Andra söndagen i fastan

Beteckningen Reminiscere (Kom ihåg) kommer
från dagens antifon (Ps. 25:6).
Jesus kämpade mot mörkrets makter genom
att bota sjuka och förlåta syndare. Denna kamp
är förenad med bön och tro.
LITURGISK LITURGISK FÄRG: FÄRG: violett eller blå
PSALMFÖRSLAG
PSALMFÖRSLAG
132
Andra söndagen i fastan
Reminiscere
Bön och tro
I 326 O giv oss, Herre, av den tro
338 En dunkel örtagård
356 Fader, du vars hjärta gömmer
Dps 335 Jesus, din ljuva förening att smaka
342 Herre, jag vill bida
349 När vi i högsta nöden står
334 Jordens Herre, möt oss alla
Bibeltexterna
Psaltarpsalm
Antifon
Herre, kom ihåg din barmhärtighet,
den godhet du alltid har visat.
Ps. 25:6
Psalm
Herre, jag sätter mitt hopp till dig,
du min Gud,
jag förtröstar på dig: svik mig inte,
låt inte mina fiender triumfera!
Den som hoppas på dig blir aldrig
sviken,
men den trolöse skall stå där tomhänt.
Herre, lär mig dina vägar,
visa mig dina stigar.
FASTETIDEN
Led mig i din sanning, lär mig,
du som är min Gud, min räddare,
ständigt hoppas jag på dig.
Herre, kom ihåg din barmhärtighet,
den godhet du alltid har visat.
Glöm min ungdoms synder,
allt jag brutit,
tänk på mig i din trofasthet,
Herre, du som är god.
Herren är pålitlig och god,
därför visar han syndarna vägen.
Han leder de ödmjuka rätt,
de ödmjuka lär han sin väg.
Allt vad Herren gör är nåd
och trofasthet
mot dem som håller hans förbund
och hans bud.
Ps. 25:1–10
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Antifonen upprepas.
Psalmstrof
Vem kan beskriva Herrens storverk,
vem kan prisa allt han har gjort?
Ps. 106:2

Första årgången
Första läsningen
2 Krön. 20:1–9
En tid därefter kom moabiterna och ammoniterna,
och tillsammans med dem en del
meuniter, för att angripa Joshafat. Joshafat
fick rapport om att en stor skara fiender
kommit mot honom från landet på andra
sidan Döda havet, från Edom, och att de
redan befann sig i Haseson Tamar, dvs. En-
Gedi. Joshafat blev rädd och bestämde sig
för att vända sig till Herren. Han utlyste
en fasta i hela Juda, och judeerna samlades
för att söka råd hos Herren. Från alla städer
i Juda kom man för att söka Herrens
hjälp.
Joshafat ställde sig bland de församlade
från Juda och Jerusalem i Herrens hus,
framför den nya förgården, och han sade:
”Herre, våra fäders Gud, det är du som är
Gud i himlen och som råder över alla folkens
riken. I din hand är kraft och styrka,
och ingen kan stå emot dig. Du, vår Gud,
drev bort invånarna i detta land för ditt
folk Israel och gav det åt din vän Abrahams
ättlingar för evigt. Där bosatte de sig,
och där byggde de en helgedom åt dig, åt
ditt namn, och sade: ’Om olycka drabbar
oss – straffande svärd, pest eller svält – skall
vi ställa oss framför detta hus och inför dig,
ty ditt namn bor i detta hus, och ropa till
dig i vår nöd, och du skall höra det och
hjälpa oss.’”
Andra läsningen
1 Thess. 4:1–8
Nu när ni har fått lära er av oss hur ni skall
leva för att behaga Gud – och det är ju så
ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja
till er och mana er att göra ännu mer. Ni
vet ju vilka föreskrifter vi gav er från herren
Jesus. Detta är Guds vilja: att ni skall
ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN (REMINISCERE)
bli heliga. Ni skall avhålla er från all otukt.
Var och en skall lära sig att hålla sin kropp
i helgd och ära, inte utlämna den åt lidelser
och begär som hedningarna, som inte känner
Gud. Ingen får kränka och utnyttja sin
broder i det som det här gäller. Herren straffar
allt sådant, det har vi redan klart och
tydligt låtit er veta. Gud har inte kallat oss
till orenhet utan till helighet. Om någon
sätter sig över detta är det alltså inte en
människa han sätter sig över utan Gud,
honom som ger er sin heliga ande.
Evangelium
Matt. 15:21–28
Jesus drog sig undan till området kring
Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna
från dessa trakter mötte honom och ropade:
”Herre, Davids son, förbarma dig över
mig! Min dotter plågas svårt av en demon.”
Han gav henne inget svar. Då gick hans
lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt
henne att ge sig i väg, hon går ju bakom
oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte
blivit sänd till andra än de förlorade fåren
av Israels folk.” Men hon kom och föll ner
för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.”
Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet
från barnen och kasta det åt hundarna.” –
”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter
ju smulorna som faller från deras herrars
bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna,
din tro är stark, det skall bli som du vill.”
Och från den stunden var hennes dotter
frisk.
133

