Läs boken online - Timbro

Jobb i stället för bidrag

Jobb i stället för bidrag
– Farummodellen i svenska kommuner
Fabian Zäll
Timbro/CVV

© FÖRFATTAREN OCH AB TIMBRO 2001
GRAFISK FORM: SILVER
SÄTTNING: ATELJÉ TYPSNITTET L&R AB, STOCKHOLM
TRYCK: ELANDERS GOTAB, STOCKHOLM 2001
ISBN 91-7566-492-5
ISSN 1404-3033. NR 23
CVV – CENTRUM FÖR VÄLFÄRD EFTER VÄLFÄRDSSTATEN
TEL 08–587 898 00
FAX 08–587 898 50
www.cvv.nu
info@cvv.nu

INNEHÅLL
FÖRORD 6
EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE 8
FÖREDÖMET FARUM 18
SKURUP 22
ESLÖV 34
OSBY 44
DIN KOMMUN NÄSTA? 52
KÄLLOR 66

FÖRORD

För ett år sedan skrev undertecknad tillsammans med Bengt Sohlberg
en bok om det liberala systemskiftet i den danska kommunen
Farum. Farums kommun har under de senaste 15 åren
systematiskt omprövat och effektiviserat hela sin verksamhet
samtidigt som man överfört en stor del av makten från kommunen
till medborgarna.
En av Farums mest spektakulära framgångar är att man sedan
fem år har utplånat arbetslösheten bland socialbidragstagarna.
Alla arbetslösa, som varit utförsäkrade från A-kassan eller aldrig
kommit in i A-kassesystemet och därmed fallit på kommunens
försörjningsansvar, har fått jobb. Detta i en förortskommun till
Köpenhamn som har präglats av sociala problem och som är en
av Danmarks invandrartätaste med en stor grupp invandrare
som har bristfälliga kunskaper i danska.
För att uppnå detta har Farums kommun aktivt skaffat fram jobb,
och även erbjudit jobb i egen regi i kommunens produktionshus
åt dem som inte har kunnat få jobb direkt. Den som inte tar ett
erbjudet jobb får inget socialbidrag.
När boken Farum – en yndig kommun utkom våren 2000 föranledde
detta en rad kritiska artiklar från vänstern om det orätta i
att ställa krav på socialbidragstagare. Men det fanns också kommunalpolitiker
som sedan flera år ställt sig positiva till att pröva
nya grepp för att få ner arbetslösheten och socialbidragskostnaderna.
Denna skrift handlar om tre skånska kommuner, Skurup,
Eslöv och Osby, som har inspirerats av Farums arbetsmarknadspolitik
och infört liknande modeller. De har alla lyckats bra och
har mycket att lära ut till andra kommuner.
Malmö februari 2001
Fabian Zäll
7

EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE

I Sverige har äntligen den tunga 90-talstrenden brutits. Sedan
några år har arbetslösheten fallit kraftigt och en stor grupp människor,
som tidigare var beroende av politiska beslut om Akassa,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialbidrag, har
blivit självförsörjande. Att få sin försörjning från eget arbete är
att ha makt över sitt eget liv. Det är att slippa gå och krusa för
en socialsekreterare eller vara utlämnad till svårtydda regler om
vilken ersättning man är berättigad till eller vad som händer med
socialbidraget om man lyckas få några timmars arbete.
Men bilden är inte enbart ljus. Vi har fortfarande en mycket hög
arbetslöshet för att vara i en högkonjunktur. Under de dåliga
åren hamnade en stor grupp människor utanför arbetsmarknaden
så pass länge att de nu har svårt att komma tillbaka. Dessa
långtidsarbetslösa är ofta hänvisade till socialbidrag och faller
därmed inom kommunernas försörjningsansvar.
Andra grupper som fortfarande har svårt att komma in på arbetsmarknaden
är lågutbildade ungdomar och invandrare med
dåliga kunskaper i svenska.
Dessa grupper är de som förlorar på inlåsningseffekten av arbetsrättens
bestämmelser om anställningsskydd. Arbetsrätten
deklarerar i praktiken äganderätten till ett jobb genom hela livet.
Detta leder till att arbetsgivare inte vågar ta några risker när de
anställer. De som sedan länge är etablerade på arbetsmarknaden
får en stark ställning, men det är på bekostnad av grupper
som ungdomar och invandrare. Personer som däremot har varit
långtidsarbetslösa, eller som är annorlunda på det sätt som invandrare
är olika svenskar, drabbas hårt av detta.
Detta är en arbetsmarknadsreglering för de redan etablerade.
9

EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE
Om arbetsgivarna skulle få lov att tillämpa ”bäst in, sämst ut” i
stället för ”sist in, först ut” skulle till exempel invandrarnas integration
genom arbete underlättas betydligt.
Arbetsrätten gör det svårare för långtidsarbetslösa och nya
grupper på arbetsmarknaden att få jobb. Många av dessa personer
är fullt anställningsbara om de bara får en chans. Denna
chans har den traditionella arbetsmarknadspolitiken inte kunnat
hjälpa till att skapa.
Den traditionella arbetsmarknadspolitiken
Sedan länge har vi vant oss vid att när myndigheter försöker hjälpa
arbetslösa sker det genom stora projekt med tvivelaktigt resultat,
i vilka de enskilda individerna bollas runt på ett ovärdigt sätt.
Vi har sett det i de många utbildningarna inom AMS, liksom i
kommuner som har tvingat arbetslösa att arbeta med meningslösa
uppgifter till mycket låg lön. Under 1990-talet har exemplen
varit många på hur praktikanter har kunnat utnyttjas av
arbetsgivare som subventionerad arbetskraft i stället för att bli
anställda.
Ett stort problem har också varit att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna har trängt undan riktiga jobb. Enligt en studie gjord
av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering är undanträngningseffekten
av de traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna hela 65 procent. 1
Problemen med den traditionella arbetsmarknadspolitiken under
1990-talet har varit:
10
1 Dahlberg & Forslund, Direkta undanträngningseffekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, 1999.

Praktik och utbildning har inte lett till jobb.
• Underbetald praktik slår ut riktiga jobb. Företag har kunnat utnyttja
praktiksystemet och ta en ny praktikant i stället för att
anställa den gamla efter praktiktidens utgång.
• De arbetslösa utnyttjas av kommunen som gratis arbetskraft.
Även detta konkurrerar ut riktiga jobb samtidigt som kommunens
besparingsintresse kan komma att väga tyngre än behovet
att skaffa praktikplatser som verkligen leder till jobb.
• Kommuner försöker lasta över kostnaderna från socialbidragen
till A-kassan, som staten står för.
• Många utbildningar är inte yrkesinriktade. De värsta exemplen
har varit utbildningar i new age och healing, men det finns också
många exempel på utbildningar till udda yrken som inte rimligen
kan leda till jobb.
Arbetsförmedlingens prestationer är inte imponerande. 1998 förmedlade
man bara 16 jobb per anställd. 2 En förklaring till att
AMS/arbetsförmedlingen inte har lyckats så bra som man bör
kunna förvänta sig med tanke på de summor som satsats, är
säkerligen att målet inte bara har varit att förmedla jobb utan
också att förmedla åtgärder. Det är inte orimligt att detta delvis
har haft rent politiska orsaker, eftersom det ligger i varje regerings
intresse att få ner siffrorna på öppen arbetslöshet.
Staten inför nu också något som kallas för aktivitetsgaranti för
de arbetslösa. Vid ett första påseende kan detta ha vissa likheter
med Farummodellen, men det finns stora skillnader.
11
2 Maria Rankka, Arbetsförmedling eller arbetsförnedring. CVV/Timbro förlag 1999.

EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE
För det första ligger fokus på aktivitet, inte på arbete. För det
andra är den praktik som skall kunna ingå i aktivitetsgarantin
utformad på samma sätt som i tidigare statlig arbetsmarknadspolitik.
Under lång tid erbjuder man subventionerad arbetskraft
till företag, varför risken för undanträngningseffekter är stor. För
dem som är över 57 år kan praktiktiden sträcka sig upp till två
år, att jämföra med till exempel Skurups praktikplatser på en
månad, som beskrivs senare i denna skrift.
Den nya arbetsmarknadspolitiken
Erfarenheterna av den storskaliga svenska arbetsmarknadspolitiken
har med rätta gett dåligt rykte åt ”det offentligas” försök att
lägga livet tillrätta för den arbetslöse. Förutom att åtgärderna
har varit ineffektiva har de också brustit i vitala moraliska
aspekter. Arbetsmarknadspolitiken har inte utgått från respekt
för den arbetslösa människan, varken respekterat hennes person
eller individuella förutsättningar, utan sett henne som en del i
ett kollektiv.
Genom kravlöshet gentemot socialbidragstagare har man också
brustit i respekt för dem som betalar kostnaderna, skattebetalarna.
Denna skrift vill visa på den nya, alternativa, kommunala arbetsmarknadspolitik
som har vuxit fram på några håll. Kommuner
där man har tröttnat på att AMS och arbetsförmedlingen inte
uppfyllt sitt ansvar och i stället själv försöker lösa det praktiska
problemet med att en del av kommunens invånare inte har jobb.
Detta har man gjort för att hjälpa arbetslösa ur en svår situation
men också för att minska kommunens socialbidragskostnader.
Inspirationen till den nya arbetsmarknadspolitiken kommer till
stor del från Farum.
12

Kommunerna har i detaljerna valt olika tillvägagångssätt, men
det som förenar dem – och samtidigt skiljer metoderna från
otaliga tidigare socialdemokratiska arbetslöshetsprojekt – är följande:
• Arbetslöshet betraktas som ett praktiskt problem, inte ett socialt.
• Man skiljer mellan dem som behöver socialbidrag för att de
inte har ett jobb och dem som behöver bidrag av andra skäl.
• Arbetsmarknadspolitiken är direkt orienterad mot att skaffa
jobb, inte att placera arbetslösa i åtgärder.
• Inställningen att ett jobb är ett jobb. Kommunen skall hjälpa till
med det akuta problemet, rätt jobb får den arbetslöse själv
söka sig vidare till.
• Personlig kontakt mellan kommunen och företagen, vilket förhindrar
att företag utnyttjar praktikerbjudanden på ett oseriöst
sätt.
• Tydliga krav på att socialbidragstagaren tar erbjudet jobb, annars
dras socialbidraget in direkt.
Värdighet
Omsorg är inte samma sak som kravlöshet. Självrespekt och makt
över det egna livet förstörs av arbetslöshet. Många som har gått
arbetslösa under lång tid tappar sin självtillit. Att vissa kommuner
då aktivt går in och hjälper enskilda individer, men samtidigt
också ställer krav, hjälper många av dessa människor till ett
bättre liv.
13

EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE
Ovärdigt är det däremot när kommuner betraktar arbetslöshet
som ett socialt problem. Ett exempel på detta är de ofta obligatoriska
kurserna för arbetslösa, som inte syftar till att ge yrkeskunskaper
utan till att de arbetslösa skall bli bättre människor.
Kurser i social kompetens har blivit moderna. I stadsdelen Södra
innerstaden i Malmö måste alla som får socialbidrag för att de
saknar jobb genomgå en fem veckor lång kurs i social kompetens.
Konfliktlösning, samarbetsförmåga och kommunikation är
en del av innehållet. På så sätt får vuxna människor veta att deras
personligheter, inte bara deras kunskaper, måste förändras.
Verksamheten går inte ut på att skaffa jobb, utan blir i stället ett
vuxendagis.
I Sydsvenska Dagbladet ställer sig en av de arbetslösa, Jenny
Vestman, 25 år, skeptisk till utbildarna:
– De lever i en annan värld. De står där och pratar om hur de tror
att vi känner oss. I vår grupp brukar vi säga emot hela tiden. 3
Pluralism
I dag vet ingen exakt vilken variant som är bäst. Kanske måste varje
kommun anpassa politiken efter sina specifika förutsättningar.
Det vi kommer att få se är antagligen en lång rad kommuner
som gör olika typer av försök. En del kommer att lyckas mycket
bra, såsom kommunerna i denna skrift är exempel på, medan
andra säkert kommer att misslyckas. Den kommun som inte gör
klart för sig varför man skall ta över detta ansvar från staten riskerar
att hamna i samma typ av åtgärdsflora som den arbetsförmedlingen
och AMS representerar.
14
3 Sydsvenska Dagbladet 00-11-07.

Att kommunen tar på sig ansvaret att hjälpa socialbidragstagare
till jobb innebär inte att kommunen är bäst på genomförandet.
Tvärtom vet vi att enbart konkurrensutsättning kan garantera
den ständiga vidareutveckling och utvärdering som krävs. Därför
är det naturligt att tänka sig att kommuner som vill genomföra
Farummodellen också konkurrensutsätter sitt arbetsmarknadskontor.
Eslövs kommun är först med att tänka i dessa banor.
Där tar man nu in anbud från privata företag som kan hjälpa
långtidsarbetslösa ut i arbetslivet.
Hur socialbidraget har sjunkit
De tre kommunerna i denna skrift har alla lyckats över förväntan med
att skaffa jobb till socialbidragstagarna. Hur bra man lyckats
mäts bäst genom att se hur mycket socialbidragskostnaderna
har sjunkit. Detta betyder inte att de sänkta kostnaderna skulle
vara viktigare än att folk får jobb, utan bara att det finns mycket
bättre statistik över pengar än över antalet arbetslösa som får
hjälp i kommunerna.
Skurup och Osby började med den nya politiken för några år sedan.
Skurups socialbidragsminskning har accelererat under tre
år, från 19 procents besparing 1998 till 26 procents besparing
år 2000. Osby har haft den mest spektakulära nedgången, de
två senaste åren har den totala socialbidragskostnaden (exklusive
flyktingar) minskat med runt 30 procent per år.
Eslöv införde sin nya politik för bara ett år sedan. Kostnaderna
för socialbidrag som utbetalades på grund av arbetslöshet föll
med 16 procent detta första år.
Trenden för socialbidrag har varit vikande i hela landet sedan
andra kvartalet 1997. Socialbidrag exklusive introduktionsersättningar
till flyktingar sjönk med 3,5 procent från 1997–1998,
15

EN ARBETSMARKNAD SOM STÄNGER UTE
därefter med ytterligare 8 procent mellan 1998 och 1999 och
mellan de tre första kvartalen 1999 och 2000.
Figur 1. Trenden för socialbidrag är vikande. Sedan 1999 har
socialbidragen i hela landet fallit med ungefär 8 procent
per år.
Miljarder kr
12
10
8
6
4
2
0
Socialbidrag exkl flyktingar,
hela landet
1997 1998 1999 2000
Kostnader år 2000 ej slutgiltigt fastställda
Siffrorna är inte uppdelade så att det framgår hur stor andel som går
till personer i behov av ekonomiskt bistånd för att de inte har ett
jobb.
Vi kan också jämföra med utvecklingen av den allmänna arbetslösheten
i Skåne. Den totala arbetslösheten har där sjunkit från
10,6 procent från december 1999 till 8,6 procent december
2000, d v s med 19 procent på ett år. Här måste man dock ta
med i beräkningen att de första som kommer ut på arbetsmarknaden
inte är de som får socialbidrag, d v s i huvudsak de som
16

är utförsäkrade eller som aldrig kommit in på arbetsmarknaden
över huvud taget. Det är den gruppen som kommunerna i denna
skrift i första hand har hjälpt till arbete.
Skurup, Eslöv och Osby har inspirerats av Farums framgångar
med att utplåna arbetslösheten, men också anpassat Farummodellen
till lokala förutsättningar. Innan vi tittar på de svenska
kommunerna skall vi därför se hur Farum har gått till väga.
17

FÖREDÖMET FARUM

I början av 1980-talet var Farum en ekonomiskt nedgången kommun
med Danmarks högsta kommunalskatt och stora skulder.
Som enda kommun i Danmark sattes Farum under Folketingets
tvångsförvaltning – i dag är Farum en lågskattekommun med
hög servicenivå och i praktiken avskaffad arbetslöshet. Precis
som i Sverige drabbades danska kommuner av en kostnadsexplosion
när arbetslösheten steg under första halvan av 1990talet.
Socialbidragskostnaderna ökade samtidigt som skatteunderlaget
minskade. Farum utgjorde dock ett lysande undantag.
Från 1990 föll arbetslösheten kraftigt varefter den i praktiken
har varit utplånad sedan 1995.
Farums framgång har skapat en våg av entusiasm bland många
som sysslar med kommunal förnyelse i Sverige. Farum har visat
att det går att vända situationen och att en kommun kan påverka
arbetslösheten. Andelen arbetslösa är inte given av den ekonomiska
konjunkturen, utan rätt politiska beslut är avgörande för
medborgarnas möjligheter att försörja sig själva.
Varför lyckades Farum där alla andra misslyckas? Vi låter frågan
gå till Sören Hjort, informationschef i Farum. Hjort menar att det
är ett praktiskt problem att inte ha ett jobb, inte ett socialt:
– Vi löser det genom att skaffa fram jobb, inte genom olika projekt
där man sitter och har trevligt. Så får man inga jobb. Farum
hade förut fullt med korta projekt där de arbetslösa satt och hade
det trevligt men aldrig fick jobb.
Vi känner igen resonemanget från Sverige: tänk om arbetsförmedlingen
förmedlade arbeten i stället för åtgärder?
Det Farum också gör är att ställa krav på socialbidragstagarna.
De skall arbeta. Den som behöver socialbidrag för att han inte
19

FÖREDÖMET FARUM
har ett arbete får arbete på kommunens eget produktionshus,
där enkla manuella sysslor utförs på samma villkor som på vilket
företag som helst. Härifrån slussas de arbetslösa vidare till
riktiga jobb så snabbt som möjligt. Chefen för Produktionshuset,
Lars Bjerregaard, är inte sociolog eller arbetsförmedlare, utan
säljare. Hans uppgift är att hjälpa företagen anställa de arbetslösa,
inte att administrera åtgärder.
Som ett resultat kan Farum nu garantera att alla som behöver
socialbidrag för att de inte har jobb blir erbjudna jobb inom 48
timmar. Om bristande språkkunskaper är skälet till arbetslösheten,
får man omgående språkträning. De senaste fyra åren har
antalet arbetslösa med socialbidrag varit noll personer. Av de
jobb som erbjuds är 70 procent inom den privata sektorn och 20
procent i den offentliga sektorn. Resterande 10 procent erbjuds
jobb på Produktionshuset. Arbetarna på Produktionshuset blir
inte kvar särskilt många månader. Efter ett halvår är i stort sett
alla borta därifrån och ute på riktiga jobb. Detta är resultat som
inga svenska arbetsmarknadsprojekt kommer i närheten av.
När kommunen ger socialbidragstagare arbete på Produktionshuset
är det viktigt att de betalar löner som inte underminerar
konkurrensen och slår ut riktiga jobb. Genom att Produktionshuset
måste ge riktiga löner och ta riktiga priser minskar man
den risken. Om ett arbete som Produktionshuset vill göra är tvivelaktigt
från konkurrenssynpunkt prövas det i särskild ordning
genom konkurrensrådet i amtet.
De positiva effekterna av att ge folk arbete begränsar sig inte bara
till lägre socialbidragskostnader. Farum har också fått betydligt
färre familjer med sociala problem jämfört med resten av
landet. När föräldrarna har jobb mår hela familjen bättre. Detta
innebär naturligtvis också en stor besparing för kommunen.
20

Integrationen av invandrare i det danska samhället har också
gått bättre med en aktiv jobbpolitik. Farums kommun menar att
integration handlar om två saker: att ha ett arbete och att prata
danska. Båda sakerna sätts i centrum på Produktionshuset. Genom
frånvaron av arbetslöshet har negativ segregation kunnat
undvikas. Reaktionen har varit mycket positiv hos många invandrare.
Ett exempel är flyktingfamiljen från Sri Lanka som
hade placerats på norra Jylland, där de bodde 9 månader utan
att få jobb. När de hörde talas om Farum flyttade de dit, och
inom 48 timmar hade mannen i familjen ett arbete. Ryktet om
detta spreds till andra invandrare och flyktingar från samma
land, med resultat att det hittills flyttat drygt hundra arbetslösa
srilankesiska familjer till Farum. Alla har fått jobb och därmed
integrerats i det danska samhället.
Farums jobbpolitik var mycket kontroversiell när den infördes.
Kommunen blev stämd 104 gånger för att den satte folk i arbete,
men vann 102 av fallen (i de två återstående hade kommun
missat rena teknikaliteter). Nu är jobbpolitiken den mest kopierade
delen av Farummodellen, så även av svenska kommuner. 4
21
4 Sohlberg & Zäll, Farum – en yndig kommun. Liberalt systemskifte i praktiken. CVV/Timbro 2000.

