Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com
Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com
Aristophanes : MOLNEN Översättare: Alarik Hallström ... - gr-se.com
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Aristophanes</strong> : <strong>MOLNEN</strong><br />
<strong>Översättare</strong>: <strong>Alarik</strong> <strong>Hallström</strong>, bubl. Gebers<br />
PERSONERNA<br />
STREPSIADES RÄTT<br />
PHEIDIPPIDES, hans son ORÄTT<br />
STREPSIADES' tjänare PASIAS ockrare<br />
Lärjungar till SOKRATES AMYNIAS ockrare<br />
SOKRATES XANTHIAS<br />
Kör av MOLN Ett vittne
(Natt. Strepsiades ligger vaken i sin säng. Hans son och nå<strong>gr</strong>a slavar sova i samma rum)<br />
STREPSIADES<br />
Ojoj! Ojoj!<br />
Du höge Zeus, hur <strong>gr</strong>äsligt lång en natt kan bli!<br />
Oändligt! Skall det då aldrig bliva dag en gång?<br />
För länge <strong>se</strong>n likväl jag hörde, hur hanen gol;<br />
men slavarna snarka ännu. Slikt ej hände förr.<br />
Så önskar jag, att du, du dumma krig, ej fanns.<br />
För din skull törs jag ju icke ge mina slavar stryk.<br />
Och hör på honom, den förträfflige ynglingen,<br />
som aldrig tänker vakna, men i fällar fem<br />
inbyltad ligger han där och låter ganska fult.<br />
Så vill jag även svepa mig in och snarka högt. -<br />
Men nej, jag kan ej sova, ty de bita mig,<br />
slö<strong>se</strong>rit med dessa hästar och skulderna, som jag har gjort<br />
för denne sonens skull. Men han med präktigt hår<br />
stolt<strong>se</strong>rar till häst och kuskar ständigt kring med spann<br />
och drömmer blott om hästar, medan jag förgås<br />
vid tanken på hur månen snart har fyllt sitt varv<br />
och räntorna går framåt. - Upp gos<strong>se</strong>, tänd på ljus!<br />
(Väcker en slav)<br />
Tag hit min hushållsbok! Jag vill <strong>se</strong> efter där,<br />
hur många skulder jag har och beräkna räntorna.<br />
(Slaven giver honom boken.)<br />
Vad är jag skyldig? Pasias tolv minor. Hu!<br />
Tolv minor till Pasias. Vad gjorde jag med dem?<br />
Jag köpte ju koppahästen. O jag arme man!<br />
Förr borde med en sten mitt öga koppats ut.
PHEIDIPPIDES<br />
(i sömnen)<br />
Nej, Philon, nej du kör galet! Håll dig på egen ban.<br />
STREPSIADES<br />
Där har vi det onda, som mig bragt så här på fall!<br />
I sömnen till och med han bara hästar <strong>se</strong>r.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Hur många varv skall krigarspannet ränna kring?<br />
STREPSIADES<br />
Nog har du låtit far din ränna mycket kring!<br />
Dock “vilken skuld mig drabbat” efter Pasias?<br />
Tre minor åt Amynias för en tvåhjulsvagn.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Låt hästen tumla ut och led'en <strong>se</strong>dan hem!<br />
STREPSIADES<br />
Du lät mig tumla ut från allt, vad jag har haft.<br />
Proces<strong>se</strong>r har jag tappat, och för räntan ren<br />
man hotar mig med pantning.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
(vaknar)
Men, min bäste far,<br />
vi knarrar du så här och vänder dig natten om?<br />
STREPSIADES<br />
Ur fällen här en exekutor biter mig.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men käre, låt mig då få sova en liten stund!<br />
STREPSIADES<br />
Ja sov i ro! Men vet, att dessa skulderna<br />
de skola på ditt huvud falla ned en gång.<br />
Ack!<br />
Jag önskar friarkär'ngen fått ett ömkligt slut,<br />
hon, som förledde mig att mor din ta till fru.<br />
Ty livet uppå landet var dock bäst för mig,<br />
fast fullt av mögel, slams och maklig vårdslöshet,<br />
men även rikt på bin och får och olivers frukt.<br />
Därefter med ett brorsbarn till en Megakles<br />
jag gifte mig, jag, bonde, med en dam från sta'n,<br />
en högtförnäm, förfinad, riktig Koisyra.<br />
Så blev jag gift, så låg vid hennes sida jag<br />
och luktade en vindrägg, fikon, ull och slikt,<br />
och hon av myrrha, saffran, finna kyssars smek<br />
och flärd och yppighet, Genetyllis, Kolias.<br />
Lat var hon likväl icke, nej hon sopade.<br />
Jag ofta visat henne denna penningpung<br />
och sagt: <strong>se</strong>, kvinna, här, hur bra du sopar rent!<br />
EN SVAV<br />
Det finns ej olja mera här i lampan kvar.
STREPSIADES<br />
Ja, varför tände du på den största lampan just?<br />
Kom hit, skall du få stryk.<br />
SLAVEN<br />
Få stryk? Vad har jag gjort?<br />
STREPSIADES<br />
Du har satt i en veke just av <strong>gr</strong>övsta sort. -<br />
När <strong>se</strong>n han föddes åt oss, denne sonen här,<br />
åt mig och åt min utmärkt härliga gemål,<br />
då blev det kiv förstås, vad namn han skulle få.<br />
Hon ville ha ett hippos med i namnets slut:<br />
Xanthippos eller Charippos eller Kallippides;<br />
jag föreslog hans farfars namn Pheidonides.<br />
Så tvistade vi en tid, och så förliktes vi<br />
och kallade vår pojke för Pheidippides.<br />
Den gos<strong>se</strong>n tog hon ofta smekande i sitt knä:<br />
“när du blir stor och kör med spann till staden upp,<br />
som Megakles i praktdräkt klädd.” - Jag åter sad':<br />
“när du med getterna kommer ifrån berget hem<br />
om kvällen, liksom far din i en skinnpäls svept -.”<br />
Dock inte lydde han mina ord det ringaste,,<br />
men bragte hästspatt över all min egendom.<br />
Nu har jag vakat hela natten <strong>gr</strong>undande<br />
och funnit på en utväg, en förbaskat bra.<br />
Om bara han går in på den, så är jag frälst.<br />
Nu vill jag först försöka väcka honom upp.<br />
Men huru väcka'n lämpligast? Pheidippides!<br />
Min lille vän Pheidippides!
PHEIDIPPIDES<br />
Vad är det, far?<br />
STREPSIADES<br />
Kyss mig min son och giv mig hit din hö<strong>gr</strong>a hand!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Så här, vad är det?<br />
STREPSIADES<br />
Säg mig, älskar du din far?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Jag svär det vid Po<strong>se</strong>idon här, vid hästens gud.<br />
STREPSIADES<br />
Nej, ej vid honom, ej vid hästens gud, jag ber,<br />
ty denne gud är skuld till allt mitt lidande.<br />
Men om du verkligt älskar mig av hjärtans <strong>gr</strong>und,<br />
min son, så lyd mig!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vari skall jag lyda dig?<br />
STREPSIADES<br />
Jo, ömsa nu på stunden sinnelag, min son,<br />
och gack och lär dig, vad jag nu vill råda dig!
PHEIDIPPIDES<br />
Jag skall vid Dionysos!<br />
STREPSIADES<br />
Kasta då ditt öga hit!<br />
Du <strong>se</strong>r den lilla dörren och det lilla hu<strong>se</strong>t där?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Jag <strong>se</strong>r. Vad är det egentligen för hus, min far?<br />
STREPSIADES<br />
Du skådar där de vi<strong>se</strong> andars <strong>gr</strong>ubbelhus.<br />
Därinne bor det männer, som med ordets makt<br />
bevisa ganska lätt, att himlen är en ugn,<br />
välvd över oss, och vi små kol därinuti.<br />
De lära en mot penningar, kontant förstås,<br />
att vinna med sitt tal båd' rätt och orätt sak.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men säg, hur heta det?<br />
STREPSIADES<br />
Jag minns ej namnet rätt,<br />
men <strong>gr</strong>ubbelforskare, skönt och ädelt folk för visst.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Usch nej, ett u<strong>se</strong>lt folk! Du menar, märker jag,
just detta bleka, skrävlande barfotapack,<br />
dit Sokrates, den stackarn, hör samt Chairephon.<br />
STREPSIADES<br />
Se så, var tyst! Hör upp med detta dumma prat!<br />
Om du en tanke hy<strong>se</strong>r på din faders bröd,<br />
bliv en av dem och säg farväl åt rytterit!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vid Dionysos nej, om och du gåve mig<br />
de där fasanerna, som Leogoras föder upp.<br />
STREPSIADES<br />
Se så, jag besvär dig, käraste bland människor,<br />
gå dit i skola!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Nej, vad skall jag lära där?<br />
STREPSIADES<br />
Hos dem lär finnas tvenne tal av olikt slag,<br />
ett bättre tal, så sägs det, och ett sämre tal.<br />
Det ena utav dessa tal, det sämre just,<br />
plär <strong>se</strong><strong>gr</strong>a, säger man, med orättvisa ord.<br />
Om nu du lär dig detta orättvisa tal,<br />
<strong>se</strong> då av alla skulderna, som jag gjort för dig,<br />
behöver jag ej betala någon ens en obol.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det gör jag aldrig. Huru skall jag möta <strong>se</strong>n
kamraterna, då min hy har blivit gul och blek?<br />
STREPSIADES<br />
Då, vid Hemeter, får du ej ditt bröd hos mig,<br />
ej du och din vagnhäst, ej din Ramphosas.<br />
Drag du till korparna bort, långt bort ifrån mitt hus!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men morbror Megakles, han låter icke mig<br />
bli utan häst. Jag går och frågar ej efter dig.<br />
(går )<br />
STREPSIADES<br />
Men jag skall icke heller ligga, där jag föll.<br />
Nej, med en bön till gudarna vill jag vandra själv<br />
till <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>t för att gå i skola där.<br />
Men hur skall jag, en gubbe ren och trög och glömsk,<br />
få i mig deras fina ords hårklyveri.<br />
Välan, jag måste gå! Vi drönar jag här ännu?<br />
Nu knackar jag på dörren då. Lås upp, lås upp!<br />
EN LÄRJUNGE<br />
Å drag till korparna! Vem knackar här på förrn?<br />
STREPSIADES<br />
Strepsiades, Pimpeldons son, ifrån Kikarnas by.<br />
LÄRJUNGEN
En olärd drummel visst, vid Zeus, som så med kraft<br />
och föga metafysiskt sparkade till på förrn<br />
och bragte missfall på vårt tankefoster nyss!<br />
STREPSIADES<br />
Förlåt mig, ty jag bor på landet, långt från stan.<br />
Men nämn mig saken, som kom till av missfall nyss.<br />
LÄRJUNGEN<br />
Det får jag endast tala om för skolans barn.<br />
STREPSIADES<br />
Så säg det tryggt åt mig, ty jag, som här du <strong>se</strong>r,<br />
jag ämnar bliva ett av <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>ts barn.<br />
LÄRJUNGEN<br />
Så hör, men håll det tyst som ett mysterium!<br />
Jo, Sokrates gav Chairephon den frågan nyss,<br />
hur många loppfot väl en loppa hoppa kan;<br />
ty en, som satt och bet i Chairephons ögonbryn,<br />
tog <strong>se</strong>n ett hopp till hjässan uppå Sokrates.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, huru mätte han då?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Med ytterst sinnrik konst.<br />
Han smälte litet vax, <strong>se</strong>n tog han loppan fast
och doppade hennes fötter små i vaxet ner.<br />
Så fick det stelna, till hon fått små tofflor på.<br />
Dem tog han av och började mäta vägen upp.<br />
STREPSIADES<br />
Du höge Zeus, vad finnas i hans tankegång!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Men vad, om du fick veta än ett snilleprov<br />
av Sokrates?<br />
STREPSIADES<br />
Vad då? Jag ber dig, säg mig det!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Jo, Chairephon från Sphettos frågade en gång,<br />
vad tanke mästarn hyste över myggorna,<br />
om deras sång från munnen eller stjärten går.<br />
STREPSIADES<br />
Nåväl, vad gav han för besked om myggans sång?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Jo, myggan, så han sade, har sin tarmkanal<br />
rätt trång, och uppå denna smala vägen nu<br />
går andedräkten fram med fart mot slutet hän.<br />
Där vidgar sig den smala tarmen till ett valv,<br />
som högt ger ljud i följd av andedräktens kraft.
STREPSIADES<br />
Då är ju myggans stjärt precis som ett trumpet.<br />
Hur utsökt tarminologi den mannen har!<br />
Hur lätt för den att slin<strong>gr</strong>a undan en process,<br />
som känner myggans tarmkanal på sina fem!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Men härom da'n bestals han på en stor idé<br />
utav en ödla.<br />
STREPSIADES<br />
På vad sätt? Berätta det!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Han går en kväll och forskar över månens ban<br />
och kretslopp. Bäst han gapar upp, ifrån ett tak<br />
en ödla släppte smörja på vår filosof.<br />
STREPSIADES<br />
Jag måste skratta åt ödlans puts med Sokrates.<br />
LÄRJUNGEN<br />
I går fanns här ej mat åt oss till aftonvard.<br />
STREPSIADES<br />
Nåväl, vad kokade han då ihop för slag?<br />
LÄRJUNGEN
Han gick till palestran, bredde där ut aska fin<br />
och böjde <strong>se</strong>n ett stekspett att en cirkel dra;<br />
så knep han bort från bordet ett stycke offerkött.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, varför prisa Thales mer som vishetsljus?<br />
Lås upp, lås äntligt upp ett <strong>gr</strong>ubbelhus för mig,<br />
att ögonblickligt jag må skåda Sokrates!<br />
Lärlusten kommit på mig. Öppna då en gång!<br />
(Porten öppnas; man <strong>se</strong>r åtskillig undervisningsmateriel samt lärjungar i besynnerliga ställningar. Län<strong>gr</strong>e bort en hängmatta med en<br />
person uti.)<br />
O Herakles! Vad är det här för ena djur?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Du undrar? Gissa själv! Vad liknar du dem vid?<br />
STREPSIADES<br />
Vid de lakonska fångar fångar från Sphakteria.<br />
Men varför speja de så där mot jorden ned?<br />
LÄRJUNGEN<br />
De forska uti jordens inre.<br />
STREPSIADES<br />
Jag förstår,<br />
de leta efter lök. Så sörjen icke mer<br />
för det! Jag vet, var det växer stor och vacker lök.<br />
Nå än de här, som bocka sig ned så rysligt djupt?
