Inledning Bakgrund - Sweden Abroad

CANBERRA
Kamilla Lindström
Australiens arbetsmarknadspolitik
Promemoria
2008-01-21
1. Reformeringen av det australiska arbetsförmedlingssystemet
Inledning
Australien var ett av de första länderna att introducera marknadsmässig
konkurrens på arbetsförmedlingsområdet 1998. Såväl privata företag som
frivilligorganisationer tillåts idag konkurrera med staten om rätten att
tillhandahålla tjänster för de arbetslösa. Genom att konkurrensutsätta
arbetsförmedlingen har kostnaderna för arbetslöshetsåtgärder drastiskt
minskat. Systemet har gradvis förändrats under de nära 10 år som det
existerat. Även om det i stort anses fungera väl framförs idag krav på vissa
grundläggande förändringar, framför allt för att bättre stödja
långtidsarbetslösa personer.
Bakgrund
Från 1946 till 1998 fungerade den federala myndigheten Commonwealth
Employment Service (CES) som nationell arbetsförmedling. Omkring 300
lokala CES kontor runt om i landet löd under ett arbetsmarknadsministerium.
Likt systemet i de flesta andra OECD-länder hade dessa kontor till uppgift att
matcha arbetsgivare och arbetssökande, samt se till att de som inte lyckades
hitta ett jobb fick möjlighet att delta i olika arbetsmarknadsprogram. CES
hade också till uppgift att rapportera till andra myndigheter om de arbetslösas
situation och huruvida de var berättigade till bidrag eller ej. Själva
utbetalningen sköttes sedan genom socialförsäkringsministeriets olika
lokalkontor.
Den privata sektorn har historiskt sett alltid funnits som ett komplement till
CES, och det var snarare regel än undantag att vissa privata företag och
organisationer kontrakterades för att tillhandahålla utbildningar och
jobbsökarkurser för arbetslösa som registrerat sig hos CES. Även
frivilligorganisationer (community organisations) spelade en roll vad gäller
tillhandahållandet av vissa statligt finansierade tjänster. I ett senare skede tilläts
även vinstdrivande företag att tävla med dessa frivilligorganisationer och CES.
Till en början var det frågan om ett småskaligt delstatsinitiativ, och den

Sveriges Ambassad Promemoria 2(8)
Canberra
2004-08-20
federala regeringen började inte förrän 1994 med viss utkontraktering av
sådant som tidigare legat under CES.
Under den förra Laborregeringens arbetsmarknadsprogram, Working Nation,
öppnades under 1995/1996 cirka 300 nya arbetsförmedlingar drivna av både
privata, kommunala och statliga företag. Denna nya policy att tillåta viss
outsourcing av tidigare statligt tillhandahållna tjänster blev det första steget i
en radikal förändringsprocess där staten tog steget över från att tidigare ha
varit en tillhandahållare av tjänster till att bli en köpare av tjänster.
När den konservativa koalitionsregeringen under John Howard tillträdde 1996
infördes reformer som syftade till att behålla endast de mest kostnadseffektiva
arbetsmarknadsprogrammen och öka resurserna för lärlingsplatser och
traineeutbildningar. Regeringen skar ner budgeten för arbetsträning och det
stora antalet lönesubventionerade arbetsplatser, samtidigt som man startade
flera nya mindre program i syfte att öka individens valfrihet.
Arbetsförmedlingarna konkurrensutsattes och såväl statliga och kommunala
som privata organisationer och företag tilläts tillhandahålla tjänster som staten
tidigare hade monopol på. Utgifterna för vidareutbildning och jobbsökning
knöts närmare till den arbetslösa personen (högre belopp för svårare
ärenden).
Från och med 1996 genomfördes följande reformer:
1. Bildandet av Centrelink som en samordnande myndighet och den
första myndighet den arbetslöse kommer i kontakt med. Centrelink
registrerar den arbetslöse, bedömer framtida arbetsmöjligheter, slussar
den arbetslöse till en arbetsförmedling eller lämpligt arbetsmarknadsprogram,
och sköter utbetalningen av arbetslöshetsersättningen.
Centrelink ansvarar även för samtliga socialbidrag och pensioner etc.
2. Individuell bedömning för att nå dem som löper störst risk att bli
långtidsarbetslösa.
3. Konkurrensutsatt arbetsförmedlingsservice som handhar det nya Job Network;
det mest omfattande arbetslöshetsprogrammet.
4. Internet-baserad jobb-sökar service, Australian Job Search.
5. Mutual Obligation - vissa grupper arbetslösa krävs på någon typ av
motprestation för att få behålla sin ersättning.
