PDF-fil

More documents

Recommendations

Info

Denna gemenskap är så annorlunda med mer kärlek. Det kan vara så kärlekslöst ”där ute”. Faktaruta Namn: Lisette Kristoffersson ålder: 43 år Bor: Fors Född och uppvuxen: Västra Frölunda Familj: två tonåringar 14 och 16 år Yrke: Redovisningsekonom Intresse: Gillar att röra på sig, tränar på Friskus och Svettis Vi möts för en pratstund över en kopp kaffe. Det ena skämtet efter det andra avlöser varandra. Susanne och Lisette har båda glimten i ögat och skratten är många. Men så finns där hos dem en annan sida också. Båda har gått igenom en skilsmässa och har många jobbiga år bakom sig som man nu till största del har tagit sig igenom. SUSANNE BESKRIVER hur hon hade sökt i många år. Genom sitt yrke vistas hon ofta i kyrkor och kapell och träffat många kristna som hon tyckte var underbara och fantastiska. – Men jag vågade aldrig ta steget fullt ut och erkänna att jag tror på Gud, förklarar hon. Jag var rädd för att bli konstig och annorlunda. Jag trodde att man måste ändra på sig. Som ung vuxen umgicks Lisette med kristna vänner och ”höll på att bli kristen”, som hon uttrycker det. – Men jag blev rädd och tog det säkra före det osäkra och förnekade min längtan, minns hon. Jag byggde upp mitt liv. När man inte tror på Jesus utgår allt från den verkligheten. Man skapar en livsstil som icke kristen, men man vet mycket väl att allt inte är bra. Men det kostar på för mycket att ändra på det invanda och trygga. DET SOM FICK Susanne att komma över tröskeln och erkänna sin längtan var när prästen ringde hem under konfimationsläsningen med äldsta dottern. – ”Alpha börjar nästa måndag”, sa han. ”Jag har pratat med storasyster och hon passar lillasyster när du är borta”, fortsatte han. Han visste ju att jag ville men jag skyllde på allt, ler Susanne vid minnet. Sen kom jag dit till kursen och det var fantastiskt! Utan den hade jag inte suttit här nu! Lisette var mer fokuserad i sin längtan och sitt val. – För tre, fyra år sedan kände jag att jag ville och att det var dags, berättar hon. Det liksom bubblade inom mig. Och nu hade jag tid och möjlighet. Jag frågade en vännina var jag kunde gå en Alphakurs och gick in på Kungsbacka församlings hemsida. Från första sekund jag var där var det färdigt! Här hade jag gått och stampat i 22 år! Vad var det som gjorde att det tog så lång tid? – När jag var ung var jag så fullt upptagen av allt; resor, familj, skilsmässa, resonerar Lisette. Det gick några år, sedan började det att bli tungt i livet. När tyngden kom över mig så orkade jag helt enkelt inte längre. Susannes inställning genom livet har varit att ”kristna är töntiga”. – Via arbetet har jag lärt känna många kristna som gång på gång bevisat motsatsen men fördomar är svåra att bryta ner, så var det i högsta grad även för mig. Så MÖTTES alltså deras vägar en måndagskväll för ett år sedan på en Alphakurs i kaféet vid Kungsbacka kyrka. – Vi hamnade vid samma bord. När man kommer ny in i ett sammanhang ”scannar” man av omgivningen, förklarar Susanne. Och när jag såg Lisette kände jag direkt ”henne gillar jag”. Och vi upptäckte ganska snart att vi har barn på samma skola. – Grunden och beröringspunkten i vår gemenskap är att vi båda sökte Gud och det var på gudstjänsterna senare som vi mer kom att söka oss till varandra som vänner. Vi visste först inte så mycket om varandra. Det kom sen. Och det visade ju sig att vi hade mycket mer gemensamt. – Vi hade berättat våra livshistorier för varandra, säger Susanne. Och det visade sig att vi båda var skilda med två barn i skolåldern. De nyfunna vännerna hittar på olika saker tillsamans. I somras har de varit en del vid havet och solat och badat. – Där har vi legat på klipporna och snackat om allt: Jesus, tron, barnen, karlar, ja allt! intygar Susanne. När båda behövde måla om därhemma kom de på de geniala idén att hjälpa varandra var sin helg. – Det är ju så mycket roligare att måla tillsammans än att stå och stryka färg på väggar i timmar på egen hand, försäkrar Susanne. Kyrkfönstret nr 4 2010
