Livhusaren 2011 (pdf) - Försvarsmakten

F Ö R A L L A S O M V I L L V E T A M E R O M L I V R E G E M E N T E T S H U S A R E R 

Att byggA en FAllskärmsjägAre- 

Jag ville utvecklas och pröva något nytt! 

2011 

LIVHUSAREN 

kArA kUsH 

örnen i Afghanistan 

en truppofficers 

bekännelse 

Av Marcus lukic 

Vi är där för Att 

görA skillnAd 

inte bara vara där. 

Hunger ocH Monster 

en överlevares möte med Australiens djurliv 

forsvarsmakten.se/k3 - facebook.com/livregementetshusarerK3 - youtube.com/k3webb

Utmaningar som vi på Livregementets husarer, K 3, 

ställs inför kräver sammarbete och professionalism! 

Ett arbete på K 3 kräver mer än det vanliga men ger 

dig kamratskap och stolthet att tillhöra de främsta.

FÖRSVARSMAKTEN 

LIVREGEMENTETS HUSARER, K 3 

GARNISSONS- 

ENHETEN 

FLyGENHETEN FÖRSVARSMAkTENS ÖREbRO-VäRMLANdS 

ÖVERLEVNAdSkOLA 

GRUppEN 

32. UNdERRäTTELSEbATALjONEN 

31. LUFTbURNA 

bATALjONEN 

Utbildning och Simulatorstöd 

Motorskolan 

Förar och fordonsutbildning 

Sjukvårdsskolan 

Utveckling och utbildning 

19. Sannaheds hemvärnsbataljon 

20. Värmlands hemvärnsbataljon 

personel Recovery, pR 

Ansvar och utveckling 

SERE b, C 

Survival, Evasion, Resistance, Extraction 

Flyg & Hoppmästarkompetens 

TUAV - Utbildning & Utveckling 

TUAV pluton 

Fallskärmsjägarkompani 

Underrättelseskvadroner 

Undsättningspluton 

Luftburna jägarskvadroner 

FS22 

Afghanistan

Editon: webb 

Adress: 

Tidningen Livhusaren 

pl 37 

546 81 karlsborg 

Telefon 0505-45 10 00 

Ansvarig utgivare: per Ingemarson k 3 

Uno bohman kamratföreningen 

Chefredaktör: Ronnie Hammar 

Lokalredaktör: jennie Cagner, kenny Sörqvist, 

björn Carlsson, johanna Sundberg Sjöberg 

0505-45 10 00 

info-k3@mil.se 

forsvarsmakten.se/k3 

Reportage/foto: personal, anhöriga till Livregementets 

husarer samt bilder från Försvarsmakten, främst Combat 

Camera. 

Creative director och layout: Ronnie Hammar 

kamratföreningen redaktör: jens Ramhöj 

Omslagsbild: 32. Undbat Foto Ronnie Hammar 

Typsnitt: Gunplay, Myriad pro och Warnock pro. 

08 EN KRIGARES HJÄRTA 

10 FS22 

16 ÅTERKOMST 

20 UTRUSTNING 

22 EN TRUppOFFIcERS bEKÄNNElSE 

24 31. lUFTbURNA bATAlJON 

läs och begrunda den nya 

livhusaren 2011. Kanske gillar 

du den. Kanske inte. Hör av dig 

så vi får veta din åsikt! 

info-k3@mil.se 

Trevlig läsning 

28 EN INGÅNG TIll FMlOG 

33 HAR JAG DET SOM KRÄVS 

34 32. UNDERRÄTTElSEbATAlJON 

40 FRYSTORKAT 

45 ÖREbRO-VÄRMlANDSGRUppEN 

49 KAMRATFÖRENINGEN

CHEFEN HAR ORDET 

När tankarna nu går till att försöka sammanfatta det år som gått är det mycket som hunnits 

med och ett imponerade arbete som gjort av många. jag vill till er alla på regementet och i 

garnisonen rikta ett tack för ett, som vanligt, väl genomfört arbete under 2011. 

Att vi gör rätt saker och vi gör dem rätt har 

vi fått kvitto på under året. Vi skall leverera 

insatsberedda krigsförband och det gör vi. 

Vi bidrar till internationella insatser i en omfattning 

som inget annat förband i Sverige! 

Att vi själva vet att det är så är bra och stärker 

oss. Att få det bekräftat av FM ledning vid 

upprepade tillfällen gör att vi kan sträcka på 

oss. Att vi har tydliga målsättningar för regementet 

och våra krigsförband och att dessa 

mål är kända av alla gör att vi kan fokusera 

de resurser vi har. k 3 är inte bara på väg mot 

framtiden – vi är framtiden – och det är vi för 

att du gör ett bra jobb. Tack! 

Året har för några av oss varit dominerat av 

förberedelserna för insats med FS 22. Organiserandet 

av en successivt växande kaderstab 

för FS 22 under ledning av övlt Magnus julihn 

från årsskiftet har varit en framgångsfaktor. 

FM ändrade ledningsmetoder och ett delegerat 

arbetsgivaransvar till k 3 för förbandet 

FS 22 innehöll fler överraskningar än vad 

någon förutsåg. det förändrade personalansvaret 

med en tillförsel av flera hundra nya 

medarbetare har krävt en stor arbetsinsats av 

chefer och personalsektioner på våra enheter. 

Med gemensamma krafter löstes uppgifterna 

– som vanligt! 

31.Luftburna bataljonen utgör med sina 

jägare stommen i FS 22. Att kunna sätta ihop 

en internationell styrka med huvuddelen 

från ett och samma förband har sina tydliga 

fördelar och de rutinerade och redan samtränade 

plutonerna ger en professionalism få 

sett tidigare. det är med illa dold stolthet jag 

tagit emot budskapet från dem som värderat 

TEXT: ANdERS LöfbERG FOTO: ERIK bERGLUNd, PAO fS22 

förbandet under utbildningen och inför insatsen. 

det var som jag trodde – vi är bra! 

Under året har arbetet med att ansvara 

långsiktigt för att sammanhålla underrättelseförbandet 

för den svenska styrka i Afghanistan 

gått vidare. Arbetet har genomförts av 

32.Underrättelsebataljonen på ett förtjänstfullt 

sätt och vi kan se effekterna av detta 

arbete på plats. Att kontinuerligt ha personal 

insatta internationellt kräver en långsiktig 

personalplanering och är ett ansvar för 

hela regementet. Vi kan se att den gemensamma 

ledningen av ett flertal sensorer och 

inte minst den samlade bearbetningen ger 

resultat. Vi har genomfört detta arbete samtidigt 

som vi rekryterat till, utbildat oss på 

och förbandssatt ett nytt UAV system - UAV 

03. på rekordtid har vi lyckats sätta in ett nytt 

flygande system i Afghanistan. Många har 

jobbat hårt för att göra detta möjligt och vi 

lyckades. jag vill här också rikta ett tack till C 

F 7 och hennes medarbetare för de personalförstärkningar 

vi fått. 

Under hösten har vi genomfört ett chefsbyte 

på en av våra bataljoner. Övlt Lars Henåker 

flyttar upp till högkvarteret och den armétaktiska 

staben och ersätts av övlt Carl-Magnus 

Svensson. Tack Lars för ditt arbete med att utveckla 

Sveriges enda Underrättelsebataljon. 

Omställningen inom hemvärnet fortsätter. 

Fortsatt omorganisation, omförrådsställning 

och planering av nationella uppgifter är 

några de uppdrag vi skall lösa ut under kommande 

år. Med dessa förutsättningar på plats 

bedömer jag att utbildningen kan fokuseras 

ytterligare. 

jag skrev i förra Livhusaren om vikten av 

stöd hemifrån framförallt vid internationella 

insatser. Vi har under året gått från plan till 

genomförande genom att utnyttja FS 22 som 

drivbänk. jag kan konstatera att detta borde 

vi ha gjort tidigare. Många är de Livhusarer 

som genomfört internationell tjänst utan ett 

tillräckligt stöd från FM och regementet. Vi 

har nu som regemente ett tydligare uppdrag 

när det gäller anhörigstöd och ett långsiktigt 

ansvar vad avser våra veteraner. det är bra att 

vi börjar nu. jag hoppas att alla ni veteraner 

som läser detta kan stödja ert Livregemente i 

detta viktiga arbete. det stöd vi får från kamratföreningar, 

Soldathemmet, Invidzonen 

och Fredsbaskrarna med flera är viktigt. 

Vi har i flera år lanserat K 3 och karlsborg 

under parollen ”Insatsbas karlsborg”. I denna 

benämning ligger mycket – realistisk utbildning 

och träning, insatsberedda förband 

med välutbildade officerare och soldater. 

Vi skall fortsätta på den inslagna vägen och 

jag hoppas kunna landa in FS 22 i slutet på 

maj nästa år på vår flygbas och där genomföra 

hemkomstverksamheten för att återigen 

knyta ihop regementet som då varit delat i 

nästa ett år. 

Slutligen - mina tankar så här före jul går till 

alla de Livhusarer som är i tjänst nationellt 

och internationellt och till deras anhöriga 

utan vars stöd våra officerare, soldater och civilanställda 

inte kan göra ett bra arbete samt 

till alla er som är hemma på regementet och 

skall lösa alla de uppgifter vi i vanliga fall är 

fler som kan dela på – tack för din insats. 

lIVHUsAren 2011

lIVHUsAren 2011 

EN KRIGARES HJÄRTA 

TEXT: GUSTAV ÅRLING FOTO: GUSTAV ÅRLING, föRSVARSMAKTEN 

jag är soldat och det föddes jag till, den 28 januari 2008, på mitt regemente som skulle 

komma att bli min huvudstad. När jag ser bakåt förstår jag att jag då inte var särskilt införstådd 

med vad jag gett mig in på, och vad det i längden skulle betyda för mig.

Likt ett oskrivet ark inför skolstart 

var jag helt blank. Givetvis cirkulerade 

idéer och föreställningar i 

mina tankar, om hur det fungerade 

i kronans tjänst och om hur jag 

snabbt och snärtigt skulle passa 

in som en ypperlig kommandosoldat. 

denna föreställning 

skulle inledningsvis krossas, det 

enda jag skulle komma att göra 

snabbt och snärtigt var mina 

vändningar och marschanträden. 

det var en tid av: ”Stå still, se rakt 

fram!” och ”gör om, gör rätt!”. Alla 

minns GSU, men ingen har minnen 

som motsvarar 3 månader; 

mycket är suddigt, men tydligt 

framträder de gånger någon blivit 

uthängd, eller då jag själv stått 

ut som en byfåne i mängden av 

förvirrade själar. ”First we break 

you then we build you” en gammal 

filmklyscha ekade i min kalla 

hjälm och jag antog 

då att den ”meningslösa 

drillen” bara var 

en metod att sålla ut 

de svaga. Men det vi 

genomled och sättet 

vi drillades på dödade 

det svaga inom mig, 

byggde upp mig och 

la grunden för mig att 

komma till där jag är i 

dag. det var den viktigaste 

tiden i mitt liv. 

Snart har fyra år passerat sedan 

mina första osäkra steg i grönkläder. 

I tre år har jag stått i internationell 

beredskap i nivå R10. jag 

har hunnit med två kortare men 

nog så utmanande missioner i 

Afghanistan och har påbörjat lösandet 

av min första hela mission 

FS22 (6 månader) som avslutas i 

slutet av maj. jag har dessutom 

deltagit i flera med dagens mått 

sett stora övningar runtom i 

Sverige och även i Tyskland, där 

vi stred sida vid sida med tyska 

Fallschirmjägers i SIb-staden 

bonnland. jag har behörighet på 

i stort sett alla vapensystem vi 

förfogar över och är bereddutbildad 

på resterande. jag har tjänstgjort 

i alla befattningar inom 

gruppen, från chef till jägarsjukvårdare, 

och fått äran att vara del 

av den första omgången av vanliga 

k 3 soldaterna att genomgå 

fallskärmsutbildning. dessutom 

har jag tillsammans med de kvarvarande 

av min gamla grupp ge- 

nomgått blodsdop i Afghanistan, 

där vi drog många lärdomar och 

klarade oss utan skador. Man kan 

tycka att jag har haft tur och varit 

bortskämd, vilket jag till fullo 

håller med om. Men för det är 

jag djupt tacksam; för min tid på 

k3 och för de ledargestalter som 

har präglat min tid där. jag stolt 

över att representera regementet, 

när jag bär jägarbågen och 

den gröna baskern med gyllene 

emblem, tillsammans med mina 

bröder som jag har vuxit upp 

med innanför borgens murar 

och i skogarna utanför. 

Som anställd måste man vara 

professionell, det säger sig självt. 

För att få jobba kvar och kalla sig 

proffs måste man leverera och utvecklas 

över tiden. Ett proffs kan 

inte bara följa med i strömmen 

och tro att det duger. Håller man 

” 

Jägarbön: 

K3 som haver krigare kär, 

se till mig som Jägare är. 

Vart jag mig i världen vänder 

minns min kärvhet, i glömda länder. 

Drillens förtjänst, blir fiendens sorg, 

Äran är din, min Jägarborg. 

inte måttet åker man ut, så är 

det och så ska det vara. Utvärderingar 

görs gemensamt i grupp, i 

pluton och ibland i hel skvadron 

men också enskilt. Att vara ödmjuk 

och kunna granska sig själv 

med en utomståendes ögon är 

viktigt för att inte stanna upp i 

sin egen utveckling. Förutom de 

krav jag ställer på mig själv inom 

ramen för mitt jobb som soldat, 

har jag nu ett ofantligt mycket 

större ansvar gentemot förbandet 

och mina kollegor. Alla måste 

föregå med gott exempel, dela 

med sig, sprida kunskap och erfarenheter, 

driva den anda som 

är karaktäristisk för k3. Och då 

syftar jag inte på den bild som 

andra regementen har av oss sen 

många år tillbaka. den gamla bilden 

om kaxiga, dumhårda jägare 

håller på att förändras. Vi har fått 

ett högre anseende och även 

erkännande för vår professionalitet, 

men givetvis är vi kaxiga, 

dumhårda jägare i bästa bemärkelse, 

vi är riktigt bra, bäst på att 

vara det vi är utbildade för och 

satta att klara. detta börjar andra 

förstå, komma ihåg och ge oss 

erkänsla för. 

detta är väldigt kortfattat vår 

anda i mina ord: 

En strävan att vara bäst är godkänt, 

att aldrig vara nöjd med 

en andra plats är godkänt, en 

strävan att inte vara sämst är däremot 

underkänt och ej förenligt 

med vår verksamhet på jägarregementet 

k3. den dagen du, 

på eget initiativ i lättjans namn, 

unnar dig själv ett godkänt är du 

genast underkänd och bör tänka 

över om det finns någon mer 

lämpad att ta din plats. 

Jag kan inte stå för att alla resonerar 

som jag eller på ett så helhjärtat 

sätt tror på den verksamhet 

vi bedriver. det tillkommer 

då och då nya som rycks 

med i vår anda, stannar 

ett år eller kanske två 

för att sedan tröttna och 

gå vidare. Sen finns det 

många som vill stanna 

kvar men vars livssituation 

inte tillåter det. det 

sker en naturlig ruljans 

av nyanställda som tar 

föredettingarnas plats. 

detta har lämnat plutonen 

med ett fåtal “veteraner” 

kvar, de som efter lumpen vågade 

vägra muck och de som har 

varit med så pass länge att de 

nu utgör plutonens ryggrad. det 

glädjer mig att se de nytillkomna 

i plutonen som jackar in perfekt 

och tar alltmer plats för att en 

dag ta över ansvaret att hålla lågan 

vid liv. Andan finns, den syns 

på soldaterna och känns i luften, 

den är starkare än någonsin. 

k3 har motiverade soldater av 

världsklass som alla är beredda 

till tänderna att göra sin del. Vi 

hoppas bara att förutsättningarna 

finns för oss, både ekonomiskt 

och praktiskt, att ha en möjlighet 

att stanna kvar och fortsätta 

efter missionen, att göra det vi 

älskar, det så få kan klara av att 

göra så bra som vi gör. Vi brukar 

säga att vi jobbar ideellt och det 

lockar att bryta, att växla till det 

civila för att få mer tid med nära 

och kära. Att slita mindre för en 

bättre lön. jag vet att k3 till stor 

del är på vår sida i den här frågan 

. det finns dessvärre vissa på högre 

nivå som inte riktigt jobbar 

för vår sak, som inte förstår eller 

ens har tänkt på att de avtal som 

skrivs och förutsättningar som 

ges inte är hållbara i längden. 

Uppoffringarna blir för stora för 

att de som vill jobba kvar skall 

ha möjlighet att välja en framtid 

som soldat. 

