Kriser - Åbo Akademi
Kriser - Åbo Akademi
Kriser - Åbo Akademi
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Åbo</strong> <strong>Akademi</strong><br />
Guide för personal och studerande<br />
<strong>Kriser</strong><br />
Orsak och påverkan<br />
www.abo.fi/krishantering<br />
www.abo.fi
Allmänt om kriser och reaktioner<br />
på traumatiska händelser<br />
Vad är en traumatisk kris?<br />
Det finns en mängd definitioner av begreppet traumatisk kris, som ofta<br />
går in i eller influeras av varandra. Exempelvis Cullberg (2006) och<br />
Hammarlund (2001) ser en traumatisk kris som den psykiska reaktionen<br />
på en plötslig yttre händelse som hotar personens fysiska existens,<br />
sociala identitet, trygghet och individuella livsmål.<br />
Saari (2000) påpekar att det som kännetecknar en traumatisk händelse<br />
är att den för individen är oväntad, svår eller omöjlig att påverka, och<br />
prövar eller ändrar personens syn på livet.<br />
Poijula (2007) nämner också att krisen kan inträffa när som helst under<br />
individens livslopp, är en händelse som individen inte kan hantera med<br />
de kraftresurser och överlevnadsstrategier man har, och att den upplevs<br />
som outhärdligt svår för personen.<br />
Krisens förlopp<br />
Den traumatiska krisen kan enl. Cullberg (2006) indelas i fyra generella<br />
faser (se även exempelvis Hammarlund (2001) och Saari (2000)). Längd<br />
och intensitet i dessa faser kan variera från individ till individ. Faserna är<br />
följande:<br />
Chockfasen, som infaller direkt efter händelsen och kan pågå i från<br />
några timmar till några dygn. Reaktioner i denna fas kan ta sig olika uttryck,<br />
både fysiska och mentala, men beskrivande är att man är uppskärrad,<br />
förvirrad, har svårt att ta till sig vad som händer runt omkring och<br />
har en tidsuppfattning som inte stämmer med verkligheten.<br />
Ofta förtränger man sin egen psykiska eller fysiska smärta, och kroppen<br />
fokuserar på de funktioner som är viktigast för individens överlevnad.<br />
Personen har efteråt svårt att minnas information man fått under denna<br />
period. En del personer kan verka lugna och välordnade på ytan, men<br />
inuti är allt kaotiskt. Andra reagerar starkt utåt med gråt, skrik eller förvirrning.<br />
I motsats till vad många tror, är det dock få som råkar i direkt<br />
panik under chockfasen.
Reaktionsfasen kan sägas ta över när den direkta faran och traumatiska<br />
situationen är förbi och personen känner sig trygg, och fasen pågår<br />
vanligen i allt mellan ett flertal dagar till ett flertal veckor. Den drabbade<br />
börjar i denna fas förstå vad som skett vid krisen och vad det innebär<br />
för en själv. Typiskt är att i och med att personen inser vad krisen medför,<br />
kommer starka och varierande känslor till ytan, såväl psykiska som<br />
fysiska sådana. Exempelvis kan humöret växla och gråt, lättnad, ilska,<br />
tomhet, rädsla, ångest, skuld och försök att finna mening i det skedda<br />
förekommer, samt svårigheter med att minnas eller att koncentrera sig.<br />
Om någon närstående har dött förekommer också intensiva fantasier om<br />
denna person, som att man tycker sig ha hört rösten av personen ifråga.<br />
Kroppen kan bland annat reagera genom illamående, hjärtklappning,<br />
skakningar, muskelvärk, sömnsvårigheter eller trötthet.<br />
I reaktionsfasen upplever en del personer att de inte har kontroll över<br />
sina reaktioner, vilket ses som skrämmande – ”håller jag på att bli tokig?”.<br />
Reaktionerna är dock normalt beteende efter en skakande upplevelse<br />
och har sitt syfte - att processa de starka intryck som händelsen fört<br />
med sig och vägleda personen framåt mot ett välfungerande liv.<br />
Bearbetningsfasen, som kan pågå i flera månader, innebär att personen<br />
gradvis frångår de ovan nämnda motstridiga känslorna och mera aktivt<br />
börjar bearbeta det skedda. Individen börjar blicka framåt, och så<br />
småningom kan man gå igenom de känslor och det obehag krisen har<br />
fört med sig och ger sig själv möjlighet att sörja. Kontakter i samhället<br />
återupptas och de tidigare starka känsloyttringarna försvinner stegvis,<br />
trots att ”sämre dagar” förekommer.<br />
Bearbetandet sker i allt högre grad inom personen, och mycket psykisk<br />
energi riktas inåt i de tankeprocesser som i många fall gås igenom om<br />
och om igen. Själva bearbetningsprocessen går i allmänhet långsammare<br />
framåt än i de tidigare faserna. I samband med att så stor del av personens<br />
