Nationaldagstal 2009

Högtidstal av överste Jan Mörtberg 2009
Ishöljda Norrland, slumrande prinsessa!
Ur oförvållad glömskas långa natt
Du vaknar ock med norrsken kring din hjässa,
i dina berg, du varsnar skatt på skatt,
ditt framtidshopp, som länge tynat, blommar,
ur dina malmfält växa rikedomar.
För länge värnlös stod dina vida trakt,
nu skall du få vid Boden riddarvakt.
Så förebådar skalden Carl David af Wirsén i Vid Boden stadens
ankomst, det Boden som skulle växa fram; från 1800-talets lilla
kyrkby, så vackert belägen här i kärnan av ett sjösystem, nära
stranden till Luleälvens sista mäktiga forsar innan dess stilla utflöde i
Bottenviken. Till 1900-talets stad, framträdande i sin roll för vårt
försvar, men också en central plats för järnväg och för vårt läns
sjukvård.
Vid denna knutpunkt, där idag till gästning
en skara folkombud församlats har,
naturen själv har förberett en fästning,
naturen själv lagt grund till vårt försvar.
I norr sig myren svårtillgänglig breder,
en krans av berg på dalen skådar neder,
Här ligger ”Boden”, och naturen själv
det hägnar in emellan träsk och älv.
Nu, i det inledande 2000-talets Boden – som upplevt en så
genomgripande förvandling, en konsekvens av 90-talets stora
strategiska omvälvningar i vår omvärld och en omfattande utveckling
av vårt försvars roll, men också lokala och regionala förhållanden har
lett till stora omdaningar. De beslut, som har fört vårt gamla
garnisonssjukhus till ängarna i Sunderbyn, mitt emellan Luleå och
Boden, ett hypermodern lasarett, kanske berättar historien om två
sammanväxande städer.
Här, på Kvarnängen mitt i Boden, är vi samlade för att fira vår
nationaldag och njuta av sommarens ankomst, även om det inte
känns så påtagligt denna dag, då solskenet snarare får finnas i själ
och hjärta.
I Sverige och Finland högtidighåller vi i år tvåhundraårsminnet av
Märkesåret 1809. Vi minns hur det gamla riket, efter 600 års
gemenskap, delades, först i en stormaktsuppgörelse 1807 och sedan i
ett krig, i Finland 1808 och i norra Sverige 1809. Finland blev ett
storfurstendöme i Tsarryssland och skulle i efterdyningar av den
ryska revolutionen erövra sin frihet och så småningom under Andra
världskriget försvara och säkra sin självständighet i tre blodiga krig.

