26.07.2013 Views

Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com

Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com

Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Aristophanes</strong> : <strong>MOLNEN</strong><br />

<strong>Översättare</strong>: <strong>Alarik</strong> <strong>Hallström</strong>, bubl. Gebers<br />

PERSONERNA<br />

STREPSIADES RÄTT<br />

PHEIDIPPIDES, hans son ORÄTT<br />

STREPSIADES' tjänare PASIAS ockrare<br />

Lärjungar till SOKRATES AMYNIAS ockrare<br />

SOKRATES XANTHIAS<br />

Kör av MOLN Ett vittne


(Natt. Strepsiades ligger vaken i sin säng. Hans son och nå<strong>gr</strong>a slavar sova i samma rum)<br />

STREPSIADES<br />

Ojoj! Ojoj!<br />

Du höge Zeus, hur <strong>gr</strong>äsligt lång en natt kan bli!<br />

Oändligt! Skall det då aldrig bliva dag en gång?<br />

För länge <strong>se</strong>n likväl jag hörde, hur hanen gol;<br />

men slavarna snarka ännu. Slikt ej hände förr.<br />

Så önskar jag, att du, du dumma krig, ej fanns.<br />

För din skull törs jag ju icke ge mina slavar stryk.<br />

Och hör på honom, den förträfflige ynglingen,<br />

som aldrig tänker vakna, men i fällar fem<br />

inbyltad ligger han där och låter ganska fult.<br />

Så vill jag även svepa mig in och snarka högt. -<br />

Men nej, jag kan ej sova, ty de bita mig,<br />

slö<strong>se</strong>rit med dessa hästar och skulderna, som jag har gjort<br />

för denne sonens skull. Men han med präktigt hår<br />

stolt<strong>se</strong>rar till häst och kuskar ständigt kring med spann<br />

och drömmer blott om hästar, medan jag förgås<br />

vid tanken på hur månen snart har fyllt sitt varv<br />

och räntorna går framåt. - Upp gos<strong>se</strong>, tänd på ljus!<br />

(Väcker en slav)<br />

Tag hit min hushållsbok! Jag vill <strong>se</strong> efter där,<br />

hur många skulder jag har och beräkna räntorna.<br />

(Slaven giver honom boken.)<br />

Vad är jag skyldig? Pasias tolv minor. Hu!<br />

Tolv minor till Pasias. Vad gjorde jag med dem?<br />

Jag köpte ju koppahästen. O jag arme man!<br />

Förr borde med en sten mitt öga koppats ut.


PHEIDIPPIDES<br />

(i sömnen)<br />

Nej, Philon, nej du kör galet! Håll dig på egen ban.<br />

STREPSIADES<br />

Där har vi det onda, som mig bragt så här på fall!<br />

I sömnen till och med han bara hästar <strong>se</strong>r.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Hur många varv skall krigarspannet ränna kring?<br />

STREPSIADES<br />

Nog har du låtit far din ränna mycket kring!<br />

Dock “vilken skuld mig drabbat” efter Pasias?<br />

Tre minor åt Amynias för en tvåhjulsvagn.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Låt hästen tumla ut och led'en <strong>se</strong>dan hem!<br />

STREPSIADES<br />

Du lät mig tumla ut från allt, vad jag har haft.<br />

Proces<strong>se</strong>r har jag tappat, och för räntan ren<br />

man hotar mig med pantning.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

(vaknar)


Men, min bäste far,<br />

vi knarrar du så här och vänder dig natten om?<br />

STREPSIADES<br />

Ur fällen här en exekutor biter mig.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men käre, låt mig då få sova en liten stund!<br />

STREPSIADES<br />

Ja sov i ro! Men vet, att dessa skulderna<br />

de skola på ditt huvud falla ned en gång.<br />

Ack!<br />

Jag önskar friarkär'ngen fått ett ömkligt slut,<br />

hon, som förledde mig att mor din ta till fru.<br />

Ty livet uppå landet var dock bäst för mig,<br />

fast fullt av mögel, slams och maklig vårdslöshet,<br />

men även rikt på bin och får och olivers frukt.<br />

Därefter med ett brorsbarn till en Megakles<br />

jag gifte mig, jag, bonde, med en dam från sta'n,<br />

en högtförnäm, förfinad, riktig Koisyra.<br />

Så blev jag gift, så låg vid hennes sida jag<br />

och luktade en vindrägg, fikon, ull och slikt,<br />

och hon av myrrha, saffran, finna kyssars smek<br />

och flärd och yppighet, Genetyllis, Kolias.<br />

Lat var hon likväl icke, nej hon sopade.<br />

Jag ofta visat henne denna penningpung<br />

och sagt: <strong>se</strong>, kvinna, här, hur bra du sopar rent!<br />

EN SVAV<br />

Det finns ej olja mera här i lampan kvar.


STREPSIADES<br />

Ja, varför tände du på den största lampan just?<br />

Kom hit, skall du få stryk.<br />

SLAVEN<br />

Få stryk? Vad har jag gjort?<br />

STREPSIADES<br />

Du har satt i en veke just av <strong>gr</strong>övsta sort. -<br />

När <strong>se</strong>n han föddes åt oss, denne sonen här,<br />

åt mig och åt min utmärkt härliga gemål,<br />

då blev det kiv förstås, vad namn han skulle få.<br />

Hon ville ha ett hippos med i namnets slut:<br />

Xanthippos eller Charippos eller Kallippides;<br />

jag föreslog hans farfars namn Pheidonides.<br />

Så tvistade vi en tid, och så förliktes vi<br />

och kallade vår pojke för Pheidippides.<br />

Den gos<strong>se</strong>n tog hon ofta smekande i sitt knä:<br />

“när du blir stor och kör med spann till staden upp,<br />

som Megakles i praktdräkt klädd.” - Jag åter sad':<br />

“när du med getterna kommer ifrån berget hem<br />

om kvällen, liksom far din i en skinnpäls svept -.”<br />

Dock inte lydde han mina ord det ringaste,,<br />

men bragte hästspatt över all min egendom.<br />

Nu har jag vakat hela natten <strong>gr</strong>undande<br />

och funnit på en utväg, en förbaskat bra.<br />

Om bara han går in på den, så är jag frälst.<br />

Nu vill jag först försöka väcka honom upp.<br />

Men huru väcka'n lämpligast? Pheidippides!<br />

Min lille vän Pheidippides!


PHEIDIPPIDES<br />

Vad är det, far?<br />

STREPSIADES<br />

Kyss mig min son och giv mig hit din hö<strong>gr</strong>a hand!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Så här, vad är det?<br />

STREPSIADES<br />

Säg mig, älskar du din far?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Jag svär det vid Po<strong>se</strong>idon här, vid hästens gud.<br />

STREPSIADES<br />

Nej, ej vid honom, ej vid hästens gud, jag ber,<br />

ty denne gud är skuld till allt mitt lidande.<br />

Men om du verkligt älskar mig av hjärtans <strong>gr</strong>und,<br />

min son, så lyd mig!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vari skall jag lyda dig?<br />

STREPSIADES<br />

Jo, ömsa nu på stunden sinnelag, min son,<br />

och gack och lär dig, vad jag nu vill råda dig!


PHEIDIPPIDES<br />

Jag skall vid Dionysos!<br />

STREPSIADES<br />

Kasta då ditt öga hit!<br />

Du <strong>se</strong>r den lilla dörren och det lilla hu<strong>se</strong>t där?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Jag <strong>se</strong>r. Vad är det egentligen för hus, min far?<br />

STREPSIADES<br />

Du skådar där de vi<strong>se</strong> andars <strong>gr</strong>ubbelhus.<br />

Därinne bor det männer, som med ordets makt<br />

bevisa ganska lätt, att himlen är en ugn,<br />

välvd över oss, och vi små kol därinuti.<br />

De lära en mot penningar, kontant förstås,<br />

att vinna med sitt tal båd' rätt och orätt sak.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men säg, hur heta det?<br />

STREPSIADES<br />

Jag minns ej namnet rätt,<br />

men <strong>gr</strong>ubbelforskare, skönt och ädelt folk för visst.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Usch nej, ett u<strong>se</strong>lt folk! Du menar, märker jag,


just detta bleka, skrävlande barfotapack,<br />

dit Sokrates, den stackarn, hör samt Chairephon.<br />

STREPSIADES<br />

Se så, var tyst! Hör upp med detta dumma prat!<br />

Om du en tanke hy<strong>se</strong>r på din faders bröd,<br />

bliv en av dem och säg farväl åt rytterit!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vid Dionysos nej, om och du gåve mig<br />

de där fasanerna, som Leogoras föder upp.<br />

STREPSIADES<br />

Se så, jag besvär dig, käraste bland människor,<br />

gå dit i skola!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Nej, vad skall jag lära där?<br />

STREPSIADES<br />

Hos dem lär finnas tvenne tal av olikt slag,<br />

ett bättre tal, så sägs det, och ett sämre tal.<br />

Det ena utav dessa tal, det sämre just,<br />

plär <strong>se</strong><strong>gr</strong>a, säger man, med orättvisa ord.<br />

Om nu du lär dig detta orättvisa tal,<br />

<strong>se</strong> då av alla skulderna, som jag gjort för dig,<br />

behöver jag ej betala någon ens en obol.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det gör jag aldrig. Huru skall jag möta <strong>se</strong>n


kamraterna, då min hy har blivit gul och blek?<br />

STREPSIADES<br />

Då, vid Hemeter, får du ej ditt bröd hos mig,<br />

ej du och din vagnhäst, ej din Ramphosas.<br />

Drag du till korparna bort, långt bort ifrån mitt hus!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men morbror Megakles, han låter icke mig<br />

bli utan häst. Jag går och frågar ej efter dig.<br />

(går )<br />

STREPSIADES<br />

Men jag skall icke heller ligga, där jag föll.<br />

Nej, med en bön till gudarna vill jag vandra själv<br />

till <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>t för att gå i skola där.<br />

Men hur skall jag, en gubbe ren och trög och glömsk,<br />

få i mig deras fina ords hårklyveri.<br />

Välan, jag måste gå! Vi drönar jag här ännu?<br />

Nu knackar jag på dörren då. Lås upp, lås upp!<br />

EN LÄRJUNGE<br />

Å drag till korparna! Vem knackar här på förrn?<br />

STREPSIADES<br />

Strepsiades, Pimpeldons son, ifrån Kikarnas by.<br />

LÄRJUNGEN


En olärd drummel visst, vid Zeus, som så med kraft<br />

och föga metafysiskt sparkade till på förrn<br />

och bragte missfall på vårt tankefoster nyss!<br />

STREPSIADES<br />

Förlåt mig, ty jag bor på landet, långt från stan.<br />

Men nämn mig saken, som kom till av missfall nyss.<br />

LÄRJUNGEN<br />

Det får jag endast tala om för skolans barn.<br />

STREPSIADES<br />

Så säg det tryggt åt mig, ty jag, som här du <strong>se</strong>r,<br />

jag ämnar bliva ett av <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>ts barn.<br />

LÄRJUNGEN<br />

Så hör, men håll det tyst som ett mysterium!<br />

Jo, Sokrates gav Chairephon den frågan nyss,<br />

hur många loppfot väl en loppa hoppa kan;<br />

ty en, som satt och bet i Chairephons ögonbryn,<br />

tog <strong>se</strong>n ett hopp till hjässan uppå Sokrates.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, huru mätte han då?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Med ytterst sinnrik konst.<br />

Han smälte litet vax, <strong>se</strong>n tog han loppan fast


och doppade hennes fötter små i vaxet ner.<br />

Så fick det stelna, till hon fått små tofflor på.<br />

Dem tog han av och började mäta vägen upp.<br />

STREPSIADES<br />

Du höge Zeus, vad finnas i hans tankegång!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Men vad, om du fick veta än ett snilleprov<br />

av Sokrates?<br />

STREPSIADES<br />

Vad då? Jag ber dig, säg mig det!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Jo, Chairephon från Sphettos frågade en gång,<br />

vad tanke mästarn hyste över myggorna,<br />

om deras sång från munnen eller stjärten går.<br />

STREPSIADES<br />

Nåväl, vad gav han för besked om myggans sång?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Jo, myggan, så han sade, har sin tarmkanal<br />

rätt trång, och uppå denna smala vägen nu<br />

går andedräkten fram med fart mot slutet hän.<br />

Där vidgar sig den smala tarmen till ett valv,<br />

som högt ger ljud i följd av andedräktens kraft.


STREPSIADES<br />

Då är ju myggans stjärt precis som ett trumpet.<br />

Hur utsökt tarminologi den mannen har!<br />

Hur lätt för den att slin<strong>gr</strong>a undan en process,<br />

som känner myggans tarmkanal på sina fem!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Men härom da'n bestals han på en stor idé<br />

utav en ödla.<br />

STREPSIADES<br />

På vad sätt? Berätta det!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Han går en kväll och forskar över månens ban<br />

och kretslopp. Bäst han gapar upp, ifrån ett tak<br />

en ödla släppte smörja på vår filosof.<br />

STREPSIADES<br />

Jag måste skratta åt ödlans puts med Sokrates.<br />

LÄRJUNGEN<br />

I går fanns här ej mat åt oss till aftonvard.<br />

STREPSIADES<br />

Nåväl, vad kokade han då ihop för slag?<br />

LÄRJUNGEN


Han gick till palestran, bredde där ut aska fin<br />

och böjde <strong>se</strong>n ett stekspett att en cirkel dra;<br />

så knep han bort från bordet ett stycke offerkött.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, varför prisa Thales mer som vishetsljus?<br />

Lås upp, lås äntligt upp ett <strong>gr</strong>ubbelhus för mig,<br />

att ögonblickligt jag må skåda Sokrates!<br />

Lärlusten kommit på mig. Öppna då en gång!<br />

(Porten öppnas; man <strong>se</strong>r åtskillig undervisningsmateriel samt lärjungar i besynnerliga ställningar. Län<strong>gr</strong>e bort en hängmatta med en<br />

person uti.)<br />

O Herakles! Vad är det här för ena djur?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Du undrar? Gissa själv! Vad liknar du dem vid?<br />

STREPSIADES<br />

Vid de lakonska fångar fångar från Sphakteria.<br />

Men varför speja de så där mot jorden ned?<br />

LÄRJUNGEN<br />

De forska uti jordens inre.<br />

STREPSIADES<br />

Jag förstår,<br />

de leta efter lök. Så sörjen icke mer<br />

för det! Jag vet, var det växer stor och vacker lök.<br />

Nå än de här, som bocka sig ned så rysligt djupt?


