7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

WebCT, bilaga 4: Litteraturvetenskap A, moment 1, arbetsbrev 1, diskussionsfråga B. 

7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Uppvärmning: ”Vad ironi är i praktiken vet alla. Det har att göra med dubbla budskap, 

förställning och underliggande tvetydig mening och är besläktat med humor, parodi och 

satir. Ju närmare man synar fenomenet i sömmarna, desto svårare är det dock att ge 

enkla förklaringar av vad det faktiskt är – i praktiken. Formeln att ’säga en sak och mena 

motsatsen’ håller en bit på vägen men visar sig i allmänhet vara helt otillräcklig och rent 

av missvisande när man försöker förklara vad som egentligen finns och händer i litterära 

texter som anses vara ironiska.” Så skriver Lars Elleström i En ironisk historia. Från 

Lenngren till Lugn (2005, s. 12). Fundera över hur du uppfattar ironi i olika sammanhang, 

i texter såväl som i dagligt tal, och vilken funktion ironin kan ha. (Du behöver inte 

redovisa dessa funderingar i ditt inlägg, men får gärna göra det.) 

Uppgift: 

Läs ”Kön och ironi – en linje i samtida svensk lyrik” av Elleström (i kompendiet). 

Hur tolkar du Maria Lenngrens dikt ”Några ord till min k. Dotter i fall jag hade 

någon”? Ironi eller ej? Formulera ett inlägg där du motiverar din ståndpunkt! Var 

så konkret som möjligt och visa gärna med citat. Lägg in i WebCT enligt veckoschemat 

i introduktionsbrevet, (se ”Arbetsgång och insändningsdatum”). OBS! 

Här vill jag helst att du skriver (eller klistrar in) texten direkt i meddelanderutan 

och inte bifogar ett dokument – diskussionen blir mer levande då. Gör minst ett 

eget inlägg och kommentera minst ett av dina kurskamraters inlägg. 

Litteratur och andra källor: 

Ur kompendiet med facktexter: Elleströms artikel. 

Ur TSS: Lenngrens ”Några ord till min k. Dotter i fall jag hade någon”. 

Lyrikens liv, kapitel 3.

GRUPP 1 

Sammanställda meddelanden 

Ämne: Lenngren Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student D Datum: den 2 oktober 2011 12:23 

Jag tolkar Anna Maria Lenngrens dikt som fylld av både ironi och samhällskritik. Jag tycker 

också att hon I högsta grad skriver satir, och min egen läsning av dikten skapar en bild av att 

Lenngren ville provocera, väcka medvetenhet hos människor och kanske til och med förändra 

samhället. “Det är just makthavarna som är satirens föremål”, skriver Elleström. Min läsning 

beror givetvis på min identitet; jag är kvinna, läser texten på 2000-talet, och har dessutom 

studerat teorier om genus och identitet. Min förförståelse, både när det gäller könsroller och 

Anna Maria Lenngren, bidrar förmodligen mycket till min läsning av dikten som ironisk, men 

med ett stort mått allvar och kritik bakom orden. 

Det är en svår fråga, ironi eller inte. Hon kan ju ha skrivit dikten både för att berätta för nästa 

generation att läsning faktiskt inte kommer gagna er, eftersom ni inte kan nyttja det i ett arbete 

eller liknande, och att matlagning är en kvinnas huvudsakliga sysselsättning I det samhälle 

hon levde i. Det tycks som ett uppriktigt gott råd att “om du ändå vill läsa, gör det inte så att 

det går ut över de sysslor du förväntas göra, det förlorar du på”. Men Lenngren var ju 

engagerad i kvinnorättsfrågor (i alla fall till en början) och jag har svårt att läsa att hon som 

samhällskritiker inte ändå tar tillfället i akt och problematisera den kvinnliga rollen med en 

viss skämtsamhet i tonen. Med det sagt inser jag att det är precis detta som kan vara 

signifikant för ironi – flertydighet och glidande mening (Elleström s. 160). Och I mötet 

mellan texten och mig uppstår ironin tydlig. Jag uppfattar inte Lenngren som någon som 

gillade att “köpa läget”. Ja, “vår politik är toaletten” stämmer kanske väl överens med just 

“läget” under slutet av 1700-talet, men för att jag är jag vill jag läsa det som att “vill vi ha det 

så här? Var medvetna, kvinnor!”. 

Jag tycker också att det är intressant hur hon “materialiserar” den kvinnliga rollen i dikten 

genom att hänvisa till något fysiskt, som såsen, som de flesta kan relatera till men som kan 

tolkas som så mycket mer än det. Såsen får gestalta kvinnans roll. 

Svara 

Ämne: ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student A Datum: den 2 oktober 2011 11:08 

Är Lenngrens dikt ironisk eller inte? Enligt Lars Ellerström i kurslitteraturen är det en 

tolkningsfråga. I ett samtal kan man tyda ironi genom talarens gester och mimik, dessa finns 

av naturliga skäl inte med i en text. Då är det läsarens tolkning utifrån "någon form av 

normgemenskap måste finnas mellan den implicite författaren och läsaren för att ironi ska 

kunna etableras och nå fram". Då det gäller Lenngrens dikt är det också viktigt att sätta den i 

relation till den tiden författaren verkade och författarens bakgrund, textens kontext. Jag 

tolkar hennes dikt som mestadels ironisk. Lenngren var en satiriker och hon ställde sig bakom 

upplysningstankarna om att kvinnan skulle ha rätt till en utbildning precis som männen. "Med 

läsning öd ej tiden bort, Vårt kön så föga det behöver" kan ju läsas som kvinnofientligt precis 

som Ellerström tar upp i kurslitteraturen, men det skulle också kunna tolkas utifrån Lenngrens 

eget perspektiv, då hon själv var tvungen att leva efter den tidens konventioner att kvinnor

skulle vara hemma och ta hand om hushåll och barn. Så även om Lenngren själv hade studerat 

och var "upplyst" satte samhällets normer gränser för vad kvinnor kunde göra. Utbildning i all 

prakt, men till vilken nytta? "Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten", kvinnorna 

styrde i hushållet bl a över pigor, betjänter och barnflickor, men de fick inte vara delaktiga i 

samhället. Jag tolkar detta som att Lenngren ironiserar över sig själv. Hon skrev själv bl a 

kåserier i Stockholms posten anonymt och det måste ha varit frusterande att inte kunna få stå 

upp för sina egna tankar. 

Svara 

Ämne: ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student B Datum: den 27 september 2011 15:32 

Lenngrens text kan ju tolkas på många sätt vilket även framgår av kurslitteraturen och den 

stora frågan är om texten är ironiskt skriven eller inte. 

I dikten " Några ord till min dotter, i fall jag hade någon" är i andan en lärande dikt och 

speglar dåtidens samhällsstruktur och kvinnans roll i hemmet. Då Lenngren var känd för att 

kämpa för kvinnans status i samhället känns det för mig som att dikten är ironiskt skriven. 

Hon börjar med att ge "dottern" kloka råd på livets krokiga väg. Råd som än idag är av stor 

vikt. 

"Min kära Betti, du blir stor, du från din docka hunnit växa. Utav din hulda, fromma mor tag 

för din framtid denna läxa." 

"På livets bana varsamt gå, men tro ej allt vad ont man säger, vår värld min Betti, är ändå den 

allra bästa värld man äger." 

Hon uppmanar här Betti att inte tro på allt ont hon hör, för allt är ändå inte sant. Den värld vi 

lever i är ändå den bästa av världar och den enda vi får uppleva, med andra ord handlar det 

om livsglädje och att "tänka själv". 

Hon fortsätter med att beskriva världen med att det finns olika slags människor, både goda 

och onda och att man inte ska vara naiv i sitt förhållande till andra utan se verkligheten för 

vad den är. Inte som en skyddad verkstad i hemmets trygga vrå. 

" Den är vad den beständigt var, bebodd av kloka och av dårar. Och noga överlagt, den har 

mer rätt till löje än till tårar." 

Med de följande verserna i dikten, som idag kan verka som konstiga råd, tror jag att Lenngren 

försöker på ett ironiskt vis visa på den kvinnosyn som var rådande och på så sätt försöka 

förändra kvinnans status genom att ironiskt sätta fingret på typiska kvinnliga sysslor och 

arbetsuppgifter. 

" Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver. Och skall du läsa, gör det kort, 

att såsen ej må fräsa över" 

Genom att "dölja" denna "kritik/uppmaning" bakom ironi blir inte motståndet det samma från 

det mansdominerande samhället då texten kan läsas som en uppmaning till kvinnan att finna 

sig i detta och leva lycklig genom att acceptera sin roll i samhället och i hemmet. 

"Lyd, Bettti, lyd bestämmelsen, sök ej att mannabragder hinna. Och känn din värdighet, min 

vän i äran av att vara kvinna." 

Hon kan på så sätt genom ironin mana till motstånd och kamp för kvinnans rättigheter. 

Lenngren uppmanar kvinnorna att ta för sig mer, våga ifrågasätta och att tänka själv och yttra 

sig. Inte bara finna sig i att vara kvinnan i hemmet och därmed ta på sig rollen som okunnig, 

obildad och se mannen som herre i huset och försörjaren i hushållet. 

Hon ironiserar kvinnans ställning i samhället. Vill väcka känslor men ändå inte stöta bort. Få 

till förändringar utan att hamna i "onåd" i det rådande manssamhället. 

Kvinnlig list för att nå dit vi vill. 

Men å andra sidan kanske denna dikt trots allt bara speglar dåtidens samhälle och Lenngrens 

råd inte alls är ironiska utan istället är råd till en kvinna hur hon ska kunna leva lycklig i sin 

roll som förnöjbar och ärbar hustru och mor.

Svara 

Ämne: Ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student C Datum: den 26 september 2011 14:27 

Ironi är ett svårt ämne, då det är lämpat för talet och inte för text, på sådant sätt att samma text 

kan bli tolkad på olika sätt av olika personer. Har man möjlighet att läsa kroppspråk och 

uttryck är det mycket lättare att förstå vad någon egentligen säger, jämfört med när man bara 

kan läsa orden. Att läsa mellan raderna blir väldigt viktigt. Dock verkar det när man läser 

litteraturen vanligt att kvinnliga diktare lägger sig till med en ironisk ton, speciellt när de i 

sina dikter diskuterar förhållandet mellan man och kvinna eller det som räknas som kvinnligt. 

Dock verkar det som om just Lenngrens dikt är svårtolkad, och det kan jag hålla med om. 

Det sägs att det spelar stor roll vilket kön man tillhör och vilken tid man lever, och det är ju 

med största sannolikhet korrekt. Men samtidigt finns ju den personliga faktorn kvar. Jag kan 

inte ärligt säga att jag ser på Lenngrens text på något speciellt sätt bara för att jag är ung 

kvinna på 2000-talet. Jag ser den ju på mitt sätt. 