Detta är ett öde som direkt undsluppit oss i den västra rikshalvan.
Det är lätt att idag minnas att skotten vid Pitsundet i augusti 1809
skulle bli de sista på svenskt territorium (luftvärnseld och några
bombfällningar under Andra världskrigets beredskap undantaget).
Men, det visste vi inte då. I Danmark och Norge fanns stridskrafter
beredda att angripa vårt land och vårt öde kunde blivit ett annat, vi
kunde 1809 har upphört som land och mött ett öde likt Polens. Nu
blev det lyckligtvis inte så.
Det gamla riket med Finland som vi lämnade 1809 var på många sätt
något helt annat än det land som i stället växer fram och det Sverige
som vi idag känner. Bara det är väl värt att firas.
Det illa skötta kriget leder i mars 1809 fram till en militärkupp,
kungen avsattes och vi fick en modern författning enligt
maktdelningens principer som antogs av riksdagen denna dag den 6
juni för två hundra år sedan. Då valdes tidpunkten för att minnas den
6 juni 1523 då riksdagen utsåg Gustav Vasa till kung och ändade
Kalmarunionen. 1809 års regeringsform utvecklades vidare i
ståndsriksdagens upphörande 1866 och kanske viktigast i rösträtt för
alla 1921. När vi fick vår nuvarande författning antogs den slutligt av
riksdagen den 6 juni 1974. Allt detta är bakgrunden till att den 6 juni
nu är vår nationaldag.
Sovjetunionens upplösning ledde till att Finland kunde lämna det kalla
krigets ok av särskilda relationer med grannen i öster och de
säkerhetspolitiska förändringarna gjorde att Sverige och Finland
kunde söka sig in i den europeiska gemenskapen. En gemenskap i
vår världsdel som växt fram för att hantera eviga europeiska krig. Ett
faktum som kan vara värt en tanke nu när vi i morgon går till val för
att kunna sända parlamentariker till Bryssel och Strasbourg.
På Camp Northern Lights firar idag också det I 19-ledda förbandet
FS17, sammansatt av ca 500 svenskar och finländare, vår
nationaldag (och trupperna hör detta tal). En förändrad
säkerhetspolitik ur det kalla krigets slut har givit vårt försvar
utvecklade och nya uppgifter. Vår politik syftar ytterst till vår egen
säkerhet, men minskade krav i vårt närområde och ökat
internationellt samarbete i FN, i EU och i Nato, har som en god sida
att vi kan delta med höjda ambitioner i det internationella
fredsfrämjande arbetet. Detta gör att vi i Afghanistan kan vara med
och bidra till att ge barn hopp om en bättre framtid, en framtid där
också flickor kan gå i skola, där kampen för mat för dagen inte är det
viktigaste och många gånger ouppnåeliga målet, där kvinnor får
arbeta och där framtiden kan formas av de egna medborgarna. Kort
sagt, allt det som vi svenskar fått efter 200 år av fred och som vi kan
vara tacksamma för denna nationaldag. Jag ber var och en att skänka
en tanke av tacksamhet och uppskattning till våra officerare och
soldater som idag verkar för oss i internationell tjänst, i Afghanistan, i
Kosovo, i Adenviken och på andra ställen.

Det är i det ljuset som jag skulle önska att vi såg den Natoledda
flygövning Lojal Arrow med ett Afghanistanliknande scenario som nu
har påbörjats med Kallax som bas och inte som en förment
reminiscens från det kalla krigets tankesätt. Övningen är här för att
det är här det är så utmärkta förutsättningar för att öva. Det är det i
luften och det är det på marken.
En annan god sida av vårt säkerhetspolitiska läge och vår välfärd är
möjligheten att öppna vårt land för flyktingar från dessa
konflikthärdar. Jag är säker på att det denna dag finns både afghaner
och somalier som funnit en säker hamn i vårt Boden.
Vi mana ingen ut, men vilja bygga
och bo i frid, som våra fäder gjort,
dock akta vi det bäst att råda trygga,
med säkra lås vårt rikes norra port.
Det folk är döden värt, som ej vill skydda,
mot örlogs övervåld palats och hydda,
men har det gjort i tid vad göras kan,
det bidar lugn sitt öde som en man.
fortsätter skalden att beskriva det Boden som då växte fram för
försvaret av norra Sverige.
I går invigde vi legendariska Bodensia i ny skrud. Ett hotell som
föddes i det gamla Boden. Förra året var det Arenan på fältet vid de
lämnade militära etablissemangen AF 1 och Ing 3 som invigdes. På de
gamla kasernområdena söder Bodån växer det lokala näringslivet och
2000-talets Boden kan fortsätta att utvecklas på ett spännande sätt i
spåren av 90-talets förändringar. I det nya Boden har försvaret också
framgent en viktig roll och så skall det förbli.
Att vi står här i Boden, att vi inte längre behöver fästningen för ett
uppenbart hot, att vi kan skicka trupper från Boden för att bidra till
andras fred och frihet, att vi kan ta emot flyktingar som nya
bodensare, att vi snart har sommar – det är väl om något värt att
fira!
Får jag därför be alla stå upp så jag kan utbringa ett leve för vår
frihet, för vårt land och för vårt Boden!