När tar min resa med k3 slut? 

jag har frågat mig själv detta ett 

otal gånger och kommit fram 

till att det tar inte slut, inte som 

det ser ut i dag eller som det har 

sett ut någon dag sen jag kom 

hit. jag kommer troligen inte 

bli kvar som soldat men ”karlsborg 

är fantastiskt” - ja, det drar 

i smilbanden när jag skriver det 

men det finns inte längre någon 

underliggande ironi i den frasen 

för mig. 

En familj 

Lumpen ger vänner för livet 

men för oss anställda soldater 

på k3 pratar vi om ett brödraskap 

utan dess like. Min fasta 

punkt i livet är i dag mitt regemente 

och tillhörande förband. 

För varje år blir banden starkare 

och samhörigheten sätter sig 

djupare. Vår jargong knyter oss 

samman och det känns genast 

tryggt var man än stöter på den. 

på måndag morgon åker jag inte 

längre till jobbet, till mina kollegor, 

jag är då på väg hem, till min 

familj. “Home is where family is” 

- så med andra ord gör det ingen 

skillnad var i världen vi blir insatta, 

jag kommer att vara lika trygg 

och känna samma lugn när mina 

striddsparskamrater från k 3, jägarbröder, 

står vid min sida. 

lIVHUsAren 2011

VI ÄR dÄR föR ATT 

GöRA SKILLNAd 

TEXT: KARIN ERIKSSON, PAO fS 22 FOTO: ERIK bERGLUNd PAO, fS 22. föRSVARSMAKTEN 

Flera gånger under missionsutbildningen har han präntat in vikten 

av planering och förberedelser samt vikten av att alltid ha en uppgift 

och att alla inblandade vet sin och sin enhets uppdrag. 

– Alla måste förstå vad vi skall uppnå med det aktuella uppdraget 

och varför det skall utföras annars skall det inte utföras. Vi är där för 

att göra skillnad, inte bara vara där.

12 lIVHUsAren 2011 

Livgardets grå betongbyggnader 

har varit ett andra hem för FS 

22s soldater och officerare sedan 

augusti. I höstdiset ser de allt 

annat än inbjudande ut. Ryktet 

säger att byggnaderna är ritade 

av samma arkitekt som skapade 

kumlabunkern eller någon förort 

i gamla ddR. det är förmodligen 

bara en skröna, men anstaltskänslan 

är lätt att förnimma när man 

passerat vakten och den tunga 

grinden slår 

” 

igen. Många k 

3-soldater längtar 

säkert hem 

till fästningens 

stolta murar och historiska mark. 

Men det är inte ramverket som är 

det viktiga utan innehållet. 

Utbildningens kvalitet sätter Livgardet 

i en betydligt bättre dager 

än byggnaderna kan ge sken 

av. Soldaternas hemlängtan vägs 

upp av ett fyllt schema med uppgifter 

att lösa samt förberedelser 

inför uppdraget som väntar. 

Innehållet i missionsutbildningen 

har varit både en bredd och 

ett djup. Allt från afghanska middagar 

och hälsningsceremonier 

till avancerade stridsskjutningar 

på Tofta skjutfält på Gotland. Utbildningen 

har anpassats efter 

de olika befattningarna och förband 

samtidigt som några delar 

har varit gemensamma för alla. 

Meningarna om hur effektiv utbildningen 

har varit går isär något 

beroende på vilken erfarenhet 

man bär med sig. det är svårt 

Varje gång vi rullar ut från campen 

ska vi veta vilket uppdrag vi har! 

att skräddarsy utbildningen efter 

varje enskild individ. 

de obligatoriska inryckningsveckorna 

med bland annat vapentjänst 

kunde yrkessoldaterna 

från k 3 avverka med en lätt 

gäspning, medan vissa stabsmedlemmar 

fick damma av sina 

grundläggande soldatkunskaper 

och fick betydligt tuffare veckor. 

Inryckningsveckorna följdes 

av fördjupningsveckor om det 

afghanska samhället och dess 

kultur. därefter vapenutbildning, 

sjukvård och de obligatoriska 

stabsveckorna i Enköping. 

fS 22 består av cirka 580 tjänster 

och huvuddelen av personalen 

kommer från k 3, men även p 

4, TrängR och Amf 1 bidrar med 

personal. Följande inlägg kunde 

läsas i ett blogginlägg från någon 

av dessa ”utomstående” 

”Förbandet som sätter upp missionen, 

k 3, är 

synnerligen väldrillat,kompetent 

och erfaret. 

Som många 

andra hade jag en ganska negativ 

bild av jägarförbandet innan 

jag lärde känna dem, men jag 

tvingas dagligen omvärdera den 

bilden. Nu är jag stolt över att få 

tillhöra dem under den tid vi gör 

mission tillsammans. Om några 

kan klara av att ta sig igenom 

de tuffaste av situationer är det 

dessa herrar”. 

Att det är k 3 som är uppsättande 

förband kan knappast ha

undgått någon. 

Hemma i karlsborg ekar det tomt 

i många korridorer och de som är 

kvar på regementet har fått flera 

arbetsuppgifter att reda ut. de 

som dignar under arbetsbördor 

när kamraterna roterar kan möjligen 

trösta sig med att det blir 

många timmar per dag och långa 

arbetsveckor även i Afghanistan. 

Överste Anders Löfberg som är 

högste chef, CO (comanding officer) 

och FS 22 stab är väl insatt i 

den uppgift FS 22 är satt att lösa. 

den är till många delar mycket 

svår och komplex samtidigt som 

uppdraget är tydligt och den 

svenska styrkan har flera framgångar 

att luta sig mot. 

Ett av de största frågetecknen 

har varit hur väl förberedd den 

afghanska armén är att axla ett 

större ansvar. det är svårt att 

göra jämförelser med våra egna 

styrkor. Under en av föreläsningarna 

gav Anders Löfberg en träffande 

liknelse. 

”det var en afghansk man som 

sa att det finns 15-åriga män och 

det finns 40-åriga män. det går 

inte att tro att deras erfarenhet 

ska vara densamma”. 

de kulturella skillnaderna kan 

emellanåt vara svåra att förstå. 

Flera utbildningspass under missionsutbildningen 

handlar om 

kulturell förståelse, men dessa 

kan bara ge en bakgrund för vårt 

arbete. Som tur är så är har en 

stor del av våra soldater och officerare 

tidigare varit i Afghanistan 

och kan dela med sig av sina 

erfarenheter. 

överste Anders Löfberg gjorde 

en sammanfattning av både säkerhetsläget 

och det afghanska 

samhället under anhörigdagen i 

oktober. 1500 personer åkte till 

kungsängen den 28 oktober för 

att träffa sina anhöriga och lära 

sig mera om den stundande missionen 

vi skall iväg på. 

det är en viktig dag i slutet av 

utbildningen då familjerna har 

chans att se hur deras soldaters 

vardag sett ut under några månader. 

det gavs tillfälle att diskutera 

den oro som anhöriga 

naturligt hyser för sina soldater. 

Säkerhetsläget är i dagsläget relativt 

lugnt, men uppdraget är 

självfallet förenat med risker. 

Riskmedvetenhet och riskminimering 

är ett ständigt återkommande 

inslag i utbildningen. Att 

hantera och minimera risker för 

att höja säkerheten ingår i alla 

träningsmoment. Allt går inte att 

förutsäga eller gardera sig mot, 

men med goda förberedelser 

kommer man långt. 

Och det vi gör ska ha ett tydligt 

mål annars skall det inte genomföras. 

¬Varje gång vi rullar ut från campen 

ska vi veta vilket uppdrag vi 

har, upprepar CO FS 22 överste 

Anders Löfberg tydligt. 

lIVHUsAren 2011 13


ENSAM HEMMA 

För ca fem år sedan skulle jag för första gången vara den 

som stannade hemma, när sambon skulle bege sig iväg på 

en mission. Han skulle då vara borta i ett år och våra barn 

var 10 månader respektive 2,5 år när han åkte. 

TEXT: HELÈN SWÄRdH FOTO: PER INGEMARSON

Tjejen gick 15 timmar i veckan på dagis och 

killen var hemma större delen av tiden. då 

var det väldigt ovant att köra på själv och det 

tog ett tag innan jag och barnen hade funnit 

våra rutiner. Rutinerna på den tiden förändrades 

då och då eftersom barnens utveckling 

tvingade oss till det. 

Vi anpassade oss dock bra och 

blev med tiden duktiga på att 

vara hemma själva. När det var 

dags för sambons första leave 

gick det förvånansvärt smärtfritt. 

Vi märkte ingen större skillnad på 

barnen när han kom hem, men 

när han hade åkt hade jag en tjej 

som inte var sig själv de två första 

dygnen och jag minns att jag 

tänkte: ”Åh nej, ska det vara så här 

nu?”. Hon var allmänt stökig och 

trotsig, men som tur var så gick 

det över och jag kunde slappna 

av. på killen märktes ingenting, 

varken när pappa reste, var borta 

eller kom hem. det var dock lite 

svårt ibland att ha en liten kille 

som var och rev överallt och dessutom 

skulle klättra både här och 

där. Inte nog med att man skulle 

ta fram sin kreativa sida för att få 

variation i matlagningen, man 

var även tvungen att ha ett litet 

busfrö att hålla koll på när man 

skulle laga mat. En TV i köket, en 

barnstol där man kunde knäppa 

fast sitt lilla busfrö och barnkanalen 

på TV:n räddade min tid vid 

spisen och jag kunde få laga mat 

utan att känna mig stressad. Under 

hösten skolade jag in killen 

på dagis och började jobba 50 

% och ökade senare till 80 %. jag 

måste erkänna och medge att 

det var fantastiskt skönt att bara 

ha sig själv att tänka på några 

timmar om dagen, även om man 

i början blev vansinnigt trött av 

att börja jobba igen. 

Under 2009 var det dags igen 

att vara chef för hemmavarande 

styrka. Nu skulle sambon gå nivåhöjande 

utbildning, och det 

var nu dags att testa på prövningarna 

med veckopendling 

under ett år. det tog ungefär tre 

helger innan vi alla hade funnit 

våra roller och barnen slutade 

bli stökiga när pappa kom hem. 

Skillnaden för oss som var hemma 

nu jämfört med 2007, var att 

jag jobbade heltid och barnen 

gick på dagis. Rutinförändringarna 

under perioden var mindre, 

men behov av barnvakt då och 

då uppkom. 

då vi här i Karlsborg inte har 

något nattdagis och många av 

oss inte har släkt här i någon 

större omfattning har man fått 

” 

försöka pussla ihop vardagen på 

annat sätt. Fördelen är att vi är 

ganska många i samma situation 

och vi hjälper varandra så gott 

det går. det kan vara allt från att 

ta med sig ”bonusbarn” hem från 

dagis en stund, bjuda varandra 

på middag eller lämna bort ett 

barn under tiden som man sitter 

i omklädningsrummet och väntar 

medans ens andra barn och 

eventuellt något ”bonusbarn” 

har bamse-gympa. de gånger 

det blev sena kvällar eller en natt 

borta fanns det som tur var en 

jättebra barnvakt jag kunde anlita 

till en hyfsat billig peng. 

Nu 2011 har jag ännu en gång 

varit den som varit hemma med 

barnen, när sambon varit på 

mission. Under året har pojken 

fyllt 5 och tjejen 7 och även om 

vi befunnit oss i en annorlunda 

situation än tidigare känner vi 

oss numera rutinerade och föll 

snabbt in i våra ”missionsrutiner” 

hemma. killen har bytt dagisav- 

delning och tjejen har gått från 

F-klass till 1:a klass. båda barnen 

har haft aktiviteter i form av dans 

eller gympa under arbetsveckorna 

och på helgerna har det 

varit Mulle/Strövare och friidrott. 

Utöver detta har tjejen börjat få 

läxor som ska göras, även om de 

ännu inte är så många eller särskilt 

omfattande. Man har under 

sambons tid borta kunnat tro 

att barnen inte har påverkats 

nämnvärt då allt flyter på ganska 

bra, men när han har kommit 

hem har vi haft en lite kille som 

allt från att ta med sig ”bonusbarn” 

hem från dagis en stund. 

har blivit tokigt glad. på kvällen 

innan det har varit dags att åka 

tillbaka till missionsområdet har 

det ibland varit en ledsen kille 

som har tyckt att pappa inte ska 

åka. på morgonen när han var 

pigg igen gick det ändå bra om 

pappa kunde följa med till dagis 

och lämna innan han åkte. 

Nu precis som tidigare har det 

handlat mycket om att skapa 

rutiner som förenklar vardagen 

och att man inte bara avstår från 

saker för att det tar emot. det 

gäller dock att inta ha för höga 

krav och känna efter hur mycket 

man orkar med, då orken och inspirationen 

går lite i vågor. det 

är lätt att känna sig som en servicefunktion 

när barnen är små 

och ordet ”egentid” knappt finns 

i ens vokabulär. För att minska 

mängden av alla måsten är det 

inte helt fel att t ex ta hjälp av en 

städfirma. det är fullt tillräckligt 

med det eviga plockandet. När 

barnen var små var det skönt att 

handla innan man åkte och hämtade 

barnen på dagis eller bara 

hade det minsta barnet med sig 

i affären. behovet av barnvakt 

har funnits större delen av tiden, 

men nu är barnen så stora att de 

ibland har kunnat sova över hos 

någon kusin eller kompis som 

går på samma dagis eller i samma 

klass. det var inte så lätt när 

de var yngre för inte allt för sällan 

är den man lämnar barnen till 

i samma situation som man själv 

och är ensam hemma. även vi 

har haft barn som sovit över när 

deras mamma skulle bort och 

pappa var på mission. 

Tiden då den andra är borta 

kan kännas lång och tung, framför 

allt är den tröttande. jag tycker 

att dagis och fritids på senare 

tid har blivit mer förstående för 

de som är kvar på hemmaplan 

då de har börjat förstå vilken 

påfrestande situation många 

befinner sig i och att situationen 

kommer bli mer bestående i och 

med Försvarsmaktens förändringar. 

Vi har även ett stort stöd 

i verksamheter som finns i byn, 

dit man kan gå och träffa andra i 

samma situation eller andra trevliga 

människor som kanske bara 

är föräldralediga utan att deras 

respektive är bortrest och pyssla, 

fika eller bara att få prata lite med 

andra vuxna. det är vi själva som 

i mångt och mycket formar den 

vardag vi befinner oss i och då 

gäller det att göra den så enkel 

och trivsam som möjligt. 

Nu går jag av mitt pass för denna 

gång och önskar alla som nyligen 

gått på ”sina pass” lycka till! 


16 lIVHUsAren 2011

Återkomst 

”Återkomst” som jag här tänker utveckla 

i text handlar för mig om att 

få åtkomma till sina rötter. För mig är 

dessa rötter tvåfaldiga. 

TEXT: ANdERS STÄVEMyR FOTO: RONNIE HAMMAR 


SOG (fd SSG) 

SOG, Särskilda operationsgruppen 

(sammanslagning av de två specialförbanden 

SSG och SIG 2010) 

är särskilt uttagna, utbildade och 

utrustade för uppgifter som de 

konventionella förbanden av olika 

skäl inte kan lösa. Uppgifterna kan 

till exempel vara att rädda svenska 

medborgare i internationell tjänst 

eller att bedriva kvalificerad underrättelseinhämtning. 

Styrkan 

har tre primära uppgifter strid, underrättelse 

och militärt stöd. 

på grund av de uppgifter som 

specialförbanden ska lösa ställs 

höga krav på individen. Läs mer på 

Försvarsmakten hemsida forsvarsmakten.se. 


det första är att jag kommit tillbaka 

till Livregementets Husarer 

där min militära bana startade. 

det andra och minst lika viktiga 

är att komma tillbaka till min profession. 

jag sökte, utbildades och 

arbetade som underofficer/plutonsofficer, 

något jag alltid varit 

stolt över, det vi nu idag håller på 

att återta och kallar specialistofficer, 

för er som är lite yngre och 

kommit till Husarerna på senare 

år är nog en liten bakgrund kanske 

nödvändig. jag har ju varit 

ute och flöjtat runt i ”Svea rikes 

Försvarsmakt” men som den 

gamla devisen säger ”en gång 

Livhusar alltid Livhusar”. Att 

jag lämnade husarerna har sin 

början i att jag och dåvarande 

kaptenerna johan Thorp, Sture 

Rapp, fanjunkare Walter Åsman 

samt de nykläckta löjtnanterna 

Gunnehed och Ingemarson gick 

kursen, INF-53 i Stabs och Eldlednings 

tjänst 1980 på InfSS på 

kvarn. 