LÄRJUNGEN<br />

De genomspana mörkret under Tartaroa.<br />

STREPSIADES<br />

Men varför tittar ändalykten upp mot skyn?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Jo, den studerar astronomi på egen hand.<br />

Till lärjungarna.<br />

Men gån nu in, att han ej finner eder här!<br />

STREPSIADES<br />

Nej, nej, för all del! Låt dem vänta tills jag först<br />

fått fråga dem till råds uti en liten sak.<br />

LÄRJUNGEN<br />

Det går ej an. Så rysligt länge få de ej<br />

i fria luften ute uppehålla sig.<br />

STREPSIADES<br />

var<strong>se</strong>blivet de vetenskapliga instrumenten.<br />

Vid gudarna, säg, vad är väl detta? Säg mig det!<br />

LÄRJUNGEN


Det här är astronomi.<br />

STREPSIADES<br />

Jaså. Nå än det här?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Det där är geometri.<br />

STREPSIADES<br />

Vad är det nyttigt till?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Att mäta upp jorden.<br />

STREPSIADES<br />

Kolonialjord menar du?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Nej, hela jorden.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, det låter höra sig.<br />

Det var en allmännyttig och förträfflig sak.<br />

LÄRJUNGEN<br />

visar på en karta.


Se hit! Här <strong>se</strong>r du hela jorden ritad ut.<br />

Här ligger Athen.<br />

STREPSIADES<br />

Vad säger du? Det tror jag ej.<br />

Jag kan ju icke <strong>se</strong> en enda domare.<br />

LÄRJUNGEN<br />

Men jag försäkrar, att det här är Attika.<br />

STREPSIADES<br />

Var ligger då Kikynna, som jag är ifrån?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Det ligger här. Och här Euboia, som du <strong>se</strong>r;<br />

det ligger utsträckt här så ytterst långt och smalt.<br />

STREPSIADES<br />

Jag vet, det sträcktes ut av oss och Perikles.<br />

Men säg, var är väl Sparta?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Var det är? Jo, här.<br />

STREPSIADES<br />

Det var för nära oss. Ni måste tänka ut<br />

ett sätt att skaffa Sparta mycket län<strong>gr</strong>e bort.


LÄRJUNGEN<br />

Vid Zeus, det är ej möjligt.<br />

STREPSIADES<br />

Ve er arme då!<br />

Men här! Vem är den mannen väl i gungan där?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Han själv.<br />

STREPSIADES<br />

Vem själv?<br />

LÄRJUNGEN<br />

Just Sokrates.<br />

STREPSIADES<br />

O Sokrates!<br />

Så hjälp mig du och ropa honom högt vid namn!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Nu får du ropa själv, ty jag har icke tid.<br />

(går)<br />

STREPSIADES<br />

O Sokrates!


O lille Sokrates!<br />

SOKRATES<br />

Vad vill du, vardagskräk?<br />

STREPSIADES<br />

Jo, säg mig först och främst, vad har du för dig där?<br />

SOKRATES<br />

Jag svävar i skyn och filosoferar över soln.<br />

STREPSIADES<br />

Du tänker dig över gudar i en så bräcklig korg?<br />

Gör det på jorden, om du skall!<br />

SOKRATES<br />

Det går ej an<br />

att finna ut de hö<strong>gr</strong>e sakers sammanhang,<br />

om ej jag lyfter upp min själ och blandar hop<br />

min tanke med den tunna luft, som han är lik.<br />

Men att på marken nere söka forska ut<br />

den höga, <strong>se</strong> det går ej, tro mig, ty med våld<br />

drar jorden snart min tankes dunster ner till sig.<br />

På trägårdskras<strong>se</strong>n kan du göra samma rön.<br />

STREPSIADES<br />

Nej hör!<br />

Drar tanken dunster ner till kras<strong>se</strong>n, säger du?<br />

Stig ner, du lille Sokrates, stig ner till mig


och giv mig all den lärdom, som jag söker här!<br />

SOKRATES<br />

stiger ner från hängmattan.<br />

Vi kom du hit?<br />

STREPSIADES<br />

Jag önskar lära talets konst.<br />

Ty räntor och procentare, ett vackert pack,<br />

mig klå och flå och ta mitt gods i pant också.<br />

SOKRATES<br />

Hur kunde du väl fortsätta dig i skuld så där?<br />

STREPSIADES<br />

Det kom en hästsot på mig. Den kan tära en.<br />

Men lär mig nu det ena av dina tvenne tal,<br />

det där, som ej betalar. Säg, vad du begär!<br />

Det svär jag att betala för gudarna.<br />

SOKRATES<br />

Vid vilka gudar svär du? Gudar gälla ej<br />

som något mynt hos oss.<br />

STREPSIADES<br />

Vad gäller då hos er?<br />

Månn slantar utav järn som i Byzantion?


SOKRATES<br />

Säg, vill du veta klart, hur det med gudarne<br />

står till sanning?<br />

STREPSIADES<br />

Ja, vid Zeus, om jag kan få.<br />

SOKRATES<br />

Och vill du <strong>se</strong> och tala vid de höga Moln,<br />

vid våra skyddsgudinnor?<br />

STREPSIADES<br />

Ja, av hjärtans lust.<br />

SOKRATES<br />

Så sätt dig då på denna helga träsäng ned!<br />

STREPSIADES<br />

Se så, nu sitter jag.<br />

SOKRATES<br />

Här får du vidare en krans.<br />

STREPSIADES<br />

Men vartill kran<strong>se</strong>n? Aj, aj, Sokrates,<br />

I tanken väl ej offra mig som Athamas?


SOKRATES<br />

Å nej, så här går alltid till med en och var,<br />

som viges in hos oss.<br />

STREPSIADES<br />

Vad vinner jag på det?<br />

SOKRATES<br />

I talekonsten blir du som en skallra, fin<br />

som mjöl.<br />

Gnider ett par stenar mot varandra över Strepsiades huvud; denne viker<br />

undan.<br />

Se så, sitt still!<br />

STREPSIADES<br />

Vid Zeus, du narras ej.<br />

Skall så du överströ mig, blir jag bara mjöl.<br />

SOKRATES<br />

Nu höves dig tystna så andaktsfull, du gubbe, och lyssna till bönen.<br />

Du mäktige drott, oändliga Luft, som håller jorden i rymden,<br />

du skimrande Aether, heliga Moln, I blixtutslungande makter,<br />

uppstigen: I höga och vi<strong>se</strong>n er snart i skyn för <strong>gr</strong>ubblarens öga!<br />

STREPSIADES<br />

Håll, icke ännu! Låt mig manteln först kringsvepa, att ej jag blir dyblöt.<br />

Så'n drulle jag var, som icke min hatt tog med, när jag gick ifrån hemmet!


SOKRATES<br />

Högtprisade Moln, framträden en gång för dennes häpnade blickar,<br />

om I på Olympos' heliga spets, den snöomyrade, sitten,<br />

eller om Okeanos' trägård en dans I ordnen för nymfernas skara,<br />

eller vatten ur Nilens heliga flod med gyllne ämbaren ö<strong>se</strong>n,<br />

eller dväljens ikring Maiotis sjö eller Mimas töckniga klippa;<br />

mottagen med glädje de offer, jag här er bringar, och hören min maning!<br />

KÖREN<br />

bakom scenen, åtföljd av åskslag.<br />

Strof<br />

Fuktiga skyarnas kör<br />

höjom synligt vår daggiga, lätta gestalt ur djupet<br />

upp från vår forsande fader Okeanos<br />

hän till resliga berg, som bekransas av<br />

skogar, och dädan vi<br />

skåda i fjärran de luftiga höjder och<br />

heliga jorden med frukter och källor och<br />

havet, väldigt i stormarna brusande.<br />

Härligt ju skimrar där över oss himmelens öga,<br />

sändande strålar klara.<br />

Skakom då av oss det töckniga hölje, som<br />

döljer vår gudagestalt, att vårt öga må<br />

vitt ut över länderna blicka.<br />

SOKRATES<br />

Hör synbart I, högt prisade Moln, nu vi<strong>se</strong>n er följa min maning!<br />

Säg, hörde du rösten och åskans dån, som med helig vördnad bör mötas?<br />

STREPSIADES


Jag vördar er ock, högtärade Moln, och önskar med dunder besvara<br />

er åskas knall, ty så blev jag skrämd, att min kropp rent darrar och skälver.<br />

Om jag får eller ej, det bekymrar mig ej; jag kan ej hålla mig län<strong>gr</strong>e.<br />

SOKRATES<br />

Kom icke med skämt av det vanliga slag, som de simpla komöderna bruka!<br />

Håll in med ditt prat! Ty en sjungande svärm av gudinnor rör sig i fjärran.<br />

KÖREN<br />

Motstrof<br />

Regnbeledsagade mör,<br />

nalkoms Pallas' bördiga jord, den av Kekrops byggda<br />

härliga staden, den krigareammande!<br />

Höga mysterer där varda vördade<br />

templet det heliga<br />

öppnar sig där vid de mystiska festerna;<br />

håvor man ägnar de himmelska makterna,<br />

tempel höga med bilder av gudarna,<br />

festliga tåg till de saliges altaren,<br />

fester till gudarnas ära med kransar och offer<br />

samtliga årets tider;<br />

främst dock om våren det bacchiska jublet och<br />

brusande körernas tjusande toner och<br />

dovt ljudande flöjternas samklang.<br />

STREPSIADES<br />

Jag besvär dig, vid Zeus, o Sokrates, säg, vad äro dessa för ena,<br />

som sjönko den ståtliga sången, vi hört? Säg är det heroiska kvinnor?<br />

SOKRATES


Visst icke! De himmelska Molnen det är, dagdrivarnas höga gudinnor.<br />

Från dem kommer all vår insikt och allt vårt vett och vår disputationskonst<br />

och skrävlande, vitt utsvävande prat och slående, dräpande gensvar.<br />

STREPSIADES<br />

Nå därför också, när jag hörde dem nyss, fick anden plötsligen vingar,<br />

och nu önskar med klyftiga ord och <strong>gr</strong>undligt dryfta i vädret<br />

och mot andras skäl finna motskäl upp och bemöta med tal, vad de talat.<br />

Alltså, om jag får, åstundar min själ att dem ögonskenligen skåda.<br />

SOKRATES<br />

Så rikta din blick emot Parnes hän! Där <strong>se</strong>r jag dem stiga så sakta<br />

emot jorden ned.<br />

STREPSIADES<br />

Var? Visa mig, var?<br />

SOKRATES<br />

Uti talrik skara de skrida<br />

tvärs genom buskiga snåren där, genom dälderna där.<br />

STREPSIADES<br />

Jag förstår ej. Jag <strong>se</strong>r dem ju ej.<br />

SOKRATES<br />

Nå, vid ingången där!<br />

STREPSIADES


Jo, nu, fast med svårighet, <strong>se</strong>r jag.<br />

SOKRATES<br />

Nu måtte du väl dem tydligen <strong>se</strong>, om ej du har pumpor i ögat.<br />

STREPSIADES<br />

Jo, nu <strong>se</strong>r jag, vid Zeus, Högtärade Moln! Allt rummet kring oss de fylla.<br />

SOKRATES<br />

Och att dessa gudinnor äro, har ej du vetat förr eller anat?<br />

STREPSIADES<br />

Vid Zeus, jag har trott, att de blott voro rök ock dagg och dimma och dylikt.<br />

SOKRATES<br />

Visst icke, vid Zeus, nej, tro mina ord, de föda de flesta sofister,<br />

samt thuriska siare, läkares hop, ringfin<strong>gr</strong>ade, lockiga snobbar<br />

och de kykliska körtillkrånglarna <strong>se</strong>n, dessa väderskrävelpoeter;<br />

fast de lata sig blott, få de föda ändå, blott dikta till skyarnas ära.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, därför de sjunga om “fuktiga Molns blixtskimrande, mordiska anfall”,<br />

“månghövdade Typhons lockiga hår” och “våldsamt rasande virvlar”.<br />

Och de kalla dem “luftiga, vattniga” <strong>se</strong>n, “luftsimmande fåglar med krokklo”;<br />

och de sjunga om daggiga skyarnas regn, och till tack få de smörja sig <strong>se</strong>dan<br />

med en ståtelig bit av den läckraste fisk och stekta trastar så fina.<br />

SOKRATES


Nå, finner du väl något orätt häri?<br />

STREPSIADES<br />

Men säg mig, vadan det kommer,<br />

om dessa nu verkligen äro blott moln, att de likna dödliga kvinnor?<br />

Ty sådana äro dock skyarna ej.<br />

SOKRATES<br />

Vad menar du då, att de äro?<br />

STREPSIADES<br />

Det vet jag ej rätt, dock likna de mest ulltappar, spridda i rymden,<br />

men kvinnor – å nej, visst icke vid Zeus; men dessa hava ju näsor.<br />

SOKRATES<br />

Så försök att besvara de frågor, jag ger!<br />

STREPSIADES<br />

Säg genast ut, vad du önskar.<br />

SOKRATES<br />

Har du aldrig tillförene märkt något moln, som du funnit likna en panter<br />

eller varg eller tjur eller ock en kentaur?<br />

STREPSIADES<br />

Jo, det har jag. Vid Zeus. Nå än <strong>se</strong>dan?<br />

SOKRATES


De förvandla sig till, vad som faller dem in. Om de <strong>se</strong> en med yviga lockar,<br />

en ruggig person med djurisk natur, Xenophantos' son till exempel,<br />

då vilja de håna hans lidel<strong>se</strong>s art och varda lika kentaurer.<br />

STREPSIADES<br />

Men vad göra de då, om de råka få syn på en Simon, som stjäl ifrån staten?<br />

SOKRATES<br />

För att giva en bild av hans glupska natur ta de skepnad av glupande ulvar.<br />

STREPSIADES<br />

Nu fattar jag, huru det kom sig i går, när de sågo Kleonymos, krukan,<br />

och de funno, att ej de fegare <strong>se</strong>tt, att de plötsligen blevo till hjortar.<br />

SOKRATES<br />

Men i dag, må du tro, ha de Kleisthenes <strong>se</strong>tt, och därför blevo de kvinnor.<br />

STREPSIADES<br />

Hell eder, I mäktiga, hell! Och nu, om slikt kan förunnas en dödlig,<br />

må er himmelskriande stämma till mig och ljuda, I drottningar höga!<br />

KÖREN<br />

Var hälsad, du gubbe av gammaldags art, du vän av poetiska uttryck,<br />

och du, skräppratets överstepräst, säg från, vad begär du utav oss?<br />

Ty vi lyssna ej till någon annan ibland nu levande vädersofister;<br />

blott Prodikos höra vi ock för hans vett och förstånd, men dig av den orsak,<br />

att du struttar omkring uppå gatorna stolt och blänger snett på de andra<br />

samt går barfota, om än det gör ont, och förhäver dig över vår ynnest.


