1915:12

TVA MODRAR. Frans Paczke. 

De lidande folken. 

Utgiven av Socialdemokratiska kvinnornas centralstyrelse. Redaktör: ANNA LINDHAGEN. Pris 15 öre.

D jurdjev Dan. 

Ett av de vackraste minnen jag äger 

har jag hämtat i Serbiens olyckliga hu- 

vudstad. 

Det var Djurdjev Dan, Sankt Georgs 

dag, en av desea förtjusande vardagar, 

d% hela naturen gör sitt basta för att 

vara glad och angenäm, I stadens .alla 

smH tradgardar stodo fruktträden vita av 

blommor, kast.anjetraden längs trottoar- 

kanterna bredde ut sina friska, nyut- 

sprungna blad, och akacierria doftade. 

Pi% Donaus blåa vatten lekte solstrålarna 

glatt och lustigt och fåglarna sjöngo och 

näbbades bäst de orkade. 

Jag hade varit en tur nerat i staden. 

På hemvageii mötte jag en hel del gos- 

sar och flickor, kladda i splitternya klä- 

der och med en liten bjällra i band om 

halsen. De eågo så glada och ivriga ut 

allesammans. 

Jag undrade ju smatt pli, vart alla 

barnen skulle ta vägen, men glömde se- 

dan bort det hela. Fram ph eftermid- 

dagen kom emellertid var värdinna in 

Zma j- Jo vanovitj. 

MORGONBRIS 4 

och frtigade, om vi inte skulle ut och 

titta pli festligheterna i staden. . 

- Var det d& nilgot särekilt i dag? 

- Ja da, i dag firades varens' och 

sommarens intag. 

En procession av smllttingar skulle gll 

genom staden med musik och fanor i 

spetsen. Den skulle marschera till Ka- 

lernegdan (stadens förnämsta park). Om 

vi skyndade på., kunde vi kanske hinna 

att få se dem. 

Jag kom ihAg de sm& byn jag träffat, 

tog pH mig och gav mig i vag. Nere i 

staden mötte jag de små demonstranterna. 

' Vad de vor0 rara och söta och 

fina se'n. Var enda en hade nya kläder 

från topp till ta. Flickorna svassade i 

skära och ljusblå eamt vita toaletter, 

medan pojkarna ju voro klädda i mera 

diskreta färger. Alla åldrar från tvA till 

tio ar vor0 representerade. 

Jag följde med till Kalemegdan och 

dar blev efter hand livligt. SA mycket 

barn hade jag aldrig tänkt mig att det 

funnits i Belgrad. Men ea hade viest 

ocks& hela stadens förhoppningsfulla 

ungdom, både den rika och den fattiga, 

stämt möte, Atföljd . av sina mödrar. Och! 

dar var liv och lek och mönstring och! 

kritisering och litet avundsjuka med för-. 

st&s, d& nllgon väninna hade finare dräkt: 

än en ~jälv. Man blev så sprittande 

glad vid att se sa mycken glädje och 

färgprakt. 

Vad det var vackert i alla fall att 

skänka denna vhrens och sommarens 

inthgsdag at de smal De äga framtiden 

och pli dem vilar hoppet. 

Men då. jag sag många av mödrarnas' 

fattiga dräkter och slitna drag, dk tänkte 

jag pk, vad det hade kostat dem av 

möda och slit att få se sina barn vackra 

och fina och glada på denna bamens 

dag De fattiga i Serbien äro mycket 

fattiga, fattigare än man kan göra sig 

en föreställning om. 

Det var .i fjor jag hade nöjet vara 

vittne t-ill, hur de små Belgrad-barnen 

firade sin dag. Hur det var i år, det 

förmár jag inte tanka på. Nej, jegför- 

mHr inte l Stackars, stackars Serbien, 

va? har du gjort, att du skall lida- sh? 

Det finns väl knappast något folk, som 

ej gjort anspråk på att vara ett folk av 

skalder och tänkare. 

Det är emellertid inget folk, som med 

SA stor ratt kan kalla sig ett skaldernas 

som serberna. Vi svenskar, som vanligtvis 

hämta var vetskap om Balkan ur 

den tyska pressen eller' oftast kanske 

skämtpressen - och under kriget s& ha 

biidadera stått på lika låg sanningsnid 

-, föreställa oss i allmänhet serberna 

som ett folk av barbarer, och vi ha därför 

först svart att tro sanningen av detta 

påstående. 

Om vi gå tillbaka till början av före. 

gaende arhundrade, så skola vi i Tyskland 

finna en mycket riktigare och ratt- 

' SERBISKA FLYKTINGAR. 

visare värdesättning av serberna. Det 

var da, i folkloreforskningens barndom, 

som Goethe och kretsen kring Herder omrade har den betydande representan- art, som var i svang på. den tiden, och! 

hjälptes åt att draga fram den serbiska ter. Inte ens de senaste litterära rikt- äger däri sin givna begränsning, men, 

folkvisan ur dess obemärkthet. Serberna ningarna, sasom symbolismen, sakna sina den enade mänsklighetens kommande: 

vor0 p$ den tiden modefnlket i Tysk- föregångare. Mitt b jiirta närmast .ligger tidslllder skall ej förneka des3 fägring. 

land, ungefär soni turkar och svenska1 emellertid stormtidsdiktningen från re- Och för övrigt: om serberna iiro starkt 

i dag. 

volutions%ret 1848 och tiden därefter. nationellt sinnade, s& beror det på, att 

Deasa rader avse ej någon skildring Det var p& denna. tid Omladinala inget folk varit sS. trängt som de. Och 

av den serbiska folkvisan, som ar pärlar (dJngdomem) bröt bana i den serbiska det kan vara vart att minnas; just nu, 

bland all världens folkvisediktning och litteraturen. I Petöfis, Heine&, Freilig- nar Serbien kämpar sin hjältekamp mot 

som ännu i dag bor p& folkets läpps] raths och Herweghs fotspar framträdde undergangen, att serberna aldrig blivit 

och kväller fram som ett levande kall. de serbiska' radikalerna, en fattig, nu helt kuvade. Nar den oemotstandliga 

språng ur dess hjärtan. Ännu i våra halvt förgäten student generation, som turkiska folköversvämningen forsade in 

dagar g&r den blinde eångaren - har visste konsten att leva för sina ideal frlln Asien och underlade sig hela Balkallas 

ofta »den blinde> utan att vara och, om det E& gällde, dö för dem. TvA kan och Ungern samt stormade fram 

det -, denne siste ättelägg av den ho- av dem, Jakechitj och Zmaj-Jovanovitj, anda till portarna av kejsarstaden Wien, 

meriska rapsoden och hela t~ubadurslak, skulle blivit europeiska storheter,. om de da var det bara en enda liten folkö i 

tet, omkring från by till by, fran gArc levat i ett annat land och en annan tid. sydöstra Europa &om hävdade sin självtill 

gard och sjunger efter Ilirdens orc Det ar av den senare som en dikt ständighet, och det var serberna i det 

)>om fädernas berömliga gärningar s vic Aterges i detta nummer av Morgonbris. nuvarande Montenegro. 

entonig musik friin- sin tvåsträngade fiol Men den bristfälliga to1 kningen later en- 

H. S. 

guslen. 

dast som genom ett mattslipat glas ana 

Serbien har emellertid inte sin folk, originalets egendomliga glans och eköndiktning 

bara. Även p& konstpoesienr het. Dikten ' är av den fosterländska

MORGONBRIS 3 

DEN MODERLOSA FLICKAN. 

SERBISK FOSTERLANDSDIKT. 

Liten ar jag som en liten duva, 

som i skyn för blicken skymd plär ruva. 

Lätt har fågeln, den' har sina vingar, - 

ack för vingar, hur på dem man svingar! 

Låt mig flyga över Serberangden, 

ej bland daggen, ej bland blornsterrnängden, 

men bland landen med de kara namnen, - 

flyga serberflickan uti famnen 

och till hennes vita bröst mig' trycka 

för att viska: "Syster, ske dig lycka! 

Lycka dig, som har en egen moder, 

har en moder, har en moders moder! 

Jag ar liten som en blomst bland gräsen, 

dar den doftar av sitt ljuva väsen. 

Lätt har blomman, som sin vällukt sprider, 

den kan dofta ut vad 've den lider! 

Låt mig bli en blomst, - jag ville giva 

al1 min doft att Serberlanden liva. 

Serberflickan skulle . gå i snåren, . 

skulle plocka mig till krans i håren, 

skulle mig till vita bröstet trycka, 

och jag skulle stilla dofta: "Lycka, 

lycka dig, .som har en egen moder, 

har en moder, har en moders moder!" . 

(Tolkad av Hannes Sköld.) 

Som en stjärna är jag, lilla tärna, 

liten. liksom hög och fjärran stjarna, 

Lätt har stjärnan, den kan lycklig blanka, 

jag kan bara sucka, jag, och tänka: 

Vore jag en stjärna till att skina 

ifrån serbisk himmel på de mina! 

.Längtansfullt den unga serberflicka 

upp mot skyn till mig då skulle blicka. 

Och jag skulle viska till den lilla, 

serbiskt stilla, uti strålar villa: 

"Lycka dig, som har en egen moder, 

har en moder, har en moders moder!' 

Svarta öde! Ack, jag lilla tärna 

blir ej . duva, blomma eller stjarna, 

blott en mö ifrån Serbobrans ilo.der, ' 

utan fader liksom utan moder. 

Men om jag blott, minns vad land mig födde, 

är det som om jag bland stjärnor glödde, - 

jag behöver inga färger bjärta, 

ty så stilla doftar då mitt hjärta, 

och. det ar som om jag vingad flöge 

'ovan skyn och till den Högste Höge 

fö; att bedja att hans goda händer 

måtte vila över Serbiens länder; 

ty mitt Serbien, det ar min ,moder, 

ar min moder, är min moders moder. 

6. UovanoQitJ ZmaJ. 

över landet och blod ha de lämnat- ef- Polen har alltid f örblivit Po1,en. Wieilter 

sig, antingen det varit ebb eller traktaten slet Polens kropp i tre delar. 

Polen. 

flod. Finns det val ett sorgligare ka- Österrike, Ryssland och Preussen togo 

i pitel an det som handlar om Polen i var sin lott, medan Krakau till en tid 

detta sorgliga förödelsens år? Av fick förbliva republik. Alla stormakelva 

provinser har blott en enda und- terna, England, Frankrike och de tre 

Ur den katolska Newyorktidskriften 

gått inva.sionen. Det område, som nationerna, som delade rovet, garante- 

' 'America' ', sept. 1915. 

genljudit av de marscherande härarnas rade att det polska språket och religiodån 

- vilka gjorde mycket mer an :ne skulle hållas i helgd. Ett politiskt 

blott marscherade - omfattar över brott skulle sålunda förmildras genom 

' En amerikansk krigskorrespondent 40,000 kv.-mil och frammarschens hi- en traktat och en hundraårig erfarenhar 

vid ett tillfälle kallat Belgien.: storia är skriven uti förödelsen av de het visar oss att traktaten på det skam- 

"Europas trasdockaJ j. Under en resa 200 stader och 9,000 byar, som helt. el- ligaste å,sidosatt.es av alla de däri delgenom 

krigszonen hade han nämligen ler delvis utplånats från karta.n. Svar- tagande makterna. 

påträffat en ohyggligt tilltygad docka ta rökpelare stiga upp ur rykande Ryska Polens historia till år 1830 

uti ett hjulspår vid vägen och han fann ruinhögar, vilka en gång varit ett kan sammanfattas j. det enda ordet: 

den symbolisk för detta land, som sön- fredligt folks hemvist. 

"vanstyre '. Hemlig polis genomsnoderslitits 

av krigets hårda, blodiga fiedsalskande och utan ringaste kande hela landet, indragning av skonäve 

under sommaren och hösten 1914. skuld uti detta ohyggliga krig få po- lor, undertryckande av det fria ordet 

Ja, Belgien har blött förfärande och lackerna nu lida mer an som kan sa- utom och inom parlamentet, kort sagt, 

ingen kan tanka på det tappra lilla gas. Redan förut voro deras lidanden brott emot varje i traktaten garanterat - 

landet utan att erkänna att det st.år oerhörda, ty erövrarens ok vilade löfte, sådan var den ryska. regiin.en. 

högt i historiens hävder, såsom en na- tungt på dem. Dock ha de, und,erbart 1830 blev resningens år och sedan följtion 

hos vilken fosterlandskärleken ar nog, aldrig f örlorat sin nationalitet. de athdiga orosstä.mningar till år 1863. 

mer a.n blott ett ord. 

Man kan tala om österrikiska Polen, Det året blev det röda året uti ryska 

Men även Polen har fått blöda och om ryska Polen, om preussiska Polen: Polen. Sedan 150,000 polacker f örts 

blöder alltjämt. Krigets vågor ha utan adjektiven göra intet till saken, det ar till Sibirien och minst 30,000 stupat i 

iitervändo slagit fram och tillbaka substantivet som ar det väsentliga och striden började förryskningsprocessen:

Ingen polack fick köpa jord i Littauen 

eller Ukraina, intet polskt ord fick ta- 

las offentligt, inga polska skolor fingo 

mer finnas till och religionsförföljelsen 

blossade an starkare upp. * Nar det 

tjugonde århundradet inbrot fanns det 

inom ryska Polen icke ens så många 

skolor, som dar funnits vid slutet av 

det sextonde seklet. Men den polska 

nationaliteten vägrade att dö. Ehuru 

alltjämt blödande lever den an. 