Det känns som att Lenngren om hon försöker börja med en något seriös ton: "På livets bana 

varsamt gå, Men tro ej allt vad ont man säger!" låter till exempel som ett mycket vettigt råd. 

Men sedan känns det mer bittert: "Med läsning öd ej tiden bort - Vårt kön så föga det behöver, 

Och skall du läsa, gör det kort. Att såsen ej må fräsa över!" Här verkar ju snarare kvinnan inte 

ha tid att utbilda sig, hon ska ju laga mat. Och så fortsätter den med tankar om hur man ska ta 

det lugnt, att inse att livet flyr fort och så vidare. Och tillslut måste modern återgå till sin söm. 

Jag vet att ironi i det här fallet inte är den "komiska" ironi vi är vana vid. Men det känns svårt 

ändå att sätta fingret på om Lenngren är ironisk eller inte. Personligen hoppas jag att hon i 

sina mest bittra stycken har en viss ironi, för annars blir den här texten väldigt, väldigt tung... 

Svara 

Stäng detta fönster 

mne: Ang:ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Du lyckas nästan vinna över mig helt till den ironiska tolkningen, och som man ser det så 

hoppas man nästan på en ironisk ton, för om detta verkligen skulle vara uppmaning till en 

dotter så har hon verkligen inte en positiv på kvinnans syn i samhället. Men tror du på 

antingen eller, med tanken på ditt sista stycke? Kan inte detta vara en tolkning samtidigt som 

det är ironiskt? I det hela en mycket intressant dikt att tolka just på grund av sina, eventuellt, 

dubbla budskap. 

Besvarade: ironi 

Lenngrens text kan ju tolkas på många sätt vilket även framgår av kurslitteraturen och den 

stora frågan är om texten är ironiskt skriven eller inte. 

I dikten " Några ord till min dotter, i fall jag hade någon" är i andan en lärande dikt och 

speglar dåtidens samhällsstruktur och kvinnans roll i hemmet. Då Lenngren var känd för att 

kämpa för kvinnans status i samhället känns det för mig som att dikten är ironiskt skriven. 

Hon börjar med att ge "dottern" kloka råd på livets krokiga väg. Råd som än idag är av stor 

vikt. 

"Min kära Betti, du blir stor, du från din docka hunnit växa. Utav din hulda, fromma mor tag 

för din framtid denna läxa." 

"På livets bana varsamt gå, men tro ej allt vad ont man säger, vår värld min Betti, är ändå den 

allra bästa värld man äger." 

Hon uppmanar här Betti att inte tro på allt ont hon hör, för allt är ändå inte sant. Den värld vi

lever i är ändå den bästa av världar och den enda vi får uppleva, med andra ord handlar det 

om livsglädje och att "tänka själv". 

Hon fortsätter med att beskriva världen med att det finns olika slags människor, både goda 

och onda och att man inte ska vara naiv i sitt förhållande till andra utan se verkligheten för 

vad den är. Inte som en skyddad verkstad i hemmets trygga vrå. 

" Den är vad den beständigt var, bebodd av kloka och av dårar. Och noga överlagt, den har 

mer rätt till löje än till tårar." 

Med de följande verserna i dikten, som idag kan verka som konstiga råd, tror jag att Lenngren 

försöker på ett ironiskt vis visa på den kvinnosyn som var rådande och på så sätt försöka 

förändra kvinnans status genom att ironiskt sätta fingret på typiska kvinnliga sysslor och 

arbetsuppgifter. 

" Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver. Och skall du läsa, gör det kort, 

att såsen ej må fräsa över" 

Genom att "dölja" denna "kritik/uppmaning" bakom ironi blir inte motståndet det samma från 

det mansdominerande samhället då texten kan läsas som en uppmaning till kvinnan att finna 

sig i detta och leva lycklig genom att acceptera sin roll i samhället och i hemmet. 

"Lyd, Bettti, lyd bestämmelsen, sök ej att mannabragder hinna. Och känn din värdighet, min 

vän i äran av att vara kvinna." 

Hon kan på så sätt genom ironin mana till motstånd och kamp för kvinnans rättigheter. 

Lenngren uppmanar kvinnorna att ta för sig mer, våga ifrågasätta och att tänka själv och yttra 

sig. Inte bara finna sig i att vara kvinnan i hemmet och därmed ta på sig rollen som okunnig, 

obildad och se mannen som herre i huset och försörjaren i hushållet. 

Hon ironiserar kvinnans ställning i samhället. Vill väcka känslor men ändå inte stöta bort. Få 

till förändringar utan att hamna i "onåd" i det rådande manssamhället. 

Kvinnlig list för att nå dit vi vill. 

Men å andra sidan kanske denna dikt trots allt bara speglar dåtidens samhälle och Lenngrens 

råd inte alls är ironiska utan istället är råd till en kvinna hur hon ska kunna leva lycklig i sin 

roll som förnöjbar och ärbar hustru och mor. 

Svara 



Ironi är ett svårt ämne, då det är lämpat för talet och inte för text, på sådant sätt att samma text 

kan bli tolkad på olika sätt av olika personer. Har man möjlighet att läsa kroppspråk och 

uttryck är det mycket lättare att förstå vad någon egentligen säger, jämfört med när man bara 

kan läsa orden. Att läsa mellan raderna blir väldigt viktigt. Dock verkar det när man läser 

litteraturen vanligt att kvinnliga diktare lägger sig till med en ironisk ton, speciellt när de i 

sina dikter diskuterar förhållandet mellan man och kvinna eller det som räknas som kvinnligt. 

Dock verkar det som om just Lenngrens dikt är svårtolkad, och det kan jag hålla med om. 

Det sägs att det spelar stor roll vilket kön man tillhör och vilken tid man lever, och det är ju 

med största sannolikhet korrekt. Men samtidigt finns ju den personliga faktorn kvar. Jag kan 

inte ärligt säga att jag ser på Lenngrens text på något speciellt sätt bara för att jag är ung 

kvinna på 2000-talet. Jag ser den ju på mitt sätt. 

Det känns som att Lenngren om hon försöker börja med en något seriös ton: "På livets bana 

varsamt gå, Men tro ej allt vad ont man säger!" låter till exempel som ett mycket vettigt råd. 

Men sedan känns det mer bittert: "Med läsning öd ej tiden bort - Vårt kön så föga det behöver, 

Och skall du läsa, gör det kort. Att såsen ej må fräsa över!" Här verkar ju snarare kvinnan inte 

ha tid att utbilda sig, hon ska ju laga mat. Och så fortsätter den med tankar om hur man ska ta 

det lugnt, att inse att livet flyr fort och så vidare. Och tillslut måste modern återgå till sin söm.

Jag vet att ironi i det här fallet inte är den "komiska" ironi vi är vana vid. Men det känns svårt 

ändå att sätta fingret på om Lenngren är ironisk eller inte. Personligen hoppas jag att hon i 

sina mest bittra stycken har en viss ironi, för annars blir den här texten väldigt, väldigt tung... 

Svara 


Grupp 2 



Avsändare: Student F Datum: den 2 oktober 2011 21:20 

Hej! 

Jag har nu läst Elleströms "Kön och ironi" samt Lenngrens dikt "Några ord till min kära 

Dotter ifall jag hade någon". Enligt min uppfatting är dikten främst ironisk, även om jag håller 

med Elleström om att det finns flera råd i dikten, som kan uppfattas som goda. Anledningen 

till att jag trots det anser den vara ironisk är för det första tonen i dikten, som känns munter 

och raljerande. För det andra har jag svårt att tro att en kvinna som Anna-Maria Lenngren, 

som själv skrev och säkert också läste en hel del, ansåg att läsning inte är något för kvinnor 

"Med läsning öd ej tiden bort, vårt kön så föga det behöver". Det känns mer som det speglar 

tidens och samhällets syn på kvinnan och inte författarinnas syn. För det andra så tycker jag, 

precis som Elleström, att den sista versen har en tydligt komisk och ironisk ton, då läxan 

verkligen inte är kort och då jag betvivlar att Lenngren hade bråttom till sin sömnad. 

Jag utgår också från vad jag har läst om Anna-Maria Lenngren, d.v.s. att hon var engagerad i 

kvinnosaksfrågor, vilket jag tycker talar för en ironisk tolkning. 

Mvh, 

F 

Svara 

Ämne: Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student B Datum: den 30 september 2011 11:58 

Vad är ironi? 

Elleström förklarar att man inte kan finna en entydig beskrivning på vad som definierar en 

ironisk text. Den klassiska och romantiska ironin syftar i korta drag till att ironi infinner sig då 

man i sin gestaltning spelar ut ett antingen/eller respektive både/och perspektiv. Idag utgår 

man alltmer från en dekonstruktiv läsning, där man från början förutsätter att all litteratur mer 

eller mindre har inslag av ironi. Elleström anser dock att ironi till stor del är en beskrivning 

för ett fenomen som ibland uppstår mellan text och läsare. Det är således kontexten som till 

stor det avgör huruvida texten ”förvandlas” till ironisk i själva läsningen. Här avgörs läsarens 

uppfattning och tolkning av texten till stor det på på vilka normer som denne lutar sig mot. 

Självfallet blir härmed också parametrar som kön och tid betydelsefulla, framförallt den 

sistnämnda. Många läsare i slutet av 1700-talet uppfattade sannolikt Lenngrens dikt som 

bokstavlig på grund av den reaktionära kvinnosyn som man lutade sig vid under denna tid.

Idag tolkar förmodligen dock de flesta den aktuella dikten som ironisk. Elleström förmedlar 

här att man bör vara medveten och uppmärksam på detta som läsare men att man samtidigt 

bör leta efter ironisignaler i texter som, oavsett kontexten finns placerade i texten. Dessa 

ironisignaler motsvarar den kroppsliga mimik som vi i talet använder för att påvisa ironi, som 

t.ex. höjda ögonbryn, näsrynkningar etc. Till detta kan även tilläggas att Elleström poängterar 

att dikter som har ett kvinnligt diktjag har betydligt lättare att gestalta ironin kring könsrollen 

eftersom kvinnan redan befinner sig i en underlägsen situation i samhället och därmed är det 

också troligt att man lättare uppfattar de ironiska signalerna då man överdriver och förlöjligar. 