6. Krav på att mottagarna av ersättning aktivt söker arbete eller studerar
för att upprätthålla kontakten med arbetsmarknaden.
7. Workplace relations reform - mer flexibilitet i arbetslagstiftningen
8. Fler lärlingsplatser och traineeutbildningar, speciellt inom de växande
sektorerna.
9. Speciellt utformade program för ungdomar, aboriginer, äldre och andra
utsatta grupper.
10. Starkare fokus på regional anpassning.
11. Ökat stöd för småföretagande genom att göra det enklare att starta eget.

Sveriges Ambassad Promemoria 3(8)
Canberra
2004-08-20
Syftet med åtgärderna var att:
• göra förmedlingsverksamheten mer effektiv genom att skapa
konkurrens mellan privata och offentliga företag
• öka antalet arbeten inom den privata sektorn
• minska ungdomsarbetslösheten
• förbättra användningen av ny teknik vid på arbetsförmedlingarna
• förbättra kvaliteten i förmedlingsverksamheten (genom personlig
service)
• uppnå bättre kostnadseffektivitet
• skapa bättre möjligheter för specialiserade arbetsförmedlingar
• utveckla bättre möjligheter att erbjuda arbete till svårplacerad
arbetskraft
Dagens system - Job Network
Job Network etablerades i maj 1998 och är ett nationellt nätverk bestående av
privata, kommunala och statliga organisationer som kontrakterats av staten att
tillhandahålla arbetsförmedlande tjänster. Till en början fanns ungefär lika stor
del offentliga, privata och frivilligorganisationsbaserade (NGO) förmedlingar.
Utvecklingen har dock gått mot att marknaden delats upp mellan en ungefär
lika stor del privata som NGO-aktörer, medan de offentliga förmedlingarna
idag utgör mindre än 10 procent av marknaden. Idag finns 103 Job Network
Providers (JNP) med sammanlagt mer än 1000 kontor.
Upphandlingen sköts av Department of Education, Employment and
Workplace Relations (DEEWR), som också bär det yttersta ansvaret för att
alla tjänster tillhandahålls på ett korrekt sätt enligt uppgjorda kontrakt, s k
Employment Service Contracts (ESCs). Idag är man inne i den tredje
kontraktsperiodens andra fas, vilken påbörjades 1 juli 2006 och löper under
tre år. Under tidigare kontraktsperioder konkurrerade de olika
organisationerna både vad gällde pris och kvalitet på tjänsterna. Från och med
den innevarande kontraktsperioden utdelas kontrakt endast på grundval av
kvalitet, medan priset fastställs av staten. Job Network-organisationerna
utvärderas genom en tämligen komplicerad statistisk modell, det s k star
ratiting-systemet 1 .
Job Network är i första hand en arbetsförmedlingsservice dit den arbetslöse
slussas via Centrelink efter att Centrelink gjort en bedömning (kallad Job Seeker
Classification Instrument) av vilka behov den arbetslöse har. Som komplement
till Job Network finns alternativa arbetsmarknadsprogram speciellt riktade till
ungdomar, handikappade och urbefolkningen (se nedan). Många av dessa
1 Star-rating-systemet använder viktade prestationsindikatorer för att bedöma hur
effektiva de olika Job Network-organisationerna är. Modellen tar hänsyn till vilka
kategorier av jobbsökande som en viss Job Network Provider hjälper, och även till de
lokala arbetsmarknadsförhållanden som råder på orten.

Sveriges Ambassad Promemoria 4(8)
Canberra
2004-08-20
program tillhandahålls av olika frivilligorganisationer eller företag och
erbjuder ofta mer intensiva stödåtgärder än de program som tillhandahålls av
Job Networks förmedlare.
Inom Job Network finns fyra ”steg” av hjälp för arbetslösa:
Job Matching (JM): "vanlig" arbetsförmedling där arbetssökande får hjälp med
att hitta och söka lämpliga jobb. För att få ta del av tjänsten får man vid
ansökningstillfället inte arbeta mer är 15 timmar i veckan eller vara
heltidsstuderande. Job Matching är en avgiftsfri service som är tillgänglig för
alla som är berättigade till någon typ av ekonomisk ersättning. Leverantörerna
av JM får betalt för varje arbetslös deltagare som placeras i varaktig anställning
(mer är 13 veckor), och har denne varit klassad som långtidsarbetslös (mer än
12 månader) utgår också en bonus. Skulle den arbetslöse hitta ett jobb på egen
hand utgår ingen ersättning.