Den p reus:siska p 0~1itiken emot Po- 

len har också varit allt annat an van- 

skaplig och välgörande om ock, till sy- 

nes, ej fullt s.& grym som den ryska. 

Ty ytterst var dock folkets utrotande 

det mål, som eftersträvades av dem, 

vilka ville förvandla polacken till 

preussare. Gradvis uteslötos polac- 

kerna från statsambeten, de erövrades 

språk förbjöds i skolorna, förtryck 

och oförrätter kommo över folket un- 

der laglighetens f örkladnad. Men f ör- 

klädnaden f öl1 då vid ) 'undantagsla- 

garnas) tillämpning 30,000 polacker 

våren 1885, utan annan skuld ä11 sin 

nationalitet, fördrevos ur furstendömet 

Posen och förbjödos att någonsin mer 

återvända. Fö1jand.e år upphov Windt- 

horst sin röst m.ot detta brott såsom 

"orättfärdigt och skadligt för rikets 

intressen". Men det förblev en ro- 

pandes röst i öknen och två månader 

senare antog den preussiska riksdagen 

"kolonisatjonslagen ' ', vacigen0.m en 

kunglig kommitté ' bemyndigades att 

uppköpa polsk jord och förvandla den 

till tyska kolonier. Denna nya lag var 

riktad ej mot den rika godsägaren 

utan mot småbrukaren. Med vilken 

påföljd? Jo, självförsvaret reste sig 

mot övergreppet och den privata pol- 

ska organisationen bekämpade der 

kungliga preussiska kommittén så 

framgångsrikt, att efter en tid polac- 

kerna lyckades ut1ös.a mer jord i Po. 

sendistrilrtet än tyskarna. Detta sked. 

de i början av 19100-talet. E11 ny "uns 

dantagslag ' ' antogs da, sommarer 

1907, för att krossa den kloke polslr~ 

bonden och slutligen,. år 1908, kon 

"expropriationslagen' '. Denna skam 

liga lag bemyndigade staten att inlös2 

polska jordegendomar aven utan aga 

rens samtycke till ett godtyckligt, al 

staten själv bestämt pris. Annu i dag 

ar det polska språket förbjudet i Po 

sens. skolor, soldaten får i - kasiimen e, 

tilltala sina kamrater och 1ands.man pi 

sitt och deras eget modersm&l och i all; 

distrikt, dar polackerna icke utgör; 

minst 60 proc. av befolkningen, f å ingi 

off-t-liga möten ledas på. polska spri 

ket.. 

. .österrikis.ka Polen, Galizien kallat 

har fått en. battre lott 'an de andra de* 

larna, som tillföllo erövrarna enlig1 

Wi.entraktaten. I religiöst. hanseendt 

agde e inga 

. . förföljelser rum, då ji: 

- . . 

-.* T. .o. m. nykt&hetsrörelseti,. som grei 

12350-1865 t-agit stark f-art i Polen, blevi, ut 

d5md som statsfientlig och tusenden- fin.gc 

med fängelse .eller, fanclsf örvisning. plikta f ö: 

det -&e tagit. forsta .steget' till den .refo~m ry 

&a." -ska;teR...nii sjalv . pgtqi8ga.t- sina: under 

. . < . -.., . .' . ' - ' ö'&.. 

s&ta~;:-?: .- . . .. . . _ . . . 

MORGONBRIS. 

isterrike ar katolskt. Trots allt hy- 

te dock, före år 18.60, Habsburgsmo- 

iarkin ingen betänklighet mot att 

.etsa polack mot polack, bonde mot 

,delsman. Sedan denna tid och sar- 

kilt sedan 1867 års lronstitution har 

lock Galizien haft sin egen lantdag, 

in minister vid Wiens hov och, pralr- 

iskt taget, autonomi i provinsiella 

mgelägenheter. Ga.lizien kr ett levan- 

le exempel på att det tjugonde arhun- 

Iradets polacker äro fullt ut lika val 

kickade till s jalvstyrelse, . som med- 

)orgarna i vilken annan modern stat 

om hel.st, vilka ej behövt. smaka den 

Iörtryckets bitterhet, varav Polen så 

ange lidit. . 

Med sina 25,500,000 inbyggare går 

?olen igenom sin blodsprövning sås.om 

)lott den nation kan göra, villren be- 

åll lit sin tro. Ty det ar en ilation, vil- 

ren alltid hållit sig nara Gud, en ma- 

ion av tappra man. och renhjärtade 

lrämpailde, utan att nöden :säkerligen 

komnle att ökas under vintern, var- 

jämte yngre, fackkunniga arbetare 

uppmanades att begiva sig till fabri- 

ker i Tyskland. Flera hundra tusen 

arbetsdugliga män ha nu måst lämna 

hem och härd, där gubbar, kvinnor 

och barn ensamma 'få rida ut stormen. 

Och nöden ökas alltjämt: det går ej 

en dag utan att människor dö eller 

svimma av svält på Warschaus gator. 

Livsmedel stå knappt att få. Till det 

utarmade B.elgien kunde hjklp komma 

utifrån; . över det neutrala Holland. 

Men Polen ligger instiingt mitt bland 

de krigförande och utsuges av dem i 

tur och ordning. Ej ens bränsle lian 

fås i Warschau, ty allt kol från de. 

polska gruvorna .i Dombrowa sändes 

till Preussen. Och krigsbrödet, som i 

Berlin väger 70 gram och kostar 5 pf., 

väger i Warschau blott 40 gram, men 

kostar i stället 15 pf. 

Till råga på allt utkräva nu, enligt 

en uppgift i "Leipziger Tageblatt ' j , de 

tyska myndigheterna skatten för $r 

1915 samt därjämte - skatten för år 

1914, som t. o. m. ryssarna efterskänkt 

- den utarmade befolkningen. 

Samtidigt med nöden har dock so- 

lidaritetskänslan mellan de olika lands- 

delarna och folklagren oerhört vuxit. 

"Den som har inkomster måste avstå 

från dem, den som har ägodelar måste 

dela med av dem, tre personer måste 

. livnära en fjärde." Dessa furst Lu- 

bomirskis, Medborgarkommitténs ord- 

förande, ord ha fallit i god jordman. 

Och som på en given order har Polens 

hela befolkning beslutat att till Med- 

borgarkommitténs förfogande ställa 

ett belopp, motsvarande vars och ens 

årliga skattesumma. Det blir blott en 

droppe i havet, men - ut6m påven 

Benedictus XV, som bestämt söndagen 

den 21 november till kollekt och för- 

bönsdag för Polen i alla katolska kyr- 

kor - har ännu ingen hjälpande hand 

räckts Polen och det är hänvisat till 

sig självt. Den av Sienkiewiez i Lau- 

sanne igångsatta insamlingen har blott 

inbringat 3 y2 miljoner. Denna sum- 

ma är en obetydlig. .liten bråkdel av 

vad Belgien fått. Och dock har Polen 

tredubbelt s.& stor befolkning som Bel- 

gien ! 

Men mitt i all förödelse och jämmer, 

i svalt och nod, mitt ibland lik och 

ruiner, lyfter sig ändå Polens ande 

stolt i denna stund, ej i tro på fåfang- 

liga löften eller på främmande mak- 

ters stöd, utan i kiinslan av sin natio- 

nella enhet, i hoppet. om rättvisans 

slutliga seger, i jublet över att än en 

gång få uppväcka den sedan ett halvt 

sekel utsläckta nationella kulturhiirden, 

Warschaus universitet,. till nytt liv. 

Måtte detta jubel ej alltför snart 

förstu mina.^, måtte förhoppningarna ej 

komma på skam; måtte, slutligen, um- 

bäranden och nöd ej skörda för många 

av de unga, som längta efter kunska- 

per och ljus; 

J. Armfelt, 

f. de Pomian-Hajdukiewicz. 

- Fallersleben: ETT STILLA HEM. 

CTtfClrd vid en av Fredrika Bremer anordnad 

sonsert. f Katarina kyrkn mindagen den 4 

naj 1863, till förrniin för de i fribetsstriden 

Arade 'polackerna. - (Översättning mqligen 

av Fr. Bremer ) 

Hyddor som; brinna, blodet som strömmar 

ropa med oss, o Herre - till Dig! 

Hemsk är var klagan, suck från en 

dödstrött. 

Sådana böner vitna vårt hå'r. 

Mer vi ej. känna sång utan - klagan! 

Törnkronan* stinger pannan i blod! 

Herre, en vård vi rest åt din vrede: ' 

Bedjande händer sträckta mot skyn. 

Herre, hur ofta slog oss Din vrede 

Herre, hur ofta, höljda av sår, 

ropade vi: "NU oss han förlåtit 

Härskarors Herre, Fader ju är." 

Starka i tro vi reste oss åter, 

men Du oss låter krossas på nytt! 

Smädande ovän låter Du fråga: 

"Var är Din Fader, var är Din Gud?" 

. 

' 

Undrande blickar himlen betrakta. ' 

Faller ej solen krossande ned? 

Nej, i det blå sig höjande svävar 

stilla som förr den flammande örn. 

Då, i förtvivlans gräsliga stunder. 

Förrän vår tro på nytt väckts till liv, 

smädar vår mun. Blott tårar har hjärtat. 

Döm våra hjärtan, glöm våra ord.! . 

Se, uti nöden ständigt desamma . 

fram till Din ,fot, till Din stjärnhimmel 

fram 

baras av bön vi, likt trötta fåglar, . 

som söka boets skyddande hamn. 

Fader! O sträck Din hand över folket, 

giv oss en försmak blott av din nåd. 

Dofte martyriets heliga blomma! 

Stråle om oss martyrkronans glans! 

Då med Din flammande ängel i spetsen 

skola vi segerrikt bryta oss fram . 

och uppå Satans skälvande lemmar 

stalla vårt arori ka standar! 

Vilseförd ovän öppnes vårt hjärta, 

frihetens dop må avtvå hans brott. 

Nedrige smädarn då skall förnimma 

svaret: "Vår Gud har varif '- och 

. . 

är!''

' landskap, 

6 -. ..- - - .. 

-- 

MORGONBRIS 

DET SOM EN GANG VARIT HEM. DET SOM EN GAN.G VARIT SKOG. 

FrAn Frankrike. 

FrAn Frankrike i krig. 

Ett slagf alt ! 

Föreställ er kilometer och kilomete: 

dar ingenting mer ges, an 

jorden s jalv, en kalkhaltig, dammig 

jord, av en ohygglig melankoli. Inte 

ett trad, inte en buske vid liv. Har 

en mingrop, ett djupt trattformigt h%l 

ned i denna grå jord, och i vilken ett 

hus skulle kunna stå. upprätt; dar en 

labyrint av kullkastade ställningar, 

skansar, skyttegravar, dar ännu ömkliga 

persedelrester, rester av mat, papperslappar, 

brev ligga kvar - vittnande 

-om att har en gång levde manniskor 

. . . Och överallt, överallt, är 

marken geiiomplö jd av artilleriets eld, 

är den översållad av vassa, nu rostiga, 

oregelbundet splittrade jarnbitar - 

granatskärvor. 

Jag har sett det, jag har gått fram 

dar. Ännu förefaller mig knappast det 

otroliga troligt. Ett slagf alt ! 

Nu slåss man ej mer har. Terrangen 

ar erövrad, stridslinjen har flyttats 

framåt. Till vilket pris ! Till 

vilket pris, de 25 eller' 30 kilometerna P 

Jag frågar inte, och vill inte fråga. 

På ett ställe hajdade någon mig, däi* 

j ag gick fram: Se vad ni trampar på ! 

Jag stannade, och framför min £01 

stack en arm i tysk uniformstrasa fram 

ur jorden, krökte sig klolikt en redaii 

vissen, skelettartad hand. . . 

Det vaz över tusen dödas falt jag 

gick, över vanners och fienders gravar. 

Och kanske var ändå det tristaste a\: 

allt jag såg en nedbränd by, en liten 

by i Champagne, en liten förintad 

f attigmansby ! 

Vi ha ju sett, sedan ett %r tillbaka, 

så många, många bilder och fotografiel 

av dessa. krigets spår: vi ha' blivil 

vana, vi ha lärt oss kunna dem. Mei: 

nar verkligheten reser sig inför en, då 

* Landskap i Frankrike. 

)leknar minnet av bilderna bort. . Des- 

iit förbrända; hemska murar, de ha en 

tång hneslutet hem. Jag rör vid dem 

ned min hand, och på den plats, som 

rar ett rum, vittna vkidna och svart- 

iiide rester av bohag om familjetrev- 

lad och kanske stilla lycka. . . länge- 

iedan. 

Nu springa f örskriimda höns bland 

xiiierna - och se dar, dar komma ett* 

)ar kvinnor ut ur ett hörn, som står 

war, ett rum, som undgått förödelsen. 

Leva här då människor ännu? 

Ja,. ett tiotal kvinnor draga sig fram, 

;å gott de förmå. Några kreatur ha 

)livit kvar och .måste skötas - och 

lur det ar, platsen, dar hemmet stod, 

)m ej annat, den håller kvar med out- 

:rundlig makt. 

Jag talar med en av kvinnorna, en 

mg kvinna, som leder. ett arsgammalt 

)am. Hon berättar hur det gick till. 

