Sexuell exploatering av barn och ungdomar - Stiftelsen Allmänna ...

More documents

Recommendations

Info

För att kunna ta fast förövare som rör sig på nätet behövs poliser med speciell kompetens. På vissa orter bedrivs redan spaning på Internet, men man efterlyser starkare sanktionsmedel för att komma åt förövare och få ut deras IP-nummer (som kan identifiera deras dator). Något som polisen allmänt säger sig vara duktiga på i dag är att fråga om kameran varit närvarande vid övergrepp. Det beror på att man vill ha bevisning och har lärt sig att det ofta finns bilder och/ eller filmer av övergrepp. Polisen får också kontakt med många ärenden helt enkelt genom att man beslagtar datorer vid en annan utredning och då hittar barnpornografiskt material, kontaktadresser, sparade chatt-samtal med mera, som visar att personen i fråga haft kontakt med minderåriga i sexuellt syfte. Precis som inom socialtjänsten har polisen svårigheter att ha god kontinuitet när det gäller utredare av brott mot barn. Det är svåra ärenden som inte har särskilt hög status, så många utredare går efter bara ett par år vidare till andra uppgifter. För att lösa detta problem finns olika strategier. till exempel att jobba två och två och ta stöd av varandra. På en ort har det bidragit till bättre kontinuitet. Ett annat förslag är att ha en överkapacitet rent personalmässigt för att ha en beredskap att kunna hantera den här typen av arbetsuppgifter. Det skulle innebära att utredarna får arbeta med annat också. När personal ändå byts ut skulle en form av mentorskap göra övergången smidigare, för att avlasta åklagarna så att de inte behöver nyutbilda varje ny utredare. Personer från andra verksamheter än polisen nämner att det kan vara svårt att få polisen att agera i fall där man har gjort anmälan. 20 Vi har haft ganska nyligen ett ärende där vi misstänkt sexuell exploatering men där vi varit tvungna att agera väldigt kraftfullt och behövt göra väldigt mycket för att få polisen att agera. Det räcker inte med en handräckning för att de ska bryta sig in i en lägenhet utan det behövs mycket mer. Skola Många gånger återkommer diskussionen till skolan - där alla barn och ungdomar finns. Ett stort hopp ställs till att skolan ska hjälpa ungdomar till en sund självbild, undervisa om risker, förebygga sexuell exploatering och upptäcka problem när de förekommer. Skolsköterskor och kuratorer lyfts fram som en viktig resurs, som utsatta barn och ungdomar kan ha relativt lätt att vända sig till. När det gäller lärarnas roll tror flera att lärarna har nog med undervisningen och de stora klasser de ofta kämpar med. Men lärare kan uppfatta problem och hänvisa vidare till andra instanser. Vissa lärare kan ha en mycket god relation till sina elever och skapa ett förtroende som får barnen att anförtro sig. Skolan har också kontakten med föräldrarna och känner i många fall ett ansvar att informera föräldrar om till exempel frågor som internetanvändande och risker på Internet. Skolan ordnar informationsmöten och föreläsningar för föräldrar. Samtidigt påpekar många att det är lätt att lägga ett alltför stort ansvar på skolan, som många skolor inte har resurser att leva upp till. Eftersom skolan är en viktig arena för att nå både ungdomar och deras föräldrar bör det satsas mer resurser på skolan, men det behövs också ett bättre samarbete mellan skolan och andra instanser, till exempel socialtjänsten. Skolan är viktig arena för det förebyggande arbetet. Det finns flera förslag från seminariedeltagare om teman att arbeta med där: sex- och samlevnadsundervisning, föreläsningar om problem och möjligheter med Internet, livskunskap samt projekt för att stärka självbilden och ge ungdomar bekräftelse. Dessutom kan skolhälsovården ställa frågor kring riskbeteende och utsatthet och kanske hitta barn och ungdomar i riskzonen på ett tidigt stadium. För att detta ska vara möjligt behövs både tid och kunskap. Vid alla seminarier där representanter för skola och/eller skolhälsovård var närvarande så berättas det om hur mycket energi som går åt att försöka lösa de synliga och ”högljudda” problem som dyker upp, ofta relaterade till modern informationsteknologi – mobbning och konflikter som utspelar sig på Internet. Bilder som tagits i duschen eller som skickats i förtroende och sedan sprids, skapar starkt obehag för de drabbade.
