna Kjerin, Kyrkslätt (Kyrkslätts 

gymnasium), Camilla 

Klockars, Vasa (Vasa övningsskola), 

Marika Laaksonen, Karis 

(Karis-Billnäs gymnasium), Maria 

Lillrank, Nykarleby (Nykarleby 

gymnasium), Anders Lönnqvist, 

Vanda (Åggelby svenska 

samskola), Liselotte Paasonen, 

Helsingfors (Virkby gymnasium), 

Johanna Rosendal, Pojo, 

(Ekenäs gymnasium), Mikael 

Rönnholm, Kyrkslätt (Vörå samgymnasium), 

Mikaela Svanbäck- 

Laaksonen, Jakobstad (Jakobstads 

gymnasium). 

Pedagogie kandidatexamen 

har avlagts av Katarina Blom, 

Vasa (Korsholms gymnasium), 

Camilla Lindroos, Pargas (Pargas 

svenska gymnasium), Agneta 

Nabb, Vasa (Vasa övningsskola). 

Fristående pedagogiska studier 

för ämneslärare har fullgjorts 

av Ingegerd Holmqvist- 

Savolainen, Vasa (Jakobstad gymnasium). 

Fristående pedagogiska studier 

för lärare vid yrkesläroanstalter 

har fullgjorts av Paul 

Bradley, Mariehamn. 

SVF 

■ Politices magisterexamen har 

avlagts av Paula Mäkinen, Vasa 

(Kaustisen musiikkilukio). 



Åbo Akademi är Finlands svenska universitet med ca 7 000 

studerande och 1 200 anställda. Åbo Akademi har sju fakulteter 

och verksamhet på många orter i Svenskfinland. 

www.abo.fi 

Åbo Akademi lediganslår: 

VID TEOLOGISKA FAKULTETEN 

En professor i praktisk teologi i tjänsteförhållande (vikariat) för tiden 1.8.2003– 

31.7.2005. För vikariatet finns en redogörelse som innehåller upplysningar om 

tjänsten och om utnämningen. Den kan erhållas hos fakultetsdirektör Tuija Numminen, 

tfn (02) 215 4281, e-post tuija.numminen@abo.fi, som också ger närmare 

information om tjänsten. 

Kraven på språkkunskaper och kompetensvillkor framgår av universitetslagen 

(645/97) och av förordningen om behörighetsvillkoren och uppgifterna för högskolornas 

personal (309/93) jämte ändringar (463/98, 1217/2000). 

Till ansökan, som riktas till Teologiska fakulteten, fogas matrikelutdrag eller styrkt 

meritförteckning och andra handlingar som sökanden önskar åberopa för styrkande 

av sin kompetens. 

Ansökningshandlingarna skall vara Åbo Akademi tillhanda senast den 26 maj 

2003 före tjänstetidens utgång. Ansökningarna inlämnas till Åbo Akademis kansli, 

Domkyrkotorget 3, 20500 Åbo. 

Per Brahe-bal 

på Kåren 

Akademiföreningen Åbo Akademiker 

r.f. inbjuder Åbo Akademis gynnare 

och vänner till Per Brahe-bal i 

Kårens nyrenoverade festsal lördagen 

den 31 januari 2004. I anslutning 

till balen delas föreningens 

stipendium ut till en ung lovande 

forskare. Per Brahe och hans djäknar 

närvarar vid festen. En trerätters 

festmiddag med tillhörande drycker 

avnjutes. Programmet går i sångens, 

musikens och dansens tecken. 

Klädsel: frack eller mörk kostym, 

akademiska utmärkelsetecken. 

Hotellrum har reserverats för 

utsocknes deltagare. Antalet platser 

är begränsat, varför intresse 

med fördel kan anmälas redan nu till 

Ingela Ollas, tfn (02) 215 48 03, epost 

ingela.ollas@abo.fi eller via 

webben på adressen http:// 

www.abo.fi/fa/aa/. OBS! Deltagande 

förutsätter ej medlemskap i föreningen. 

Välkommen! 

Önskas hyra 

En möblerad etta eller liten tvåa, gärna 

nära BioCity eller centrum fr.o.m. 

1.8.2003 för en kvinnlig forskare. Vänligen 

kontakta Sirkku Grönroos, tfn (02) 

333 8603, eller via e-post: sirkku.gronroos@btk.utu.fi. 

Uthyres 

1 r+k 40 kvm i trähus i Nummisbacken 

(invid sportplanen), egen ingång, kakelugn, 

centralvärme, kaklad WC/badrum 

(förnyat för 2 år sedan). Hyra 350 euro/ 

mån (inkl. värme/vatten), el enligt förbrukning. 

Möjlighet till delad ADSL (10 

euro/mån). Ledig från 1.6.2003. Ytterligare 

information ger Elisabeth Björkqvist 

040-737 6528, ebackman@abo.fi 

Till salu 

Sommarvillatomter i Houtskär, Hyppeis. 

Närmare information ges per tfn 0400- 

821 110 eller kvällstid (02) 235 6688.