Ult vad manfolk var, var borta. Tys- 

rarne besatte byn. Allt var lugnt. De 

:j orde rekvisitioner. Hur skulle den 

Jattiga byn kunna möta deras fordrin- 

gar!?. . . Då kom slaget vid Marne 

- det var i september 1914 - och tys- 

rarne tvungos lämna platsen i hast och 

:etirera. Var det hämnd, var det ska- 

lelust, var det ingenting alls l . . . nog 

av, innan de lämnade byn, brände de 

ner deii. 

- De sprungo ur hus i hus, sade 

kvinnan, kastade in halm, och brann- 

bara vätskor på halmen, och tände på l 

Nar de lämnat oss, stodo ännu flera 

orörda karl kv.m efter dem med 

fotogen i, så gott om det hade de. Oss 

som voro kvar i byn, hade de befallt at! 

stalla oss upp efter en husvägg, och en 

soldat bevakade oss med geväret i 

hand. Aldrig skall jag glömma hononi 

så' länge jag lever, så elak, så elak har 

såg ut! 

Så - berättade kvinnan och trycktc 

barnet till sig, en gosse, Désiré, det 

namn man ger ett önskebarn! Han 

var bara fyra veckor, den gangen, lilla 

Désiré . . . han skall åtmiilstone slippa 

minnas det förskräckliga ! 

Man har bett mig berätta något för 

Morgonbris julnummer. Jag villc 

;å gärna tala om nggot vackert och ju- 

.elikt, som man alltid brukat försöka 

{öra a.lla andra år. Men det ar så svårt 

ttt hitta på något, det nastan bar en 

:mot med de diktade figurerna, nar 

jgonen just sett och öronen nyss hört 

;II mycken allvarlig, isande verklighet. 

3å blev det då bara detta. 

Men iiej, inte bara styggt och 

jemskt ! 

Modet, som lyste-i den f attiga bond- 

kvinnans blick, det bör jag också tala 

,m. Modet, som kom henne att tryc- 

ka önskebarnet till sig, i löfte att fort- 

satta kampen, trots hemmets skövling, 

trots man inte vet om far någonsin 

kommer hem till sin gosse . . . far, 

som ar dar framme, därifrån man hör 

iiet mullra nastan dag och natt! 

Den blicken, det modet voro varda att 

minnas och att gömma som en kostlig 

gåva. 

Och s% många andra jag mött därute, 

av dessa underbart förtröstailsfulla och 

tappra blickar ! . . . Jag minns en enkel 

sömnadsarbeterska i Paris, som talade 

om att hon varje vecka sände ett-pa- 

ket mat till sin bror, som var fange i 

Tyskland : "Han f år inte komma un- 

dernärd hem, s 5 länge jag kan hålla i 

en nål ! " sade hon. Och jag minas sol- 

daterna själva, dessa anspråkslösa, en- 

kla, vaiiliga, h järtevinnande franska 

soldater, som aldrig ville krig, och av 

vilka många skulle gått ed på att de 

tyska bröderna aldrig kunde vilja bi- 

träda en orättfärdig sak - - - med 

vilken stolt tillförsikt 'betraktade de 

inte nu alla svårigheterna och pröv- 

ningarna, med vilken klar syn insågo . 

de dem icke, och med vilket tålamod 

gingo de ej, alla som en man, till sin 

uppgift: att befria fosterjorden från. 

fiendens häl, att vinna freden åt de 

kommande generationerna, åt barnen, 

önskebarnen, i de skövlade hemmen ! 

Marika Stjernstedt.

politikens skull. I omförmälda bok äro 

Sönder- Jylland. några av hans mest uppmärksammade 

artiklar samlade. 

En skiss frh Frankrike. 

Det var det försts stycke främmande Han skriver Ar 1882 med anledning 

Berättad av Gunnar Löwegren. land, som preussarna togo. FrAn den av kampen för sprakets bevarande: 

stunden visste tyvarr nordens folk, att ))Skall nu verkligen det danska språket 

I en fransk tidning laste jag för en det icke blott var rysk regim., som gav f örsvinna f rån vårt gamla Xondenaa, skall 

tid sedan en ski~s, som jag gärna ekulle katten i nationaliteternas rätt. När det den stela högtyskan eller en fördärvad plattvelat 

översatta, om jag alltjämt haft tid- rovet skedde, var det en försakelse för tyska bliva folkets språk? Ha v%ra hjiiiltars 

kamp burit så ringa frukt att i 'Danmark, 

ningen till hand$, men som jag nu far stora delar av svenska folket att icke få 

själva norden, i andligt hänseende skall försöka 

berätta, eå gott jag kan. Den lov att hjälpa danskarna. Men förnuftet lora varje del i Sönderjylland? )' 

skildrar en sadan händelse, som tyvarr segrade lyckligtvis. Annars hade nog 

endast är alltför verklig i vira dagar3 ock& Sverge nu varit ett stycke kortare. Det star i en ~Ang om de danska 

Frankrike, där liemannen under kriget Styrkan tog. Men man hoppadee, att kämpar, som fallit i kampen för Sönderskördat 

så många hundratusental's offer. vid fredsslutet Bönder-Jylland med sin Jylland, två märkliga ord : 

Det var en historia nere ifrån Pro- rent danska befolkning icke skulle be- ))Blodet binder. - - - ))De hjältar 

vence, om den lille Frangois, vilken se- höva bli tyakt. SH mycket segrade rät- som med glädje satte livet till' för sina vanner, 

d'e utgjöto sitt blod av kärlek och detta 

dan kriget brutit ut och far mobiliaerats ten vid freden ingående, att det slutliga blod har bindande kraft.') - - - )Vi 

delade sin tid mellan att leka och sova. avgörandet skulle bero p& folkomröst- kanna nog de djai'va orden om blod och järn 

Han var endast sex år och dög- ännu ning. Freden slöts.. Men folkomröut- som skall sammanfoga folket till en statsicke 

till nhgot arbete, men så länge hans ningen blev icke vidtagen. I ett halvt enhet. Dett.a blod har tills vidare bundit oss 

vid det tyska riket.') 

far var hemma hade han Överallt fatt Arhundrade ha danskarna i Sönder- Jyl- - - - "Våra hjartan 

gömmer dock en. kärlek som ingen framföl'ja 

med honom, ty han var enda bar- land icke blott fått vänta därpå, förgä- mande makt kan utdriva. >') 

net och hans mor hade dött redan d% ves, utan lidit allt vad ett folk kan lida, 

hon födde honom. Far hade därför för där nationaliteten skall utrotas. 

Ar 1897 skriver Jeesen med anledhonom 

fatt vara biide mor och far, och 

ning av att man i Sönder-Jylland icke 

anda sen Frangois tagit sina första stappville 

illuminera-, såsom påbjudet var, på 

lande steg, hade de två varit oskilj- 

100-årsminnet av kejsar Wilhelm 1:s 

aktliga. 

Det finns en bok om detta lidande, födelse : 

Nu bodde Frangois hos en grannsom 

borde vara mera känd i Sverge an .!Är det verkligen någon anledning f ör danfamilj, 

ty hemma fanns ingen som kunde 

vad den ar. Det är .Redaktör Jessens skar att hedra Wilhelm den I9 Han blev för 

100 år sedan född i ett land som den gangen 

sköta om honom. Han lekte med bar- artikler>. Från 1882 till 1906, d& han 

. 

var oss lika främmande som Spanien eller 

nen i garden under de svala timmarna 

dog, var Jeasen redaktör för ,d?lensborg Turkiet. Då han första gången besökte vårt 

på dagen., och de sov0 tillhopa under 

Avis,. Under den kamp denna tidning land kom han som dess dödsfiende, som vid 

förde mot förtyskning i Sönder- Jylland, Dybblol höll segerfest medan våra bröders 

var den nästan aldrig fri fr&n rattegånblod 

ännu tackte jo~den. Då han 3 år se- . 

nare kom som vår nye herre till Flensborg 

gar. Sammanlagt fyra Ar satt Jessen i voro gatorna tomma.. Där fanns så gott som 

fängelse. Men han icke blott förde inga människor och ingen flagga, men 1 råddenna 

kamp i tidningen, han blev ocksa hushörnet var det folk. Det vai. några inodiradfragad 

om alla möjliga ~aker och .ge man som förgäves sökt audiens hos monarken 

för att kräva. uppfyllelsen av paragraf 

måste alltid vara till hands för att h jalpa 5.)) (Det var den paragraf i fredsuppgörelsen, 

dem, som vor0 utsa.tta för förföljelse för vari Sönderjylland lovats folkomröstning 

orangträden medan solen under mid- 

dagstimmarna glödde som hetast. 

Han vantrivdes egentligen icke, men 

ciaknaden efter far var tung och mildra- 

des endast av minnet av bur präktig 

far sHg ut, da han f%tt den nya blAgråa 

uniformen och packningen på sig och 

för sista gången böjt sig ned och tryckt 

en avskedskyss på sin lille Franqois' 

sorgfria panna. 

En dag fick Frangois höra, att solda- 

terna akulle komma tillbaka med kvalls- 

t&get, och redan tidigt begav han sig 

ned till järnvägsstationen för att vänta 

in far. När den förste av de permitte- 

rade soldaterna, i blagra uniform och 

med packning p& ryggen, kom ut fran 

järnvägsstationen, ropade Frangois strax : 

»Far, far l D och ville springa bort och 

omfamna honom. Men d% han kom 

närmare, märkte han, att soldaten inte 

hade fars ansiktsdrag och lekkamraten 

Pierre och hans syster Margueritte hängde 

redan .kring den skäggige soldatens hals. 

Snart kom emellertid en andra permit- 

terad soldat ut genom militarkommen- 

danturens dörr .på järnvägsstationen, och 

ånyo ropade Frangois : far, farlr och 

ville skynda fram för att kasta sig om 

halsen på honom. Men &ny0 var det. 

inte hans far, utan anrira barns, och' de 

omfamnade och kysste honom och 

hjälpte honom att bära hem hans gevär 

och ränsel och vintourni~ter. Nar den 

tredje soldaten trädde ut ur stationsdör- 

ren, var. Frangoia p& sin vakt och sHg 

enart, att det inte var hans far, och 

samma upprepades med de efterföljande. 

Han tyckte visserligen, att det var mark- 

värdigt, att far, som eljest skyndade så 

fort sig göra lat för att f& fatt på lille 

Frangois, dröjde s& langa, men solda- 

terna vor0 ju komna och förr eller 

senare skulle d& ocks& Frangois' far kom- 

ma ut ur dörren. 

Det började emellertid draga lhgt ut 

på tiden och l'rangois' far syntes allt- 

jämt icke till. Barnflocken hade upp- 

lösts och aven klungan av aldre personer 

tunnat väsentligt av. Det var egentligen 

endast Francois och så byns lustiga ori- 

ginal, den gamle smutsige .pappa 

Pingron), som stodo kvar och väntade. 

S% kom den siste soldaten ut från kom- 

mendaturen. En medalj lyste på hans 

bröst. Det var nu så pass .mörkt, att. 

man inte kunde urskilja ansiktsdragen, 

men soldaten var lång och axelbred som 

Frangois' pappa, och den lille sträckte 

ut sina armar och sprang fram mot den 

statlige soldaten ropande : >Far, far ! B 

Soldaten lyfte honom upp i sina armar, 

man det var inte far, ty när den lille 

pappa Pingron- kom fram till dem, stodo 

stora glädjetårar i gubbens ögon och han 

lyste av stolthet, då han ~ade: >Val- 

kommen, min Eon !> Då brast tålamo- 

det hos Francois, tararna etörtade fram 

och han sprang hem, så fort han för- 

hem med henne, ty det skulle dröja för 

länge att vanta p& far. Francois sade 

d& adjö till lekkamraterna och huset, 

dar han bott med far, och flyttade till 

en annan by. Lange väntade han p& 

sin far, men sh glömde han bort det, 

tills en vacker dag dar kom hem .ett 

stort paket med en del saker, Forn .far 

haft på sig, d% han avreste. Hoppet 

vaknade åter hos Francoia.: hade klä- 

derna kommit, skulle väl far ockeå kom,- 

ma? 'Och han frågade sin tant.. Men 

hon svarade ingenting, endast läste upp 

ett långt stort brev p% ett tjockt och 

fint papper om vhjaltedöden för fader- 

nedandet», anfall mot fienden och nam- 

net p% ett sjukhus. Frangois förstod 

ingenting av den langa skrivelsen, och 

likväl kom en eådan beklämning över 

honom, och i ein förtvivlan och liksom 

på m&£& frhgade han : d r då far död?)) 

D% nickade tanten med huvudet, vek 

samman papperet, men sade, att sadant 

begrep ännu inte Frangois och därom 

kunde de tala vidare, först nar han bleve 

aldre. 

Men för Frangois miste solen ein glans 

mådde. 

och vinden sin friskhet, det stod svart 

NAgon tid därefter fick Fran~ois för för ögonen på honom, och medan hans 

första ghngen i sitt liv besök av sin små barnahänder grepo efter det stora, 

faster. Det' var ett aldre, strängt frun- hopvikna papperet, ropade han med en 

timmer, men hon var god mot Francois röst, gäll av ' förtvivlan : >>Far, far l B 

och hon sade, att det var bast han följde 

.

huruvida cle ville bliva tyskar eller förbliva 

danskar.) "Han har icke uppfyllt löftet. 

Ingen enda droppe blod i oss talar till hans 

f örilel. Varför skulle vi d& illuminera? 