STREPSIADES<br />

O heliga jord, så'n stämma, hur hög, hur underbar och gudomlig!<br />

SOKRATES<br />

Och dessa gudinnor äro för visst, allena: prat är det andra.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, men Zeus då, så säg, den olympiske Zeus, är han ej län<strong>gr</strong>e en gudom?<br />

SOKRATES<br />

Vad pratar du om en Zeus, din tok? Det finns ingen Zeus.<br />

STREPSIADES<br />

Å vad hör jag?<br />

Vem regnar väl då? Säg, svara på det! Det önskar jag först få besked på.<br />

SOKRATES<br />

Det är dessa, som regna. Det kan jag helt lätt dig bevisa med tydliga <strong>gr</strong>under.<br />

Säg, har du väl någonsin hittills <strong>se</strong>tt, att det regnat molnen förutan?<br />

Dock borde han regna, när himlen är ren och dessa makat sig undan.<br />

STREPSIADES<br />

Vid Apollon, du visar ju tydligt klart, hur härmed hänger tillhopa.<br />

Och jag trodde förut, att genom ett såll Zeus släppte sitt vatten till jorden.<br />

Men hur är det med åskan? Förklara mig det! Det bringar mig ständigt att darra.


SOKRATES<br />

Det är dessa, som åska i rullande fart.<br />

STREPSIADES<br />

På vad sätt, fritänkare djärve?<br />

SOKRATES<br />

När fyllda de blivit av vatten i mängd och nödgas att fara i rymden<br />

och de hänga där, proppade fulla av regn, och röra sig, tunga av bördan,<br />

då stöta de hop mot varandra med kraft och rämna med brak och med dunder.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, men den, som nödgar dem framåt då, vem annan än Zeus kan det vara?<br />

SOKRATES<br />

O nej, den eteriska virveln det är.<br />

STREPSIADES<br />

Jaså Virveln! Det var en nyhet,<br />

att Zeus ej län<strong>gr</strong>e är till, utan nu är Virveln konung i stället.<br />

Dock har du ej undervisat mig än om själva braket och åskan.<br />

SOKRATES<br />

Nå, hörde du ej, att jag sade dig nyss, att Molnen, fulla av vatten,<br />

hopstöta på vägen med kraft mot varann och ge dån i följd av sin täthet?<br />

STREPSIADES


Men hur vill du förmå mig att tro på det där?<br />

SOKRATES<br />

På din egen person kan du <strong>se</strong> det.<br />

Har ej vid den panatheneiska fest du fyllt din mage med soppa<br />

och känt, hur att buller så plötsligen kom och kurrade magen igenom?<br />

STREPSIADES<br />

Vid Apollon, ja visst! Och då harmas han strax, min mage, och råkar i uppror.<br />

Och den fattiga soppan rasar där fram och larmar förskräckligt som tordön;<br />

till en början blott “pappax pappax!” och så ökar det på “papapappax!” lika som åskan.<br />

SOKRATES<br />

Så besinna, hur liten din mage dock är, fast han mäktar ge ljud så förskräckligt.<br />

Än den obe<strong>gr</strong>änsade luften då, hur bör ej den kunna dundra?<br />

STREPSIADES<br />

Oväder man kallar det ena också, och det andra kallas för väder.<br />

Men vadan kommer den ljudande blixt, det skulle jag önska få veta,<br />

och slår ned oss med kraft och bränner oss upp eller också sveder oss duktigt?<br />

Det är tydligt och klart, att han slungas av Zeus, när han vill menedare straffa.<br />

SOKRATES<br />

Och hur tror du, det kommer, urmodige tok, du löjligt förnumstiga farfar,<br />

och han så menedare straffar, att ej han redan gjort Simon till aska<br />

och Kleonymos ej och Theoros ej ens, fast de alla ha ofta gjort mened?<br />

Men han träffar sitt eget tempel ibland och Sunion, Attikas udde,<br />

och de lummiga ekarna <strong>se</strong>n. Av vad skäl? Har kanske eken gjort mened?<br />

STREPSIADES


Jag vet ej; det syns mig, som hade du rätt. Men vad är då verkligen blixten?<br />

SOKRATES<br />

När en vind, som är riktigt torr, stängts in bland molnen uppe i höjden,<br />

då spänner han dem till en blåsa så stor och söker med våld sig befria,<br />

tills han spränger dem sönder till sist och far ut med hast ur sitt packade hölje.<br />

Av den vinande våldsamma farten då tar han eld av sig själv och förbrinner.<br />

STREPSIADES<br />

Vid Zeus, jag har själv något liknande <strong>se</strong>tt en gång vid Diasiefesten<br />

då jag stekte en korv åt vänner och släkt och glömde att skära den sönder,<br />

och så svällde han upp, och så sprack han itu med en knall och stänkte ikring sig och sprutade<br />

ögonen fulla med smet och brände mitt ansikte illa.<br />

KÖREN<br />

O människobarn, som begär utav oss den höga visdomens håvor,<br />

huru avundsvärd bland athenares hop och bland alla hellener du varder,<br />

blott minne du har och en tänkarnatur, och förmågan att tåla och lida<br />

åt din själ är beskärd, och du icke blir trött, om att gå eller stå du blir tvungen,<br />

och ej jämrar dig högt, om du plågas av köld och ej frågar stort efter frukost,<br />

om du mäktar gymnastiska lekar och vin och all annan dårskap förakta,<br />

om du sätter din yppersta ära i det, som passar förståndige männer,<br />

att i råd och i dåd städs hålla dig främst och med tungan vinna dig <strong>se</strong>ger.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, gäller det endast en härdad själ och sömnlöst <strong>gr</strong>ubblande nattvakt<br />

och en sparsam, knusslande mages begär, som är nöjd med de simplaste örter,<br />

så var lugn, ty jag vågar med glättigt mod er bjuda min kropp till smidstäd.<br />

SOKRATES


Men lovar du också att aldrig tro på andra gudar än våra,<br />

denna Rymden, du <strong>se</strong>r, och himmelens Moln och Tungan, de trenne allena?<br />

STREPSIADES<br />

Med de andra jag icke vill tala ett ord, om jag ock dem mötte på gatan,<br />

och ej vin eller annat offer dem ge eller rökel<strong>se</strong>håvor dem bringa.<br />

KÖREN<br />

Säg dristigt ifrån, vad du önskar av oss! Din begäran är redan beviljad,<br />

och du hedrar och ärar och dyrkar oss högt samt strävar till egen förkovran.<br />

STREPSIADES<br />

I drottningar höga, jag ställer till er den anspråkslösa begäran,<br />

att jag hundrade stadier län<strong>gr</strong>e må nå än de andra hellener i talkonst.<br />

KÖREN<br />

Vad du beder, skall uppfyllt varda av oss, så från denna stunden skall ingen<br />

uti folkförsamlingen <strong>se</strong><strong>gr</strong>a på dig, när de stora beslut skola fattas.<br />

STREPSIADES<br />

Jag frågar ej stort efter stora beslut, ej sådant är det, jag önskar;<br />

blott jag lagen kan vränga till eget behov och fordringsägarna lura.<br />

KÖREN<br />

Du ska få, vad du här har begärt, ty det är ej stora saker, du åtrår.<br />

Låt tryggt våra tempeltjänare nu få ta ditt vä<strong>se</strong>n om händer!<br />

STREPSIADES


Jag litar på eder och följer ert råd, ty den bittra nöden mig tvingar<br />

för de hästarnas skull med sitt koppa på länd och för kärngen, jag fått mig på hal<strong>se</strong>n.<br />

Nu lämnar jag dessa min fattiga kropp<br />

att vad helst, som det lyster dem, göra därmed;<br />

till att piskas och plågas med hunger och törst,<br />

till att torka och frysa och flås till en säck,<br />

om jag endast lyckas bli skulderna kvitt<br />

och bliva bland människor vida berömd<br />

såsom munvig, djärv, en gåpåare fräck,<br />

som en skamlös lögnhopsmidare <strong>se</strong>n,<br />

en proces<strong>se</strong>rnas genompiskade skälm,<br />

som en levande lagbok, skramla och räv,<br />

som en hycklare, skrävlare, insmort skinn,<br />

som ett stryktäckt nöt, dansmästare, bov,<br />

som en läckerhetstjuv.<br />

Om alla, som möta mig, kalla mig så,<br />

må det göra mig allt, vad som lyster dem <strong>se</strong>n;<br />

om de vilja också,<br />

vid Demeter, de fritt må mig hacka i sär<br />

och ge som en korv åt de lärde.<br />

KÖREN<br />

Se, vad håg, som denne visar,<br />

friskt beredd och utan tvekan! Väl, så vet,<br />

lär du dig detta hos oss, skall du vinna på jorden<br />

himmelshöga lovord.<br />

STREPSIADES<br />

Vad blir min lott?<br />

KÖREN


Jo, hela den kommande tid<br />

skall lycklig du leva hos mig, ett mål för avund.<br />

STREPSIADES<br />

Skall jag den dagen få skåda verkligen?<br />

KÖREN<br />

Då skall en hop<br />

strax utanför porten din envist sitta ständigt,<br />

önskade tala vid dig samt fråga dig efter din tanke<br />

rörande viktiga mål om stora summor.<br />

Då får ditt snille ett värdigt fält till att öva sig på.<br />

(till Sokrates)<br />

Men nu är det tid, att du <strong>gr</strong>iper dig an med att undervisa den gamle<br />

och att undersöka hans omdömeskraft och ta rätt på hans andliga gåvor.<br />

SOKRTATES<br />

Välan, beskriv nu tydligt din natur för mig,<br />

att därtill jag må lämpa mina mått och steg<br />

och <strong>gr</strong>ipa verket an med friskt maskineri!<br />

STREPSIADES<br />

Ja, på tvenne sätt, vid Zeus;<br />

ifall jag har att fordra, minns jag mycket bra,<br />

men är jag skyldig, då är jag drumlig, mycket glömsk.<br />

SOKRATES<br />

Nå, har du talegåva av naturen fått?<br />

STREPSIADES


Jag lika litet tala som betala kan.<br />

SOKRATES<br />

Hur tror du, kan du lära då?<br />

STREPSIADES<br />

Det går nog bra.<br />

SOKRATES<br />

Låt <strong>se</strong>, om nu jag kastar ett stycke vishet fram,<br />

som rör de hö<strong>gr</strong>e ting, att du det snappar upp!<br />

STREPSIADES<br />

Vad, skall jag matas så med vishet som en hund?<br />

SOKRATES<br />

Den mannen här är utan bildning, mycket rå!<br />

Jag fruktar nästan, gubbe, att du tarvar stryk.<br />

Vad gör du väl, om någon slår dig?<br />

STREPSIADES<br />

Stryk jag får,<br />

så tar jag genast vittnen på, att man mig slår,<br />

och om en liten stund jag <strong>se</strong>n till domstoln går.<br />

SOKRATES<br />

Så lägg nu av dig manteln!


STREPSIADES<br />

Skall jag nu få stryk?<br />

SOKRATES<br />

Nej, bruket fodrar, att man blottad går hit in.<br />

STREPSIADES<br />

Men icke tänker jag leta stulet gods hos er.<br />

SOKRATES<br />

Tag manteln av och prata ej skräp!<br />

STREPSIADES<br />

Men säg mig dock,<br />

om jag blir riktigt flitig och snäll att lära mig,<br />

vem skall jag då bli lik av denna skolas barn?<br />

SOKRATES<br />

Du blir till din natur precis som Chairephon.<br />

STREPSIADES<br />

O ve mig arme! Då jag blir till hälften lik.<br />

SOKRATES<br />

Hör upp att pladdra då en gång och följ mig nu<br />

hitåt och skynda på dig!


