Antikapitalist (nr 38) - Internationella Socialister

WWW.SOCIALISTER.SE NR 38 APRIL/MAJ 2010 10KR 

Har alla blivit medelklass? 

Nyliberalism: 

Farligt för 

din hälsa 

VAR VI STÅR 

Vi anser att den globala kapitalismen till sin natur är brutal 

och omänsklig. Ett system baserat på konkurrens, exploatering 

och profitjakt leder till krig, fattigdom, svält och förtryck. 

Den grundläggande orsaken till detta är att välståndet 

kontrolleras av en liten minoritet trots att den produceras av 

det stora flertalet. Samtidigt som möjligheterna och resurserna 

är större än någonsin så ökar klasskillnaderna världen över. 

Kapitalismen bör avskaffas och ersättas av ett demokratiskt 

system baserat på människors behov och en bärkraftig 

utveckling för planeten. 

Eliten vill inte ge ifrån sig makten. De visar ständigt att de 

är villiga att använda vapen och krig för att behålla den. En i 

grunden annorlunda utveckling förutsätter därför revolutioner 

som vänder upp och ner på världsordningen. Genom en 

revolution där majoriteten aktivt deltar i att störta kapitalet 

kan ett demokratiskt samhälle upprättas, baserat på människors 

behov. Det är nyckeln till en rättvis och fredlig värld. 

Många grupper har ett intresse av att organisera sig och 

kämpa för förändringar. Arbetare har en särställning bland 

dessa eftersom de kan organisera sig för att ta kontroll över 

produktionen och ekonomin. Därför kan de lägga grunden för 

en verklig demokrati. 

Vi är emot alla former av diskriminering. För att 

upprätthålla sin makt försöker eliten att splittra arbetarklassen. 

Därför präglas kapitalistiska samhällen av rasism, sexism och 

homofobi. Effektiv kamp kräver enhet och respekt för den 

andre. Vi är emot alla former av förtryck. 

Kapitalismen är ett globalt system och socialismen måste 

vara internationell. Vi förkastar kapitalismens uppsplittring 

av folk på grund av deras nationalitet. Därför är vi för öppna 

gränser och mot all invandringskontroll, som alltid fungerar 

rasistiskt. Vi accepterar inte att kapitalistiska stater skall 

bestämma var människor befinner sig. 

Vid början av detta århundradet blomstrade det upp nya 

stora rörelser mot kapitalism och krig. Vi ser oss som en del av 

dessa rörelser. Massrörelser består av många olika åsikter och 

nya idéer och framsteg förutsätter att vi kan ena våra krafter 

i aktioner och debattera med varandra. Endast i en aktiv 

uttåtriktad kamp i samarbete med andra kan vi praktisera 

och vinna framsteg för våra idéer. För att vinna en värld utan 

kapitalism behöver vi en organisation som kan samla upp idéer 

och erfarenheter, och handla utifrån dem. 

Vi uppmanar alla som är eniga med det som står här att gå 

med i Internationella Socialister. Vi är baserade på Göteborgs 

universitet. 

2 

ANTIKAPITALIST - Tidsskrift för internationell socialism. 

Utgiven av studentföreningen Internationella Socialister 

Kontakt: info@socialister.se 

Hemsida: socialister.se 

Kontonummer: 8105-9 903 621 182-0 

ANTIKAPITALIST ges ut tre till fyra gånger per termin 

Framsidesillustration av Jasmine Geraghty 

Torsdag 8 april 

GÖTEBORGS KLIMATFORUM 

Planeringsmöte kl.18.00 

Hörsal Husaren, Pilgatan 19A 

http://gbgklimat.wordpress.com 

Fre – Lör 16-17 april 

RADIKALT FORUM 2010 

Hörsal Husaren, Göteborgs Universitet, Pilgatan 19A 

info@socialister.se www.socialister.se 

FREDAG 19.00 - 20.30 

GRAMScI FÖR REBELLER 

Andreas Ytterstad - doktorand i medieforskning och socialist 

från Norge 

LÖRDAG 12.00 - 13.30 

DEn nyA FAScISMEnS AnSIKTE Och RÖTTER 

Adam Fabry: Ungersk socialist, doktorerar om Östeuropa 

efter murens fall. Amanda Dübeck: Startade organisationen 

Göteborg mot rasism. Loren Balhorn:Medarrangör av 

den lyckade motdemonstrationen mot den årliga nazistiska 

manifestationen i Dresden i februari. 