134
Andra årgången
Första läsningen
2 Kung. 20:1–7
Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk,
och profeten Jesaja, Amos son, kom till
honom och sade: ”Så säger Herren: Se om
ditt hus. Du ligger för döden, du kommer
inte att överleva.” Då vände Hiskia ansiktet
mot väggen och bad: ”Herre, tänk på
att jag troget och av hela mitt hjärta har
hållit mig till dig. Jag har gjort det som är
gott i dina ögon.” Och han grät häftigt.
Innan Jesaja hade hunnit lämna den
mellersta borggården kom Herrens ord till
honom: ”Gå tillbaka och säg till Hiskia,
fursten över mitt folk: Så säger Herren, din
fader Davids Gud: Jag har hört din bön och
sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen
– i övermorgon får du gå upp till Herrens
hus. Jag lägger ytterligare femton år till ditt
liv, och jag skall rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall
värna denna stad för min och för min tjänare
Davids skull.” Sedan lät Jesaja hämta
en kaka fikon; den lade man på det onda
stället, och Hiskia blev frisk.
Andra läsningen
1 Kor. 10:12–13
Den som tror sig stå stadigt skall se till att
han inte faller. Era prövningar har inte
varit övermänskliga. Gud är trofast och
skall inte låta er prövas över förmåga: när
han sänder prövningen visar han er också
en utväg, så att ni kommer igenom den.
FASTETIDEN
Evangelium
Mark. 9:17–29
”Mästare”, sade en i mängden, ”jag har
kommit till dig med min son som har en
stum ande. Var den än faller över honom
kastar den omkull honom, och han tuggar
fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad
dina lärjungar driva ut den, och de kunde
inte.” Han sade: ”Detta släkte som inte vill
tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur
länge måste jag stå ut med er? För hit honom!”
De kom fram med pojken, och när
han fick se Jesus började anden genast slita
i honom så att han föll omkull och vältrade
sig på marken med fradga kring munnen.
Jesus frågade hans far: ”Hur länge har
det varit så här med honom?” Fadern svarade:
”Sedan han var liten, och ofta har
anden kastat honom både i eld och i vatten
för att ta livet av honom. Men förbarma
dig över oss och hjälp oss, om du kan.” Jesus
sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för
den som tror.” Då ropade pojkens far: ”Jag
tror. Hjälp min otro!” När Jesus såg att folk
strömmade till sade han strängt till den
orena anden: ”Du stumma och döva ande,
jag befaller dig: far ut ur honom och kom
aldrig mer tillbaka.” Den gav till ett skrik
och ryckte och slet i pojken och for så ut
ur honom. Och pojken låg där så livlös att
alla sade att han var död. Men Jesus tog
hans hand och reste honom upp, och han
steg upp. När Jesus hade kommit hem och
lärjungarna var ensamma med honom frågade
de: ”Varför kunde inte vi driva ut
den?” Han svarade: ”Den sorten kan bara
drivas ut med bön.”