LÄRJUNGEN<br />
De genomspana mörkret under Tartaroa.<br />
STREPSIADES<br />
Men varför tittar ändalykten upp mot skyn?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Jo, den studerar astronomi på egen hand.<br />
Till lärjungarna.<br />
Men gån nu in, att han ej finner eder här!<br />
STREPSIADES<br />
Nej, nej, för all del! Låt dem vänta tills jag först<br />
fått fråga dem till råds uti en liten sak.<br />
LÄRJUNGEN<br />
Det går ej an. Så rysligt länge få de ej<br />
i fria luften ute uppehålla sig.<br />
STREPSIADES<br />
var<strong>se</strong>blivet de vetenskapliga instrumenten.<br />
Vid gudarna, säg, vad är väl detta? Säg mig det!<br />
LÄRJUNGEN
Det här är astronomi.<br />
STREPSIADES<br />
Jaså. Nå än det här?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Det där är geometri.<br />
STREPSIADES<br />
Vad är det nyttigt till?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Att mäta upp jorden.<br />
STREPSIADES<br />
Kolonialjord menar du?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Nej, hela jorden.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, det låter höra sig.<br />
Det var en allmännyttig och förträfflig sak.<br />
LÄRJUNGEN<br />
visar på en karta.
Se hit! Här <strong>se</strong>r du hela jorden ritad ut.<br />
Här ligger Athen.<br />
STREPSIADES<br />
Vad säger du? Det tror jag ej.<br />
Jag kan ju icke <strong>se</strong> en enda domare.<br />
LÄRJUNGEN<br />
Men jag försäkrar, att det här är Attika.<br />
STREPSIADES<br />
Var ligger då Kikynna, som jag är ifrån?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Det ligger här. Och här Euboia, som du <strong>se</strong>r;<br />
det ligger utsträckt här så ytterst långt och smalt.<br />
STREPSIADES<br />
Jag vet, det sträcktes ut av oss och Perikles.<br />
Men säg, var är väl Sparta?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Var det är? Jo, här.<br />
STREPSIADES<br />
Det var för nära oss. Ni måste tänka ut<br />
ett sätt att skaffa Sparta mycket län<strong>gr</strong>e bort.
LÄRJUNGEN<br />
Vid Zeus, det är ej möjligt.<br />
STREPSIADES<br />
Ve er arme då!<br />
Men här! Vem är den mannen väl i gungan där?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Han själv.<br />
STREPSIADES<br />
Vem själv?<br />
LÄRJUNGEN<br />
Just Sokrates.<br />
STREPSIADES<br />
O Sokrates!<br />
Så hjälp mig du och ropa honom högt vid namn!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Nu får du ropa själv, ty jag har icke tid.<br />
(går)<br />
STREPSIADES<br />
O Sokrates!
O lille Sokrates!<br />
SOKRATES<br />
Vad vill du, vardagskräk?<br />
STREPSIADES<br />
Jo, säg mig först och främst, vad har du för dig där?<br />
SOKRATES<br />
Jag svävar i skyn och filosoferar över soln.<br />
STREPSIADES<br />
Du tänker dig över gudar i en så bräcklig korg?<br />
Gör det på jorden, om du skall!<br />
SOKRATES<br />
Det går ej an<br />
att finna ut de hö<strong>gr</strong>e sakers sammanhang,<br />
om ej jag lyfter upp min själ och blandar hop<br />
min tanke med den tunna luft, som han är lik.<br />
Men att på marken nere söka forska ut<br />
den höga, <strong>se</strong> det går ej, tro mig, ty med våld<br />
drar jorden snart min tankes dunster ner till sig.<br />
På trägårdskras<strong>se</strong>n kan du göra samma rön.<br />
STREPSIADES<br />
Nej hör!<br />
Drar tanken dunster ner till kras<strong>se</strong>n, säger du?<br />
Stig ner, du lille Sokrates, stig ner till mig
och giv mig all den lärdom, som jag söker här!<br />
SOKRATES<br />
stiger ner från hängmattan.<br />
Vi kom du hit?<br />
STREPSIADES<br />
Jag önskar lära talets konst.<br />
Ty räntor och procentare, ett vackert pack,<br />
mig klå och flå och ta mitt gods i pant också.<br />
SOKRATES<br />
Hur kunde du väl fortsätta dig i skuld så där?<br />
STREPSIADES<br />
Det kom en hästsot på mig. Den kan tära en.<br />
Men lär mig nu det ena av dina tvenne tal,<br />
det där, som ej betalar. Säg, vad du begär!<br />
Det svär jag att betala för gudarna.<br />
SOKRATES<br />
Vid vilka gudar svär du? Gudar gälla ej<br />
som något mynt hos oss.<br />
STREPSIADES<br />
Vad gäller då hos er?<br />
Månn slantar utav järn som i Byzantion?
SOKRATES<br />
Säg, vill du veta klart, hur det med gudarne<br />
står till sanning?<br />
STREPSIADES<br />
Ja, vid Zeus, om jag kan få.<br />
SOKRATES<br />
Och vill du <strong>se</strong> och tala vid de höga Moln,<br />
vid våra skyddsgudinnor?<br />
STREPSIADES<br />
Ja, av hjärtans lust.<br />
SOKRATES<br />
Så sätt dig då på denna helga träsäng ned!<br />
STREPSIADES<br />
Se så, nu sitter jag.<br />
SOKRATES<br />
Här får du vidare en krans.<br />
STREPSIADES<br />
Men vartill kran<strong>se</strong>n? Aj, aj, Sokrates,<br />
I tanken väl ej offra mig som Athamas?
SOKRATES<br />
Å nej, så här går alltid till med en och var,<br />
som viges in hos oss.<br />
STREPSIADES<br />
Vad vinner jag på det?<br />
SOKRATES<br />
I talekonsten blir du som en skallra, fin<br />
som mjöl.<br />
Gnider ett par stenar mot varandra över Strepsiades huvud; denne viker<br />
undan.<br />
Se så, sitt still!<br />
STREPSIADES<br />
Vid Zeus, du narras ej.<br />
Skall så du överströ mig, blir jag bara mjöl.<br />
SOKRATES<br />
Nu höves dig tystna så andaktsfull, du gubbe, och lyssna till bönen.<br />
Du mäktige drott, oändliga Luft, som håller jorden i rymden,<br />
du skimrande Aether, heliga Moln, I blixtutslungande makter,<br />
uppstigen: I höga och vi<strong>se</strong>n er snart i skyn för <strong>gr</strong>ubblarens öga!<br />
STREPSIADES<br />
Håll, icke ännu! Låt mig manteln först kringsvepa, att ej jag blir dyblöt.<br />
Så'n drulle jag var, som icke min hatt tog med, när jag gick ifrån hemmet!
SOKRATES<br />
Högtprisade Moln, framträden en gång för dennes häpnade blickar,<br />
om I på Olympos' heliga spets, den snöomyrade, sitten,<br />
eller om Okeanos' trägård en dans I ordnen för nymfernas skara,<br />
eller vatten ur Nilens heliga flod med gyllne ämbaren ö<strong>se</strong>n,<br />
eller dväljens ikring Maiotis sjö eller Mimas töckniga klippa;<br />
mottagen med glädje de offer, jag här er bringar, och hören min maning!<br />
KÖREN<br />
bakom scenen, åtföljd av åskslag.<br />
Strof<br />
Fuktiga skyarnas kör<br />
höjom synligt vår daggiga, lätta gestalt ur djupet<br />
upp från vår forsande fader Okeanos<br />
hän till resliga berg, som bekransas av<br />
skogar, och dädan vi<br />
skåda i fjärran de luftiga höjder och<br />
heliga jorden med frukter och källor och<br />
havet, väldigt i stormarna brusande.<br />
Härligt ju skimrar där över oss himmelens öga,<br />
sändande strålar klara.<br />
Skakom då av oss det töckniga hölje, som<br />
döljer vår gudagestalt, att vårt öga må<br />
vitt ut över länderna blicka.<br />
SOKRATES<br />
Hör synbart I, högt prisade Moln, nu vi<strong>se</strong>n er följa min maning!<br />
Säg, hörde du rösten och åskans dån, som med helig vördnad bör mötas?<br />
STREPSIADES
Jag vördar er ock, högtärade Moln, och önskar med dunder besvara<br />
er åskas knall, ty så blev jag skrämd, att min kropp rent darrar och skälver.<br />
Om jag får eller ej, det bekymrar mig ej; jag kan ej hålla mig län<strong>gr</strong>e.<br />
SOKRATES<br />
Kom icke med skämt av det vanliga slag, som de simpla komöderna bruka!<br />
Håll in med ditt prat! Ty en sjungande svärm av gudinnor rör sig i fjärran.<br />
KÖREN<br />
Motstrof<br />
Regnbeledsagade mör,<br />
nalkoms Pallas' bördiga jord, den av Kekrops byggda<br />
härliga staden, den krigareammande!<br />
Höga mysterer där varda vördade<br />
templet det heliga<br />
öppnar sig där vid de mystiska festerna;<br />
håvor man ägnar de himmelska makterna,<br />
tempel höga med bilder av gudarna,<br />
festliga tåg till de saliges altaren,<br />
fester till gudarnas ära med kransar och offer<br />
samtliga årets tider;<br />
främst dock om våren det bacchiska jublet och<br />
brusande körernas tjusande toner och<br />
dovt ljudande flöjternas samklang.<br />
STREPSIADES<br />
Jag besvär dig, vid Zeus, o Sokrates, säg, vad äro dessa för ena,<br />
som sjönko den ståtliga sången, vi hört? Säg är det heroiska kvinnor?<br />
SOKRATES
Visst icke! De himmelska Molnen det är, dagdrivarnas höga gudinnor.<br />
Från dem kommer all vår insikt och allt vårt vett och vår disputationskonst<br />
och skrävlande, vitt utsvävande prat och slående, dräpande gensvar.<br />
STREPSIADES<br />
Nå därför också, när jag hörde dem nyss, fick anden plötsligen vingar,<br />
och nu önskar med klyftiga ord och <strong>gr</strong>undligt dryfta i vädret<br />
och mot andras skäl finna motskäl upp och bemöta med tal, vad de talat.<br />
Alltså, om jag får, åstundar min själ att dem ögonskenligen skåda.<br />
SOKRATES<br />
Så rikta din blick emot Parnes hän! Där <strong>se</strong>r jag dem stiga så sakta<br />
emot jorden ned.<br />
STREPSIADES<br />
Var? Visa mig, var?<br />
SOKRATES<br />
Uti talrik skara de skrida<br />
tvärs genom buskiga snåren där, genom dälderna där.<br />
STREPSIADES<br />
Jag förstår ej. Jag <strong>se</strong>r dem ju ej.<br />
SOKRATES<br />
Nå, vid ingången där!<br />
STREPSIADES
Jo, nu, fast med svårighet, <strong>se</strong>r jag.<br />
SOKRATES<br />
Nu måtte du väl dem tydligen <strong>se</strong>, om ej du har pumpor i ögat.<br />
STREPSIADES<br />
Jo, nu <strong>se</strong>r jag, vid Zeus, Högtärade Moln! Allt rummet kring oss de fylla.<br />
SOKRATES<br />
Och att dessa gudinnor äro, har ej du vetat förr eller anat?<br />
STREPSIADES<br />
Vid Zeus, jag har trott, att de blott voro rök ock dagg och dimma och dylikt.<br />
SOKRATES<br />
Visst icke, vid Zeus, nej, tro mina ord, de föda de flesta sofister,<br />
samt thuriska siare, läkares hop, ringfin<strong>gr</strong>ade, lockiga snobbar<br />
och de kykliska körtillkrånglarna <strong>se</strong>n, dessa väderskrävelpoeter;<br />
fast de lata sig blott, få de föda ändå, blott dikta till skyarnas ära.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, därför de sjunga om “fuktiga Molns blixtskimrande, mordiska anfall”,<br />
“månghövdade Typhons lockiga hår” och “våldsamt rasande virvlar”.<br />
Och de kalla dem “luftiga, vattniga” <strong>se</strong>n, “luftsimmande fåglar med krokklo”;<br />
och de sjunga om daggiga skyarnas regn, och till tack få de smörja sig <strong>se</strong>dan<br />
med en ståtelig bit av den läckraste fisk och stekta trastar så fina.<br />
SOKRATES
Nå, finner du väl något orätt häri?<br />
STREPSIADES<br />
Men säg mig, vadan det kommer,<br />
om dessa nu verkligen äro blott moln, att de likna dödliga kvinnor?<br />
Ty sådana äro dock skyarna ej.<br />
SOKRATES<br />
Vad menar du då, att de äro?<br />
STREPSIADES<br />
Det vet jag ej rätt, dock likna de mest ulltappar, spridda i rymden,<br />
men kvinnor – å nej, visst icke vid Zeus; men dessa hava ju näsor.<br />
SOKRATES<br />
Så försök att besvara de frågor, jag ger!<br />
STREPSIADES<br />
Säg genast ut, vad du önskar.<br />
SOKRATES<br />
Har du aldrig tillförene märkt något moln, som du funnit likna en panter<br />
eller varg eller tjur eller ock en kentaur?<br />
STREPSIADES<br />
Jo, det har jag. Vid Zeus. Nå än <strong>se</strong>dan?<br />
SOKRATES
De förvandla sig till, vad som faller dem in. Om de <strong>se</strong> en med yviga lockar,<br />
en ruggig person med djurisk natur, Xenophantos' son till exempel,<br />
då vilja de håna hans lidel<strong>se</strong>s art och varda lika kentaurer.<br />
STREPSIADES<br />
Men vad göra de då, om de råka få syn på en Simon, som stjäl ifrån staten?<br />
SOKRATES<br />
För att giva en bild av hans glupska natur ta de skepnad av glupande ulvar.<br />
STREPSIADES<br />
Nu fattar jag, huru det kom sig i går, när de sågo Kleonymos, krukan,<br />
och de funno, att ej de fegare <strong>se</strong>tt, att de plötsligen blevo till hjortar.<br />
SOKRATES<br />
Men i dag, må du tro, ha de Kleisthenes <strong>se</strong>tt, och därför blevo de kvinnor.<br />
STREPSIADES<br />
Hell eder, I mäktiga, hell! Och nu, om slikt kan förunnas en dödlig,<br />
må er himmelskriande stämma till mig och ljuda, I drottningar höga!<br />
KÖREN<br />
Var hälsad, du gubbe av gammaldags art, du vän av poetiska uttryck,<br />
och du, skräppratets överstepräst, säg från, vad begär du utav oss?<br />
Ty vi lyssna ej till någon annan ibland nu levande vädersofister;<br />
blott Prodikos höra vi ock för hans vett och förstånd, men dig av den orsak,<br />
att du struttar omkring uppå gatorna stolt och blänger snett på de andra<br />
samt går barfota, om än det gör ont, och förhäver dig över vår ynnest.