tankar fokuserar på den inre bearbetningen, kan en del personer ha<br />
svårt att minnas eller koncentrera sig, eller ha problem med sömnen.<br />
Nyorienteringsfasen innebär att personen har kommit över krisen, accepterar<br />
det som hänt och börjar tro på framtiden. Krisen blir en del av<br />
livet, personen kan tala om den, och krisen är en tråkig del av det förgångna<br />
som ändå ses som en del av personens upplevelser – och hindrar<br />
inte personens liv. Detta till trots kan ändå nya upplevelser, som årsdagar<br />
av krisen eller nya liknande kriser som personen hör talas om, väcka
kortvariga starka negativa känslor. Denna fas har inget slut utan ses som<br />
resten av livet efter att krisens övriga faser har klarats av.<br />
Slutligen: I denna introduktion finns inte utrymme att, utöver det som<br />
nämnts ovan, i detalj gå in på hur individen reagerar fysiologiskt vid<br />
krisens olika stadier. Den som vill veta mera om fysiologiska stressreaktioner<br />
hänvisas till böcker av exempelvis Friedman, Keane och Resick<br />
(2007), Ekman och Arnetz (2005) eller van der Kolk, McFarlane och<br />
Weisaeth (1996), se litteraturlistan.<br />
Vanliga reaktioner efter en traumatisk händelse<br />
Beträffande symptom på allvarliga reaktioner efter en traumatisk kris<br />
är det först och främst viktigt att lyfta fram att de flesta klarar sig utan<br />
svåra långtgående reaktioner efter att ha upplevt en kris. Risken för att<br />
drabbas av allvarliga reaktioner beror på en mängd faktorer, som typen<br />
av kris, krisens varaktighet, hur individen ansåg att man klarade av själva<br />
situationen, tidigare egna traumatiska upplevelser, mm.<br />
De symptom som oftast kopplas direkt samman med traumatiska kriser<br />
är akut stressyndrom (ASD), som förekommer inom fyra veckor efter<br />
krisen, och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), som förekommer<br />
tidigast en månad efter krisen. Symptomen på allvarliga reaktioner efter<br />
en kris förklaras vanligen genom att hänvisa till de definitioner som getts<br />
av American Psychological Association (APA), i deras manual DSM-IV,<br />
eller av Världshälsoorganisationen (WHO) i guiden ICD-10. Kriterier<br />
för dessa syndrom enligt DSM-IV (översättning av Hammarlund (2001))<br />
hittas i faktarutan nedan.<br />
I Finland har vårdrekommendationer, så kallade Käypä hoito-rekommendationer,<br />
beträffande akut och posttraumatiskt stressyndrom uppdaterats<br />
2009 (Ponteva, 2009). I korthet rekommenderas vid akut stressyndrom<br />
och kortvarig PTSD en välfungerande vårdkontakt, uppföljning<br />
samt stöd med eventuella praktiska problem som kan uppkomma i<br />
vardagslivet, eventuellt i kombination med medicinering. Därutöver<br />
lyfts två terapiformer fram som de metoder som visat sig vara mest effektiva<br />
vid vård särskilt vid svåra eller långvariga symptom. Dessa är den så<br />
kallade EMDR-metoden (Eye movement desensitization and reprocessing)<br />
och kognitiv beteendeterapi. Som andra alternativ rekommenderas<br />
medicinering eller en kombination av medicinering och någon av de<br />
ovan nämnda terapiformerna. Rekommendationen i sin helhet finns i<br />
litteraturlistan nedan.
Vid sidan av akut stressyndrom och posttraumatiskt stressyndrom kan<br />
även andra psykiska och fysiska symptom förekomma som en följd av<br />
en traumatisk upplevelse. I uppslagsverket The Encyclopedia of Psychological<br />
Trauma nämner Ragheb och Zimmerman (2008) att vanligast<br />
förekommande är depression, men att även bland annat alkohol- eller<br />
drogmissbruk, ångestrelaterade symptom som olika typer av fobier eller<br />
panikattacker, personlighetsrelaterade störningar som paranoid eller<br />
borderline-personlighetsstörning, sömnrelaterade problem samt fysiska<br />
sjukdomar som hjärtsjukdomar, andningsrelaterade eller neurologiska<br />
sådana kan uppkomma på grund av en kris som individen upplevt som<br />
traumatisk.<br />
I samband med detta bör påpekas att till skillnad från ASD och PTSD<br />
kan de övriga symptomen uppkomma även på grund av andra faktorer<br />
än krisupplevelser, samt att ett symptom som till exempel depression kan<br />
ha funnits hos individen redan före man utsattes för krisen i fråga.<br />
Slutligen: För en allmän översikt om vilka instanser i samhället som har<br />
hand om vilka krisrelaterade stödfunktioner i Finland idag rekommenderas<br />
exempelvis Leppävuori, Paimio, Avikainen, Nordman, Puustinen<br />
och Riska (2009), se litteraturlistan.