Job Search Support: En jobbsökarkurs där arbetslösa får hjälp t ex med att skriva
ansökningar, uppdatera sin CV, förbereda sig inför anställningsintervjuer. I
likhet med Job Matching får leverantörerna betalt efter hur många de lyckas
finna arbete åt.
Intensive Support: Om en person varit arbetslös i mer än tre månader blir han
eller hon berättigad till ett individuellt anpassat program. Service som
tillhandahålls kan inkludera yrkesförberedande träning och utbildning för att
förbättra den deltagandes läs- och skrivkunnighet. För Intensive Supportprogram
får arbetsförmedlingen tillgång till särskilda Job Seeker Accounts, som
kan användas för att bekosta aktiviteter som bedöms främja den arbetslöses
möjlighet att få anställning. Dessa pengar kan användas tämligen kreativt; ett
exempel är att de använts till att hyra bussar för att få grupper av invandrade
arbetslösa personer att kunna ta anställning vid en viss industri.
Efter sex månaders arbetslöshet måste den arbetslöse delta i en s k mutual
obligation activity, vilket antingen är frågan om ”Work for the Dole” (ung. ”jobba
för att få A-kassa”), annat arbete som innebär nytta för samhället, eller
utbildning.
Den mest intensiva kategorin av hjälp för arbetslösa kallas Intensive Support
Customised Assistance, och ges till personer som varit arbetslösa i mer än 12
månader, och till andra som bedöms ha en mycket hög risk att fastna i
långtidsarbetslöshet, t ex handikappade, aboriginer och
HIV/AIDS-sjuka. Efter sex månader inom detta program måste återigen den
arbetslöse delta i en mutual obligation-aktivitet.

Sveriges Ambassad Promemoria 5(8)
Canberra
2004-08-20
Vissa JNP erbjuder även en New Enterprise Incentive Scheme (NEIS) ,en slags
starta eget-kurs som syftar till att den arbetslöse ska bli självförsörjande
genom att utveckla en egen affärsidé och starta eget företag. Job Network
tillhandahåller kurser där man lär sig hur det går till att driva ett företag rent
praktiskt. Det utgår ett startbidrag (motsvarande nivån på tidigare ersättning)
till de sökande som utvecklar en lovande idé. Leverantörerna får själva välja
vilka som ska delta i programmet, men de måste uppfylla den kvot de
kontrakterats för.
Det finns också ett mindre program speciellt riktat mot ungdomar som är
hemlösa eller riskerar att bli det. Inom programmet får de hjälp med att hitta
lämplig utbildning eller lärlingsplats, samtidigt som de erbjuds praktisk hjälp
med t ex bostadssökande.
Utvärderingar av Job Network
När regeringen lanserade det nya reformprogrammet 1998 tillsatte
föregångaren till DEEWR också en utredning som skulle följa upp det nya
systemet och utvärdera dess prestation utifrån fyra aspekter:
1. Effektivitet (effectiveness) vad gäller att förmedla varaktiga jobb till de
arbetssökande.
2. Kostnadseffektivitet (efficiency) eller värde för pengarna.
3. Tillgänglighet; hade alla som ville möjlighet att använda sig av Job
Networks tjänster, eller var vissa grupper missgynnade?
4. Kvalitet; var både arbetsgivare och arbetstagare nöjda med servicen och
upplevde de arbetssökande att de fick den hjälp och stöd de behövde?
Vad gäller effektivitet visade det sig att Job Network stod sig väl i jämförelse
med tidigare arbetsmarknadsprogram. De som fått hjälp genom Job Search
Training visade sig i större utsträckning klara sig utan någon typ av
ekonomiskt understöd än de som försökt skaffa ett jobb på egen hand. I
jämförelse med de tidigare programmen innebar Job Network en klar
förbättring när det gällde kostnadeffektivitet, med en genomsnittlig totalkostnad
per arbetssökande på 13800 AUD för Job Search Training och 22010 AUD
för Intensive Assistance, jämfört med 16500 AUD resp. 35100 AUD för
tidigare jämförbara program.
Vad gällde tillgänglighet föreföll merparten av de intervjuade personerna nöjda.
För arbetslösa aboriginer visade det sig mycket viktigt med kulturellt anpassad
service och aboriginska arbetsförmedlare, speciellt för arbetslösa i de mest
avlägsna delarna av landet. I fråga om kvalitet visade utvärderingen att servicen
förbättrats sedan Job Network startats och att 75 procent av de arbetssökande
uppfattade servicen som mycket bra. Även arbetsgivarna var nöjda med Job
Network och närmare 84 procent av de tillfrågade uppskattade servicen som
bättre eller mycket bättre jämfört med gamla CES. Arbetsgivarna verkade
också uppskatta att systemet var marknadsmässigt baserat.