STREPSIADES<br />

Giv mig dock i hand<br />

en honungskaka först! Jag räds att gå dit in,<br />

som om jag stege till Trophonios håla ned.<br />

SOKRATES<br />

Gå på! Vad krånglar du för så länge här vid dörrn?<br />

(de går in)<br />

Parabasis<br />

KÖREN<br />

Så drag då med glädje åstad på din väg,<br />

för ditt visade mod!<br />

Lyckan må följa mannen åt, ty, fastän redan hunnen<br />

upp till en hög ålder, likväl<br />

med ungdomsvärv friskar han upp<br />

sitt gamla <strong>gr</strong>åa huvud samt<br />

lägger sig vinn om vishet.<br />

Nu till er, åskådares hop, fria ord jag rikta vill<br />

utan svek, jag svär vid den Gud, Bacchos, som mig fostrat upp.<br />

Lika visst jag önskar att här vinna snillets <strong>se</strong>gerpris,<br />

lika visst betraktar jag er såsom män av ädel smak<br />

och av alla lustspel, jag gjort,, detta som det yppersta.<br />

Därför jag er bjuder på nytt denna dram, som kostat mig<br />

mycket möda, fast jag likväl blev av plumpa skämtare<br />

orättvist be<strong>se</strong><strong>gr</strong>ad; på <strong>gr</strong>und härav må jag klandra er,<br />

vi<strong>se</strong> män, för vilka jag då fåfäng möda gjorde mig.<br />

Likväl övergiver jag ej er, I ädelt bildade.<br />

Ty jag mins den dagen ännu, då mitt första diktarprov,


“Sedesam och Veklig”, hos er högljutt bifall skördade.<br />

Då min sångmö ännu var mö utan rätt att varda mor:<br />

därför barnet satte jag ut, men en annan tog det upp.<br />

Näring fick det späda av er samt en ädelsinnad vård.<br />

Allt <strong>se</strong>n denna stunden jag har på er gunst en säker pant.<br />

Nu har denna dramen också lik Elektra kommit hit<br />

för att <strong>se</strong>, om icke hos er samma goda smak finns kvar,<br />

ty vid första blicken hon strax känna skall sin broders lock.<br />

Och huru ren och <strong>se</strong>dig hon är, en I, ty hon kommer ej<br />

med en stor tillställning av skinn, tjock och klumpigt hängande,<br />

röd i slutet, för att med den väcka barnets skrattlust upp,<br />

hånar ej flintskalliga män, snurrar ej med kordaxdans.<br />

Ingen gubben skåden I här, som med knölpåk i sin hand<br />

bultar upp vem som helst han får <strong>se</strong> under elakartad skämt.<br />

Ej med facklor rusar hon fram, ej med skrän: iu, iu!<br />

Nej, hon litar blott på sig själv samt på sina ver<strong>se</strong>rs kraft.<br />

Fast jag sådan diktare är, bär jag dock ej yppigt hår;<br />

aldrig eder lura jag sökt gång på gång med samma sak.<br />

Nej, med nya tankar alltjämt vill jag vinna edert pris,<br />

alla goda, fast de ej ha minsta likhet med varann.<br />

Kleon själv, så mäktig han var, jag en stöt i magen gav,<br />

fast jag <strong>se</strong>n ej aktade värt sparka på den fallne mer.<br />

Men de andra, <strong>se</strong>n de ett tag fått uti Hyperbolos,<br />

jämt och samt de rikta sitt skämt mot den stackarn och han mor.<br />

Först av alla Eupolis kom med sitt stycke “Marikas”,<br />

där han mina “Riddare” fräckt fuskat av, den fuskaren,<br />

<strong>se</strong>n för kordaxdan<strong>se</strong>n likväl han en rusig kärng lagt till,<br />

den som havsodjuret åt upp, som ren Phrynichos fann på.<br />

Sedan skrev Hermippos en pjäs också mot Hyperbolos.<br />

Nu de redan störta sig fram alla mot Hyperbolos,<br />

<strong>se</strong>n från mig de lånat en bild, om huru ål man fiska kan.<br />

Den som ler åt sådana ting, slipper trivas hop med mig.<br />

Men om edert bifall I här skänken mig och mina skämt,<br />

då skall <strong>se</strong>n i kommande dar eder smak till slut få rätt.


Strof<br />

Ypperste du bland gudarna,<br />

härskare Zeus, jag kallar dig<br />

att åt vår dans dig glädja.<br />

Honom också, som håller treudden i hand,<br />

jordens och salta böljornas skakare, <strong>gr</strong>ymme herren.<br />

Även vår fader den härlige, prisade,<br />

helige Aether, som närer allt liv i världen.<br />

Och du, som från spannet i skyn<br />

jorden överjuter med glans,<br />

mäktig drott ibland gudarna<br />

och bland dödliga mänskor.<br />

Lånen oss en stund ert öra, aktade åskådarhop!<br />

Svåra oförrätter ha vi att er förebrå med skäl.<br />

Ty fast vi av alla gudar göra er det största gagn,<br />

äro vi bland dem de enda, som av er ej offer få,<br />

fast vi edert väl bevaka. Ty så fort I företan<br />

något oförståndigt krigståg, åska eller regna vi.<br />

Så när alla gudars avsky, paflogonske garvaren,<br />

I till härens hövding valden, rynkades vår panna strax,<br />

väldigt vä<strong>se</strong>n då vi förde, blixten flög från sky till sky,<br />

månen lämnade sin bana, och den klara solen själv<br />

drog sin lampas stora veke genast in och hotade<br />

att ej skina mer för er, om Kleon fick befälet ta.<br />

Ändock blev han valt av eder, ty det sägs, att oförstånd<br />

i er stad så gott lär trivas, men att gudarna likväl<br />

allt, vad I på tok begynnen, vända till ett lyckligt slut.<br />

Även detta sista felet botas kan helt lätt av er;<br />

om I dömen Kleon, ulven, för bestickning och för stöld<br />

och till straff hans nacke <strong>se</strong>dan sätten uti stocken in,<br />

då skall strax på gamla vi<strong>se</strong>t, om I felen aldrig så,<br />

saken dock till statens bästa vändas till ett lyckligt slut.<br />

Motstrof


Mäktige Phoibos, kom och du,<br />

deliske gud, som innehar<br />

kynthiska höga klippan!<br />

Heliga tärna, du som fått hu<strong>se</strong>t av guld,<br />

Ephesostemplet, där du högt dyrkas av lyders döttrar!<br />

Även vår egen gudinna Athena, som<br />

håller egiden i handen och staden beskyddar!<br />

Och du, som för skimrande bloss<br />

på Parnas<strong>se</strong>ns klippiga höjd,<br />

skön bland delphiska Bacchos- mör,<br />

festens gud, Dionysos!<br />

När vi ren i ordning voro till att börja färden hit,<br />

kom Selene fram och bad oss föra detta bud till er:<br />

först athenarna hon hälsar jämte bundsförvanterna,<br />

därnäst är hon högst förargad, sad' hon, ty hon kränkes svårt,<br />

fast hon gagnar eder alla synbart, ej med tomma ord;<br />

först var månad en besparing på en drachma minst till ljus.<br />

Därför säga också alla, när de ut om kvällen gå:<br />

“Pojk, du slipper köpa facklor, vi ha vackert månsken nu.”<br />

Även andra tjänster gör hon er, men I tar ej i akt<br />

årets dagar rätt, men bråken utan ordning hit och dit.<br />

Därför av de andre gudar får hon taga bannor upp,<br />

varje gång de återvända, lurade på festligt mål,<br />

då de ej på rätta dagen fått sin offermåltid ut.<br />

Ty den dag, då fest bort vara, fören I process och bråk.<br />

Däremot, när fasta råder ibland gudarna, då vi<br />

åt Sarpedon eller Memmon ägna sorgens offergärd,<br />

festen I och skratten högljutt. Därför när Hyperbolos<br />

detta år blev hieromnemon, blev han utav gudarna<br />

helga kran<strong>se</strong>n snart berövad; nu han minns en annan gång,<br />

att man livets dagar måste rätta efter månens lopp.<br />

SOKRATES


(kommer ut ur sitt hus)<br />

Vid Chaos, Andedräkten, Luften högt jag svär,<br />

en man så oläraktig har jag aldrig <strong>se</strong>tt,<br />

så drumlig, vänstervriden, så förskräckligt glömsk,<br />

som, när han nå<strong>gr</strong>a fattiga smulor lära får,<br />

strax glömmer bort dem, förr'n han lärt dem; men likväl<br />

jag kallar honom hit till mig i dagens ljus.<br />

Hör hit Strepsiades! Tag din säng och kom hit ut!<br />

STREPSIADES<br />

Men lös<strong>se</strong>n tåla icke, att jag sängen rör.<br />

(kommer ut med sängen)<br />

SOKRATES<br />

Fort, sätt nu sängen här och giv noga akt!<br />

STREPSIADES<br />

Skall ske.<br />

SOKRATES<br />

Nåväl, vad är det, som du först vill lära nu,<br />

som aldrig nå'nsin förr du lärt dig? Säg mig det!<br />

Om mått eller takt eller kanske ordens rätta bruk?<br />

STREPSIADES<br />

Om måtten helst, för all del, ty jag lurad blev<br />

utav en spannmålshandlare nyss på tvenne mått.


SOKRATES<br />

Jag menar icke så. Jag frågar, vilket mått,<br />

ett tremått eller fyrmått, tycker du vackrast är?<br />

STREPSIADES<br />

En fjärding tycker jag är ett mycket vackert mått.<br />

SOKRATES<br />

Du pratar smörja, karl.<br />

STREPSIADES<br />

Hur så? Ska vi slå vad,<br />

om icke fjärdingen ett fyrmått är ändå?<br />

SOKRATES<br />

Dra du åt korparna! Så bondsk och dum du är!<br />

Om takten kanske dock du mäktar lära dig.<br />

STREPSIADES<br />

Vad kan väl takten hjälpa mig till dagligt bröd?<br />

SOKRATES<br />

Den hjälper till, att du i sällskap bildad syns,<br />

då du förstår och märker genast, vilken takt<br />

är vapentakt, och vilken är en fingertakt.<br />

STREPSIADES


En fingertakt?<br />

SOKRATES<br />

Ja visst.<br />

STREPSIADES<br />

Å, jag förstår.<br />

SOKRATES<br />

Säg ut!<br />

STREPSIADES<br />

Vad annat finger kan det vara än det här?<br />

Förut, när jag var pojke, var det väl det här?<br />

SOKRATES<br />

Du är ett nöt, en bonde!<br />

STREPSIADES<br />

Ja, min käre vän, jag vill ej lära sådant där.<br />

SOKRATES<br />

Vad vill du då?<br />

STREPSIADES<br />

Det där – det där - du vet – det orättvisa tal.


SOKRATES<br />

Men du får lov att lära dig andra saker först,<br />

om vilka hankön äro bland fyrfotadjur.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, vet jag icke det, då är jag knappast klok.<br />

En bock, en tjur, en hund, en gum<strong>se</strong> och en gås.<br />

SOKRATES<br />

Där <strong>se</strong>r du redan, hur det gick! Än honan då?<br />

Skall hon få bära samma namn som hannen sin?<br />

STREPSIADES<br />

Hur menar du?<br />

SOKRATES<br />

De kallar bägge två för gås.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, vid Po<strong>se</strong>idon! Nå, men hur skall jag säga då?<br />

SOKRATES<br />

Jo, hannen gå<strong>se</strong>, honan åter gåsa nämn!<br />

STREPSIADES<br />

En gåsa. Det var riktigt fint, vid Luften själv!


Till tack för denna enda lilla lärdom re'n<br />

jag vill dig ge en klunk, som ner till stortån går.<br />

SOKRATES<br />

Se där ett fel igen! Du sade stortån nu,<br />

som vore detta ord av manligt kön.<br />

STREPSIADES<br />

Hur så? Jag har ej sagt, att stortån manlig är.<br />

SOKRATES<br />

Jo visst, på samma sätt som Agathon.<br />

STREPSIADES<br />

Förklara dig!<br />

SOKRATES<br />

Jo, Agathon och stortån ha ju samma slut.<br />

STREPSIADES<br />

Det kan du knappast få mig till att tro ändå.<br />

Nog har väl Agathon sitt slut på annat håll.<br />

Men hur skall jag nu säga hädanefter?<br />

SOKRATES<br />

Jo, du kan ju säga tånan, hon med kvinnlig form.<br />

STREPSIADES


Stortånan? Skall jag säga så?<br />

SOKRATES<br />

Då blir det rätt.<br />

STREPSIADES<br />

Jag borde väl också säga Agathona då.<br />

SOKRATES<br />

Men vidare bör du ock om namnen lärdom få,<br />

att du de manliga från de kvinnliga skilja kan.<br />

STREPSIADES<br />

Nog känner jag till kvinnonamn.<br />

SOKRATES<br />

Låt höra då!<br />

STREPSIADES<br />

Lysilla, Philinna, Demetria, Kleitagora.<br />

SOKRATES<br />

Nå, vilka äro manliga då?<br />

STREPSIADES<br />

Otaliga. Philoxenos, Melesias, Amynias.


SOKRATES<br />

Din stympare. Det där var icke manliga.<br />

STREPSIADES<br />

Så? Äro de ej manliga hos er?<br />

SOKRATES<br />

Å nej. Hur nämner du väl en sak, som Amynias rår om?<br />

STREPSIADES<br />

Den saken kallar jag Amynias' egendom.<br />

SOKRATES<br />

Där <strong>se</strong>r du! Som en kvinna blir han då benämnd.<br />

STREPSIADES<br />

Med rätta blir hon så, då hon ej krigstjänst gör.<br />

Men varför lär du mig nu, vad alla veta förr?<br />

SOKRATES<br />

Långt därifrån. Men lägg dig nu till sängs!<br />

STREPSIADES<br />

Än <strong>se</strong>n?<br />

SOKRATES


Tänk något ut av vad som rör din ställning nu!<br />

STREPSIADES<br />

Jag ber dig, icke där! Nej, om det måste ske,<br />

låt mig få tänka saken ut på golvet här!<br />

SOKRATES<br />

Du måste göra, som jag sagt.<br />

Går.<br />

STREPSIADES<br />

Jag arme man!<br />

Vad jag idag av all sorts kryp skall plågad bli!<br />

KÖREN<br />

Så <strong>gr</strong>ubbla nu, forska och tänk, samla din själ och vrid den åt alla kanter!<br />

Men strax, när du råkar i svårighet, så hoppa över<br />

på annan väg och låt ej sömn nalkas ditt tyngda ögonblock!<br />

STREPSIADES<br />

Ajajaj! Ajajaj!<br />

KÖREN<br />

Vad nu då? Vi skrek du?<br />

STREPSIADES


Nu är det ute med mig. Utur sängens djup<br />

framkryper ren en här av lössitanier.<br />

Och de bita och slita i sidorna <strong>gr</strong>ymt,<br />

och de suga med mod, och de dricka mitt blod<br />

och min mandoms skatter draga de ut,<br />

och jag känner fördärvet nalkas mitt slut<br />

och de mörda mig rent.<br />

KÖREN<br />

Men du borde likväl ej skrika så högt.<br />

STREPSIADES<br />

Ej skrika! Och dock<br />

är det slut på mitt gods, det är slut med min hy,<br />

det är slut med min själ, mina skor äro slut,<br />

och ull råga på jämmern, fast jag med sång<br />

söker hålla mig kry,<br />

är jag själv re'n slut i det närmsta.<br />

SOKRATES<br />

(kommer tillbaka)<br />

Nå, hör du där, vad gör du? Tänker du?<br />

STREPSIADES<br />

Ja visst. Vid själve Po<strong>se</strong>idon!<br />

SOKRATES<br />

Så, låt höra, vad du tänkt!<br />

STREPSIADES


Om lös<strong>se</strong>n skola lämna något kvar av mig.<br />

SOKRATES<br />

Jag önskar dig fördärv,'.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, det har kommit nu.<br />

SOKRATES<br />

Var ingen vekling län<strong>gr</strong>e! Svep ditt huvud in<br />

och sök att tänka ut en riktigt klipsk idé,<br />

ett fiffigt knep!<br />

STREPSIADES<br />

O ve, vem kan väl skaffa mig<br />

in denna fårpäls har en riktigt klipsk idé?<br />

SOKRATES<br />

Nu skall jag titta efter, vad han gör för slag.<br />

Hör, sover du, karl?<br />

STREPSIADES<br />

Nej vid Apollon, tro ej det!<br />

SOKRATES<br />

Har du fått tag på något!