Under kursen fick jag frågan om 

jag inte var intresserad av att 

tjänstgöra vid I 22, jag svarade 

positivt och tre år senare, 1983 

kommenderades jag till kiruna 

på en tre-års kommendering. 

jag blev samtidigt ”befordrad” 

till Löjtnant efter att ha varit Fanjunkare 

då den ”politiska” NbO, 

Ny befälsordning genomfördes 

och alla skulle vara lika och 

kunna ”allt”. Försvarsmakten har 

nu drygt 25 år senare insett misstaget, 

backat tillbaka och håller 

på att återinföra ett tvåbefälssystem. 

då jag trivdes i Kiruna och på I 

22 övergick min kommendering 

till en anställning vid Lapplands 

jägarregemente där jag tjänstgjorde 

fram till 1988. jag hade 

under den tiden genomfört kurs 

0231, befälskurs fallskärmsjä- 

gare och då fått frågan om jag 

var villig att tjänstgöra vid Fallskärmsjägarskolan 

så 1988 var 

jag tillbaka i karlsborg. det blev 

fem år vid FjS följt av tjänstgöring 

vid k 3 UndS, Underrättelseskolan 

fram till 1996 då jag efter 

godkända tester övergick till det 

nyuppsatta förbandet SSG. Efter 

genomförd grundkurs kom jag 

att hamna i logistikspåret och var 

under nästan 14 år SSG troget i 

och utom Sveriges gränser. 

Åren går inte obemärkt förbi, 

inte ens för en Livhusar och min 

”hemlängtan” hade växt sig starkare 

med åren. Så med min hoppmästarkompetens 

i bagaget 

frågade jag kn janderberg och 

kn Hågner om de hade nytta av 

en gammal knekt på fallskärmsavdelningen. 

jag var varmt välkommen 

till hoppmästarnas illustra 

skara, så sedan sommaren 

2010 är jag åter på regementet 

och efter 22 år i periferin åter hos 

de mina, Livhusarerna. 

Under våren 2011 hade tanken 

på att åter få kalla sig plutonsofficer 

(specialist) blivit så stark att 

jag bestämde mig och ansökte 

om att få bli specialistofficer 

med förvaltares grad (OR 8). C 

k 3, Anders Löfberg instämde 

och beviljade, så från den första 

september i år är jag utnämnd 

förvaltare. 

Om man tittar i backspegeln 

som man måste göra då och då, 

på den ”gamla goda tiden” så 

fanns det en stolthet i att vara instruktör 

och tillhöra ett ”skrå” som 

var riktigt duktiga på att utbilda 

och samtidigt var stadgan och 

”pappa” på plutonen. Ofta hörde 

man de värnpliktiga säga ”det har 

inte fanjunkaren sagt”, det var ett 

kvalitetsbetyg! Om man sneglar 

på utländska försvarsmakter så 

har man behållit det väl fungerande 

konceptet med två-befäls- 

system så det är med glädje jag 

nu ser det komma tillbaka i Sverige. 

Så nu slipper svenska officerare, 

”löjtnanter på 40-50 år” att 

få oförstående blickar som undrar 

vad som är fel när de presenterar 

sig med grad. de kan istället 

stolt vara och visa att de är senior 

NCO vid sitt förband. Att vi nu 

får ”underofficerare” som har en 

ställning motsvarande en CSM, 

bSM och RSM (kompani, bataljon 

och regements sergeant major) 

i det brittiska systemet som 

svarar för ordning och disciplin 

på regementen, flottiljer samt 

är rådgivande till våra chefer/officerare 

är nödvändigt och en 

framgångsfaktor för den nya organisationen 

inom Försvarsmakten. 

Att återinföra ett två befälssystem 

var inte en dag för tidigt. 

Ni som kanske också funderar på 

att byta till OR, tveka inte, byt! Ni 

behövs, ni är en förutsättning för 

den nya Försvarsmakten och det 

är, i alla fall för er unga en början 

till en mycket intressant och utvecklande 

karriär. 

Så jag har återkommit i två avseenden, 

till regementet efter diverse 

”tillfälliga” kommenderingar 

i riket samt sist men inte minst 

till mitt ursprung i tillhörighet 

som specialist/underofficer. Som 

avslutning kan jag summera att 

jag haft flera av de intressantaste 

arbetena inom Försvarsmakten, 

jobbat i hela Sverige och stora 

delar av världen. Träffat en massa 

trevliga människor som man har 

fått som vänner för livet. Förhoppningsvis 

har jag ett antal 

år kvar att ge livhusarerna och 

försvaret.

ENVIRONMENTAL 

SURVIVAL cOURSE 

kursen Environmental survival 

Course samt Combat Survival Course 

genomfördes av Lt Niklas Lauinger 

samt Lt Mikael kindborg från 

Försvarsmaktens överlevnadsskola 

på k3. Anledningen till resan är att 

k3/FÖS har ansvaret för SERE-(Survival, 

Evasion, Resistance, Extraction) 

kompetens inom möjliga insatsområden 

för FM personal, i syfte att 

upprätthålla operationssäkerheten 

samt minska risken för onödiga skador 

och lidande vid insatser utomlands. 

HUNGER OcH MONSTER 

en överlevares möte med Australiens djurliv. 

jag känner att jag tappat ganska många kilon 

men försöker ändå hålla humöret uppe. Har 

dock gott om vatten då jag har valt min bas i 

nära anslutning till en av djungelns vattenådror. 

djurlivet kring bäcken börjar sakta att vakna till 

liv, jag hör hur djungelråttor smyger omkring, 

fåglarna vaknar upp och att de större djuren 

sakta närmar sig vattendraget för morgonens 

första vätskeupptag. 

Under gårdagen och kvällen har jag jobbat 

på min enmansbivack och handskarna har tagit 

mycket stryk. Ett hål lika stort som ett mindre 

mynt måste sys ihop för att inte småkryp 

och insekter skall söka sig in i det varma och 

fuktiga hålet. Ca 10 minuter senare vaknar jag 

upp, måste ha somnat ofrivilligt då jag försökt 

sy ihop min utrustning. känner att linan jag tidigare 

placerade ut med en köttbit för att fånga 

råttor plötsligt är tvärspänd. blicken följer för- 

TEXT: NIKLAS LAUINGER & MIKAEL KINdbORG FOTO: TOURISM AUSTRALIA 

Runt mig vilar den mörka och fuktiga djungeln med alla dess djur. det är fortfarande tidigt 

på morgonen och djurlivet kring bäcken som rinner förbi min bivack har inte ännu vaknat 

till liv. Hungerkänslorna har sakta börjat avta då vi kommit in på den femte dygnet av 

överlevnadsutbildningen i den Australiensiska djungeln. 

siktigt och förväntansfullt den 3 meter långa 

och spända linan rakt in i gapet på en gigantisk 

stor Guanaödla. Helvete, hur ska jag… Hungerkänslorna 

tar snabbt över och jag fattar tag i 

min påk och går till attack. Trycker ner ödlans 

huvud med hjälp av påken och jag kan höra hur 

det nästan en och en halv meter stora djuret vilt 

protesterar genom att kraftigt väsa mot mig. 

Inser först nu att dess tänder och klor ät riktigt 

stora och sylvassa men rädslan dämpas snabbt 

av hungern och jag lyckas hålla monstret på avstånd. 

Fem dagar utan riktig mat får mig att vilt 

kämpa vidare då jag känner hur djuret konstant 

försöker slita sig. Lyckas till slut, samtidigt som 

kampen pågår att kontakta övningsledningen 

och informera dem om fångsten. Vi har fått 

instruktioner om att större djur inte får dödas 

så jag är tvungen att hålla kvar ödlan tills en 

instruktör anländer. kampen drar ut på mina 

krafter, musklerna har tagit mycket stryk under 

dagarna innan som präglats av många olika 

överlevnadsmoment. Till slut orkar jag inte mer, 

bestämmer jag mig för att släppa djuret. det är 

inte värt att bli skadad i detta skede av övningen. 

När ödlan försvinner kommer insikten att så 

gör också min middag, jag får förnyade krafter 

och lyckas jaga upp monster i ett träd. 

En timme efter den vilda kampen anländer en 

av våra instruktörer till min plats. Han ser att jag 

har jagat upp djuret i trädet och omöjliggjort 

dess flyktvägar. belöningen för fångsten blir en 

”bit korv”. känns lite snopet då djuret förmodligen 

låg på en vikt av ca 20 kg men en liten snutt 

korv är bättre än ingenting just nu. jag återfår 

min kraft och återgår till dagens sysslor samtidigt 

som guanaödlan försiktigt klättrar ner för 

trädet och beger sig in i djungeln lycklig över 

att fortfarande vara kvar i livet... 


M7336-186000 

MARScHKÄNGA 08 

kängan ska på sikt bli universalkänga 

för alla förband som bär tung 

packning. kängan kan ändras på 

olika sätt beroende på vilken miljö 

och väderlek man vistas i. Vid regn 

sätts en vattentätt innesko och en 

formgjuten plast sula in för skydd. 

Vid kyla byts sulan ut och dubbla 

sockor används. 

Specifikationer: 

Vikt: 2108 gram [stl44+Lining] 

Temperaturområde: -20 minus till 

+40 grader. 

beståndsdelar: yttersko, en inner 

del, ett par tunna sulor samt ett 

par tjockare sulor.

M7360-024000 

VÄRMEJAcKA 08 

Värmejacka 08 är främst avsett för den internationella arenan. denna första 

upplaga kommer att prövas nationellt på t.ex. Livregementets husarer m.fl. 

därefter tas beslut om en eventuell anskaffning. 


Vikt: 880 gram [L] 

Användningsområde: Ett komplement för att dra över uniformen/skalplagg 

vid kyla. Ska kunna hålla värmen i lättare regn och i fuktig miljö. 

jackan är vändbar mellan grön och beige. 

F-benämningen kommer troligtvis bli Värmejacka 08 Lätt 

ENMANSKöK 08 

Innehåll: En gasolbrännare, en 

spritbrännare med hållare, en fyra 

dl metallbehållare för spriten, ett 

eldstål, en 1-liters och en 0,8 liters 

kastrull med ett gemensamt lock, ett 

bestick set i titan, vattenrengöringstabletter 

och förvaringspåsar till de 

olika delarna etc. Gasbrännaren är 

en av världens lättaste. 


Mått: 75x57x55 mm. 

Vikt brännare: 72 gram 

Effekt: 3000 W 

Förbrukning: Upp till 60 minuter vid 

maximal effekt (230 g gasbehållare) 

kokar 1L/Vatten: ca 3 minuter beroende 

på väder, höjd över havet etc.


EN 

TRUPPOffIcERS 

bEKÄNNELSE 

det var med blandade känslor jag i slutet på maj lämnade förbandet efter elva års tjänstgöring. 

jag var på väg tillbaka till Eksjö där jag en gång börjat min militära bana som 

gruppchef på Smålandsbrigaden. Att jag valde att lämna förbandet hade inget med trivsel 

att göra, åren på k 3 har varit mycket bra. 

jag blev i början på oktober kontaktad av 

majoren Ingemarson som bad mig skriva 

ett par rader om min tid på k 3 i Livhusaren. 

jag behövde inte vara politiskt korrekt, vilket 

underlättar mitt arbete en smula (jag har 

ju alltid varit lite frispråkig). jag tänker inte 

rada upp massa minnen från övningar och 

insatser utomlands, utan tänker istället delge 

mina funderingar om vad det är som utmärker 

k 3 som förband. 

Vad är det som gör K 3 till ett bra förband 

och arbetsplats? För det första ligger k 3 

långt framme vad gäller övergången till stående 

förband. Att vilja tjänstgöra i dessa ses 

som en självklarhet liksom att åka utomlands 

om plikten kallar. Man har också anpassat 

ledarskapet på ett bra sätt. En soldat är en 

soldat, oavsett om denne är värnpliktig eller 

anställd. Anpassning sker i HUR man kontrollerar 

sina underställda, inte i att kontrollen 

utgår. 

Vidare har K 3 en betydligt starkare förbandsanda 

än huvuddelen av Försvarsmaktens 

övriga förband. den yttrar sig i yrkesstolthet, 

ansvarsglädje, lojalitet mot uppgiften 

och en vilja att alltid göra sitt yttersta. det 

finns enligt mig krafter i Försvarsmakten som 

TEXT: MARcUS LUKIc FOTO: RONNIE HAMMAR 

vill förstöra det här. krafter som förespråkar 

slätstrukenhet framför jävlar anamma, missriktad 

präktighet framför en sund och lagom 

rå jargong (som är ett sätt att skapa gemen- 

” 

På K3 är dock alla välkomna, så länge 

man uppfyller kraven. 

skap och bearbeta svåra händelser), och ser 

med avund och misstänksamhet på förband 

där de upplever att de själva inte hade varit 

välkomna. på k 3 är dock alla välkomna, så 

länge man uppfyller kraven. Vi får aldrig vika 

ner oss här, alla som läst krigshistoria och/eller 

varit i skarpa situationer, förstår vikten av 

stark förbandsanda. det är det som gör att 

soldaten kämpar, inte politiska syften och 

någon vag känsla av att tillhöra den grå massan 

Försvarsmakten. 

det som skiljer ett jägarförband från mängden 

är inte hur bra de bästa är, det finns dugligt 

folk på alla förband, utan vilken lägstanivå 

man accepterar. Någon kommer alltid vid olika 

tillfällen att vara den ”svagare” i gruppen, 

men denne individ måste fortfarande vara 

tillräckligt bra. Här finns inget utrymme för 

gummilinjaler. Alla måste vara professionella 

i sin befattning, oavsett om man är jägarsoldat, 

plutonchef eller bataljonstabsmedlem. 

Vidare måste all personal uppnå och vidmakthålla 

god personlig färdighet och fältduglighet. 

Här ligger 

k 3 mycket långt fram. 

det finns dock ett 

smolk i bägaren, på 

senare år har tyvärr 

en viss acceptans för att inte klara fyskraven 

uppstått (fälttestet). det är bara att fysa mer, 

så enkelt är det. 

de blandade känslorna kvarstår. jag trivs 

i tjänsten som lärare i stridsteknik på Fältarbetsskolan, 

men saknar kamraterna och förbandsandan 

på k 3. Var rädda om förbandsandan, 

den är starkare än på de flesta andra 

platser i Försvarsmakten. Tack för elva mycket 

bra år. 

En gång Livhusar, alltid Livhusar. 

Kapten Marcus Lukic 


Operation 

”GUNGNER”… 

TEXT: RIcKARd EKLUNd FOTO: cOMbAT cAMERA, föRSVARSMAKTEN 

Månen är på väg ner bakom granskogen, sergeant Andersson reser 

sig ur mossan och gnuggar sömnen ur ögonen, han 

väcker sin stridsparskamrat björkqvist: 

-”Marschfärdiga”, viskar han. 



Ett halvt dygn tidigare då solen 

gick ner startade skvadronen sin 

framryckning mot anfallsuppgiften 

till fots. 

Mörkret omslöt de marscherande 

soldaterna som likt gråa 

skuggor vandrande i ett grått 

landskap, den enda färgklick 

som soldaterna uppfattade var 

den gröna bilden som bildförstärkarna 

gav. 

Efter en stunds väntan i morgonkylan 

har nu äntligen ordern 

marschfärdiga kommit och soldaterna 

skakar tröttheten ur benen. 

fem minuter senare är Löjtnant 

Hjältes pluton som Andersson 

och björkqvist ingår i på väg 

framåt mot stormavståndet för 

anfallet. 

Samtidigt tre kilometer längre 

fram ligger jonsson och Granlund 

som observerar mot den 

bron som är ett av bataljonens 

mål. I IRVsiktets, värmekamera, 

gröna ljus ser de hur motstån- 

daren gräver skyddsgropar och 

förbereder sig för att försvara sig 

och deras bro. 

Granlunds mage kurrar och han 

dämpar den värsta hungern med 

en bit choklad och lite ljummet 

vatten: 

- Inte riktigt som en pizza säger 

Granlund och ger jonsson en bit 

choklad. 

Jonsson rapporterar snabbt 

in motståndarnas positioner till 

bataljonens ledningsplats som 

är grupperad inte långt från bataljonens 

utgångsläge för anfall 

några kilometer bort, för att sedan 

kunna njuta av chokladbiten. 

Inte många minuter senare hörs 

kommandot ”FyR” i radiosystemen. 

på granatkastarplutonerna är det 

full aktivitet, granaterna skjuts i 

väg och nya bärs fram, med en 

hög knall lämnar granaten sitt 

eldrör på sin färd mot målområdet, 

stenar, flisor och lågor kastas 

genom luften ackompanjerade 

av explosionernas dån – stormelden 

ligger rätt och hamrar sönder 

motståndaren! 

Samtidigt någon kilometer bort 

röjer pionjärplutonen ett hinder 

längs den tänkta underhållsvägen 

för att extra ammunition 

skall komma fram och att skadade 

skall kunna transporteras 

bakåt på trossens lätta terrängvagnar. 

Stormelden upphör och Löjtnant 

Hjälte vrålar ”framåt” och 

andra pluton springer mot det 

Röda huset samtidigt som första 

pluton skjuter nedhållande eld 

mot bron. 