Som en illustratim pA att denna kamp 

mot förtyskning alltjämt föres i Sönder- 

Jylland, fastan nu under varldskriget 

under ännu mera tryckta förhiillanden 

an förr, införes här utdrag ur en rese- 

beskrivning i september detta Ar. 

Carl Lindhagen skriver : 

,Den tyska funktionarismene framfart 

gent emot den danska befolkningen i 

Nordschleswig ar en redan länge kand 

företeelse. Under kriget har den tagit 

sina särskilda uttryck. Den danske riks- 

dagsmannen för orten, Hansen, inlam- 

nade till tyska riksdagen vid dess cession 

i augusti en inlaga, innefattande en rad 

av klagomlll mot de milit,iira myndig- 

heternas behandling av danskarna. Vid 

ett sammanträffande med Hansen i Ber- 

lin erhöll jag ett exemplar av denna 

framställning, ur vilken ma här Ater- 

givas allenast ett av de mhga exemplen, 

bestyrkt för övrigt i orten vid mitt se- 

nare besök darstadea. 

Det uppgavs för oss av tyska office- 

rare, att under krigets första Hr - nu 

ar det annorlunda - hade inkallats en- 

dast fullt friskt manskap. S& snart nå- 

gon hade det minsta fel, befriades han 

tills vidare. Man hade tillräckligt med 

folk och förstklassiga soldater vor0 na- 

turligtvis att föredraga. 

Ett undantag härifrån gjordes i stora 

delar av Nordschleswig, dar ett rakt 

motsatt förfarande tillämpades. I rul- 

lorna antecknade man om dansktalande 

värnpliktiga: .Dansk, bör om möjligt 

mobiliseras s. (» Däne, wenn möglich. ein- 

zuziehen. ») Med andra ord, militarrnyn- 

digheterna aktade icke för rov att be- 

gagna tillfallet att söka mörda och pil 

det sättet utrota en skandinavisk befolk- 

ning, som mot sin vilja p& viildets väg 

råkat i beroende av den tyska staten och 

dess byråkrati. 

Denna inlaga lämnade jag vid ett till- 

fälle till en högre ämbetsman, tjanstgö 

rande -i krigsdepartementet, och bad ho- 

nom allvarligt att göra sitt inflytande 

gällande mot de anmärkta förhallandena. 

Ef er genomlaeandet förradde han syn- 

bar förlägen het, förklarade saken ej falla 

inom hans befogenhet, men lovade i alla 

fall göra vad han tillfälligtvis kunde. 

P& samma g8ng gjorde han emellertid 

gällande shsom sin personliga uppfatt- 

ning, att man nog var tvungen tillgripa 

stränghet mot främmande nationaliteter, 

som ej godvilligt late assimilera eig. 

För min personliga del framhöll jag 

ofta, nar det antyddes något om sven- 

skarnas vanliga känslor för Tyskland, 

att vägen till skandinavernas känslor för 

tyska statssamfundet máste till icke 

oväsentlig del g& över Nordschleswig. r> 

dWkehjem, bildat genom frivilliga 

gåvor, ar centrum Wr den dansktalande 

befolkningens organisation för bevarande 

av sitt sprak och sin nationalitet samt 

vidmaktbilllandet av förhoppningen om 

hterförening med hemlandet. 

Den kulturella avdelningen, som före- 

3tods av kand. Andersen, består av ett 

bibliotek för olika ändamål och upp- 

tagande företrädesvis dansk litteratur. 

Dar befunnos vidare lagerrum för de 

broschyrer, böcker m. m., som distri- 

buerades till den danska befolkningen 

gratie. Varje skolbarn fick salunda en 

dansk sllngbok och varje jul en jultid- 

ning. Till varje konfirmationsbarn skänk- 

tes en värdefull stor bok, kallad ))Gen- 

nem Femten hundrade sar» och med 

motto ))Fra Fsedre er det kommet, til 

Sonner skal det gaas. Det behöver 

knappast sagas, att boken innehaller 

3kildringar ur danska folkets kultur- 

historia frlln den gråaste forntiden. Den 

ar vackert utsiyrd med illustrationer och 

allegoriska teckningar. Hela pil blikatio- 

nen med dess inneh811, koncentrerat i 

dess titel, verkar sllsom ett Angestrop 

från nAgot av det verkliga livet, som 

blivit med väld och vald obarmhärtigt 

lösryckt frlln det, i vilket det har sin 

naturliga rot och betingelserna för sin 

framtida växt. r> 

»Skymningen föll på, men terrängen 

upplystes i alla fall av en blek augusti- 

mAne. Tysta och spöklika skymtade 

förbi gard vid gard, bebodda av en skan- 

dinavisk befolkning utan politisk frihet, 

Eörtryckt i mhgahanda matto av fram- 

mande byrhkrati och militarva1d.e. Jag 

kände mig Hter hemma, hemma p& ett 

särskilt allvarligt satt i mitt stora skan- 

dinaviska fädernesland. Ett fädernes- 

land, icke darElör att dess styrelse är 

som en far för sina barn. Utan därför 

att det ar ett organiskt helt, dar varje 

liten del enligt arbetsfördelningens lag 

hade till uppgiEt att med rattens makt 

arbeta för bättre förhalllandm åt alla.> 

Ja, vi tacka dig för att du känner 

dig hemma i Sönder-Jylland. Det ar 

detta vi borde göra alla, som bo i Nor- 

den, icke bara danskarna utan ocksh vi 

svenskar och finnar och norrman. Lik- 

som vi kanna oss hemma i Finland. 

Och p& s& satt skulle vi kauske ändá 

kunna bliva den makt, som s& smA- 

ningom kunde hjälpa att tvinga fram 

frihet och lycka, där nu förtryck och 

3org allena aro härskare. 

Det ar ocksb en annan bok, som all- 

tid kommer en i tankarna vid tanken 

p& Sönder-Jylland: det ar »Tine~ av 

Beman Bang. Den ar tillagnad minnet 

nv hans barndomshem, en gård p& landet 

i Sönder-Jylland. ,Ett minne av den 

ljusa tid och det hem man skymtar bak 

?n dörr, som hastigt stämges.> Ofredstiden 

kom, tog hemmet och tog fadern. 

D& gick - branden utöver Danmark. 

')De saa) gennem Regn' og Nat kun en 

eneste Stribe av R@dt - som Randen af et 

H.av, mens bag det, paa Hgjderne, Huse 

braendte i Grunden med dunkel Flamme, som 

vilde den r@cie Ild rinde ned over Bakkernes 

Kamme. Og den tykke Luft, Luften over 

Landet i Brand, var fuld :af Granater som ,af 

gl@clende og ilsomme Kloder, mens Lyden f.ra 

de Flygtendes Tros, Saldaterne 'paa Flugt, 

V.0gnen.e~ Raslen, de tusinde Vandreres Trin 

-- naaede dem som den rappe Knitren af et 

K~mpebaal. 

' J 

Ja, det var da. Nu äro dessa flam- 

mor tusende ganger flera. Skola aldrig 

de flammor komma,, som äro liksom en 

renande eld, och bränna bort orätten, 

som besudlar världen 3 A. L. 

Solen staar lavt i det skinnende Vest; 

H$jt Ififter sig nu min Tanke. 

Forventningsfuld, baevende, angst som til 

Fest, 

Jeg .va?.rger mod Solen som jeg kan bedst, 

Jeg stirrer mod Vest, 

Mod Dybbgls blaanende Banke. 

Alle mine smaalige Sorger og Savn; 

Alt hvad af smaadelt herinde jeg naevner, 

Slynges som Skumstaenk fra Skibets Stavn, 

Tilbage staar kun det stolte Navn, 

Og jeg selv, paa mit Skib, med aaben Favn, 

Mod Danmarks Termopyls stoevner. 

Holger Drachmann. 

I april 1877.

Finland. 

Fråii den tid då svenskar och fiiiiix~ 

tillsammans delade onda tider och go- 

da, står i Sverge kvar blott föga av 

iniime och vetskap om det forna bro- 

derfolket. I Sverge har namnet Finland 

en klang, hälften av historia, hälften 

av den motvilja som ett dunkelt med- 

vetande om något pinsamt men ohjalp- 

ligt bär med sig. Det är kanske inte 

för mycket sagt att för stora del. av 

Sverges folk. .namnet Finland iiumers 

blott ar eii förhatlig kliché i försvars- 

agitationens tjänst, eller ett av exemp- 

len i protestresolutioiieriia mot för- 

trycket i världen. De sparsamma iio- 

tiserna om nya lagbrott läsas lugnt och 

glömmas snabbt, medan verkligheten 

därunder sällan tränger till medvetan- 

GALLEN : Vaiigosse. 

känsla för att laizdets 

Earor och nöd vagn 

mer an de enski1da.s 

of ärd. 

Det ar detta med 

weiiskarila vasens- o. 

iielvis stambesläktade 

folk, vars namn n-n 

kommit in bland da2 

andra inoiiumeiiten 

över rysk styrelse- 

konst. Men detta är 

en företeelse från nya-. 

re tid. När Finlaiid 

£ör hundra år sedan 

lottades ut at det ry- 

ska viildet, lades det 

v ä1 under en benhård 

byråkratisk regim, 

men fredades till 

språ.k, lag och kultur. 

Och när på 60-talet 

friare vindar begynte 

blåsa, visade det sig 

att landets utvec1~- 

lingskraf t ingalunda 

stäckts ; förvånande 

hastigt tog det igen 

den förlorade tiden 

och ryckte upp i de 

europeiska kulturf 01.- 

kens krets. Allt tycktes visa på en 

snabb och fri marsch framåt för landet, 

då den ryska lasson plötsligt kastades 

om dess hals, och den kamp begynte 

som satt sin ödesdigra prägel på lan- 

det: skådespelet ar kanske för nara 

för att kuni~a ses. 

Stode cj den forna gemensamma, nu 

Atskilda historien emellan, skulle m&hända 

förståelsen kunnat utmatas rilrligare. 

Ty det ar inte blott gamla lagar 

och stora minnen de båda folken ha 

gemensamt - i lynne och åskådning, 

i lzumor och allvar finnas likheter, i 

GALLEN: Porträtt av hans moder. 

helg och söcken rinner vardagslivet 

fram i samma fåror p% båda sidor om 

;om gör livet vart att leva för 

det skiljande vattnet. Finnen ar vuxen 

:tt folk. 

ur kargare jordmån, han har sin tryg- 

Den ryska revolutionen 1905 bragte 

ga och betänksamma särart, men det 

:tt ögonblicks lästtiiad för de nedpresobändiga 

frihetssinnet och känslan för 

sade follwn i R?;ssland, då de maktdct 

egna nationella livets egenart och dets nyaste historia. 

igande nödgades gå till vaga med en 

varde har han lika med svensken. Meil Det var %r 1899, som förrysknings- ~iss f örsiktighet under den tid ' 'lugnet 

olyckorna har givit honom en starkare maslcj.neriet, prövat och gottbefunnet i 

iterstalldes" - d. v. s. revolutionen 

Ukraina och Polen, Liipprycktes 

med rötterna. Liksom p& 

thaueii och östersjöproiån 

tilläts Finl.and giva sig en av viirlvinserna, 

utan yttre anlens 

friaste förf attningar i den riktiga 

ledning lades axen över 

~erakningen att detta skulle skärpa 

Finland, som sparats till 

?artirnotsatserila - men den nya lantsist. 

Nu var icke längre 

iagens f örslag lämnades städse utan 

fråga om blott reaktion 

ivseeiide. Med år 1908 återupptogs 

och frihetsfientlighet, det 

iörryskiiiiigsarbetet kraftigare än n$var 

landets iiati~iiella liv 

;onsin, och genom nya f ö.rordninman 

syftade åt, det var 

gar och lagar - de senaste och skarsteppen 

som skulle rycka 

paste under kriget - har arbetet på 

fram över det vackra 

Finlands ekonomiska, kulturella och 

land, dar ett för steppnationella 

iitpl.&nande tagit jättesteg 

mannen fraininaride folk 

£ramat. 

brutit bygd bl.and sina 

sjöar och skogar. Det är iiitet av katastrofens skimnzer , 

Det skulle föra för eller hetta över denna process. Lugnt 

långt att här i detalj skil- och kallblodigt, mitt i Europas dags- - 

dra alla de åtgärder, som ljus, strypes ett folk, utplånas långamt 

under deiiila den s. k. för- och pl~nmassigt ett land fr%n kartan. 

sta ofärdstiden hopades Det 'är in.geii sarskild mot vilken förkring 

generalguvernör bittringen kan vandas, dar är knappt 

Bobrikoffs hatade iiamix ett namn att näinila framom andra bak- 

Alla deii kaiida metodens om den kalla och opersonliga gä.rning, 

konstgrepp kommo till som förövas. 

heders ; med hopad mili- E11 f örkrossande ma joritet av %tmiiitär 

bröts tänder och kl.or st0n.e det ryska folk, som i duman hör 

ur folket, lagstiftninger! sin röst, har givit deiiila politik mot 

suspenderades, militar- Finland sitt bifall och understöd. Med 

diktatur infördes, utvis- glädje och tacksamhet må vi nämim 

ningar och deportationer undantaget - sZsom var att vänta har 

rensade bort de motspiin- det demokratiska Ryssland, synligt i 

stiga, ryska spraket in- två små dumagrupper, socialdemokrafördes 

i ämbetsverk och ter och trudoviki, öppet och modigt 

skolor o. s. v. - kort sagt ifrh, att Finland och de andra. 

sagt, allt det togs bort undertryckta folken aven Ila sin ratt

' 1.ingen. 

att leva. Men detta ar knappt mer än 

den ena fingens trösteord till den an- 

dra - själva äro de ryska demo- 

Irraterna i samma förtvivlade läge. De 

ha sett sina basta man förda till fan- 

:gelset eller Sibirien, sina röstetal min- 

skade, och slutligen ha de svikits av 

vapeiihröderna från 1905, de storbor- 

gerliga ryska liberahma, som länge se- 

dan mist den ideella kraft som bar upp 

cieni under revolutionsåren och 1111 kom.- 

proin.issa med reaktionen för att få del 

i dess makt. För platsen vid köttgry- 

torna har den ryska liberalismen off- 

rat sin fordran på de undertryckt& 

ratt. 