SKURUP

Skurup är en liten kommun med 14 000 invånare. Den ligger på
skånska slätten, vid Skånes sydkust, mitt emellan Malmö och
Ystad. Många av invånarna pendlar till jobb i andra kommuner,
inte minst till Malmö. Skurup har en grundläggande struktur
som liknar Farums, så till vida att kommunen är liten och kan dra
nytta av arbetsmarknaden i en storstad som ligger på pendelavstånd.
Skurup är en utpräglad jordbrukskommun och har relativt hög
andel marknadsförsörjning. Lönerna ligger under riksgenomsnittet
i både privat och offentlig sektor, det är ont om småföretag.
Enligt SAF:s rapport om företagsklimatet i Skånes kommuner har
Skurup en relativt svag position. På SAF:s index över klimatet för
småföretag i Skåne kommer Skurup på plats 27 av 33. Under
mitten av 1990-talet led kommunen också av hög arbetslöshet. 5
Att vända en trend
Sven Rosengren är folkpartistisk fritidspolitiker i Skurup och en av
initiativtagarna till den nya arbetsmarknadspolitiken. Han berättar
att kommunen inte tyckte att arbetsförmedlingen gjorde
tillräckligt för de arbetslösa. Man hade haft många års diskussioner
med arbetsförmedlingen utan att detta hade resulterat i
något bra samarbete mellan kommun och arbetsförmedling.
Socialbidrag betalades vid denna tid ofta ut under långa perioder
till personer som var fullt arbetsföra men inte kunde hitta
något jobb, berättar Sven Rosengren. Det gick på tvärs emot
avsikten med socialbidraget, som var att det skulle betalas ut
under korta perioder som tillfällig och kompletterande hjälp i
särskilda situationer.
23
5 SAF Skåne, Rapport om företagsklimat och tillväxt i de skånska kommunerna, 1999.

SKURUP
Vid mitten av 1990-talet var arbetslösheten hög i kommunen
berättar kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Torbjörn
Thorsson:
– Många människor som bara gick sysslolösa bröts ner. Samtidigt
gick de sociala kostnaderna i taket på grund av arbetslösheten. Vi
var tvungna att ta pengar från skola och äldreomsorg för att betala
socialbidrag. Tekniska nämnden hade vi redan bantat med 70
procent. Vi skulle bli ruinerade om vi inte gjorde något åt detta och
bröt trenden. Samtidigt visste vi att det fanns mycket slentrian i
socialbidragen, vi betalade ut stora summor utan att tänka på hur
de arbetslösa skulle få försörjning, vi satt passivt och väntade på
att problemen skulle lösas.
– Sven Rosengrens motion visade att man kanske kunde göra något
åt situationen, fortsätter Torbjörn Thorsson. För oss var det viktiga
att hitta lösningar, inte om idéerna kom från ett annat parti.
Vi åkte några stycken till Farum och träffade Lars Bjerregaard,
chefen för Produktionshuset, d v s Farums arbetsmarknadsenhet.
När vi kom hem skrev jag ett förslag till ny organisation och nytt
arbetssätt där den del av socialbidraget som gick till arbetslösa
flyttades över till ett utskott under kommunstyrelsen, en ny förvaltning
som skulle vara liten och obyråkratisk, ”Arbete och försörjning”,
tog över verksamheten. Syftet var att förmedla jobb till
de arbetslösa så att de kunde försörja sig själva.
Så gör Skurup
När tanken väcktes att man skulle använda Farum som modell för att
sätta socialbidragstagarna i arbete, fanns det bland politikerna
en öppenhet för nya lösningar. En grupp från kommunen gjorde
studiebesök i Farum och blev väldigt entusiastisk. Kommunen
började genast jobba med att införa de nya idéerna i Skurup.
Resultatet kom mycket snabbt när den nya politiken infördes
24

efter årsskiftet 1998. Redan efter någon månad kunde man se
att socialbidragskostnaderna för arbetslösa sjönk. Under de
senaste tre åren har man kunnat ge jobb till ett stort antal personer
som inte blev hjälpta av den tidigare politiken. Utgifterna
för arbetsmarknadsersättning/socialbidrag till arbetslösa var
2000 nere i 46 procent av vad de hade varit 1997. Under samma
period har socialbidragen som betalas ut på grund av sociala
problem legat i stort sett stilla.
Torbjörn Thorsson berättar att socialdemokraterna leder ett
minoritetsstyre i kommunen. Före valet 1998 regerade socialdemokraterna
tillsammans med centern och tidigare har det
suttit borgerliga minoritetsregeringar i kommunen:
– De osäkra majoritetsförhållandena har lärt oss att lyssna på
andra. Skall vi kunna göra något här måste vi hjälpas åt. Det
flyktingfientliga partiet Kommunens väl är stort i Skurup, då måste
vi andra vara beredda att bjuda till för att hålla dem utanför det
direkta inflytande.
Kommunstyrelsens vice ordförande, moderaten Kent Olsson, har
samma bild av Skurups arbetsmarknadspolitik som Torbjörn
Thorsson. Olsson menar att en viktig anledning till att Skurup
har lyckats få ner arbetslösheten bland socialbidragstagare är
att politikerna varit överens över partigränserna. Målet har hela
tiden varit viktigare än att misstänkliggöra förslag som kommit
från motståndarsidan.
Det första Skurup gjorde var att dela upp socialbidragstagarna i
två kategorier. 70 procent av socialbidragstagarna fick socialbidrag
enbart för att de inte hade något arbete. Ansvaret för
dessa kommunmedborgare lyfte man ut och gav till enheten Arbete
och försörjning under kommunstyrelsen. Arbetsmarknad,
25

SKURUP
försörjning och utbildning är på detta sätt samordnat i en gemensam
organisation. Som chef anställde man Göran Fredriksson.
Att enheten ligger direkt under kommunstyrelsen visar den politiska
prioriteringen. Detta är viktigt när man går ifrån ett invant
arbetssätt. Tjänstemännen måste känna att de har stöd från sina
politiker.
Den som nu på grund av arbetslöshet kommer in till kommunens
enhet Arbete och försörjning får omgående hjälp med att
söka jobb. Fredriksson, eller någon av de andra anställda, sätter
sig direkt ned med personen och går igenom de jobb de känner
till och skickar personen dit. Inom 5 dagar garanterar man jobb,
praktik eller vuxenstudier. Utbildningen är direkt yrkesinriktad,
ingen placeras där för utbildningens egen skull.
Farummodellen anpassades efter det arbetssätt man valde för
Skurup. Bland annat gav man större möjlighet för utbildning än
man gör i Farum. Men i stort arbetar man på samma sätt som i
Farum: Man ställer krav på dem som får socialbidrag för att de
inte har ett arbete. Om en person vägrar ta det jobb som erbjuds
dras socialbidraget in.
– Då tar man själv ansvar för sin försörjning. Men det är ett ovanligt
bekymmer, säger Göran Fredriksson.
Kommunen försöker hitta rätt jobb till den arbetslöse som behöver
hjälp. Men ingen kan gå och vänta på att ”rätt” jobb skall
dyka upp om det finns andra jobb lediga. Grundinställningen är
att ett jobb är ett jobb. Det är individens egen sak att hitta rätt
jobb, kommunen skall hjälpa till att lösa det akuta problemet, att
man inte har arbetsinkomst till sin försörjning.
26

Med den nya politiken flyttades fokus alltså från att sätta folk i
åtgärder till att hitta jobb åt dem. Till skillnad mot Farum och
även Eslöv och Osby förmedlar man också jobb till arbetslösa på
A-kassa, även om man i första hand arbetar med dem som uppbär
socialbidrag.
De praktikplatser på privata företag som kommunen erbjuder är
oftast tidsbegränsade till en månad. Den undanträngningseffekt
som subventionerad praktik kan ha undviks genom den korta
praktiktiden och genom den personliga kontakten mellan Arbete
och försörjning och arbetsgivaren. I en liten kommun som
Skurup kan arbetsgivaren inte utan att detta uppmärksammas
komma undan med att byta praktikant när den subventionerade
tiden gått ut.
– Någon enstaka arbetsgivare har ingivit oss oro för att de möjligen
försökt utnyttja systemet, men det är inte något stort problem,
säger Göran Fredriksson.
I första hand skall alla praktikplatser vara på privata arbetsplatser.
Framför allt är det större företag som tillhandahåller praktikplatser.
Först om detta inte går tar man till praktikplatser hos
offentliga arbetsgivare. Nu för tiden letar man praktikplatser i
samarbete med arbetsförmedlingen.
För den lilla rest – oftast äldre personer eller personer med
språkproblem – som man inte kan få ut på praktikplatser får det
bli egna projekt. Dessa projekt kan sträcka sig längre än till en
månad.
De krav som ställdes med den nya politiken var på sin tid långtgående.
Torbjörn Thorsson berättar:
27

SKURUP
– Vi krävde att de som blev erbjudna ett jobb skulle ta det, annars
stängdes kassan. Även av dem som fick en praktikplats krävdes
att man ställde upp om man ville få pengar från kommunen. Vi lever
i ett fritt land. De som inte vill ha jobb slipper, men då skall de
inte leva på oss andra.
Dock påpekar Torbjörn Thorsson att man inte får tillämpa detta
för fyrkantigt, man måste bedöma varje människa individuellt.
Den nya politiken bemöttes i huvudsak positivt av både arbetslösa
och personal, berättar han:
– Vi hade räknat med en hel del överklaganden, men så blev det
inte. Många arbetslösa var i stället glada över att få hjälp att hitta
jobb. Och den arbetsträning som en praktikplats innebär, utöver
möjligheten att få jobb, kom också väl till pass. Särskilt arbetslösa
ungdomar hade ofta skapat sociala mönster – t ex att vända på
dygnet – som gjorde att de hade svårare att få jobb.
Vi har inte heller fått negativa kommentarer från andra socialdemokrater
eller från SSU. I dag är det inte lika fult att kräva att folk
tar eget ansvar som det var tidigare.
En annan sida av motprestationskravet var att de som hade satt i
system att skoja med socialtjänsten inte längre kunde göra detta.
Det gick inte att köra taxi i Malmö och få socialbidrag i Skurup när
man förväntades ställa upp på en praktikplats. Sammantaget fick
vi socialbidraget att sjunka relativt snabbt.
Länsarbetsnämnden hävdade revir
– Vad gäller samarbetet med arbetsförmedlingen gick vi direkt på
pumpen, berättar Torbjörn Thorsson. Vi ville ha dem med oss,
men de visade sig mycket negativa. Fortfarande är förhållandet
28