STREPSIADES<br />
O heliga jord, så'n stämma, hur hög, hur underbar och gudomlig!<br />
SOKRATES<br />
Och dessa gudinnor äro för visst, allena: prat är det andra.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, men Zeus då, så säg, den olympiske Zeus, är han ej län<strong>gr</strong>e en gudom?<br />
SOKRATES<br />
Vad pratar du om en Zeus, din tok? Det finns ingen Zeus.<br />
STREPSIADES<br />
Å vad hör jag?<br />
Vem regnar väl då? Säg, svara på det! Det önskar jag först få besked på.<br />
SOKRATES<br />
Det är dessa, som regna. Det kan jag helt lätt dig bevisa med tydliga <strong>gr</strong>under.<br />
Säg, har du väl någonsin hittills <strong>se</strong>tt, att det regnat molnen förutan?<br />
Dock borde han regna, när himlen är ren och dessa makat sig undan.<br />
STREPSIADES<br />
Vid Apollon, du visar ju tydligt klart, hur härmed hänger tillhopa.<br />
Och jag trodde förut, att genom ett såll Zeus släppte sitt vatten till jorden.<br />
Men hur är det med åskan? Förklara mig det! Det bringar mig ständigt att darra.
SOKRATES<br />
Det är dessa, som åska i rullande fart.<br />
STREPSIADES<br />
På vad sätt, fritänkare djärve?<br />
SOKRATES<br />
När fyllda de blivit av vatten i mängd och nödgas att fara i rymden<br />
och de hänga där, proppade fulla av regn, och röra sig, tunga av bördan,<br />
då stöta de hop mot varandra med kraft och rämna med brak och med dunder.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, men den, som nödgar dem framåt då, vem annan än Zeus kan det vara?<br />
SOKRATES<br />
O nej, den eteriska virveln det är.<br />
STREPSIADES<br />
Jaså Virveln! Det var en nyhet,<br />
att Zeus ej län<strong>gr</strong>e är till, utan nu är Virveln konung i stället.<br />
Dock har du ej undervisat mig än om själva braket och åskan.<br />
SOKRATES<br />
Nå, hörde du ej, att jag sade dig nyss, att Molnen, fulla av vatten,<br />
hopstöta på vägen med kraft mot varann och ge dån i följd av sin täthet?<br />
STREPSIADES
Men hur vill du förmå mig att tro på det där?<br />
SOKRATES<br />
På din egen person kan du <strong>se</strong> det.<br />
Har ej vid den panatheneiska fest du fyllt din mage med soppa<br />
och känt, hur att buller så plötsligen kom och kurrade magen igenom?<br />
STREPSIADES<br />
Vid Apollon, ja visst! Och då harmas han strax, min mage, och råkar i uppror.<br />
Och den fattiga soppan rasar där fram och larmar förskräckligt som tordön;<br />
till en början blott “pappax pappax!” och så ökar det på “papapappax!” lika som åskan.<br />
SOKRATES<br />
Så besinna, hur liten din mage dock är, fast han mäktar ge ljud så förskräckligt.<br />
Än den obe<strong>gr</strong>änsade luften då, hur bör ej den kunna dundra?<br />
STREPSIADES<br />
Oväder man kallar det ena också, och det andra kallas för väder.<br />
Men vadan kommer den ljudande blixt, det skulle jag önska få veta,<br />
och slår ned oss med kraft och bränner oss upp eller också sveder oss duktigt?<br />
Det är tydligt och klart, att han slungas av Zeus, när han vill menedare straffa.<br />
SOKRATES<br />
Och hur tror du, det kommer, urmodige tok, du löjligt förnumstiga farfar,<br />
och han så menedare straffar, att ej han redan gjort Simon till aska<br />
och Kleonymos ej och Theoros ej ens, fast de alla ha ofta gjort mened?<br />
Men han träffar sitt eget tempel ibland och Sunion, Attikas udde,<br />
och de lummiga ekarna <strong>se</strong>n. Av vad skäl? Har kanske eken gjort mened?<br />
STREPSIADES
Jag vet ej; det syns mig, som hade du rätt. Men vad är då verkligen blixten?<br />
SOKRATES<br />
När en vind, som är riktigt torr, stängts in bland molnen uppe i höjden,<br />
då spänner han dem till en blåsa så stor och söker med våld sig befria,<br />
tills han spränger dem sönder till sist och far ut med hast ur sitt packade hölje.<br />
Av den vinande våldsamma farten då tar han eld av sig själv och förbrinner.<br />
STREPSIADES<br />
Vid Zeus, jag har själv något liknande <strong>se</strong>tt en gång vid Diasiefesten<br />
då jag stekte en korv åt vänner och släkt och glömde att skära den sönder,<br />
och så svällde han upp, och så sprack han itu med en knall och stänkte ikring sig och sprutade<br />
ögonen fulla med smet och brände mitt ansikte illa.<br />
KÖREN<br />
O människobarn, som begär utav oss den höga visdomens håvor,<br />
huru avundsvärd bland athenares hop och bland alla hellener du varder,<br />
blott minne du har och en tänkarnatur, och förmågan att tåla och lida<br />
åt din själ är beskärd, och du icke blir trött, om att gå eller stå du blir tvungen,<br />
och ej jämrar dig högt, om du plågas av köld och ej frågar stort efter frukost,<br />
om du mäktar gymnastiska lekar och vin och all annan dårskap förakta,<br />
om du sätter din yppersta ära i det, som passar förståndige männer,<br />
att i råd och i dåd städs hålla dig främst och med tungan vinna dig <strong>se</strong>ger.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, gäller det endast en härdad själ och sömnlöst <strong>gr</strong>ubblande nattvakt<br />
och en sparsam, knusslande mages begär, som är nöjd med de simplaste örter,<br />
så var lugn, ty jag vågar med glättigt mod er bjuda min kropp till smidstäd.<br />
SOKRATES
Men lovar du också att aldrig tro på andra gudar än våra,<br />
denna Rymden, du <strong>se</strong>r, och himmelens Moln och Tungan, de trenne allena?<br />
STREPSIADES<br />
Med de andra jag icke vill tala ett ord, om jag ock dem mötte på gatan,<br />
och ej vin eller annat offer dem ge eller rökel<strong>se</strong>håvor dem bringa.<br />
KÖREN<br />
Säg dristigt ifrån, vad du önskar av oss! Din begäran är redan beviljad,<br />
och du hedrar och ärar och dyrkar oss högt samt strävar till egen förkovran.<br />
STREPSIADES<br />
I drottningar höga, jag ställer till er den anspråkslösa begäran,<br />
att jag hundrade stadier län<strong>gr</strong>e må nå än de andra hellener i talkonst.<br />
KÖREN<br />
Vad du beder, skall uppfyllt varda av oss, så från denna stunden skall ingen<br />
uti folkförsamlingen <strong>se</strong><strong>gr</strong>a på dig, när de stora beslut skola fattas.<br />
STREPSIADES<br />
Jag frågar ej stort efter stora beslut, ej sådant är det, jag önskar;<br />
blott jag lagen kan vränga till eget behov och fordringsägarna lura.<br />
KÖREN<br />
Du ska få, vad du här har begärt, ty det är ej stora saker, du åtrår.<br />
Låt tryggt våra tempeltjänare nu få ta ditt vä<strong>se</strong>n om händer!<br />
STREPSIADES
Jag litar på eder och följer ert råd, ty den bittra nöden mig tvingar<br />
för de hästarnas skull med sitt koppa på länd och för kärngen, jag fått mig på hal<strong>se</strong>n.<br />
Nu lämnar jag dessa min fattiga kropp<br />
att vad helst, som det lyster dem, göra därmed;<br />
till att piskas och plågas med hunger och törst,<br />
till att torka och frysa och flås till en säck,<br />
om jag endast lyckas bli skulderna kvitt<br />
och bliva bland människor vida berömd<br />
såsom munvig, djärv, en gåpåare fräck,<br />
som en skamlös lögnhopsmidare <strong>se</strong>n,<br />
en proces<strong>se</strong>rnas genompiskade skälm,<br />
som en levande lagbok, skramla och räv,<br />
som en hycklare, skrävlare, insmort skinn,<br />
som ett stryktäckt nöt, dansmästare, bov,<br />
som en läckerhetstjuv.<br />
Om alla, som möta mig, kalla mig så,<br />
må det göra mig allt, vad som lyster dem <strong>se</strong>n;<br />
om de vilja också,<br />
vid Demeter, de fritt må mig hacka i sär<br />
och ge som en korv åt de lärde.<br />
KÖREN<br />
Se, vad håg, som denne visar,<br />
friskt beredd och utan tvekan! Väl, så vet,<br />
lär du dig detta hos oss, skall du vinna på jorden<br />
himmelshöga lovord.<br />
STREPSIADES<br />
Vad blir min lott?<br />
KÖREN
Jo, hela den kommande tid<br />
skall lycklig du leva hos mig, ett mål för avund.<br />
STREPSIADES<br />
Skall jag den dagen få skåda verkligen?<br />
KÖREN<br />
Då skall en hop<br />
strax utanför porten din envist sitta ständigt,<br />
önskade tala vid dig samt fråga dig efter din tanke<br />
rörande viktiga mål om stora summor.<br />
Då får ditt snille ett värdigt fält till att öva sig på.<br />
(till Sokrates)<br />
Men nu är det tid, att du <strong>gr</strong>iper dig an med att undervisa den gamle<br />
och att undersöka hans omdömeskraft och ta rätt på hans andliga gåvor.<br />
SOKRTATES<br />
Välan, beskriv nu tydligt din natur för mig,<br />
att därtill jag må lämpa mina mått och steg<br />
och <strong>gr</strong>ipa verket an med friskt maskineri!<br />
STREPSIADES<br />
Ja, på tvenne sätt, vid Zeus;<br />
ifall jag har att fordra, minns jag mycket bra,<br />
men är jag skyldig, då är jag drumlig, mycket glömsk.<br />
SOKRATES<br />
Nå, har du talegåva av naturen fått?<br />
STREPSIADES
Jag lika litet tala som betala kan.<br />
SOKRATES<br />
Hur tror du, kan du lära då?<br />
STREPSIADES<br />
Det går nog bra.<br />
SOKRATES<br />
Låt <strong>se</strong>, om nu jag kastar ett stycke vishet fram,<br />
som rör de hö<strong>gr</strong>e ting, att du det snappar upp!<br />
STREPSIADES<br />
Vad, skall jag matas så med vishet som en hund?<br />
SOKRATES<br />
Den mannen här är utan bildning, mycket rå!<br />
Jag fruktar nästan, gubbe, att du tarvar stryk.<br />
Vad gör du väl, om någon slår dig?<br />
STREPSIADES<br />
Stryk jag får,<br />
så tar jag genast vittnen på, att man mig slår,<br />
och om en liten stund jag <strong>se</strong>n till domstoln går.<br />
SOKRATES<br />
Så lägg nu av dig manteln!
STREPSIADES<br />
Skall jag nu få stryk?<br />
SOKRATES<br />
Nej, bruket fodrar, att man blottad går hit in.<br />
STREPSIADES<br />
Men icke tänker jag leta stulet gods hos er.<br />
SOKRATES<br />
Tag manteln av och prata ej skräp!<br />
STREPSIADES<br />
Men säg mig dock,<br />
om jag blir riktigt flitig och snäll att lära mig,<br />
vem skall jag då bli lik av denna skolas barn?<br />
SOKRATES<br />
Du blir till din natur precis som Chairephon.<br />
STREPSIADES<br />
O ve mig arme! Då jag blir till hälften lik.<br />
SOKRATES<br />
Hör upp att pladdra då en gång och följ mig nu<br />
hitåt och skynda på dig!