Plötsligt öppnas eld från ett 

motståndarnäste mellan bron 

och röda huset, soldat Hallberg 

träffas, faller omkull i den fuktiga 

mossan och blir liggande. 

Sergeant Anderssons stridsparskamrat 

björkqvist dyker ner i 

motståndarnästet med ett vrål, 

sergeant Andersson själv är pre-

cis bakom på väg ner i värnet. 

björkqvist öppnar eld och Andersson 

skriker: 

- jag kastar spräng! 

Handgranaten glider genom luften 

och ner i värnet en liten bit 

bort och detonerar i ett öronbedövande 

dån. 

björkqvist rusar upp runt hörnet 

och nedkämpar den återstående 

motståndaren. Motståndarnästet 

är rensat av sergeant Anderssons 

grupp samtidigt som resten av 

plutonen rensar röda huset. 

Soldat Hallberg blir omhändertagen 

av sina kamrater, hans 

skador förbinds och han bärs 

bakåt till skvadronens samlingsplats 

där Hallberg lastas på en 

av trossens lätta terrängvagnar 

och körs bakåt mot bataljonens 

främre samlingsplats för skadade 

där omlastning sker. 

Löjtnant Hjältes pluton har tagit 

sitt första anfallsmål och skjuter 

nu nedhållande eld mot motståndarnästet 

på kullen bortom 

bäcken så att de andra pluto- 

nerna i skvadronen kan anfalla 

och ta sig över bron för att kunna 

säkra den bortre stranden. 

första och tredje pluton springer 

över bron mot sina anfallsmål 

samtidigt som solen börjar stiga 

över horisonten i öster och sprider 

ett varmt rött sken över terrängen. 

- Ett fantastiskt väder i dag säger 

stridsledaren till sin signalist på 

bataljonens ledningsplats. 

Ledningsplatsen har nu omgrupperat 

så att de kan överblicka delar 

av anfallet. 

- Sierra yankee har tagit sitt anfallsmål 

”södra kullen”, nedkämpat 

ett luftvärnsrobotsystem och 

ca en grupp motståndare. de har 

också tagit två fångar, svarar signalisten 

som precis tagit emot en 

rapport från en av skvadronerna, 

Sierra yankee. 

Längs en skogsstig som slingrar 

sig in i morgondimman framrycker 

två lätta terrängvagnar 

under ledning av troppchefen 

Sergeant Hårdh. på den ena av 

terränghjulingssläpen ligger den 

skadade soldat Hallberg på väg 

mot en väntande medevac helikopter. 

Genom den glesa skogen ser 

Sergeant Hårdh att ute på ängen 

väntar en helikopter16 med motorerna 

igång beredd att avtransportera 

de skadade soldaterna. 

Hukande springer soldaterna bärandes 

på bårarna med de skadade 

mot helikoptern och kort 

därefter lyfter helikoptern och 

allt blir helt tyst. 

- bra jobbat säger Sergeant 

Hårdh till sina soldater, men nu 

måste vi tillbaka, ”ingen idé att 

vila på hanen vi är ju inga prickskyttar” 

skämtar han och de lätta 

terrängvagnarna vänder om och 

försvinner in i skogen igen. 

Vid röda huset söder om bron 

sitter Andersson tillsammans 

med sin grupp och blickar ut 

över terrängen på andra sidan 

bron. 

- Vår pluton skall framrycka över 

bron och förstärka första plutons 

stridsställning säger Andersson, 

Vi är främst, framåt inom fem… 

Men precis när sergeant Andersson 

skulle kommendera framåt, 

hörs övningsledarens kommando: 

- Övningen avbryts eld upphör….. 

detta kunde vara hämtat ur en 

verklig insats i en operation i ett 

fjärran land eller en händelse i en 

inte alltför avlägsen framtid där 

bataljonen försvarar nationen 

Sveriges frihet. 

Eller så är det en situation ur 

bataljonens framtida krigsförbandsövning 

med kontinuerligt 

och tidvis tjänstgörande soldater. 

Tre dagar senare när vården av 

all materiel är klar och allt är på 

rätt plats i förråden, står Löjtnant 

Hjälte och klipper sin gräsmatta, 

soldat Hallberg sitter på tåget till 

sin fästmö i Mjölby och sergeant 

Hårdh är tillbaka i sin lanthandel 

i Vaggeryd. 


Vi har träffat joakim borg, chef för FUS:en 

som har lång erfarenhet av försvarsmakten. 

När började du jobba med underhåll och materiel? 

– jag började arbeta på Markverkstaden 

1985och har under större delen av min tid i 

Försvarsmakten arbetat med fordonsunderhåll. 

1995 blev jag sektionschef och arbetsledare 

på Markverkstadens Fordonssektion och 

när FUS bildades 2009 blev jag tillfrågad om 

att leda den nya avdelningen och tackade ja. 

fUS i Karlsborg lyder under Markverkstad 

Skaraborg. Här samordnas några av FMLOG: 

s olika enheter, som Markverkstadsenheten, 

Ledningssystemteknisk enhet och Försörjningsenheten, 

via kunddisken kan förbanden 

på garnisonen, lämna in sambandsmateriel, 

vapen och fordon för reparation och grundtillsyn. 

FUS:en sköter också drift och underhåll 

av vård-, tvätt- och smörjhallar. 

– Tanken är att ge förbanden en ingång till 

FMLOG oavsett vilket slags underhåll man 

behöver ha stöd med, därför har vi samlat 

flera kompetenser under samma tak. Soldaten 

eller befälet kommer till oss med den 

materiel som är i behov av reparation eller 

förebyggande underhåll. Vi på FUS:en samordnar 

och styr vad som behöver göras och 

EN INGÅNG 

TILL fMLOG 

I det nya Teknikhuset på Motorområdet Heden finns FMLOG:s FUS, Främre underhållsstöd. 

FUS är det nya namnet och konceptet att stödja och hjälpa förbanden 

i karlsborgs garnison med underhållet av deras materiel. 

TEXT: cARINA SödERSTRöM FOTO: PER INGEMARSON 

vem som ska lösa det. det fungerar bra idag, 

men går att förbättra då allt underhåll ska gå 

via FUS, tillägger joakim borg. 

På fUS arbetar idag totalt elva personer, här 

finns materielmottagare för vapensystem, 

sambandssystem och fordon, drifttekniker 

och försörjningshandläggare. 

I FUS ingår även garnisonens kontrollstation 

för fordonsbesiktning. besiktningshallen och 

den personalen som jobbar med besiktningen 

finns fortfarande kvar vid Markverkstaden 

lokaler på Fästningen, men det finns en strävan 

att i framtiden samgruppera på Heden. 

joakim borg har som chef FUS:en personalansvar 

för materielmottagarna och besiktningsmännen. 

– jag hanterar personalfrågor, utvecklingssamtal, 

arbetsplatsträffar med mera. jag 

deltar på produktionsmöten på verkstaden 

och håller också i samordningsfunktioner 

för materielunderhållsfrågor, kundmöten, 

Teknisktjänstanvisningar och kontakter med 

våra Teknikkontor, säger joakim. 

I den dagliga dialogen med kunderna på de 

olika enheterna på Garnisonen får de möjlighet 

till stöd gällande sina materielunderhållsbehov. 

Hur går det till i praktiken? 

– jag sitter i materielmöten där vi styr och 

prioriterar verkstadens produktion. Vi styr 

materialflödet, bevakar underhåll och kostnader 

och ser till att relevanta åtgärder utförs 

på rätt plats. 

det gör vi efter fastställda materielfördelningsordrar 

samt de mandat, riktlinjer och 

prioriteringar vi har från Teknikkontoren, 

Högkvarteret och förbanden. Vi strävar efter 

att tillgodose förbandens behov så att helheten 

fungerar för materiel som ska användas 

för deras utbildningar, övningar och insatser. 

det mesta materielunderhållet utförs på våra 

egna verkstäder men vi köper också tjänster 

på ”stan” till exempel verkstadstjänster för 

fordonsunderhåll. 

fUS delar hus med bland annat delar av FM- 

LOG:s försörjningsenhet Skaraborg. 

Försörjningsenheten har hand om gods och 

transport. den tjänsten ingår inte i FUS, men 

eftersom vi är samlokaliserade har vi ett bra 

samarbete. FUS och Servicecentra ses som 

ett komplement till varandra, säger joakim 

borg. 

Just kontakten med förbanden, befäl och 

soldater och goda medarbetare, är det som 

joakim borg ser som det bästa med sitt jobb. 

– det är kul att få vara en kugge i kedjan och 

hjälpa till att stödja ”Insatsbas karlsborg” avslutar 

joakim. 



NÄR föRÄNdRINGENS VIN- 

dAR bLÅSER byGGER SOM- 

LIGA VINdSKydd – ANdRA 

byGGER VÄdERKVARNAR… 

För att få ett annat perspektiv på Försvarsmaktens utveckling har redaktionen för Livhusaren 

kontaktat den förre bataljonchefen för 31. Luftburna bataljon, överstelöjtnant Magnus 

bratt, numera en av de våra på det Höga kvarteret. Han fick till uppgift att teckna ner sina 

tankar ur ett ”Högkvartersperspektiv” och upplysa oss knektar på fästningen. 

Försvarsmakten är förvisso en 

synnerligen förändringsbenägen 

organisation. Vi har inom några 

få år gått från ett invasionsförsvar 

till ett insatsförsvar (och är möjligen 

på väg tillbaka till invasionsförsvaret 

igen), vi har övergått 

från ett värnpliktsförsvar till ett 

yrkesförsvar, vi inför Insatsorganisation 

2014, vi ”outsourcar” vår 

logistik och vårt underhåll, för 

att inte tala om att vi inför verksamhetsledningssystemet 

pRIO... 

Många av dessa förändringar är 

TEXT: MAGNUS bRATT FOTO: RONNIE HAMMAR, föRSVARSMAKTEN GRAFIk: PER INGEMARSON 

naturligtvis både bra och nödvändiga, 

men ibland kan jag inte 

låta bli att fundera över om alla 

dessa förändringar verkligen behöver 

genomföras samtidigt och 

hur pass mycket farligare de gör 

oss för fienden. 

Mitt i alla dessa förändringar 

kan det vara lätt att tappa fotfästet 

och man kan behöva några 

tidlösa sanningar att klamra sig 

fast vid. Och visst finns det sådana 

sanningar – till exempel ”de 

taktiska grundbegreppen”. det 

finns många olika uppfattningar 

om vilka dessa är, men jag väljer 

de som återfinns i Marco Smedbergs 

bok ”Om stridens grunder” 

och som borde vara bekanta för 

de flesta. Se bild. 

Lägger man sedan till några av 

de grundläggande egenskaper vi 

förväntar oss av en soldat och officer; 

som t.ex. tydlighet, vilja att 

ta och ge ansvar, föregångsmannaskap, 

högt fysiskt stridsvärde, 

Marco Smedbergs bok ”Om stridens grunder” 

mod och uthållighet; slår det mig 

hur väl dessa grundprinciper och 

egenskaper stämmer in på Livregementets 

husarer och dess personal. 

En livhusar behöver sällan 

söka efter vägledning och källor 

till trygghet, av det enkla skälet 

att han eller hon bär dessa inom 

sig. de är regementets anda som 

har ympats in i vederbörande 

under mången utbildning och 

övning. det sitter alltså inte ”i 

väggarna” på Fästningen utan 

är den förbandskultur som odlas 


och vårdas av all personal, som 

har fått förmånen att arbeta där. 

jag är helt övertygad om att det 

är så – och mitt nuvarande arbete 

i Stockholm stärker mig dagligen 

i den övertygelsen. 

Hur skall vi då utnyttja detta? 

jo, genom att alltid vara goda 

ambassadörer för Livregementets 

husarer och dess anda – och 

att aldrig sluta försöka påverka 

vår situation… 

Jag hade under hösten förmånen 

att få genomföra Försvarsmaktens 

Högre Operativa 

chefskurs på Försvarshögskolan. 

Under ett antal veckor fick ett 

litet antal utvalda officerare möjligheten 

att träffas och fördjupa 

sig i ämnet operationer. Visserligen 

inte mycket nytt under 

solen, men tack vare utmärkta 

föreläsare samt det faktum att 

samtliga elever besatt avsevärda 

kunskaper och personliga erfarenheter 

blev diskussionerna i 

särklass. En av seminariefrågorna 

löd: Har Operationskonst något 

värde i den framtida insatsorganisationen 

i och med införandet 

av IO14?” Frågan är berättigad, 

med hänsyn till att Sverige har 


en mycket liten försvarsmakt 

kvar och att begreppet ”operationskonst” 

möjligen förutsätter 

att man har något mer att ”operera” 

med… 

I diskussionerna blev jag allt 

mer övertygad om att operationskonsten 

faktiskt kommer att 

ha större betydelse i framtiden 

jämfört med idag. det handlar 

nämligen om konsten att utnyttja 

de få förband vi har på ett så 

effektivt sätt som möjligt. Att Livregementets 

Husarer har ansvar 

för de synnerligen kompetenta 

förbanden Underrättelsebataljon 

och Luftburen bataljon, samt 

att vi finns i nära anslutning till 

Försvarsmaktens specialförband 

gör regementet unikt. (ja, jag 

vet att ”Luftburen bataljon” är ett 

kontroversiellt och ”förbjudet” 

namn, men nu när julen står för 

dörren får man lov att tro på tomten.) 

Att med mycket kort förvarningstid 

skapa oss en så god 

lägesbild om fienden, att vi kan 

sätta in lätta och extremt rörliga, 

men ändå mycket slagkraftiga, 

förband på synnerligen kort tid, 

kommer att vara helt avgörande 

för vår förmåga att segra över 

en numerärt överlägsen fiende 

som har lyxen att kunna välja 

tid och rum för sina operationer. 

Underrättelser om var anfall kan 

genomföras är och har alltid varit 

ett av chefens viktigaste underrättelsebehov. 

Var fienden finns, 

eller var han inte finns samt hans 

förmågor och stridsvärde är avgörande 

för vår operationsplanering. 

Livregementets husarer levererar 

exakt den typ av förband 

som borde vara efterfrågade och 

jag var naturligtvis inte sen att 

gång på gång påpeka detta faktum. 

Att dessa kostnadseffektiva 

förband dessutom är utmärkta 

för snart sagt alla typer av internationella 

insatser borde få politiker 

från höger till vänster att 

jubla av glädje, och att sådana 

soldater skall kallas jägare är en 

självklarhet. 

Genom min nuvarande befattning 

på Insatsstabens Underrättelse- 

och säkerhetsavdelning får 

jag dessutom oroväckande insikter 

om utvecklingen i vårt närområde. 

det gör att jag så smått 

börjar bli orolig för att vi faktiskt 

kan komma att behöva utnyttja 

de förmågor och förband vi producerar... 

bröder och Systrar. Mina nyårsbudskap 

till er alla är att ni skall 

hålla fast vid målet att vara Sveriges 

främsta soldater, ni skall hålla 

fast vid den goda livhusarandan, 

ni skall uppträda rörligt och aktivt 

och överraska motståndaren, 

ni skall handla offensivt och framförallt 

– aldrig sluta kämpa… 

pERGITE 

M bratt 

Livhusar, överstelöjtnant och ställföreträdande 

chef för Insatsstabens Underrättelse- 

och säkerhetsavdelning.

HAR JAG dET SOM KRÄVS? 

”Från och med nu, är allting i era liv alltid bråttom.”; 

så lät det vid den första uppställningen 

inför plutonchefen under GMU:s första dag. 

Idag, 9 månader senare, ska jag försöka sammanfatta 

min tid som provanställd soldat vid 

Livregementets Husarer, vid den 32:a Underättelsebataljonen. 

När jag efter GMU:n skulle påbörja min 

anställning var känslorna präglade av både 

glädje och nervositet. För visst var det skönt 

att äntligen ha lyckats klara sig igenom rekryttiden 

och äntligen få börja 

” 

kan jag med lätthet säga inget varit 

så personligt utvecklande som mitt 

senaste år och inte minst kamratskapet är 

oslagbart. 

kalla sig Livhusar, något man sett fram emot 

under en tid som ibland känts lång som en 

evighet. Samtidigt kunde man vara ganska 

säker på att det från och med nu gällde att 

visa både framfötterna och att visa prov på 

en duglighet långt mer än under GMU. den 

TEXT: fILIP LOfTÅS FOTO: RONNIE HAMMAR, PER INGEMARSON 

sannolikt bekanta frasen ”har jag det som 

krävs?”, var en tanke som gick igenom mitt 

huvud både en och två gånger inför provanställningen. 