Jag finner helt klart Lennrens ”Några ord till min k. Dotter, ifall jag hade någon” som ironisk, 

kanske inte så mycket för att jag är kvinna, utan för att jag är en läsare på 2000-talet. Jag 

håller också med Elleström om att man kan finna mer eller mindre tydliga ironiska signaler i 

många av diktens strofer. Jag tänker t.ex. på strofen: ”Med läsning öd ej tiden borrt, Vårt kön 

så föga det behöfver. Och skal du läsa, gör det korrt, Att sausen ej må fräsas öfver!” Här 

tycker jag att satiren verkligen gör sig tydlig, kanske också att utropstecknet har en 

förstärkande funktion, liksom den har på flera ställen i dikten. Vidare så är det ju precis som 

Elleström poängterar tämligen klart att den kvinnliga författaren själv är beläst och har tagit 

sig lång tid för att skriva dikten, vilket förstärker den ironiska signalen ytterligare. 

Ellström förklarar också att dikten kan tolkas som mångtydig då diktjaget kommer med flera 

goda råd till såväl män som kvinnor vid denna tid. Jag frågar mig dock om man inte kan finna 

en subtil ironi även i några av dessa strofer? Elleström tar t.ex. upp strofen ”Ett odladt vett, en 

uplyst själ, Hvad! kunna böcker blott det skänka? Mit barn, studera verlden väl: den ger dig 

ämnen nog at tänka” Idag så tänker vi självfallet att det är ett gott råd att vidga sitt 

kunskapsfält och inte bara stirra sig blind i böcker. Men hur såg det ut i slutet på 1700-talet? 

Kvinnor skulle hålla sig i hushållets republik och vid flera strofer i dikten så tas läsningen upp 

som något i negativ betydelse (med satirisk ton). Denna strof följer också efter tidigare 

nämnda strof "...Vårt kön så föga det behöfver..." som verkligen ironiserar. Efter strofen följer 

också : ”hvar mänskja, Betti är en bok, Lär dig at fatta rätt dess värde; Och mins at oftast af en 

tok Den vise någon visdom lärde.” I dessa strofer så tycker jag att man dels kan tolka texten 

på det sättet som Elleström var inne på, nämligen som icke-ironiserande; att man som 

människa bör vidga sitt synfält och inte stirra sig blind på böcker men också att man bör 

lyssna in de människor som inte är belästa och att man kan lära sig mycket av dessa. Men 

kanske att man också skulle kunna tolka det som att hon ironiserar i samtliga dessa tre strofer 

kring detta med att kvinnor bör vara försiktig med att läsa böcker? Dvs. att hon kommer med 

förmaningen att man som kvinna bör akta sig för böcker och hellre lyssna t.o.m. på en tok? 

Svara 

Ämne: Ang:Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Välformulerat och tänkvärt om Lenngrens diktning: visst är det intressant att Lenngren i 

egenskap av bildad kvinna uppmanar läsaren att agera annorlunda och lyfta blicken från 

boken... Ironi kommer inte ensam utan byggs enligt mig på bildning. En kunnig och 

reflekterande individ har lättare att ironisera över något som den LÄRT sig att se på utifrån. 

För att ironisera krävs en förmåga att se bortom den påtagliga horisonten och våga föreställa 

sig en alternativ maktstruktur. 

Svara 

Ämne: Ironi eller ej? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student A Datum: den 28 september 2011 21:25

Jag delar Elleströms åsikt att ironin – genom historien – främst använts i syfte att uttrycka 

opposition. Ironins mål är att utan direkta anklagelser få den läsande att ifrågasätta och 

reflektera kring de normer hon eller han tar för givna. 

Lenngrens "Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon", utmanar det patriarkala 

samhället under 1700-talet och ställer mannens självuppfyllande i kontrast till kvinnans 

tjänande. Elleström menar att det inte är någon slump att de flesta av litteraturhistoriens 

ironiker har varit kvinnor. Kvinnans underläge har utgjort grogrunden för en spirande ironi. 

Jag uppfattar liksom Elleström Lenngrens dikt som mångtydig. Den kan tolkas som å ena 

sidan en direkt uppmaning till läsaren att ifrågasätta bildning som något givet gott: "Ett odlat 

vett, en upplyst själ, vad! kunna böcker blott det skänka? Mitt barn, studera världen väl: den 

ger dig ämnen nog att tänka!" Detta parti anser jag uppmana läsaren att lyfta blicken från 

böckernas värld och dra lärdom av ett liv i praktik. Å andra sidan lyser ironin igenom i 

följande formulering: "Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten". I kontrast till 

mannens möjlighet att påverka som politiskt betydelsefull ställs kvinnans livslott att ”slava 

vid spisen”. Lenngren menar jag förstärker och ”svarvar ut” kärnan i kvinnoförtrycket genom 

att ställa könsrollernas attribut i stark kontrast till varandra. 

Elleström hävdar ju att få av dagens läsare skulle ifrågasätta dikten som ironisk. Läsare av 

dagens betydligt mer jämställda samhälle läser och tolkar dikten med övertygelsen om att 

kvinnan – utan tvekan – ska jämställas mannen. Här skulle jag vilja göra ett nedslag i min 

egen vardag bland mina högstadieelever: En del av dem uttrycker ironi på ett sätt som jag 

ibland uppfattar främmande. Deras norm är en spegling av samtiden och genom den anpassas 

och förändras ironins innehåll – om vad man får driva med och hur. Ett träffande exempel är 

användandet av ordet ”ofta!”, där den som uttrycker ordet egentligen menar att saken i fråga 

inte alls har hänt eller sker särskilt "ofta". Jag vet inte vad ni tycker men det är väldigt 

spännande att försöka hålla jämna steg med den allt föränderliga ironin… 

Svara 

Ämne: Ang:Ironi eller ej? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Ja, det är intressant att se hur begrepp kan förskjutas och förändras. Jag jobbar också i skolan, 

fast med yndre elever. 

Du lyfter fram det Elleström nämner om att det är många kvinnliga ironiker genom 

litteraturhistorien, t.ex. Kristina Lugn och Sonja Åkesson, för att nämna några och att det 

berott på kvinnans underläge. Det ska, precis som Elleström skriver, bli spännande att se ifall 

fler manliga ironiker framträder i och med att samhället blir mer jämställt. 

Jag tycker att du har argumenterat väl för din sak och att du har belyst dina åsikter med 

exempel. 

Vänliga hälsningar, 

F 

Svara 


Avsändare: Student B Datum: den 7 oktober 2011 14:53 

Hej! 

Jag finner det intressant och spännande med det sistnämnda som du skrev: om dagens ironi.

Allteftersom samhället och språket förändras så förändras ju också betydelsen av ironi och 

uppfattningen om vad som är ironiskt. Kanske att det t.o.m. finns ironiska signaler i 

Lenngrens text som bara dåtidens läsare kunde uppfatta och som vi idag inte kan se på grund 

av att uppfattningen om vad som är ironiskt har förskjutits? 

Besvarade: Ironi eller ej? 

Jag delar Elleströms åsikt att ironin – genom historien – främst använts i syfte att uttrycka 

opposition. Ironins mål är att utan direkta anklagelser få den läsande att ifrågasätta och 

reflektera kring de normer hon eller han tar för givna. 

Lenngrens "Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon", utmanar det patriarkala 

samhället under 1700-talet och ställer mannens självuppfyllande i kontrast till kvinnans 

tjänande. Elleström menar att det inte är någon slump att de flesta av litteraturhistoriens 

ironiker har varit kvinnor. Kvinnans underläge har utgjort grogrunden för en spirande ironi. 

Jag uppfattar liksom Elleström Lenngrens dikt som mångtydig. Den kan tolkas som å ena 

sidan en direkt uppmaning till läsaren att ifrågasätta bildning som något givet gott: "Ett odlat 

vett, en upplyst själ, vad! kunna böcker blott det skänka? Mitt barn, studera världen väl: den 

ger dig ämnen nog att tänka!" Detta parti anser jag uppmana läsaren att lyfta blicken från 

böckernas värld och dra lärdom av ett liv i praktik. Å andra sidan lyser ironin igenom i 

följande formulering: "Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toaletten". I kontrast till 

mannens möjlighet att påverka som politiskt betydelsefull ställs kvinnans livslott att ”slava 

vid spisen”. Lenngren menar jag förstärker och ”svarvar ut” kärnan i kvinnoförtrycket genom 

att ställa könsrollernas attribut i stark kontrast till varandra. 

Elleström hävdar ju att få av dagens läsare skulle ifrågasätta dikten som ironisk. Läsare av 

dagens betydligt mer jämställda samhälle läser och tolkar dikten med övertygelsen om att 

kvinnan – utan tvekan – ska jämställas mannen. Här skulle jag vilja göra ett nedslag i min 

egen vardag bland mina högstadieelever: En del av dem uttrycker ironi på ett sätt som jag 

ibland uppfattar främmande. Deras norm är en spegling av samtiden och genom den anpassas 

och förändras ironins innehåll – om vad man får driva med och hur. Ett träffande exempel är 

användandet av ordet ”ofta!”, där den som uttrycker ordet egentligen menar att saken i fråga 

inte alls har hänt eller sker särskilt "ofta". Jag vet inte vad ni tycker men det är väldigt 

spännande att försöka hålla jämna steg med den allt föränderliga ironin… 

Svara 



Jag tror att all samhällskritik handlar om att utmana rådande normer. Normerna är enligt mig 

skapade av det styrande samhällsskiktet. I takt med att tiderna förändras, sker också 

omstruktureringar av samhällets elit. Ironi handlar väl om att kunna se snedvridningar i 

samhället och vända elitens "tänk" mot dem själva: få dem att inse hur fel en rådande norm 

faktiskt är. En förutsättning här är dock att läsaren, mottagaren, är lika varse om att normer 

bör/kan ifrågasättas: att den inte uppfattas som allmängiltig och "självklar". Got carried away 

här... men jag tror ni förstår vad jag menar:) 

Besvarade: Ang:Ironi eller ej? 

Hej! 

Jag finner det intressant och spännande med det sistnämnda som du skrev: om dagens ironi. 

Allteftersom samhället och språket förändras så förändras ju också betydelsen av ironi och 

uppfattningen om vad som är ironiskt. Kanske att det t.o.m. finns ironiska signaler i

Lenngrens text som bara dåtidens läsare kunde uppfatta och som vi idag inte kan se på grund 

av att uppfattningen om vad som är ironiskt har förskjutits? 

Svara 


Grupp 3 




Det första jag måste peka på är det faktum att det var lite frustrerande att dikten till stor del 

analyserades innan vi fick läsa den. Det gjorde att vår eventuella åsikt färgades starkt av 

Elleströms ord. Ta bara de följande raderna på sida 125: 

”Grovt formulerat så är det uppenbart att läsare med reaktionär kvinnosyn har en benägenhet 

att läsa Lenngrens dikt bokstavligt, medan förespråkare för kvinnoemancipationen medvetet 

eller omedvetet vill uppfatta texten som ironisk.” 