Faktaruta<br />
Akut stressyndrom enl. DSM-IV<br />
A.Personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått i bilden:<br />
(1) personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en<br />
serie händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller ett hot<br />
mot egen eller andras fysiska integritet<br />
(2) personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck<br />
B. Tre eller fler av följande dissociativa symtom förekom under eller efter den<br />
traumatiska händelsen:<br />
(1) känsla av bedövning, likgiltighet eller oförmåga till känslomässig respons<br />
(2) minskad uppmärksamhet på omgivningen (t.ex. ”leva som i en dimma”)<br />
(3) derealisation<br />
(4) depersonalisation<br />
(5) dissociativ amnesi (oförmåga att minnas någon viktig del av händelsen)<br />
C. Den traumatiska händelsen återupplevs gång på gång på minst ett av följande<br />
sätt: återkommande minnesbilder, tankar, drömmar, illusioner, flashbackupplevelser<br />
eller en känsla av att ständigt återuppleva händelsen, eller ett starkt obehag inför<br />
händelser som påminner om traumat.<br />
D. Tydligt undvikande av stimuli som återkallar minnen av traumat (t.ex. tankar,<br />
känslor, samtal, handlingar, platser, eller personer).<br />
E. Påtagliga symptom på ångest eller ökad retbarhet (t.ex. sömnsvårigheter, irritabilitet,<br />
koncentrationssvårigheter, överdriven vaksamhet, lättskrämdhet, rastlöshet).<br />
F. Störningen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete,<br />
socialt eller i andra viktiga avseenden eller medför nedsatt förmåga att klara av nödvändiga<br />
uppgifter, t. ex. skaffa sig hjälp eller mobilisera personliga resurser genom<br />
att berätta för familjemedlemmar om den traumatiska upplevelsen.<br />
G. Symptomen vara minst två dagar men inte mer än fyra veckor och inträffar<br />
inom fyra veckor efter den traumatiska händelsen.
H. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex.<br />
missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada, förklaras inte<br />
med diagnosen kortvarig psykos, och utgör inte enbart en försämring av någon<br />
tidigare axel I- eller axel-II störning (d.v.s. psykisk sjukdom eller personlighetsstörning).<br />
Posttraumatiskt stressyndrom enl. DSM-IV<br />
A. Personen har varit utsatt för en traumatisk händelse där följande ingått i bilden:<br />
(1) personen upplevde, bevittnade eller konfronterades med en händelse eller en<br />
serie händelser som innebar död, allvarlig skada (eller hot om detta), eller ett hot<br />
mot egen eller andras fysiska integritet<br />
(2) personen reagerade med intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck. OBS: Hos barn<br />
kan detta ta sig uttryck i desorganiserat eller agiterat beteende.<br />
B. Den traumatiska händelsen återupplevs om och om igen på ett eller fler av<br />
följande sätt:<br />
(1) återkommande, påträngande och plågsamma minnesbilder, tankar eller perceptioner<br />
relaterade till händelsen. OBS: hos små barn kan teman eller aspekter av<br />
traumat ta sig uttryck i återkommande lekar.<br />
(2) återkommande mardrömmar om händelsen. Obs: Hos barn kan mardrömmar<br />
förekomma utan att innehållet klart uttrycker händelsen.<br />
(3) handlingar eller känslor som om den traumatiska händelsen inträffar på nytt<br />
(en känsla att återuppleva händelsen, illusioner, hallucinationer och dissociativa<br />
flashbackupplevelser, även sådana som inträffar vid uppvaktandet eller under<br />
drogpåverkan). Obs: Hos små barn kan traumaspecifika återupprepande handlingar<br />
förekomma.<br />
(4) intensivt psykiskt obehag inför inre eller yttre signaler som symboliserar eller<br />
liknar någon aspekt av den traumatiska händelsen.<br />
(5) fysiologiska reaktioner på inre eller yttre signaler som symboliserar eller liknar<br />
någon aspekt av den traumatiska händelsen.<br />
C. Ständigt undvikande av stimuli som associeras med traumat och allmänt<br />
nedsatt själslig vitalitet (som inte funnits före traumat) enligt tre eller fler av följande<br />
kriterier:<br />
(1) aktivt undvikande av tankar, känslor eller samtal som förknippas med traumat.<br />
(2) aktivt undvikande av aktiviteter, platser eller personer som framkallar minnen av<br />
traumat.