Mycket förändringar blev det jämfört med 

GMU:n. Allting var inte längre alltid bråttom, 

(fast ändå för det mesta), saker fick lite mer tid 

att falla på plats. Utbildningen gick ifrån att 

vara väldigt generell, till att bli mer nischad 

mot det vi senare skulle jobba med. jag och 

mina kamrater fick, egentligen för första 

gången, en ordentlig inblick i det som skall 

vara vår arbetsuppgift 

en ganska lång tid 

framöver, en röd tråd 

började tas vid. Nu, 

efter ett tag är jag för 

min del ensidigt positivt 

överraskad över 

hur otroligt givande 

och roligt detta jobb kan vara när man väl 

har börjat förstå sin uppgift i ett litet större 

perspektiv, något som kommer mer och mer 

med tiden tror jag. 

det jag reagerat mest över är skillnaden 

i bemötandet från befäl, de allra flesta visar 

klart och tydligt att vi från och med nu är kollegor 

som skall kunna arbeta ihop i vått och 

torrt, något som har gjort att jag trivts mer 

och mer för varje vecka som gått. 

Till dig som kan tänkas läsa detta, och som 

funderar på att söka ett jobb inom Försvarsmakten 

kan jag bara säga att du inte förlorar 

någonting på att söka GMU. Efter studier på 

både gymnasium, högskola och universitet 

kan jag med lätthet säga att inget varit så 

personligt utvecklande som mitt senaste år 

och inte minst kamratskapet är oslagbart. 

Att vara en del av Sveriges försvar är något 

att vara stolt över, och trots att inte allting 

fungerar helt perfekt ännu med yrkesförsvaret 

(vissa saker måste få tid att falla på plats) 

tror jag fullt ut att detta är något att satsa på, 

trots blodet, svetten och tårarna. 



ATT byGGA EN 

fALLSKÄRMSJÄGARE 

TEXT: JOHAN PERSSON FOTO: föRSVARSMAKTEN

Efter att ha varit anställd som soldat på den luftburna bataljonen 

i nästan 5 år, så kände jag att jag ville utvecklas 

och pröva något nytt. Under min tid i Afghanistan (FS19) 

såg jag på en notis i matsalen där det stod att 323:e fallskärmsjägarkompaniet 

sökte soldater. 

Två av soldaterna i min grupp hade gjort sin 

grundutbildning på FjS så det var bara att fråga. 

båda rekommenderade mig stark att söka. 

den blivande ställföreträdande plutonchefen 

fanns turligt nog också på plats i Afghanistan 

så efter ytterligare frågor och samtal var beslutet 

taget och ansökan skickades in. 

Sågspån, svett och hårda landningar. Med 

välputsade kängor, motoroverall och stridsbälte 

304k skulle jag i två veckor lära mig 

hoppa fallskärm tillsammans med årets kadettkull 

från karlberg. 

den första veckan blev det (för)mycket tid 

i hopphallen samt hopptornet, där vi hade 

landningsträning, uthoppsträning och falldrill. 

Som de säger, repetition är kunskapens 

moder och tristessens gudfader. 

Efter att den första sågspånsveckan med 

mycken falldrill och uthopp från tornet var 

det dags för vecka två och mina första fallskärmshopp. 

Efter några helt underbara 

adrenalinkickar och en ömmande kropp så 

hade jag genomfört 4 stycken hopp med livet 

i behåll. Min gedigna kroppshydda visade 

sig nämligen ha egenskapen att som sista 

hoppare i hopplaget, alltid falla snabbast och 

landa först. Vad skulle fallhastigheten bli när 

ryggsäcken kom till, jag vågade knappt tänka 

på det. 

Trasiga hälar och ömmande axlar, Örnmarsch. 

dagen med stort d var kommen, 

örnmarschen med alla rykten väntade. Luftlandsättning 

på karamossen, efter ett dåligt 

uthopp med gedigen snodd som följd så 

lyckades 115kg jägare ta mark med full kraft, 

varav kronans kalsonger fylldes till bredden 

med väta och smuts. 

örnmarschen, 60km med fullpackad ryggsäck, 

stridväst, vapen, med alla dess ingående 

moment kunde börja. Självklart som 

skrivet i sten så visade karlsborg sin vackraste 

sida med ett gediget regnoväder. Efter 

ett tag insåg jag att hälarna höll på att trilla 

av samtidigt som skavet över axlarna gjorde 

mig påmind om att jag inte hade glömt kvar 

min ryggsäck på tidigare raster. Trots ömmande 

hälar och axlar var jag till slut fram- 

” 

Avoiding danger is no safer 

in the long run than 

outright exposure. Life is either a 

daring adventure, or nothing... 

me vid perstorp där vi fick någon timmas 

vila. (dock var jag övertygad om att de drev 

med oss då det mer kändes som 10 min.) Nu 

återstod mandomsprovet att springa 10 km 

orientering (utan hälar) på 60 minuter, med 

avslutande skjutprov. det gick! vi var i mål 

där alla klarade 24 timmar. 

Torrdräkt blir Våt dräkt 

Efter vinterutbildning i kiruna med utbildning 

till skoterförare väntade Vättern och det 

tredje elementet vatten, vi skulle lära oss ytsim. 

drillandet fick nu ytterligare en dimensi- 

on, av och på med simutrusting vid FjS gamla 

läger. Utrustningsdrillen följdes av patrulls i 

och uppgång ur vatten. kallsupar och nerpissad 

torrdräkt var ständigt återkommande och 

livet lekte som det alltid gör vid jägarborgen. 

ytsimsutbildningen avslutades givetvis med 

ännu ett härligt Örn prov, vi skulle simma 5 

km full utrustning. Efter många timmar i vattnet 

och någon liter urin i torrdräkten lyckades 

jag avsluta ytsimsprovet på 5h 25min. 

Annat som inte har tagits upp 

Understödsutbildning på kulsprutor granatgevär 

och andra vapen genomfördes med 

kustjägarna i berga och på Utö. det var bra 

utbildning och en eldfest för oss. komandot 

”Färdig pjäs” innebär numera 

för mig ”förändra landskapet” Året har 

också inneburit vakttjänst, skjutveckor, 

sjukhus praktik, foto/spanings utbildning, 

terrängutbildning med terrängfordon, 

hoppning med fallskärm 

80 samt ett antal vattenhopp. 

det har varit ett intensivt år med mycket 

utbildning och aktiviteter. jag hoppas att 

nästa år blir minst lika bra. Till alla jägare: Om 

vi inte ses på hjältarnas borg så hoppas jag vi 

ses på någon annan plats! 

”Avoiding danger is no safer in the long run 

than outright exposure. Life is either a daring 

adventure, or nothing...” 


ARkIVbILd 

ARkIVbILd

KARA KUSH 

öRNEN förbereds för start från Hammerhead på Marmals flygplats. Mats, frank och Tony väntar 

på att rulla upp farkosten på startrampen. Notera helikoptern som är i luften och Transal-transportplanet 

i bakgrunden. Lufttrafikmiljön på Marmal är hektisk. jämfört med vad vi är vana vid 

från UAV-flygningar i Sverige. detta accentuerar kraven på både piloter och tekniker, då teknikern 

vid start och landning är pilotens ”ögon” mot det omgivande luftrummet. 

örnen i Afghanistan 

TEXT: bJöRN cARLSSON FOTO: cOMbAT cAMERA, bJöRN cARLSSON 

Masar-e Sharif det är tidigt på morgonen, solen har ännu inte gått upp. dagens första bön 

ropas ut från minareterna i staden. Torsten, plutonchefen fick ordern för dagens uppdrag redan 

igår. big bass, piloten förberett flygningen, så när vi övriga kommer till briefing-rummet 

på CNL är allt klart för ordergivning. big bass går igenom vad som gäller för själva flygningen. 

Camilla, inhämtningsledaren förklarar vad underrättelseuppgiften går ut på. 

Allt är klart för start.

fAKTARUTA 

IEd: Improvised explosive device 

– Hemmagjord sprängladdning 

CNL: Camp Nordic Lights – den 

svensk-finska campen i MeS 

UAV: Unmanned Aerial Vehicle 

– Obemannad flygande farkost 

TUAV-system: Takiskt UAV-system 

inkluderande marksegment 

pRT MeS: provicial Reconstruction 

Team Masar-e Sharif – den organisation 

som bl.a. ansvarar för uppbyggnad 

och säkerhet i MeS-området. 

jTAC: joint Terminal Attack Controller 

(US) – den person som styr 

flygverksamhet m.m., t.ex. CAS (close 

air support) i ett markförbands 

område. Samma betydelse som FAC 

- Forward Air Controller (NATO). 

INTREp: Intelligence Report – Underrätteslerapport 

ISR: Intelligence, Surveillance and 

Reconnaisance - Underrättelse, 

övervakning och spaning. 

MeS: Mazar-e Sharif 


på Hammerhead, klargöringsplatsen på Marmal 

har det redan varit aktivitet i ett par timmar. det 

taktiska UAV-systemet 03, ÖRNEN eller Shadow 

200 b som tillverkaren kallar det, har klargjorts 

och Frank, Andreas och de övriga har nu farkosten 

på rampen med motorn igång. badger, den 

andre piloten är på plats i sin markstation och 

startar farkosten på utsatt tid. 

det är fortfarande mörkt så IR-kameran är 

den enda bildkällan just nu. Vi letar efter tecken 

på insurgenter (motståndare), även idag. Vita 

spökfigurer rör sig mot den mörka bakgrunden. 

– det där är afghanska bönder som tar ut sina 

fårhjordar till betet, säger Camilla. 

de afghanska bönderna följer inte klockan så 

mycket, mera solen. När det är mörkt sover de 

och när det är ljust arbetar de. Fälten täcks av 

regelbundna mönster, bevattningskanalerna. 

Vi befinner oss fysiskt på CNL men virtuellt 

är vi några mil väster om staden. Området är 

uppodlat och det finns förhållandevis mycket 

bebyggelse. byarna ligger relativt tätt. de fyrkantiga 

strukturer som är de muromgärdade 

afghanska gårdarna, på soldatjargong kallade 

compounds, syns tydligt. Att skilja vanliga bönder 

från insurgenter är ingen lek, men det är i 

det här området som insurgenterna opererar. 

– Ingrid, gå över till dagsljuskameran säger Camilla 

till sensoroperatören. 

Solen har gått upp och det bruna landskapet, 

interfolierat med gröna fläckar som är 

odlad mark, breder ut sig i kameran under farkosten. 

Man slås av att det är stor skillnad på 

vertikal och horisontell sikt. Igår, innan mörkrets 

inbrott, såg vi knappt bergen från marken 

på CNL på grund av allt dis. Idag när vi istället 

flyger över området är alla detaljer tydliga. det 

finns många vattendrag som går i trummor 

under vägarna – är det fler än jag som tänker 

förbindelseavbrott i form av trumsprängning? I 

det här fallet med IEd – hemmagjorda sprängladdningar. 

Quebec Lima, ett skyttekompani från pRT 

MeS har varit i området några dagar och under 

dagen skall kompaniet patrullera. Eventuellt 

genomförs även en sökoperation i ett compound. 

– Vi flyger över deras night location och ser om 

de är vakna, säger Camilla. 

big bass ropar upp Viking20, kompaniets jTAC 

för att kontrollera att luftrummet är fritt och gör 

sedan en överflygning. Vi ser hur människor rör 

sig bland fordonen på marken. 

– de lämnar nog snart, några har redan åkt, 

konstaterar hon efter en snabbtitt i IR-kameran. 

Efter ca 6 timmar är det dags för landning. personalen 

i bearbetningscontainern och i markstationen 

ser lite trötta ut och det är dags för 

lunch. det kostar på att hålla koncentrationen 

upp hela tiden under uppdraget. Men innan 

luch skall bilderna bearbetas, så att en INTREp 

kan lämnas till ISR-kompaniet. på Hammerhead 

återgår nu läget till full aktivitet. badger 

tar över farkosten och tar in den för landning 

på bana 06 Right. den sätter sig perfekt och 

kroken hakar i första bromsvajern. Frank, Tony, 

Andreas och Mats rullar in farkosten i tältet och 

börjar klargöra den inför nästa flygning. det är 

ca 35 grader varm, solen skiner från en molnfri 

himmel och dammet ligger tjockt i luften. ännu 

en dag i missionen.

fALKEN PÅ NyA UPPdRAG 

TEXT: ANdREAS LINdH FOTO: SUAV-GRUPPEN fS 19 

Ordergivningen är slutförd och 

de olika dUC går iväg åt olika håll 

för att göra de förberedelser som 

krävs inför nattens uppdrag. Själv 

går jag till vår grupperingsplats 

en bit bort där gruppen väntar. 

Falken ligger startklar på marken 

med nattkameran monterad och 

allt är förberett i markstationen. 

Vi sätter oss runt ett provisoriskt 

bord, gjort av pallkragar och en 

egensnickrad bordsskiva, och 

vecklar ut ett flygfoto över den 

aktuella terrängen. Nattens uppdrag 

går ut på att en enhet ur 

skyttekompaniet skall framrycka 

till fots för att lägga sig inom observationsavstånd 

från ett compound 

som tillhör en känd kriminell 

ledare i området och på så 

sätt störa dennas verksamhet så 

mycket som möjligt. detta för att 

skapa ett bättre säkerhetsläge 

för civilbefolkningen och eventuellt 

inhämta uppgifter som kan 

leda till ett gripande. då compoundet 

ligger mitt i en by innebär 

det att fotpatrullen kommer 

att ha mycket svårt att skaffa sig 

en lägesuppfattning dels under 

framryckningen och även när de 

ligger grupperade. det är en av 

anledningarna till att plutonchefen 

har bett om hjälp från SUAV 

gruppen med flygspaning under 

natten, detta i syfte att komplet- 

tera deras spaningen med vår 

nattkamera samt att bedriva 

force protection åt fotpatrullen 

under hela uppdragets längd. 

Samtidigt som jag pekar på fotot 

framför oss går jag igenom de 

tre faserna i vårt uppdrag. Inledningsvis 

skall vi spana längst den 

tänkta framryckningsvägen och 

förvarna om något verkar sticka 

ut från normalbilden. därefter 

skall vi spana mot samma objekt 

som fotpatrullen för att fastställa 

om det pågår aktivitet innanför 

murarna. Slutligen skall vi spana 

längs tillbakaryckningsvägen 

samt att varna om de blir förföljda. 

beredduppgift är att följa 

efter personer som försöker fly 

eller omgruppera från compoundet 

och rapportera till fotpatrullen 

vart de tar vägen. När jag lägger 

ner anteckningsblocket sitter 

gruppen tyst och studerar kartan 

en stund. Richard som ska flyga 

nattens uppdrag ställer några 

korta frågor och det hela avslutas 

med att vi går igenom vilka 

sambandsalternativ som gäller, 

vilka flygområden vi har och hur 

rotationer av piloter och operatörer 

skall ske om det drar ut på 

tiden. När allt är klart går operatören 

och förbereder utrustning 

för att snabbt kunna genomföra 

”turn-around” dvs. landning och 

batteribyte i farkosten, piloten 

sätter sig med markstationen i 

knät och börjar genomföra åtgärder 

före flygning. Själv går jag 

och byter några sista ord med 

plutonchefen som kommer att 

följa med under nattens patrull. 

Gruppens fjärde medlem gör något 

minst lika viktigt, börja koka 

vatten till kaffe, det kommer att 

bli en lång natt. 

det har nu hunnit bli mörkt ute 

och radion sprakar till, patrullen 

anmäler 5 minuter kvar tills 

framåt. piloten och operatören 

gör de kvarvarande åtgärderna 

innan start och som sista punkt 

krokar operatören fast farkosten 

i bungee-linan som används vid 

start och anmäler ”Ready” till 

piloten. Motorn går igång och 

med ett surrande ljud stiger Falken 

upp i nattens mörker. Snart 

varken syns eller hörs den längre. 

När patrullen gör framåt några 

minuter senare ligger vi redan 

en bit framför dem och spanar av 

terrängen. Allt verkar lugnt inatt 

och första delen av uppdraget 

flyter på utan några friktioner. 

När fotpatrullen lagt sig tillrätta i 

ett dike inte långt ifrån objektet 

påbörjar vi flygning runt compoundet 

och spaning innanför 

murarna. Några enstaka värmekällor 

syns, troligtvis djur och vi 

rapporterar detta till plutonchefen. 

Några kaffekoppar senare händer 

det något... En värmekälla, 

som vi tillsammans med fotpatrullen 

på marken kan bekräfta 

är en person, lämnar compoundet 

i rask takt och lyckas ganska 

så snart skaka av sig den del av 

styrkan på marken som skulle 

följa efter. 

Just denna natt blåser det lugna 

vindar på 200 meters höjd 

där Falken ligger och cirkulerar. 

piloten har inte några större 

svårigheter att följa efter personen 

som begett sig till ett annat 

compound längre bort. Efter ett 

par korta sändningsföljder över 

radion är soldaterna på marken 

snart på rätt spår igen och de 

närmar sig snabbt gränden där 

personen sprang in. 

