Själv fortfarande barn - Mission Possible

................
6
Turkbybarnen sång
Livet i turkbyn Rozino vid den välkända
Rosdalen är allt annat än en dans på rosor.
90 % av invånarna är arbetslösa. På sommaren
går alla som kan röra sig upp på
berget för att samla in örter. Det ger lite
matpengar för vintern. Vi har arbetat i
denna by under tre år, men det är första
gången jag besöker byn.
När vi kommer in i byn vinkar människorna
glatt när de ser vår bil. Mitt i
den muslimska byn reser sig kyrkans nya
byggnad som har murats av hemgjorda
obrända lertegel. Jag slår av motorn och
hör inifrån byggnaden barnens sång.
Någon säger: ”De har väntat på er hela
morgonen”.
Salen är full av barn och ungdomar
som ser nyfiket och spänt på oss. En spelar
på ett barndragspel, en annan på något
som liknar en elorgel där tangenterna
fastnar. I den turkiska sången finns det
en österländsk rytm. Därefter säger
pastorn: ”Våra barn kan läsa, och vi ska
precis börja läxförhöret”. Jag lägger
[ Mission Possible 3/2004 ]
märke till att mina finska tidningsvänner
och jag involveras i läxförhöret och
barnen vill ivrigt visa vad de kan.
Det första barnet läser ett stycke ut
barnbibeln – försiktigt men klarar av det
bra. När en fråga ställs kring stycket
svarar hon raskt och uppenbart nöjd med
sig själv. Jag är lite osäker på hur vi ska
göra, jag har inte ens med mig några
priser. Jag reser mig upp och kysser
barnets panna för att dölja mina tårade
ögon. Barnet lyser upp. Samma scen
återupprepas. Det ena barnet efter det
andra klarar av läxförhöret och alla frågor
besvaras korrekt.
Det sista barnet som står i tur är en
liten änglalik flicka med stora olivfärgade
ögon. Hon ser lite rädd ut. Den 16-årige
läraren, som själv lärt sig att läsa för 4
år sedan, säger: Hon har bara varit här i
4 månader och kan ännu inte läsa, men
hon kan det mesta utantill”. ”Ja, det kan
jag”, försäkrar flickan som för att dölja
att hon inte kan läsa. Jag öppnar boken
för att ställa en fråga. Det känns som en
evighet. Jag får syn på raden ”Vad gjorde
FOTO: ILPO LUKUS
David?”. ”Inte kan man svara på en sådan
här fråga” mumlar jag som för mig själv
och tänker ställa en ny fråga när flickan
säger: ”Låt mig få svara!”. Flickan börjar
utförligt berätta och förklarar hela stycket
och hoppar även in på nästa. Hon får en
kyss på pannan och hon ser mycket nöjd
och belåten ut.
En investering som lönar sig:
Hjälpa ett barn!
När man jämför dessa barn
mot barn i slummen som inte
fått ta del av någon hjälp, ser
man en enorm skillnad. I vissa
byar har vi kunnat hjälpa en
hel generation. Tack alla ni
vänner som delar med er av
era medel för att vi ska kunna
erbjuda denna hjälp. Dessa
barn minns er med
tacksamhet.