Öppen universitetsundervisning 

vid Vasa sommaruniversitet 2003 

Åbo Akademi 

Arabiska – introduktion till arabiska språket och kulturen 2,5 sv 

Barnpedagogik – Idrottspedagogik och -didaktik 1 sv 

– Musikfostran och didaktik 1 sv 

– Musikfostran – inspiration och terapi 1 sv 

– Fackengelska 2 sv 

– Fackfinska 1 sv 

– Kvantitativa metoder I 1 sv 

Biologi/Miljökunskap: Fältkurs i biologi; ornitologisk inriktning 2 sv 

Filosofi/Filosofins historia, nyare delen 5 sv 

Folkloristik/Kultur- och socialantropologi: Medicinsk antropologi 2–5 sv 

Informationsbehandling/Introduktion till informationsbehandling 3 sv 

Konstvetenskap/Konsten från 1960-talet till idag 2 sv 

Litteraturvetenskap 

– Introduktion i litteraturvetenskapen 5 sv 

– Harry Potters ursprung – barnlitteratur och barnlitteraturforskning 5 sv 

Miljökunskap/Livscykelanalys 2 sv 

Offentlig förvaltning/Aktuella förvaltningsfrågor 5 sv 

Psykologi/Utvecklingspsykologi 5 sv 

Redovisning/Ekonomistyrning 5 sv 

Religionsvetenskap/Nya religiösa rörelser 2 sv 

Rättsvetenskap/Familje- och kvarlåtenskapsrätt/del I 5 sv 

Sociologi/Hälsosociologi 2 sv 

Statistik/Grundkurs i statistisk data-analys 5 sv 

Svenska/Regional variation 3 sv 

Svenska handelshögskolan 

Företagsgeografi/Introduktion till företagsgeografi 3 sv 

Ryska I A 2,5 sv, Ryska I B 2,5 sv 

Spanska I A 2,5 sv, Spanska I B 2,5 sv 

Svenska social- och kommunalhögskolan 

vid Helsingfors universitet 

Socialt arbete – socialpolitik/Kurs i barnskydd och familjerådslag 2 sv 

Vasa sommaruniversitet, Pb 700 (Universitetsstranden 10) 65101 Vasa, tfn (06) 

320 0441, fax (06) 320 0442, e-post: kesaylio@uwasa.fi, http://www.uwasa.fi/ 

kesayo 

Vasa vetenskapliga bibliotek Tritonia lediganslår ett 

vikariat som bibliotekschef A26 

för tiden 1.7.2003–31.12.2003. 

Tjänsten som bibliotekschef tillhör Vasa universitet. Enligt förordningen om behörighetsvillkoren 

och uppgifterna för högskolornas personal (A309/93 jämte ändring 

A463/98) fordras av bibliotekschefen högre högskoleexamen, förtrogenhet 

med tjänstens uppgiftsområde samt erfarenhet av ledaruppgifter. Härtill förutsätts 

sådana språkkunskaper i de inhemska språken som fordras av statstjänsteman. 

Bibliotekets ämbetsspråk är finska och svenska. 

Bibliotekschefens uppgift är att leda, utveckla och övervaka bibliotekets verksamhet 

enligt av direktionen godkända riktlinjer samt resultatavtalet mellan universiteten 

och biblioteket. Biblioteket samarbetar med universitetens 

gemensamma lärocenter och andra institutioner samt med regionens övriga bibliotek. 

Om bibliotekschefens uppgifter stadgas närmare i instruktionen för biblioteket 

(http://www.tritonia.fi/johtosaanto_su.doc eller http://www.tritonia.fi/ 

johtosaanto_sv.doc). 

Ansökningarna, som riktas till direktionen för Vasa vetenskapliga bibliotek, 

inlämnas till Vasa universitets registratorskontor, adress PB 700, 65101 Vasa 

(besöksadress: Wolffska vägen 34), senast måndagen den 26 maj 2003. Ytterligare 

information om befattningen ger bibliotekschef Vuokko Palonen 

(vuokko.palonen@tritonia.fi, tfn (06) 3248 234 eller 050-5842 340) och byråchef 

Eila Mesikämmen (emm@tritonia.fi, tfn (06) 3248 233). 

Meddelanden från Åbo Akademi 

ges ut av Åbo Akademi. Tidningen 

utkommer under terminerna 

varannan fredag och 

sänds till huvuddelen av akademins 

anställda samt bl.a. till 

massmedia, till universitet och 

högskolor i Norden, till kommuner, 

bibliotek och gymnasier i 

Svenskfinland, till medlemmar i 

Akademiföreningen Åbo Akademiker 

r.f. och till vissa personer 

verksamma inom politik, 

förvaltning och näringsliv 

REDAKTION 

Peter Sandström, chefredaktör 

(tjänstledig) 

Michael Karlsson, redaktör 

tfn (02) 215 4715 

e-post: michael.karlsson@abo.fi 

Heidi Backas, redaktör (vik.) 

tfn (02) 215 4693 

e-post: heidi.backas@abo.fi 

i Vasa 

Redaktör 

Patrik Harald 

tfn (06) 324 7452 

e-post: patrik.harald@abo.fi 

ADRESS 

Åbo Akademi, 

Domkyrkotorget 3, 

20500 Åbo. 

Telefax: (02) 251 7553. 

E-POST 

meddelanden@abo.fi 

INTERNET 

www.abo.fi/meddelanden 

UTGIVARE 

ANSVARIG 

Informationschef 

Ulla Achrén 

tfn (02) 215 4124 

e-post: ulla.achren@abo.fi 

Tidningen trycks av Åbo 

Akademis tryckeri och 

upplagan är 4.700 ex. 

ISSN 0359-8632 Åbo 2003

Hela den tryckta tidningen som en pdf-fil (ca 3600 KB) - Åbo Akademi

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?