”Försiktigt, det står en person 

runt knuten och vänter på er” 

rapporterar jag över radion… 

”Uppfattat” är allt jag får tillbaka. 

Resten? ja det är en annan historia 

som vi måste behålla för oss 

själva. 


FRySTORkAT 

den klassiska maten har sedan länge försvunnit från Försvarsmakten 

och Livregementets husarer under dagarna i fält. Idag gäller frystorkat. 

Fördelarna med frystorkat är flera. det är enkelt och går snabbt. 

är också effektivt rent energimässigt kontra vikten på förpackningarna. 

den stora nackdelen är priset per portion och allt skräp som bildas 

av förpackningarna. Här är lite tips, idéer och råd från kocken Mikael 

von Haugwitz 

PINNbRöd bLIR TAcObRöd 

TILL cHILI cORN cARNE 

Behov: Mjöl, bakpulver, vatten 

samt Bregott/olja. 

Ta en näve mjöl och släng ihop 

med vatten och ett uns bakpulver 

och knåda ihop till en fast 

substans i tex en påse. Med fördel 

kan du använda ditt matkärl, 

termos eller annat runt föremål 

för att kavla ut tunna ”bröd”. Stek 

i botten av din panna med bregott, 

olja eller liknande. Var försiktig 

så att du inte bränner brödet. 

Serveras med en ”hårdare” 

substans av chili corn carne (från 

dygnsportionspåsarna) som fyllning. 

KALOPS föR dAG 2 

Vill du laga denna rätt och äta den 

till lunch så måste du starta med 

förberedelserna vid frukost. 

Behov: Termos, kött (kalops), potatis, 

lök, morötter, ev. buljong, Bregott/olja 

eller annat som du har. 

Förberedelser (Görs med fördel i 

hemmet innan avfärd men inte ett 

måste). Lägg in Termosen i frysen 

dagen innan. Tärna potatis, kött 

och alla ingredienser du vill ha 

med. Med fördel skär du smått. 

peta in dem i den nu ”frysta” termosen. 

Termosen håller sig i ca 20 

timmar kylan. 

Morgon: Ta ur dina tärnande delar 

och stek upp i gryta. Använd vad 

du har för att smaksätta – buljong, 

salt och peppar, gärna lagerblad 

och kryddpeppar. Tillsätt lagom 

med vatten och låt koka upp. 

Häll allt i en varm Termos. Har du 

lagerblad och hela kryddor kan 

du stoppa in dem i en tepåse och 

dippa ner i Termosen under tillagningen, 

så kan du enkelt plocka 

ur den vid förtäring. Låt stå i allt 

från 3-6 timmar beroende på storleken 

på dina bitar. köttet tillagas 

när vattentemperaturen är över 

80 grader. Så det gäller att du har 

en bra Termos som håller värmen. 

Försvarsmaktens ”Thermos” gör 

detta i ca 4-6 timmar. Efter denna 

tid är det klart att äta. bon apeti. 

Hoppa över den frysta termosen 

om du vill äta det samma dag. 

fRUKOST bLIR EfTERRÄTT 

Behov: Frukosträtt, chokladpulver, 

vatten, vetemjöl, Bregott/olja. 

Ta en frukosträtt, frukten är godast, 

och blanda i lite, lite vatten, 

vetemjöl och chokladpulver. Gör 

”chokladbollar” av smeten (så det 

gäller att inte ha tagit för mycket 

vatten) och antingen plattar 

du ut dem tunt och steker med 

fördel i bregott eller äter du den 

som de är – runda och goda.

MIKAEL VON HAUGWITZ 

Mikael är född mellan Forsvik 

och Mölltorp där hans föräldrar 

lever kvar. Han började sin karriär 

på kavelbroskolan i Skövde. Efter 

examen började en krokig karriär 

som började på ett cateringföretag 

i Skövde, fortsatte tillbaka 

till hemorten karlsborg där 

delägarskap i hotell Wettern och 

brostugan väntade. När familjeföretaget 

i hemorter drog igen 

sin verksamhet för fyra år sedan 

såg Mikael sin chans att utforska 

det okända och lämnade tryggheten 

bakom sig och gav sig av 

för att frilansa i den vida världen. 

Ett äventyr som skulle komma 

att innefatta boenden i primitiva 

kollektiv i fjärran länder med 

nya upplevelser, möten med nya 

människor och en konstant utveckling 

i yrkeslivet. Resan har i 

skrivande stund delvis nått tillbaka 

till Skövde, där allt började. 

Idag arbetar han på restaurang 

Glädje, men som om det inte var 

nog så fortsätter han samtidigt 

att frilansa på olika restauranger 

i Göteborg som med åren har blivit 

något av hans andra hem. 

bor: Göteborg och Skövde. 

Motto i livet: Lev idag, i morgon 

kan det vara för sent! 

Motto som kock: Så länge du 

inte är HELT nöjd, så kommer du 

att fortsätta utvecklas! 

favoritrestaurang: Min egen, 

den dagen den finns... 

Vilken restaurang skulle du 

vilja besöka som du inte gjort: 

Noma i köpenhamn 

Matlagning för mig är en konst, 

ett hantverk. En resa som aldrig 

tar slut. det går inte att bli fullärd, 

ens på en livstid, så varje dag är 

en möjlighet att utvecklas om 

man är öppen för nya vinklar och 

idéer.

VÅGA SE IN I fRAMTIdEN 

EN bATALJONScHEfS 

TESTAMENTE 

Livhusaren har träffat överstelöjtnant 

Lars Henåker, 

nyligen avgången chef för 

32. Underrättelsebataljonen 

numera K 3:s man vid HKV 

ATS. chefskapet för bataljonen 

lämnade han i september 

över till övlt carl-Magnus 

(cM) Svensson. 


TEXT: LARS HENÅKER FOTO: RONNIE HAMMAR

Vad är det som kommer upp först 

om du skall sammanfatta din tid 

som chef för bataljonen? 

– jag har haft fyra fantastiska och 

lärorika år i karlsborg. jag har fått 

vara med om att bygga upp en av 

Sveriges bästa bataljoner genom 

att direkt påverka bataljonens organisationen, 

olika uppdrag och 

på vilket sätt min personal skulle 

användas mest effektivt. jag skulle 

kunna berätta en lång historia 

över allt vi har gjort under dessa 

fyra år, allt ifrån insatsen i kosovo, 

beredskapen i NbG08 och NbG11, 

förnyad insats i Afghanistan till de 

sista värnpliktskullarna och olika 

övningar. det skulle nog kunna 

fylla hela Livhusaren. 

Om du här skulle försöka sammanfatta 

dina tankar i ett testamente, 

vad vill du då lyfta fram? 

– det får nog i så fall ske i form av 

ett antal Maximer, det vill säga vad 

vi till vardags kallar visdomsord. 

Vad är då ditt viktigaste budskap 

eller som du säger Maximer 

som du vill förmedla, lämna efter 

dig? 

– de tyngsta inhämtningsdisciplinerna 

som bataljonen har och 

kommer att utveckla i framtiden är 

underrättelseledning, bildinhämtning 

(IMINT) och personbaserad 

inhämtning (HUMINT). 

dessa tre pelare bygger bataljonens 

framtid. Ledningen av 

underrättelseförbandet är överordnat 

övriga discipliner och bör 

ha högsta prioritet att utvecklas 

ytterligare. Samarbete med andra 

förband vad avser signalunderrättelsehämtning 

(SIGINT). dessa tre 

(SIGINT, HUMINT, IMINT) inhämtningsdiscipliner 

bör alltid kunna 

ledas av en underrättelseledning 

ur bataljonen för att fusionera och 

skapa optimalt underlag. bataljonen 

är redan i dag till del i ovan 

beskrivna situation och bör fortsatt 

utveckla egen förmåga till att 

leda dessa discipliner. de naturliga 

formerna detta kommer att ta är i 

tillfälligt sammansatta förband så 

som ISR TF och ISTAR TF. Förmåga 

till personbaserad inhämtning skall 

viktas mot förmåga till bildinhämtning 

och skapa en balans. I dag 

ligger för mycket av bataljonens 

fokus på bildinhämtning. 

Hur ser du på de närmaste åren 

för 32. Underrättelsebataljon? 

– 32.underrättelsebataljon kommer 

att finnas som ett efterfrågat 

och välrenommerat förband även i 

framtiden. behovet av kvalificerad 

underrättelseinhämtning, bearbetning, 

delgivning och underrättelse-planering 

kommer att öka 

internationellt och nationellt. Fokus 

kommer att under de närmsta 

åren vridas mot våra nationellt behov. 

det nationella försvaret är och 

förblir den viktigaste uppgiften för 

Försvarsmakten och det kommer 

påverka utvecklingen av 32.underrättelsebataljonen. 

Vad är det mer som behöver utvecklas 

de kommande åren om 

du får råda? 

– Nästa framtida utvecklingsområde 

inom bataljonen måste bli 

taktik och operationskonst. Vi har 

allt för länge byggt upp enskilda 

förmågor som var och en sig fungerar 

men måste börja fungera fullt 

ut i ett system av system för att 

få full operativ effekt. det är helt 

avgörande att de olika funktioner 

som finns i en funktionsbataljon 

så som en underrättelsebataljon 

leds i en klar och tydlig operativ 

riktning. det påverkar moralen, 

utvecklingen, utbildningen och organisationen 

av förbandet. det är 

minst lika viktigt att den operativa 

och taktiska förmågan som finns 

och kommer att utvecklas är känd 

av bataljonens personal. När den är 

det bygger nästa viktiga framtida 

grundsten på lojalitet. 

– Vad har varit svårast med utvecklingen 

av underrättelsebataljonen 

under din chefstid? 

- det har nog varit att få ihop, gifta 

ihop de olika delarna i bataljonen, 

som fallskärmsjägare, UAV-delarna 

samt de gamla delarna ur 

divisionsunderrättelsebataljonen 

till en enhet med samma mål. Om 

bataljonen skall fungera och utvecklas 

i rätt riktning måste samtlig 

personal samt stödet från regementet 

vara lojala mot chefen för 

32.underrättelsebataljonens vilja. 

Om vi inte är det kommer bataljonens 

olika ”kroppsdelar” spridas 

ut i övriga Försvarsmakten och 

därigenom tappar bataljonen sin 

slagkraft. Valet i framtiden är enkelt, 

personalen i förbandet måste 

känna förtroende för chefens vilja 

och förstå taktiken och operationskonsten 

vad avser sin egna funktionsbataljon 

för att kunna fungera 

och leva i uppdragstaktikens anda, 

vilket vår doktrin tydligt visar på. 

Om jag skulle likna det vid människokroppen 

så måste kroppen 

hänga ihop för att fungera. Armen 

kan inte säga till kroppen att den 

inte vill vara en del i den utan vara 

för sig själv, benet kan inte heller 

” 

Det är helt avgörande att de olika 

funktioner som finns i en funktionsbataljon 

så som en underrättelsebataljon leds i 

en klar och tydlig operativ riktning. 

säga att det inte vill vara en del i 

kroppen utan gå åt sitt egna håll, 

hur skulle då kroppen fungera? 

Är det några mer saker du vill 

lyfta fram? 

– Förmåga till ytövervakning, rörlig 

och fast, dold och öppen spaning 

är också i framtiden helt avgörande 

för att kunna inhämta underlag 

med olika källor. Underrättelseskvadronerna 

och fallskärmsjägarkompaniet 

är de främsta i Sverige 

idag vad avser inhämtning under 

längre tid. denna egenskap skall 

bibehållas och utvecklas ytterligare 

bland annat med förnyad teknik. 

Lång uthållighet i en miljö med 

förhöjd hotbild är den som grupper 

och patruller uppträder i även 

i framtiden. det innebär fortsatta 

krav på en mycket hög psykisk och 

fysik nivå vilket är idag ett av bataljonens 

särdrag. 

Förmåga till att fälla ett kompani 

med fallskärm innebär utökad förmåga 

till inhämtning och utgör ett 

hot mot en fiende vars larm- och 

övervakningskedjor kan passeras. 

Förmågan till att genomföra och 

upprätta tillfälliga landningsbanor, 

framskjutna baser samt sjukvård 

och underhåll är och förblir exklusiva 

resurser och ger bataljonen ytterligare 

en särart att förvalta. 

framtida teknikutveckling är 

en viktig del i bataljonens utveckling. 

Områden som bataljonen bör 

fortsätta utveckla är bildsensorer, 

UAV, o-platstjänst, personbaserad 

inhämtning, fusionering av information. 

Teknik som bör läggas till 

är radarsensorer, teknik för akustisk 

inhämtning, obemannade sensorer, 

personlig utrustning för soldater 

på o-plats. 

Vad blir ditt sista och viktigaste 

budskap till dina efterträdare? 

– personalen är och förblir den 

viktigaste delen i förbandet. personalen 

bör utvecklas och utbildas i 

riktningar utstakade av bataljonen 

och för bataljonens behov. det är 

viktigt att utveckla utbildnings- 

och kursverksamheten så att det 

blir en årlig rutin. Vissa kurser finns 

redan i dag vid regementet och 

bataljonen och kommer bedömt 

att utökas. Här är samarbetet med 

FM UndSäkC en av de viktigaste 

framgångsfaktorerna. Fortsätt utveckla 

ett klarsynt samarbete där 

kurser och övningar är de främsta 

medlen. Vad handlar underrättelsetjänst 

om då? jag har vid några 

tillfällen gjort det enkelt genom att 

förklara det som konsten att kunna 

hantera hemligheter. Underrättelsetjänsten 

är abstrakt till sin natur. 

Att hantera hemligheter är en viktig 

del i bataljonens huvudtjänst. 

bataljonens informationsläge och 

delgivning är grunder för hur högre 

chef fattar sina beslut. För att 

uppnå överraskning måste högre 

chefs syfte och agerande vara dolt 

så länge som möjligt samt att fiendens 

avsikter och möjligheter är 

avslöjade. 

32. underrättelsebataljonen är 

en funktionsbataljon, till för att ge 

underrättelser, med hög riktighet i 

sig och i rätt tid för att högre chef 

skall kunna fatta kloka beslut. 

bataljonens framtid är ljus. Tappa 

inte bort ljuset genom att dra åt 

olika håll, då går det fort utför och 

mörkret faller. Fokusera på huvuduppgiften 

och er särart, underrättelsetjänst. 

Ansvaret att se in i 

framtiden är givet 32.underrättelsebataljonen, 

våga se in i den. 


Lt Steve fogderud 

0505-45 12 21 

070-217 99 46 

steve.fogderud@mil.se 


HELA fAMILJEN GöR 

Så tror jag att många som har en 

partner i utlandsstyrkan skulle 

kunna börja en dagboksanteckning 

med. dessa tankar har nu 

Försvarsmakten tagit till sig och 

tar nu ett stödjande ansvar även 

för de anhöriga som är hemma 

när våra soldater åker utomlands. 

detta har våra politiker bestämt 

att vi i försvarsmakten har skyldighet 

att göra om vi har valt att 

vara soldater. Vi (Försvarsmakten) 

börjar lära oss läxan att vi måste 

på ett bra och naturligt sätt hjälpa 

våra soldaters anhöriga i det 

vardagliga livet när soldaten är 

utomlands med t.ex. utbildning 

och stöd. 

jag Steve Fogderud som anhörigsamordnare 

på k 3 klarar förstås 

inte av detta själv utan måste få 

hjälp med detta jobb som är nytt 

och spännande och roligt men 

kan även vara tungt, därför har 

Försvarsmakten skrivit kontrakt 

med ett par organisationer som 

hjälper oss med vårat stöd till anhöriga 

som är i utlandsstyrkan. 

de organisationer som vi har 

kontrakt med är Soldathemsförbundet 

och Invidzonen detta är 

två ideella föreningar som kompletterar 

varandra bra och finns 

spridda runt om i Sverige med 

sitt nätverk. 

Här på K 3 så har vi tillsammans 

med soldathemsförbundet ordnat 

kurser för par i samtalsteknik 

- så kallade preppkurser. det kan 

vara svårt ibland att förstå varandra 

och då är en sådan preppkurs 

i förebyggande syfte bra att 

gå/genomföra. Vi har genomfört 

UTLANdSTJÄNST! 

Vad hjälper K 3 Er med 

TEXT: STEVE fOGdERUd 

Min partner gör utlandstjänst och jag är kvar hemma med barn, hus och 

andra vardagliga sysslor och har då ingen att prata och dela vardags 

livet med. 

föredrag om familje ekonomi, 

juridik, och försäkringar. det har 

varit föredrag om hur barn regerar 

och mår när ena föräldern 

är borta under en längre tid och 

hur man själv kan må. Vi har även 

diskuterat och informerat om ett 

klokt säkerhetstänk på nätet och 

med mobilen när vi pratar eller 

skriver till våra kära. 