Givet till spillo av ~ uro~a, vars förbittring 

gott kunnat vara större, går 

Finland nu på den linje i vars fortsattning 

ligger lx..lturell och politisk död. 

En finns. 

Wilhelm Liebknecht -- Karl Liebknecht. 

Liebknecht - det ar sedan 60-talet 

ett namn med stark klang inom social- 

deniokratin. Fader och son med sam- 

ma helgjutna åskådning, samma upp- 

offrande tro och mod. De bilda en 

obruten radikal linje i Internationa- 

len och sitt hemlands arbetareparti. 

Den tjänar till vägledning i all den 

upplösning och splittring, som särskilt 

världskriget vållat i arbe tareinterna- 

tionalens leder. 

Femton år ha gått sedan gamle Lieb- 

lrnecht gick ur tiden. Född 1826 till- 

hörde han en slakt, som bland sina an- 

herrar raknade ingen mindre an Mar- 

tin Luther. Det var ock något av re- 

Lithauiska flyktingar i Moskva, som vänta på utdelning av föda. 

att knyta och starka de internationella samma redaktion en tjuguårsman, 

förbindelserna mellan arbetarna och mörklagd, av na.stan .semitiskt utse-, 

därvid hade en trofast van i den fran- en.de. Eftersom "Per Erilr" i sina 

ske socialdemokratei~ Edouard Vail- glasögon mer liknade 'privatdocent ) ' 

Så val han än uppskattade än jag, vande han sig f.örst till honom. 

dagliga reformarbetet, liimnade han P'er Erik rackte över till mig ett brev, 

dock aldrig ur sikte malet, som för ho- vars slutrad innehöll en mild varning 

nom var en kraftkälla till ökad an- av pappa Liebknecht ,för - den svensträngning. 

Han hörde till de hädan- ska punschen. Nå - vare det nog 

gångne store, som med en tillit, den sagt, att sedan bar det "ut på stan". 

dar nu 0ft.a ar fördunklad, förenade Den blyge ynglingen, som var s o- 

stundens möda ined ett högt ideal. c i a l i s t i .var fiber, har ej på sin 

Om ett par data - liggande utan- fortsatta bana utplånat ett enda av 

f ör al.lf arvägs-intrycket - vill jag erin- de intryck jag bevarat i mitt minne, 

ra. Liebknecht trodde i det längsta p& men val skarpt och förstorat dem; han 

formatorns ande över den sentida att- en nästan Ödesbestämd sista d r a m a- har givit ett intyg om idéernas kraft 

Framför allt varda vår be- t i s k akt i det kapitalistiska samhal- att besjäla ett människoliv, nar de 

undran voro Wilhelm Liebknechts lets kraftspel, som han likväl såg vika a l l v a r l i g t fattas av mottaglig 

djärva mod och klara intelligens, som bort i ett allt längre fjärran. Hans ungdom. Från 1893 till 1915 ar det 

lat honom mäta förhållandena med humanitet värjde sig likväl ständigt samma oböjlighet .i linjen som hos faidealitetens 

stora linjer. Trohet mot niot föreställningen om det våld och dern frin 1848 till 1900, och jag tror, 

sin ungdoms revolt, vidhållande av ett blod, som han i sin ungdom sett åt- att han däri ser sin enda stolthet och 

stort mål gåvo flykt åt hans tal och f ölja folkresningar särskilt i deras ara. I Europas - näst Mecklenburgs 

skrifter'. I 1848 års revolutionsstor- kontrarevolutionara skede. Dar fin- - mest reaktionärt förs.tockade parlamar 

hörde haii - en friskareyngling - nas artiklar av hans hand, vari han ment, preussiska lantdagen, har han 

till de siste på skansen och räddade utdömer a l l s k ö n s våld, därför att, sett och talat till junkrar och skorsitt 

liv först när allt var förlorat. från vilken sida våld an övas, ett re- stensbaroner, klasser, som sedan 1870 

Från denna tid bevarade han en stark tarderande, hämmande element ligger förargats över 'Liebknechtska . anklamisstro 

till junker-Preussen, vilket inneslutet i vädjan till muskler och gelser. Skicklig jurist skötte Karl 

aven förklarar hans motvilja mot det vapen. Vilken förfarande bild av bar- Liebknecht med bravur ett par år före 

halvgångna enhets-Tyskland, som Bis- bari skulle ej då världskrigets Tysk- kriget skandalrattegången mot de tymarck 

skapade med blod och järn. land ha erbjudit honoiii? Haii, som ska vapenfirmornas och regeringsagen- 

I sin medelålder och långt upp i sin så högt värdesatte klassicitetens, ternas - 'agenturofficerarnas " - 

ålderdom förblev han revolutionären; Lessings och Goethes storhet, hade va.1 dunkla affärsförbindelser. Den problickande 

med fast f örtröstan mot knappt trott sina ögon inför denna cessen gav en interiör av tidstypiskt 

f ramtiden. H.ans ) 'marxism ) j - en tingens vändning . . . Jag vill bara till- varde på tröskeln till det stora kri- 

%skådning med fasta konturer vunnen lagga, att han hyste en varm sympati get. Och s,å har han följt i halarna. 

i England under landsflyktens umgan- för de små, mellan de stora pressjär- det senaste ödesdigra årets skräckfyllge 

med Marx och Engels - var djup nen inkilade folken. Därom vittna da bekräftelse av de makters verksamoch 

fast. Hela hans verksamhet bars hans skildringar av e11 resa till Hol- het, som ledde ut i den kapitalistiskav 

medvetandet om, att san~hallsklas- land, som han företog i sitt liva sen- militaristiska kraschen. 

sernas kamp måste vara det centrala höst. 

Till sist: vad vi bekämpa under 

i vår tids fra.måtskridande. I slutet av Det ar r ä t t s i 11 n e t hos fadern, namn av "air tivism" i egna leder, 

60-talet kom därför hans ur denna soin sonen Karl Lieblrnecht tagit i arv. det har den modige Karl Liebknecht, 

grundsyn härflytande internationa- Jag hörde en gång gamle hedersman- i erinran om sin faders protest 1870 

lism ofta i strid mot de nationellt nen-reformisten Georg v. Vollmar, tak- mot erövringskrig, bekämpat - i börstarkt 

färgade socialdemokraterna av tik-f örargad, benämna honom : j 'Der jan så gott som ensam - i form av an- 

Lasalles och Schweitzers riktning. E j dumme Junge". Helt farbrors-gemyt- Ealls,expansionism. Det ar ' ett dyrminst 

i dessa tider böra vi minnas, hur ligt. En svettig dag sommaren 1893 bart ideellt arv val förvaltat, men ett 

energiskt gamle Liebknecht strävade klev in på Sot-Dem :s då mycket blyg- srv, som förkovrat kommer att väga

Den belgiska flaggan.' 

Rött för - soldaternas. blod 

- svart, gult och rött -. 

Svart för mödrarnas fårar 

över mandom och livsmod som dött - 

och guld för smärtan som sårav, 

nar striderna sfråla av modJ 

Till falrorna, Belgiens söie~! 

Ert fosterlands sfhrna hör! 

. Er tapperhet vurlden löner 

med ara som aldrig dör. 

Rött för de fallnas skmd 

- svart, gult ock rölt -. 

Svart för doken, som dölja 

änkornas sorg, där hjärtan förb lött - 

och guld för de kransar, som höQa 

med lager triumfens bud. 

Till fanorna, Belgiens söner ! 

An glänsa dess färg& jriit, 

än. aldrig de vajat högre 

och aldrig de lyst sd vitt! 

Rött för Zågornas lofl 

- svart, gult och rölt -. 

Svart för askaoch - bränder, 

som stader grusat och länder föröit - 

men guld för vår stolthet, som sander 

vår sjal an ett sRimrande hopp! 

Till fanorna, Belgiens söner! 

Med glädje ert hjarfblod spill, 

fy aldrig stod folket högre 

an nu, na~ det leva vill, 

och aldrig var landet siörre 

dn nu, nar det knappt mer av till! 

* Av Emilo Cammaerte. Frh franskan av 

Anna Ekelöf. (Ur landet som icke vill dös 

av kapten de Gerlache.) 

aven realt och materiellt tungt, nar 

räkenskapens dag en gång lyser .in i 

a l l a "alrtivistiska " skrymslen 2 

Utan bukt och vinkel - utan någon 

svaghets avvikning - har Karl Lieb- 

knechts föredöme vittnat för oss om 

att a k t a socialdemolrrati ligger ej i 

mängden, utan i egenskapens, 

i den stålade v i l j a n s och k l a r- 

h e t e n s linje. 

C. N. Carleson. 

Ett monument över Belgiens hjalte- 

mod och lidanden ar kapten de 

Gelrlaches stora bok om "Lan- 

det som icke vill dö ". 

Ur djupet av Belgiens själ kan han saga: 

"Starkt i tron på sin ratt, ar det lem- 

- lastade Belgien dock okuvat. 

Hoptryckt och tillbakaträngt av en för- 

krossande övermakt hade flörsvaret stadse 

Tamines. Mördade belgier bland spillrorna av brända hus. 

Bryssel. Kommittén i stadens 20:de distrikt för utdelning av föda. 

Detta distrikt förestås av Camille Huysmans. Bilden ar av honom oss tillsänd. 

ivungits at.t vika. Men nationens ara var 

)f lackad. 

Förtryckt och pinat ar Belgien men icke 

kuvat; förslavat skall det aldrig bliva. ' 

Tyskland har icke kuvat oss och skall 

aldrig kuva oss, ty det Belgien k%mpa.r för 

ar dess ara, och Belgiens ara ar och skall 

förbli. utan flack. 

N.ej, i sanning, det lilla kungariket har 

ej fallit på knä för det mäktiga kejsar- 

dömet. ) ' 

Efter en kort men mycket instruktiv sedo- 

görelse för Belgiens historia, utveckling och 

kulturliv övergår förf. till den, för att ratt 

kunna bedöma Belgiens stallning vid. varlds- 

krigets utbrott, u.toinordentli.gt vikt:iga frå- 

gan rörande landets' garanterade neutralitet. 

Denna skildring liksom av händelserna vid 

krigsutbrottet och förloppet, då tyska harar- 

na beinakt.igacle sig det lilla landet, ar utförd 

nied en precision och en klarhet, som gör bo- 

ken till den intressantaste och lärorikaste 

lektyr. maii får följa ort efter ort ,och dess 

inartysium. Arbetet, försett med de mest 

upplysande illustrationer, ar tyvärr för en- 

lrilda köpare val dyrt. Men för biblioteken 

en oumbärlighet. 

Dödens blomma. . 

Döden härskar nu. Aldrig tillförene 

flar den skördat så inånga liv, aldrig 

så många sja1a.r. Oftast synes intet 

annat finnas an sorgen. Det ar tyst 

som i dödsskuggans dal. 

Då ljuder ett rop genom tystnaden : 

"Aldrig stod folket högre an nu, nar 

det leva vill". Då lyser ljus genom 

mörkret. Det ar arbetet som t.ant det. 

Föresatsen att ej duka under för ar- 

mod och depression. Det ar Belgien 

vi förnimma. . 

Med mattare sta.mma nå oss rösterna 

från landet därnere på Balkan, från 

Serbien, som icke heller vill dö. Leva 

vill det med den ratt som -1nansklighe-. 

tens utveckling berattigar till. Få äro. 

de sta.mmor tyvärr, som vi höra från. 

de vida landen därborta p& andra si-. 

dan Östersjön, dit också vi en gång: 

sände våra harar. De ständigt mar-

Keir Hardie. 

Några minnesord. 

hans hat mot komproniisser. Me] 

därav kom ock ett sinne för poesi, son 

visserligen icke alls ar oengelskt, me1 

hos skottarna har. en särskild lyrid 

Om Bebel på ett oöverträffligt satt lranslof arg. 

f öretradde T~~slrlalid och Jauris Frank Han föddes (om jag ej missminile: 

rikt inom den socialistiska Internatio- mig) i Glasgow, eller narheteiz därav 

iialeii, s% företrädde Keir Hardie ej på år 1856. I-Ians ungdom skildrar Gardi. 

