Stadsrum och stadsliv - Chalmers tekniska högskola

3.1. Kungsladugård
3.1.1. Historik
I västra Göteborg ligger stadsdelen Kungsladugård omgiven av Högsbo i söder, Slottsskogen i
öster samt Stigberget i norr. Området har en historia som sträcker sig tillbaka till före
sekelskiftet då marken användes som betesmarker för Älvsborgs slott. Tidigare kallades
området för Elfsborgs Kongs ladugård varifrån namnet Kungsladugård har sitt ursprung
(Lundgren & Anzelius-Karlsson, 1994, s. 8).
3.1.2. Stadsplan
Det fanns tidigt planer för bostäder i Kungsladugård men av olika anledningar senarelades
exploateringen av området. Det dröjde till år 1916 innan den slutgiltiga planen, ritad av
stadsingenjör Albert Lilienberg, kom att gälla (Historien om Kungsladugård, 2008).
Lilienberg var verksam stadsingenjör i Göteborg från år 1907 till 1927, och var under sin
verksamma tid en av de mest inflytelserika stadsplanerarna. När han skapade stadsplanen för
Kungsladugård inspirerades han av den österrikiska arkitekten och stadsplaneraren Camillo
Sitte, som levde mellan år 1843 och 1903 (Lundgren & Anzelius-Karlsson, 1994, s. 14). Det
revolutionerande med Sittes tankesätt var idén om att bevara naturen och anpassa bebyggelsen
efter terrängen. Lilienberg kritiserade mönsterplaneringen hårt där städer utformades efter
rutnät, utan anpassning till naturens form. Han skrev år 1903;
Den verklige stadsplanekonstnären våldför sig icke å naturen och
skönhetskraven genom inpressande av system. Hans arbete är
ordnat planerande med de naturliga terrängförhållandena till
utgångspunkt. Utgående härifrån är hans mål att, med sin
individuella konstnärlighet som hjälp, skapa en stad, som genom
sin skönhet bidrager till goda, sunda och glada människor, och
som genom sin hemtrefnad skapar goda lokalpatrioter.
(Lundgren & Anzelius-Karlsson, 1994, s. 17)
Tanken med områdets utformning var från start, som man kan se i figur 14, att uppföra mer
exklusiva stenbyggnader. Av olika anledningar gjordes dock vissa ändringar i planerna och
den relativt nya byggnadstypen landshövdingehus valdes istället. En av anledningarna till de
ändrade planerna var den dåliga ekonomin vid första världskrigets början. En annan anledning
var den stora bostadsbristen som uppstod i samband med industrialiseringen och den stora
inflyttningen av människor från landsbyggden till staden. Kombinationen av bostadsbrist och
dålig ekonomi ledde till att Göteborgs Stad åtog sig uppdraget att bygga bostadshus som
sedan såldes till olika bostadsföreningar (Lundgren & Anzelius-Karlsson, 1994, s. 10).
14