Växtbäddar och växtjord i AMA - SLU

Sammanfattning
Växtbäddar och växtjord av idag är ingen enkel match att spela för den som författar en
markbyggnadsbeskrivning. Kraven på att leverera färdiga resultat i allt högre takt ökar
ständigt, för att kunna hålla huvudet kallt och vara medveten om konsekvenserna av ens
eget handlande krävs kunskap. En kunskap om sambandet mellan växter och den jord
som de skall växa i. Inte bara jord och heller inte bara växter utan att kritiskt förhålla sig
till hur växter vill växa naturligt och hur jorden medverkar till det på ett hållbart sätt. Att
inte låta sig påverkas av enkla genvägar eller slentrianmässiga lösningar, att försöka se
till platsens naturliga resurser.
Syftet med denna uppsats har varit att studera de förändringar som har varit vad gäller
föreskrifter kopplade till AMA (Allmän- Material- och Arbetsbeskrivning) och hur de har
förändrats över tid. Resultatet av litteraturstudien har sammanställts och redovisas år för
år med komplement från de intervjuer som genomförts för att visa brukarnas åsikter
kring skriften AMA. Frågeställningarna som använts vid studien är följande:
Hur har AMAs föreskrifter för växtbäddar förändrats från ByggAMA via MarkAMA
till Anläggnings AMA och AMA Anläggning?
Hur har växtbäddar byggda med jord enligt AMAs föreskrifter förändrats över tid
vad gäller näringsinnehåll och mullhalt?
Stämmer föreskriften med det som sedan anläggs, vad gäller växtbäddar?
Resultatet visar att vid växtbäddsetablering bör projektören beakta följande frågor:
Orientering, vad har platsen för förutsättningar?
Växtval, vad passar på platsen?
Funktion, hur ska platsen användas?
Skötselnivå, hur mycket ska platsen skötas?
Detta är en grundläggande orientering som bör genomföras för varje projekt då det
framkommit att generellt utformade markbyggnadsbeskrivningar som förekommer i AMA
inte är ett hållbart arbetssätt för att alltid producera en bra växtjord. Här måste författaren
våga frångå standardiseringen som AMA annars utgör, att alltid föreskriva en och
samma sak oavsett var i landet vi befinner oss. Det är måhända praktiskt men är inte ett
långsiktigt hållbart sätt att arbeta utifrån. Att däremot ha en standard som utgångsläge
kan i många fall vara en fördel då en jämförbarhet finns och det blir lätt att besiktiga mot
en standardiserad beskrivning. Det har framkommit att tydliga beskrivningar inte alltid
ger ett bra resultat ur besiktningsmanens ögon, det som beskrevs som matjord i
ByggAMA godkändes oftare än till skillnad från beskrivningar efter MarkAMA. Där fanns
diagram med kornstorleksfördelning och resultatet stämde i princip aldrig överens med
vad som stod i markbyggnadsbeskrivningen.
Erfarenhet är viktigt för ett framgångsrikt projekterande och det krävs att man har en
vilja att förstå vilka konsekvenser föreskrifternas får, något som framkommer bäst genom
ständiga uppföljningar. Det går att bygga framgångsrikt och hållbart med användning
av AMA om tillämpningen sker med hänsyn till de specifika egenskaper som varje
unik plats innehar.