frostigt, förtroendet för arbetsförmedlingen är lågt hos kommunen
och det saknas kontakt mellan politikerna i Skurup och arbetsförmedlingen.
Jag kan inte heller tänka mig att sitta i en arbetsmarknadsnämnd
och administrera deras byråkratiska regelverk.
Det är helt skilt från vårt sätt att arbeta, eftersom vi kräver lösningar
inom fem dagar.
På basplanet finns det dock ett samarbete som fungerar någorlunda,
eftersom kommunens tjänstemän har kontakt med arbetsförmedlingen
även om kommunledningen inte har det.
Sven Rosengren, som sitter i kommunstyrelsens utskott för arbete,
instämmer i att arbetsförmedlingen i början var mycket
negativ, de till och med motarbetade kommunen. Länsarbetsnämnden
gick ut i tidningarna med att ”Skurup slog in öppna
dörrar genom att göra det som arbetsförmedlingen redan gjorde”.
Kritik mot Farum
Även om Farum har varit den stora inspirationskällan för Skurup är
Torbjörn Thorsson kritisk till delar av deras arbetsmarknadspolitik.
Skurup har också valt att göra lite annorlunda. Kommunen
har lagt in möjlighet till utbildning genom komvux i systemet.
– Det förvånar mig, säger Torbjörn Thorsson, att Farum inte tror
på utbildning. I framtiden krävs goda baskunskaper för de flesta
jobb, inte minst i matematik och språk. Kunskap, och förmågan att
tillgodogöra sig kunskap, är avgörande för möjligheten att komma
ut på arbetsmarknaden.
Konkurrensutsättning
Vad gäller de andra skånska kommuner som tillämpar Farummodellen
menar Torbjörn Thorsson att Eslövs försök med att konkur-
29

SKURUP
rensutsätta sitt arbetsmarknadskontor är mycket intressant. Han
ser gärna att Skurup provar detta om Eslöv får det att fungera:
– Vårt utgångsläge är att människor vill försörja sig själva och att
vi bara skapar förutsättningarna för detta. Då finns det ingenting
som säger att det måste vara vi som driver förmedlingen av jobb
och praktikplatser.
De icke anställningsbara
Hur ser då Skurup på de grupper som har svårast att klara sig på arbetsmarknaden?
Vad gäller invandrare är det tyvärr så att även
de som pratar svenska och har en bra utbildning ofta har svårt
att få jobb, säger Torbjörn Thorsson:
– Här är problemet den gömda rasismen; de som har ett konstigt
namn har nekats arbete under lågkonjunkturen även om de varit
lämpade för jobbet. Detta börjar lossna nu, inte för att den dolda
rasismen har försvunnit utan på grund av arbetsmarknadsläget.
Sen finns det en grupp invandrare som inte kan svenska än, eller
som har väldigt dålig utbildning med sig. Vi har en liten grupp kosovoalbaner
i Skurup som har haft svårt att få jobb. Allra värst är
det för invandrarkvinnor med dålig utbildning, de har ofta mycket
svårt att komma ut på arbetsmarknaden. De riskerar att bli mycket
isolerade om de inte lär sig språket.
Det finns också en grupp av gamla och utslitna som inte får några
nya jobb. De går ofta på A-kassa, men vi hjälper dem ändå till meningsfull
sysselsättning av sociala skäl, naturligtvis helt frivilligt
utan motprestationskrav. För den här gruppen har vi en lägre målsättning
och accepterar längre praktiktider.
30

Resultat
De direkta effekterna av Farummodellens införande blev större och
kom snabbare än någon hade trott. Vid årsskiftet 1997/1998
började kommunen förmedla arbete. Redan under första året
lyckades man hitta arbete till ungefär 200 personer utöver dem
som normalt skulle ha fått jobb under perioden. En direkt effekt
blev att missbruket av socialbidrag mycket snabbt försvann, genom
kravet på motprestation. Det gick inte att jobba svart samtidigt
som man fick socialbidrag, om man var tvungen att gå till
sin praktikplats på ett företag.
Figur 2: Skurups kommun minskade kostnaderna för socialbidrag
till arbetslösa med 19 procent 1998, med 23
procent 1999 och 26 procent 2000.
Miljoner kronor
12
10
8
6
4
2
0
Socialbidrag till arbetslšsa, Skurup
1997 1998 1999 2000
Genom att sätta folk i arbete sparade kommunen årligen 20–25 procent
av socialbidragskostnaderna för denna grupp, förutom att
man också fick större skatteintäkter. Detta är över förväntan,
eftersom man från kommunen inte trodde att man skulle lyckas
hålla denna förändringstakt när väl de arbetslösa som lättast
borde kunna hitta arbete hade hjälpts. Mycket, men långtifrån
31

SKURUP
allt, av denna förändring beror på den förbättrade konjunkturen
under dessa år. Jämför gärna med figur 1.
32

ESLÖV

Eslöv är en utpräglad jordbrukskommun mitt i Skåne med 28 000
invånare. Livsmedelsförädling är dominerande bransch med
företag som Procordia Food och Danisco Sugar. Kommunen har
goda kommunikationer med motorväg och tåg till Malmö/Lund
som ligger bara några mil bort. Ändå arbetar hela 90 procent av
invånarna inom kommunen.
Eslöv har en ovanligt pigg socialdemokratisk ledning som inte
präglas av den rädsla för förändring och nya grepp som finns i
många andra socialdemokratiska kommuner. Inför 2001 hör Eslöv
till de få socialdemokratiska kommuner som sänker sin skatt,
även om det bara är med 50 öre. Man är inte heller rädd för att
i begränsad omfattning konkurrensutsätta traditionell kommunal
verksamhet. Också oppositionens företrädare vittnar om en pragmatisk
socialdemokrati som tar många av de borgerliga partiernas
frågor och genomför dem.
Nya grepp mot arbetslösheten
I mitten av 1990-talet, efter den stora lågkonjunkturen, hade Eslöv
fortfarande hög arbetslöshet, kommunalt budgetunderskott och
socialbidrag som sköt i höjden. 1995–1996 satte socialdemokraterna
i kommunen stort hopp till de centrala arbetsmarknadsprojekt
som skulle få ned arbetslösheten. Så blev det inte. I
stället för att skaffa jobb åt folk var dessa projekt inriktade på att
placera dem ”i åtgärder”. En stor motgång kom 1998 när Eslövs
största och äldsta företag, Volvo Excavator, lade ner och 700
personer blev arbetslösa. Under de år som följde lyckades dock
kommunen locka till sig ett stort antal mindre företag, och i dag
har de flesta som friställdes fått nytt jobb. Arbetet har varit
så framgångsrikt att SAF utnämnt Eslöv till vändpunktskommun
år 2000.
35

ESLÖV
Som ett resultat av Volvokrisen tillsattes efter valet 1998 en arbetsgrupp
som fick i uppdrag att ta fram riktlinjer för en ny kommunal
arbetsmarknadspolitik. Ledamot var bland andra folkpartisten
Lesley Holmberg, för övrigt en av de första politikerna i
Skåne att uppmärksamma Farums exempellösa framgångar.
Holmberg lyckades få med sig de andra partierna i arbetsgruppen
på tanken att Eslöv skulle ta efter Farummodellen.
Den nya arbetsmarknadspolitiken samordnades av kommunstyrelsens
arbetsmarknadsutskott. Ulf Truedsson, utskottets ordförande,
sammanfattar tanken med den nya politiken:
– Vi gör inte detta för att minska kostnaderna i kommunen utan
för att hjälpa de arbetslösa att få jobb så att de kan försörja sig
själva.
Liksom i Skurup finns en enighet över partigränserna om det
förnuftiga i att skaffa jobb till socialbidragstagare. Ulf Truedsson
igen:
– Alla partier är rörande överens om jobblinjen. Det finns stor politisk
enighet om Eslövs nya arbetsmarknadspolitik. Men så är vi
också en kommun med bra politiskt samarbetsklimat.
Så gör Eslöv
Det nya arbetssättet började användas 1 januari 2000. Då delades
socialbudgeten i två delar där näringslivsenheten fick 65 procent.
Denna del av budgeten motsvarade kostnaderna för socialbidrag
till dem som inte kunde få jobb.
Den nya politiken innebär inte minst en attitydförändring: Arbetslöshet
hanteras inte längre som ett socialt problem. Kommunen
gräver fram jobb, men den som inte tar det som erbjuds
36

får själv stå för sin försörjning. Kassan stängs alltså om man inte
vill ta ett jobb, eller den praktikplats eller utbildning som skall
leda fram till ett jobb.
Chef för näringslivsenheten är Rolf Adolfsson, speciellt rekryterad
för att införa Eslövs variant av Farummodellen:
– Vi måste möta den enskilda människan för att individuellt avgöra
vägen till självständighet. Vi har brutit med den arbetsmarknadspolitik
som behandlar den arbetslöse som en del av ett kollektiv.
Detta innebär t ex att de långa projekten för invandrare, som inte
ger jobb utan bara parkerar folk, skall brytas. Det är eget jobb
och egenmakt som gäller.
Rolf Adolfsson beskriver bemötandet som personer som söker
socialbidrag på grund av arbetslöshet får:
– Det första som måste göras är att reda ut den ekonomiska situationen.
Det är inte möjligt att prata om något annat förrän det akuta
problemet är ordnat. Vad för sorts stöd är de berättigade till?
Därefter försöker vi se vilket jobb de kan ta. Behöver de utbildning
först, t ex i svenska?
Vi måste anpassa oss till varje enskild människas förutsättningar.
Till exempel måste man fråga en arbetslös flykting: Skall du flytta
hem? Många handläggare har svårt att fråga, men frågan måste
ställas. Det är meningslöst att erbjuda svenskundervisning för någon
som planerar att lämna landet.
Eslöv garanterar omgående jobb, praktikplats eller utbildning.
37