Det citatet får vi läsa långt innan vi får se några av diktens första rader. Om ett uns självinsikt 

existerar i läsaren så cementerar det uttalandet vad man tycker, vilket gör just den här 

uppgiften en smula poänglös. Kanske skulle det vara annat om vi fick läsa dikten i sin helhet, 

svara på frågan och sedan läsa Elleströms text. 

Personligen så ser jag den här dikten som ironisk. Uttalanden som ”Och skall du läsa, gör det 

kort, att såsen ej må fräsa över.” är skrattretande. Men om det var så Anna Maria Lenngren 

planerade att dikten skulle läsas kan jag inte svara på. Men även här lutar jag mot att det var 

ironi som författarinnan ville åt. Om vi tar raden jag citerade, ”Och skall du läsa, gör det kort, 

att såsen ej må fräsa över.” så pekar den av sig själv till ironi eftersom det var en kvinna som 

skrev den och med tanke på datumet måste hon ha varit bildad. Hon säger alltså i dikten åt 

kvinnor att inte göra vad hon har gjort. Vilket känns väldigt kontraproduktivt. 

Nej, är vajar ironins flagga högt. 

Svara 

Ämne: Ang:Ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Jag tycker du har gjort några intressanta reflektioner och kan hålla med dig om att det blir 

svårt att bilda sig en egen uppfattning om dikten när någon annan redan gett oss en bild av hur 

den är. 

// KS 

Svara 


Avsändare: Student C Datum: den 2 oktober 2011 15:52 

Arbetsbrev 1 Diskussionsfråga B 

Vad är ironi?

Elleström har tittat på Anna Maria Lenngrens dikt ”Några ord till min kära dotter, i fall jag 

hade någon”. Han påtalar att det är upp till läsaren att avgöra om den är ironisk eller inte, men 

att både tiden, hur samhället ser ut och läsarens kön är det som är avgörande för tolkningen. 

När jag läser dikten idag tycker jag att den är ironisk, men jag kan tänka mig att den för bara 

50 år sedan här i Sverige inte var det för många. Likaså kanske den inte är ironisk för 

människor från en annan kultur, där kvinnan är den som är hemma och tar hand om barn och 

hem. Jag tycker att jag möter den uppfattningen hos en del av mina elever. (Jag undervisar 

bl.a. på sfi). 

Jag diskuterade med en kollega nu i veckan, hon berättade att hon legat i influensa och läst en 

gammal kärleksroman, jag glömde att fråga om det var en kvinnlig eller manlig författare. Där 

kidnappade mannen en kvinna som han våldtog och var allmänt elak mot, efter några månader 

blev kvinnan kär i mannen. Vi diskuterade vidare om handlingen och osannolikheten i att 

detta skulle inträffa. Ändå tycker jag att de ungdoms/kärleksromaner som jag läste när jag var 

ung hade liknande teman, den stora starka mannen som kunde vara både rå och brutal samt 

den vackra blida kvinnan som helst ville gifta sig och föda mannens barn för att sedan leva 

lycklig resten av livet. Idag skulle jag tycka att dessa böcker var väldigt ironiska. Så både 

ålder, utbildning och ärvda åsikter från föräldrar och omgivning har nog stor betydelse för hur 

man uppfattar en text. 

Janss, Melberg och Refsum skriver om att klassificera texter och skriver då ”Ironi till exempel 

har varit svår att placera, eftersom den kan omfatta allt från ett enskilt ord till en hel text.” 

(sid. 106) Elleström skriver att under antiken definierades ironi som, ”Ironi var att säga en sak 

och mena något annat.” (sid. 124). Ironi hörde ihop med talspråk, eftersom det då gick att läsa 

av den som sagt något genom kroppsspråk och mimik. Quintilianus definition av ironi är att 

mena motsatsen till det som sägs. Under detta sekel så har ironibegreppet breddats till att 

innefatta alla former av flertydligheter och svävande undermeningar. Idag ligger begreppet 

någonstans mellan dessa förklaringar. 

Min åsikt är också att ironi är mycket lättare att tolka i talspråk, det sägs ofta som skämt eller 

satir och talaren visar då också att det är ironiskt med kroppsspråk, mimik och betoning. I 

texter kan ironin vara svårare att upptäcka, eftersom jag endast tolkar det skrivna. Jag kan 

behöva en förförståelse av innehållet/texten och förkunskaper om författaren för att uppfatta 

ironin. Det visar också ungdomars nyttjande av sociala medier, när någon tror sig skriva något 

skämtsamt, men mottagaren uppfattar det som ett hån eller en kränkning. Det är svårt att 

uttrycka sig i text, så att mottagaren förstår precis vad avsändaren menar. Ironi är rolig när 

man uppfattar det ironiska, men skulle man inte uppfatta detta, skulle det kunna vara både en 

bekräftelse för att det är så det är eller förolämpande. 

Referenser 

Claésson, Fyhr, Hansson. (2010). Texter från Sapfo till Strindberg. 

Elleström. Kön och ironi – en linje i samtida svensk lyrik. 

Janss, Melberg, Refsum. (2004). Lyrikens liv. 

Svara 

Ämne: Ang:Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Lena, jag kan känna igen många av dina iakttagelser, särskilt där elever är ironiska. Ibland 

kan det bli så fel, t.ex. hur man skriver i sociala medier. 

det bästa kanske är att man har mottagaren livs levande framför sig, så kan man lättare avgöra 

om ironin har uppfattats eller ej. Jag håller alltså med dig (och Platon!) om att ironin bör 

framföras muntligt! 

D 

Svara


Avsändare: Student D Datum: den 27 september 2011 21:45 

Jag har tidigare inte tänkt på hur stark koppling det finns mellan könsroller och ironi. Det står 

klart när man läser Elleströms "Kön och ironi...". Nu förstår jag ännu bättre varför jag gillar 

Åkesson och Lugn! Ironi är min hatkärlek. 

Att Lenngrens "Några ord till min k. dotter i fall jag hade någon" är ironisk känns idag 

självklart, även om det vore mycket intressant att diskutera den med en 1700-talsmänniska! 

Hur skulle hon se på den? Vad som är skrämmande och tröttsamt är att samma "regler" för 

hur en kvinna ska vara gäller än idag: du ska vara huld och god, inte förhäva dig, uppsynen 

ska vara "mild och ljus". Att kvinnan ska lägga band på sig i alla möjliga avseenden verkar 

vara det som gällde även då. 

En annan aspekt av ironi är hur den uppfattas av mina elever. I mitt arbete som lärare måste 

jag vara oerhört försiktig med ironi, även i den mest enkla form. Grundregeln är att aldrig 

använda sig av ironi i arbetet med eleverna, men det är svårt eftersom den är en ganska 

självklar del av hur vi kommunicerar med varandra. Det är intressant det Elleström skriver om 

hur Platon föredrog det talade språket framför det skrivna eftersom man kunde fråga vad ett 

uttryck betydde. 

Ironin kan vara lömsk, man kan alltid skydda sig och gömma sig bakom ett uttalande; Jaha, 

uppfattade du det så, men nä, jag bara skämtade.... 

Svara 

Ämne: Inlägg: Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student E Datum: den 27 september 2011 21:16 

Diskussionsfråga B – vad är ironi? 

Elleström skriver att forskare kan diskutera frågan om en text är ironisk eller ej i oändlighet, 

när det kommer till kritan så är det ändå mötet mellan texten och läsaren (tolkaren) som 

avgör. Att uppfatta en text som ironisk eller inte är med andra ord något subjektivt som beror 

på förförståelsen och åsikterna hos läsaren. För mig blir detta tydligt när jag läser Lenngrens 

dikt. 

Jag uppfattar ”Några ord till min k. Dotter i fall jag hade någon” som ironi. Det stycke som 

jag väljer som illustration är nedanstående: 

Försigtigt äfven undanvik 

Al brydsam forskning i gazetten: 

Vårt hushåll är vår republik, 

Vår politik är toaletten 

Precis som Elleström skriver så läser jag texten med mina ”glasögon”, det vill säga som 

emanciperad och högutbildad kvinna. Med min bakgrund som historielärare så vet jag hur 

samhället såg ut under Lenngrens livstid. I och med mina förkunskaper kring massmedias 

framväxt och kvinnornas livsvillkor på 1700-talet så kopplar jag hänvisningarna till 

”gazetten” och ”toaletten” som en ironisk skrivning kring hur kvinnor kämpade för att bli en 

del av det nya framväxande samhället där männen så självklart kunde samlas kring tidningar, 

diskussioner och kaffedrickande, en sfär som så länge var stängd för kvinnorna. Toaletten blir 

för mig en slags ironisk metafor för det utrymme som finns tillgängligt för kvinnornas 

diskussioner. De kan inte samlas för att diskutera aktuella frågor i det offentliga rummet. Jag

uppfattar det som att Lenngren ironiserar kring att kvinnor förväntas nöja sig med att 

diskutera triviala hushållsfrågor inom hemmets fyra väggar, ”vår politik är toaletten”. 

Jag tycker det är intressant att Elleström lyfter fram frågan om utifrån vilka normer som en 

dikt kan läsas ironiskt, och i så fall hur det påverkar uppfattning. Jag känner mig i högsta grad 

träffad av hennes frågeställning. För mig är det svårt att kliva ur min egen sfär av de normer 

som för mig är självklara. Att läsa Lenngrens dikt som något annan än en ironisk dikt ligger 

så långt ifrån min personliga uppfattning att det krävs en medveten ansträngning från min sida 

för att ens överväga möjligheten att den inte skulle vara ironisk. Elleströms insikt om hur 

läsarens normer påverkar tolkningen bör rimligtvis vara applicerbar på all text, inte bara när 

det gäller ironi. Det känns som om det är en nyttig lärdom att bära med sig. Säkert kan jag 

som läsare behöva en påminnelse om att inte bara titta på texterna som sådana, utan även på 

min egen roll i tolkningen av dem. 

Svara 

Ämne: Ang:Inlägg: Vad är ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student D Datum: den 27 september 2011 22:06 

Jag håller med dig, E. 

Det är intressant det du pekar på när det gäller "gazetten" och "toaletten". Till och med 

hemmet är ett för stort område för kvinnan, hon är i stället hänvisad till det innersta och 

intimaste i hemmet. Där kan det möjligtvis finnas utrymme för hennes tankar och åsikter. Jag 

gör kopplingen till Kristina Lugns råmande ko på NKs toalett, s. 126 i kompendiet. 

Svara 

Ämne: Ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student A Datum: den 26 september 2011 16:36 

Ironi kan vara både en krydda och ett fördärv i livet. Mestadels så kan det liva upp händelser 

och detaljer som annars kan vara tragiska eller rent av sorgsna eller jobbiga att hantera. Med 

lite ironi och satir kan det underlätta både för berättaren och lyssnaren att hantera situationen. 

