Jessica Heidrich är en av få kvinnor <strong>som</strong> jobbar inom mikrobryggarbranschen. Könsfördelningen är inget hon tänker på, men hon välkomnar fler kvinnliga kollegor och är själv medlem i Pink Boots Society, ett globalt nätverk för kvinnliga bryggmästare. Mikrobryggeriet S:t Eriks tyska öltankar rymmer 14 000 liter öl. I dag producerar bryggeriet ett 20-tal ölsorter. 4 l platsjournalen vecka <strong>10</strong> 2013 JESSICA HEIDRICH l YRKE: Head Brewer. l BOR: MILJ: Liljeholmen i Stockholm. l FA Sambo. g. Forskare. Utbildad <strong>som</strong>melier. l orienterade öler tillsammans med stjärnkocken Mathias Dahlgren. GRUND: l BAK Mikrobiolo AKTUELL: Med sina mer mat
”Mycket sötma kräver mer beska” Pilsner, Pale ale, IPA, APA. Mikrobryggaren Jessica Heidrich kan det mesta om hur man skapar olika sorters öl – men vägen till att bli en svensk öldrottning innebar ett rejält lappkast i karriären. Mikrobryggeriet S:t Eriks ölflaskor känns igen på sin svanhalshöga form, men innanför glaset är ölsorternas färg, doft och smak alla olika. Just den här paletten av smakupplevelser är Jessica Heidrichs verk – fyrfaldig svensk mästare i ölbryggning. Vi träffas en råkall måndagsmorgon i det moderna lilla brygghuset, inte många flygplanslängder från Arlanda flygplats. Jessica Heidrich är <strong>som</strong> vanligt på plats sedan klockan sju på morgonen och nu står hon i en stor sal av ståltankar och väntar på svetsaren <strong>som</strong> ska installera ytterligare tre tyska öltankar <strong>som</strong> rymmer 14 000 liter styck. Det går bra för S:t Eriks. Mikrobryggeriet lanserade sitt första öl för drygt tre år sedan och nu handlar det om att växa långsamt. Främst genom att finkalibrera kombinationen av kvalitet och kvantitet, berättar Jessica Heidrich vars öl ofta lutar åt det eleganta och välbalanserade. Bryggeriets produkter ska vara intressanta för ölnörden, men inte avskräcka den vanliga konsumenten. – Ge samma råvaror till tio kockar och du får tio olika maträtter. Precis så är det med mikrobryggare och öl. Samma malt, vatten, jäst och utrustning men vi tänker helt olika när det gäller doft och smak, säger hon. Egentligen är det en ren slump att hon står här i dag. Jessica Heidrich var övertygad redan <strong>som</strong> liten att hon skulle bli kemist. Att stora syster gick på Chalmers hjälpte förstås till – tillsammans med en fantastis k kemilärare i högstadiet hemma i N yköping <strong>som</strong> sporrade henne att söka vidare till fyraårig teknisk linje. – Där upptäckte jag en ny och TEXT: LARS COLLIN FOTO: MAURO RONGIONE spännande värld: mikrobiologin och biokemin. Jag pluggade i Uppsala men när andra i studentkorridore n gjorde eget vin, gick jag ner till essens butiken och valde något annat: öl. Det var faktiskt startskottet. Själv drack jag varken öl eller vin, men kompisarna tyckte att jag skulle fortsätta brygga. Efter utbildningen fortsatte hon till läkemedelsbranschen med inriktning mot forskning och mikrobiologi, men arbetade parallellt <strong>som</strong> hembryggare, engagerade sig i Svenska Hembryggareföreningen och agerade öldomare på tävlingar i Sverige. Jessica åkte på nyfikna inspirations resor till England och USA och lärde sig allt mer. Intresset blev till slut så stort att hon tog ledigt från jobbet en dag i veckan för att läsa Restaurangakademins <strong>som</strong>melierutbildning. – Då såddes fröet. Jag har alltid varit intresserad av dofter och smaker; pappa var kock och mamma hortonom och maten tummades det aldrig på. Vi doftade, smakade och resonerade, berättar hon. Och så – efter över 20 år valde hon att lämna läkemedelsbransch en. Med sin <strong>som</strong>melierutbildning