ESLÖV
Om Rolf Adolfsson och hans handläggare inte direkt kan skaffa
ett jobb försöker man bättra på chanserna via utbildning eller
praktik. Skillnaden gentemot traditionell arbetsmarknadspolitik
ligger i att all utbildning och praktik är direkt relaterad till att
skaffa jobb. Praktikplatser har fått dåligt rykte eftersom de har
använts för att stuva undan arbetslösa. I Eslöv används de i stället
för att få ut arbetslösa till arbetsplatser där de kan få fast
jobb. Genom att ha personlig kontakt med företagen och genom
att begränsa praktiktidens längd förhindrar man att företagen
utnyttjar systemet för att få billig arbetskraft. Företagen och
kommunen delar på kostnaderna vilket gör att företag har råd att
prova om en praktikant passar på jobbet.
I den nya arbetsmarknadspolitiken i Eslöv kan man inte få socialbidrag
utan att själv aktivt arbeta med att ta sig ur arbetslösheten.
Kan man inte själv skaffa ett jobb fixar näringslivsenheten
fram ett, lyckas inte det så får man i alla fall en praktikplats. Om
företagen inte vill ha personen i fråga som praktikant får man se
vad som saknas i utbildning, till exempel kunskaper i svenska,
som krävs för i stort sett alla jobb. Skillnaden är att ingen nu kan
gå hemma och få bidrag utan att någon bryr sig. Man måste
jobba heltid med att ta bort de hinder som gör att man inte får
jobb.
Ulf Truedsson formulerar saken så här:
– Varje människa är unik. Vi möter varje människa efter hennes
förutsättningar. Vi skickar inte 50 människor till samma ställe för
löpande-band-åtgärder. För att nå bästa resultat för varje person
får det inte finnas några gränser mellan verksamheterna, till exempel
mellan undervisningen i svenska för invandrare och övriga
försök att få jobb. Vi har inte lyckats få bort alla gränser än men vi
är på väg. För att lyckas få bra samarbete mellan olika myndig-
38

heter är det viktigt att lägga verksamheterna i samma hus, så att
de anställda träffas naturligt till vardags.
På frågan om Eslöv har haft likadana problem i samarbetet med
den traditionella arbetsförmedlingsstrukturen som Skurup, svarar
Ulf Truedsson:
– Vi känner oss inte alls motarbetade av länsarbetsnämnden eller
arbetsförmedlingen, tvärtom. Att Skurup haft den erfarenheten
kan bero på att de startade några år tidigare än vi.
Också vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, moderaten
Mikael Kurtsman, håller med:
– Det har gått förvånansvärt bra med samarbetet mellan kommunen
och arbetsförmedlingen.
Praktik
Det finns grovt sett två sorters praktik, språkpraktik och praktik för
att komma i kontakt med arbetslivet. Språkpraktiken får vara
längre och kommunen accepterar också att förlänga den.
– Vi ser i dag inget missbruk av praktikplatserna från företagens
sida, så som det var på den gamla AMS-tiden, säger Rolf Adolfsson.
Det beror delvis på den personliga kontakten, men också på
att arbetsgivarna i dag ofta inser de indirekta kostnaderna med att
ständigt byta anställda.
Undanträngningseffekten tror han är marginell, dels på grund av
korta praktiktider men också för att man i dag är mer medveten
om detta. Detta är en av orsakerna till att man i Eslöv har kopplat
ihop socialbidragshanteringen och arbetslöshetsbekämpningen
med näringslivsenheten.
39

ESLÖV
– För att praktiken skall fungera bra får det inte finnas någon brist
på fantasi hos handläggarna, de får inte släppa de arbetslösa som
är på praktik, säger Rolf Adolfsson.
Rolf Adolfsson är inte odelat positiv till att kommunen fixar fram
jobb eller praktik direkt.
– Kanske skall man ge folk en chans att hitta något själva först och
låta kommunen gå in först efter en månad eller två. Det finns risk
för att vi fixar alltför mycket. Politikerna kan också göra mer för att
kratta i manegen, att ändra företagens attityd till att ta emot praktikanter
från oss.
Utbildning
Många arbetslösa i Eslöv går på grundvux. Här finns det mycket som
kan bli bättre, menar Rolf Adolfsson.
– Tyvärr är näringslivsenheten inte huvudman för utbildningarna.
Teoretiskt kan vi neka utbildning som vi inte tror leder till anställning,
men detta har hittills inte hänt. Vår syn på utbildningens betydelse
för att underlätta för de arbetslösa att få jobb är att den
kan bli mycket mer målinriktad, d v s yrkesinriktad. Men utvecklingen
går i rätt riktning, målmedvetenheten har ökat.
Rolf Adolfsson berättar också att efter detta första år som den
nya politiken har drivits så planeras ytterligare organisationsförändringar
för 2001, då ansvarsordningen skall klargöras för
handläggarna.
Konkurrensutsättning
Eslöv har börjat arbetet med att konkurrensutsätta sitt arbetsmarknadskontor,
på initiativ av arbetsmarknadskontoret självt. Man
har tagit in anbud från företag som vill hjälpa långtidsarbetslösa
40

att komma ut i arbetslivet. Ett företag kan t ex först hjälpa arbetslösa
ut i praktik för att därefter försöka få dem anställda. Ju
snabbare de lyckas desto bättre för både företaget och de arbetslösa.
Ett av de aktuella företagen är startat av tre personer som har
hoppat av arbetsförmedlingen för att starta eget. Detta är kanske
början på en ny bransch, där privata företag inte bara återfinns
inom verksamheter som arbetar med rekrytering av högutbildad
arbetskraft, utan även när kommunen behöver hjälpa
vanligt folk till arbete.
Ulf Truedsson ser positivt på konkurrensutsättning av denna del
av kommunens verksamhet:
– Uppdraget är att få ut människor i sysselsättning. Om andra är
bättre på det än kommunen så låt dem göra det i stället. Vem som
gör jobbet är inte det viktiga, utan att det blir gjort. Vi kan också
lära oss av de privata förmedlingarna. Det är lätt att man blir hemmablind
och resonerar så att det här har vi gjort i hundra år så det
går bra i hundra år till. Det viktiga är inte vem som gör det utan
att politikerna har ansvaret och kontrollen.
Resultat
När den nya arbetsmarknadsorganisationen trädde i kraft vid årsskiftet
1999/2000 tillerkändes man 65 procent av den socialbudget
som tidigare hade varit gemensam för personer med sociala
problem och personer som saknade ett arbete. Av anslagna
18,8 miljoner använde man år 2000 bara 15,8 miljoner, vilket
är en besparing på 3 miljoner, eller 16 procent, första året.
Det är också ungefär dubbelt så mycket som förändringen i socialbidrag
i genomsnitt har varit i hela landet.
41

ESLÖV
Figur 3: Utbetalning av socialbidrag till arbetslösa har minskat
med 16 procent första året med den nya arbetsmarknadspolitiken.
Miljoner kronor
20
15
10
5
0
Socialbidrag till arbetslšsa, Eslšv
–16%
1999 2000
Rolf Adolfsson är förvånad över att det syns en så tydlig förändring
redan efter ett år. Till stor del beror den på en attitydförändring,
politiker och tjänstemän är mindre inriktade på det ekonomiska
och mer på att fixa jobb. Men handledarna har också genomgått
en stor kulturförändring, från att vara traditionella socialsekreterare
till att bli handläggare för arbetsmarknadsfrågor som också
betalar ut försörjningsstöd.
– Vi har väldigt lite kvar av egen verksamhet där folk sitter i konstiga
projekt. I stället är folk som ännu inte fått jobb ute på arbetsmarknaden
i praktik.
42

OSBY

Osby kommun, som ligger i norra Skåne vid gränsen till Småland,
kallas för Skånes Gnosjö. Här har arbetslösheten alltid varit låg.
Osby är en av Sveriges företagstätaste kommuner med 730
företag på bara 13 000 invånare, många av dem i trä- och metallbranschen.
Åtskilliga av företagen är underleverantörer till
IKEA i Älmhult, bara två mil norrut. Även under de svåra åren på
1990-talet lyckades man hålla arbetslösheten nere. De många
småföretagen visade sig flexibla under trycket från sämre efterfrågan.
6
Invånarna säger att det finns en ”Osbyanda”, som gör att småföretagen
hjälper varandra och samarbetar i nätverk. Om man får
en order som man själv inte kan utföra tipsar man sina konkurrenter.
Har någon en maskin som inte används fullt ut låter man
grannföretaget använda den för någon annan framtida gentjänst.
Farum inspirerar
Osby har inte haft samma djupgående problem med arbetslöshet
under lågkonjunkturen som Eslöv och Skurup. Ändå var arbetslösheten
inte på något vis försumbar. Osby ville därför hjälpa de
arbetslösa till eget arbete och samtidigt spara pengar åt kommunen.
Centerpartisten och den borgerliga majoritetens enda kommunalråd,
Anders Pettersson, berättar att Osby letade alternativ i
slutet av 1990-talet när socialbidragskostnaderna skenade. Den
stora inspirationen till den nya politiken kom när Lars Bjerregaard,
chef för Farums produktionshus, besökte kommunen och
höll ett seminarium med hundratals deltagare.
Osby kommun startade sin variant av Farummodellen så fort
45
6 SAF Skåne, Rapport om företagsklimat och tillväxt i de skånska kommunerna, 1999.

OSBY
som lagstiftningen ändrades 1 april 1998. Osby är den kommun
som har lyckats bäst med att snabbt få ned arbetslösheten. Sedan
kommunen börjat arbeta aktivt med att få socialbidragstagare
i jobb har man minskat sina samlade socialbidragskostnader,
exklusive flyktingar, med ungefär 60 procent mellan 1997
och 2000.
Socialbidragskostnaderna låg 1997 på 12,5 miljoner kronor, en
avsevärd summa i en kommun med 13 000 invånare. Av socialbidragskostnaderna
gick 4,5 miljoner till flyktingar. Ingmar
Bernthsson berättar:
– Vi hade en vision om att inom två år skulle socialbidragets ökning
vara bruten och kostnaderna skulle vara nere på 10 miljoner
för socialbidrag inklusive flyktingar. De pengar vi sparade skulle gå
till äldreomsorgen. I dag är vi nere på 3,8 miljoner, så man kan
säga att vi lyckats över förväntan.
Så gör Osby
I Osby säger man inte att man följer Farummodellen, i stället kallar
man sin arbetsmarknadspolitik för Osbymodellen. Osbymodellen
innebär att den som söker socialbidrag av det enda skälet att
han eller hon inte har ett jobb, inom 48 timmar skickas vidare till
kommunens ”produktionshus”, Källan. Härifrån blir den arbetslöse
utslussad till ett riktigt jobb eller till en praktikplats. Den
som inte vill ta erbjudet jobb, eller som vägrar praktik, blir av
med sitt socialbidrag.
Anders Pettersson berättar att det råder politisk enighet kring
jobblinjen och den nya arbetsmarknadspolitiken i Osby. Moderaternas
representant i kommunstyrelsen, Dag Ivarsson, håller
med om att arbetsmarknadspolitiken i kommunen drivs i samförstånd
mellan blocken.
46