Lenngrens dikt känns som en delgivning av livserfarenheter till sin dotter, den dotter hon inte 

har. Redan där är det en ironi, att hon skriver ett "brev" till en dotter som hon inte har. Denna 

dotter kan likväl vara hon själv... Att Lenngren då skriver ner dessa rader kan tyda på att hon 

vill förmedla till eftervärlden de misstag som hon själv begick, så att de efterkommande 

kvinnorna lär av hennes misstag. 

Flera av stroferna i dikten är mycket talande i sin blandning av ironi och satir. 

"Hvar mänskja, Betti, är en bok, 

Lär dig at fatta rätt dess värde; 

Och mins at oftast af en tok 

Den vise någon visdom lärde." 

* Den här strofen är egentligen inte ironisk, utan bara en viktig tanke att ta med sig ut i livet, 

och att lägga in en sådan i en text som i övrigt är ironisk, blir definitivt ironiskt om något. 

// A 

Svara 

Ämne: Ang:Ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student G Datum: den 27 september 2011 12:29 

Jag håller med dig om att dikten går att se på, på två sätt och att den innehåller såväl kloka råd 

som ironi. Din tanke med att satir/ironi kan underlätta både för avsändaren och mottagaren av 

en text när det gäller att behandla ett visst ämne tycker jag är vettig.

Jag tror också, som även du är inne på, att det kan vara så att Lenngren vill ge råd utifrån sina 

erfarenheter till de kvinnor som skall komma efter henne själv. Däremot har jag inte tidigare 

tänkt tanken att hon själv kan vara dottern, till vilken dikten riktar sig... men kanske?! 

Läsningen av dikten var för övrigt en positiv upplevelse, som jag tror säger en del om sin 

samtid, men lite som en historisk skildring utifrån kvinnors perspektiv. 

- G. 

Svara 



Tack för dina synpunkter. 

Visst var det en angenäm läsning och en spegling av rådande samhälle. 

// KS 

Svara 


Avsändare: Student E Datum: den 3 oktober 2011 20:28 

Din kommentar kring att kvinnan skriver brev får mig att tänka på att brevskrivning var en av 

de få former för skrivande som var öppna för kvinnor på den tiden. Det är därför, precis som 

du säger, ingen slump att det är just brevformen som Lenngren valt för sin dikt. Här kan 

diktens jag förmedla sitt budskap utan att behöva bli ifrågasatt, samtidigt som författaren 

kanske gör en liten ironisk markering där hon visar att hon är medveten om att hon som 

kvinnlig författare har gått utanför de förväntade ramarna. 

Svara 

Ämne: Diskussionsfråga B: Vad är 

ironi? 

Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är 


Avsändare: Student G Datum: den 26 september 2011 14:21 

Uppgift 7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Att säga en sak men att mena en annan är vad ironi enkelt kan förklaras som . Dock framstår 

ironi inte alltid som något tydligt utan det är ofta upp till de inblandade aktörerna (avsändare 

och mottagare) att avgöra om en text är ironisk eller ej. 

Vid genomläsning av Anna Maria Lenngrens dikt kan jag konstatera att den är typisk för den 

ironiska/satiriska lyriken utifrån att dikten problematiserar könsroller (enligt min uppfattning) 

och fokus är könet som social konstruktion . Temat i Några ord till min k. Dotter ifall jag hade 

någon är, som jag uppfattar det, motsättningarna mellan man och kvinna och dess roll såväl i 

hemmet som i samhället. 

När det gäller om dikten är ironisk eller ej känner jag mig tudelad precis som Elleström 

beskriver. Jag gillar dikten, den har ett bra innehåll men en lite sorgesam klang där jag kan 

anta att Lennegren är bitter på de omständigheter hon själv har fått växa upp och lever i, vilka 

hon kan antas ogilla. Men dikten har också en rad goda råd utifrån de livserfarenheter som 

man kan anta att Lenngren själv besitter. Jag menar att dikten har ironiska drag men att den 

även ger konkreta och vettiga råd till mottagaren och detta skriftar ofta från vers till vers. Ett 

exempel på detta är vers åtta som jag faktiskt upp lever som ironisk, den börjar: 

"Et odlat vett, en upplyst skäl,

Havd! kunna böcker blott det skänka?" 

Här tolkar jag det som att Lenngren vill mena att det faktiskt för en klok och allmänbildad 

människa kan vara så att böcker kan ge ny kunskap och bidra till ökad förståelse. Däremot 

kan nästa vers, nummer nio, istället ses som ett gott råd: 

"Hvar människa, Betti, är en bok, 

Lär dig at fatta rätt dess värde; 

Och mins at oftast af en tok 

Den vise någon visdom lärde." 

Detta framställs i mina ögon inte ironiskt utan bara rakt upp och ner som ett råd, att alla 

människor har något att lära av varandra, även av dem man inte tycker är så kloka vid första 

mötet eller anblicken. Ett annat exempel som jag inte upplever som ironi är vers sexton: 

"Följ Betti, smakens enkla bud, 

Lät aldrig flärden dig förtrålla; 

Al prydnad drifven intil skrud 

Är blott affichen af en fjålla." 

Lenngrens dikt tillkom år 1798 och kan med största sannolikhet anses vara aktuell i sin tid. 

Slutet av 1700-talet präglades av upplysningens idéer och så gjorde säkert även de som levde i 

denna tid. Det visar på att Elleström har rätt i det han säger att en texts ironiska intentioner 

måste tolkas utifrån den kontext verket tillkom i och att det är något som uppstår i mötet 

mellan text och läsare. Ironi kan vidare också omfatta allt från ett enskilt ord till en hel text i 

ett verk och kanske är det så det går att se på Lenngrens dikt – att den är både och. 

Lennegrens avsikt på den tiden då dikten kom till var att skriva ironiskt utifrån den situation 

som var den vanliga för kvinnor då som och det samhälle som hon själv var en del av. Detta 

medan jag, som läsare idag, tolkar dikten mer som goda råd till en kvinna eller egentligen 

vem som helst som är på väg ut i livet, tänkvärda aspekter på alla de delar livet ger och tar. 

Lennegrens dikt fokuserar enligt Elleström på råd till en ung kvinna om hur hon ska livet 

genom att underordna sig männen – detta stämmer också, men jag tänker mig att man skulle 

kunna lyfta dikten ett steg högre och bortse från fokus på könsroller. Då skulle råden vara mer 

allmänna livsråd för alla unga människor som är i början av sitt vuxna liv. Råd som att man 

ska se varje möte med en människa som en möjlighet att lära sig något, att man ska låta sig 

förblindas av det yttre utan se igenom ytan, att man ska försöka möta det som sker i livet 

lättsamt så blir bördorna inte så tunga att bära och att man ska njuta av livet men göra sina 

plikter anser jag vara råd till alla och envar. 

Sammanfattningsvis väljer jag att tolka Lenngrens dikt som att den inte är ironisk – utifrån att 

jag som läsare befinner mig i dagens kontext. Jag skulle generellt innehållsmässigt jämföra 

Lenngrens ”Några ord til min k. Dotter, ifall jag hade någon” med en nutida dikt med 

tematiskt liknande innehåll: Everybody's Free (To Wear Sunscreen) av den amerikanska 

kolumnisten Mary Schmich – som innehåller råd till unga människor och kanske även den 

med tendenser till ironiska inslag utifrån vår tids förutsättningar (faror, skönhetsideal, 

relationer, förhållanden i samhället etcetera). 

Källor: 

Claésson, Dick. Fyhr, Lars. Hansson, Gunnar D. Texter från Sapfo till Stindberg (TSS),

(Danmark, 2006) 

Janss, Christian, Melberg, Arne, Refsum, Christian. Lyrikens liv (Göteborg, 2004). 

Textkompendium, moment 1, 2011, Litteraturhistoria A: Kön och ironi – en linje i samtida 

svensk lyrik av Lars Elleström 

Övrigt: 

Schmich, Mary. (1997). Wear sunscreen. Chicago Tribune: 

http://www.chicagotribune.com/news/columnists/chi-schmich-sunscreencolumn,0,4054576.column 

Orginal i sångversion: http://www.youtube.com/watch?v=sTJ7AzBIJoI 

Svensk sångversion (översättning: Sven-Åke Peterson): 

http://www.youtube.com/watch?v=z1nSd1tBm-g 

Jag bifogar en variant med källhänvisningar eftersom fotnoterna inte kommer med i ett inlägg 

i forumet. 

Bilagor: Uppgift 7.docx 

Svara 

Ämne: Ang:Diskussionsfråga B: Vad är 





Hej. 

Jag tycker du har tagit fram många synpunkter och tankar kring ironi och Lenngrens dikt, som 

är bra och tänkvärda. 

Håller med dig om att dikten förhåller sig till könsroller och hur vardagen skall skötas och 

delas mellan man och kvinna. Samt att den innhåller många goda råd till unga kvinnor vid den 

tiden, vad de ska betänka, beakta och utföra för att anses vara en god hustru, husmor och 

moder. 

Men det jag uppfattade i Lenngrens ord var också att om du som ung kvinna vill bli beläst och 

ta till dig kunskap som annars var mer för männen, så gör då det! Dock skall du inte 

försumma dina vanliga sysslor, eller visa för omgivningen (ffa männen) att du vet och kan 

saker. Som det brukar heta idag; lägg fram dina förslag och idéer på ett sådant sätt att mannen 

tror att han själv kommit på den. 

// KS 

Svara 

Ämne: Ang:Diskussionsfråga B: Vad är 





Jag håller med dig G om att ironi inte alltid är tydlig.Det beror på om författaren har varit 

ironisk eller inte och om läsaren uppfattar texten som ironisk. Författaren kanske inte har varit 

ironisk men läsaren uppfattar innehållet som ironiskt, då blir det också fel. 

Jag ser att du också uppfattar en bitterhet, det gjorde även jag. Jag tyckte mig se en bitter 

kvinna, vilket kan vara av två olika orsaker. Den ena kan vara att livet var som det var för 

kvinnor på den tiden, det andra kan vara att hon var en studerad kvinna som skrämde bort 

männen med att vara duktigare än dem på att läsa, skriva, social- och samhällskunskap. Hon 

kanske önskade att hon själv hade dolt sitt kunnande och levt efter de levnadsregler hon gav 

sin dotter om hon hade någon. 

Svara 

Ämne: Ang:Diskussionsfråga B: Vad är Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är

ironi? ironi? 


Nu när ni skriver det så ser jag bitterheten ni pratar om, kopplingen till tidens orimliga och 

oförenliga kvinnoroll är intressant. Vem skulle inte ha blivit bitter av den situationen? Era 

tolkningar är klart givande. Intressant! Vad kul att vi ser så många olika lager/teman. 