STREPSIADES<br />

Nej!<br />

SOKRATES<br />

Vad, intet alls?<br />

STREPSIADES<br />

Blott på sin höjd en liten stump i min hö<strong>gr</strong>a hand!<br />

SOKRATES<br />

Se så, svep in dig fort och tänk ut en sak I hast!<br />

STREPSIADES<br />

Om vad? Du må dock säga mig det, o Sokrates.<br />

SOKRATES<br />

Finn upp på egen hand, vad helst det ly<strong>se</strong>r dig!<br />

STREPSIADES<br />

Du har ju hört min önskan tu<strong>se</strong>n gånger ren;<br />

den galler räntorna blott, dem önskar jag bli kvitt!<br />

SOKRATES<br />

Välan då, hölj ditt huvud, samla ditt förstånd<br />

och låt det bit för bit sig <strong>gr</strong>undligt tänka fram,<br />

med nog<strong>gr</strong>ann delning av be<strong>gr</strong>eppen!


STREPSIADES<br />

Ajajaj!<br />

SOKRATES<br />

Å, håll dig sill! Och om en sak dig syns för svår,<br />

så vänd åt annat håll! Låt <strong>se</strong>dan ditt förstånd<br />

på nytt ta fast I saken och avväg den fint!<br />

STREPSIADES<br />

O bäste lille Sokrates!<br />

SOKRATES<br />

Vad är det nu?<br />

STREPSIADES<br />

Nu har jag om räntan funnit på en tjuvidé.<br />

SOKRATES<br />

Nåväl, låt höra den!<br />

STREPSIADES<br />

Jo, säg mig nu -<br />

SOKRATES<br />

Vad då?<br />

STREPSIADES


Jo, om jag en thessalisk trolkär'ng kunde få<br />

att skaffa månen ner en vacker natt, och <strong>se</strong>n<br />

jag stoppade honom in uti ett runt fodral<br />

liksom en spegel, för att så förvara'n väl.<br />

SOKRATES<br />

Vad skulle detta göra dig för nytta?<br />

STREPSIADES<br />

Vad?<br />

Om månen icke län<strong>gr</strong>e vandrar upp och ned,<br />

så slipper jag betala räntan.<br />

SOKRATES<br />

Varför det?<br />

STREPSIADES<br />

Jo, man betalar ju alltid räntan månadsvis.<br />

SOKRATES<br />

Rätt bra! Här skall du få ett annat fint problem.<br />

I fall ett mål om fem talenter hotar dig,<br />

hur tänker du slippa undan det? Låt höra nu!<br />

STREPSIADES<br />

Hur? Hur? Jag vet ej än, men jag skall <strong>gr</strong>unda på't.<br />

SOKRATES


Men vrid nu icke jämt din tanke kring dig själv!<br />

Nej, släpp I fria, vida rymden honom lös,<br />

skalbaggen lik vid foten bunden med en tråd!<br />

STREPSIADES<br />

Jag vet ett riktigt listigt sätt att bliva kvitt<br />

proces<strong>se</strong>n, det skall själv du medge.<br />

SOKRATES<br />

Vilket då?<br />

STREPSIADES<br />

Jag gissar, hos aptekarna du <strong>se</strong>tt nå'n gång<br />

den sköna stenen, den där genomskinliga,<br />

med vilken man kan tända eld.<br />

SOKRATES<br />

Du menar glas?<br />

STREPSIADES<br />

Ja visst. Om nu jag finge mig en sådan sten,<br />

så, medan skrivarn skulle målet sätta upp,<br />

jag kunde ställa mig på avstånd, <strong>se</strong> så här,<br />

mot soln och smälta bort vart ord han skriver ned.<br />

SOKRATES<br />

Rätt vackert, vid Chariterna!


STREPSIADES<br />

Ack, vad jag är glad att femtalentsproces<strong>se</strong>n skrivits av för mig.<br />

SOKRATES<br />

Giv akt! Försök att hastigt fatta detta!<br />

STREPSIADES<br />

Vad?<br />

SOKRATES<br />

Hur tänker du kunna slippa undan en process,<br />

som du av brist på vittnen säkert tappa skall?<br />

STREPSIADES<br />

Förskräckligt enkelt!<br />

SOKRATES<br />

Säg det då!<br />

STREPSIADES<br />

Jo här nu på!<br />

Om, under det ett annat mål å bane är,<br />

förr'n mig man ropar upp, jag går och hänger mig.<br />

SOKRATES<br />

Du pratar smörja.


STREPSIADES<br />

Nej, vid gudarna! Helt visst skall ingen, <strong>se</strong>n jag dött, processa mer med mig.<br />

SOKRATES<br />

Så dum! Gå hän! Jag vill ej län<strong>gr</strong>e lära dig.<br />

STREPSIADES<br />

Men varför det, vid gudarna, bäste Sokrates?<br />

SOKRATES<br />

Du glömmer ju bort på stunden allt, vad man dig lär.<br />

Vad var det väl, som du fick lära först? Låt <strong>se</strong>!<br />

STREPSIADES<br />

Låt <strong>se</strong>, vad var det först – vad var det först för slag?<br />

Vad var det där, som du lärde mig om stortån nyss?<br />

Ajaj, vad var det?<br />

SOKRATES<br />

Drag du rakt till korparna,<br />

din ytterst glömska, vänstervridna gubbe där?<br />

STREPSIADES<br />

O ve mig arme! Hur skall nu det gå för mig?<br />

Jag är förlorad, om jag ej lär mig tungans konst.<br />

Nu, höga Moln, nu given mig I ett vänligt råd!


KÖREN<br />

Vi giva dig, o gubbe, detta goda råd,<br />

om du en son fullvuxen hemma hos dig har,<br />

sänd då I ditt ställe honom hit att I lära gå!<br />

STREPSIADES<br />

En son, en skön och ädel gos<strong>se</strong>, har jag visst,<br />

men han vill inte lära. Ach, hur skall det gå?<br />

KÖREN<br />

Du låter då honom råda?<br />

STREPSIADES<br />

Han är stor och stark,<br />

på mödernet från Koisyras högtförnäma släkt.<br />

Dock jag skall hämta honom hit; om ej han vill,<br />

så kör jag honom utan prut på dörren bums.<br />

Gå in, jag er, och vänta mig en liten stund!<br />

KÖREN<br />

(till Sokrates)<br />

Säg, <strong>se</strong>r du nu, hur du allt gott får ifrån oss allena<br />

bland alla gudar?<br />

Ty denne är färdig att göra allt,<br />

vad helst du önskar.<br />

När det du vet, så passa på att av den djupt förbländade,<br />

hugga i tid allt, vad du kan!<br />

Men vad du gör, gör snart, ty allt kan i en blink sig ändra!


(Strepsiades och Pheidippides komma ut)<br />

STREPSIADES<br />

Jag svär vid Dimman, län<strong>gr</strong>e får du ej stanna här!<br />

Gå, ät av pelarna nu i Megakles' palats!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Min bäste far, vad har du nu för infall fått?<br />

Vid Zeus Olympiern, säkert är du icke klok.<br />

STREPSIADES<br />

Nej här “vid Zeus Olympiern” Sådan galenskap!<br />

Att tro på Zeus, när man har hunnit dina år!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vad fick du nu att skratta åt?<br />

STREPSIADES<br />

Jag tänker på att du är harm på att tro på gamla sagor än.<br />

Kom här i alla fall, så skall jag giva dig<br />

en undervisning som skall göra dig till karl!<br />

Men denna får dig ej hör någon tala om.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Nå väl! Vad är det?<br />

STREPSIADES<br />

Jo, du svor ju nyss, vid Zeus!


PHEIDIPPIDES<br />

Ja visst.<br />

STREPSIADES<br />

Nå, <strong>se</strong>r du nu, hur nyttig lärdom är?<br />

Zeus finns ej mer, Pheidippides.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vem finns väl då?<br />

STREPSIADES<br />

Jo. Virveln härskar nu och har Zeus från tronen kört.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Usch, vilken smörja!<br />

STREPSIADES<br />

Tro du mig, så står det till!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vem sad' dig detta?<br />

STREPSIADES<br />

Sokrates, den meliern, och Chairephon, som kan beräkna loppans skutt.<br />

PHEIDIPPIDES


Så har du kommit ren så långt i tokighet,<br />

att du på galna mänskor tror?<br />

STREPSIADES<br />

Håll du din mun<br />

och tala icke illa om de lärde män,<br />

de ytterst kloka, som av idel sparsamhet<br />

ej nånsin plåga klippa sig, ej smörja sig<br />

med olja, aldrig gå att bada sig, men du,<br />

du badar bort mitt gods, som vore ren jag död.<br />

Men gå nu genast i mitt ställe dit och lär!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men vad för nyttig kan man lära hos de där?<br />

STREPSIADES<br />

Nej, har man hört! All vishet, som i världen finns.<br />

Där lär du känna, hur du själv är tjock och dum.<br />

Men vänta på mig ute här en liten stund!<br />

(går in)<br />

PHEIDIPPIDES<br />

O ve! Vad skall jag göra med min galne far?<br />

Skall jag vid domstoln styrka, att han vettet mist,<br />

eller vandra genast bort till likkistsäljare?<br />

STREPSIADES<br />

(kommer tillbaka med två gäss)


Hör på! Hur kallar du det djuret här?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

En gås.<br />

STREPSIADES<br />

Jaså, båda lika? Då är du en narr.<br />

Så skall du icke göra mer, Nej, nämn den här<br />

en gå<strong>se</strong> och den andra här en gåsa! Glöm ej det!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

En gåsa! Sådant klyftigt fick du lära dig<br />

därinne nyss hos dessa himmelsstormare?<br />

STREPSIADES<br />

Ja, mycket annat med. Men vad jag lärde, strax<br />

jag glömde bort ty jag är gammal nu och slö.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Fördenskull har du väl även tappat manteln bort?<br />

STREPSIADES<br />

Ej tappat bort, nej, jag har bortstuderat den.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Än skorna då? Vad gjorde du av dem, din tok?<br />

STREPSIADES


Likt Perikles “till nödig utgift” har jag dem<br />

förbrukat. Kom nu, låt oss gå! Sen må du fritt,<br />

blott nu du lyder, slösa friskt. Jag har ju dig,<br />

när liten <strong>se</strong>xårspilt du var, till viljes gjort<br />

och för den första heliastobol, jag fick,<br />

en liten vagn vid Diasiefesten köpt åt dig.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det här skall du med tiden nog få ån<strong>gr</strong>a, far.<br />

STREPSIADES<br />

Nå skönt, du lyder!<br />

(de gå till Sokrates' hus)<br />

Fort, kom hit, kom Sokrates!<br />

Kom hit, ty <strong>se</strong>, jag för med mig nu min gos<strong>se</strong> här,<br />

som jag med möda övertalt.<br />

SOKRATES<br />

(kommer ut)<br />

Ja, han är barn och ej förfaren ännu med vår hängmaskin.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Du kan i stället hänga själv, tills du förfars.<br />

STREPSIADES<br />

Din dummel! Skall du <strong>gr</strong>äla mot din lärare!<br />

SOKRATES


Nej hör man på: “förfars!” Hur dumt han sade det<br />

och gapande med truten så förfärligt brett!<br />

Hur skall en sådan lära sig stämning till process<br />

och slin<strong>gr</strong>ing <strong>se</strong>n och övertygande bombast?<br />

Likväl för en talent det gick för Hyperbolos.<br />

STREPSIADES<br />

Var lugn, försök blott lärar'n! Han har nog talang.<br />

Jag minns, när han en pojke var så stor som så,<br />

där hemma gjorde han hus så små och båtar med,<br />

och nätta vagnar <strong>se</strong>n av läder gjorde han<br />

och <strong>gr</strong>odor utav äppelskal, det må du tro.<br />

Men laga nu, att han lärs sig dina bägge tal,<br />

det bättre, som det kallas, och det sämre <strong>se</strong>n,<br />

som kan med orätt tal det bättre slå omkull!<br />

Se till åtminstone väl, att han det sämre lär!<br />

SOKRATES<br />

Han skall få lära sig av de båda talen själv.<br />

Jag lämnar honom nu.<br />

STREPSIADES<br />

Men kom blott väll ihåg,<br />

att han bör kunna tala kull all rätt, som finns.<br />

(Sokrates och Strepsiades gå. Två talare uppträda)<br />

RÄTT<br />

Träd fram! Träd fram! För de skådandes hop<br />

må du visa dig öppet, så fräck som du är!


ORÄTT<br />

Gå, som du behagar! Dess bättre för mig,<br />

ty hos hopen med lätthet rår jag på dig.<br />

RÄTT<br />

Rår? Du?<br />

ORÄTT<br />

Just jag.<br />

RÄTT<br />

Fastän sämre du är?<br />

ORÄTT<br />

Men rår dock på dig, fastän bättre än jag i ditt tycke du är.<br />

RÄTT<br />

På vad sätt skall du rå?<br />

ORÄTT<br />

Nymodiga tankar jag bringar till torgs.<br />

RÄTT<br />

Ja, sådant blomstrar nu upp över allt genom narrarna här.<br />

ORÄTT


Nej, vi<strong>se</strong> för visst.<br />

RÄTT<br />

Jag förgör dig i <strong>gr</strong>und.<br />

ORÄTT<br />

Ja men säg, på vad sätt?<br />

RÄTT<br />

Genom rättvist tal.<br />

ORÄTT<br />

Men det talet i hast skall jag vända omkull;<br />

RÄTT<br />

Jaså, finnes hon ej?<br />

ORÄTT<br />

Nå, var finnes hon då?<br />

RÄTT<br />

Hon bland gudarna bor.<br />

ORÄTT<br />

Men hur kommer det då, att Zeus ej ren<br />

har drabbats av hämnande straff, då sin far<br />

han i bojor har lagt?


RÄTT<br />

Usch, kommer du nu med det utnötta skräp? Fort, giv mig ett kärl!<br />

ORÄTT<br />

Slösinnad du är, ohyfsad och rå.<br />

RÄTT<br />

Du oförskämd och liderlig är.<br />

ORÄTT<br />

Vilka rosor jag får!<br />

RÄTT<br />

Och en bov och en skälm.<br />

ORÄTT<br />

Vilka liljor!<br />

RÄTT<br />

Och fadermördare <strong>se</strong>n.<br />

ORÄTT<br />

Du beströr mig med guld, fast du märker det ej.<br />

RÄTT<br />

Förr gällde ej sådant för guld, men för bly.