i ryggen sökte hon olika jobb inom dryckesindustrin genom att skicka ut en noga genomtänkt ansökningshandling tillsammans med ett foto där hon berättade vad hon hade gjort. – Oavsett vad du säljer, dig själv i en ansökan eller <strong>som</strong> jag i dag, mina öl, handlar det om att skapa en stämning och en förväntan hos mottagaren. Jag ville att min ansökan skulle andas öppenhet och nyfikenhet, glädje och gemytlighet. Kort därefter ringde företaget Galatea <strong>som</strong> ville återuppväcka det gamla varumärket S:t Eriks, vilket de hade köpt tio år tidigare. Jessica hade läst historien om det anrika bryggeriet i Stockholm <strong>som</strong> redan i slutet av 1800talet satsade på kvalitet och kunskap, bland annat genom att filtrera vatten och ånga sin utrustning. Jessica stod för samma ideal, så hon skrev på anställningskontraktet men insåg snart att något faktiskt bryggeri inte fanns. Trots det skulle den första produkten ut tre månader senare. – Bryggmästaren på bryggeriet Slottskällan i Uppsala räddade mig. Vi gjorde 4 000 liter direkt. Det var mycket av skjuta från höften och fingret i luften. Resultatet blev S:t Eriks Pilsner. Det funkade, säger Jessica Heidrich och knackar hårt några gånger i bordet. JESSICAS RÅD TILL DIG SOM VILL BLI MIKROBRYGGARE l Lär dig grunderna i ölbryggning genom bland annat Svenska hembryggareföreningens kurser. l Lita på dina egna doft- och smaklökar, men var samtidigt lyhörd. l Tänk målmedvetet. Det är lättare att veta, och ger en större tillfredställelse, när man är framme om man har ett mål. Sedan behöver inte målet vara slutet, det kan bara vara ett trappsteg man har klarat av. l Var noggrann. l I Ludvika kan man gå den tre terminer långa yrkesutbildningen Bryggeriteknik. l För dig <strong>som</strong> är mer allmänt intresserad av att arbeta inom restaurangbranschen finns Restaurangakademiens Sommelierutbildning. Allt fler restauranger efterfrågar personal <strong>som</strong> kan mat och dryck i kombination. ” Ge samma råvaror till tio kockar och du får tio olika maträtter. Precis så är det med mikrobryggare och öl.” Att den nya karriären har gått med sådan raketfart tror Jessica Heidrich mycket har att göra med hennes bakgrund inom forskning, med sina element av analys och dokumentation. – Bryggning är ju mikrobiologi och biokemi. Men jag måste fundera på var andra kollegor i branschen kommer ifrån; någon är revisor, en annan rörmokare, en är snickare, någon från hemtjänsten. Men bland hembryggarna har det blivit fler och fler biologer och kemister. Branschen kännetecknas av skapar gläde och kollegialitet. – Det är roligt att prata om öl, dofter och smaker. De flesta av oss är livsnjutare, vilket gör att det här är en rolig bransch att jobba i. Men Jessica Heidrich påpekar att det är viktigt att ha koll på ekonomin. – Allt blir otroligt mycket enklare. Många <strong>som</strong> ringer mig och frågar hur man startar bryggeri, brukar börja med att berätta att de har hittat en bra lokal. Det första jag gör är att be dem säga upp lokalen och räkna baklänges. Man måste veta sina omkostnader; hur mycket man kan ta ut i lön, hur mycket man måste sälja och brygga. Sedan kan man börja leta lokal. Trots att hon skapat ett 20tal ölsorter med nya smakkombinationer, <strong>som</strong> alla bryggs i Arlanda stad, är Jessica fortfarande mest stolt över den där första pilsnern hon gjorde för S:t Eriks – på malt, humle, jäst och vatten. Det låter så enkelt. – Ja, så enkelt är det, säger hon och skrattar länge. Som med det mesta i livet; det är skönt med balans. ”Har man för mycket sötma behövs lite mer beska.” platsjournalen vecka <strong>10</strong> 2013 l 5
Change language