Som ett resultat av enigheten i dessa frågor är socialdemokraten
Ingmar Bernthsson ordföranden i socialnämnden trots att
Osby styrs av en borgerlig majoritet.
Redan från starten var berörd personal positiv. De tyckte att det
var bra att de kunde erbjuda något och inte bara dela ut pengar.
Kommunens arbetsmarknadscentrum Källan drogs igång,
med ansvar att hitta jobb och praktikplatser. Detta kombinerades
med att socialsekreterarna jobbade efter ”Rönnlundsmetodiken”,
även kallad Uppsalamodellen. Det innebär att de som får
socialbidrag inte bara passivt kan ta emot, utan ständigt måste
göra återbesök och visa att de aktivt söker jobb. Kommunen lägger
stora resurser på varje enskilt ärende för att locka fram kraften
hos bidragstagaren.
– Rönnlundsmetodiken har ibland kommit i vanrykte när den tilllämpats
för fyrkantigt och jobbsökandet har skett för sin egen
skull, men som allt annat måste den tillämpas med eftertanke och
med anpassning till individen, säger Ingmar Bernthsson.
De som kommer till socialkontoret för att få hjälp får detta direkt.
Om de inte redan har ett jobb på gång får de komma till
Källan, där personalen hjälper dem ut i praktik eller jobb. Dock
finns det en grupp som inte har fått praktik utan annan sysselsättning
som kommunen ordnade.
– Det fanns även en del som inte ville få jobb, i synnerhet en del
ungdomar, säger Ingmar Bernthsson. Men vi tillät ingen att leva
på det allmännas bekostnad av slentrian. Dock måste man använda
påtryckningsmedlet med eftertanke. Vi jagar t ex inte en
gammal jobbare som slitit i hela livet och sedan fått sparken när
han blivit utsliten. Det måste vara så att man kan visa hänsyn i
vissa fall. Om det däremot är någon som aldrig har jobbat och tror
47

OSBY
att man kan leva på kommunens bekostnad så kan vi inte acceptera
det. Det kan låta hårt, men man skall inte leva på andras
pengar, det är bäst för den arbetslöse också att inte passiviseras.
Om vi menar allvar med att vi är för arbetslinjen här i kommunen,
så måste vi ställa krav.
Ingmar Bernthsson jämför det aktiva sättet att bemöta de arbetslösa
i Osby med hur till exempel Malmö arbetar.
– I Malmö har socialsekreterarna inte tid att jobba med bidragstagarna
som individer, för att skapa långsiktiga lösningar. Om jag
var ordförande i socialnämnden i Malmö skulle jag tredubbla antalet
socialsekreterare så att de kunde jobba aktivt med biståndstagarna
och inte bara passivt dela ut pengar.
– Ett problem med den statliga aktivitetsgarantin är just detta,
fortsätter han, att man inte bedömer människor individuellt. Alla
skall in i aktiviteter, även om de t ex snart skall pensioneras.
Källan
Tony Persson är chef för Källan som skall hjälpa de arbetslösa att få
jobb.
– När socialkontoret skickar hit en person börjar vi med intern sysselsättning,
t ex i receptionen eller vaktmästeriet några veckor för
att vi skall lära känna personen och få tid på oss att ordna en praktikplats.
Det normala är att den arbetslöse kan gå till ett företag
för praktik inom tre veckor. Praktiktiden är 8 veckor, då företaget
inte betalar någon lön. Efter det har 70 procent av de arbetssökande
fått jobb på sin praktikplats. Resten har i de allra flesta
fall fått jobb någon annanstans.
– I början försvann en del av socialbidragstagarna genom att en
del av dem som tog socialbidrag för att komplettera A-kassa av-
48

stod från socialbidrag för att slippa praktikkravet. Det förekom en
del missbruk av systemet, som också försvann.
– Det finns en mycket liten rest som vi inte kan ordna praktikplats
åt. Dessa ger vi praktik inom kommunen, där de inte brukar få riktigt
jobb efter praktiktidens slut, men i alla fall får en referens och
lättare går vidare. I dag finns det knappt någon i denna grupp. Det
var vanligare 1998–1999 då arbetsmarknaden var sämre. Då
sysselsatte vi en del personer i vårt eget snickeri, som utför renovering
åt kommunala förvaltningar.
Enligt kommunalrådet Anders Pettersson är syftet med denna
interna praktik att arbetsträna. Det är viktigt att verksamheten
inte är kravlös. Det skall finnas incitament att söka sig vidare till
ett riktigt jobb.
Till skillnad från Skurup har man i Osby redan från början haft
gott samarbete med arbetsförmedlingen. Källan drivs tillsammans
med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Till skillnad
från Skurup har Osby bara goda erfarenheter av samarbetet
med arbetsförmedlingen.
De icke anställningsbara
I dag är det bara en handfull människor i Osby som behöver Källans
hjälp. Arbetslösheten och därmed socialbidragskostnaden för
denna grupp är i botten. Även de man kallar icke anställningsbara
har i dag jobb. Hur har då Källan lyckats få ut dessa personer
på arbetsmarknaden, t ex ungdomar som gått några år utan
jobb och skapat sociala mönster som försvårar anställning? Tony
Persson menar att det krävs envishet gentemot denna grupp,
man måste se till att de kommer i tid på morgonen och man
måste ställa krav.
49

OSBY
– Det hände att vi körde hem till folk och knackade på och väckte
dem för att de skulle komma.
Osby tog emot 400–500 invandrare under mitten av 1990-talet.
Många har sedan flyttat vidare, men av dem som finns kvar har
nästan alla sugits upp av arbetsmarknaden.
– Det kan röra sig om en handfull som i dag har socialbidrag, mest
äldre invandrare. Arbetsmarknaden här består mycket av små tillverkningsfirmor
utan högre krav på förkunskaper för att kunna
börja jobba.
Ingmar Bernthsson tror att man ofta överdriver kraven på kunskaper
i svenska:
– Man behöver inte vänta på att svenskutbildningen är klar innan
man hjälper invandrarna ut på arbetsmarknaden. Det är säkert utmärkt
för språket att kombinera svenskutbildning med arbete. När
Osby nu tar emot en ny grupp flyktingar funderar vi på att göra
detta.
Resultat
Från 8 miljoner kronor 1997 i samlade socialbidragskostnader exklusive
flyktingar har man minskat kostnaderna accelererande
med 17,5, 27 och 30 procent per år. År 2000 var man nere i en
årlig socialbidragskostnad på 3,4 miljoner kronor.
Till skillnad från Skurup och Eslöv har Osby inte delat upp budgeten
mellan dem som får socialbidrag på grund av arbetslöshet
och dem som får stöd av sociala skäl.
50

Figur 4: Socialbidragskostnader i Osby, exklusive flyktingar,
har mellan 1997 och 2000 sjunkit med ungefär 60
procent.
Miljoner kr
10
8
6
4
2
0
Socialbidrag i Osby
1996 1997 1998 1999 2000
– I dag lägger vi 7–800 000 om året för att hålla Källan igång, berättar
Ingmar Bernthsson. Det är bara ett fåtal som behöver hjälp
eftersom arbetslösheten är nere i 3 procent.
51

DIN KOMMUN NÄSTA?

De tre kommunerna i denna skrift har alla lyckats bra, eller till och
med mycket bra, med att skaffa fram jobb åt socialbidragstagare
och därmed sänka kostnaderna för socialbidrag. En del av,
men långt ifrån hela, framgången beror på förbättringen i sysselsättningsläget
de senaste åren. Detta förklarar till exempel
inte att Osby har minskat socialbidragskostnaderna med mellan
20 och 30 procent per år medan riksgenomsnittet är en minskning
med 8 procent per år de senaste två åren.
Kärnan i Farummodellen
Vad är det då i dessa kommuners handlingssätt som förklarar skillnaden?
När erfarenheterna från Skurup, Eslöv och Osby läggs
ihop framträder vissa delar av Farummodellen som viktigare än
andra:
Fokuseringen på jobb
Den nya arbetsmarknadspolitiken innebär en förskjutning av fokus,
från att sätta arbetslösa i åtgärder och på så sätt få ner den öppna
arbetslösheten, till att skaffa fram riktiga jobb. Denna förändring
är grunden för den nya politiken.
Kommunerna har också bestämt sig för att arbetslinjen gäller
och att socialbidrag knyts till aktiva åtgärder för att bryta bidragsberoendet.
Man har skilt ut dem som inte får socialbidrag
av sociala skäl, utan bara för att de inte kan hitta ett jobb.
Kommunen förmedlar jobb
En annan avgörande punkt är att kommunerna själva har börjat förmedla
jobb. Man har slutat sitta och vänta på att arbetsförmedlingen
skall klara saken.
Denna aktiva hjälp ut på arbetsmarknaden, ofta i form av praktikplatser
på företag där man har realistiska chanser att få stan-
53

DIN KOMMUN NÄSTA?
na kvar, har varit avgörande för att få ner arbetslösheten bland
socialbidragstagarna.
Det har också varit självklart för kommunerna att ett jobb är ett
jobb. Ingen har rätt att försörjas av det allmänna bara för att de
anser sig överkvalificerade för de jobb som finns.
Motprestationskravet
Hotet om indraget socialbidrag för den som inte tar ett jobb behöver
finnas. Det används sällan i praktiken, men sätter ramarna
för verksamheten. Man accepterar inte att betala ut socialbidrag
till personer som inte är beredda att ta de jobb eller praktikplatser
som finns.
Ledarskapet i kommunen
Att hitta en bra ledare för förvaltningen som kan skapa kontakter
med näringslivet och inspirera personalen är en viktig faktor
bakom framgång. I den svenska debatten om Farummodellen
har Farums arbetsmarknadschef Lars Bjerregaards omvittnat
starka ledarskap varit en vanlig förklaringsmodell som också fått
tjäna som ursäkt för att modellen inte går att föra över till andra
kommuner. Skurup, Eslöv och Osby har visat att det visst går att
hitta de chefer som behövs för den nya, mer krävande, organisationen.
Den politiska enigheten
I alla kommunerna har det funnits stor politisk enighet över blockgränserna.
Detta är viktigt, både för att modellen inte skall rivas
upp vid regimskifte och för att tjänstemännen skall känna trygghet,
deras arbete inte ständigt skall ifrågasättas från grunden
och det de gör inte användas emot dem.
54