LÖRDAG 12.00 - 13.30 

EFTER cOp 15 - VAD BEhÖVS FÖR ATT RäDDA 

KLIMATET? 

Andreas Ytterstad- Doktorand och medlem av miljöutskottet 

i den norska organisationen Rött 

LÖRDAG 14.00 - 15.30 

DEn LIVSFARLIGA OjäMLIKhETEnS ÅTERKOMST 

Dan Josefsson: Författare, dokumentärfilmare och 

frilansjournalist med återkommande artiklar i Aftonbladet, 

Dagens Nyheter, Ordfront Magasin och ETC 

LÖRDAG 16.00 - 17.30 

VänSTERnS STRATEGIER Och ALTERnATIV I 

KRISTIDER 

Thanasis Stavridis: Aktivist i vänsterrörelsen och tidigare 

styrelsemedlem i läkarfacket i Grekland. 

Loren Balhorn - Studentaktivist i Die Linke i Tyskland. 

Arbetade tidigare för en av Die Linkes parlamentsledamöter. 

Thaher Pelaseyed - 2:e vice ordförande i Ung Vänster. 

Thanasis och Loren kommer att tala på engelska.

KRIGEnS VERKLIGhET LäcKER UT 

Som så ofta slår verkligheten alla 

konspirationsteorier. På hemsidan 

Wikileaks har information läckt ut som 

visar verkligheten bakom Afghanistan 

och Irakkrigens mediala fasad. 

I mars publicerades en hemligstämplad 

CIA-rapport på sajten om hur man ska 

manipulera befolkningen i Frankrike och 

Tyskland så att deras passiva motstånd 

mot kriget i Afghanistan inte förvandlas 

till ett aktivt motstånd på gatan, då man 

räknar med ett stigande antal dödsoffer 

under våren. Dokumentets rubrik är 

talande; ”Afghanistan; att upprätthålla 

västeuropeiskt stöd för det NATO-ledda 

uppdraget – varför det kanske inte räcker 

att räkna med apatin” (fritt översatt). 

Apatin har alltså hittills varit krigets bäste 

vän. Grunden till oron är den holländska 

Det slogs en del på trumman inför 

årets avtalsrörelse. Ett litet hopp 

tändes att det skulle bli en intressant 

vår. Men Metall svek än en gång som 

om krisavtalet med dess sänkta löner 

inte var illa nog. Det nya avtalet ger låga 

lönenivåer och reallönerna garanteras 

inte 2010. Men det stora sveket gäller 

bemanningsföretagen. 

I Metalls nya avtal har man förhandlat 

fram ’förstärkt företrädesrätt’ som 

något som ska tygla användningen av 

bemanningsföretag för att kringgå Las. 

Men djävulen finns i detaljerna och 

METALLS SVEK 

regeringen som föll i år på grund av 

krigsmotståndet. I både Frankrike och 

Tyskland är 80 % av befolkningen 

mot kriget, men länderna bidrar med 

många trupper. PR-strategin går ut på 

att hitta områden där folk är mottagliga 

för manipulation. I Frankrikes fall är 

det sympatier för afghanska flyktingar 

och kvinnor. I Tyskland är det att visa 

att kriget går väl, betona Tysklands roll 

som partner i Nato och argumentera 

att ett trupptillbakadragande skulle leda 

till problem med droger, flyktingar och 

terrorism. Det holländska exemplet och 

kommande val gör, enligt rapporten, 

politikerna sårbara. Insikterna från 

den andra sidan om krigsmotståndets 

betydelse bör ge fredsrörelsen nytt 

momentum i frågan. 

SVERIGEDEMOKRATERnA Och VÅLDET 

Den som tycker att Sverigedemokraterna kan få ta plats 

i skolan och debattsofforna får här en liten varning. 

En lärare på Aniaragymnasiet är med i Aktuellt i slutet av 

mars apropå att skolan inte vill släppa in SD. Strax därefter 

dyker aktivister från Nordisk Ungdom upp utanför lärarens 

hem. Aktionen filmas och består av unga män med träpåkar 

begreppet lär förstärka arbetsgivarna 

mer än löntagarna. ’Förstärkt 

företrädesrätt’ är en snårig term som 

innebär att arbetsgivaren inte får 

anlita bemanningsföretag under sex 

månader efter uppsägningar. Från denna 

regel finns dock flera undantag, till 

exempel kan arbetsgivaren tillåtas anlita 

bemanningsföretag under 30 dagar och 

hyra in ytterligare bemanning om det 

behövs för att “säkerställa produktionen” 

för en arbetsgivare som snart ska 

återanställa. Dessutom blir det tillåtet 

att kringgå turordningen i Las för en 

VAD BÖR GÖRAS? 