Tredje årgången
Första läsningen
1 Mos. 32:22–31
Under natten steg Jakob upp, tog med sig
sina båda hustrur och sina båda slavinnor
och sina elva söner och gick över Jabbok
vid vadstället. Han lät dem gå över floden
och lät föra över allt som tillhörde honom.
Jakob blev ensam kvar. Då brottades en
man med honom tills dagen grydde. När
han såg att han inte kunde besegra Jakob
slog han till honom på höftbenet, så att
höften gick ur led när de brottades med
varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen
gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper
dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade
honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”,
svarade han. Då sade han: ”Ditt
namn skall inte längre vara Jakob utan Israel,
ty du har kämpat med Gud och människor
och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt
mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför
frågar du mig om mitt namn?” Och han
välsignade honom där. Jakob kallade platsen
Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud
ansikte mot ansikte och ändå skonades
mitt liv.” När han lämnade Penuel såg han
solen gå upp. Och han haltade på grund
av sin skadade höft.
Andra läsningen
Jak. 1:2–6
Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när
ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni
vet ju att om er tro består provet ger den
uthållighet. Men uthålligheten måste visa
sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir
fullkomliga och hela, utan någon brist. Om
någon av er brister i vishet skall han be till
Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller
förebråelser, och han skall få vad han ber
ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN (REMINISCERE)
om. Men han skall be i tro, utan att tvivla.
Den som tvivlar liknar en våg på havet som
drivs och jagas av vinden.
Evangelium
Luk. 7:36–50
En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid,
och han gick dit och tog plats vid bordet.
Nu fanns det en kvinna i staden som
var en synderska. När hon fick veta att han
låg till bords i fariséns hus kom hon dit med
en flaska balsam och ställde sig bakom honom
vid hans fötter och grät. Hon vätte
hans fötter med sina tårar och torkade dem
med sitt hår, och hon kysste hans fötter
och smorde dem med sin balsam. Farisén
som hade bjudit honom såg det och sade
för sig själv: ”Om den mannen vore profet
skulle han veta vad det är för sorts kvinna
som rör vid honom, en synderska.” Då sade
Jesus till honom: ”Simon, jag har något att
säga dig.” – ”Säg det, mästare”, sade han.
”Två män stod i skuld hos en penningutlånare.
Den ene var skyldig femhundra
denarer, den andre femtio. När de inte
kunde betala efterskänkte han skulden för
dem båda. Vilken av dem kommer att älska
honom mest?” Simon svarade: ”Den som
fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” – ”Du
har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan
sade han till Simon: ”Du ser den här
kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav
mig inte vatten till mina fötter, men hon
har vätt mina fötter med sina tårar och
torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen
välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter
hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde
inte mitt huvud med olja, men hon har
smort mina fötter med balsam. Därför säger
jag dig: hon har fått förlåtelse för sina
många synder, ty hon har visat stor kärlek.
Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.”
Och han sade till henne: ”Dina synder
är förlåtna.” De andra vid bordet sade
135

då för sig själva: ”Vem är han som till och
med förlåter synder?” Men Jesus sade till
kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
Dagens bön
1.
Barmhärtige Gud,
du ser att vi är svaga och hjälplösa.
Ge oss en levande tro på dig
och beskydda vår kropp och själ
från allt ont.
Hör oss för din Sons Jesu Kristi skull.
2.
Jesus Kristus, vår Herre.
Du botade sjuka och förlät syndare.
Redan faller skuggan av korset
över din vandring.
Hjälp oss att bli stilla inför ditt ansikte
under den tid som förestår.
Herre, hör oss,
du som med Fadern och den heliga Anden
lever i evighet.
3.
Jesus, vår Frälsare.
Du tog emot höga och låga,
högt ärade och djupt föraktade
och alldeles vanliga människor.
För dig fanns inga hopplösa fall.
Tack för att du kan ändra ett liv
och ge en ny morgondag
med nya möjligheter.
Vi ber:
Hjälp oss att tro på den nya möjligheten
både för oss själva
och för våra medmänniskor.
Vi prisar dig som med Fadern och Anden
lever och härskar i evighet.
136
FASTETIDEN