SOM DET SER UT i dagsläget är båda engagerade i kyrkans arbete. Lisette ordnar med kyrkkaffe en del söndagar, Susanne sjunger i en av körerna och båda är med i en hemgrupp. – I vår grupp säger vi ofta att det är en fantastisk gemenskap att kunna be tillsammans, intygar Susanne. ”Det var en härlig kväll” säger vi ofta när vi ska gå hem. Det är så skönt att vara med i en hemgrupp. Det är som en liten oas. I en hemgrupp läser man en bok, bibeltext eller söndagens texter, samtalar, diskuterar och ber. Susanne minns tillbaka då gruppen samlades hemma hos henne första gången. – Här sitter vi hemma i mitt vardagsrum och ber ”Fader vår”, vet jag att jag tänkte, berättar hon. Vilken förmån! På söndagarna tar de nästan alltid sällskap till kyrkan. – Vi kan vara oss själva fullt ut tillsammans, säger Susanne. Vi sitter ofta i kyrkbänken och känner hur tårarna kommer. Är det inte den ena så är det den andra, eller båda. LIVET SOM KRISTEN är ett spännande liv. Man lever med sin glädje och trygghet men brottas också med olika saker. Det är mycket att kämpa med och emot. – Jag har varit med i kören i många år och gick i kyrkan bara när det var dags för uppsjungning, förklarar Susanne. Jag har flera gånger hört att ”Gud älskar mig som jag är” men känt att jag har för många fel för att bli kristen. Jag frågade mig om jag duger inför Gud. Jag trodde att man först måste bli så perfekt som möjligt. Men med tiden började jag att känna mig mer värdig när orden fick sjunka in. Hennes fördomar föll också. – Att vara kristen är inte mesigt och töntigt, intygar hon. Jag blir ledsen av att behöva försvara hela tiden. Nu känner Susanne att det ska bli jätteroligt när hennes släktingar, vänner och bekanta kommer läsa dessa rader. – De kanske tänker ”Jaså, är hon kristen? Då kanske jag också kan!”, hoppas hon. Susanne, som själv har varit där med sina fördomar, vet hur Kyrkfönstret nr 4 2010 man tänker när man inte är kristen. – Min strategi är att inte vara för mycket ”halleluja”, om ni förstår vad jag menar, förklarar hon. Jag är ju fortfarande samma jag. Jag har inte blivit annorlunda i den bemärkelsen. Jag har inte blivit konstig utan är fortfarande lika galen som vanligt, skrattar hon. När det gäller hennes barn så vill hon inte tjata om att de ska följa med till kyrkan. – Jag tror de ser på mig att den förändring som ändå inträffat är till det bättre. De ser att jag är mycket gladare och tryggare än tidigare, tror hon. När något gott inträffar kan jag brista ut i orden ”tack Jesus”. Det gör säkert intryck. LISETTE HAR LEVT i en kristen miljö sedan tonåren, utan att själv vara kristen och hennes barn har deltagit i kyrkans verksamhet. – De har varit mer bekväma med bibeln, Gud och Jesus än jag själv, gissar hon. Så i det fallet har det inte varit så svårt för henne. Det känns lite knepigare med vännerna. – Jag har haft svårt att berätta för mina vänner att jag har kommit till tro, men det blir bättre för var gång som jag tar upp det. Gemenskapen i kyrkan är skön för att den är så tydlig, tycker Lisette. – Det var det som gjorde att det började glöda inom mig. Denna gemenskap är så annorlunda med mer kärlek. Det kan vara så kärlekslöst ”där ute”. – Jag är så tacksam, understryker Susanne. Det blir en kort paus i vårt samtal och tårarna kommer. – Man är aldrig ensam, fortsätter hon. Fast man kan känna sig ensam en helg därhemma och det är ju inte så kul. Jag är så tacksam över allt jag fått lära mig, tacksam över andra människor. Det hade inte hänt annars. DE BåDA VÄNNERNA lever nu som ensamstående utan en man vid sin sida. Finns det en längtan efter att hitta kärleken igen och hur ser den längtan ut? – Tidigare ville jag hitta en man som hade samma grundvär- Jag kunde väl aldrig i hela mitt liv tänka mig att jag skulle längta efter att gå till kyrkan. Faktaruta Namn: Susanne Hägg ålder: 46 år Bor: Hålabäck Född och uppvuxen: Morup Familj: två döttrar 12 och 16 år Yrke: Begravningsentrepenör Intresse: Lyssna på musik, promenader
Page 1 and 2: kyrkfönstret Nr 4 2010 KUNGSBACKA
Page 3 and 4: D etta år längtar jag verkligen e
Page 5: Julen är den stora helgen då mån
Page 9 and 10: Kyrkfönstret nr 4 2010
Page 11 and 12: S:ta Gertruds kyrka, Blåklintsväg
Page 13 and 14: Kulturnatten gästades Pannkakskyrk
Page 15 and 16: julklappsinsamling I adventstid upp

PDF-fil

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?