STREPSIADES<br />
Giv mig dock i hand<br />
en honungskaka först! Jag räds att gå dit in,<br />
som om jag stege till Trophonios håla ned.<br />
SOKRATES<br />
Gå på! Vad krånglar du för så länge här vid dörrn?<br />
(de går in)<br />
Parabasis<br />
KÖREN<br />
Så drag då med glädje åstad på din väg,<br />
för ditt visade mod!<br />
Lyckan må följa mannen åt, ty, fastän redan hunnen<br />
upp till en hög ålder, likväl<br />
med ungdomsvärv friskar han upp<br />
sitt gamla <strong>gr</strong>åa huvud samt<br />
lägger sig vinn om vishet.<br />
Nu till er, åskådares hop, fria ord jag rikta vill<br />
utan svek, jag svär vid den Gud, Bacchos, som mig fostrat upp.<br />
Lika visst jag önskar att här vinna snillets <strong>se</strong>gerpris,<br />
lika visst betraktar jag er såsom män av ädel smak<br />
och av alla lustspel, jag gjort,, detta som det yppersta.<br />
Därför jag er bjuder på nytt denna dram, som kostat mig<br />
mycket möda, fast jag likväl blev av plumpa skämtare<br />
orättvist be<strong>se</strong><strong>gr</strong>ad; på <strong>gr</strong>und härav må jag klandra er,<br />
vi<strong>se</strong> män, för vilka jag då fåfäng möda gjorde mig.<br />
Likväl övergiver jag ej er, I ädelt bildade.<br />
Ty jag mins den dagen ännu, då mitt första diktarprov,
“Sedesam och Veklig”, hos er högljutt bifall skördade.<br />
Då min sångmö ännu var mö utan rätt att varda mor:<br />
därför barnet satte jag ut, men en annan tog det upp.<br />
Näring fick det späda av er samt en ädelsinnad vård.<br />
Allt <strong>se</strong>n denna stunden jag har på er gunst en säker pant.<br />
Nu har denna dramen också lik Elektra kommit hit<br />
för att <strong>se</strong>, om icke hos er samma goda smak finns kvar,<br />
ty vid första blicken hon strax känna skall sin broders lock.<br />
Och huru ren och <strong>se</strong>dig hon är, en I, ty hon kommer ej<br />
med en stor tillställning av skinn, tjock och klumpigt hängande,<br />
röd i slutet, för att med den väcka barnets skrattlust upp,<br />
hånar ej flintskalliga män, snurrar ej med kordaxdans.<br />
Ingen gubben skåden I här, som med knölpåk i sin hand<br />
bultar upp vem som helst han får <strong>se</strong> under elakartad skämt.<br />
Ej med facklor rusar hon fram, ej med skrän: iu, iu!<br />
Nej, hon litar blott på sig själv samt på sina ver<strong>se</strong>rs kraft.<br />
Fast jag sådan diktare är, bär jag dock ej yppigt hår;<br />
aldrig eder lura jag sökt gång på gång med samma sak.<br />
Nej, med nya tankar alltjämt vill jag vinna edert pris,<br />
alla goda, fast de ej ha minsta likhet med varann.<br />
Kleon själv, så mäktig han var, jag en stöt i magen gav,<br />
fast jag <strong>se</strong>n ej aktade värt sparka på den fallne mer.<br />
Men de andra, <strong>se</strong>n de ett tag fått uti Hyperbolos,<br />
jämt och samt de rikta sitt skämt mot den stackarn och han mor.<br />
Först av alla Eupolis kom med sitt stycke “Marikas”,<br />
där han mina “Riddare” fräckt fuskat av, den fuskaren,<br />
<strong>se</strong>n för kordaxdan<strong>se</strong>n likväl han en rusig kärng lagt till,<br />
den som havsodjuret åt upp, som ren Phrynichos fann på.<br />
Sedan skrev Hermippos en pjäs också mot Hyperbolos.<br />
Nu de redan störta sig fram alla mot Hyperbolos,<br />
<strong>se</strong>n från mig de lånat en bild, om huru ål man fiska kan.<br />
Den som ler åt sådana ting, slipper trivas hop med mig.<br />
Men om edert bifall I här skänken mig och mina skämt,<br />
då skall <strong>se</strong>n i kommande dar eder smak till slut få rätt.
Strof<br />
Ypperste du bland gudarna,<br />
härskare Zeus, jag kallar dig<br />
att åt vår dans dig glädja.<br />
Honom också, som håller treudden i hand,<br />
jordens och salta böljornas skakare, <strong>gr</strong>ymme herren.<br />
Även vår fader den härlige, prisade,<br />
helige Aether, som närer allt liv i världen.<br />
Och du, som från spannet i skyn<br />
jorden överjuter med glans,<br />
mäktig drott ibland gudarna<br />
och bland dödliga mänskor.<br />
Lånen oss en stund ert öra, aktade åskådarhop!<br />
Svåra oförrätter ha vi att er förebrå med skäl.<br />
Ty fast vi av alla gudar göra er det största gagn,<br />
äro vi bland dem de enda, som av er ej offer få,<br />
fast vi edert väl bevaka. Ty så fort I företan<br />
något oförståndigt krigståg, åska eller regna vi.<br />
Så när alla gudars avsky, paflogonske garvaren,<br />
I till härens hövding valden, rynkades vår panna strax,<br />
väldigt vä<strong>se</strong>n då vi förde, blixten flög från sky till sky,<br />
månen lämnade sin bana, och den klara solen själv<br />
drog sin lampas stora veke genast in och hotade<br />
att ej skina mer för er, om Kleon fick befälet ta.<br />
Ändock blev han valt av eder, ty det sägs, att oförstånd<br />
i er stad så gott lär trivas, men att gudarna likväl<br />
allt, vad I på tok begynnen, vända till ett lyckligt slut.<br />
Även detta sista felet botas kan helt lätt av er;<br />
om I dömen Kleon, ulven, för bestickning och för stöld<br />
och till straff hans nacke <strong>se</strong>dan sätten uti stocken in,<br />
då skall strax på gamla vi<strong>se</strong>t, om I felen aldrig så,<br />
saken dock till statens bästa vändas till ett lyckligt slut.<br />
Motstrof
Mäktige Phoibos, kom och du,<br />
deliske gud, som innehar<br />
kynthiska höga klippan!<br />
Heliga tärna, du som fått hu<strong>se</strong>t av guld,<br />
Ephesostemplet, där du högt dyrkas av lyders döttrar!<br />
Även vår egen gudinna Athena, som<br />
håller egiden i handen och staden beskyddar!<br />
Och du, som för skimrande bloss<br />
på Parnas<strong>se</strong>ns klippiga höjd,<br />
skön bland delphiska Bacchos- mör,<br />
festens gud, Dionysos!<br />
När vi ren i ordning voro till att börja färden hit,<br />
kom Selene fram och bad oss föra detta bud till er:<br />
först athenarna hon hälsar jämte bundsförvanterna,<br />
därnäst är hon högst förargad, sad' hon, ty hon kränkes svårt,<br />
fast hon gagnar eder alla synbart, ej med tomma ord;<br />
först var månad en besparing på en drachma minst till ljus.<br />
Därför säga också alla, när de ut om kvällen gå:<br />
“Pojk, du slipper köpa facklor, vi ha vackert månsken nu.”<br />
Även andra tjänster gör hon er, men I tar ej i akt<br />
årets dagar rätt, men bråken utan ordning hit och dit.<br />
Därför av de andre gudar får hon taga bannor upp,<br />
varje gång de återvända, lurade på festligt mål,<br />
då de ej på rätta dagen fått sin offermåltid ut.<br />
Ty den dag, då fest bort vara, fören I process och bråk.<br />
Däremot, när fasta råder ibland gudarna, då vi<br />
åt Sarpedon eller Memmon ägna sorgens offergärd,<br />
festen I och skratten högljutt. Därför när Hyperbolos<br />
detta år blev hieromnemon, blev han utav gudarna<br />
helga kran<strong>se</strong>n snart berövad; nu han minns en annan gång,<br />
att man livets dagar måste rätta efter månens lopp.<br />
SOKRATES
(kommer ut ur sitt hus)<br />
Vid Chaos, Andedräkten, Luften högt jag svär,<br />
en man så oläraktig har jag aldrig <strong>se</strong>tt,<br />
så drumlig, vänstervriden, så förskräckligt glömsk,<br />
som, när han nå<strong>gr</strong>a fattiga smulor lära får,<br />
strax glömmer bort dem, förr'n han lärt dem; men likväl<br />
jag kallar honom hit till mig i dagens ljus.<br />
Hör hit Strepsiades! Tag din säng och kom hit ut!<br />
STREPSIADES<br />
Men lös<strong>se</strong>n tåla icke, att jag sängen rör.<br />
(kommer ut med sängen)<br />
SOKRATES<br />
Fort, sätt nu sängen här och giv noga akt!<br />
STREPSIADES<br />
Skall ske.<br />
SOKRATES<br />
Nåväl, vad är det, som du först vill lära nu,<br />
som aldrig nå'nsin förr du lärt dig? Säg mig det!<br />
Om mått eller takt eller kanske ordens rätta bruk?<br />
STREPSIADES<br />
Om måtten helst, för all del, ty jag lurad blev<br />
utav en spannmålshandlare nyss på tvenne mått.
SOKRATES<br />
Jag menar icke så. Jag frågar, vilket mått,<br />
ett tremått eller fyrmått, tycker du vackrast är?<br />
STREPSIADES<br />
En fjärding tycker jag är ett mycket vackert mått.<br />
SOKRATES<br />
Du pratar smörja, karl.<br />
STREPSIADES<br />
Hur så? Ska vi slå vad,<br />
om icke fjärdingen ett fyrmått är ändå?<br />
SOKRATES<br />
Dra du åt korparna! Så bondsk och dum du är!<br />
Om takten kanske dock du mäktar lära dig.<br />
STREPSIADES<br />
Vad kan väl takten hjälpa mig till dagligt bröd?<br />
SOKRATES<br />
Den hjälper till, att du i sällskap bildad syns,<br />
då du förstår och märker genast, vilken takt<br />
är vapentakt, och vilken är en fingertakt.<br />
STREPSIADES
En fingertakt?<br />
SOKRATES<br />
Ja visst.<br />
STREPSIADES<br />
Å, jag förstår.<br />
SOKRATES<br />
Säg ut!<br />
STREPSIADES<br />
Vad annat finger kan det vara än det här?<br />
Förut, när jag var pojke, var det väl det här?<br />
SOKRATES<br />
Du är ett nöt, en bonde!<br />
STREPSIADES<br />
Ja, min käre vän, jag vill ej lära sådant där.<br />
SOKRATES<br />
Vad vill du då?<br />
STREPSIADES<br />
Det där – det där - du vet – det orättvisa tal.
SOKRATES<br />
Men du får lov att lära dig andra saker först,<br />
om vilka hankön äro bland fyrfotadjur.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, vet jag icke det, då är jag knappast klok.<br />
En bock, en tjur, en hund, en gum<strong>se</strong> och en gås.<br />
SOKRATES<br />
Där <strong>se</strong>r du redan, hur det gick! Än honan då?<br />
Skall hon få bära samma namn som hannen sin?<br />
STREPSIADES<br />
Hur menar du?<br />
SOKRATES<br />
De kallar bägge två för gås.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, vid Po<strong>se</strong>idon! Nå, men hur skall jag säga då?<br />
SOKRATES<br />
Jo, hannen gå<strong>se</strong>, honan åter gåsa nämn!<br />
STREPSIADES<br />
En gåsa. Det var riktigt fint, vid Luften själv!
Till tack för denna enda lilla lärdom re'n<br />
jag vill dig ge en klunk, som ner till stortån går.<br />
SOKRATES<br />
Se där ett fel igen! Du sade stortån nu,<br />
som vore detta ord av manligt kön.<br />
STREPSIADES<br />
Hur så? Jag har ej sagt, att stortån manlig är.<br />
SOKRATES<br />
Jo visst, på samma sätt som Agathon.<br />
STREPSIADES<br />
Förklara dig!<br />
SOKRATES<br />
Jo, Agathon och stortån ha ju samma slut.<br />
STREPSIADES<br />
Det kan du knappast få mig till att tro ändå.<br />
Nog har väl Agathon sitt slut på annat håll.<br />
Men hur skall jag nu säga hädanefter?<br />
SOKRATES<br />
Jo, du kan ju säga tånan, hon med kvinnlig form.<br />
STREPSIADES
Stortånan? Skall jag säga så?<br />
SOKRATES<br />
Då blir det rätt.<br />
STREPSIADES<br />
Jag borde väl också säga Agathona då.<br />
SOKRATES<br />
Men vidare bör du ock om namnen lärdom få,<br />
att du de manliga från de kvinnliga skilja kan.<br />
STREPSIADES<br />
Nog känner jag till kvinnonamn.<br />
SOKRATES<br />
Låt höra då!<br />
STREPSIADES<br />
Lysilla, Philinna, Demetria, Kleitagora.<br />
SOKRATES<br />
Nå, vilka äro manliga då?<br />
STREPSIADES<br />
Otaliga. Philoxenos, Melesias, Amynias.
SOKRATES<br />
Din stympare. Det där var icke manliga.<br />
STREPSIADES<br />
Så? Äro de ej manliga hos er?<br />
SOKRATES<br />
Å nej. Hur nämner du väl en sak, som Amynias rår om?<br />
STREPSIADES<br />
Den saken kallar jag Amynias' egendom.<br />
SOKRATES<br />
Där <strong>se</strong>r du! Som en kvinna blir han då benämnd.<br />
STREPSIADES<br />
Med rätta blir hon så, då hon ej krigstjänst gör.<br />
Men varför lär du mig nu, vad alla veta förr?<br />
SOKRATES<br />
Långt därifrån. Men lägg dig nu till sängs!<br />
STREPSIADES<br />
Än <strong>se</strong>n?<br />
SOKRATES
Tänk något ut av vad som rör din ställning nu!<br />
STREPSIADES<br />
Jag ber dig, icke där! Nej, om det måste ske,<br />
låt mig få tänka saken ut på golvet här!<br />
SOKRATES<br />
Du måste göra, som jag sagt.<br />
Går.<br />
STREPSIADES<br />
Jag arme man!<br />
Vad jag idag av all sorts kryp skall plågad bli!<br />
KÖREN<br />
Så <strong>gr</strong>ubbla nu, forska och tänk, samla din själ och vrid den åt alla kanter!<br />
Men strax, när du råkar i svårighet, så hoppa över<br />
på annan väg och låt ej sömn nalkas ditt tyngda ögonblock!<br />
STREPSIADES<br />
Ajajaj! Ajajaj!<br />
KÖREN<br />
Vad nu då? Vi skrek du?<br />
STREPSIADES
Nu är det ute med mig. Utur sängens djup<br />
framkryper ren en här av lössitanier.<br />
Och de bita och slita i sidorna <strong>gr</strong>ymt,<br />
och de suga med mod, och de dricka mitt blod<br />
och min mandoms skatter draga de ut,<br />
och jag känner fördärvet nalkas mitt slut<br />
och de mörda mig rent.<br />
KÖREN<br />
Men du borde likväl ej skrika så högt.<br />
STREPSIADES<br />
Ej skrika! Och dock<br />
är det slut på mitt gods, det är slut med min hy,<br />
det är slut med min själ, mina skor äro slut,<br />
och ull råga på jämmern, fast jag med sång<br />
söker hålla mig kry,<br />
är jag själv re'n slut i det närmsta.<br />
SOKRATES<br />
(kommer tillbaka)<br />
Nå, hör du där, vad gör du? Tänker du?<br />
STREPSIADES<br />
Ja visst. Vid själve Po<strong>se</strong>idon!<br />
SOKRATES<br />
Så, låt höra, vad du tänkt!<br />
STREPSIADES
Om lös<strong>se</strong>n skola lämna något kvar av mig.<br />
SOKRATES<br />
Jag önskar dig fördärv,'.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, det har kommit nu.<br />
SOKRATES<br />
Var ingen vekling län<strong>gr</strong>e! Svep ditt huvud in<br />
och sök att tänka ut en riktigt klipsk idé,<br />
ett fiffigt knep!<br />
STREPSIADES<br />
O ve, vem kan väl skaffa mig<br />
in denna fårpäls har en riktigt klipsk idé?<br />
SOKRATES<br />
Nu skall jag titta efter, vad han gör för slag.<br />
Hör, sover du, karl?<br />
STREPSIADES<br />
Nej vid Apollon, tro ej det!<br />
SOKRATES<br />
Har du fått tag på något!