Sveriges Ambassad Promemoria 6(8)
Canberra
2004-08-20
Senare och mer oberoende utvärderingar, bl a av OECD och av fristående
forskningsinstitut, har dock visat att resultaten kanske inte varit riktigt lika
positiva som DEEWR låtit påskina. Särskilt för de mest svårplacerade
arbetslösa personerna har inte Job Network fungerat riktigt tillfredsställande.
En parlamentarisk utredning som publicerades i december 2007, “A Review of
Developments in the Job Network” anser att underliggande strukturella problem
med Job Network - framför allt kopplingen mellan resultat och betalning –
gjort att de mest svårplacerade personerna inte får tillräcklig hjälp av Job
Network-systemet. Utredningen föreslår två möjliga lösningar på detta
problem: I alternativ 1 får de vanliga JNP fortsatt enbart ägna sig åt att hjälpa
”vanliga” arbetslösa som relativt lätt med begränsad assistens kan hitta
arbeten. Övriga arbetslösa skulle då remitteras till specialiserade förmedlingar
som tillförs särskilda resurser för detta ändamål. Det andra alternativet anser
utredningen vara att konfigurera om hela Job Network så att systemet ger
bättre hjälp åt svårplacerade arbetslösa.
Allt eftersom arbetsmarknaden förbättrats och de flesta personer lätt kan
finna arbeten, har arbetsförmedlingarna idag en större andel ”svåra” fall.
Branschorganisationen NESA anser att många JNP idag har finansiella
problem, och att regeringen inte ger tillräckliga resurser åt förmedlingarna för
att assistera långtidsarbetslösa.
Kompletterande arbetsmarknadsprogram
För de arbetslösa som av Centrelink bedöms som icke redo att tillgodogöra
sig någon av Job Networks service, finns det alternativa program som
tillhandahålls av olika frivilligorganisationer. Personal Support Program (PSP) är
ett alternativ för dem som anses ha stora personliga problem som måste
åtgärdas innan Job Network kan bli ett alternativ. Många av dem som söker
sig till PSP har drog- eller alkoholproblem, är hemlösa, eller både och.
Leverantörerna av PSP hjälper de arbetslösa med rådgivning, bostad,
avgiftning och annat som är en förutsättning för ett lyckat inträde på
arbetsmarknaden. Deltagande i PSP kan pågå i upp till två år.
För handikappade arbetssökande finns särskilda förmedlingar, s k Disability
Employment Network Providers (DEN). Program finns för arbetslösa med
både fysiska och psykiska handikapp som inte klarar av ett vanligt jobb.
Även för aboriginska arbetssökande finns alternativa program. Indigenous
Employment Policy syftar till att öka urbefolkningens deltagande på
arbetsmarknaden, speciellt inom den privata sektorn. Aboriginer är
överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken och toppar även listan över
bidragsberoende.
Den förra regeringen vidareutvecklade också lärlingssystemet genom New
Apprenticeship-programmet. Ökade resurser avsattes och flexibiliteten gentemot
arbetsgivares önskemål och efterfrågan ökades.

Sveriges Ambassad Promemoria 7(8)
Canberra
2004-08-20
2. Arbetslöshetsersättningen
Den australiska arbetslöshetsersättningen är till skillnad från vad som gäller i
de flesta andra OECD-länder inte relaterad till en arbetslös persons tidigare
inkomst, utan avser endast att ge ett grundskydd. Ersättningar som utbetalas
är enhetliga och ingen bortre tidsgräns finns. Ersättningarnas storlek är
beroende av familjesituation och ålder, och gränser finns för förmögenhet och
tillfälliga inkomster. Arbetslöshetsersättningen är kopplat till ett aktivitetskrav,
”activity test” dvs den arbetslöse måste bevisa att han/hon aktivt söker arbete
eller deltar i ett relevant utbildningsprogram. Ersättningen förloras under 8
veckors tid om den arbetslöse vid tre tillfällen antingen inte tar ett erbjudet
jobb, slutar ett jobb utan giltig anledning eller på annat sätt inte uppfyller de
kriterier som finns.
Från den 1 januari 2008 är arbetslöshetsersättningen för en ensamstående
person utan barn 429 AUD (ca 2400 SEK) per tvåveckorsperiod, 464 AUD
för ensamstående med barn och 387 AUD för sammanboende/gifta.