Krigets våld rättfärdigas i media 

genom att beskriva dödsoffren som 

upprorsmän som deltagit i eldstrider och 

man citerar ofta militären som källa. I 

en video som släppts på Wikileaks visas 

det hur amerikanska soldater 2007 i 

en Apachehelikopter skjuter ner och 

dödar tolv irakiska civila, däribland 

två anställda på nyhetsbyrån Reuters. 

Videon, tillsammans med den officiella 

lögnen efteråt om att soldaterna reagerat 

på beskjutning och dödat upprorsmän, 

ger oss en trovärdig bild av hur kriget förs 

på marken och i media. Föga förvånande 

anser nu Pentagon att Wikileaks, läs 

yttrandefriheten, är ett hot mot den 

nationella säkerheten. 

och fanor. Bakgrundsmusiken är våldsam och på hemsidan 

uppmanar man till fortsatta trakasserier. Sverigedemokraterna 

omgärdas av våldsamma organisationer som har som uppgift 

att skrämma de som sätter sig upp mot deras rasistiska 

agenda. Låt fascisternas handlingar tala högre än deras ord. 

tredjedel av de som återanställs, ett enkelt 

sätt för arbetsgivaren att göra sig av med 

’obekväm’ personal. 

Avtalsrörelsen är en centraliserad 

toppstyrd affär där medlemmar och 

demokrati inte ingår, så det enda möjliga 

goda som kan komma ur Metalls agerande 

är att medlemmarna och de andra facken 

som Livs, Pappers och GS ilsknar till och 

hotar med kursändring och konflikt. 

Dock är det troligt att det blir rättning i 

leden så sossarna får en lugn valkampanj 

och slipper pressen underifrån att ge 

några löften till arbetarklassen. 

GÅ MED! 

Den ekonomiska krisen växer och dess konsekvenser blir allt tydligare. I Europa riskerar flera länder ekonomisk bankrutt som 

ska åtgärdas genom nedskärningar och sänkta löner. De ökade ojämlikheterna skapar en grogrund för fascistiska strömningar 

och i Sverige stundar ett val där ett rasistiskt parti kan komma in i riksdagen. Dessutom förvärras de globala klimatproblemen, 

som världens ledare är ovilliga att göra något åt. 

Samtidigt växer protesterna och generalstrejkerna sprider sig i Europa. Inom klimatrörelsen växer insikten om att enbart 

gräsrötterna och folket själva kan åstadkomma en förändring. Alternativen finns och en annan värld är nödvändig! 

Internationella Socialister är en socialistisk förening baserad på Göteborgs universitet som anordnar protester, möten, 

studiecirklar och filmvisningar. Vi vill ha dig som medlem! Mejla: InFO@SOcIALISTER.SE 

3 

Foto: Katarina Larsson Despotovic 

Inga israeliska 

produkter hos coop 

i Västsverige! 

Den 10:e april har du möjlighet att se 

till så att alla Coop:s butiker i Västra 

Götaland bojkottar israeliska varor för 

då har Konsumentföreningen Väst, 

som äger Coop, årsstämma på Svenska 

Mässan. Till denna stämma har det 

skrivits tre motioner som alla handlar 

om att Coop ska bojkotta israeliska 

varor. För att kunna gå på stämman så 

måste du ha ett MedMera-kort. 

Anmäl dig till stämman på: 

www.konsumentforeningenvast.se 

4 

Rapporter 

Forum mot rasism 

På DET INFoRmATIoNSmÖTE som hölls den 10 februari om 

att lägga ner tre småskolor i Högsbo protesterade ett stort antal 

föräldrar och barn med musik och slagord, men politikerna 

fortsatte med sitt mantra om att det inte finns några alternativ. 