STREPSIADES<br />
Nej!<br />
SOKRATES<br />
Vad, intet alls?<br />
STREPSIADES<br />
Blott på sin höjd en liten stump i min hö<strong>gr</strong>a hand!<br />
SOKRATES<br />
Se så, svep in dig fort och tänk ut en sak I hast!<br />
STREPSIADES<br />
Om vad? Du må dock säga mig det, o Sokrates.<br />
SOKRATES<br />
Finn upp på egen hand, vad helst det ly<strong>se</strong>r dig!<br />
STREPSIADES<br />
Du har ju hört min önskan tu<strong>se</strong>n gånger ren;<br />
den galler räntorna blott, dem önskar jag bli kvitt!<br />
SOKRATES<br />
Välan då, hölj ditt huvud, samla ditt förstånd<br />
och låt det bit för bit sig <strong>gr</strong>undligt tänka fram,<br />
med nog<strong>gr</strong>ann delning av be<strong>gr</strong>eppen!
STREPSIADES<br />
Ajajaj!<br />
SOKRATES<br />
Å, håll dig sill! Och om en sak dig syns för svår,<br />
så vänd åt annat håll! Låt <strong>se</strong>dan ditt förstånd<br />
på nytt ta fast I saken och avväg den fint!<br />
STREPSIADES<br />
O bäste lille Sokrates!<br />
SOKRATES<br />
Vad är det nu?<br />
STREPSIADES<br />
Nu har jag om räntan funnit på en tjuvidé.<br />
SOKRATES<br />
Nåväl, låt höra den!<br />
STREPSIADES<br />
Jo, säg mig nu -<br />
SOKRATES<br />
Vad då?<br />
STREPSIADES
Jo, om jag en thessalisk trolkär'ng kunde få<br />
att skaffa månen ner en vacker natt, och <strong>se</strong>n<br />
jag stoppade honom in uti ett runt fodral<br />
liksom en spegel, för att så förvara'n väl.<br />
SOKRATES<br />
Vad skulle detta göra dig för nytta?<br />
STREPSIADES<br />
Vad?<br />
Om månen icke län<strong>gr</strong>e vandrar upp och ned,<br />
så slipper jag betala räntan.<br />
SOKRATES<br />
Varför det?<br />
STREPSIADES<br />
Jo, man betalar ju alltid räntan månadsvis.<br />
SOKRATES<br />
Rätt bra! Här skall du få ett annat fint problem.<br />
I fall ett mål om fem talenter hotar dig,<br />
hur tänker du slippa undan det? Låt höra nu!<br />
STREPSIADES<br />
Hur? Hur? Jag vet ej än, men jag skall <strong>gr</strong>unda på't.<br />
SOKRATES
Men vrid nu icke jämt din tanke kring dig själv!<br />
Nej, släpp I fria, vida rymden honom lös,<br />
skalbaggen lik vid foten bunden med en tråd!<br />
STREPSIADES<br />
Jag vet ett riktigt listigt sätt att bliva kvitt<br />
proces<strong>se</strong>n, det skall själv du medge.<br />
SOKRATES<br />
Vilket då?<br />
STREPSIADES<br />
Jag gissar, hos aptekarna du <strong>se</strong>tt nå'n gång<br />
den sköna stenen, den där genomskinliga,<br />
med vilken man kan tända eld.<br />
SOKRATES<br />
Du menar glas?<br />
STREPSIADES<br />
Ja visst. Om nu jag finge mig en sådan sten,<br />
så, medan skrivarn skulle målet sätta upp,<br />
jag kunde ställa mig på avstånd, <strong>se</strong> så här,<br />
mot soln och smälta bort vart ord han skriver ned.<br />
SOKRATES<br />
Rätt vackert, vid Chariterna!
STREPSIADES<br />
Ack, vad jag är glad att femtalentsproces<strong>se</strong>n skrivits av för mig.<br />
SOKRATES<br />
Giv akt! Försök att hastigt fatta detta!<br />
STREPSIADES<br />
Vad?<br />
SOKRATES<br />
Hur tänker du kunna slippa undan en process,<br />
som du av brist på vittnen säkert tappa skall?<br />
STREPSIADES<br />
Förskräckligt enkelt!<br />
SOKRATES<br />
Säg det då!<br />
STREPSIADES<br />
Jo här nu på!<br />
Om, under det ett annat mål å bane är,<br />
förr'n mig man ropar upp, jag går och hänger mig.<br />
SOKRATES<br />
Du pratar smörja.
STREPSIADES<br />
Nej, vid gudarna! Helt visst skall ingen, <strong>se</strong>n jag dött, processa mer med mig.<br />
SOKRATES<br />
Så dum! Gå hän! Jag vill ej län<strong>gr</strong>e lära dig.<br />
STREPSIADES<br />
Men varför det, vid gudarna, bäste Sokrates?<br />
SOKRATES<br />
Du glömmer ju bort på stunden allt, vad man dig lär.<br />
Vad var det väl, som du fick lära först? Låt <strong>se</strong>!<br />
STREPSIADES<br />
Låt <strong>se</strong>, vad var det först – vad var det först för slag?<br />
Vad var det där, som du lärde mig om stortån nyss?<br />
Ajaj, vad var det?<br />
SOKRATES<br />
Drag du rakt till korparna,<br />
din ytterst glömska, vänstervridna gubbe där?<br />
STREPSIADES<br />
O ve mig arme! Hur skall nu det gå för mig?<br />
Jag är förlorad, om jag ej lär mig tungans konst.<br />
Nu, höga Moln, nu given mig I ett vänligt råd!
KÖREN<br />
Vi giva dig, o gubbe, detta goda råd,<br />
om du en son fullvuxen hemma hos dig har,<br />
sänd då I ditt ställe honom hit att I lära gå!<br />
STREPSIADES<br />
En son, en skön och ädel gos<strong>se</strong>, har jag visst,<br />
men han vill inte lära. Ach, hur skall det gå?<br />
KÖREN<br />
Du låter då honom råda?<br />
STREPSIADES<br />
Han är stor och stark,<br />
på mödernet från Koisyras högtförnäma släkt.<br />
Dock jag skall hämta honom hit; om ej han vill,<br />
så kör jag honom utan prut på dörren bums.<br />
Gå in, jag er, och vänta mig en liten stund!<br />
KÖREN<br />
(till Sokrates)<br />
Säg, <strong>se</strong>r du nu, hur du allt gott får ifrån oss allena<br />
bland alla gudar?<br />
Ty denne är färdig att göra allt,<br />
vad helst du önskar.<br />
När det du vet, så passa på att av den djupt förbländade,<br />
hugga i tid allt, vad du kan!<br />
Men vad du gör, gör snart, ty allt kan i en blink sig ändra!
(Strepsiades och Pheidippides komma ut)<br />
STREPSIADES<br />
Jag svär vid Dimman, län<strong>gr</strong>e får du ej stanna här!<br />
Gå, ät av pelarna nu i Megakles' palats!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Min bäste far, vad har du nu för infall fått?<br />
Vid Zeus Olympiern, säkert är du icke klok.<br />
STREPSIADES<br />
Nej här “vid Zeus Olympiern” Sådan galenskap!<br />
Att tro på Zeus, när man har hunnit dina år!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vad fick du nu att skratta åt?<br />
STREPSIADES<br />
Jag tänker på att du är harm på att tro på gamla sagor än.<br />
Kom här i alla fall, så skall jag giva dig<br />
en undervisning som skall göra dig till karl!<br />
Men denna får dig ej hör någon tala om.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Nå väl! Vad är det?<br />
STREPSIADES<br />
Jo, du svor ju nyss, vid Zeus!
PHEIDIPPIDES<br />
Ja visst.<br />
STREPSIADES<br />
Nå, <strong>se</strong>r du nu, hur nyttig lärdom är?<br />
Zeus finns ej mer, Pheidippides.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vem finns väl då?<br />
STREPSIADES<br />
Jo. Virveln härskar nu och har Zeus från tronen kört.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Usch, vilken smörja!<br />
STREPSIADES<br />
Tro du mig, så står det till!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vem sad' dig detta?<br />
STREPSIADES<br />
Sokrates, den meliern, och Chairephon, som kan beräkna loppans skutt.<br />
PHEIDIPPIDES
Så har du kommit ren så långt i tokighet,<br />
att du på galna mänskor tror?<br />
STREPSIADES<br />
Håll du din mun<br />
och tala icke illa om de lärde män,<br />
de ytterst kloka, som av idel sparsamhet<br />
ej nånsin plåga klippa sig, ej smörja sig<br />
med olja, aldrig gå att bada sig, men du,<br />
du badar bort mitt gods, som vore ren jag död.<br />
Men gå nu genast i mitt ställe dit och lär!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men vad för nyttig kan man lära hos de där?<br />
STREPSIADES<br />
Nej, har man hört! All vishet, som i världen finns.<br />
Där lär du känna, hur du själv är tjock och dum.<br />
Men vänta på mig ute här en liten stund!<br />
(går in)<br />
PHEIDIPPIDES<br />
O ve! Vad skall jag göra med min galne far?<br />
Skall jag vid domstoln styrka, att han vettet mist,<br />
eller vandra genast bort till likkistsäljare?<br />
STREPSIADES<br />
(kommer tillbaka med två gäss)
Hör på! Hur kallar du det djuret här?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
En gås.<br />
STREPSIADES<br />
Jaså, båda lika? Då är du en narr.<br />
Så skall du icke göra mer, Nej, nämn den här<br />
en gå<strong>se</strong> och den andra här en gåsa! Glöm ej det!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
En gåsa! Sådant klyftigt fick du lära dig<br />
därinne nyss hos dessa himmelsstormare?<br />
STREPSIADES<br />
Ja, mycket annat med. Men vad jag lärde, strax<br />
jag glömde bort ty jag är gammal nu och slö.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Fördenskull har du väl även tappat manteln bort?<br />
STREPSIADES<br />
Ej tappat bort, nej, jag har bortstuderat den.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Än skorna då? Vad gjorde du av dem, din tok?<br />
STREPSIADES
Likt Perikles “till nödig utgift” har jag dem<br />
förbrukat. Kom nu, låt oss gå! Sen må du fritt,<br />
blott nu du lyder, slösa friskt. Jag har ju dig,<br />
när liten <strong>se</strong>xårspilt du var, till viljes gjort<br />
och för den första heliastobol, jag fick,<br />
en liten vagn vid Diasiefesten köpt åt dig.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det här skall du med tiden nog få ån<strong>gr</strong>a, far.<br />
STREPSIADES<br />
Nå skönt, du lyder!<br />
(de gå till Sokrates' hus)<br />
Fort, kom hit, kom Sokrates!<br />
Kom hit, ty <strong>se</strong>, jag för med mig nu min gos<strong>se</strong> här,<br />
som jag med möda övertalt.<br />
SOKRATES<br />
(kommer ut)<br />
Ja, han är barn och ej förfaren ännu med vår hängmaskin.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Du kan i stället hänga själv, tills du förfars.<br />
STREPSIADES<br />
Din dummel! Skall du <strong>gr</strong>äla mot din lärare!<br />
SOKRATES
Nej hör man på: “förfars!” Hur dumt han sade det<br />
och gapande med truten så förfärligt brett!<br />
Hur skall en sådan lära sig stämning till process<br />
och slin<strong>gr</strong>ing <strong>se</strong>n och övertygande bombast?<br />
Likväl för en talent det gick för Hyperbolos.<br />
STREPSIADES<br />
Var lugn, försök blott lärar'n! Han har nog talang.<br />
Jag minns, när han en pojke var så stor som så,<br />
där hemma gjorde han hus så små och båtar med,<br />
och nätta vagnar <strong>se</strong>n av läder gjorde han<br />
och <strong>gr</strong>odor utav äppelskal, det må du tro.<br />
Men laga nu, att han lärs sig dina bägge tal,<br />
det bättre, som det kallas, och det sämre <strong>se</strong>n,<br />
som kan med orätt tal det bättre slå omkull!<br />
Se till åtminstone väl, att han det sämre lär!<br />
SOKRATES<br />
Han skall få lära sig av de båda talen själv.<br />
Jag lämnar honom nu.<br />
STREPSIADES<br />
Men kom blott väll ihåg,<br />
att han bör kunna tala kull all rätt, som finns.<br />
(Sokrates och Strepsiades gå. Två talare uppträda)<br />
RÄTT<br />
Träd fram! Träd fram! För de skådandes hop<br />
må du visa dig öppet, så fräck som du är!
ORÄTT<br />
Gå, som du behagar! Dess bättre för mig,<br />
ty hos hopen med lätthet rår jag på dig.<br />
RÄTT<br />
Rår? Du?<br />
ORÄTT<br />
Just jag.<br />
RÄTT<br />
Fastän sämre du är?<br />
ORÄTT<br />
Men rår dock på dig, fastän bättre än jag i ditt tycke du är.<br />
RÄTT<br />
På vad sätt skall du rå?<br />
ORÄTT<br />
Nymodiga tankar jag bringar till torgs.<br />
RÄTT<br />
Ja, sådant blomstrar nu upp över allt genom narrarna här.<br />
ORÄTT
Nej, vi<strong>se</strong> för visst.<br />
RÄTT<br />
Jag förgör dig i <strong>gr</strong>und.<br />
ORÄTT<br />
Ja men säg, på vad sätt?<br />
RÄTT<br />
Genom rättvist tal.<br />
ORÄTT<br />
Men det talet i hast skall jag vända omkull;<br />
RÄTT<br />
Jaså, finnes hon ej?<br />
ORÄTT<br />
Nå, var finnes hon då?<br />
RÄTT<br />
Hon bland gudarna bor.<br />
ORÄTT<br />
Men hur kommer det då, att Zeus ej ren<br />
har drabbats av hämnande straff, då sin far<br />
han i bojor har lagt?
RÄTT<br />
Usch, kommer du nu med det utnötta skräp? Fort, giv mig ett kärl!<br />
ORÄTT<br />
Slösinnad du är, ohyfsad och rå.<br />
RÄTT<br />
Du oförskämd och liderlig är.<br />
ORÄTT<br />
Vilka rosor jag får!<br />
RÄTT<br />
Och en bov och en skälm.<br />
ORÄTT<br />
Vilka liljor!<br />
RÄTT<br />
Och fadermördare <strong>se</strong>n.<br />
ORÄTT<br />
Du beströr mig med guld, fast du märker det ej.<br />
RÄTT<br />
Förr gällde ej sådant för guld, men för bly.