Den arbetslöse får arbeta deltid och tjäna ett visst fribelopp. För inkomster
utöver fribeloppet reduceras ersättningen med 70 procent för varje intjänad
dollar. Denna möjlighet gör att undersysselsättningsgraden är ganska stor.
1997 introducerades Work for the Dole-programmet genom vilket arbetslösa
måste att aktivera sig i samhällstjänst (arbeten för skolor, kommuner,
fritidsanläggningar etc) för att få behålla sin ersättning. Kritiker har menat att
detta system innebär ett slags tvångsarbete och att det därmed strider mot de
mänskliga rättigheterna. Work for the Doles försvarare menar dock
programmet lett till ökad samhällsnytta och att de arbetslösa aktiveras på ett
positivt sätt.
1 juli 2006 införde den förra koalitionsregeringen de s k Welfare to Workreformerna.
Detta program innebär att personer som har kapacitet att arbeta
deltid – upp till 15 timmar per vecka – anmodas att söka efter ett lämpligt
arbete, om de vill fortsätta uppbära bidrag. Programmet riktar sig särskilt till
förtidspensionerade handikappade personer och ensamstående föräldrar.
3. Avtalssystemet
Fram till 1980-talet präglades lönebildningen av stora motsättningar mellan
parterna. Löner och villkor fastställdes centralt mellan de starka facken och
arbetsgivarsidan, eller, i de ofta förekommande konflikterna, genom
obligatorisk medling på federal eller delstatsnivå. Det för Australien unika
systemet med en stark och ofta använd central medlingsfunktion kritiserades
som alltför inflexibelt och en reformering av avtalsrätten påbörjades redan
1983 med fackens medverkan. Regeringen Howard intensifierade detta arbete

Sveriges Ambassad Promemoria 8(8)
Canberra
2004-08-20
1996 genom den s.k. Workplace Relations Act, som banade väg för
decentraliserade löneförhandlingar i små och medelstora företag.
Medlingssystemet har dock inte avskaffats helt (vilket gjordes i Nya Zeeland
1991), utan istället har ett blandsystem utvecklats där minimilöner och villkor
fastställs på traditionellt vis medan den faktiska lönen sätts efter individuella
förhandlingar. I låglöneyrken inom t ex hotell- och restaurangnäringen utgör
dock minimilönen ofta den faktiska lönen.
Som en följd av reformerna på avtalsområdet har andelen arbetstagare som
omfattas av centralt fastställda avtal sjunkit till en fjärdedel från tidigare två
tredjedelar. Antalet fackanslutna har minskat till 25 procent, jämfört med 50
procent anslutna för 30 år sedan. Antalet strejkdagar har minskat betydligt och
lönespridningen har ökat.
Genom 1996 års lag skapades också en ny kontraktsform (Australian Workplace
Agreements, allmänt kallade AWAs) som innebär att direkta formella avtal kan
slutas mellan enskilda arbetstagare och arbetsgivaren, utan fackets
inblandning. AWAs har kritiserats mycket starkt från fackligt håll och av
Laborpartiet i opposition, eftersom dessa avtal i många fall innebär villkor
som är betydligt sämre än för kollektivavtal inom branschen. Frågan om
AWAs var en av de mest framträdande i valdebatten inför förra årets val,
liksom koalitionsregeringens policy beträffande möjligheterna att avskeda
personer på tämligen lösa grunder och sedan erbjuda samma arbete till en
lägre lön.
Det arbetsrättsliga området kommer således att vara föremål för de mest
omfattande förändringar som den nya Labor-regeringen genomför. Redan
under parlamentets första vecka, v 7 2008, kommer ny lagstiftning som
förbjuder upprättande av nya AWAs att läggas fram. Redan existerande avtal
kommer dock att fortsatt vara giltiga, lagstiftningen är inte retroaktiv. Senare
under 2008 kommer ett mer omfattande lagförslag på det arbetsrättsliga
området att presenteras, med bl a nya regler för avskedanden. Labors plan är
att fr o m den 1 januari 2010 introducera en helt ny arbetsrättslig plattform
som ska gå under namnet Fair Work Australia. Den nya regeringen säger sig
dock vara mycket medveten om de problem som tidigare Labor-regeringar
upplevt med en alltför inflexibel arbetsmarknad, och man säger sig måna om
att det nya systemet gynnar en hög produktivitet.
Internetadresser
Centrelink: www.centrelink.gov.au
Department of Education, Employment, Workplace Relations:
www.dewr.gov.au
Australiska regeringens arbetsmarknadsportal: www.workplace.gov.au
Job Search: www.jobsearch.gov.au