Svara 


Grupp 4 


Ämne: Skapa gemenskap med ironi Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Ibland får jag känslan av att hur ironi används inom en grupp av människor (kanske kan det 

röra sig om ett kompisgäng, en generation eller en kultur) är ett slags ”kod” som anger vilka 

som är riktiga medlemmar. De som förstår är med på riktigt i gemenskapen. Andra tas upp av 

tvång eller välvilja. 

Jag är själv i ett förhållande med en person från ett annat land och således en annan kultur, 

och ironi är nog ett av de områden vi märker av kulturskillnaderna mest. Jag vet inte hur 

många gånger jag har fått förklara vad det var jag egentligen menade och fått svaret ”- varför 

sa du inte bara det då?”. Men det hade ju inte blivit lika… Lika vad? Efter riktigt mycket 

diskussioner har jag lyckats komma fram till och förklara vad det är jag (och jag tror många 

andra) vill då jag är ironisk, nämligen att skapa ett slags djupare gemenskap med mottagaren, 

den som lyssnar, låt vara att det är en gemenskap som bygger på att det finns någon som inte 

förstår och därför står utanför. 

Dock så (har jag nu upptäckt) innebär det en risk att vara ironisk, nämligen att den rätte 

mottagaren inte förstår ironin, i ett sådant missförstånd kan avståndet mellan personerna öka 

avsevärt och en känsla av främlingskap istället för närhet infinna sig. Kanske skulle Anna 

Maria Lenngren tänka att den risken fått de värsta av utfall när någon tolkar hennes Några ord 

till min kära dotter, i fall jag hade någon bokstavligt, som ett verkligt förmaningstal från en 

mor till en dotter. Eller skulle hon skratta åt de som inte förstår hennes ironi och bakom texten 

blinka åt de som delar hennes förakt för kvinnoförtryck och destruktiva könsroller över 

århundradena? 

Svara 



Ironi är ett populärt stilgrepp som kan användas i många sammanhang. Det är förstås enklare 

att uppfatta ironi i tal i och med att ansiktsuttryck, gester och röstläge ofta avslöjar det. Att 

använda sig av ironi i text är lite knepigare. När man inte har några uttryckliga ledtrådar kan 

det ibland vara svårt för ironin att lysa igenom. Speciellt i sammanhang där det inte finns

någon uttalad komik. Därför håller jag med Ellerström när han skriver att någon form av 

normgemenskap måste finnas mellan den implicite författaren och läsaren för att ironin ska 

etableras och nå fram. Jag tillhör själv den så kallade "Ironiska generationen" och använder 

mig av ironi relativt ofta. Främst i tal men även i text. Jag håller med om att förklaringen av 

ironi, som främst användes förr, inte riktigt täcker begreppet. - Att säga en sak men mena en 

annan. Ironi är mer än så. Det kan användas för att tex uppdaga samhällsproblem eller bara 

för att förstärka ett argument i en diskussion. Jag tror att man måste se det ur ett större 

perspektiv, att det finns flera olika betydelser och inte bara just att; säga en sak men mena en 

annan. Personligen tror jag att Lenngrens dikt både är en ironisk och samhällskritisk text samt 

en liten vägvisare med några goda råd. I sin ungdom var Lenngren engagerad i kvinnors 

rättigheter och det tycker jag speglas i dikten. Dock var Lenngren 40 år när dikten skrevs och 

tydligen övergav hon många av sina åsikter om jämställdhet när hon blivit äldre. Men hennes 

humoristiska och parodiserande sätt att skriva gör att i alla fall jag uppfattar det mesta som 

ironi. "Med läsning öd ej tiden bort. Vårt kön så föga det behöver. Och skall du läsa, gör det 

kort, att såsen ej må fräsa över!" Vi kan ta versen ovan som exempel. Lenngren uppmanar 

andra kvinnor att inte läsa och istället hålla sig i köket. Det är enligt mig en ironisk och 

samhällskritisk vers. Dels för det humoristiska sätt hon skriver på och dels för att Lenngren 

själv uppenbarligen är intresserad av att läsa och skriva. Samtidigt ger hon några goda råd; 

"Ett odlar vett, en upplyst själ, vad! kunna böcker blott det skänka? Mitt barn, studera världen 

väl: den ger dig ämnen nog att tänka!" Dikten är, enligt mig, med alla dess 132 verser en 

blandning av samhällskritik, humor, välvilja och ett seriöst budskap. Är det en ironisk dikt? 

Ja. 

Svara 

Ämne: Ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Ironi? 

När jag läser Anna Maria Lenngrens dikt ”Några ord till mink. Dotter, ifall jag hade någon” 

förstår jag absolut att man kan läsa den på olika sätt - ironisk eller inte, eller kanske både och 

– men jag uppfattar den som ironisk. Inte minst för att den är skriven på ett humoristiskt sätt. 

Åtminstone uppfattar jag den som humoristisk. Till exempel följande citat: 

”Försiktigt äfven undanvik 

Al brydsam forskning i gazetten: 

Vårt hushåll är vår republik, 

vår politik är toiletten.” 

Humorn och förlöjligandet gör att jag har svårt att uppfatta texten som annat än ironisk. 

I delar av dikten tittar det fram rader som inte är lika uppenbart humoristiska: 

”Lyd Betti, lyd bestämmelsen, 

Sök ej at mannabragder hinna: 

Och känn din värdighet, min vän 

I äran av at vara qvinna.” 

Läser man dem bara så här känns de allvarliga, inte alls särskilt ironiska, men i relation till 

resten av texten tycker jag att även de raderna känns ironiska, och faktiskt förstärker ironin i 

övrigt: 

Vi kvinnor ska städa, laga mat, nöja oss med sådant vi egentligen inte är nöjda med och vi får

inte läsa böcker eller ägna oss åt politik. Att efter det säga att det är en ära att vara kvinna 

tycker jag gör att det känns som att det inte är så stor ära att vara kvinna - snarare motsatsen. 

Titeln – ”..till min kära dotter, ifall jag hade någon.” - Ifall jag hade någon – säger att hon inte 

hade någon dotter. Om hon verkligen haft en dotter att skriva till, hade hon då skrivit den här 

dikten till sin henne? Jag tror inte det. Dikten känns mer som ett sätt att ifrågasätta kvinnans 

påtvingade roll. 

Förutom att uppfatta dikten som ironisk tror jag till och med att den kan ha varit menad att 

vara just ironisk. Det är fullt möjligt att Anna Maria Lenngren inte alls var nöjd med den roll 

kvinnorna tvingades leva i. Redan på hennes tid (och tidigare ändå) fanns kvinnor som ville 

ha ut mer av livet än att sköta hem och barn - kvinnor som kämpade för kvinnors rättigheter. 

Själv var hon diktare som skrev mycket och hon följde uppenbarligen inte råden hon själv ger 

i dikten: 

”Med läsning öd ej tiden borrt, 

Vårt Kön så föga det behöfver” 

Som sagt är jag ändå medveten om att dikten kan uppfattas på många olika sätt och att det är 

inte alls går att säga vad Anna Maria Lenngren hade för avsikter med den. Vem vet, hon 

kanske menade den som allvarliga råd till en tänkt dotter – råd om hur en kvinna bör bete sig. 

Svara 



Bra kommentar angående att också raderna om äran i att vara kvinna, som blir ironiska på 

grund av det kontext som de återfinns i. Jag funderade vidare... hade det varit möjligt att 

skriva något liknande, under samma tid, utan att vara ironisk? Det ironiska i texten upplevde 

jag först som någonting extra provocerade, men tänkte sen att ironin kanske kan fungera som 

ett skydd. Vid eventuella påhopp från samtida kritiker så kunde hon ju tryggt säga "Men, jag 

menar ju bara det som står där." 

Svara 



Ironi är högst knepigt och än mer knepigare när det kommer till text än tal. Som Elleström 

skriver och som ni andra redan sagt i era diskussioner så är det långt mycket lättare att förstå 

sig på när någon är ironisk i tal, eftersom kroppsspråk och tonläge visar sådant. Inte minst 

tonläge. När jag själv är ironisk så visar jag det nog ofta genom hur jag ändrar tonen i rösten. 

Visst kan man även se löjligt förvånad, låtsad eller överdriver ut även i synen, men för mig 

ligger god ironi i skådespelet som rösten gör. 

Man säger att ironi, kort förklarat är att säga en sak men att mena en annan. Ja, det är sant. Jag 

tycker även att det är att säga en sak men att mena något mer, eller att mena flera olika saker - 

där vissa av de saker man skulle ha kunnat mena har en viss skärpa, en vasshet som ofta 

parodierar eller kritiserar något. 

Det är väl också det, att säga en sak men att mena - eller i alla fall öppna för - flera saker, och 

det vissa saker med en viss komisk skärpa är något som jag tycker sker i Lenngrens dikt. Den 

säger flera saker, både sådant som kan tas på allvar liksom ses som kritik med en 

parodierande ton. På så vis vill jag också hålla med det som Elleström skriver, att det här är 

text som både kan ses som uppmanande och seriös i syfta att uppfostra en god kvinna (utifrån

den tidens normer) liksom en kritik av de normerna och den beklagliga position som kvinnans 

ställs i utifrån dessa. Kort sagt kan man se den som propaganda liksom kritik. Min personliga 

åsikt är dock den att Lenngren använt propagandan för att föra fram sin kritik - att hon 

använder normernas mening för att säga sin egen, genom att driva med saen samtidigt som 

hon lägger fram den så som de seriösa åhörarna vill höra den. Läser man bara mellan raderna 

så finns det ju där. ... Åter en gång. Lenngren säger en sak men menar flera. 

Exempelvis: 

"Uti den värld, du knappast sett, 

Så många öden förefalla; 

Men med ett glatt och sedigt vett 

Skall Betti segra på dem alla. " 

Här tycker jag mig se att hon driver med kvinnors position och den plats de givits av männen. 

I "Den värld, du knappast sett" och "Men med ett glatt och sedligt vett" ser jag att hon vill 

säga att kvinnan är hämmad, instängd i hemmet och bortmotad från den stora världen och att 

en kvinna inte heller ska göra mer än att bruka det vett hon försetts med. Sista meningen 

"Skall Betti segra på dem alla" känns förövrigt lite revolutionerande. 

Ett annat exempel är: 

Var mänska, Betti, är en bok - 

Lär dig att fatta rätt dess värde, 

Och minns, att oftast av en tok 

Den vise någon visdom lärde! 

Där jag kan utläsa att hon först vill tala om att varje kvinna trots allt är stark och har lika gott 

vett som någon annan. Jag kan också utläsa en viss kritik mot lärde som håller sig för gott, då 

"Och minns, att oftast av en tok Den vise någon visdom lärde!". 