ORÄTT<br />
Men slikt är den yppersta prydnad, jag vet.<br />
RÄTT<br />
Du är ytterligt fräck.<br />
ORÄTT<br />
Urmodig är du.<br />
RÄTT<br />
Men för din skull nu<br />
vilja pojkarna icke i skolan gå.<br />
Dock skall bland athenarna snart bli bekant,<br />
vad du lärer de oförståndigas hop.<br />
ORÄTT<br />
Du är torkad ful.<br />
RÄTT<br />
Du åter mår väl.<br />
Men fordom du gick som en tiggare klädd<br />
och sad', att du my<strong>se</strong>rn Telephos var,<br />
och ur på<strong>se</strong>n du tog<br />
Pendeletos' sat<strong>se</strong>r och gnagde på dem.<br />
ORÄTT<br />
Vad vishet ändock -
RÄTT<br />
Vad galenskap dock -<br />
ORÄTT<br />
som du syftade på!<br />
RÄTT<br />
hos dig och den stad, vilken armar dig upp<br />
för att sprida fördärv bland dess ynglingar ut!<br />
ORÄTT<br />
Ej får du den här, ormodiga tölp.<br />
RÄTT<br />
Det skall jag, om räddning är honom beskärd,<br />
och han icke skall bliva en skränare blott.<br />
ORÄTT<br />
till Pheidippides.<br />
Kom hit du! Hör ej hans rasande tal!<br />
RÄTT<br />
Ve dig, om du ynglingen rör med din hand!<br />
KÖREN<br />
Upphören med strid och med smädande ord!<br />
Du giv oss en nog<strong>gr</strong>ann teckning av allt,
våra fäder du lärt! Du åter beskriv<br />
din nya metod, så att ynglingen må,<br />
<strong>se</strong> båda han hört, själv göra sitt val!<br />
RÄTT<br />
Så tycker ock jag.<br />
ORÄTT<br />
Så tycker ock jag.<br />
KÖREN<br />
Vem av er älskar väl ordet först?<br />
ORÄTT<br />
Giv honom det först!<br />
Sen skall jag, på <strong>gr</strong>und av vad denne har sagt,<br />
båd' med ord och med tankar, som förr ej hörts,<br />
honom friskt som med pilar beskjuta och <strong>se</strong>n,<br />
om han ändock giver ifrån sig ett ljud,<br />
skall han, stucken och biten i ögon och kind,<br />
såsom vore han jäktad av retade bin,<br />
nedgöras av dräpande tankar.<br />
KÖREN<br />
Nu vi<strong>se</strong>n oss, I, som er lit sätten till ytterst sluga,<br />
sinnrika ord, slående tal, glänsande tankefoster,<br />
av eder två vem som ypperst är uti talets konst!<br />
Öppet allt ren ligger för er vishetens omätliga fält,<br />
där våra vänner mot varann städs sina krafter pröva.<br />
O du, som med ädla <strong>se</strong>der i mängd våra fäders släkte har smyckat,
låt höra det talet, som städ<strong>se</strong> dig glatt, och skildra ditt innersta vä<strong>se</strong>n!<br />
RÄTT<br />
Nå välan, jag vill skildra för er, på vad sätt uppfostran förr var beskaffad,<br />
då med rättvist tal städs ära jag vann, och blygsamhet var på modet.<br />
Då slapp för det första man höra ännu, att en pojke vågade knysta.<br />
Då vandrade barnen från samma kvarter till kitharaspelarens skola,<br />
ätt klädda, med ordning i sluten trupp, fast snön tätt yrde som kornmjöl.<br />
Där fingo de lära sig sjunga en sång med skick och hållning på benen,<br />
såsom ”Pallas, stadsbetvingerska hård” eller ”lyrans klingande toner”,<br />
högt stämmande in i en skön harmoni, som de ärvt från fädernas tider.<br />
Men om någon försökte att göra sig till eller kom med konstiga drillar<br />
av det nya, plågsamt förvridna maner, som med Phrynis kommit på modet,<br />
då vankades duktiga slängar i mängd, ty han kränkte ju mu<strong>se</strong>rnas ära.<br />
Men när i palestran de slagit sig ner, då måste gossarna sitta<br />
med benen raka och akta sig väl att visa för främmandes blickar<br />
något oskönt; <strong>se</strong>dan stego de upp och skrapade sanden tillsammans<br />
högst noga, att icke en avbild kvar åt de svärmiska älskarna lämna.<br />
Då smorde en gos<strong>se</strong> med olja sin kropp ej län<strong>gr</strong>e ned än till naveln,<br />
så att spädaste fjun som på persikans skal fick ostört blomstra kring midjan.<br />
Ej heller förstod han att göra sig till så fin och kvinnlig i rösten<br />
och till älskaren självmant ställa sin gång, själv bjudande ut sig med blicken.<br />
Då tordes vid måltidsbordet han ej av en rättika taga det bästa<br />
eller, innan de äldre sig tagit förut, tllrycka sig dill eller sallad.<br />
Ej smorde han sig med fågel och fisk eller satt med fötterna korsvis.<br />
ORÄTT<br />
Vilken forntidsbild med Dipoliefest och med gyllene syrsor i håret<br />
och Kekeides sång och Buphoniefest!<br />
RÄTT<br />
Men sådana idrotter var det,
med vilka jag fordom ammade upp det Marathon<strong>se</strong><strong>gr</strong>ande släktet.<br />
Du vänjer dem åter att redan som barn insvepa sin kropp i en mantel,,<br />
och jag nästan kväves av harm, när jag <strong>se</strong>r dem vid Panathenéerna dansa,<br />
och en tölp sin sköld framför magen bär, till harm för höga gudinnan.<br />
Upp därför, o yngling, tveka ej mer, välj mig, det ädlare talet!<br />
Då lär du att hata torgets bestyr och avsky vekliga badet<br />
och att blygas för allt, som är skamligt och fult, och att vredgas, om någon dig hånar,<br />
och att genast resa dig upp från din plats, så snart någon äldre dig nalkas,<br />
mot föräldrarna aldrig dig illa bete eller eljes begå någon handling<br />
av föraktlig slag, som kan sätta en fläck på din blygsamhets gudabeläte,<br />
att ej smyga dig in i en dan<strong>se</strong>rskas hus, att du ej vid din jakt efter dylikt<br />
av en flärdens tärna ett äpple dig får tillkastat till men för ditt rykte,<br />
att ej tala emot, vad din fader har sagt, eller honom Iapetos kalla<br />
och håna i ålderns höst den man, av vilken din barndom blev vårdad.<br />
ORÄTT<br />
Om du följer de läror, som denne dig ger, då svär jag vid Bacchos, o yngling,<br />
att Hippokrates - sönernas like du blir, och du kommer att kallas en mjölk<strong>gr</strong>is.<br />
RÄTT<br />
Men med glänsande lemmar och blomstrande hy skall du då i gymnasion vandra,<br />
ej sitta på torget och öva din mun med o<strong>gr</strong>äsartade kallprat<br />
likt tidens barn eller dragas till tings uti lång<strong>se</strong>gslitna proces<strong>se</strong>r.<br />
Nej hellre besök Akademos' lund för att där bland oliverna springa<br />
med en krans utav skimrande säv kring ditt hår, med en ädel kamrat vid din sida,<br />
omgiven av doft utav smilaxört och silverpoppel och frihet,<br />
under vårens dagar, då alm och platan stå stilla i viskande samtal.<br />
Om detta du gör, som jag råder dig till,<br />
och till detta dig, vänder med hela din håg,<br />
då skall du bekomma ett glänsande bröst<br />
samt väldiga skuldror och frisk, ren hy<br />
och en liten tunga, en kraftfull länd,<br />
den det andra ej stort.
Men hyllar du åter de nyares mod,<br />
då får du en kroppsfärg, sjuklig och blek,<br />
små skuldror och bröstet bräckligt och svagt,<br />
men en lång stor svans, lån<strong>gr</strong>andiga tal,<br />
och han lockar dig ock<br />
till att hålla det fula för ädelt och skönt<br />
och det sköna för fult,<br />
och till sist med Antimachos' liderlighet<br />
blir ditt hela vä<strong>se</strong>n befläckat.<br />
KÖREN<br />
Motstrof<br />
O du, som vinnlägger dig om tryggande ädel visdom,<br />
vad blomsterdoft strömmar ej ljuvt från de ord, du talar!<br />
Hur sälla dock voro ej de män, vilka levde förr!<br />
Rusta dig nu, du, som din lit sätter till konstsvarvade ord,<br />
visa ditt snille nu, ty <strong>se</strong>, mannen har vunnit ära!<br />
Med tankar av en sällsynt kraft du måste möta honom,<br />
ifall du <strong>se</strong>ger vinna vill och ej bli mål för löje.<br />
ORÄTT<br />
Jag färdig var att kvävas nyss, och länge ren jag önskat<br />
att vända upp och ned med allt, vad denne här har yttrat.<br />
Ty just för denna orsaks skull jag sämre talet kallas<br />
bland vi<strong>se</strong> män, för det att jag den förste var, som uppfann<br />
att öppet tala tvärt emot all lag och rätt i världen.<br />
Och detta måtte väl gå upp mot tu<strong>se</strong>ntals guldmynt,<br />
att med en underläg<strong>se</strong>n sak man dock kan vinna <strong>se</strong>ger.<br />
Giv akt, hans barnuppfostrngskonst jag lätt skall vederlägga:<br />
han säger först och främst, att ej du varma bad får nyttja.<br />
Men säg mig då, vad <strong>gr</strong>und du har att varma bad förkasta!<br />
RÄTT
De äro höjden av fördärv och höga mannen veklig.<br />
ORÄTT<br />
Håll upp! Nu har jag allaren dig fångat mitt om livet.<br />
Ty säg bland sönerna av Zeus, vem håller du för ypperst<br />
i mannamod och prövad mest i mödosamma strider?<br />
RÄTT<br />
Av alla hjältar Herakles jag högst i mandom sätter.<br />
ORÄTT<br />
Vad såg du nånsin kalla bad, som fått sitt namn av honom?<br />
Dock fanns ej kämpe mera båld.<br />
RÄTT<br />
Där har vi nu den visan,<br />
som man av alla ynglingar för höra da'n igenom,<br />
som badets salar fulla gör, men gör palestrans tomma.<br />
ORÄTT<br />
Du klandrar torgets idrott ock, som jag igen berömmer,<br />
ty vore sådant något ont, då hade ej Homeros<br />
gjort Nestor till en ordets man och alla andra vi<strong>se</strong>.<br />
Så kommer jag till tungan nu,vars övning du förbjuder<br />
för alla unga män, men jag tillstyrker den i stället;<br />
men blygsamhet tillstyrker du, två stora fel i sanning.<br />
Ty säg, var såg du någonsin, att blygsamheten bringat<br />
en mänska någon fördel, säg! Bevisa det och slå mig!
RÄTT<br />
Åt ganska många. Peleus ju fördenskull svärdet erhöll.<br />
ORÄTT<br />
Ett svärd! En sådan kostlig sak han fick, den olycksfågeln!<br />
Hyperbolos, lamphandlarn, han har fått en hop talenter<br />
i följd utan sin nedrighet, men ej vid Zeus, ett slagsvärd.<br />
RÄTT<br />
Men Peleus för sin blygsamhet fick Thetis och till maka.<br />
ORÄTT<br />
Men bort från honom gick hon snart, ty han var utan djärvhet<br />
och kunde icke hålla ut att vaka hela natten:<br />
och kvinnan älskar sådant smek, förstår du det, din krake?<br />
Betänk också, o yngling allt som följer blygsamheten,<br />
och huru många njutningar du kommer att gå miste,<br />
om gossar flickor, kottabos, skrattsalvor, slisk och drycker.<br />
Vad kan dig livet ge för fröjd, om du skall detta sakna?<br />
Men lätt oss härifrån övergå till vad naturen kräver.<br />
Du felar, du blir kär, du får ett möte och blir upptäckt;<br />
ve dig, om tala ej du lärt, men om du mig vill följa,<br />
lyd fritt din lusta, hoppa, le, håll ingenting för skamligt!<br />
Ty om på öppen gärning ock du <strong>gr</strong>ipa, så kan du svara,<br />
att du har intet orätt gjort, och dig på Zeus beropa.<br />
Ty han har ock av kärleks makt och kvinnor varit kuvad,<br />
och du, som är en dödlig blott, du skulle vara bättre?<br />
RÄTT<br />
Men om han lyder dig och så med rättika blir proppad
och plockas och med aska strös, då blir han ju uppstudsig.<br />
ORÄTT<br />
Uppstudsig må han bli, vad är för ont däri?<br />
RÄTT<br />
Kan man väl tänka någon större skam än det?<br />
ORÄTT<br />
Vad säger du väl, om häri du blir vederlagd?<br />
RÄTT<br />
Då tiger jag och ger mig.<br />
ORÄTT<br />
Väl, så svara nu: sakförarna, hur äro de?<br />
RÄTT<br />
Uppstudsiga.<br />
ORÄTT<br />
Du talar sant. Tragöderna, hur äro de?<br />
RÄTT<br />
Uppstudsiga.<br />
ORÄTT
Rätt sagt, min vän. Folktalarna, hur äro de?<br />
RÄTT<br />
Uppstudsiga.<br />
ORÄTT<br />
Nå, <strong>se</strong>r du nu, att du har pratat bara skräp?<br />
Och vilka bland publiken här de flesta äro, säg!<br />
RÄTT<br />
Låt <strong>se</strong>!<br />
ORÄTT<br />
Vad <strong>se</strong>r du då?<br />
RÄTT<br />
Vid gudarna, den största deln<br />
är just uppstudsiga. Den här<br />
jag känner säker och den där,<br />
och han med tjocka håret där.<br />
ORÄTT<br />
Hur går det nu?<br />
RÄTT<br />
O du beridna folk, jag nu<br />
är slagen. Tan, vid gudarna,
min mantel mot!<br />
Jag övergår till eder.<br />
Båda gå.<br />
Sokrates och Strepsiades komma in.<br />
SOKRATES<br />
Vad är din mening? Vill du ta din son tillbaks,<br />
eller skall jag undervisa honom talets konst?<br />
STREPSIADES<br />
Ja undervisa'n, slå'n och glöm för all del ej,<br />
att du skall slipa honom bra! Hans ena kind<br />
för små proces<strong>se</strong>r, men den andra däremot<br />
bör göras skicklig även för den största mål.<br />
SOKRATES<br />
Var lugn! Du åter<strong>se</strong>r din son som full sofist.<br />
STREPSIADES<br />
Som blek och mager stackare, ja; det är min tro.<br />
(Följer med Sokrates. Strepsiades går hem till sig)<br />
KÖREN<br />
Så gån i frid! Dock tror jag visst: Detta får du ån<strong>gr</strong>a.<br />
Allt var gott I skörda skolen, domare, om denna kör<br />
I med rättvist pris belönen, vilja vi förkunna er.<br />
Först och främst, när I om våren viljen plöja åkern upp,<br />
skola vi åt eder regna först och åt de andra <strong>se</strong>n.