. samnza satt England. Den vetenskap- ncr i Englands ledare (enboi 

liga, lugna och litet kyliga måttfull- son1 Morgonlxis' läsare icke få försum 

het, soin utmärlser medelklassocialis- ma att studera) på följande satt 

terna i Fabisks sällskapet, låg hononi "Han steg ned i gi:uvschalitet som ei 

n.lldelcs: fjarran. Ej heller de engel- liten pojke på Atta år för att förtjäni 

sks arbetarna företrädde haii riktigt sitt bröd. Han har aldrig gatt i sko 

typiskt. Hans religiositet skilde ho-, lan en enda dag. Rans mor larde ho 

iiom visserligen på intet satt från dem, iiom att lasa, men han var sjutton Q: 

cj heller hans revolutioizara sinnelag iiiilan han .lcui.idc skriva sitt iiamil 

och allra minst hans känsla av sin och Ilan liirde sig s jalv stenografi genon 

sin klass' värdighet. Men han saknade att inöva slrrivtebknen på gruvväggar 

det praktiska sinile, den förmåga att ile. Han laste Carlyle och Stuart Mil.' 

göra goda l~ompromisser, som hos dem och k0111 upp ur gruvan vid tjug~ltri 

g%r jamiisides med stridslusten, och års %Ider med en idé, ett syfte, en fram., 

likaså den böjelse för materialistisl: tidssy ii. ' ' 

KEIR HARDIE. 

cgoism, som finns hos dem, ehuru ej Carlyle, den obiindige skotske tanka. 

alls i clen grad soin vi tro, darför att ren och historikern, sedligt sträng ock Norrtälje, belaget i Ayrshire (sydvästra 

tyskarne sagt det. 

heroiskt upprorslysten, halvt socialis1 Skottland). År 1892 iiwaldes han i 

Ihir Hardie var e j heller egentlig mitt i sin konservativa läggning, har parla.mentet för en av Londons pro1.emgelsman, 

utan skotte. Skottarne måste ha haft lätt att bli Keir Hardies tarkretsar.. Samtidigt med honom valkunna 

nog sannerligen vara materialis- lärare. Den andligt förnäme, lugiit och 3es två andra oberoende a.rbetarkai1d.iter, 

men bl.ott s% som de fattiga äro klart vägande Stuart Mill grep honom iiater. Men medan den ene av dessa 

det. De gliida och spara mindre i nog mindre som ande iiii som tänkare mart och iien andre småningom f örhopp 

och fröjd att bli rika än i stän- Av honom lärde lian att inrikta sin .ilade sig med liberalismen) f örblev 

dig fruktan för nöden, 'vars hot alltid tanke på det verkliga och sin vilja pii Keir Hardie livet ut oföränderlig. 

stkr lerande f ör deras f aiitasi. Kei.:,: nzaiiiiiskors sociala väl. Men kära.s.i Hans intåg i parlamentet var en Iii- 

Hardie var minst av allt böjd att gnidi~ av alla författare var honom skot-tar- itorisk händelse. Han åtföljdes av en 

och spara. Men han kiiizde med en aes egen skald, lyrikern Bobert Burns, nusikk%.r, varom helt säkert hans vdinteilsitet, 

som aldrig sla8ppte sitt tag, naturens, karlelrens och frihetens enkle ~nan dragit försorg men absolut icke 

sin samhörighet med de fattiga, Han )ch inspirerade siingare. 

iian själv. Hans dräkt vaclrte våldville 

aldrig taga plats 'bland de rika och Gru.vaii lämnade Keir Hardie ic'kc sam sensation i den korrekta församiiiiiktiga. 

Han ans%g sig ej höra c5.t. 1.v egen. drift utan darför att h'an dei- ingen. I stallet för den eleganta bon- 

Nar han ej liingre var fattig arbetare. ;agit i lediiingcn av en misslyckad ioureu, det bländvita skjortbröstet och 

vax han f attig socialistledare. Hans strejk och därför blev avskedad. Haii leii höga cylinderhatten, uppei1barad.i 

rligiositet hade en brinnande glöd, I nåste n.ll.ts%, om han ville leva, antin sig Keir Hardie i en enkel kavajsoin 

den iner lronl-fortabla ehuru visst seii stigadjupare ned eller högre upp, rostym, flanellskjorta och lcladesmössa. 

( 

icke hycklade, engelska religiositeten )ch han kom högre upp men blott i Detta kladselsatt fasthöll hm lika iiisiillan 

kan 115, och även socialisnzen : irbetarklassens tj amt. Haii redige- litet so111 sin f attigdom. Ha.n bodde 

, blev för honom religion i en för engels- 1 lade under några år på 1880-talet en ivet ut i en liten stuga i .Cumilock och 

inän oupphinnelig grad. Därav koni l tidning i staden Cumnock, ett skotskt Lolidon hyrde han hela tiden sanzn1.a 

.-- - -- 

rnkla rum. En. gång iiär han slrullc 

tyriserade landen. Men Polen skall 

alltid tro. Litauen och allt., som vill 

frihet i Ryssland, ska.11 alltid hoppas. 

Från de stora 1an.den nå oss stainmorna 

högre. I ett av dem vaxa 

många dodens blommor. Det ar ur 

fröet, tron på rättvisans seger, den. 

blomman spirat. Det ar av uppoffringarna, 

för att få de kara, förhärjade 

delarna av Fralikrike åter, dess 

staiigel ar så rak. 

På nordiskt språk nå oss förtrycktas 

förtvivlan. Från söder. Från öster 

- den.ar oss svårast att uthärda. Giv 

dem ratt däri vira fränder, vilkas 

:å till ett parlamentssammantrade, hejlades 

han vid byggnadens dörr av eii 

)oliskonstapel, som sporde: "Har ni 

rbete h.ar, kimrat ? ' ' - ''Ja ", svaradc 

aiziiingseiiligt Keir Hardie. "Uppe 

1% taket.? " frågade konstapeln vidaro. 

'Nej ", genmälde Keir Hardie lika 

ugn, >, nere p% golvet.'' 

År 1893 var det i främsta rummet 

laii som stiftade Oberoende arbetare- 

~artiet - ett namn, som starkt bal 

Irageln av hans egenart. Han beklädle 

inom detta flera poster, tidvis aven 

dförandens. Sin parlamentsplats 

niste han 1895 nieii återvaldes 1900 

hopplöshet ' vi icke kunna avlyfta! ör den stora waleska iiidustristaden 

En finsk konstnär ha vi att tacka derthyr Tydvil, som han sedan till sin 

för denna gripande och upplyftande [.öd företrädde. Någon ledare för sitt 

bild av inanni,skobariiet, soin ser )arti blev han aldi5g, vare sig utanför 

blomman spira i s jaha dödsskuggans iarlamentet eller, ä1111u mindre, inoni 

dal. Den ger oss hoppet om att "an 

kommer dag, an ar ej allt förbi) '. Mcn 

Let. Han vm alltid ,deii kärve och enamme 

sanningssägaren. Bland Interbetin.gelsen 

för att dödens blomma 

skall vaxa är att vårt mod icke dör 

~ationaleiis storheter var haii fra.mf&:. 

ndra den rene proletären. Även Be- 

GALLEN : Dödens blomma. 

och att rättfärdighetens stammor ljuda 

starkare. A n n a L i n d h a g e n. 

le1 hade ju utgått ur hantverharnes, 

. o. m. hantverkarmastarnes led. Keir

-- - 

AYJ. V AU U V r- u .Lur.- 

Hardie var född industriproletar och pande. Ord sadana som: %Kunde du inte f& 

han förblev det. En fullständigare tag i nhgon gnnu samre?~ bita eig fast i en 

motsättning till uppkomlingstypen kan nioaringe minne och komm'a honom .att framicke 

tankas. 

deles göra sitt allra basta för att undgh en 

Keir Eiardie förefaller. i mycket os.< obarmhartig kritik. 

svenskar främmande - bedrövligt Allrniinningen, där icke blott Alexander 

främmande. Hans sj alvuppof frande utan byns alla julgrane&lskande pojkar hade 

bildningsenergi är ovanlig i alla land. rätt att g& löst pli ungskogen, var icke nPgot 

Men haiis djupa kärlek till poesi var sardeles .givande falt för en dylik trädekövej 

fullt så påfallande i England, som ling. Granarna vaxte merendels tatt och 

den sliulle vara hos v%ra arbetareleda- vor0 i de flesta fall gängliga, ojarnna och fula. 

re. Hans kompromisshat, hans abso- I nitlionio fall av hundra tillfredsställde de Rekvirera Fredens Julflagga 

luta förakt för att vingla sig fram och icke pojkarnas genom en envis inbbrdes kon- innan upplagan tagit slut. 

armbåga sig upp står just nu i den be- kurrens högt uppdrivna fordringar. Mer an 

Pris 15 öre. Morgonbrie 

exp., Upplandsgatan 85, 4 tr. 

drövligaste kontrast med en hel hop en pojke skulle ha .kant sig missmodig vid 

Stockholm. 

f öreteelser inoni svensk socialdemokra- tanken p&, vilka svhigheter som mötte hoti. 

Däremot stod den icke i kontras^ nom, dA hm bland denna mängd av fulingar 

med hans eget veka och känsliga sinne. skulle ~ippsöka den viilvuxna skonheten. 

Han kunde vara st,rä.iig, fanatisk, vred, Men Alexander hyete icke den ringaste oro 

häftig, förgick sig ej sällan och blev Eör den lyckliga utgangen av sin mission. 

orättvis. Men det var hans känsliga 

Stolt vadade han fram genom snödrivorna, i 

sinne, hans medkänsla för de fattiga, den faeta förvissningen att nu skulle han slh 

son1 därvid alltid drev honom. Dsirför 

alla tidigare rekord och fullkomligt överglansa 

sina medtävlare. Ty Alexander hade i Ar 

17ar hans samvete alltid rent. Hans revarit 

nog klok att lhgt i ,förvag verkställa 

ligion gav honom mitt i alla strider och 

undersökningar bland allmanningens skogsmotgångar 

en inre ro, som var orubbhestand, 

ocb han hade redan i somras funnit 

lig hos honom själv och på ett egen- 

BAGERI-, KONDITORI- 

det präktiga, honom fullt vardiga offret. Sedomligt 

satt aven påverkade hans on]..dan 

han noga inpräntat dess plats i sitt minne 

givning. Deii gjorde luften liksom reoch 

val gjort sig förtrogen med lokaliteterna 

nare och 1 jusare, varhalst han var 'med. 

i övrigt - allmanningen var ratt villsam - RIKS 11429. ALLM. 81 82. 

När man ser en typ som hans, anar 

hade han iakttagit den strängwte lyetlatenman, 

att hur teoretiskt orätt an rehet 

rörande sitt fynd och latsats förströdd 

1.igione1.i m% ha, har dess sa-kliad s%och 

likgiltig, nllr i kamrat- och syskonkretsen 

som verkande makt inom vår rörelse 

BIRKAGATAN 12, 

talet bandelsevis fallit pil julgranar och kongjort 

oss fattigare på vissa andliga junkturerna för Aret inom denna avverk- KARLBERGSVAGEN 86, 

varden. Erik Hedén. ningsbransch debatte~ats. Ensam och i stör- VASTMANNA~ATAN 68, 

sta hemlighet hade han darefter g&ng p& ghg GAMLA BROGATAN 25, 

avlagt besök p& ort och stalle och förtjust 

Julgranen. 

beskadat det statliga tradet, som han fann 

allt vackrare och mera efteretri&vanevart, ju 

Snön låg ratt djup och var ganska besvar- mer han betraktade det. 

HANTVERKAREGATAN 30, 

BERGSGATAN 3, 

KUNGSHOLMSGATAN 13. 

lig att vada igenom, men tolvhige Alexander Va1 en tio minuter hade han nu vandrat. 

marscherade likväl fram genom skogsdungen Av ansträngningen hade han blivit varm och Iangt biittre och lampligare och tyckte ztt 

med frejdigt mod. Han var ute för att full- svettig och hans kinder blossade. Men nu det var dhligt gjort att söka en hel eftermidgöra 

ett viktigt och grannlaga värv: han var ban snart framme1 NAgra steg till, och dag med sa klent resultat. 

skulle till den stundande helgen uppsöka och yxan skulle snart vara satt till roten p& den Alexander teg och svaljde förtreten, ty han 

fälla den efterlangtade julgranen. I Alexan- utvalda julgranen. 

anade att en äunu bittrare smälek var i andere 

hem hade man stora fordringar ph en D& blev han plötsligt varse ett djupt fot- nalkande. Och den kom. Knappt hade granjulgran. 

Den fick inte vara for stor, men ej sp&r i den nyfallna ,enön, och en valdsam oro nens Frits, som kom indansande i rummet., 

heller för liten. ~ eskulle i n& v&l upp till bemäktigade sig hans unga hjärta. Granen fAtt se granen, förrän han föraktfullt utbrast: 

taket i stora rummet men lamna lagom platei matte val i all rimlighet8 namn inte vara >Äh, det dar var val andå ett riktigt miss- . 

för toppljuset, så att detta ej sotade den vit- funnen! NAgon matte val ej ha kommit före Foster till gran, du f8tt tag i! DA skulle du 

strukna pappytan. Den. skulle ha kraftiga., honom och huggit ned den! 

se min - det ar annat det, må du tro. Jag 

kvistrika ,grenar med mörkt barr, men för Han visste inte hur fort han kom fram till högg den vid Alkärret - där mossen börjar, 

övrigt vara glest vuxen, s8 att det Fanns god det ödesdigra stället. Hans farhbga besan- du vet. Du skulle gjort som jag: jag letade 

plats att hilnga upp alla dess prydnader. Och nades. Graneu var borta.. . 

reda p& min redan i som ras!^ 

ett oeftergivligt krav var att grenarna skulle --- 

Alexander genomilades ett ögonblick av en 

vara ytterst jamna och utga fullt symmetriskt Hur länge Alexander strövade omkring i kansla, som hade bra litet gemensamt med 

fran stammen. 

skogen under sökande efter en ny användbar julfriden. Ty vid Alkärret - dar var det 

Till de tv8 senaste helgerna hade Alexan- gran, ar inte gott att säga, men nar han mot just, som hans gran hade statt/ 

der, s& ung och oerfaren han an var, lyckats skymningen kom hem, var han mycket trött, Men Lan teg likväl och nästa ögonblick kom 

skaffa ett pax näetan tadelfria julgransexem- mycket ,vAt och mycket hungrig. Hane an- modern fram och yttrade -milt förebrhnde: 

plar. Men han mindes med bitterhet Aret sikte uttryckte inte heller nhgon större till- .Nu ska ni inte braka om granarna, pojdärförut, 

da han fatt uppbara mycken smalek fredsstiillelee, n&r syskonen med en mun för- kar! Din gran ar bra, Alexander, den duger 

av ~liria syskon och grannpojkarna för det klarade, att den gran, han nu koria dragande nog. In och kla' p& den baral Om en timenligt 

deras mening vanskapta och löjevac- med, var betydligt sämre an föreghende ars. ma. ar lutfieken p% bordet. Sänijens, bröder, 

kande julträd, med vilket han kom hemsla. Alla ansago de sig i stand att uppleta en det är jul!) Karl Eape~. 