Skolsköterskorna har så många elever. Väldigt få vuxna har den tiden att vara en god vuxen för de har så många elever, det finns inga utrymmen för något extra. Om man tar sig an en elev, jag har haft sådana som man har tagit till sig, då måste man göra avkall på annat hela tiden. Det finns inte tid för oss vuxna som finns kring de ungdomarna. Man förlitar sig på socialtjänsten, lämnar vidare till dem, och vi har ju också samarbete med brottsofferjouren. Skolsköterskorna är en viktig kanal för att hitta och få kontakt med de ungdomar som har problem, men de behöver en kanal för att slussa ungdomarna vidare så att de får hjälp. Det kan också vara svårt att hitta utrymme för att nå de elever som har en svår situation men som inte självmant kommer och berättar. Skolan önskar sig mer utbildning för sin personal. Det behöver vara kontinuerlig utbildning för ny personal. På nästan alla seminarier nämns att elever i särskolan eller elever med neuropsykiatriska handikapp är en särskild riskgrupp. Ungdomsmottagning Ungdomsmottagningarna har erfarenhet och kompetens att prata med ungdomar kring sexualitet och utsatthet. De har också möjlighet att fånga upp en del av de ungdomar som är i riskzonen i och med att de kommer och testar sig för könssjukdomar och graviditet. Barnmorskor och kuratorer på ungdomsmottagningen kompletterar varandra och kan sända ungdomar vidare till den som bäst kan hjälpa. Men även här framförs att nerdragningar och resursbrist gör det svårt att nå fram till alla ungdomar som skulle behöva hjälp. Alla pratar om ungdomsmottagningarna som något nödvändigt och bra, det finns en god politisk vilja. Samtidigt som landsting och kommuner skär ner på verksamheten och har ett budgetsystem som tänker i prestationstermer och gör att till exempel barnmorskorna är mer pressade att ta ”pinnar”, precis som polisen, för att få upp statistiken. Det kan ju vara på gott och ont men det finns en oro inom ungdomsmottagningarna nu. /…/ De ungdomar som är mest utsatta kommer när vi har ”öppet hus”, de bokar inte tid. Det kommer 14-15-åriga tjejer och berättar att de vill testa sig på många olika sätt och att de är rädda att bli gravida, och då måste man ha utrymme att prata med dem just då. Men då har vi samtidigt öppet hus och kanske det är 30-40 ungdomar, de sitter på varandra. Det är ju en omöjlig situation. Länsstyrelser Länsstyrelsepersonal pratar mycket om sitt tillsynsansvar gentemot andra verksamheter, och diskuterar om de tar upp dessa frågor tillräckligt. Ett viktigt ansvar för länsstyrelserna är tillsynen av hBV-hem (hem för vård och boende). En deltagare från en länsstyrelse berättar att de pratat med ungdomar - främst flickor - på hBV-hem som ofta är placerade där för eget beteende, till exempel sexuellt riskbeteende. När man frågat flickorna så tycker de inte att personalen på hBV-hemmen pratade med dem om sex särskilt mycket. Personalen tyckte själva att de gjorde det. Övriga verksamheter Domstolar nämns vid ett par seminarier, sällan i positiva ordalag. Ett barnperspektiv efterfrågas och förståelse för den speciella problematiken kring barn och ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Domare och nämndemän saknar ofta kunskap om hur barn och ungdomar kan reagera i en utsatt situation. De anser att barn är medskyldiga om de gått med på att möta en förövare och sen inte gått därifrån eller sagt nej. Jag har suttit i tingsrätten som nämndeman i många år och jag är så skrämd över hur det är, hur mycket egna fördomar som ligger till grund för de domar som fattas. /…/ Handledning till rådmän och nämndemän tycker jag är prio ett! För att kommer de inte till rätta med sina fördomar så hjälper det inte hur mycket vi lagstiftar. De behöver regelbunden handledning, efter varje mål. Brottsofferjourerna, som är ideella organisationer, har möjlighet att få kontakt med unga brottsoffer som inte lyckats ta mod till sig att gå till polisen eller någon annan myndighet. Brottsofferjourerna har mer rollen som medmänniska och kan slussa vidare till relevant myndighet. 21
Page 1: Sexuell exploatering av barn och un
Page 4 and 5: Sexuell exploatering av barn och un
Page 7 and 8: Innehåll n INLEDNINg 8 Metod 8 n n
Page 9 and 10: till att få så stor variation som
Page 11 and 12: En stor del av okunnigheten handlar
Page 13 and 14: Internet och annan informationstekn
Page 15 and 16: Trafficking och ensamkommande flykt
Page 17 and 18: Flera nämner att det, förutom kun
Page 19: tid till analys och eftertanke. Det
Page 23 and 24: Barnahus Barnahus är på gång att
Page 25 and 26: Många tycker att det skett en norm
Page 27 and 28: Det behövs nätverk och samverkan
Page 29 and 30: BIlAgA 2. Inbjudan till ett seminar

Sexuell exploatering av barn och ungdomar - Stiftelsen Allmänna ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?