ORÄTT<br />

Men slikt är den yppersta prydnad, jag vet.<br />

RÄTT<br />

Du är ytterligt fräck.<br />

ORÄTT<br />

Urmodig är du.<br />

RÄTT<br />

Men för din skull nu<br />

vilja pojkarna icke i skolan gå.<br />

Dock skall bland athenarna snart bli bekant,<br />

vad du lärer de oförståndigas hop.<br />

ORÄTT<br />

Du är torkad ful.<br />

RÄTT<br />

Du åter mår väl.<br />

Men fordom du gick som en tiggare klädd<br />

och sad', att du my<strong>se</strong>rn Telephos var,<br />

och ur på<strong>se</strong>n du tog<br />

Pendeletos' sat<strong>se</strong>r och gnagde på dem.<br />

ORÄTT<br />

Vad vishet ändock -


RÄTT<br />

Vad galenskap dock -<br />

ORÄTT<br />

som du syftade på!<br />

RÄTT<br />

hos dig och den stad, vilken armar dig upp<br />

för att sprida fördärv bland dess ynglingar ut!<br />

ORÄTT<br />

Ej får du den här, ormodiga tölp.<br />

RÄTT<br />

Det skall jag, om räddning är honom beskärd,<br />

och han icke skall bliva en skränare blott.<br />

ORÄTT<br />

till Pheidippides.<br />

Kom hit du! Hör ej hans rasande tal!<br />

RÄTT<br />

Ve dig, om du ynglingen rör med din hand!<br />

KÖREN<br />

Upphören med strid och med smädande ord!<br />

Du giv oss en nog<strong>gr</strong>ann teckning av allt,


våra fäder du lärt! Du åter beskriv<br />

din nya metod, så att ynglingen må,<br />

<strong>se</strong> båda han hört, själv göra sitt val!<br />

RÄTT<br />

Så tycker ock jag.<br />

ORÄTT<br />

Så tycker ock jag.<br />

KÖREN<br />

Vem av er älskar väl ordet först?<br />

ORÄTT<br />

Giv honom det först!<br />

Sen skall jag, på <strong>gr</strong>und av vad denne har sagt,<br />

båd' med ord och med tankar, som förr ej hörts,<br />

honom friskt som med pilar beskjuta och <strong>se</strong>n,<br />

om han ändock giver ifrån sig ett ljud,<br />

skall han, stucken och biten i ögon och kind,<br />

såsom vore han jäktad av retade bin,<br />

nedgöras av dräpande tankar.<br />

KÖREN<br />

Nu vi<strong>se</strong>n oss, I, som er lit sätten till ytterst sluga,<br />

sinnrika ord, slående tal, glänsande tankefoster,<br />

av eder två vem som ypperst är uti talets konst!<br />

Öppet allt ren ligger för er vishetens omätliga fält,<br />

där våra vänner mot varann städs sina krafter pröva.<br />

O du, som med ädla <strong>se</strong>der i mängd våra fäders släkte har smyckat,


låt höra det talet, som städ<strong>se</strong> dig glatt, och skildra ditt innersta vä<strong>se</strong>n!<br />

RÄTT<br />

Nå välan, jag vill skildra för er, på vad sätt uppfostran förr var beskaffad,<br />

då med rättvist tal städs ära jag vann, och blygsamhet var på modet.<br />

Då slapp för det första man höra ännu, att en pojke vågade knysta.<br />

Då vandrade barnen från samma kvarter till kitharaspelarens skola,<br />

ätt klädda, med ordning i sluten trupp, fast snön tätt yrde som kornmjöl.<br />

Där fingo de lära sig sjunga en sång med skick och hållning på benen,<br />

såsom ”Pallas, stadsbetvingerska hård” eller ”lyrans klingande toner”,<br />

högt stämmande in i en skön harmoni, som de ärvt från fädernas tider.<br />

Men om någon försökte att göra sig till eller kom med konstiga drillar<br />

av det nya, plågsamt förvridna maner, som med Phrynis kommit på modet,<br />

då vankades duktiga slängar i mängd, ty han kränkte ju mu<strong>se</strong>rnas ära.<br />

Men när i palestran de slagit sig ner, då måste gossarna sitta<br />

med benen raka och akta sig väl att visa för främmandes blickar<br />

något oskönt; <strong>se</strong>dan stego de upp och skrapade sanden tillsammans<br />

högst noga, att icke en avbild kvar åt de svärmiska älskarna lämna.<br />

Då smorde en gos<strong>se</strong> med olja sin kropp ej län<strong>gr</strong>e ned än till naveln,<br />

så att spädaste fjun som på persikans skal fick ostört blomstra kring midjan.<br />

Ej heller förstod han att göra sig till så fin och kvinnlig i rösten<br />

och till älskaren självmant ställa sin gång, själv bjudande ut sig med blicken.<br />

Då tordes vid måltidsbordet han ej av en rättika taga det bästa<br />

eller, innan de äldre sig tagit förut, tllrycka sig dill eller sallad.<br />

Ej smorde han sig med fågel och fisk eller satt med fötterna korsvis.<br />

ORÄTT<br />

Vilken forntidsbild med Dipoliefest och med gyllene syrsor i håret<br />

och Kekeides sång och Buphoniefest!<br />

RÄTT<br />

Men sådana idrotter var det,


med vilka jag fordom ammade upp det Marathon<strong>se</strong><strong>gr</strong>ande släktet.<br />

Du vänjer dem åter att redan som barn insvepa sin kropp i en mantel,,<br />

och jag nästan kväves av harm, när jag <strong>se</strong>r dem vid Panathenéerna dansa,<br />

och en tölp sin sköld framför magen bär, till harm för höga gudinnan.<br />

Upp därför, o yngling, tveka ej mer, välj mig, det ädlare talet!<br />

Då lär du att hata torgets bestyr och avsky vekliga badet<br />

och att blygas för allt, som är skamligt och fult, och att vredgas, om någon dig hånar,<br />

och att genast resa dig upp från din plats, så snart någon äldre dig nalkas,<br />

mot föräldrarna aldrig dig illa bete eller eljes begå någon handling<br />

av föraktlig slag, som kan sätta en fläck på din blygsamhets gudabeläte,<br />

att ej smyga dig in i en dan<strong>se</strong>rskas hus, att du ej vid din jakt efter dylikt<br />

av en flärdens tärna ett äpple dig får tillkastat till men för ditt rykte,<br />

att ej tala emot, vad din fader har sagt, eller honom Iapetos kalla<br />

och håna i ålderns höst den man, av vilken din barndom blev vårdad.<br />

ORÄTT<br />

Om du följer de läror, som denne dig ger, då svär jag vid Bacchos, o yngling,<br />

att Hippokrates - sönernas like du blir, och du kommer att kallas en mjölk<strong>gr</strong>is.<br />

RÄTT<br />

Men med glänsande lemmar och blomstrande hy skall du då i gymnasion vandra,<br />

ej sitta på torget och öva din mun med o<strong>gr</strong>äsartade kallprat<br />

likt tidens barn eller dragas till tings uti lång<strong>se</strong>gslitna proces<strong>se</strong>r.<br />

Nej hellre besök Akademos' lund för att där bland oliverna springa<br />

med en krans utav skimrande säv kring ditt hår, med en ädel kamrat vid din sida,<br />

omgiven av doft utav smilaxört och silverpoppel och frihet,<br />

under vårens dagar, då alm och platan stå stilla i viskande samtal.<br />

Om detta du gör, som jag råder dig till,<br />

och till detta dig, vänder med hela din håg,<br />

då skall du bekomma ett glänsande bröst<br />

samt väldiga skuldror och frisk, ren hy<br />

och en liten tunga, en kraftfull länd,<br />

den det andra ej stort.


Men hyllar du åter de nyares mod,<br />

då får du en kroppsfärg, sjuklig och blek,<br />

små skuldror och bröstet bräckligt och svagt,<br />

men en lång stor svans, lån<strong>gr</strong>andiga tal,<br />

och han lockar dig ock<br />

till att hålla det fula för ädelt och skönt<br />

och det sköna för fult,<br />

och till sist med Antimachos' liderlighet<br />

blir ditt hela vä<strong>se</strong>n befläckat.<br />

KÖREN<br />

Motstrof<br />

O du, som vinnlägger dig om tryggande ädel visdom,<br />

vad blomsterdoft strömmar ej ljuvt från de ord, du talar!<br />

Hur sälla dock voro ej de män, vilka levde förr!<br />

Rusta dig nu, du, som din lit sätter till konstsvarvade ord,<br />

visa ditt snille nu, ty <strong>se</strong>, mannen har vunnit ära!<br />

Med tankar av en sällsynt kraft du måste möta honom,<br />

ifall du <strong>se</strong>ger vinna vill och ej bli mål för löje.<br />

ORÄTT<br />

Jag färdig var att kvävas nyss, och länge ren jag önskat<br />

att vända upp och ned med allt, vad denne här har yttrat.<br />

Ty just för denna orsaks skull jag sämre talet kallas<br />

bland vi<strong>se</strong> män, för det att jag den förste var, som uppfann<br />

att öppet tala tvärt emot all lag och rätt i världen.<br />

Och detta måtte väl gå upp mot tu<strong>se</strong>ntals guldmynt,<br />

att med en underläg<strong>se</strong>n sak man dock kan vinna <strong>se</strong>ger.<br />

Giv akt, hans barnuppfostrngskonst jag lätt skall vederlägga:<br />

han säger först och främst, att ej du varma bad får nyttja.<br />

Men säg mig då, vad <strong>gr</strong>und du har att varma bad förkasta!<br />

RÄTT


De äro höjden av fördärv och höga mannen veklig.<br />

ORÄTT<br />

Håll upp! Nu har jag allaren dig fångat mitt om livet.<br />

Ty säg bland sönerna av Zeus, vem håller du för ypperst<br />

i mannamod och prövad mest i mödosamma strider?<br />

RÄTT<br />

Av alla hjältar Herakles jag högst i mandom sätter.<br />

ORÄTT<br />

Vad såg du nånsin kalla bad, som fått sitt namn av honom?<br />

Dock fanns ej kämpe mera båld.<br />

RÄTT<br />

Där har vi nu den visan,<br />

som man av alla ynglingar för höra da'n igenom,<br />

som badets salar fulla gör, men gör palestrans tomma.<br />

ORÄTT<br />

Du klandrar torgets idrott ock, som jag igen berömmer,<br />

ty vore sådant något ont, då hade ej Homeros<br />

gjort Nestor till en ordets man och alla andra vi<strong>se</strong>.<br />

Så kommer jag till tungan nu,vars övning du förbjuder<br />

för alla unga män, men jag tillstyrker den i stället;<br />

men blygsamhet tillstyrker du, två stora fel i sanning.<br />

Ty säg, var såg du någonsin, att blygsamheten bringat<br />

en mänska någon fördel, säg! Bevisa det och slå mig!


RÄTT<br />

Åt ganska många. Peleus ju fördenskull svärdet erhöll.<br />

ORÄTT<br />

Ett svärd! En sådan kostlig sak han fick, den olycksfågeln!<br />

Hyperbolos, lamphandlarn, han har fått en hop talenter<br />

i följd utan sin nedrighet, men ej vid Zeus, ett slagsvärd.<br />

RÄTT<br />

Men Peleus för sin blygsamhet fick Thetis och till maka.<br />

ORÄTT<br />

Men bort från honom gick hon snart, ty han var utan djärvhet<br />

och kunde icke hålla ut att vaka hela natten:<br />

och kvinnan älskar sådant smek, förstår du det, din krake?<br />

Betänk också, o yngling allt som följer blygsamheten,<br />

och huru många njutningar du kommer att gå miste,<br />

om gossar flickor, kottabos, skrattsalvor, slisk och drycker.<br />

Vad kan dig livet ge för fröjd, om du skall detta sakna?<br />

Men lätt oss härifrån övergå till vad naturen kräver.<br />

Du felar, du blir kär, du får ett möte och blir upptäckt;<br />

ve dig, om tala ej du lärt, men om du mig vill följa,<br />

lyd fritt din lusta, hoppa, le, håll ingenting för skamligt!<br />

Ty om på öppen gärning ock du <strong>gr</strong>ipa, så kan du svara,<br />

att du har intet orätt gjort, och dig på Zeus beropa.<br />

Ty han har ock av kärleks makt och kvinnor varit kuvad,<br />

och du, som är en dödlig blott, du skulle vara bättre?<br />

RÄTT<br />

Men om han lyder dig och så med rättika blir proppad


och plockas och med aska strös, då blir han ju uppstudsig.<br />

ORÄTT<br />

Uppstudsig må han bli, vad är för ont däri?<br />

RÄTT<br />

Kan man väl tänka någon större skam än det?<br />

ORÄTT<br />

Vad säger du väl, om häri du blir vederlagd?<br />

RÄTT<br />

Då tiger jag och ger mig.<br />

ORÄTT<br />

Väl, så svara nu: sakförarna, hur äro de?<br />

RÄTT<br />

Uppstudsiga.<br />

ORÄTT<br />

Du talar sant. Tragöderna, hur äro de?<br />

RÄTT<br />

Uppstudsiga.<br />

ORÄTT


Rätt sagt, min vän. Folktalarna, hur äro de?<br />

RÄTT<br />

Uppstudsiga.<br />

ORÄTT<br />

Nå, <strong>se</strong>r du nu, att du har pratat bara skräp?<br />

Och vilka bland publiken här de flesta äro, säg!<br />

RÄTT<br />

Låt <strong>se</strong>!<br />

ORÄTT<br />

Vad <strong>se</strong>r du då?<br />

RÄTT<br />

Vid gudarna, den största deln<br />

är just uppstudsiga. Den här<br />

jag känner säker och den där,<br />

och han med tjocka håret där.<br />

ORÄTT<br />

Hur går det nu?<br />

RÄTT<br />

O du beridna folk, jag nu<br />

är slagen. Tan, vid gudarna,


min mantel mot!<br />

Jag övergår till eder.<br />

Båda gå.<br />

Sokrates och Strepsiades komma in.<br />

SOKRATES<br />

Vad är din mening? Vill du ta din son tillbaks,<br />

eller skall jag undervisa honom talets konst?<br />

STREPSIADES<br />

Ja undervisa'n, slå'n och glöm för all del ej,<br />

att du skall slipa honom bra! Hans ena kind<br />

för små proces<strong>se</strong>r, men den andra däremot<br />

bör göras skicklig även för den största mål.<br />

SOKRATES<br />

Var lugn! Du åter<strong>se</strong>r din son som full sofist.<br />

STREPSIADES<br />

Som blek och mager stackare, ja; det är min tro.<br />

(Följer med Sokrates. Strepsiades går hem till sig)<br />

KÖREN<br />

Så gån i frid! Dock tror jag visst: Detta får du ån<strong>gr</strong>a.<br />

Allt var gott I skörda skolen, domare, om denna kör<br />

I med rättvist pris belönen, vilja vi förkunna er.<br />

Först och främst, när I om våren viljen plöja åkern upp,<br />

skola vi åt eder regna först och åt de andra <strong>se</strong>n.