Största lager av Nyheter , ' I 

BARNKLADER 

Fullständig 

I i fina och. i alla storlekar för BARNEKIPEAIli 

fr. o. m. Huvudbonader, 

välgjorda Gossar o. Flickor. Underklader o. Skodon. 

Prima, reella varor. Billiga, bestamda priser. 

m- 

PAUL U. BERGSTROMS 74 Drottninggatan - 74

Ett besök i Polen före 

kriget. 

Dubno-Rowno-Volhynien'. . . inan har nu 

p& senaste tiden så ofta hört dem omnämnas 

i förbund med svars strider och hårdnackat. 

motstand. Kanske skulle det intressera någon 

att höra hur dessa trakter tedde sig i de lyck- 

liga sommardagar, då ännu kriget och dess 

fasor tycktes något, o så avlägset, något att 

skrämma folk med, som man ej trodde på, 

lilrsom man ej tror p% troll och spöken på 

ljusa dagen. Se'n dess ha vi lärt oss tro på 

både troll och spöken och myclret annat 

mörkt och lieniskt. - - - Därför är det gott 

att för en stund få locka fram de ljusa min- 

nena. från förr, fran mycket, myclret länge 

\ sedan. 

En vacker sommarmorgon fö,r två år sedan 

--- En bekväm landå, förspänd med 

fyra hastar, Irör upp till slottets trappa. Min 

värd, greve K., skall för ett samtal med sill 

advokat., in till staden Dubno, belägen fyrs 

mil fr8n godset och har inbjudit mig med- 

följa för att bese den stora staden, liksom 

även staden Rowno, några mil norr om Dubno. 

' 

14 

För att ej vara bundna av tågtider och det 

mesta möjliga njuta av landskapets skönhet, 

göra vi färden i vagn. Vägarna äro eft.er en 

längre tids torka så goda de- kunna vara och 

de fyra präktiga liastarna - enligt gammal 

polskt sed köres det ännu alltjämt med fyr. 

spann i Volhynien - göra med lgtthet flern 

mil i taget. 

Framför oss ligger i stora, mjuka våglinje1 

det bördiga, rika landet. Ända fram mot 

horisonten bölja de guldgula sädesfält.en och 

den rodnmide boveteblomman breder ut sig 

likt den lackraste, skara matta. 

En mörk skogsrand står till höger som vakt 

, över all denna naturens rikedom, medan rakt 

framför oss deii fruktbara slatten rullar upr 

sig i det oandliga, endast här och var avbru- 

ten av mjuka, grönskande höjder, som dock 

ej störa landskapets storslagna, men p% sam. 

ina ghg S; harmoniskt m.juka linjespel. Häi 

tyckes naturen giva allt i ymnighet som gic- 

mild gäva, ej som c11 lön för svett och möda. 

Med ratta kallas oclrså Volhynien t.illsammans 

ined Podolien, Polens kornbod. 

Här måtte vara gott att leva och andas ut 

med fulla lungor. Det ligger något så yppigt, 

fritt och stolt ö ~er detta landskap. Man gripes 

av längtan efter att p% en yster hast f5 

spränga fram över dessa vidder i kapp med 

vinden, som sveper fram, mättad av blom och 

sädesdoft. Man förstår att detta land fostrat 

stolta, obändiga karaktärer, forna tiders över- 

MORGONBRIS 

d%diga polska herrar med smak för liv i sus 

och dus, krigisk lek och allehanda galna upp- 

tåg. Ett liv i stora linjer på gott och ont. 

Solen skiner brännhet, vinden för till oss 

aromfyllda dofter och skordef olkets avlsgsna 

sång, en lillrysk, ömsevis vild, ömsevis tri%- 

nande melodi. 

De äro en oändlig mängd, hundra och dar- 

utöver; det behövs till dessa sträckor. Färg- 

glada lysa kvinnornas röda huvuddukar och 

kornblå eller i varma färger randade kjolar 

samt deras och mannens rikt utstyrda vita 

linneskjortor. 

Bondgård i .Volhynien. 

Vi fara genom byar, där de vitrappade hu- 

sen med stora stupande halmtak ligga till 

hälften dolda i ett hav av grönska. De vo- 

lyniska bondgårdarna äro mestadels omgivna 

av stora frukttriidgårdar p5 flera tunnland, 

ej alltid så väl skötta förstås, men oändligt 

inbjudande ändå. Originella äro de av vide, 

likt &ra reskorgar, flätade) inhägnaderna och 

uthusen. Lador och vagnsskjul se ut som 

kolossala runda papperskorgar med spetsigt 

lock av halm. Flätningen är så tät, att vatt- 

net ej tränger igenom; för övrigt tätas d!, 

överallt mod lerjord. Antagligen är det. den 

knappa tillgången p% virke, som alstrat detta 

originella byggnadssätt, 

Genom bygatan följas vi av otaliga hundars 

ilskna skall och små barfota llnhgriga ungar 

- de äro precis lika linhariga och blåögda 

här som hemma i Sverge - tillropade hiils- 

ningar. Vi besvara dem med det sedvanligs 

lillryska 'Pomagaj Big (Gud hjalpe) och 

fortsätta med fördubblad fart p5 den fantas- 

tiskt breda, men p% samma gång så rent av 

humoristiska landsvägen. 

Har kunde gott ett halvt dussin fordon 

färdas fram i bredd utan att genera varandrn 

på minsta vis. En oinvigd blir till en början 

imponerad av dessa dimensioner. Det första 

intrycket försvinner dock snart vid de otaliga 

överraskningar, som dyka upp under hastar- 

nas fötter. Än ar det lrolossala gropar, som 

efter regn bilda gyttjemörka insjöar, dar 

vattnet ofta ar så djupt, att det går öve?: 

vagnshjulen eller strömmar in i vagnen, så 

man helt behändigt måste placera fötterna p5 

Fernqvists Kappaffär 

3 3 Drottninggatan 

n. b. och 1 tr. upp 33 

Stort lager av in- och utländska nyheter. 

Uiför alla slags beställningar av 

Damkappor, Dräkter och Kjolar 

till extra billiga priser. I 

- I 

--- --p 

1 rapssätet mitt emot - och som tack vare - 

E len feta, mjuka lerjorden nästan aldrig rikt 

ligt torkar ut. Eller också har regnet mitt 

I 1% vägen ett gott stycke framåt urhållrat ett 

1: mett dike, en hålväg på flera fots djup, 

i bland mer. Sådana hinder hejda dock ej en 

T ran körsven från dessa trakter. Ett duktigt 

E ;repp om tyglarna bara och så ila hästarna 

f :rap på narmaste fält eller åker, Böra upp 

a 

2 it sig en ny liten väg, läggande återigen 

J iågra meter till den redan förut så rikligt 

t iilltagna bredden. På detta sätt bli vägarna. 

T nycket breda. 

Där semstwo haft skyldighet samt råd och 

l lust att taga itu med dessa, äro de dock p5 

l långa sträckor utmärkta, men rysligt svårt ar 

4 stt hålla dem i stånd, då jorden som sagt 

1 består av sand eller fet lerjord, brist på sten 

1 råder - o, i småländska stenrösen, om man 

l kunde förf1ytt.a er hit! - och de svåra regnl 

perioderna lätt ödelagga allt som göres. - 

Aterigen en by, men s& olik den vi nyss 

l kmnat l På avstånd lyser det av röda tegeli 

tak och i grella färger målade hus grbpperadc: 

l kring en pretent.iös banal sockerbagarekyrka. 

l De äro fina och natta, korrekt uppradade 

l .%ngs regelrätta bygator, bak gröna eller vit- 

1 nålade staket av träribbor. De omgivas e:j 

r tv gamla .lustigt utgrenade fruktträd) som 

1: länga ned över takåsen, ingen till lättjefullt, 

c irömmeri i solgasset inb judande saftig gräs- 

I natta,' full med sommai~blom och bikupssurr 

j 3nns dar bakom, och inga solrosor, malvor 

l och andra rara bondblommor klänga upp mol 

fönstrens rutor. 

De stå längs krattade gångar mellan rabst- 

1 ter med köpblommor uti, väl utsatta för förbi- 

? passerandes nyf ilrna blickar. Barnen springa 

( ej barfota ikring, de flesta sit-ta nog snällt. 

l och plugga i det vita skolhuset invid kyrkan. 

De hälsa ej heller på oss, de äldre lika- 

I så, de se endast på oss med -vardig och kanske 

4 aven något Överlägsen min, de veta ju med 

sig dessa människor) att på dem är det intet 

att anmärka, både de själva och allt som dem 

Dmger ar som det skall vara, d. v. s. en trogen 

kopia av d'et Kara moderlandet Tyskland. 

Detta ar nämligen en tysk lroloni, en av kulturens 

förpost.er - åtminstone tro de det - 

här i landet. 

Vi träffa p% - många sadana tyska och 

böhmiska kolonier under vår färd. Utom på 

de olikfärgade, i mönster lagda tegeltaken, 

känner man på långt håll igen dem på de 

stora humleplanteringarna, som befinna sig 

byn. ~öhmarna i synnerhet odla 

Rike Liljeh. 16. 

Allm. tel. 33 38. 

I 1915 års I 

KRIGSBRÖD 

I I l/, kg. 20 öre, l/, kg. 38 öre. 

i I 

A.-B. Sannadals Brödfabrik, 

Liljeholmen. 

Etabl. 1878. 

'

P-- 

.- -------- ---_ 

humlen mycket intensivt och i stor skala samt 

förtjäna stora summor därpå. De äro oclrså 

förmögna, alla dessa kolonister, det syns på 

deras fina hus, kyrkor, skolor, de fula stads- 

kläder de gå ldadda uti och den banala, små- 

borgerliga prägel de lyckats sätta på hela 

byar, människor och ting. Man rent av läng 

ta? efter att åter få se de stora stupalldc 

halmtaken, de .flatade uthusen och inhiigna, 

derna och de i bara linnet kladda, barbent2 

ungarna med koralhalsband om den bruna 

halsen, som vakta gass i pussarna p$. vägen 

- Men det ar ju syndigt att tanka s$, och 

ännu värre att erkan.na det s% öppet. - 

Många av kolonisterna lära sig aldrig lan. 

dets språk, varken polska eller ryska.,. ocii 

jag undrar hur 6.e reda sig. Troligtvis är det 

judarna som har, liksom överallt i Polen, 

tjäna som mellanhand med sin tyslrjudislia 

jargon. 

Vi närma oss Dubilo, franiför .oss i langa 

vagor böljar alltjämt den yppiga rika slät.. 

ten.' Otaliga gånger har fordom detta, av 

iisturen så rikt iit.rustade land Iiemsölrts a.v 

fiendefot. Har ha tatarerna titt och ofta 

brant och härjat, och har ha svenskarna dra- 

git fram. Soni' minne från dessa tider ser 

man talrika gräsbevuxna kullar, ' )högar j', 

.höja sig på slatten, där fallna krigare ligga 

jordade. Flera av dem lära ha undersökts och 

befunnits innesluta vapen och rustningar frän 

den tiden. 

Nu ha de i öppen kamp fallna krigarna 

fått sällskap . . . Tusende och åter tusende 

sluter moder jord va? dag i sin skyddande 

famn. Elden har härjat stader och byar, 

fält och åkrar lin vattnats med blod. Forna 

tiders kampar valrna ur sin l%nga slummer, 

de lyssna i stilla nätter till all jämmer och 

veklagan som går över. landet och skådar med 

förfäran det tjugonde århundradets grymma 

förödelseverk - . 

Föga a.nande den roll Dubno inom kort 

skulle komma att spela och utan minsta sinnc 

för d.et intressanta i befästningsverk, ägnar 

jag dessa ej vid vår infard i staden någon 

uppmarlrsamliet. Jag slrulle ens ej gissat mig 

till, att det ar en befäst stad, om ej det stora 

antalet soldater, militärfo'rdon m. m., vi möta, 

tydde d'sirpå. Staden i. sig själv, så lik alla 

andra småstäder i denna del av ryska Polen, 

d. v. s. det niest' framträdande ar det stors 

antal judar man träffar på, och den prägel 

av myllrande skrikande österländskt liv och 

smuts de satta på de orter de i större massor 

.bebo. 

