slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
slutet på sagan prinsessan dianas död i press, radio och tv
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
under början av veckan som följde <strong>på</strong><br />
<strong>prinsessan</strong>s <strong>död</strong>. De sakuppgifter som<br />
framkom i medierna kring olyckans omständigheter<br />
varierade. Särskilt gällde<br />
detta bilens hastighet <strong>och</strong> chaufförens grad<br />
av berusning. Flera av de uppgifter som<br />
lämnades om chauffören, hans dryckesvanor<br />
<strong>och</strong> omdöme var mycket spekulativa<br />
<strong>och</strong> saknade källhänvisningar. De var<br />
dessutom mycket <strong>tv</strong>eksamma ur <strong>press</strong>etisk<br />
synpunkt.<br />
Rapporteringen om de reaktioner som<br />
<strong>prinsessan</strong>s <strong>död</strong> väckte i London, såväl<br />
hos allmänheten som hos olika kända<br />
personer, gav bilden av en stad <strong>och</strong> en<br />
nation i stor sorg. Både beskrivningarna<br />
av stämningarna bland människor, som<br />
<strong>på</strong>stods strömma in till Londons centrum,<br />
<strong>och</strong> de kommentarer <strong>och</strong> krönikor som<br />
skrevs var mycket känsloladdade.<br />
Bilderna <strong>på</strong> sörjande personer utanför<br />
bland annat <strong>prinsessan</strong>s bostad, <strong>och</strong> <strong>på</strong> de<br />
uttryck för sorg som de lämnade, var många<br />
i tidningarna. Var fjärde bild <strong>på</strong> enskilda<br />
sörjande personer i morgontidningarna <strong>och</strong><br />
var femte i kvällstidningarna visade barn,<br />
oftast någon liten flicka, som lägger ned<br />
blommor, gråter eller ber. Också de tre TVprogrammen<br />
visade barn bland de sörjande.<br />
Flest uttalanden <strong>och</strong> kommentarer om<br />
sorg <strong>och</strong> saknad gjordes av ”vanliga” människor.<br />
Vanligast var dessa i TV där tre<br />
fjärdedelar av alla som uttalade sig om<br />
detta var ”vanliga” människor.<br />
Begravningen markerade i medierna<br />
<strong>slutet</strong> <strong>på</strong> ett tragiskt ödesdrama av klassiskt<br />
snitt. Sorgen efter en prinsessa som<br />
aldrig blev drottning blev snarast sorgen<br />
efter ett helgon. Prinsessan utan någon<br />
fläck, som stod <strong>på</strong> folkets sida <strong>och</strong> i det<br />
godas tjänst, hade ryckts bort utan att få<br />
fullborda sin mission. Hon hade förlorat i<br />
kampen mot ”dom” — kungahuset. Men<br />
kungahuset hade lärt sig sin läxa <strong>och</strong> drottningen<br />
bugade!<br />
156<br />
Mediebilden av verkligheten växte samman<br />
med verkligheten. Bilder <strong>på</strong> sörjande<br />
människor skapade sannolikt fler <strong>och</strong><br />
ännu sorgsnare människor att ta bilder<br />
<strong>på</strong>. Den speciella <strong>och</strong> storslagna begravningsceremonin<br />
hade säkerligen blivit mer<br />
blygsam om inte mediernas tryck funnits.<br />
Sagan växte in i verkligheten.<br />
Det är intressant att relatera mediebilden<br />
av <strong>prinsessan</strong> Dianas <strong>död</strong> till hur hon<br />
beskrivits tidigare i medierna. Den 17 år<br />
långa berättelsen om <strong>prinsessan</strong> bildades<br />
av en väv av fakta, överdrifter <strong>och</strong> underdrifter,<br />
mer eller mindre långtgående spekulationer<br />
samt säkerligen rena lögner.<br />
Denna berättelse formades också av att<br />
hon till mycket stor del levde i kontakt<br />
med medierna. Dessa kunde exempelvis<br />
provocera fram handlingar <strong>och</strong> uttalanden<br />
som blev nyheter samtidigt som <strong>prinsessan</strong><br />
<strong>och</strong> hennes rådgivare <strong>på</strong>verkade<br />
medierna. Denna mediebild koncentrerades<br />
under veckan efter hennes <strong>död</strong>. Men<br />
porträttet av <strong>prinsessan</strong> Diana blev mer<br />
än ett koncentrat; det blev en bild som<br />
passade in i den uppkomna situationen.<br />
Den oväntade olyckan, relationerna till<br />
kungahuset, begravningen <strong>och</strong> inte minst<br />
själva mediebevakningen förstärkte respektive<br />
försvagade tendenser i det som<br />
presenterats under tidigare år.<br />
Sammantaget var de flesta artiklarna<br />
om <strong>prinsessan</strong> Diana allmänna porträtt<br />
av hennes person <strong>och</strong> hennes liv. De tre<br />
kvällstidningarnas beskrivningar var generellt<br />
sett mer inriktade <strong>på</strong> <strong>prinsessan</strong><br />
som privat än som offentlig person. Relativt<br />
stort utrymme handlade om hennes<br />
kärleksliv. Diana beskrevs som en övergiven<br />
<strong>och</strong> utnyttjad hustru som dock återfick<br />
sin självkänsla <strong>och</strong> kämpade sig ur ett<br />
olyckligt äktenskap.<br />
Det är uppenbart <strong>och</strong> naturligt att kvällstidningarnas<br />
porträtt av <strong>prinsessan</strong> formades<br />
av deras speciella journalistik med
Change language