Naturguiden Orsa Kommun - Destination Orsa

Koppångens mest imponerande naturskog är den som växer på Stora Tunturiberget och
Skarungsmyren. Här finns gott om granar på 300 år och tallar som är ännu äldre. Bland
växterna märks kung Karls spira och orkideer på myren, och torta och fjällbräken i skogen.
Flera andra arter av bräken breder ut sig som en djungel i granskogen. I den trolska och
mossiga miljön vimlar det av döda träd med märkliga svampar. Det är gott om hänglav,
särskilt i granarnas övre delar där violettgrå tagellav och broktagel växer.
Skogslämmeln trivs i området. Det är en vacker blåaktig gnagare som är specialiserad på
mossor som föda. Den kan beta av mossmattorna och lägga upp vinterförråd. Vissa år är den
mycket vanlig och lätt att få syn på. Egendomligt nog föder vissa honor enbart döttrar vilket
kan medföra att en population innehåller tre eller fyra gånger fler honor än hanar. Något
liknande är inte känt från någon annan smågnagare.
Typiskt för granskogen på Stora Tunturiberget är att trädens toppar med jämna mellanrum
knäcks av snö och is. Det kallas för snöbrott och är ett ganska vanligt fenomen på höga
höjder i Mora och Orsa. Vissa år knäckts tusentals träd. Topparna trillar ner på marken där
de efter många år ofta angrips av doftskinn. Granen har stor förmåga att överleva toppbrott
och skjuter nya toppskott. Vissa granar kan ha knäckts 5-­‐6 gånger och har som en följd av
detta en ormringlande topp.
Stora Tunturiberget kan översättas till stora fjällberget. På avstånd ser det faktiskt ut som ett
fjäll. Tunturi betyder fjäll på finska och en del menar att det ordet i sin tur härstammar från
det samiska ordet för lågfjäll, tuoddar.
75 procent av reservatet är myrland med gamla slåttermarker och en fascinerande
kulturhistoria. Bland annat finns fortfarande trädristningar från 1800-­‐talet i ännu levande
träd. Säkert går det att hitta en del okända ristningar.
Myrarna är uppbyggda av vitmossor, märkliga skapelser som bara växer och växer i
årtusenden. Även om de är nästintill odödliga dör den nedre delen som skapar tjocka
torvlager. Det finns mer än 40 olika vitmossor i Sverige och Koppången hyser bland annat
Europas troligen rikaste förekomst av spatelvitmossa. Vitmossor är också märkliga på så sätt
att deras celler kan lagra vatten mer än någon annan mossa. Dessutom är de antiseptiska
och har använts både som såromslag och blöjor. Alla är inte fascinerade av områdets myrar.
Svenskt militärflyg tyckte tydligen att det gick bra att bomba i området under andra
världskriget. På Stormyren finns fortfarande minnet kvar i form av kratrar som är 8-­‐10 meter
i diameter, även om de nu är under igenväxning och fyllda med vatten.
Fågellivet är mycket rikt med flera par av både trana och sångsvan. Deras trumpetande och
sjungande läten ljuder över landskapet. Ibland kommer jättefåglarna flygande mellan
myrholmarna med 400-­‐åriga tallar och torrakor. Det är obetalbara urtidsscener.
17