Nr 3-4 2004 - Johan Nordlander sällskapet
Nr 3-4 2004 - Johan Nordlander sällskapet
Nr 3-4 2004 - Johan Nordlander sällskapet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
10 Oknytt 3-4 / <strong>2004</strong><br />
text hade han skrivit på dialekt så långt detta låter sig göras<br />
med vårt gängse alfabet. För säkerhets skull hade han bifogat<br />
ett förslag till översättning, vars första rader lyder: "Tu t, tut i<br />
hornet! Alla getter är i kornet. Prästdrängen efter, famnen full<br />
med käppar. Slog ihjäl bästgeten, som bonden hade i gården."<br />
Mitt svar blev ganska magert. I ULMA:s arkiv fanns inget<br />
belägg på någon visa med detta innehåll men däremot en<br />
barnramsa med ungefär samma ordalydelse, upptecknad i Indals-Liden<br />
i Medelpad. En äldre variant med melodi publicerades<br />
av A.J. Arwidsson i Svenska Fornsänger, band III, s. 479<br />
(1834-1879). Enligt uppgift från Svenskt Visarkiv i Stockholm<br />
(centralinstitution för vis- och folkmusikforskning) blev melodin<br />
till "Vårvindar friska", som ursprungligen var en dikt<br />
utan melodi, så populär att den under 1800-talet kom att användas<br />
i många olika sammanhang.<br />
Bergvall kunde inte släppa tanken på visan, som hans mor<br />
hade sjungit, utan fortsatte sina efterforskningar. Till slut fann<br />
han en person, som hade hört visan av sin farmor som var<br />
syster till Bergvalls mormor. Systrarna hade sannolikt en gemensam<br />
källa, Frans Bergvalls mormorsmor. Därmed var visserligen<br />
inte problemet med visan helt löst, men den nytillkomna<br />
uppgiften var givetvis av personligt intresse för<br />
Bergvall.<br />
Att på detta sätt envist forska vidare, när en uppgift väckt<br />
hans nyfikenhet och intresse, skulle senare visa sig vara betecknande<br />
för Bergvalls sätt att arbeta.<br />
Eftersom det hörde till mina arbetsuppgifter att värva och<br />
handleda personer som var villiga att från sina respektive<br />
hemorter medverka i ULMA:s dokumentering av svensk folkkultur,<br />
såväl dialekter som folkliv, folkminnen och folkdiktning,<br />
frågade jag Bergvall, om han hade flera uppteckningar<br />
av visor och om han kunde tänka sig att bidra till ULMA:s insamlingsverksamhet.<br />
Samtidigt bad jag honom lämna sina<br />
biografiska data i enlighet med det formulär, som ULMAbru-