Produktionshuset – tilltalar inte svenskarna
Produktionshuset, som är en av de mest kända delarna av Farummodellen,
finns inte i någon av de tre svenska kommunerna annat
än möjligen i begränsad form i Osby i form av ett snickeri. I
stället använder man sig av andra lösningar för dem man inte
kan få ut i praktik.
Farums produktionshus syftar till arbetsträning för dem som
kommunen inte kan få ut i arbete eller praktik, cirka 10 procent
av de arbetslösa. Dessa är inte omedelbart anställningsbara
utan får börja arbeta i kommunens egen regi. Ofta handlar det
om att lära in det sociala mönster som krävs vid arbete, att komma
i tid på morgonen och liknande. Att Produktionshuset fungerar
framgår av att de som kommer dit är ute på riktiga jobb
inom några månader.
Men vad gör då de svenska kommunerna med de svåraste fallen?
De lösningar som har valts kräver inte lika mycket av de
arbetslösa som man gör i Farum. Klarar kommunerna att skaffa
dessa jobb på samma sätt som i Farum, men utan arbetsträning
i ett produktionshus? Eller kommer man att acceptera att en liten
grupp äldre, arbetsskadade och invandrarkvinnor inte kan komma
ut på arbetsmarknaden? Här finns en risk att de arbetslösa
inte kommer ut i arbete lika fort.
Vad är skillnaden mellan till exempel Eriksgården i Skurup, där
invandrarkvinnor utan kunskaper i svenska hamnar, och Produktionshuset?
Kanske är det att de här inte någonsin förväntas ta
ett jobb. Praktiken blir terapi i stället för jobbträning, just det
som Farums produktionshus är utformat för att inte vara.
Den bild som framträder är att kommunerna har lyckats mycket
bra med att hjälpa och serva den vanliga arbetslösa social-
55

DIN KOMMUN NÄSTA?
bidragstagare som inte själv klarar att hitta jobb. Detta är värt all
respekt och skall på intet sätt förringas, särskilt som dessa
arbetslösa ofta står långt från arbetsmarknaden. Många människor
har fått ett bättre liv med mer egenmakt.
Men det kommunerna inte riktigt har klarat är, än så länge, att
hjälpa alla i den grupp som inte är ”anställningsbar”. De som
inte talar svenska eller som har varit arbetslösa under mycket
lång tid. Kanske skulle ett produktionshus enligt Farummodellen
även för denna grupp förskjuta fokus från åtgärder till jobb.
Det glada budskapet – det går att göra något
Att utarbeta en fungerande kommunal arbetsmarknadspolitik handlar
mycket om att pröva sig fram och att ta efter de kommuner
som på olika sätt lyckas. Det vi här har kallat Farummodellen
innehåller en samling bondförnuftiga tankar och förmågan att
ompröva invanda begrepp, något som Farum har blivit berömt
för.
Men Farummodellen är inte bara möjlig att införa i små kommuner.
Nedan tar jag Malmö som exempel på en problemstad
som skulle ha mycket att vinna på att ompröva sin traditionella
arbetsmarknadspolitik. Särskilt viktigt är detta i en så segregerad
stad som Malmö, med mycket hög arbetslöshet bland invandrarna.
För den arbetslöse invandraren är det viktigaste steget
mot integration att ha ett jobb att gå till. Eftersom Farummodellen
är ett sätt att hjälpa också den som står långt utanför
arbetsmarknaden, innebär den en möjlighet att minska segregationen
mellan invandrare och svenskar.
Dags att ta ställning
Sverige befinner sig nu i en ekonomisk högkonjunktur. Ändå finns
det en stor grupp arbetslösa som fortfarande inte har kommit in
56

på arbetsmarknaden. Det kan vara människor som blev arbetslösa
under de svåra åren i början och mitten av 1990-talet och
därefter har gått utan jobb så länge att arbetsgivarna tvekar att
anställa dem. Det kan också vara invandrare med bristfälliga
kunskaper i svenska.
Om dessa personer inte kommer ut i arbetslivet under högkonjunktur,
kommer de definitivt inte att göra det om vi går in i en
ny lågkonjunktur. Om detta skulle inträffa vore det en stor tragedi
för många människor, det skulle också medföra stor belastning
på kommunernas ekonomi.
Så länge kravlöshet råder, och så länge som socialbidragstagare
regelmässigt betraktas som svaga människor, är det svårt att
hjälpa dem. Vi behöver politisk enighet om att det är rätt att sätta
människor i jobb, att socialbidrag skall vara ett tillfälligt stöd
och inte en permanent försörjning.
Vi måste också ställa krav på dem som får socialbidrag p g a
arbetslöshet. Detta är också en central fråga, eftersom den
handlar om att välfärdens yttersta sociala skyddsnät skall ha ett
brett folkligt stöd. De allra flesta av oss är beredda att betala för
att de som verkligen behöver hjälp skall få det. Men hjälpen
måste utformas så att den inte blir passiviserande. Människor
har all rätt att bli moraliskt upprörda om de tvingas betala uppehället
för personer som inte tar erbjudna jobb.
Socialdemokratin är kluven inför Farummodellen och det tänkande
den representerar. Pragmatiska socialdemokrater i kommunerna
i denna skrift, och säkert på många andra orter, ser det
som självklart att följa arbetslinjen för alla socialbidragstagare
som kan arbeta.
57

DIN KOMMUN NÄSTA?
Det ligger i varje kommuns egenintresse att ta ett ansvar för att
dessa personer får ett jobb. De kommuner som har mest att vinna
är de med stora problem, såsom Malmö. Ändå är socialdemokraterna
i Malmö mycket negativa till allt ifrågasättande av de
nuvarande – misslyckade – arbetsmarknadspolitiska projekten.
Malmö – där det är som värst finns mest att vinna
Eftersom Malmö är den storstad i Sverige som har högst arbetslöshet,
så är det här Farummodellens arbetssätt skulle ha mest att
ge. I Malmö jobbar bara cirka 60 procent av den arbetsföra
befolkningen. I vissa områden är andelen förvärvsarbetande så
låg som 8 procent, och 95 procent av befolkningen lever på
socialbidrag. Från dem som betalar skatt i Malmö går var tionde
skattekrona direkt till socialbidrag. För att vända utvecklingen
har de styrande socialdemokraterna satsat stora summor på
olika arbetsmarknadspolitiska projekt, med mycket nedslående
resultat.
Malmö stad har 120 olika projekt att slussa in arbetslösa i.
Många av dem har tydliga drag av parkering av arbetslösa i projekt
som inte har med den verkliga arbetsmarknaden att göra.
Koggprojektet är ett exempel, där arbetslösa sätts att bygga båtar
av medeltida modell.
Vid årsskiftet 1999/2000 skapade kommunen, i samband med
regeringens storstadssatsning, en ny organisation med lokala
arbets- och utvecklingscentra i stadsdelarna med flest arbetslösa,
främst Rosengård. Satsningen kostade 19 miljoner för
kommunen och 30–40 miljoner sköts till av storstadspengarna
från regeringen. Efter ett halvt år, när projektet utvärderades av
Malmö högskola, visade det sig att av målet på 4 500 nya jobb
hade projektet i Rosengård gett 15 jobb. Därutöver hade centret
själv sysselsatt 15 personer från arbetsförmedlingen, försäk-
58

ingskassan och kommunen. På 6 månader hade centret alltså
förmedlat 1 jobb per anställd.
Ett skäl till misslyckandet är att samarbetet mellan kommunen
och arbetsförmedlingen är för byråkratiskt. Kommunen och arbetsförmedlingen
är ständigt i bråk om vem som ansvarar för
vad.
– Det är den springande punkten som riskerar att rasera hela storstadssatsningen
– regelverket och den ändlösa och fruktlösa diskussionen
om vem som äger (sic!) den arbetslöse, säger Robert
Nordin, chef för Gefas utvecklingsavdelning i Sydsvenska Dagbladet.
7
Byråkratiska hinder för samarbete mellan olika myndigheter ligger
alltså i vägen för de bästa lösningarna för enskilda individer.
Arbets- och utvecklingscentret har inte förmedlat jobb till personer
som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen och arbetsförmedlingen
har inte intresserat sig för dem som är svåranställda.
Dessa mycket negativa förutsättningar för tankarna till den situation
som Farummodellen ursprungligen skapades för att lösa.
Läget är inte olikt det som rådde i Farum när kommunen sattes
under Folketingets tvångsförvaltning, men i Malmö har ekonomin
klarat sig bättre tack vare stora tillskott från staten, utöver
den ordinarie kommunala skatteutjämningen.
I Farum trotsade man arbetsförmedlingen. Trots att det i början
av 1990-talet i Danmark, liksom i Sverige, rådde statligt arbetsförmedlingsmonopol
hjälpte kommunen arbetslösa att hitta jobb
7 Sydsvenska Dagbladet 00-10-07. Gefas uttyds Generalplan för arbete och sysselsättning av vilken Lokala
arbets- och utvecklingscentra, numera Arbetskontor, är en utveckling.
59