Min favorit är dock: 

Lyd, Betti, lyd bestämmelsen: 

Sök ej att mannabragder hinna 

Och känn din värdighet, min vän, 

I äran av att vara kvinna! 

Se denna mor i huslig krets, 

Som vet sitt sanna kall bevaka, 

Fullt med den ärelust tillfreds, 

Att vara värdig mor och maka! 

... Vilken i alla högsta grad talar för sig själv. Kort sagt fantastiskt - det är kort, men rappt och 

med massor av meningar att utläsa. Förövrigt innehåller just det här som för mig är en annan 

viktig del i ironin. För ironi är ju inte bara dubbeltydigheter utan just att på ett komiskt sätt 

lyckas med att överdriva och att ta i så mycket att det blir självklart att man egentligen driver 

med saken. Jag för min del tror nämligen inte att stoferna ovan kan vara skrivna med fullt 

allvar. jag vill sannerligen påstå att de är en parodi av den enligt samhället goda kvinnan. 

Genialt. 

Nå, längre behöver man egentligen inte gå för att visa på Lenngrens ironiska inslag. Det är 

förövrigt en mycket lång dikt så det finns allt för mycket att ta av - man kan fortsätta i all 

evighet. I övrigt vill jag baa hålla med Elleström igen då han talar om att en text naturligtvis

säger olika saker till olika läsare, inte minst utifrån den tid och kultur denne lever i och vilket 

kön denne är av. Det är väl egentligen det som utgör kärnan hos en läsaridentitet - vilka sorts 

sociala värderingar och kunskaper denne bär med sig. 

Sist vill jag säga att det här var en svår uppgift men intressant. Speciellt för en annan som 

läser en del Terry Pratchett. 

Svara 



Intressant att läsa dina tolkningar av citaten, håller med om att mycket går att utläsa mellan 

raderna! Blir lite nyfiken på kopplingen till Terry Pratchett, har nämligen funderat på att 

plocka upp hans böcker många gånger eftersom jag läser mycket Neil Gaiman. Är Pratchett 

också ironisk? 

Svara 



Terry Pratchett är det mesta, kan man väl lugnt säga, bland annat otroligt humoristiskt synisk, 

satirisk och ironisk. Han leker mycket med saker hämtade från våran vardag, trots att han 

skriver fantasy. Kort sagt kan man väl säga att det egentligen är det hans fantasyböcker 

handlar om egentligen - oss och våran värld. 

Svara 



Ja, ironi är verkligen knepigt! Som du säger är det betydligt lättare att uppfatta ironi i 

verkligheten. Men ibland kan det vara klurigt, även där. Om jag säger ”Vilket härligt väder” 

när det är full storm ute är det lätt att uppfatta ironin. Inte alltför sällan händer det dock att 

man får ett svar i stil med: ”Jaha, tycker du det?” 

"Men jösses, människan förstår sig visst inte på ironi!" tänker jag då. 

Det är kanske en inte helt onaturlig tanke, men visst skulle det kunna vara så att den andra 

personen i sin tur är ironisk..? Sådana missförstånd uppstår såklart oftast med personer man 

inte känner så bra, för som du säger ligger ironin mycket i rösten. Känner man någon väl hörs 

det också väldigt väl när han/hon förställer sin röst. 

Jag håller också med om att dikten är ironisk. Och visst är det en lång tid. Efter att ha läst den 

ett flertal gånger hittar man ändå, varje gång, nya intressanta rader som kan uppfattas på 

många olika sätt. Mycket intressant dikt och mycket intressant att läsa allas reflektioner över 

den! 

Svara 



Jag håller med dig om att mycket i dikten är en parodi på samhällets syn på den tidens kvinna. 

Den är stundtals väldigt komisk men samtidigt väldigt välskriven. 

Jag tycker att Lenngren är väldigt skicklig när det gäller att använda sig av ironi och komik 

men framförallt sättet hon formar dikten på. Det blir intressant att läsa för de flesta eftersom 

att dikten kan tolkas på så många vis. 

Ironi eller inte, hon berörde folk från många olika samhällsklasser på olika sätt.

Svara 

Ämne: Är Lenngrens dikt ironisk? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Det är svårt att sätta en stämpel på Anna Maria Lenngrens dikt ”Några ord till min k. dotter, 

ifall jag hade någon”. Det är svårt att veta om den är ironisk eller inte. Å ena sidan står det 

ständigt närvarande problemet med ”författarens intention”, å den andra det svårtolkade 

begreppet ironi. Det hindrar oss inte från att spekulera. 

Enligt Elleström kan ironi, så som begreppet vanligen uppfattas i dag, innefatta mycket. Det 

rör sig inte längre om det tidiga ironibegreppet, vilket kort och gott syftade på att ”säga en sak 

och mena en annan”. Ironi kan till exempel användas för att driva med makthavarna, genom 

att förstärka bilderna av den sociala ordningen till det extrema. När Kristina Lugn, bland 

andra, förstärker kvinnliga stereotyper på ett humoristiskt sätt, blir de närmast löjeväckande, 

och ger därmed patriarkatet en känga. Saker och ting blottläggs. Jämför Gerd Brantenbergs 

Egalias döttrar, där kontraster används för att visa upp ett ojämställt samhälle. Ironi behöver 

alltså inte handla om att säga en sak men mena en annan, utan kan också innefatta överdrifter 

och kontraster. 

Dikten ”Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon” har kallats för gåtan i Lenngrens 

författarskap. Är den ironisk eller inte? Om vi, trots att det kanske inte är fruktsamt, söker oss 

tillbaka till skribentens rötter, finner vi en kreativ och intelligent kvinna som skrev för 

radikala Stockholms Posten, försvarade kvinnans rätt till intellektuellt arbete (om än inte lika 

högljutt som Hedvig Charlotta Nordenflycht) och ofta använde sig av satir (Östholm, H., 

2006, Feminismens idéer, Lund: Studentlitteratur). 

Lenngren hade alltså, innan hon gifte sig och till stor del övergav sitt författarskap, en historia 

av satir. Men då det är såväl omöjligt som ointressant att luska ut författarintentioner, bör man 

enligt Elleström istället leta efter ”ironisignaler” i själva texten. Det leder inte alltid till en 

slutsats, eftersom läsarens egen kontext dessutom spelar en roll i tolkningen. Elleström 

betonar att ironi inte är ”någon objektivt beskrivbar egenskap som definitivt står att finna i 

vissa texter”. Lenngrens dikt är en sådan text. 

Dikten innehåller absolut signaler som, kanske särskilt i dagens kontext, skulle kunna 

uppfattas som ironiska. Det bästa exemplet är enligt mig: Försiktigt äfven undanvik / All 

blygsam forskning i gazetten! / Vårt hushåll är vår republik / Vår politik är toaletten. Här 

tycks Lenngren använda språket för att förstärka kvinnosysslor på ett sätt som gör det hela 

löjeväckande. Även: Den make, som blir dig beskärd / (Märk denna stora hemligheten!) / Var 

huld, om han är huldhet värd / Om ej så var det i förtreten. Här skapas en stark kontrast 

mellan huldhet och förtret, där det implicita förslaget är att man som kvinna ska "nöja sig" 

med en roll som man inte trivs i. Tolkat i dagens kontext framstår det som ironiskt. 

Men dikten är lång och rymmer också en hel del som är mer svårtolkat; som faktiskt skulle 

kunna vara ärligt menat och även i dag uppfattas som uppriktiga råd. Kvinnorollen lyfts ofta 

fram med ord som ”ära” och ”värdighet”, med positiva bilder och uttryck. 

Sista ordet, tolkningen, ligger hos läsaren, hos mig. Som feminist med fäbless för satir 

författad av kvinnor (med Egalias döttrar och S.C.U.M. i bokhyllan) är det lätt för mig att, 

utifrån dessa litterära referensramar, min egen uppfattning av ironi och i likhet med bland 

andra Ebba Witt-Brattström, tolka dikten som ironisk. Därmed inte sagt att den måste vara 

det. 

Ett synsätt som också går ifrån sökandet efter ”författarens intentioner”, är att diktjaget inte är 

Lenngren själv utan att dikten är skriven utifrån någon annans perspektiv, till exempel en 

konservativ dam som ger råd till sin dotter. Vem vet? 

Svara 

Ämne: Ang:Är Lenngrens dikt 

ironisk? 


ironi?


Jag har egentligen inte så mycket att tillföra än att jag uppfattat Elleström likadant och också 

ser dikten liksom ironin på samma sätt. Möjligen att jag inte bara vill se till den 

enskildeläsaren utan verkligen vill tro att Lenngrens text är ironisk - jag har nämligen svårt att 

se annat. Jag tror dock på ironin i en form där man säger en sak men menar flera. Det är 

förövrigt just det jag tror att Lenngren gjorde - att hon menade flera olika spridda saker, så att 

det verkligen finns seriösa råd jämte all kritik som parodierar den kvinnliga positionen i den 

tidens samhälle. jag tycker mig nämligen kunna se seriositet, ironi liksom lite jävlar anamma - 

allt i samma text. Vissa stycken talar ju faktiskt rakt ut gentemot etablissemangets normer - 

något som möjligen bara en blind herreman kunnat missa. Jag misstänker dock att många 

herremän gärna var blinda med vilje vid den tiden. =) 

Svara 

Ämne: Hur uppfattas ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 


Precis som Lars Elleström skriver i Kön och ironi – en linje i samtida svensk lyrik anser jag 

att det är ganska lönlöst att försöka avgöra huruvida en text är avsedd att vara ironisk eller ej, 

det är ändå mer eller mindre omöjligt att få reda på författarens sanna intentioner bakom 

texten. Så är även fallet med Anna Maria Lenngrens dikt Några ord till min k. Dotter, ifall jag 

hade någon, däremot är det väldigt intressant att fundera över vilka olika sätt man kan närma 

sig texten på och om man själv uppfattar den som ironisk. Jag tycker att man får en 

fingervisning om att texten skulle kunna vara av just ironisk eller humoristisk karaktär bara 

genom att läsa titeln. Att skriva en dikt med en lång rad ”uppmanande råd” till en dotter ”ifall 

man hade någon” tycker jag är en vitsig formulering som dessutom ger en antydan om att 

texten skulle kunna syfta till något mer än att bara ge goda råd till en dotter, då denna ”dotter” 

inte verkar existera. Detta får mig att ställa frågan vem texten då är riktad till, kanske en fråga 

som Lenngren ville väcka. Efter att ha läst dikten får jag uppfattningen om att dikten snarare 

riktar sig till samhället och att den syftar till att spegla samhället som det såg ut på Lenngrens 

tid. Hon skriver bland annat att kvinnor som ägnar sig åt att rannsaka staters styrelsesätt ser ut 

att ha skäggstubb, en rolig omskrivning av att kvinnor som ägnar sig åt politik anses manliga 

då politiken inte är deras ”rätta plats” utan det är männen som styr. Ett annat talande exempel 

är raden ”Vårt hushåll är vår republik, vår politik är toiletten”. De roliga formuleringarna om 

att kvinnans plats är i hemmet tycker jag tydligt signalerar ironi, speciellt då Lenngren 

indirekt säger att kvinnor kan ägna sig åt politik – även om de då betraktas som manliga på 

grund av samhällets normer. 