Vidare er åkers frukter och er vingårds rankor med<br />

skola vi för torka skydda och för allt för mycket regn.<br />

Men om någon dödlig vågar kränka vår gudomlighet,<br />

må han höra och besinna, vilket straff han lida skall:<br />

varken vin ej heller annat skall han från sin lantgård få.<br />

Ty när rankor och oliver spricka ut och skjuta skott,<br />

skola vi med starka skurar slå dem, att de brytas av.<br />

Om han börjar göra tegel. Komma vi med regn på stund,<br />

och med runda hagelkulor krossa vi hans släkt,<br />

skall det regna hela natten, så att han skall önska sig,<br />

att han vore i Egypten, hellre än han dömt så dumt.<br />

STREPSIADES<br />

(in med en mjölksäck på ryggen)<br />

Tjugusjunde, tjuguåttonde, tjugunionde:<br />

så kommer <strong>se</strong>n den dag, som mest av alla dar<br />

jag fruktar och jag avskyr och jag ry<strong>se</strong>r för,<br />

så kommer, menar jag, <strong>se</strong>n den gamla nya dan.<br />

Ty var och en, som jag är skyldig något nu,<br />

svär högt, att han skall stämma mig, och klämma mig.<br />

Så kommer jag med en anspråkslös och billig bön:<br />

”Min käre vän, en del må du icke taga strax,<br />

skjut upp en del, skänk efter en del!” Då svara de,<br />

att på detta vi<strong>se</strong>t få de intet alls, och mig<br />

de kalla orättvis och hota mig med process.<br />

Så må de nu processa, ty vad rör det mig,<br />

om blott Pheidippides lärt sig tala riktigt bra.<br />

Det kan jag höra efter i <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>t nu.<br />

(Knackar på)<br />

Fort, öppna, pojk!


SOKRATES<br />

(Kommer ut)<br />

Jag hälsar dig, Strepsiades!<br />

STREPSIADES<br />

Jag även dig. Men först och främst tag mot den här,<br />

(lämnar säcken till Sokrates)<br />

ty någon ära bör man visa läraren,<br />

och säg mig, om min son, som nyss jag förde hit,<br />

har lärt sig än det där talet, som vi talte om.<br />

SOKRATES<br />

Det har han lärt.<br />

STREPSIADES<br />

Nå skönt, vid Lögngudinnan, skönt!<br />

SOKRATES<br />

Så nu kan du gå fri ur vilken process du vill.<br />

STREPSIADES<br />

Om också vittnen sågo på, att jag lånet fick?<br />

SOKRATES<br />

Så mycket bättre, om också tu<strong>se</strong>n sågo på.<br />

STREPSIADES


Jag höja vill överljutt en glädjesång.<br />

Hurra, hurra, <strong>gr</strong>åten nu, I ockrare,<br />

båd' I och kapital och räntans ränta med!<br />

Ty intet ont I län<strong>gr</strong>e kunnen göra mig.<br />

Sådan förträffelig son fostras därinne åt mig,<br />

med tungans slagsvärd skarpa,<br />

ett värn för mig, ett hu<strong>se</strong>ts skydd, ovänners men.<br />

Sin fars stora nöd i fröjd bryter han.<br />

Spring in, ropa strax min son ut till mig!<br />

O älskade son, utur hu<strong>se</strong>t träd,<br />

hör far dins röst!<br />

SOKRATES<br />

Här kommer han nu.<br />

(Pheidippides komme ut)<br />

STREPSIADES<br />

O älskade son!<br />

SOKRATES<br />

För nu din son till hemmet!<br />

(går)<br />

STREPSIADES<br />

Hurra, käre son! Hurra, o hurra!<br />

Hur högt jag glädes, när jag <strong>se</strong>r din nya färg!<br />

Nu har du äntligt fått en disputerarmin,<br />

en fräckt förnekande min, och kring dina läppar syns<br />

vårt nationaldrag nu: ”vad säger du för slag?”


och konsten att synas kränkt, fast själv man andra kränkt,<br />

och i ditt öga röjs en äkta attisk blick.<br />

Nu må du ock mig rädda, du, som störtat mig.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vad är det, som du räds?<br />

STREPSIADES<br />

Den gamla nya da'n.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Så finns det då en ny och gammal dag?<br />

STREPSIADES<br />

Ja visst; den dag, på vilken man skall stämma mig för skuld.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det skall dem intet gagna, ty på intet vis<br />

kan utan en och samma dag två dagar bli.<br />

STREPSIADES<br />

Går det ej för sig?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Huru då? Så vida ej en flicka och en kär'ng skall vara samma sak.<br />

STREPSIADES


Så säger man likväl.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Ja, ty veta ej, vad lagen verkligt menar.<br />

STREPSIADES<br />

Nå vad menar han?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Den gamle Solon var en folkets sanne vän.<br />

STREPSIADES<br />

Vad har det göra med den gamla nya da'n?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Han har till tvenne dagar stämningen satt ut,<br />

just till den gamla och den nya da'n, för att<br />

proces<strong>se</strong>n vid nymånen må sin början ta.<br />

STREPSIADES<br />

Men varför tog han med den gamla da'n?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Jo <strong>se</strong>,<br />

på det att parterna en dag förut till tings<br />

må komma och i godo göra saken upp.<br />

I annat fall må striden börja nästa dag.


STREPSIADES<br />

Men varför tar ej rätten ock mot pengarna<br />

den dagen? Det plär ske på den gamla nya da'n.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Den tycks mig göra just som offersmakarna;<br />

för att med det första komma över pengarna,<br />

fördenskull smaka de på dem jämt en dag förut.<br />

STREPSIADES<br />

(till åskådarna)<br />

Nåväl, vi snitten I där och <strong>se</strong>n så dumma ut?<br />

Oss lärde till ett simpelt byte, stenar blott<br />

och nollor, nöt och krukor, som man radat upp!<br />

Nu kan jag väl med skäl om mig och sonen min,<br />

då oss så väl har gått, en fröjdsång stämma upp:<br />

Strepsiades, lycklig du!<br />

Hur vis och lärd själv du är,<br />

och vilken son <strong>se</strong>n du har!<br />

Så säga snart vännerna<br />

och <strong>gr</strong>annarna,<br />

av avund tärda, när de dig vinna <strong>se</strong> var process.<br />

Men följ nu med mig in, ty där skall du rikt förplägas!<br />

(båda gå)<br />

PASIAS<br />

(kommer in med en vittne)<br />

Nej, skall man vårdslöst kasta bort, vad man rår om?


Långt därifrån! Nej bättre hade varit då<br />

att vä<strong>gr</strong>a hjälp och slippa detta trasslet här.<br />

Nu har jag dig som stämningsvittne tagit hit,<br />

och mina pengar gäller det här, och därtill skall<br />

jag säkert bliva osams med min <strong>gr</strong>anne <strong>se</strong>n.<br />

Men aldrig fosterjorden skall av mig få skam!<br />

Jag stämmer dig, Strepsiades.<br />

STREPSIADES<br />

(kommer ut)<br />

Vem är väl du?<br />

PASIAS<br />

till gamla nya dagen.<br />

STREPSIADES<br />

Jag tar vittnen på,<br />

att han till tvenne dar mig stämt. Vad gäller det?<br />

PASIAS<br />

De minor tolv, du lånte, då du köpte dig den <strong>gr</strong>åa hästen.<br />

STREPSIADES<br />

Hästen? Har man nånsin hört?<br />

Jag avskyr allt, vad hästar heter, som ni vet.<br />

PASIAS<br />

Och att betala svor du ock vid gudarna.


STREPSIADES<br />

Vid Zeus, ty ännu hade ej Pheidippides<br />

fått lära sig ovederlägglig talekonst.<br />

PASIAS<br />

Du vill väl ej fördenskull neka till den skuld?<br />

STREPSIADES<br />

Vad annat nytta kan jag få av hans studier?<br />

PASIAS<br />

Men törs du svärja dig fri vid gudarna från den skuld?<br />

STREPSIADES<br />

Vid vilka gudar?<br />

PASIAS<br />

Vid Zeus, vid Hermes, vid Po<strong>se</strong>idon.<br />

STREPSIADES<br />

Ja, vid Zeus!<br />

Jag lägger till en slant, blott för att svärja få.<br />

PASIAS<br />

För denna oförskämdhet drabbe dig fördärv!<br />

STREPSIADES


Med salt att smörjas skulle göra denne gott.<br />

PASIAS<br />

O ve, du hånar!<br />

STREPSIADES<br />

Åtta kannor gå väl åt.<br />

PASIAS<br />

Vid Zeus och alla gudar, utan straff skall ej du håna mig!<br />

STREPSIADES<br />

Jag skrattar högt åt gudarna.<br />

En ed vid Zeus gör löje blott hos bildat folk.<br />

PASIAS<br />

En gång du skall för detta vedergällning få.<br />

Men svara, om du vill betala eller ej,<br />

att <strong>se</strong>n jag må draga hädan.<br />

STREPSIADES<br />

Vänta först en stund,<br />

ty jag skall genast giva dig ett tydligt svar.<br />

(tar av sig skon)<br />

PASIAS


(till vittnet)<br />

Hur tror du väl han gör? Månn' han betalar mig?<br />

STREPSIADES<br />

Se så, var är du nu, som kräver mig? Hör på. Vad är det här?<br />

(pekar på stortån)<br />

PASIAS<br />

Det där? Det är ju stortån din.<br />

STREPSIADES<br />

Så kommer du och kräver mig på pengar <strong>se</strong>n?<br />

Den vill jag ej betala en obol en gång,<br />

som kallar denna tånan här för tån. Så dumt!<br />

PASIAS<br />

Ej gälda vill du?<br />

STREPSIADES<br />

Ej en smul, så vitt jag vet.<br />

Nå, vill du icke skyndsamt packa dig i väg från dörr'n?<br />

PASIAS<br />

Jag går. Men detta kan jag lova dig:<br />

så sant jag lever, skall jag processa utan prut.<br />

STREPSIADES


Du tappar stämningssumman till de andra tolv.<br />

Dock tycker jag likväl, att det är synd om dig,<br />

då du i älsklig enfald säger stortån, hon.<br />

(Pasias och vittnet gå)<br />

AMYNIAS<br />

(inträder)<br />

O ve! O ve!<br />

STREPSIADES<br />

Vad nu?<br />

Vem är det nu, som jämrar sig så?<br />

Det måste väl ej vara någon utav Karkinos gudar här?<br />

AMYNIAS<br />

Vad? Önsken I att spörja mig om vem jag är?<br />

En olycksalig man.<br />

STREPSIADES<br />

Så var då för dig själv!<br />

AMYNIAS<br />

O hårda gudom! O mitt spanns hjulbrytande<br />

och <strong>gr</strong>ymma lott! O Pallas, hur du störtat mig!<br />

STREPSIADES


Se så! Vad har Tlepolemos nu gjort för ont?<br />

AMYNIAS<br />

Låt bli min vän att håna mig, men bjud din son,<br />

att han betalar mig de pengar, som han fått,<br />

så mycket mer, som nu för mig det illa gått.<br />

STREPSIADES<br />

Vad menar du för pengar?<br />

AMYNIAS<br />

Dem han lånt av mig.<br />

STREPSIADES<br />

Då har det verkligen gått illa för dig, minsann.<br />

AMYNIAS<br />

Jag körde och jag kom på fall, vid gudarna.<br />

STREPSIADES<br />

Du pratar såsom fallen av en åsna, tok!<br />

AMYNIAS<br />

Jag pratar, när jag pengarna tillbaks begär?<br />

STREPSIADES<br />

Du måtte säkert ej på riktigt bra.


AMYNIAS<br />

Hur så?<br />

STREPSIADES<br />

Din hjärna, tycks det mig, har fått sig någon stöt.<br />

AMYNIAS<br />

Du, tycks det mig, vid Hermes, skall bli stämd av mig,<br />

om ej du vill betala mig.<br />

STREPSIADES<br />

Men säg mig först,<br />

ifall du tror, att Zeus för varje särskild gång<br />

färskt vatten regnar mer till jorden, eller soln<br />

drar samma vatten ständigt upp till sig på nytt.<br />

AMYNIAS<br />

Det vet jag icke alls, ej heller rör det mig.<br />

STREPSIADES<br />

Och dock begär du här, att pengarna få tillbaks,<br />

fastän du ej förstår ett <strong>gr</strong>and om himlens ting!<br />

AMYNIAS<br />

Men om du ej vid kassa är, så kan du väl betala räntan?<br />

STREPSIADES


Räntan? Vad är det för djur?<br />

AMYNIAS<br />

Det vet du väl själv, att pengarna för varje dag,<br />

för varje månad växa till allt mer och mer,<br />

ju län<strong>gr</strong>e tiden går framåt.<br />

STREPSIADES<br />

Du talar skönt.<br />

Men, hör du, säg mig, tror du väl,<br />

att havet nu är större än förut?<br />

AMYNIAS<br />

Vid Zeus, det är som förr.<br />

Det för ej bliva större.<br />

STREPSIADES<br />

Men i alla fall,<br />

fast havet, dit så många floder falla ut,<br />

ej blir en smula större, fordrar du, ditt nöt,<br />

att dina pengar skulle kunna växa till?<br />

Nå, vill du fort ta mått och steg, att komma hän?<br />

Tag hit ett gis<strong>se</strong>l!<br />

(en slav lämnar honom ett gis<strong>se</strong>l)<br />

AMYNIAS<br />

Sen och vittnen, hur han gör?