Vidare er åkers frukter och er vingårds rankor med<br />
skola vi för torka skydda och för allt för mycket regn.<br />
Men om någon dödlig vågar kränka vår gudomlighet,<br />
må han höra och besinna, vilket straff han lida skall:<br />
varken vin ej heller annat skall han från sin lantgård få.<br />
Ty när rankor och oliver spricka ut och skjuta skott,<br />
skola vi med starka skurar slå dem, att de brytas av.<br />
Om han börjar göra tegel. Komma vi med regn på stund,<br />
och med runda hagelkulor krossa vi hans släkt,<br />
skall det regna hela natten, så att han skall önska sig,<br />
att han vore i Egypten, hellre än han dömt så dumt.<br />
STREPSIADES<br />
(in med en mjölksäck på ryggen)<br />
Tjugusjunde, tjuguåttonde, tjugunionde:<br />
så kommer <strong>se</strong>n den dag, som mest av alla dar<br />
jag fruktar och jag avskyr och jag ry<strong>se</strong>r för,<br />
så kommer, menar jag, <strong>se</strong>n den gamla nya dan.<br />
Ty var och en, som jag är skyldig något nu,<br />
svär högt, att han skall stämma mig, och klämma mig.<br />
Så kommer jag med en anspråkslös och billig bön:<br />
”Min käre vän, en del må du icke taga strax,<br />
skjut upp en del, skänk efter en del!” Då svara de,<br />
att på detta vi<strong>se</strong>t få de intet alls, och mig<br />
de kalla orättvis och hota mig med process.<br />
Så må de nu processa, ty vad rör det mig,<br />
om blott Pheidippides lärt sig tala riktigt bra.<br />
Det kan jag höra efter i <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>t nu.<br />
(Knackar på)<br />
Fort, öppna, pojk!
SOKRATES<br />
(Kommer ut)<br />
Jag hälsar dig, Strepsiades!<br />
STREPSIADES<br />
Jag även dig. Men först och främst tag mot den här,<br />
(lämnar säcken till Sokrates)<br />
ty någon ära bör man visa läraren,<br />
och säg mig, om min son, som nyss jag förde hit,<br />
har lärt sig än det där talet, som vi talte om.<br />
SOKRATES<br />
Det har han lärt.<br />
STREPSIADES<br />
Nå skönt, vid Lögngudinnan, skönt!<br />
SOKRATES<br />
Så nu kan du gå fri ur vilken process du vill.<br />
STREPSIADES<br />
Om också vittnen sågo på, att jag lånet fick?<br />
SOKRATES<br />
Så mycket bättre, om också tu<strong>se</strong>n sågo på.<br />
STREPSIADES
Jag höja vill överljutt en glädjesång.<br />
Hurra, hurra, <strong>gr</strong>åten nu, I ockrare,<br />
båd' I och kapital och räntans ränta med!<br />
Ty intet ont I län<strong>gr</strong>e kunnen göra mig.<br />
Sådan förträffelig son fostras därinne åt mig,<br />
med tungans slagsvärd skarpa,<br />
ett värn för mig, ett hu<strong>se</strong>ts skydd, ovänners men.<br />
Sin fars stora nöd i fröjd bryter han.<br />
Spring in, ropa strax min son ut till mig!<br />
O älskade son, utur hu<strong>se</strong>t träd,<br />
hör far dins röst!<br />
SOKRATES<br />
Här kommer han nu.<br />
(Pheidippides komme ut)<br />
STREPSIADES<br />
O älskade son!<br />
SOKRATES<br />
För nu din son till hemmet!<br />
(går)<br />
STREPSIADES<br />
Hurra, käre son! Hurra, o hurra!<br />
Hur högt jag glädes, när jag <strong>se</strong>r din nya färg!<br />
Nu har du äntligt fått en disputerarmin,<br />
en fräckt förnekande min, och kring dina läppar syns<br />
vårt nationaldrag nu: ”vad säger du för slag?”
och konsten att synas kränkt, fast själv man andra kränkt,<br />
och i ditt öga röjs en äkta attisk blick.<br />
Nu må du ock mig rädda, du, som störtat mig.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vad är det, som du räds?<br />
STREPSIADES<br />
Den gamla nya da'n.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Så finns det då en ny och gammal dag?<br />
STREPSIADES<br />
Ja visst; den dag, på vilken man skall stämma mig för skuld.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det skall dem intet gagna, ty på intet vis<br />
kan utan en och samma dag två dagar bli.<br />
STREPSIADES<br />
Går det ej för sig?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Huru då? Så vida ej en flicka och en kär'ng skall vara samma sak.<br />
STREPSIADES
Så säger man likväl.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Ja, ty veta ej, vad lagen verkligt menar.<br />
STREPSIADES<br />
Nå vad menar han?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Den gamle Solon var en folkets sanne vän.<br />
STREPSIADES<br />
Vad har det göra med den gamla nya da'n?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Han har till tvenne dagar stämningen satt ut,<br />
just till den gamla och den nya da'n, för att<br />
proces<strong>se</strong>n vid nymånen må sin början ta.<br />
STREPSIADES<br />
Men varför tog han med den gamla da'n?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Jo <strong>se</strong>,<br />
på det att parterna en dag förut till tings<br />
må komma och i godo göra saken upp.<br />
I annat fall må striden börja nästa dag.
STREPSIADES<br />
Men varför tar ej rätten ock mot pengarna<br />
den dagen? Det plär ske på den gamla nya da'n.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Den tycks mig göra just som offersmakarna;<br />
för att med det första komma över pengarna,<br />
fördenskull smaka de på dem jämt en dag förut.<br />
STREPSIADES<br />
(till åskådarna)<br />
Nåväl, vi snitten I där och <strong>se</strong>n så dumma ut?<br />
Oss lärde till ett simpelt byte, stenar blott<br />
och nollor, nöt och krukor, som man radat upp!<br />
Nu kan jag väl med skäl om mig och sonen min,<br />
då oss så väl har gått, en fröjdsång stämma upp:<br />
Strepsiades, lycklig du!<br />
Hur vis och lärd själv du är,<br />
och vilken son <strong>se</strong>n du har!<br />
Så säga snart vännerna<br />
och <strong>gr</strong>annarna,<br />
av avund tärda, när de dig vinna <strong>se</strong> var process.<br />
Men följ nu med mig in, ty där skall du rikt förplägas!<br />
(båda gå)<br />
PASIAS<br />
(kommer in med en vittne)<br />
Nej, skall man vårdslöst kasta bort, vad man rår om?
Långt därifrån! Nej bättre hade varit då<br />
att vä<strong>gr</strong>a hjälp och slippa detta trasslet här.<br />
Nu har jag dig som stämningsvittne tagit hit,<br />
och mina pengar gäller det här, och därtill skall<br />
jag säkert bliva osams med min <strong>gr</strong>anne <strong>se</strong>n.<br />
Men aldrig fosterjorden skall av mig få skam!<br />
Jag stämmer dig, Strepsiades.<br />
STREPSIADES<br />
(kommer ut)<br />
Vem är väl du?<br />
PASIAS<br />
till gamla nya dagen.<br />
STREPSIADES<br />
Jag tar vittnen på,<br />
att han till tvenne dar mig stämt. Vad gäller det?<br />
PASIAS<br />
De minor tolv, du lånte, då du köpte dig den <strong>gr</strong>åa hästen.<br />
STREPSIADES<br />
Hästen? Har man nånsin hört?<br />
Jag avskyr allt, vad hästar heter, som ni vet.<br />
PASIAS<br />
Och att betala svor du ock vid gudarna.
STREPSIADES<br />
Vid Zeus, ty ännu hade ej Pheidippides<br />
fått lära sig ovederlägglig talekonst.<br />
PASIAS<br />
Du vill väl ej fördenskull neka till den skuld?<br />
STREPSIADES<br />
Vad annat nytta kan jag få av hans studier?<br />
PASIAS<br />
Men törs du svärja dig fri vid gudarna från den skuld?<br />
STREPSIADES<br />
Vid vilka gudar?<br />
PASIAS<br />
Vid Zeus, vid Hermes, vid Po<strong>se</strong>idon.<br />
STREPSIADES<br />
Ja, vid Zeus!<br />
Jag lägger till en slant, blott för att svärja få.<br />
PASIAS<br />
För denna oförskämdhet drabbe dig fördärv!<br />
STREPSIADES
Med salt att smörjas skulle göra denne gott.<br />
PASIAS<br />
O ve, du hånar!<br />
STREPSIADES<br />
Åtta kannor gå väl åt.<br />
PASIAS<br />
Vid Zeus och alla gudar, utan straff skall ej du håna mig!<br />
STREPSIADES<br />
Jag skrattar högt åt gudarna.<br />
En ed vid Zeus gör löje blott hos bildat folk.<br />
PASIAS<br />
En gång du skall för detta vedergällning få.<br />
Men svara, om du vill betala eller ej,<br />
att <strong>se</strong>n jag må draga hädan.<br />
STREPSIADES<br />
Vänta först en stund,<br />
ty jag skall genast giva dig ett tydligt svar.<br />
(tar av sig skon)<br />
PASIAS
(till vittnet)<br />
Hur tror du väl han gör? Månn' han betalar mig?<br />
STREPSIADES<br />
Se så, var är du nu, som kräver mig? Hör på. Vad är det här?<br />
(pekar på stortån)<br />
PASIAS<br />
Det där? Det är ju stortån din.<br />
STREPSIADES<br />
Så kommer du och kräver mig på pengar <strong>se</strong>n?<br />
Den vill jag ej betala en obol en gång,<br />
som kallar denna tånan här för tån. Så dumt!<br />
PASIAS<br />
Ej gälda vill du?<br />
STREPSIADES<br />
Ej en smul, så vitt jag vet.<br />
Nå, vill du icke skyndsamt packa dig i väg från dörr'n?<br />
PASIAS<br />
Jag går. Men detta kan jag lova dig:<br />
så sant jag lever, skall jag processa utan prut.<br />
STREPSIADES
Du tappar stämningssumman till de andra tolv.<br />
Dock tycker jag likväl, att det är synd om dig,<br />
då du i älsklig enfald säger stortån, hon.<br />
(Pasias och vittnet gå)<br />
AMYNIAS<br />
(inträder)<br />
O ve! O ve!<br />
STREPSIADES<br />
Vad nu?<br />
Vem är det nu, som jämrar sig så?<br />
Det måste väl ej vara någon utav Karkinos gudar här?<br />
AMYNIAS<br />
Vad? Önsken I att spörja mig om vem jag är?<br />
En olycksalig man.<br />
STREPSIADES<br />
Så var då för dig själv!<br />
AMYNIAS<br />
O hårda gudom! O mitt spanns hjulbrytande<br />
och <strong>gr</strong>ymma lott! O Pallas, hur du störtat mig!<br />
STREPSIADES
Se så! Vad har Tlepolemos nu gjort för ont?<br />
AMYNIAS<br />
Låt bli min vän att håna mig, men bjud din son,<br />
att han betalar mig de pengar, som han fått,<br />
så mycket mer, som nu för mig det illa gått.<br />
STREPSIADES<br />
Vad menar du för pengar?<br />
AMYNIAS<br />
Dem han lånt av mig.<br />
STREPSIADES<br />
Då har det verkligen gått illa för dig, minsann.<br />
AMYNIAS<br />
Jag körde och jag kom på fall, vid gudarna.<br />
STREPSIADES<br />
Du pratar såsom fallen av en åsna, tok!<br />
AMYNIAS<br />
Jag pratar, när jag pengarna tillbaks begär?<br />
STREPSIADES<br />
Du måtte säkert ej på riktigt bra.
AMYNIAS<br />
Hur så?<br />
STREPSIADES<br />
Din hjärna, tycks det mig, har fått sig någon stöt.<br />
AMYNIAS<br />
Du, tycks det mig, vid Hermes, skall bli stämd av mig,<br />
om ej du vill betala mig.<br />
STREPSIADES<br />
Men säg mig först,<br />
ifall du tror, att Zeus för varje särskild gång<br />
färskt vatten regnar mer till jorden, eller soln<br />
drar samma vatten ständigt upp till sig på nytt.<br />
AMYNIAS<br />
Det vet jag icke alls, ej heller rör det mig.<br />
STREPSIADES<br />
Och dock begär du här, att pengarna få tillbaks,<br />
fastän du ej förstår ett <strong>gr</strong>and om himlens ting!<br />
AMYNIAS<br />
Men om du ej vid kassa är, så kan du väl betala räntan?<br />
STREPSIADES
Räntan? Vad är det för djur?<br />
AMYNIAS<br />
Det vet du väl själv, att pengarna för varje dag,<br />
för varje månad växa till allt mer och mer,<br />
ju län<strong>gr</strong>e tiden går framåt.<br />
STREPSIADES<br />
Du talar skönt.<br />
Men, hör du, säg mig, tror du väl,<br />
att havet nu är större än förut?<br />
AMYNIAS<br />
Vid Zeus, det är som förr.<br />
Det för ej bliva större.<br />
STREPSIADES<br />
Men i alla fall,<br />
fast havet, dit så många floder falla ut,<br />
ej blir en smula större, fordrar du, ditt nöt,<br />
att dina pengar skulle kunna växa till?<br />
Nå, vill du fort ta mått och steg, att komma hän?<br />
Tag hit ett gis<strong>se</strong>l!<br />
(en slav lämnar honom ett gis<strong>se</strong>l)<br />
AMYNIAS<br />
Sen och vittnen, hur han gör?