Att uppfatta ironi i textform är dock extra svårt då kroppsspråk och tonläge går förlorat som 

ofta är indikationer i vardagliga samtal på att någon är ironisk. I en text handlar det mer om att 

läsa mellan raderna, vilket jag tycker blir lite klurigt i Några ord till min k. Dotter, ifall jag 

hade någon eftersom det finns stycken i texten som jag inte uppfattar som särskilt ironiska, 

medan andra känns så överdrivna att jag inte kan uppfatta dem som annat än ironi. I kapitlet 

om Poetiska bilder i Lyrikens liv betonas just att ironi kan användas både på ord- och satsnivå. 

Bland annat skriver Lenngren ”Kän din värdighet, min vän, I äran af att vara qvinna” vilket 

jag ser som stärkande visdomsord, medan rader som ”Med läsning öd ej tiden borrt, Vårt Kön 

så föga det behöfver” är direkt nedlåtande mot kvinnor. 

Elleström menar att en text är utlämnad åt läsarens förmåga att läsa in ironi mellan raderna, att 

ironi är något som uppstår i mötet mellan text och läsare och som dessutom inte är objektivt 

utan skapas av kontexter. I likhet med litterär kompetens skulle jag säga att denna förmåga att 

uppfatta ironi varierar och är unik för varje enskild läsare av en text. Trots att något är 

uppenbart ironiskt för mig händer det ofta att man blir tvungen att förtydliga att man är just

ironisk i ett påstående, detta beror på att alla har sina individuella referensramar och därför 

uppfattar ironi olika. För mig som kvinna på 2000-talet känns Lenngrens ”råd” så absurda och 

skrattretande att jag inte kan tro annat än att de skulle vara menade som ironi – speciellt med 

vetskapen om att det är en kvinna som har skrivit dikten. Det samhälle jag lever i idag är 

betydligt mer jämställt än på Lenngrens tid och enligt mina värderingar är det inte acceptabelt 

att uttrycka sig så nedlåtande om kvinnor. Jag skulle dessutom bli ytterst förvånad om jag 

stötte på en kvinna som nedvärderade sig själv på detta vis. Med andra ord är tid och kultur 

viktiga kontexter för huruvida man uppfattar en text som ironisk eller ej, som Elleström 

påpekar är det troligt att många kvinnor som läste Några ord till min k. Dotter, ifall jag hade 

någon under slutet av 1700-talet uppfattade alla råd i dikten som vettiga. För mig kan inte 

budskapet bli annat än ironiskt, sättet dikten är skriven på och de humoristiska inslagen 

förstärker bilden av att Lenngren skriver med glimten i ögat och med en ironi som riktar sig åt 

samhället. Även om jag inte uppfattar varenda vers som ironisk så sätter den sista raden ”Och 

til min söm jag går tilbaka” spiken i kistan. Detta avslut är både roligt och visar på en 

motsägelse som signalerar ironi, som Elleström påpekar följer Lenngren inte sina egna råd då 

hon uppenbarligen ägnat mycket tid åt att skriva och hennes sås skulle hunnit koka över flera 

gånger om. 

Svara 

Ämne: Ang:Hur uppfattas ironi? Ämne: Arbetsbrev 1, diskussionsfråga B: Vad är ironi? 

Avsändare: Student G Datum: den 2 oktober 2011 23:34 

Jag håller helt med dig om diktens ironiska framtoning och tycker det är fascinerande hur 

Lenngren lyckas blanda humoristiska och bitska versrader med vad som kan tyckas vara 

uppriktiga försök att ge läsaren några visdomsord. Intressant hur du plockar ut detaljer som 

jag inte reflekterade över när jag läste dikten, exempelvis rubrikens ironiska inslag och dina 

tankar kring vem dikten är riktad till. Dikten har något att säga till alla samhällsmedborgare. 

Tiden som gått sen dikten skrevs och de kulturella omständigheter som råder i dag tror jag, 

precis som du säger, har stor påverkan på huruvida man som individ uppfattar texter i 

allmänhet och Lenngrens dikt i synnerhet som ironisk eller ej. 

Svara 

Ämne: Några tankar om det här med 

ironi 



Avsändare: Student G Datum: den 1 oktober 2011 00:16 

Det har varit väldigt intressant att läsa om vilken roll ironi har fått spela i litteraturen genom 

historien. Jag har alltid sett ironi som en typ av humor som tillhör senare generationer, något 

som har växt fram ur ett allt mer samhällskritiskt tänkande de senaste årtiondena. Men ironi är 

något som redan antikens folk diskuterade och även dem var ju kritiska till sitt samhällsklimat 

– så där har vi kanske en faktor som är gemensam oavsett vilket århundrade vi lever i, 

nämligen att ironi kan vara en reaktion på samhällsklimatet och något man tar till handa när 

ett problem behöver belysas, men för att göra det enklare för gemene man att ta till sig så 

belyser man det med en gnutta humor. Eftersom mycket av min personliga humor kretsar 

kring just ironi, numera oftast omedvetet, så har det varit intressant att sätta begreppet under 

luppen och tänka på det på ett mer medvetet plan. Att identifiera ironi i text är en något mer 

klurig historia än i tal där så mycket går att utläsa av kroppsspråket och framför allt tonläget, 

vilket är den avslöjande faktorn i mitt fall. Jag kan börja med att konstatera att för mig är 

fortfarande den definition som gjordes redan under antiken högst aktuell, ironi är att säga en 

sak och mena något annat, precis som Lars Ellerström skriver i Kön och ironi – en linje i 

samtida svensk lyrik. Resonemangen kring kontextens samband med ironi och hur normer 

påverkar vår uppfattning av ironi belyser begreppet ytterligare och sätter det i ett perspektiv 

som känns helt rätt. Så mycket av vår omgivning, erfarenheter och personliga omständigheter 

påverkar hur vi upplever saker och ting – så även i fallet med ironi. Hur man uppfattar det är

högst personligt, men det finns säkerligen även ett antal nämnare som en stor mängd 

människor skulle mena är indikationer på att ironi förekommer. Vad gäller Maris Lenngrens 

dikt Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon så var det väldigt kul att läsa den, dels 

eftersom den frammanade ett antal leenden i mitt fall, men även eftersom den känns lika 

aktuell i dag som den gjorde när den skrevs för över 200 år sedan. Kvinnans plats i samhället 

ser visserligen annorlunda ut i dag jämfört med då, men debatten kring mäns och kvinnors 

roller är ständigt aktuell och samhället är fortfarande långt ifrån jämställt. Det i sin tur innebär 

att hennes dikt berör en kvinnoroll som på många håll i världen fortfarande lever kvar. För 

mig har dikten helt klart en viss ironisk framtoning. Självklart är innehållet mångtydigt, precis 

som det är hos de flesta texter man stöter på, men jag ser ironi i dikten. Att just jag tolkar in 

ironi i dikten beror säkerligen på en hel del saker, men främst tror jag att det beror på att jag är 

ett barn av min tid, att jag läser dikten år 2011 – en tid då ironi är ett verktyg för att föra ut ett 

budskap till andra människor på ett lättillgängligt sätt. Kvinnorollen som beskrivs i dikten är 

en helt annan än den jag lever i vilket gör att vissa passager blir nästintill skrattretande och jag 

riktigt ser framför mig hur Lenngren satt och skrev dikten samtidigt hon nöjt konstaterade hur 

hon förlöjligar kvinnans plats i samhället. Men det är ju ur mitt perspektiv, utifrån mina 

personliga och högst individuella normer. När dikten först publicerades kan jag tänka mig att 

många kvinnor såg den som en text med ett budskap som bör tas på största allvar och där 

mycket av innehållet är riktlinjer som man bör följa som kvinna. Det fanns säkert även en hel 

del kvinnor då som uppfattade innehållet som ironiskt, precis som det säkerligen finns 

människor i dag som inte alls tycker att dikten har en ironisk anspelning – eftersom dem 

tolkar utifrån andra riktlinjer och normer än mig. Versraderna ”Vårt hushåll är vår republik, 

vår politik är toaletten” är ett fint exempel på hur samhällskritiken blir levande i Lenngrens 

dikt. Samtidigt tycker jag det finns en hel del i dikten som inte har en ironisk framtoning utan 

snarare kan ses som visdomsord som lika gärna skulle ha kunnat skrivas i dag, om än kanske 

med ett annat språkligt utformande. Den nionde strofen i dikten där hon av slutar med ”Och 

mins at oftast af en tok, Den vise någon visdom lärde” är ett sådant stycke som jag fastnade 

för. Makt, politik och jämlikhet kommer alltid att vara frågor som det råder tvistade meningar 

om och därmed kommer det säkerligen alltid finnas någon som vill dra det till sin spets och 

debattera ämnena med hjälp av humor. Humor där allvaret lurar under ytan, som det så ofta 

gör när det kommer till ironi. 

Svara 

Ämne: Ang:Några tankar om det här med 





Jag kan inte mer än instämma i det du skriver! Något jag gillar är hur du genomgående har 

hållit ett makroperspektiv där du reflekterar över samhällets förändring genom tid och hur 

ironi användes redan under antiken, väldigt intressant att fundera över - speciellt hur humor 

och ironi ofta används för att föra fram samhällskritik. 

Svara 

Ämne: Ang:Några tankar om det här med 





Jag kände, precis som du, att det låg mycket nära till hands att läsa Lenngrens text ironiskt. 

Jag tyckte också att det var intressant att se på det hela ur det perspektiv som Elleström 

presenterade, alltså att vara medveten om att vår kontext påverkar läsningen. Jag läste dikten i 

en annan kurs, och då reflekterade jag inte ens över det, utan tänkte "Ha! Vilken kvinna!", 

eftersom jag inte kunde se något annat än att den var ironisk. Det känns som att det överlag är 

givande att börja fundera kring värdet av författarens faktiska mening; att lämna den faktiska 

meningen därhän kan ju leda till så mycket mer nyanserade tolkningar och synsätt!

Svara 

Stäng detta fönster

7. Diskussionsfråga B: Vad är ironi? Uppgift: Litteratur och andra ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?