(3) oförmåga att minnas någon viktig del av händelsen.<br />
(4) klart minskat intresse för eller delaktighet i viktiga aktiviteter.<br />
(5) känsla av likgiltighet eller främlingsskap inför andra människor.<br />
(6) begränsade affekter (t ex oförmåga att känna kärlek).<br />
(7) känsla av att sakna framtid (t ex inga särskilda förväntningar på yrkeskarriär,<br />
äktenskap, barn eller att få leva och åldras som andra).<br />
D. Ihållande symtom av överspändhet (som inte funnits före traumat), vilket<br />
indikeras av två eller fler av följande kriterier:<br />
(1) svårt att somna eller orolig sömn.<br />
(2) irritabilitet eller vredesutbrott.<br />
(3) koncentrationssvårigheter.<br />
(4) överdriven vaksamhet.<br />
(5) lättskrämdhet.<br />
E. Störningen (enligt kriterium B, C och D) har varat i mer än en månad.<br />
F. Störningen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete,<br />
socialt eller i andra viktiga avseenden.
Relevant litteratur/referenslista<br />
Cleve, E. (2002). En stor och en liten är borta. Stockholm, Wahlström & Widstrand.<br />
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.<br />
Dyregrov, A. (1992). Katastrofpsykologi. Lund: Studentlitteratur.<br />
Dyregrov, A. (2007). Sorg hos barn. En handledning för vuxna. Lund: Studentlitteratur.<br />
Dyregrov, K., & Dyregrov, A. (2008). Det sociala nätverkets stöd vid plötsligt dödsfall<br />
- när livet måste gå vidare. Lund: Studentlitteratur.<br />
Ekman, R., & Arnetz, B. (Red.). (2005). Stress. Stockholm: Liber.<br />
Friedman, M. J., Keane, T. M., & Resick, P. A. (Red.). (2007). Handbook of PTSD.<br />
Science and Practice. New York, NY: Guilford Press.<br />
Hammarlund, C.-O. (2001). Bearbetande samtal. Stockholm: Natur och kultur.<br />
Leppävuori, A., Paimio, A., Avikainen, T., Nordman, T., Puustinen, K., & Riska,<br />
M. (2009). Suuronnettomuustilanteiden kriisityö. Helsinki: Tammi.<br />
Palosaari, E. (2008). Lupa särkyä. Helsinki: Edita.<br />
Poijula, S. (2007). Lapsi ja kriisi. Selviytymisen tukeminen. Helsinki: Kirjapaja.<br />
Poijula, S. (2002). Surutyö. Helsinki: Kirjapaja.<br />
Ponteva, M. (2009). Käypä hoito-suositus. Traumaperäiset stressireaktiot ja -häiriöt.<br />
Retrieved 12 22, 2009, from Käypä Hoito Web site: http://www.terveysportti.fi/xmedia/extra/hoi/hoi50080.pdf<br />
Ragheb, M. M., & Zimmerman, M. (2008). Comorbidity. i G. Reyes, J. D. Elhai, &<br />
J. D. Ford, The Encyclopedia of Psychological Trauma (ss. 148-152). Hoboken, NJ:<br />
Wiley.<br />
Raundalen, M., & Schultz, J-H. (2007). Krispedagogik - hjälp till barn och unga i<br />
kris. Lund: Studentlitteratur.<br />
Reyes, G., Elhai, J. D., & Ford, J. D. (2008). The Encyclopedia of Psychological<br />
Trauma. Hoboken, NJ: Wiley.<br />
Saari, S. (2000). Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Helsinki: Otava.<br />
Social- och hälsovårdsministeriet (2009). Traumaattisten tilanteiden psykososiaalinen<br />
tuki ja palvelut. Retrieved 12 22, 2009, from the Social- och hälsovårdsministeriet<br />
Web site.<br />
Utbildningsstyrelsen (n. d.). Stöd för skolor och läroanstalter i krissituationer. Retrieved<br />
12 22, 2009, from the Utbildningsstyrelsen Web site.<br />
van der Kolk, B. A., McFarlane, A. C., & Weisaeth, L. (1996). Traumatic Stress. New<br />
York, NY: Guilford Press.
www.abo.fi/krishantering