STREPSIADES<br />

Nå raska på dig! Hopp, min <strong>gr</strong>ålle, friska tag!<br />

(piskar Amynias)<br />

AMYNIAS<br />

År icke detta övermod?<br />

STREPSIADES<br />

Hej, gamla kamp,<br />

ty annars dig på ändalykten illa går.<br />

(Amynias springer ut)<br />

Du flyr? Så gick det dock att sätta dig i fart<br />

med alla dina hjul och dina gamla spann!<br />

(går in)<br />

KÖREN<br />

Strof<br />

Hur slemt att älska slemma ting!<br />

Ty gubben, fylld av sådana känslor<br />

vill icke mer betala ut<br />

de pengar, som han lånat har.<br />

Men säkert skall han ren i dag<br />

röna få en sak, som nog<br />

låter skälmen få till lön plötsligt straff<br />

för allt vad ont han traktat till med dessa klyftigheter.


Motstrof<br />

Ty snart han säkert finna skall, att nu har skett<br />

vad länge han åtrått,<br />

att sonen vunnit färdighet<br />

att kunna tala tvärtemot<br />

all rätt, som finns, och nederslå<br />

var och en, med vilken han<br />

drabbar hop, fast nedrigt tal själv han för,<br />

och säkert, säkert vill han då, att hellre stum han vore.<br />

STREPSIADES<br />

(utrusande, förföljd av Pheidippides)<br />

Ajaj! Ajaj!<br />

O hjälpen, släktingar, vänner och <strong>gr</strong>annar, hjälpen mig!<br />

För allt i världen, hjälpen mig strax, ty jag får stryk!<br />

O ve mig arme! Aj, mitt huvud! Aj min kind!<br />

Din bov, du slår din fader?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Ja, det gör jag, far.<br />

STREPSIADES<br />

Se där, han tillstår själv, att han slår mig!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Varför ej?<br />

STREPSIADES


Din bov, din fadermördare där, din inbrottstjuv!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Säg samma saker om igen, och ändå fler!<br />

Ty vet, jag gläds att bära många slika namn<br />

STREPSIADES<br />

Uppstudsige!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Ja, hölj du mig med rosors mängd!<br />

STREPSIADES<br />

Du slår din far?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Jag kan bevisa ock, vid Zeus,<br />

att jag med rätta slår dig.<br />

STREPSIADES<br />

O, din ärkebov!<br />

Hur kan det vara rätt, att man sin fader slår?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det kan jag bevisa och be<strong>se</strong><strong>gr</strong>a dig lätt med skäl.<br />

STREPSIADES


Du kan bevisa detta?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Utan svårighet. Och välj dig fritt utan de tvenne talen ett!<br />

STREPSIADES<br />

Av vilka tal?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det bättre och det sämre. Välj!<br />

STREPSIADES<br />

Då har jag låtit dig, minsann, få lära bra,<br />

Vid Zeus, att tala mot det rätta, om du kan<br />

med skäl bevisa mig, att rätt det är och gott,<br />

att utav egna barn en fader piskas upp.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Dock hoppas jag att kunna visa det så klart,<br />

att, <strong>se</strong>n du hört det, själv du måste ge mig rätt.<br />

STREPSIADES<br />

Jag önskar ock i sanning höra dina skäl.<br />

KÖREN<br />

Strof 1<br />

Nu gubbe, gäller det att tänka ut ett sätt att mannen betvinga.


Ty om han ej till någon satt sin lit, han ej betett sig så skamlöst.<br />

Nej, något stöder han sig på. Hans tillförsikt ju tydligen röjes.<br />

Men huru tvisten mellan er från första början uppstod,<br />

för kören redogör, jag ber: det må du ej oss neka!<br />

STREPSIADES<br />

Nåväl, utav vad orsak först vi började att träta,<br />

jag skildra vill. När vi till bords ren satt oss, som I veten,<br />

då ber jag honom fatta först i lyran för att sjunga<br />

en sång utav Simonides, hur baggens ull man klippte.<br />

Men han förklarar tvärt, att nu det är ur bruk att spela<br />

och sjunga vid ett dryckeslag, likt kär'ngar, när de mala.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Nå, hade ej du redan då gjort rätt för slag och sparkar,<br />

då du mig sjunga bjöd, som om du syrsor haft vid bordet?<br />

STREPSIADES<br />

Ja sådant, som han säger nu, han sage ren därinne,<br />

och att Simonides som skald var utav intet värde.<br />

Och jag, om än med svårighet, stod ut därmed i början<br />

och bad min son en myrtenkvist i handen ta och sjunga<br />

en sång av Aischylos, men han strax sade denne vara<br />

förutan sammanhang, men full av svulst och ståt och skrävel.<br />

Då kunnen I förstå, hur högt mitt hjärta slog av vrede;<br />

likväl mitt sinne jag betvang och sad': så sjung i stället<br />

en sång av dessa nyare, för klyftig visdom kända.<br />

Då sjöng han av Euripides ett stycke, där en broder<br />

i egen syster bliver kär – bevaren oss, o gudar!<br />

Då slår jag icke län<strong>gr</strong>e ut, jag bryter lös på stället<br />

i många bittra smädeord; nu följde, kan man tänka,<br />

en strid, där ord föll tätt på ord, så sprang han upp från bordet


och började mig slå och klå och piska på och strypa.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Och detta ock med rätt, då ej Euripides du prisar, den ypperst vi<strong>se</strong>.<br />

STREPSIADES<br />

Vi<strong>se</strong> – han! O du – vad skall jag säga?<br />

Så, skall jag nu få stryk igen?<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Vid Zeus, och det med rätta.<br />

STREPSIADES<br />

Med rätta? Oförskämde där! Och dock har jag fött upp dig,<br />

och när som barn du jollrade, förstod jag, vad du mente.<br />

När då du bara sade ”dick”, så gav jag strax dig dricka,<br />

och när du sade ”ma”, på stund du fick av mig en brödbit.<br />

Och genast när du sade ”ba”, så tog jag och bar ut dig<br />

och höll dig framför mig en stund, men när du nyss mig strypte,<br />

fast högt jag skrek och ropade,<br />

om mitt behov, så ville du,<br />

din usling ej mig hjälpa ut<br />

till dörren, utan nästan kvävd<br />

jag gjorde allt därinne.<br />

KÖREN<br />

Motstrof<br />

Nu vänta väl de ungas hjärtan klappande,<br />

vad denne skall säga.


Ty om han nu med talekonst sitt handlingssätt<br />

förmår att försvara,<br />

då är de gamlas skinn för visst ej län<strong>gr</strong>e värt<br />

stort mer än en böna.<br />

Nu skynda du, som nya ord tar fatt och drar i dagen,<br />

försök att visa oss, att du har rätten på din sida!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Hur skönt, när man bekantskap gjort med nya tidens framsteg<br />

och kan sig sätta över allt bestående i staten!<br />

Ty när till ryttarkonsten blott jag allt mitt sinne vände,<br />

då kunde ej tre ord i rad jag riktigt felfritt tala.<br />

Men nu, <strong>se</strong>n denne själv mig fått att göra slut på sådant,<br />

<strong>se</strong>n fina tankar, valda ord och forskning jag fått lära,<br />

så tror jag ock, jag visa kan, att man sin far får piska!<br />

STREPSIADES<br />

Så börja rida om igen, vid Zeus, ty hellre vill jag<br />

dig hålla med ett fyrspann jämt än att få stryk och piskas.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men låt mig återta mitt tal, där nyss av dig det avbröts,<br />

och låt mig fråga dig en sak: har mig som barn du slagit?<br />

STREPSIADES<br />

Javisst, av kärlek blott till dig och ömsinthet.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Så svara,


skall icke jag ha rätt också att dig av idel kärlek<br />

få slå, när det för kärlek nu skall kallas, att man slår en?<br />

Ty varför skulle väl din kropp från hugg och slag förskonas,<br />

men icke min? Ty vet, att jag är född till frihet även?<br />

”Stryk barnen få: skall fadern ej få stryk också?”<br />

Nu svarar du, att barnen blott det hörer till att piskas;<br />

då svarar jag, att barn på nytt de flesta gubbar äro,<br />

och gubbar göra mera skäl för stryk än nånsin barnen,<br />

i samma mån som större skam det är för dem att fela.<br />

STREPSIADES<br />

Men ingenstädes brukas dock, att fäder så behandlas.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Nå, var ej den, som detta bruk fann upp, en mänska även<br />

som du och jag och vann för sig med ord de gamlas bifall?<br />

Då bör väl jag ha rätt också att för de dar som komma,<br />

bland barnen föra in det bruk att slå sin far tillbaka.<br />

Men allt det stryk, vi fått förut, förr'n denna lagen gjordes,<br />

det tas ej med i räkning då, det ha de gett oss <strong>gr</strong>atis.<br />

Giv akt också på tupparna och andra djur desslikes,<br />

hur de mot sina fäder slåss, och dock vad är för skillnad<br />

på oss och dem förutom det, att de ej lärt votera?<br />

STREPSIADES<br />

Ja, skall du taga efter allt, vad tuppar pläga göra,<br />

så bör du också äta smuts och sova på en pinne.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det är en annan sak; så där ej Sokrates menat.


STREPSIADES<br />

Så låt nu bli att slåss, så framt det ej skall gå så illa!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Hur så?<br />

STREPSIADES<br />

Ty jag har rätt som far bestämt att tukta upp dig,<br />

och du din son, när son du fått.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men om jag aldrig får nå'n?<br />

Då har förgäves jag fått stryk, du skrattar då ihjäl dig.<br />

STREPSIADES<br />

O, I som hunnit mina år, hans tal mig rättvist synes.<br />

Mig syns, vad rätt och billigt är, bör man de unga medge,<br />

och billigt är, att vi få stryk, så snart vi handla illa.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Betänk också en annan sak!<br />

Den blir väl ännu värre.<br />

STREPSIADES<br />

Hur så? Låt mig få höra nu den lisa, du mig ämnar!<br />

PHEIDIPPIDES


Min mor skall ock få stryk som du.<br />

STREPSIADES<br />

Vad nu? Vad nu? Vad sa' du?<br />

Det där var något oerhört.<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Men om jag ändock tydligt<br />

med sämre talet visa kan,<br />

att man har rätt att slå sin mor?<br />

STREPSIADES<br />

Än <strong>se</strong>n? Om detta du förmår,<br />

vad hindra då att vräka dig<br />

på huv'et utför klippan ned<br />

med Sokrates<br />

och allt det sämre talet?<br />

O Moln, för er skull vederfares detta mig,<br />

ty uti eder hand min sak jag anförtrott.<br />

KÖREN<br />

Dig själv för detta onda blott du skylla må,<br />

då du till onda ting ditt hjärtas strävan vänt!<br />

STREPSIADES<br />

Men varför icke säga detta strax till mig,<br />

i stället för att lura gamle bonden så?<br />

KÖREN


På detta sätt vi pläga göra med en var,<br />

som vi till onda saker ivrigt trakta <strong>se</strong>,<br />

tills han omsider störtas uti ofärd ned,<br />

att han må lära sig att frukta gudarna.<br />

STREPSIADES<br />

O ve, hur hårt, I Moln, men rättvist dock för visst:<br />

Ty ej jag bort försöka slin<strong>gr</strong>a mig ifrån<br />

de skulder, som jag gjort. Men nu min käre son,<br />

På Chairephon, den boven, och på Sokrates<br />

du kräve hämnd, då mig och dig de narrat så!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Ej ont jag göra vill mot mina lärare.<br />

STREPSIADES<br />

Jo! Visa vördnad dock för Zeus, för fadrens gud!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

”För Zeus, för fadrens gud!” Så'n gammal tok du är!<br />

Ty finns det väl en Zeus?<br />

STREPSIADES<br />

Det finns<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Det finns ej mer,<br />

ty Virveln härskar nu och har Zeus från tronen kört.


STREPSIADES<br />

Han är ej bortkörd, fast jag trodde nyss, min tok,<br />

att denne Virveln här var Zeus. Jag arme man,<br />

att dig, en lerklump blott, för en gud jag hållit har!<br />

PHEIDIPPIDES<br />

Så pladdra nu för dig själv i vädret, bäst du vill!<br />

(går)<br />

STREPSIADES<br />

Ve, vilken galenskap! Hur ren förryckt jag var,<br />

då blott för Sokrates' skull jag gudarna drev bort!<br />

(vänder sig till en Hermesbild)<br />

Ack käre Hermes, var ej län<strong>gr</strong>e vred på mig,<br />

förgör mig icke, över<strong>se</strong> med mig, jag ber,<br />

och råd mig vänligt, om jag nu med en process<br />

bör dem förfölja, eller hur jag göra skall?<br />

Rätt så! Du vill, att ej jag ställer till process,<br />

men att jag genast tänder eld på deras hus,<br />

de pladdrarna. Kom hit, kom hit, o Xanthias!<br />

Tag stegen med och hackan! Skynda dig hitut<br />

och klättra <strong>se</strong>dan upp på <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>ts tak<br />

och hugg det sönder, om du har din herre kär,<br />

till dess att hela hu<strong>se</strong>t störtar ner på dem!<br />

Och bringen mig jämväl en påtänd fackla hit,<br />

så lovar jag, att ren i dag jag skall ta hämnd<br />

på dem, hur stora än i ord de vara må.<br />

(Xanthias och Strepsiades kliva upp på taket av Sokrates' hus


och börja uppriva och antända det)<br />

EN LÄRJUNGE<br />

Ojoj! Ojoj!<br />

STREPSIADES<br />

Din sak, o fackla, är att sprida mycken eld!<br />

LÄRJUNGEN<br />

Hör, karl, vad gör du där?<br />

STREPSIADES<br />

Vad jag gör? Det <strong>se</strong>r du väl.<br />

Jag för med hu<strong>se</strong>ts sparrar här en het diskurs.<br />

EN ANNAN LÄRJUNGE<br />

O ve! Vem är det väl, som tänder på vårt hus?<br />

STREPSIADES<br />

Densamme just, som I han tagit manteln från.<br />

ANDRE LÄRJUNGEN<br />

Du fördärvar oss, du fördärvar oss!<br />

<strong>Aristophanes</strong>, Molnen<br />

<strong>Översättare</strong>: <strong>Alarik</strong> <strong>Hallström</strong>


Gebers<br />

l

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!