'Centrum av staden, affärsgatorna och det. 

karaktäristiska st.ora torget, där livet star- 

kast pulserar, ar fulllcomligt i deras händer. 

Stort ar detta torg så Stureplan gott dar 

kunde ta sig en svang, stort och illa eller 

alls ej stenlagt, samt med likadana sjöar och 

utgrävningar som de vi sågo på landsvägen. 

Men nu tillbaka till Dubno. - En avdelning 

soldater marschera över torget. Sådana 

stora, präktiga karlar! Deras runda, något 

ylatta ansikten, stråla av hälsa och förnöj- 

samhet, det ligger något så liignt och godmo- 

digt över (Tein. Man tycker sig nästan höra 

det sor.glösa ryska ' Witchewo ' l juda f r%n 

deras lappar. 

Det knackar på dörren. Ett lurvigt hu- 

vud stickes in strax darefter, följt av en 

lika lurvig kropp, som börjar utföra de mest 

underdanigt djupa bugningar. - ))Jag ville 

' 

Torget i Mizocz i vanligt skick. 

Rådhuset. Grupp av judar. 

bara fråga nödig fröken om jag kunde stå 

till tj'sinst med n&gonting?)) - 9 )Hur day 

- "Om fcölcen behöver band eller tyg eller 

spetsar, papper, pennor, choklacl)) - och så 

följer i en st.röm allt vad Dubno har att bjiicla 

p& - "så kan jag stalla om att frölren ffir 

det iippskickat och till billigaste pris. Det 

. 

blir en l%ng stunds parla.mentei.ande oss einel- 

lan. Han går dock till slut, eft.er att upprepa- 

de gånger ha försäkrat mig om sin underdåni- 

ga vördnad och sitt varma intresse för mig 

och min vtilfard i allmänhet. 

Knappt har han avlägsnat sig - jag hör 

honom erbjuda sina tjänster åt fröken K. i 

rummet bredvid - då det återigen knackar 

och in trader en mycket tjock och 

mycket oljig judinna.. Hon fr2igar om jag vill 

köpa anti,lia smycken, en diamantbrosch och 

ett par pärlörhangen, något enastående dyr- 

bart och vnc'liert, som jag kunde få, köpa för 

en spottstyver, bara jag anlitade hennes hjälp 

m. in. Resultat.et av våra underhandlingar 

blir a.tt så snart jag med stor möda bli~it 

av mecl henne reglar jag min dörr och £ör- 

bliver döv för alla vidare påknackningar. 

Då vi gå ut ,f ör att beskåda staclen, väntar 

redan i p&t.g%ngen ännu en annan judefigur 

p& oss, en äldre man, som utan att säga ett 

3rd börjar följa oss ,tatt i Kalarna. 

Han vet ju att i tålamod ,och uthål- 

lighet kan ingen iniita sig mecl honom, all- 

raminst den livlige, hetlevrade polacken. - 

3å ar aven nu fallet: efter ännu tio minuters 

promenad sa.ger greve K. till honont: )Gå 

)ch hämta upp till hotellet en packe vykort 

511 fröken har, men koni ih8.g att skaffa de 

rackraste du kan få och dra s% långt viigen 

:ackei. för resten.)' Ett ödmjukt mummel 

ich juden är borta., i. sjal och hjarba förak- 

;ande den dumme kristne, som nu onödigt- 

ais kommer att betala två ghnger dyrare de 

rort han helt enkelt själv kunnat valja ut it. 

;ig i närmaste pappershandel. 

Vi lamria affarsgatorna och konima in i cle 

iinare kvarteren. De göra ett angenamt in- 

;ryck med sina små enf.aniiljshus, omgivna 

LV stora, blomsterfyllda trädg%rdar. Här bo 

iiistan ~iteslutande kristna, polacker och rys- 

;ar. De utgöra cloclc blott en ringa del av 

befolkningen, då sjiittio procent av stadens 

15,000 invånare bestå av judar. Därför &r 

3et oclrså de som tillsammans med inilitiiren 

giva staden dess prägel. Förgäves söker man 

tiågot av intresse att bese. Varken den rone~sk-katolsk. 

eller de två ortodoxa lryrkorna 

b jucla något arlritekt0,nislrt sevärt. 

Däremot är synagogan, uppförd 1810 och bekostad 

av furst Lubomirski, en ovanligt ståtlig 

byggnad i rom,ansk stil med vackra snilerier 

och smidesarbet.en. 

Vi fortsatta v%r promenad och komma till 

citadellet, en gammal byggnad av sten med 

en hög välvd port samt omgiven av vallgra- 

var. En i muren insatt marmortavla förtal- 

jer om meil tartarer utkämpade strider ar 

1613. Citadellet, som fordom tillhört den 

polska furstefamil jen Lubomirski, tyckes nii 

tjiina fredliga varv, att döma av de gr6n- 

slrande gräsniatt.or och otaliga fruktträd) soni 

locka i vallgrava.rnas djup. De riktiga for- 

ten lära befinna sig några kilometer söderut 

framför staden. Vi skymta en uniform på 

borggården, triinga därför ej villare, utan 

gå ned mot floden och koinma s& ut på en 

va'c.ker promenad langs Ilrwas strand. Ikwa, 

en bidiod till' Styr, dar nu st.andiga strider st.$., 

rinner här från norr till söder, bildande över- 

allt små träsk och sjöar, svåra .att överlioiiima. 

ved den yppiga grönskan, de gainla vackra 

traden, ar det .ett vackert landskap, men et.t 

lanclslrap av mycket inelan1rolj.slr fägring. 

Mitt emot Dubno, på andra siclan floden, 

befi.niier &g förstaden Surmicze, dar pro- 

viant- och ammiinitionsclepåerna äro belägna. 

Antagli.gen ha de v%ldsa.mma strider, som ra- 

sat omkring Dubno, ej så mycket gallt den i 

sig själv mycket obetydliga staden, utan 

fastmer de rikliga ryska krigsupplagen och 

så raturligtvis de olika broövergångarna. 

Resan till Rowno blir ett återupprepande 

av gårdagens färd. Landskapet ar detsam- 

ma, endast avståndet byarna emellan är nå- 

got större och de tyika kolonierna mindre 

talrika. Samma stora vidder, samma rikedom 

och bördighet, men hjir fara vi även st.und- 

tals genom välskötta slrogsmarker och förbi 

någon större rysk herrgård. ' I allmanhet uni- 

gås de polska godsägarna ej med de i trak- 

ten bosatta ryssar, bekantskapen begran- 

sas till. affärs- och ambetsbesök hermr emel- 

lan. Familjerna däremot idka, mecl mycket 

På undantag, intet tinigiinge alls. 

Rowno. 

Furstarna Lubomirskis gamla slott. 

Halvvags till Rowno ligger en mycket sto:. 

3y, bebodd av tatarer, en kvarleva från deii 

;id, då turkar och tatarer henisökte landet 

)ch blodiga strider utkämpades p& den mark, 

lär nu återigen b1ode.t flyter och strider stå, 

.ån& mer förödande och hemska &n de vilda. 

:.atarinfallen. Vad s'kulle ej dessa folk och 

lyar kunna berätta om 20 :de århundradets 

:ivilis.ation och dess välgärningar. . . En- 

ita'!ia familjer a.v tatariskt ursprung träff a.r 

~nan ratt ofta i Polen, utmärkta polacker och 

goda kristna för resten, men-h.ela byar mer1 

speiiella sedvänjor och levnadssätt äro ju 

mera sällsynta. Har liksom i Lithauen- ar 

iiet även intet ovanligt att möta personer 

med fullkomligt svenska namn. Så hette 

t. ex. direktören föl: clet sockerbruk greve K. 

hade p% sitt gods, Andersson. Han sade sig 

lock vara tysk, liksom hans fader varit det 

före honom, och ville alls ej vidkännas sitt 

svenska ursprung; han talade också endast 

kyska och rysk.a, polskan hade ej funnit n%d

16 MORGONBRIS 

Stockholm 

Högstn gällande dnta. 

KOO perat i va £örs&kringeanstsiterna 

bevilja försiikringar 

FOLKET 

(Av k. maj:t sanktionerad 11 dec. 1914.) 

liv-försäkring 

SAMARBETE 

brand-försäkring 

pi bästa villkor. Ombud antagas. 

för hans ögon. överallt var nian färdas i 

dessa trakter, påminnes nian så om a.tt h k 

var den stora stråkvägen, dar cle fientliga 

arméerna förr clro.go fram, och s& ar clet ju 

iiven i våra dagar. 

Stras utanför staden ligger ett vackert 

ganinialt slott, tillhörigt familjen Lubomir- 

&i; det har länge stått övergivet, men f&- 

sten har just låtit påbörja arbeten för dess 

iståndsattancle till mottagande av det unga 

fursteparet, som ämnar bosatta sig dar. 

Då solen dalar äro vi redan långt iite på 

slatten; ett sista rosenrött skiminer över fält 

och kullar, och så sänker sig den snabbt fal- 

lande nattens slöja. över de stilla vita byarna 

och de stora vidderna. Vid ott viigskal vänta 

trenne ryttare med facklor i ,.hand; det ar 

stallbetjänter, som fått i uppclrag att rida 

oss till mötes och lysa oss hem. Och clet blir 

en förtjusande sagofäici i den mörkblå nat- 

ten, med ryttarna på sina vita hastar clan- 

sancle fram 13% vägen framför oss och sve- 

pande hela nejden i de flaclclrancle facklornas 

trolska sken. 

Ja, så var det för t\% år sedan, d& världen 

ännu var. ljus och god, och död och våld ej 

börjat sitt harjaretåg. 

Kornhamnstorg 61. 

. Förmedlar 

I köp och 

!b lasiiihsisavdslninien 

U 

Qruadad 1883 . försaljning av fastigheter. 

Alla kvinnoklubbar böra till försäljning rekvirera 

Den sjun basunen 

av 

Anna Lenah Elgström. 

"Ett av flammande patos buret vackelserop mot kriget." 

Rabatt vid köp av minst 5 ex. Pris 25 öre. 

Rekvirera fran Tidens förlag, Stockholm. 

har på ett &r. hunnit in faga främsta platsen inom 

f otogenköksmarknadtrn i Skandinavien, 

Orsaken är de fia f ub rika fs överläjpna kvalitet!. 

Finnes i viilförsedda J&rn- Bosättnings- och Kooperativa . . affarelm . 

Kvinnan motarbetar 

sitt eget basta 

nar hon avrader mannen att teckna försak- 

ring a sitt eget eller bagge makarnas liv. Pil 

grund av mindre dödlighet ha kvinnor lagre 

premier i D E FORENADE. Premiebe- 

frielse vid sjukdom och olycksfall m. fl. för- 

maner. 

Ein arbetarhustru 

borde icke köpa annan symaskin än 

Solidar- Symaskinen, 

som ar dei yppersta i handeln, av stör- 

sta fullkotnning och ger största valuta. 

Vi bjuda fullaste garanti för att de 

med vårt firmamiirke försedda maski- 

nerna äro ett fabrikat, som på teknikens 

nuvarande ståndpunkt iir det högsta 

som kan uppnas och överträffas icke 

.av n%got annat fabrikat. Särskilt för- 

månliga betalningsvillkor. 

Symaskinsaffaren SOLIDAR, 

Vasagatan 52, STOCKHOLM. ' 

Sot.-dem. kvinnornas samor janisatim 

i Sthlm etyrelse sammantriider 1:sta fredagen 

i manaden kl. 8 e. m. BryggeriarbAOrb 

exp., ~arnhus~atan 14. Ordf. och korresp. 

fru A. Fröaell, -upplandsg. 47, 4 tr. Allm. 

tel. 286 68. Kassörskan triiffas £Ur uppbord 

tredje fredagen kl. 7 e. m. £drsta manaden i 

kvartal a Bryggeriarb.-forb.' exp. 

Sthams Allm. kvinnokl w bb (eec.-dem.) 

avhaller ordinarie m.öte 1:eta mandagen i 

varje manad kl. 8 e. m. 

Obs. l Loka' i P-salen, Folkets Hus. 

Styrelsen. 

Stocckholms södra kvinnoklubb 

(eoc.-dem.) avhaller ordinarie samrnantrii.de 

1:eta onsdagen i varje manad kl. 8 e. m. i 

lokalen 2 tr. Södra Folkets Hus. Styrelsen. 

Stockholms Tjänarinneförening 

avhhller möte 1:sta och 3:dje torsdagen i 

varje manad kl. 8,30 e. m. (utom juni, juli 

och aug.) i Folkets Hus G-sal. Styrelsen. 

Kiruna so&-dem. kvinnoklubb av- 

haller ordinarie moten 1:sta och 3:dje manda- 

gen i varje manad i Folkets Hus' lilla sal kl. 

8,ao e? m. Styrelsen. 

Geliiivare soc.=demd kvinnoklubb 

avhaller ordinarie möte 1:sta och 3:dje man- 

dagen varje .manad kl. 4,so e. m. Lokal: Nya 

Fol kete Hiis. Styrelsen. 

IIRaNmbergets sot.-dem. kvinno- 

klubb avhhller ordinarie möte andra och sista 

mandagen i varje manad. 

Nya medlemmar halsa8 valkomna. 

Stjwelsen. 

Stockholm 1915.. A.-B. Arbetarnes ' Tryckeri

1915:12

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?