DIN KOMMUN NÄSTA?
och tvingade genom sitt goda exempel till slut Folketinget att
ändra lagen. Inte heller Malmö stad måste acceptera arbetsförmedlingens
gränsdragningar.
Utifrån Skurups, Eslövs och Osbys exempel borde även en kommun
som Malmö kunna förbättra sin arbetslöshetssituation genom
att flytta fokus från sysselsättningsprojekt till att hitta jobb
(vilka som helst inom lagens ramar och även korta anställningar)
och att förmedla praktikplatser som kan leda till jobb. Malmö
måste också tydligt kräva att socialbidragstagarna tar erbjudna
jobb eller praktikplatser.
Att Farummodellen inte skulle kunna genomföras i Malmö på
grund av att staden är för stor finns det inga skäl att tro. Däremot
kan den naturligtvis behöva anpassas efter de annorlunda
förutsättningarna. Även i Farum måste Farummodellen ständigt
omprövas.
En vanlig invändning i debatten är att tvånget det innebär att socialbidraget
dras in om den arbetslöse inte tar erbjudet jobb är
ovärdigt och onödigt, därför att alla som är arbetslösa alltid vill
ha ett jobb. Under en kommunfullmäktigedebatt i Malmö i januari
2001 om Farummodellens eventuella införande i Malmö
sade nästan alla talare att ingen skulle tro att det fanns arbetslösa
som – om de fick välja – inte skulle ta ett jobb, vilket som
helst. När en talare till slut påpekade att han själv kände personer
som hade accepterat att leva på bidrag och inte alls ville ha
något jobb, så nickade en stor del av ledamöterna instämmande.
Alla visste detta, men ingen hade sagt någonting om saken
eftersom det var en offentlig hemlighet.
I Malmö är arbetslösheten ett särskilt stort problem för invandrarna.
Det är i invandrartäta stadsdelar som Rosengård som ar-
60

etslösheten är som högst. Det man måste fråga sig är varför
Malmö inte skulle kunna ändra på denna situation om Farum, en
av Danmarks invandrartätaste kommuner, har kunnat göra det?
En aktiv jobbpolitik gynnar integrationen
En stor grupp arbetslösa med socialbidrag är invandrare. Det hade
kunnat vara annorlunda.
– När jag flydde från förföljelse i mitt hemland var jag stark. När
jag tog mig över världen till Sverige var jag också stark. Men när
jag kom till Sverige blev jag svag. Jag ansågs inte längre kunna ta
hand om mig själv.
Reaktioner som ovan kan man möta hos en del av dem som i
dag betecknas som svaga, t ex flyktingar. Sverige har varit väldigt
bra på att ta ifrån människor det egna initiativet. Stora
grupper som mycket väl kan ta ansvar för sina egna liv har utpekats
som svaga. De har erbjudits bidrag i stället för en väg till
självförsörjande. På så sätt har många långtidsarbetslösa i dag
blivit passiviserade.
En starkt bidragande orsak till att flyktingar stängts ute från arbetsmarknaden
i Sverige är de år av overksamhet och bidragsberoende
som ofta tvingats på dem som kommer till Sverige
som flyktingar. Detta är en politik som har formats av socialdemokraterna
med aktivt stöd från LO, vilka nu måste ta ett
tungt politiskt ansvar för detta.
Men även arbetsmarknadens regler, som ger ett kraftfullt skydd
åt dem som redan har arbete, på bekostnad av dem som inte har
jobb, är ett viktigt skäl till utanförskapet. Arbetsgivarna väljer det
”trygga” alternativet att anställa svenskar, eftersom de vet att de
inte kan avskeda någon om det skulle uppstå problem. Sverige
61

DIN KOMMUN NÄSTA?
har också en kategori låglönejobb som kan tjäna som inkörsport
till arbetsmarknaden.
Dessa utestängande faktorer gör att invandrare till Sverige klarar
sig sämre än de som invandrar till andra länder. Två exempel
får illustrera.
De iranier som flyttat till Sverige har jobb i mindre utsträckning
än sina landmän i USA. De som har jobb i USA tjänar dessutom
i genomsnitt mer än iranier som jobbar i Sverige.
Somalier bosatta i Sverige hör till de invandrargrupper som har
lägst sysselsättningsgrad. I Storbritannien, däremot, jobbar
nästan alla somalier.
En annan faktor som bidrar till invandrarnas utanförskap i Sverige
är att vi de senaste 30 åren i princip har avvisat alla som
inte kunnat visa på förföljelse som skäl för att komma hit. Detta
har varit till stort men för det naturliga utbytet med andra kulturer.
Medan andra länder har betraktat utländsk arbetskraft som
en viktig resurs för utvecklandet av den egna ekonomin, har
Sverige försvårat för sina företag att locka hit utländsk kompetens.
Sverige saknar därför tydliga exempel på framgångsrika
invandrargrupper, vilket är ett viktigt skäl till det bristande förtroende
för utländsk arbetskraft som i dag råder hos många
företag.
I Sverige är det därför omöjligt att tänka sig ett Silicon Valley, en
kreativ region där de flesta som arbetar har flyttat in från andra
länder.
Dessa grundläggande strukturfel måste åtgärdas på central nivå.
Men det finns ingen anledning för kommunerna att sitta och
62

vänta på bättre tider, när goda exempel har visat att en kraftfull
jobbpolitik kan neutralisera den centralt förda politiken.
Skapa inga nya kommunala monopol
Att kommunen bestämmer sig för att ta ansvar för de arbetslösa
innebär inte automatiskt att kommunens egen organisation är
bäst lämpad att skaffa fram jobben. Detta måste i stället ses
som en tillfällig lösning. Mats Ekelund ger i Handbok i kommunal
förnyelse 8 exempel på hur privatisering i utövandet av kommunala
tjänster innebär större effektivitet. Vi vet detta både
vad gäller tekniska och mjuka tjänster. Det finns ingen anledning
att tro att det skulle vara annorlunda vid förmedling av
jobb.
De kommuner som har förändrat sin organisation enligt Farummodellen
har valt att finansiera hjälpen till de arbetslösa, så att
de kan komma ut i arbete. Det är då också kommunens skyldighet
att garantera att anslagna medel används effektivt. Men det
finns inget skäl för kommunen att själv administrera verksamheten.
Privata företag har ett incitament att lyckas genom att framgång
eller motgång direkt påverkar deras vinst. Det är svårt att återskapa
detta incitament i kommunal verksamhet. När kommunen
låter flera företag konkurrera om uppdraget att förmedla jobb
och praktikplatser, tvingas dessa ständigt att bli bättre.
Genom att verksamheten inte utförs av kommunen skiljs den finansierande
och den utförande organisationen åt. Det innebär
att det blir betydligt lättare för kommunen att kritiskt granska
vad man får för pengarna. Det är alltid lättare att ställa krav på
63
8 Ekelund, Mats, Handbok i kommunal förnyelse. CVV/Timbro 2000.

DIN KOMMUN NÄSTA?
och kritisera en extern verksamhet än att vara kritisk mot den
egna organisationen.
I kapitlet om Eslöv beskrevs hur ett litet företag med före detta
arbetsförmedlare tog på sig uppgiften att förmedla jobb och
praktikplatser. Företaget har sex månader på sig att skaffa jobb
åt 15 personer, till exempel genom att hitta bra praktikplatser
som leder till jobb. Lyckas de inte med detta får de inte mer
pengar för de extrakostnader detta innebär. De riskerar alltså att
gå med förlust om de gör ett dåligt jobb. Å andra sidan har de
möjlighet att gå med större vinst om de gör ett bra jobb och
skaffar fram jobb snabbt, så att de inte behöver betala för så
lång praktik. Jämför detta med när arbetsförmedlingens eller
kommunens egna tjänstemän skall förmedla jobb – de tjänar
inget extra om de gör ett bra jobb och riskerar inte att förlora något
om de gör ett dåligt.
Kommunen får också en starkare ställning som kvalitetsgarant
genom att den kan vända sig till ett annat företag om resultatet
är otillfredsställande. Här finns alltså möjligheter att skapa en än
mer kreativ miljö genom att släppa in privata intressen.
Statens ansvar för dem som står utanför
Vi har i denna skrift kunnat se att kommuner som vill göra något för de
arbetslösa inte behöver anpassa sig till den statliga arbetsmarknadspolitiken,
utan själva kan åstadkomma storslagna resultat.
Men snabbast resultat får man om staten tar sitt ansvar och inte
bara anslår miljoner till olika projekt utan i stället gör något åt de
lagar och regler som försvårar för nya grupper på arbetsmarknaden.
Bara på så sätt kan vi få en flexibel arbetsmarknad där
det kan finnas plats också för dem som är annorlunda, eller som
inte kan perfekt svenska.
64

Nedan listas några viktiga åtgärder från statens sida som kan
hjälpa dem som står utanför arbetsmarknaden:
• Tillåt flyktingar att arbeta så fort de kommer till Sverige. Annars
tvingas människor som vill jobba in i bidragsberoende.
• Släpp arbetskraftsinvandringen fri. Med nya invandrargrupper
som positiva förebilder inom arbetslivet blir det naturligt för
arbetsgivare att anställa invandrare.
• Gör det lättare att anställa genom att göra det lättare att avskeda.
Då vågar arbetsgivare anställa utan absoluta garantier
för att den nyanställde är perfekt i alla avseenden.
• Ersätt ”först in, sist ut” med ”bäst in, sämst ut”. Då blir kompetens
mer avgörande än att man har bott länge i samma land.
• Vi behöver en mer flexibel lönebildning som tillåter låglönejobb.
De enkla lågavlönade jobben är en viktig inkörsport till
arbetsmarknaden, och en sådan saknas i Sverige.
Det finns en trygghet i att veta vad man har men inte vad man får
när förändringar i arbetsmarknadsregleringarna föreslås. På kort
sikt kan vi känna oss trygga av att veta att vi sitter säkert på våra
jobb även om vi skulle missköta dem. Men denna trygghet
gäller bara dem som redan är inne i systemet, inte de som står
utanför.
65

KÄLLOR

Intervjuade personer
Politiker
Torbjörn Thorsson, s, kommunstyrelsens ordförande, Skurup.
Kent Olsson, m, kommunstyrelsens vice ordförande, Skurup.
Sven Rosengren, fp, kommunstyrelseledamot, Skurup.
Ulf Truedsson, s, ordförande i kommunstyrelsens arbetsmarknadsutskott,
Eslöv.
Mikael Kurtsman, vice ordförande i kommunstyrelsens arbetsmarknadsutskott,
Eslöv.
Lesley Holmberg, fp, ledamot i kommunstyrelsens arbetsmarknadsutskott,
Eslöv.
Anders Pettersson, c, kommunstyrelsens ordförande, Osby.
Ingmar Bernthsson, s, ordförande i socialnämnden, Osby.
Kenneth Aronson, fp, Osby.
Dag Ivarsson, m, Osby.
Tjänstemän
Göran Fredriksson, förvaltningschef, Arbete och försörjning, Skurup.
Rolf Adolfsson, förvaltningschef, näringslivsenheten, Eslöv.
Tomas Rosendahl, chef för socialkontoret, Osby.
Tony Persson, chef för Källan, Osby.
Sören Hjort, informationschef, Farum.
67

KÄLLOR
Böcker
Dahlberg, Matz & Forslund, Anders, Direkta undanträngningseffekter
av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering (IFAU), 1999.
Ekelund, Mats, Handbok i kommunal förnyelse. CVV/Timbro förlag
2000.
Rankka, Maria, Arbetsförmedling eller arbetsförnedring. CVV/Timbro
förlag 1999.
SAF Skåne, Rapport om företagsklimat och tillväxt i de skånska kommunerna.
1999.
Sohlberg, Bengt & Zäll, Fabian, Farum – en yndig kommun. Liberalt
systemskifte i praktiken. CVV/Timbro förlag 2000.
Tidningar
Sydsvenska Dagbladet 00-10-07.
Sydsvenska Dagbladet 00-11-07.
68