Under dessa träffar har det 

bildats ett nätverk och en ”tjejklubb” 

som jobbar mycket aktivt 

med olika aktiviteter. de genomför 

olika temakvällar, de har fixat 

en barnpassningspool. Soldathemmet 

har sina dörrar öppna 

även för lite större barn som vill 

komma dit och fika på tisdags 

kvällar eller kanske till och med få 

läx hjälp. Vi (k3) kan även hjälpa 

till med att du kan få träffa någon 

att prata med om det känns 

tungt. dessa aktiviteter sker inte 

bara i karlsborg utan det finns 

soldathem och invidzonen runt 

om i Sverige som anpassar aktiviteterna 

efter deras lokala önske 

mål. 

Ibland förstår inte omgivningen 

(kamrater, anhöriga, skola osv) 

varför och vad soldaten gör därför 

har vi även informerat skolan 

om vad utlandstjänst innebär. 

detta är bara några axplock vad 

vi tillsammans kan göra under 

tiden våra soldater är på jobb 

utomlands. du kanske har några 

bra idéer på gemensamma aktiviteter 

som gör att vi kan knyta 

nya spännande vänner till oss så 

vi får ett rikare liv, hör av dig alla 

är välkomna och vi behöver dIG. 

Vi har också vårat normala liv 

som är viktigt att vi underhåller 

och sköter med rutiner, jobb och 

vänner under tiden som våra soldater 

är på utlandsjobb. 

Jag, Steve, är till för att samordna 

ert stöd om ni känner att ni 

behöver det, bättre att ringa mej 

en gång för mycket än att vänta 

och tro att det fixar sej. Nu är det 

så att jag inte kommer hem till er 

för att laga ”pannan” men jag kan 

kanske ge tips var och hur ni ska 

gå till väga. Önskar er en bra tid 

och vet att ni kommer starkare 

och klokare ut i andra änden av 

er soldats mission. 

fAKTA 

ANHöRIGSAM. 

KARLSbORG 

Samarbets partner: 

www.soldathem.org 

www.invidzonen.se 

www.fredsbaskrarna.se 

Militära kamratföreningar 

exempel på aktiviteter: 

julpyssel 

Tacokväll 

pajkväll 

Tjejkvällar med olika teman 

Möjlighet till middagsalternativ 

på soldathemmet 

barnpassning 

osv... 

Vi har givetvis tystnadsplikt!


Sara Eklund, 26 år från Örebro, har en drivkraft och ett engagemang som tagit henne 

långt, både i den civila och militära karriären. just nu befinner sig Sara i kosovo på internationellt 

uppdrag via FN där hon deltar i Sveriges 24:e kontingent i kosovo. 


EN TJEJ 

MEd MASSOR AV 

ENERGI, VILJA OcH 

ENGAGEMANG 

TEXT: MARIE WILHELMSSON FOTO: föRSVARSMAKTEN

Satellittelefon kan 

komma till användning 

Sara är uppvuxen i Stockholm, 

men flyttade till Örebro 2006 för 

att plugga till idrotts- och mattelärare 

vid universitetet. Hon tog 

lärarexamen nu i våras och har 

de senaste åren genomfört sina 

studier parallellt med en hel del 

annat arbete och en fullspäckad 

fritidssysselsättning 

Många strängar på sin lyra 

Sara driver sedan 2008 eget företag, 

tonvikten ligger inom turism 

men företaget har även två andra 

ben då hon är utbildad massör 

och frilansar som fotograf. det är 

vitt skilda saker hon arbetat med 

men Sara gillar båda variationen 

och en fullbokad kalender. 

– det är så skönt med de kontrasterna. 

Ena dagen kan jag vakna 

upp i en hängmatta intill skjutfältet. 

den andra dagen sitter jag i 

ett möte i förd kavaj. jag vill inte 

ha ett jobb där jag gör samma sak 

hela tiden. 

Hemvärnet 

Utöver lärarstudier och det egna 

företaget så har Sara ett stort engagemang 

i Hemvärnet. Sara är 

både Stf plutonchef i ett insatskompani 

och ungdomsledare i 

Sannaheds hemvärnsbataljon där 

hon är instruktör för ungdomar 

mellan 15-20 år. det innebär att 

hon året runt ägnar många helger 

och kvällar till den militära 

verksamheten och hon gör det 

med stor drivkraft och stort engagemang. 

Militära intresset växte fram 

Intresset för det militära föddes 

under värnplikten som hon gjorde 

i boden 2005. 

Värnplikten gav blodad tand och 

några år senare kände Sara att 

hon ville satsa vidare inom det 

militära och för tre år sedan gick 

hon därför med i Hemvärnet. 

Hemvärnet har vid sidan av de 

rent militära uppdragen även till 

uppgift att hjälpa till med insatser 

i samhället, vid exempelvis skogsbränder 

och räddningsarbeten. 

det är det som Sara uppskattar, 

bredden och variationen av uppgifter. 

– Hemvärnet har verkligen blivit 

den stora grejen för mig säger 

hon spontant. 

Ledarskap är ett stort intresse hos 

Sara och hon uppskattar struktur 

och klara direktiv som det militära 

livet präglas av. 

– jag tycker att ledarskap är intressant 

och betydelsefullt. Framför 

allt att motivera andra människor. 

Att leda andra på ett bra sätt 

handlar om mod, menar Sara. 

– Att man vågar vara ledare och 

visar att man är chef. Att man vågar 

ta de beslut som behövs och 

att man lyssnar på var och en av 

individerna. jag gillar ordning 

och reda och uppskattar de klara 

besked som ges i det militära förtydligar 

hon. 

Att driva ett bra ledarskap kräver 

anpassning och kompetens. 

Skillnaderna på att manövrera en 

insatspluton mot givna mål gentemot 

att på ett säkert och bra 

sätt utbilda och få ungdomar att 

växa som individer skiljer sig på 

flera sätt. 

Och ett kvitto på att Sara och de 

andra ungdomsledarna är på rätt 

spår framgick tydligt på 2011 års 

upplaga av Rikshemvärnschefens 

ungdomstävling vid Hemvärnets 

stridsskola i somras. Ungdomar 

från hela landet tävlade i en rad 

olika grenar och det lag som Sara 

var lagledare för presterade mycket 

bra och tilldelades vandringspokalen 

Rikshemvärnschefens 

vandringspris – bästa flicklag. 

Hemvärnet idag är någonting 

helt annat än det var förr i tiden. 

Tyvärr finns det fortfarande, på 

många håll, en felaktig och gammalmodig 

bild av hemvärnets 

både vad det gäller kapacitet, 

stridsförmåga och utrustning. 

Vad tror du överlag är det mest 

felaktiga bild som förekommer 

om Hemvärnet? 

– det är nog utan tvekan bilden 

av den gamla traditionella hemvärnsmannen. 

jag får ofta frågan 

om jag ska ut i helgen och fika 

med gubbarna i skogen säger 

Sara. 

– jag vet inte vad som är värst, 

att civila utanför organisationen 

har denna syn eller att man t.o.m. 

träffar på försvarsmakts anställda 

som har denna syn. jag har en 

väldig respekt för hemvärnssoldaten. 

– Om jag ska generalisera så är 

det en soldat som har en otroligt 

stor motivation, en vilja att lära 

sig, en inställning om att läget 

tydligt kan vara på eller av. Och 

inte minst så är det ett socialt forum 

som motiverar soldaterna att 

komma till övningarna trots att 

det kan gå månader mellan tillfällena 

vi ses emellanåt. 

En annan verklighet 

I oktober 2011 gav sig Sara och 

de andra i Sveriges 24:e kontingent 

iväg till pristina i kosovo. Inför 

uppdraget var Sara fylld med 

tillförsikt och hopp om att få vara 

med och bidra och tillsammans 

med sina kamrater i kontingenten 

få hjälpa till. 

– Man har utbildats till mycket i 

värnplikten. Någonstans vill man 

prova sina kunskaper skarpt, få 

användning för dem. jag hoppas 


att jag kan få bidra till att göra 

skillnad på den här platsen, säger 

Sara. 

Att hjälpa till i ett annat land som 

härjats av krig och konflikter ser 

Sara som ett sätt att dela med sig 

av tryggheten i Sverige. 

– I Sverige lever vi i en trygg tillvaro. 

Samhället är bra uppbyggt. 

jag känner mig tacksam och nöjd 

med det jag har, och jag är beredd 

att ge någonting i en annan 

del av världen. 

Intensivt tempo och umgänge 

Tiden på plats i kosovo beskriver 

hon som intensiv. dagarna 

är långa och intensiva och det 

är mycket att sätta sig in i och 

många arbetsuppgifter att utföra. 

Sara ingår i ett Liasion monitoring 

team (LMT) där de har till uppgift 

att samverka och monitorera hela 

pristina kommun. Ett uppdrag 

med stort ansvar då det i huvudstaden 

finns flera viktiga enheter 

som kosovos struktur bygger på. 

Som samverkansassistent har 

Sara ett brett spektra med arbetsuppgifter 

och det präglas av en 

mängd möten. Alltifrån spontana 

möten med människor på landsbygden 

till bokade möten med 

personen på högre positioner i 

samhället. 

– Vi pratade här om kvällen om 

hur många arbetstimmar vi läg- 


Matlagning över 

öppen eld 

ger ner här jämfört med våra 

arbeten hemma. det går inte att 

jämföra. det är en helt annan 

verklighet här. det är svårt att inte 

bli engagerad i sina arbetsuppgifter 

berättar Sara. 

Återkommande uppdrag 

Teamet besöker regelbundet 

bland annat polis, skola, religiösa 

ledare, sjukhus och biståndsorganisationer. 

LMT har till uppgift 

att vara de yttersta känselspröten 

i samhället för att tidigt kunna få 

indikationer på om läget håller 

på att ändras. ”To feel the pulse 

of kosovo” står det på de stora 

reklamtavlorna i staden där ett 

Italiensk LMT figurerar. 

Tillsammans med en officer ansvarar 

Sara för områdets utbildning 

och framtida generationen. 

de besöker skolor i hela pristina 

kommun som även täcker stora 

delar av landsbygden. de träffar 

bl.a. studenter, rektorer, barn och 

andra viktiga personer i sitt upptagningsområde. 

Universitetet i 

centrala pristina är även ett stort 

upptagningsområde då det är 

kosovos största och mest centrala 

lärosäte. 

– För mig är detta ett ypperligt 

område att täcka upp med tanke 

på den lärarutbildning jag har 

bakom mig och de år som jag 

spenderat på universitetet som 

student. 

Vilka uppgifter upplever du 

som tuffast? 

– Tuffast är att kFOR inte har någon 

CIMIC-verksamhet (ge bort 

saker, materiel, mat). Många vi 

möter har stora behov och brister 

och det kan kännas frustrerande 

att inte kunna ge något mer konkret 

till dem. 

– Samtidigt är det viktigt att tänka 

steget längre. Skulle vi ge kläder 

och skor så skulle de lokala handlarna 

gå i konkurs. det kan låta 

konstigt men det är med välvilja 

vi inte delar ut saker. Samtidigt 

skulle jag ha med mig minnet 

av den glada familjen som får en 

säck potatis men det skulle tyvärr 

bara hjälpa familjen för stunden. 

Vad säger dina anhöriga om att 

du tjänstgör i Kosovo? 

– Man måste ju själv förstå att det 

värsta möjliga kan hända. det är 

något man övar inför innan. Man 

kan inte mörka för anhöriga, säger 

Sara, som inte känner sig rädd. 

Vad händer i framtiden, efter 

fN-tjänstgöringen? 

– planen är att söka lärarjobb och 

fortsatt engagemang i Hemvärnet. 

Hemvärnet har ju blivit som 

en karriär för mig. Hur jag började 

som soldat och idag går som Stf 

plutC. det är helt olika saker som 

motiverar mig från det att jag 

I huvudstaden är det alltid 

något på gång, Här monitorerar 

vi en basketmatch och samtalar med 

både polis och publik 

började i Hemvärnet till vad som 

motiverar mig idag. 

Sara funderar även på andra uppdrag 

i Försvarsmakten då hon 

gärna vill fortsätta att utveckla 

sina kunskaper och förmågor 

samtidigt som intresset för att 

göra fler insatser är stort. Hon är 

mycket målmedveten och strävar 

alltid efter att förbättra och nå än 

bättre resultat. Så vilken riktning 

den militära karriären tar är inte 

spikat, men att det blir en fortsatt 

karriär, i någon form, inom det 

militära råder det inget tvivel angående. 

– Om jag skulle få chansen att testa 

andra uppdrag inom Försvarsmakten 

så kommer jag absolut 

att komma tillbaka till Hemvärnet 

i sådana fall. jag trivs så fantastiskt 

bra där och det är så mycket 

som motiverar mig där och jag vill 

gärna både fortsätta att utvecklas 

personligen och även delge till 

andra av den kunskap och erfarenhet 

jag har förvärvat genom 

åren avrundar Sara direkt från 

kosovo.

KAMRATföRENINGEN 

Redaktör: Jens Ramhöj 

Under 2011 har föreningen letts av: 

Ordförande - Uno bohman 

Vice ordförande - Roland johansson 

Sekreterare - jens Ramhöj 

kassör - johan Thorp 

Samt ledamöterna Rick johansson, Assar Lidén, Sven 

Oscarsson, Stefan petterzon och Eric Wigholm. 

Redaktören Jens Ramhöj för Kamratföreningen räkning förbehåller 

sig rätten att fritt utnyttja insänt material. Ett stort tack till alla 

som medverkat i detta nummer. Bildrättigheterna tillhör Försvarsmakten 

alternativt Kamratföreningen med dess medlemmar. 

Foto: Jens Ramhöj eller annan medlem i kamratföreningen eller 

Försvarsmakten om inte annat angivs.


KAMRATföRENINGENS 

ORdföRANdE HAR ORdET! 

Många städer hade anmält intresse 

som förläggningsort för 

det anrika regementet t.ex. 

Skara, Lidköping, Göteborg och 

naturligtvis Örebro. Skaraborgs 

regemente flyttade från Axevalla 

hed till Skövde 1913. 

Många av dessa vackra kasernbyggnader 

har nu fått helt andra 

uppgifter. Ingen eller få har dock 

hotats av rivning. de påminner 

om de hundra år då alla svenska 

män skulle utbildas för att därefter 

placeras i våra krigsförband. 

den allmänna värnplikten bara 

försvann utan någon större debatt. 

Märkligt tycker många, däribland 

jag. Nu anställs soldater. 

Enligt uppgifter i media vill de 

anställda soldaterna inte bo i de 

kaserner som är aktuella. de önskar 

en ny typ av gruppbostäder 

utanför kasernområdet till lägre 

kostnad. Ett soldattorp?! 

Jag har förmånen att träffa 

många människor i samband 

med att jag är guide för olika 

bussresor och kåserar ute i bygderna. 

Ofta träffar jag gamla livhusarer. 

Alla minns med tillfredsställelse 

utbildningen och tiden 

vid vårt regemente. Många historier 

får jag höra och flera av de 

berättande husarerna blir senare 

medlemmar i kamratföreningen. 

För drygt hundra år sedan byggdes kaserner över hela landet då Sverige från 

1901 hade infört allmän värnplikt. Livhusarernas kasern i Skövde var klar för 

inflyttning redan 1905. 

Jag känner mig lite stolt över 

att ha varit en del av värnpliktsutbildningen 

vid k 3! Med glädje 

minns jag ett stort antal repetitions- 

och befälsövningar med 

krigsförbanden runt omkring 

i landet. jag minns hur väl jag 

tyckte det fungerade i denna 

värnpliktsarmé. positiva och 

TEXT: UNO bOHMAN 

glada minnen som delas med 

många. 

Vår kamratförening och dess 

sammankomster ger goda möjligheter 

att återuppliva ”livhusarminnen” 

och dessutom bjuds på 

nya upplevelser. 

Tidningen ´Livhusaren´ knyter 

samman alla medlemmar landet 

runt på ett bra men också nödvändigt 

sätt. dock förbrukar tidningen 

ca. 2/3 av de årliga medlemsavgifterna. 

Mot bakgrund av 

detta ser jag gärna att de medlemmar 

som känner sig ”stadda 

vid kassa” stödjer utgivandet av 

´Livhusaren´ med en större eller 

mindre ”gåva” (pG 9 72 59-6). 

Kamratföreningens styrelse 

hoppas att verksamhet och programpunkter 

även i fortsättningen 

lockar många medlemmar att 

deltaga. Med glädje konstaterar 

vi att vid varje tillfälle de senaste 

åren, dyker det alltid upp ett eller 

flera nya ansikten. de har tagit 

sig i ”livhusarkragen” och äntligen 

kommit iväg! detta uppskattar 

vi! 

Så det är bara att ta nya tag! 