STREPSIADES<br />
Nå raska på dig! Hopp, min <strong>gr</strong>ålle, friska tag!<br />
(piskar Amynias)<br />
AMYNIAS<br />
År icke detta övermod?<br />
STREPSIADES<br />
Hej, gamla kamp,<br />
ty annars dig på ändalykten illa går.<br />
(Amynias springer ut)<br />
Du flyr? Så gick det dock att sätta dig i fart<br />
med alla dina hjul och dina gamla spann!<br />
(går in)<br />
KÖREN<br />
Strof<br />
Hur slemt att älska slemma ting!<br />
Ty gubben, fylld av sådana känslor<br />
vill icke mer betala ut<br />
de pengar, som han lånat har.<br />
Men säkert skall han ren i dag<br />
röna få en sak, som nog<br />
låter skälmen få till lön plötsligt straff<br />
för allt vad ont han traktat till med dessa klyftigheter.
Motstrof<br />
Ty snart han säkert finna skall, att nu har skett<br />
vad länge han åtrått,<br />
att sonen vunnit färdighet<br />
att kunna tala tvärtemot<br />
all rätt, som finns, och nederslå<br />
var och en, med vilken han<br />
drabbar hop, fast nedrigt tal själv han för,<br />
och säkert, säkert vill han då, att hellre stum han vore.<br />
STREPSIADES<br />
(utrusande, förföljd av Pheidippides)<br />
Ajaj! Ajaj!<br />
O hjälpen, släktingar, vänner och <strong>gr</strong>annar, hjälpen mig!<br />
För allt i världen, hjälpen mig strax, ty jag får stryk!<br />
O ve mig arme! Aj, mitt huvud! Aj min kind!<br />
Din bov, du slår din fader?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Ja, det gör jag, far.<br />
STREPSIADES<br />
Se där, han tillstår själv, att han slår mig!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Varför ej?<br />
STREPSIADES
Din bov, din fadermördare där, din inbrottstjuv!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Säg samma saker om igen, och ändå fler!<br />
Ty vet, jag gläds att bära många slika namn<br />
STREPSIADES<br />
Uppstudsige!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Ja, hölj du mig med rosors mängd!<br />
STREPSIADES<br />
Du slår din far?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Jag kan bevisa ock, vid Zeus,<br />
att jag med rätta slår dig.<br />
STREPSIADES<br />
O, din ärkebov!<br />
Hur kan det vara rätt, att man sin fader slår?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det kan jag bevisa och be<strong>se</strong><strong>gr</strong>a dig lätt med skäl.<br />
STREPSIADES
Du kan bevisa detta?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Utan svårighet. Och välj dig fritt utan de tvenne talen ett!<br />
STREPSIADES<br />
Av vilka tal?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det bättre och det sämre. Välj!<br />
STREPSIADES<br />
Då har jag låtit dig, minsann, få lära bra,<br />
Vid Zeus, att tala mot det rätta, om du kan<br />
med skäl bevisa mig, att rätt det är och gott,<br />
att utav egna barn en fader piskas upp.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Dock hoppas jag att kunna visa det så klart,<br />
att, <strong>se</strong>n du hört det, själv du måste ge mig rätt.<br />
STREPSIADES<br />
Jag önskar ock i sanning höra dina skäl.<br />
KÖREN<br />
Strof 1<br />
Nu gubbe, gäller det att tänka ut ett sätt att mannen betvinga.
Ty om han ej till någon satt sin lit, han ej betett sig så skamlöst.<br />
Nej, något stöder han sig på. Hans tillförsikt ju tydligen röjes.<br />
Men huru tvisten mellan er från första början uppstod,<br />
för kören redogör, jag ber: det må du ej oss neka!<br />
STREPSIADES<br />
Nåväl, utav vad orsak först vi började att träta,<br />
jag skildra vill. När vi till bords ren satt oss, som I veten,<br />
då ber jag honom fatta först i lyran för att sjunga<br />
en sång utav Simonides, hur baggens ull man klippte.<br />
Men han förklarar tvärt, att nu det är ur bruk att spela<br />
och sjunga vid ett dryckeslag, likt kär'ngar, när de mala.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Nå, hade ej du redan då gjort rätt för slag och sparkar,<br />
då du mig sjunga bjöd, som om du syrsor haft vid bordet?<br />
STREPSIADES<br />
Ja sådant, som han säger nu, han sage ren därinne,<br />
och att Simonides som skald var utav intet värde.<br />
Och jag, om än med svårighet, stod ut därmed i början<br />
och bad min son en myrtenkvist i handen ta och sjunga<br />
en sång av Aischylos, men han strax sade denne vara<br />
förutan sammanhang, men full av svulst och ståt och skrävel.<br />
Då kunnen I förstå, hur högt mitt hjärta slog av vrede;<br />
likväl mitt sinne jag betvang och sad': så sjung i stället<br />
en sång av dessa nyare, för klyftig visdom kända.<br />
Då sjöng han av Euripides ett stycke, där en broder<br />
i egen syster bliver kär – bevaren oss, o gudar!<br />
Då slår jag icke län<strong>gr</strong>e ut, jag bryter lös på stället<br />
i många bittra smädeord; nu följde, kan man tänka,<br />
en strid, där ord föll tätt på ord, så sprang han upp från bordet
och började mig slå och klå och piska på och strypa.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Och detta ock med rätt, då ej Euripides du prisar, den ypperst vi<strong>se</strong>.<br />
STREPSIADES<br />
Vi<strong>se</strong> – han! O du – vad skall jag säga?<br />
Så, skall jag nu få stryk igen?<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Vid Zeus, och det med rätta.<br />
STREPSIADES<br />
Med rätta? Oförskämde där! Och dock har jag fött upp dig,<br />
och när som barn du jollrade, förstod jag, vad du mente.<br />
När då du bara sade ”dick”, så gav jag strax dig dricka,<br />
och när du sade ”ma”, på stund du fick av mig en brödbit.<br />
Och genast när du sade ”ba”, så tog jag och bar ut dig<br />
och höll dig framför mig en stund, men när du nyss mig strypte,<br />
fast högt jag skrek och ropade,<br />
om mitt behov, så ville du,<br />
din usling ej mig hjälpa ut<br />
till dörren, utan nästan kvävd<br />
jag gjorde allt därinne.<br />
KÖREN<br />
Motstrof<br />
Nu vänta väl de ungas hjärtan klappande,<br />
vad denne skall säga.
Ty om han nu med talekonst sitt handlingssätt<br />
förmår att försvara,<br />
då är de gamlas skinn för visst ej län<strong>gr</strong>e värt<br />
stort mer än en böna.<br />
Nu skynda du, som nya ord tar fatt och drar i dagen,<br />
försök att visa oss, att du har rätten på din sida!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Hur skönt, när man bekantskap gjort med nya tidens framsteg<br />
och kan sig sätta över allt bestående i staten!<br />
Ty när till ryttarkonsten blott jag allt mitt sinne vände,<br />
då kunde ej tre ord i rad jag riktigt felfritt tala.<br />
Men nu, <strong>se</strong>n denne själv mig fått att göra slut på sådant,<br />
<strong>se</strong>n fina tankar, valda ord och forskning jag fått lära,<br />
så tror jag ock, jag visa kan, att man sin far får piska!<br />
STREPSIADES<br />
Så börja rida om igen, vid Zeus, ty hellre vill jag<br />
dig hålla med ett fyrspann jämt än att få stryk och piskas.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men låt mig återta mitt tal, där nyss av dig det avbröts,<br />
och låt mig fråga dig en sak: har mig som barn du slagit?<br />
STREPSIADES<br />
Javisst, av kärlek blott till dig och ömsinthet.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Så svara,
skall icke jag ha rätt också att dig av idel kärlek<br />
få slå, när det för kärlek nu skall kallas, att man slår en?<br />
Ty varför skulle väl din kropp från hugg och slag förskonas,<br />
men icke min? Ty vet, att jag är född till frihet även?<br />
”Stryk barnen få: skall fadern ej få stryk också?”<br />
Nu svarar du, att barnen blott det hörer till att piskas;<br />
då svarar jag, att barn på nytt de flesta gubbar äro,<br />
och gubbar göra mera skäl för stryk än nånsin barnen,<br />
i samma mån som större skam det är för dem att fela.<br />
STREPSIADES<br />
Men ingenstädes brukas dock, att fäder så behandlas.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Nå, var ej den, som detta bruk fann upp, en mänska även<br />
som du och jag och vann för sig med ord de gamlas bifall?<br />
Då bör väl jag ha rätt också att för de dar som komma,<br />
bland barnen föra in det bruk att slå sin far tillbaka.<br />
Men allt det stryk, vi fått förut, förr'n denna lagen gjordes,<br />
det tas ej med i räkning då, det ha de gett oss <strong>gr</strong>atis.<br />
Giv akt också på tupparna och andra djur desslikes,<br />
hur de mot sina fäder slåss, och dock vad är för skillnad<br />
på oss och dem förutom det, att de ej lärt votera?<br />
STREPSIADES<br />
Ja, skall du taga efter allt, vad tuppar pläga göra,<br />
så bör du också äta smuts och sova på en pinne.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det är en annan sak; så där ej Sokrates menat.
STREPSIADES<br />
Så låt nu bli att slåss, så framt det ej skall gå så illa!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Hur så?<br />
STREPSIADES<br />
Ty jag har rätt som far bestämt att tukta upp dig,<br />
och du din son, när son du fått.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men om jag aldrig får nå'n?<br />
Då har förgäves jag fått stryk, du skrattar då ihjäl dig.<br />
STREPSIADES<br />
O, I som hunnit mina år, hans tal mig rättvist synes.<br />
Mig syns, vad rätt och billigt är, bör man de unga medge,<br />
och billigt är, att vi få stryk, så snart vi handla illa.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Betänk också en annan sak!<br />
Den blir väl ännu värre.<br />
STREPSIADES<br />
Hur så? Låt mig få höra nu den lisa, du mig ämnar!<br />
PHEIDIPPIDES
Min mor skall ock få stryk som du.<br />
STREPSIADES<br />
Vad nu? Vad nu? Vad sa' du?<br />
Det där var något oerhört.<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Men om jag ändock tydligt<br />
med sämre talet visa kan,<br />
att man har rätt att slå sin mor?<br />
STREPSIADES<br />
Än <strong>se</strong>n? Om detta du förmår,<br />
vad hindra då att vräka dig<br />
på huv'et utför klippan ned<br />
med Sokrates<br />
och allt det sämre talet?<br />
O Moln, för er skull vederfares detta mig,<br />
ty uti eder hand min sak jag anförtrott.<br />
KÖREN<br />
Dig själv för detta onda blott du skylla må,<br />
då du till onda ting ditt hjärtas strävan vänt!<br />
STREPSIADES<br />
Men varför icke säga detta strax till mig,<br />
i stället för att lura gamle bonden så?<br />
KÖREN
På detta sätt vi pläga göra med en var,<br />
som vi till onda saker ivrigt trakta <strong>se</strong>,<br />
tills han omsider störtas uti ofärd ned,<br />
att han må lära sig att frukta gudarna.<br />
STREPSIADES<br />
O ve, hur hårt, I Moln, men rättvist dock för visst:<br />
Ty ej jag bort försöka slin<strong>gr</strong>a mig ifrån<br />
de skulder, som jag gjort. Men nu min käre son,<br />
På Chairephon, den boven, och på Sokrates<br />
du kräve hämnd, då mig och dig de narrat så!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Ej ont jag göra vill mot mina lärare.<br />
STREPSIADES<br />
Jo! Visa vördnad dock för Zeus, för fadrens gud!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
”För Zeus, för fadrens gud!” Så'n gammal tok du är!<br />
Ty finns det väl en Zeus?<br />
STREPSIADES<br />
Det finns<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Det finns ej mer,<br />
ty Virveln härskar nu och har Zeus från tronen kört.
STREPSIADES<br />
Han är ej bortkörd, fast jag trodde nyss, min tok,<br />
att denne Virveln här var Zeus. Jag arme man,<br />
att dig, en lerklump blott, för en gud jag hållit har!<br />
PHEIDIPPIDES<br />
Så pladdra nu för dig själv i vädret, bäst du vill!<br />
(går)<br />
STREPSIADES<br />
Ve, vilken galenskap! Hur ren förryckt jag var,<br />
då blott för Sokrates' skull jag gudarna drev bort!<br />
(vänder sig till en Hermesbild)<br />
Ack käre Hermes, var ej län<strong>gr</strong>e vred på mig,<br />
förgör mig icke, över<strong>se</strong> med mig, jag ber,<br />
och råd mig vänligt, om jag nu med en process<br />
bör dem förfölja, eller hur jag göra skall?<br />
Rätt så! Du vill, att ej jag ställer till process,<br />
men att jag genast tänder eld på deras hus,<br />
de pladdrarna. Kom hit, kom hit, o Xanthias!<br />
Tag stegen med och hackan! Skynda dig hitut<br />
och klättra <strong>se</strong>dan upp på <strong>gr</strong>ubbelhu<strong>se</strong>ts tak<br />
och hugg det sönder, om du har din herre kär,<br />
till dess att hela hu<strong>se</strong>t störtar ner på dem!<br />
Och bringen mig jämväl en påtänd fackla hit,<br />
så lovar jag, att ren i dag jag skall ta hämnd<br />
på dem, hur stora än i ord de vara må.<br />
(Xanthias och Strepsiades kliva upp på taket av Sokrates' hus
och börja uppriva och antända det)<br />
EN LÄRJUNGE<br />
Ojoj! Ojoj!<br />
STREPSIADES<br />
Din sak, o fackla, är att sprida mycken eld!<br />
LÄRJUNGEN<br />
Hör, karl, vad gör du där?<br />
STREPSIADES<br />
Vad jag gör? Det <strong>se</strong>r du väl.<br />
Jag för med hu<strong>se</strong>ts sparrar här en het diskurs.<br />
EN ANNAN LÄRJUNGE<br />
O ve! Vem är det väl, som tänder på vårt hus?<br />
STREPSIADES<br />
Densamme just, som I han tagit manteln från.<br />
ANDRE LÄRJUNGEN<br />
Du fördärvar oss, du fördärvar oss!<br />
<strong>Aristophanes</strong>, Molnen<br />
<strong>Översättare</strong>: <strong>Alarik</strong> <strong>Hallström</strong>
Gebers<br />
l
Change language