RISÖR, NORGE Sommaren 2011 Maria Pettersson

More documents

Recommendations

Info

Arkitekturen i Risör 1861 drabbades Risör av en omfattande brand som förstörde många av de gamla träbyggnaderna som tidigare låg i en gytterliknande stadsstruktur. Tiden för branden sammanföll med ett uppsving i Risörs fraktfart och det fanns ekonomiska möjligheter att bygga upp byn på ett ståtligt sätt. Inspirerad av nyrenässansens ideal gjorde man en stadsplan med ett regelmässigt rutnät av gator men som var anpassat efter topografin och delvis efter det gamla gatunätet. Gatubredden för brandavstånd sammanfaller med dagens biltrafiks behov. Längs de stadsmässiga gatorna byggde skeppsredarna sina stadsvillor. Dessa var tvåvån- ingshus i trä i tidsenlig senempir. Stadsplanen reglerade hårt byggnadernas utseende och föreskrev våningsantal och gesimshöjder. Envåningshus skulle ha halvvalmat tak och tvåvåningshusens tak var helvalmade. Hushörnen skulle fasas i 45 grader. Fönstren var skulle vara tvåluft med tre rutor i varje. De största husen skulle ha fönster med krysspost och delad nedre ruta. Bevarandefrågor och arkitekturpolitik Några av stilarna som avlöste varandra i Risör, där senempiren är den dominerande eftersom den sammanföll med återuppbyggnaden efter branden. En bit in på 1900-talet fick varvsnäringen problem och den fanns inget ekonomiskt utrymme att riva och bygga nytt under 1950- och 60-talet som annars var vanligt på den tiden. Redan på 1970-talet insåg man att detta var en kvalitet för Risör och man började fundera på vilka möjligheter man hade i det moderna samhället. Under min andra dag i Risör besökte jag Risör museum för att ta reda på mer om deras arbete med bevarandefrågor och arkitektur. 1982 beslutade Risör kommun att med stöd av Norsk kulturråd att upprätta Risörutvalget som skulle arbeta med bevarande- och utvecklingsfrågor för bebyggelsen i Risör by. Risörutvalgets arbete pågick mellan 1985 och 1991 och fick ekonomiskt stöd av Norsk kulturråd. Man gjorde en omfattande inventering av samhället och definierade olika zoner beroende av de antikvariska kvaliteterna, och fastslog att ett bevarande var särskilt viktigt inom den sk ”bevarandezonen” som omfattar 586 byggnader och är en stor del av de centrala delarna i Risör by. Utanför den sk bevarandezonen ser man gärna samtida arkitektoniska uttryck och arkitektonisk kvalitet är också något som man definierar i ett pågående samtal, se nedan. När man väljer ut områden för ny bebyggelse utgår man ifrån en plan som är gjord där t ex de dominerande kullarna i området är undantagna vilket gör att nyexploateringar inte blir så framträdande utan infogar sig i helheten. Arbetet inom Risörutvalget handlade om att återföra och renovera byggnader, torg och gator på ett antikvariskt och arkitektoniskt tillfredsställande sätt. Många byggnader var starkt förändrade av perspektivfönster, nya takvinklar, markiser osv och helhetsmiljön i trähusbyn var förvanskad.
Risörutvalgets metoder Inom Risörutvalget arbetade man med dessa punkter: - Ekonomiskt bidrag till utvalda restaureringar av byggnader, gator, trappor och murar. - Gratis arkitektrådgivning för husägare. När en husägare ska renovera eller bygga om ett hus inom bevarandezonen urbjuder kommunen tre timmar eller mer av gratis arkitektrådgivning av en anlitad arkitekt med god kännedom om den lokala arkitekturen. - Information och samarbete med olika råd och andra ”utval” - Folkmöten och information till allmänheten. För att förankra Risörutvalgets arbete bland alla olika aktörer i samhället anordnade man diskussionskvällar med allmänheten om estetik och dess koppling till historik, landskap, kulturhistoria och bebyggelse för att skapa en estetisk vokabulär hos befolkningen. Detta är något som man hela tiden arbetar vidare med och har skapat en stolthet hos befolkningen. Man ser det inte som en konflikt mellan “gammal” och “ny” arkitektur, utan diskussionen handlar om vad som är bra och mindre bra arkitektur. - Kurser för hantverkare. - Det årliga bypleiepriset. Man stiftade ett byggnadsvårdspris för privatpersoner där de kunde få uppmärksamhet för sina ansträngningar. Se exempel nedan. - Egna förslag I utvärderingen av projektet kommer det fram att arkitektrådgivningen har varit den mest verkningsfulla delen. Projekt kunde på det sättet påverkas i ett tidigt skede och husägare som ibland är ovana att läsa ritningar fick hjälp att genom skisser föreställa sig olika lösningar. Arkitektvägledningen har haft en utbildande effekt på husägare, kommunens byggavdelning och politiker. Exempel på ett de årliga byggnadsvårdsprisen. Här har man återfört byggnadens tak till det ursprungliga svarta, valmade tegeltaket och fönstren är återigen i den mer antikvariskt korrekta empirstilen. Markiser är avlägsnade och skyltningen diskret och mer anpassad till husets stil. Boplikt Utvecklingen i de norska kustkommunerna har skett med stöd av den norska lagstiftningen. 1978 infördes ”koncessionslagen” som i korthet innebär att bostadshus som inte är klassade som fritidshus måste bebos permanent. Genom denna lag förhindrar man att de äldre husen i centrum säljs till sommarboende som lämnar samhället mörkt största delen av året, och man kan upprätthålla ett aktivt centrum där människor rör sig och där det finns underlag för affärer och restauranger. I Norges motsvarighet tll PBL finns också en ”skönhetsparagraf” som betonar vikten av ett aktivt samtal om arkitektonisk kvalitet som har beskrivits ovan. Risör har upprättat en ”miljöestetisk plan” som går längre än bevarandeplanen och som beskriver hur samhället ska utvecklas i framtiden. Man har även utarbetat en ”strategisk näringsplan” där man ser kulturen och den vackra miljön som förutsättningar för att näringslivet ska utvecklas och man arbetar aktivt med att attrahera kulturella verksamheter. Produkter som segelbåtar, keramik och designmöbler är exempel på vad som tillverkas i Risör.
Page 1: RISÖR, NORGE Sommaren 2011 Maria P

RISÖR, NORGE Sommaren 2011 Maria Pettersson

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?