Fånga upp de kamrater från din 

tid på k 3 som ännu inte är medlemmar. 

Tiden är nu fylld av förändringar 

men ”en gång livhusar- 

alltid livhusar”!

AKTIVITETER UNdER 

VERKSAMHETSÅRET 

Verksamhetsåret 2011 inleddes redan på regementets högtidsdag 

2010 i samband med kamratförenings traditionsenliga 

Högtidsmiddag och Årsmöte. 

Åter samlades ett glädjande stort 

antal medlemmar för att genomföra 

högtidsmiddag och årsmöte. 

Enda noterbara avvikelsen var att 

ordföranden, Uno bohman, tyvärr 

inte kunde närvara varför middag 

och årsmöte kom att ledas av vice 

ordförande, Roland johansson, och 

detta med den äran. 

från kl 16 på torsdagen började 

medlemmarna från när och 

fjärran, inalles 40, att anlända 

till förläggningen i slutvärnet 

inkvartering. 

Efter upprop i korridoren 

och välkomsthälsning med 

programpresentation av 

vice ordförande bjöds det på 

sedvanlig uppskattad konsert 

i Fästningskyrkan av Marinens 

musikkår från karlskrona med en 

lätt internationell knytning till 

kommande julfirande. därefter var 

det samling på mässen varunder 

”personalstyrkan” steg till 50 

medlemmar. 

Välkomna till bords! När chefen 

k 3, öv Anders Löfberg, anlänt 

hälsade Roland ”sekundchefen” 

och övriga välkomna. ”konungens 

TEXT: JOHAN TORP 

skål” utbringades och därpå sjöngs 

”kungssången” varefter sällskapet 

gick till bords. 

Efter att middagen var avnjuten 

samlades vi åter i ”salongerna”. 

I Unos frånvaro blev det inget 

”organiserat program” utan de 

närvarande roade sig själva med 

stor framgång av sorlet att döma. 

Vid tjugotretiden omgrupperade 

de medlemmar som önskade 

fortsätta samvaron till 3:e 

våningen och ”pub bielke” och ”de 

gamle” drog sig till förläggningen. 

När ”bielkebesökarna” kom till 

förläggningen kunde de dock 

konstatera att ”de gamle” inte hade 

gått i förväg för att sova. 

fredagen startade med revelj 

och därpå frukost i förläggningen. 

Sedan samling utanför ”Västra 

befäl” kl 0700 för att för att hälsa 

regementet då det inmarscherade 

från sin morgonuppställning på 

”Heden”. 

I väntan på detta blåste ”vår 

stabstrumpetare”, Thure 

jansson, ett antal passande 

regementssignaler från ryttartiden. 

då trummorna hördes beordrade 

Roland uppställning och 

regementet hälsades på hövligt 

sätt då det passerade med under 

en fackelupplyst förbimarsch. 

Efter högtidsstunden i Fästningskyrkan 

med tal, musik och 

medaljutdelning m.m. bjöds 

medlemmarna på kaffe och tårta 

på Soldathemmet. 

Årsmötet, som genomfördes i 

”Generalssalen” ”, inleddes med 

parentation över under året 

bortgångna kamrater. Trumpetaren 

spelade ”bred dina vida vingar” 

och arméns tapto. 

Regementschefen beskrev dagens 

situation och tankar kring 

framtiden där han såg att en aktiv 

kamratförening kommer att vara 

värdefull. därefter genomfördes 

resten av årsmötet som var besökt 

av 55 medlemmar. 

dagen avslutades med en 

högtidslunch i matsalen. även 

denna gång verkade all nöjda med 

det de fått uppleva. 

Medlemsrekrytering 

de enda värnpliktiga under det 

gångna året har varit personalen 

vid Vakt- och eskortplutonen. 

dessa fick information om 

kamratföreningen på vanligt 

sätt som resulterade i några nya 

medlemmar. 

Utmärkelser 

kamratföreningens plakett till 

”bäste soldat - bäste kamrat” har 

tilldelades Livhusarerna Linus 

Gidlöt-Örnerfors och Henrik 

pettersson. den senare från 

Linköping och tillhörande den 

sista ”värnpliktiga” Vakt och 

Eskortplutonen. 



fotografier berättar 

Som gammal man hittade jag 

bl. annat detta foto när jag rensade 

lite bland gamla foton o dyl. 

bilden visar hur man såg ut förr, 

uppklädda. 

Lite av det gamla har kommit 

upp då jag blivit bekant med en 

gammal Furir, Sigvard koldemar, 

som slutade i mitten av 50-talet, 

efter en ridolycka och efterföljande 

sjukhusvistelse, och var 

samtida med bl. a. RS karlsson 

och Läth. 

Han berättade om en del kollegor 

som jag som värnpliktig 

kommer ihåg. Läth träffade jag 

för övrigt vid rundturen om Slaget 

vid Lund. Lätt var sig lik, vad 

jag minns. 

på bilden är det med några av k 

3:s mera välkända personer och 

någon kanske tycker det vore kul 

att se på och kanske känna igen 

några. 

plutonsfoto 1960 av bengt borg 

bilden togs sommaren 1960 och 

föreställer befälseleverna på Livskvadron 

som blev vicekorpraler 

till jul. dag ersättningen var då 

2.75/dag som efter jul ökades till 

3.75/ dag. Skvadronchefen hette 

Hamilton. 

på bilden ses Arne Håkansson, 

löjtnant, bredvid honom överfurir 

”ping” och en sergeant Hansson 

som efter en olycka bara 

hade ett öga att se med. 

Rakt bakom Håkansson står 

bernhard Englund som får agera 

riktkarl i detta sammanhang. Till 

höger om Englund står en kille 

från brösarp vid namn Larsson, 

enl. uppgift släkt med Håkansson. 

på andra sidan Englund en kille 

som dog i en bilolycka på k 3 

strax efter fotot tagits, jonasson 

från Landskrona. Själv står jag till 

vänster om Englund som nummer 

4. 

de flesta namnen har jag glömt, 

men några kommer jag ihåg. 

Från vänster framifrån översta 

raden nr 2 Eriksson, andra raden 

från vänster som nr 3 Malmgren, 

nr 4 Lindström. Till höger om 

Englund, som nr 2 Nilsson. dom 

flesta nämnda skåningar! 

jag och de andra skåningarna 

blev vid uppdelningen flyttade 

till den pluton som överfurir RS 

karlsson och furir blom ledde. 

jag tror att serg Hansson också 

var där. 

Ett minne är i alla fall är att när 

vi skulle mucka och hade en fest 

som bl.a. serg Hansson var med 

på. Han blev efter ett tag illamående 

och blev ledd hem till 

kasernen av undertecknad och 

av en som hette Malmgren. När 

vi sen kom upp i trappan blev illamåendet 

akut och min mössa 

förstörd!

Titta på detta fantastiska foto från ett dop den 24 april 1921 där tre husarer samtidigt låter döpa sina söner! dopförrättare är k 3 regementspastor paul Nilsson 

som berättades om i en artikel i tidningen Livhusaren för några nummer sedan. paul Nilsson finns ju att beskåda på porträttet i gravkammaren på mässen. 

Här på fotot ser ni från vänster ryttmästaren Harry Hedenstierna med sonen jan, ryttmästaren Wilhelm Odelberg med sonen Hugo och löjtnanten Greve 

Carl bonde med sonen Gustaf. Fotografiet är ställt till tidningens förfogande av en av de små på bilden nämligen Hugo Odelberg, i dag en av seniorerna i 

kamratföreningen. (se bild i Göteborgsreportaget) 

Standaröverlämning. på bilden nedan ses fadern Wilhelm Odelberg ta emot kamratföreningens Göteborgsavdelnings standar utanför kasernen i Skövde 

1937. den som överlämnar standaret är prins Eugen. Wilhelm Odelberg var en av grundarna till Göteborgsavdelningen. 


25 år efter hans död skrevs och 

talades det mycket om Olof palme 

och hans roll och egenskaper 

som statsminister. Mindre 

uppmärksamhet ägnades åt Olof 

som en fängslande personlighet 

i andra sammanhang. jag vill 

försöka bredda bilden av honom 

en aning. 

jag kände Olof personligen från en 

ganska kort men intensiv samvaro 

på k 3 i Skövde 1955. Vi tjänstgjorde 

tillsammans som löjtnanter i 

kavalleriets reserv på officerskurs 

för beridna troppchefer. Olof 

palme var då handsekreterare till 

statsministern Tage Erlander. 

Olof palme skiljde sig från vanliga 

politiker genom sin begåvning, 

mod, talförhet, fanatism och 

förmåga att förblinda sin omgivning. 

I kraft av sin personlighet var 

palme också i hög grad en militär 

begåvning. Att han oftast kom för 

sent till militära avlämningar och 

med icke reglementsenlig klädsel 

balanserades av hans egenskaper 

som skicklig truppförare. 

Under fältövningar imponerades 

man av hur han fängslade sina 

soldater vid ordergivning vid våra 

fältmässiga övningar med trupp; 

t.ex. vid stridsövning i mörker med 

anfall mot fientlig stab. då sågs 

palme i mitten av sin trupp vid 


MINNE AV OLOf PALME 

AV: TAGE LUNdbERG 

ordergivning, ritande i sanden i en 

ficklampas sken. Med viskande och 

tydlig röst organiserar han anfallet 

och fördelar stridsuppgifter, 

suggestivt och med glasklara 

order. jag minns hans soldaters 

ansiktsuttryck. de trodde att det 

var på riktigt. 

Olov var charmig, trevlig och social 

när det begav sig. Han var som 

förhäxad i sin beundran av Tage 

Erlander. Som statsministerns 

handsekreterare var han ständigt 

i tjänst som både inspiratör och 

lärjunge. 

Under dessa kursveckor i Skövde 

i mitten av 1950 talet var det 

beridna kavalleriets vara eller icke 

vara under utredning i regeringen 

och i försvaret. Att statsministerns 

handsekreterare fanns gripbar på 

nära håll under kursen undgick 

inte många lobbyister, som 

ville framföra synpunkter till 

statsministern. Men Olof palme 

höll masken. 

En middag på en officersmäss vid 

kavalleriet på den tiden var speciell. 

Mässofficeren Gösta Streiffert höll 

hårt på uppträdande och etikett. 

Vin var drycken. Utbringande av 

skålar följde förutbestämd ritual. 

yngre officerare, till vilka bl.a. Olof 

palme och jag räknades, bevakades 

noga. Varje brott mot mässetikett 

noterades. 

Så vid en middag hände det. 

Mässuppassaren trädde in 

i matsalen och anmälde att 

statsministern söker löjtnant 

palme på telefon. Tystnad. 

Varpå mässofficeren ger order 

till mässuppassaren: Meddela 

statsministern att löjtnant palme 

äter middag. 

Samvaron med Olof palme som 

beriden kavallerist hade också 

andra poänger. En natt skulle vi 

öva nattorientering till häst. Vid 

midnatt hade nästan alla kommit 

i mål. Endast palme fattades. Vi 

väntade på mässen. 

Så hördes klapper av hovar i valvet. 

det var palmes häst. Efter en stund 

kom Olof palme med tyglar och 

träns i handen. Med glad min och 

uppsluppet sinne deltog han ändå 

i det sena firandet på mässen. 

Vid våra många intensiva politiska 

ideologiska diskussioner på 

officersmässen i Skövde var Olof 

ofta hatisk i olika samhällsfrågor 

på ett sätt som senare återkom 

i hans demagogi, speciellt i 

utrikespolitiska sammanhang. 

jag mötte Olof palme också senare 

år på min IbM tid och fick hans hjälp 

att nå kontakter med regeringen. 

Inrikespolitiskt var han utan 

skrupler. Han väjde inte ens för 

tanken på retroaktiv lagstiftning. 

Hans politiska häftighet och 

känslofulla talekonst gav honom 

makt över sinnen. den som har 

sådan politisk makt blir beundrad 

men också hatad till döds. 

Fotot visar kursens deltagare 

Bo Westerhult, Bengt Torssell, 

Bertil Lynge, Tom Wachtmeister, 

Asbjörn Olsen, Olof Palme, Philip 

von Schantz, Håkan Aldén, Tage 

Lundberg, Lennart Bahre. Bakom 

kameran Olof Hildebrand. Stående 

i bakgrunden kursledaren Mats 

Brunner.

LIVHUSARERNAS kAMRATFÖRENING 

du som är anställd, varit anställd eller har gjort din värnplikt vid K 3 samt tjänstgjort vid någon av de 

enheter som utbildats vid regementet i modern tid; Kavalleribataljon, Ryttarskvadron, Spaningsskvadron, 

Militärpoliskompani, Jägarbataljon, fördelningsunderrättelsekompani, Militärpolisskvadron, Vakt- och 

eskortpluton, Luftburen bataljon eller Underrättelsebataljon - ett har vi gemensamt - alla är vi Livhusarer. 

Livhusarernas kamratförening är en länk mellan alla Livhusarer, vilken utbildning de än fått, och 

regementet i dag. 

Kamratföreningens mål är: 

- att informera om regementets och Försvarsmaktens 

verksamhet 

- att underlätta för den enskilde att hålla kontakten med 

sitt regemente 

- att verka för att bibehålla medlemmarnas intresse för 

regementet dess historia och traditioner 

- att utgöra ett enande band mellan medlemmarna 

samt 

- att sammanföra dessa till kamratlig samvaro under enkla 

och värdiga former 

Medlemmar och verksamhet 

Vi är idag ungefär 800 medlemmar mellan 20 och +90 

år. Under året kommer du att inbjudas till följande aktiviteter: 

• Vårresa - under en helg i början av maj åker vi någonstans 

i regementets ”fotspår”. Resan genomförs som en 

en- eller tvådagarsresa. 

• Husarträff - dags- eller kvällsträff med något aktuellt 

tema. 

• Nationaldagsfirande med försvarsutställningar i karlsborg 

den 6 juni 

• Regementets besöksdag. (2012 planeras besöksdag 

den 8 september i karlsborg) 

• kamratföreningens högtidsmiddag och årsmöte. 

(Genomförs alltid i anslutning till regementets högtidsdag 

den 4 december. (2012 genomförs detta möte 6-7 

december) 

Som medlem får du också en pappersutgåva av tidningen 

”Livhusaren” som innehåller valda delar av regementets 

nätutgåva. Vill du ta del av den kompletta utgåvan 

finner du den på forsvarsmakten.se/k3 

Hur blir man medlem? 

betala in årsavgiften på föreningens plusGirokonto (pG) 

9 72 59-6 och ange Livhusarernas kamratförening som 

betalningsmottagare. Uppge ditt namn, adress, personnummer, 

telefonnummer, e- postadress och när du 

tjänstgjorde på k 3. 

Medlemsavgiften är 100 kronor per år. 

Medlemskapet innebär att du blir registrerad med personuppgifter 

i kamratföreningens medlemsregister enligt 

personuppgiftslagen, datainspektionen. Har du några 

frågor så kontakta sekreteraren eller kassören. 

Glöm inte! Att till kassören anmäla adress-, 

telefonnummer- eller e-postadressförändringar. 

kamratföreningens styrelse 2011 har varit: 

Ordförande Uno bohman, Skara, tfn 0511-610 48, 

annilsbo@stenum.nu 

Vice ordförande Roland johansson, Skövde, 

tfn 0500- 43 65 77 

Sekreterare jens Ramhöj, karlsborg, tfn 0505-128 55, 

ramhoj@carlsborg.net 

kassör johan Thorp, Skövde, tfn 0500- 48 39 69, 

majtho@familjen.com 

samt ledamöterna Rick johansson, Assar Lidén, Sven 

Oscarsson, Stefan petterzon och Eric Wigholm. 


Avsändare: Livregementets husarer, pl37, 546 81 karlsborg 

Försvarsmakten är en av Sveriges största myndigheter med mer 

än 50 000 medarbetare och frivilliga. Försvarsmakten är ständigt 

beredd att hävda Sveriges territorium, genomföra internationella 

insatser samt stödja samhället vid större kriser. Försvarsmaktens 

unika förmåga är den väpnade striden och är därmed Sveriges 

yttersta säkerhetspolitiska instrument. ytterst är Försvarsmaktens 

uppgift att värna demokrati och mänskliga rättigheter. För 

att Sverige ska kunna bibehålla sin säkerhetspolitiska handlingsfrihet 

utvecklar Försvarsmakten kontinuerligt förmågor som kan 

möta framtidens krav. Vill du arbeta inom Försvarsmakten finns 

det en väg in som är gemensam för alla, grundläggande militär 

utbildning (GMU). du ansöker på www.rekryteringsmyndigheten. 

se. Har du redan gjort din värnplikt kan du i stället söka anställning 

direkt. på Försvarsmaktens webbplats ser du vilka förband 

som söker personal.

Livhusaren 2011 (pdf) - Försvarsmakten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?