På mötet angavs som främsta anledning till att stänga skolorna 

att det ”är bra för lokalerna”. SDN-ordföranden Maria Larsson 

attackerar därefter föräldrarnas protest i radio och påstår att de 

inte vill ha dialog så nästa SDN-möte den 23 mars skickas två 

dialogföräldrar för att föra allas talan. De möts i dörren av två 

inhyrda säkerhetsvakter och ett beslut att inte hålla något öppet 

förmöte med plats för frågor. Så gick det med den dialogen. 

DET äR ANmäRKNINGSväRT eftersom det som 

hyllades med SDN var det så kallade medinflytandet och 

medborgardemokratin men nu vet vi hur mycket det är 

värt. Kan kanske förklara det så kallade politikerföraktet och 

DRYGT FEmTIo PERSoNER kom och deltog på ett mycket lyckat första antirasistiskt 

forum som arrangerades av Göteborg mot rasism och kampanjen Rösta demokratiskt!. På 

forumet pratade bland andra Ungdom mot rasisms ordförande Ola Karlman om vad rasism 

är för något och Amanda Dübeck gick igenom Sverigedemokraternas kopplingar till den 

nazistiska rörelsen. Det rådde delade meningar om huruvida vi bör ta debatten om eller 

med SD. En del menade att SD tjänar på att bara få visa upp sig i de politiska finrummen 

oavsett debatten, och att de är kränkande för de grupper de attackerar samt att det öppnar 

upp arenan för våldsnazisterna. Andra menar att vi kan avslöja dem genom att ta debatten 

och att de då inte kan ta offerrollen. 

ALLA vAR DocK ÖvERENS om att vi ska protestera, göra det självklart att vara antirasist 

och kalla rasisterna vid deras rätta namn. Att ignorera dem är inget alternativ. Forumet var 

början på ett kampanjarbete som har som mål att inga Sverigedemokrater ska in i riksdagen 

och att de ska bort från kommunerna. Det kommer att arrangeras fler forum och närmast 

kommer det bli flygbladsutdelning och spelningar mot rasism. 

Vill du gå med eller veta mer? Se www.goteborgmotrasism.se eller gå med i Göteborg 

mot rasisms facebook-grupp. 

Kampen mot nedskärningarna går vidare! 

partiernas sjunkande medlemsantal. Maria Larsson gör därefter 

följande uttalande i Västnytt: ”för även om vi hade fått mer 

pengar hade inte skolorna fått vara kvar ändå för vi kan inte 

betala för murbruk och lokaler utan vi vill gärna betala för 

innehåll.” Så tre välfungerande skolor har nu förvandlats till 

murbruk. 

ISTäLLET FÖR ATT SE sitt förtroende som förbrukat och inse 

att det är dags för kursändring så försöker politikerna utpressa 

oss att acceptera deras alternativ. Om vi inte röstar på våra 

nuvarande politiker hotar de med att alternativet blir ännu 

värre; om föräldrarna byter skola hotar politikerna med att lägga 

ner ännu fler skolor. På dessa sätt försöker man skuldbelägga 

och tvinga in alla i ledet. 

Men vi är många som inte 

nöjer oss med det minst 

dåliga alternativet. 

DET HAR REDAN varit en 

skolstrejk på Kavåsskolan 

och troligen blir det fler. 

Facebook-grupper: 

Högsboföräldrar 

mot nedskärningar 

och Musiktåget mot 

nedskärningar 

www.musiktåget.se 

Vad tycker du? 

Skriv och rapportera, klaga, uppmuntra eller kommentera. 

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera inlägg. Skicka till: info@socialister.se

KAMpEn OM KLIMATET 

Antikapitalist har pratat med Andreas Ytterstad som doktorerar 

i medieforskning på Oslo Universitet och som sitter med i 

miljöutskottet i den norska organisationen Rött. 

vad handlar din forskning om? Hur 

är den kopplad till klimatrörelsen? 

Den fråga jag ställer går ut på om media 

i Norge representerar klimatfrågan 

ovanifrån eller underifrån. Kommer 

teknologi som lagring av CO2 eller 

klimatkvoter kunna lösa problemet, 

eller är lösningen att mobilisera vanligt 

folk till handling? Jag har särskilt sett på 

medias täckning av klimattoppmötena 

på Bali och i Köpenhamn, och 

lagt märke till hur både media och 

miljöorganisationerna i Norge mer 

eller mindre har framställt Norge 

som ”världsmästare” på klimatpolitik, 

som om toppmöten och de olympiska 

spelen var samma sak. 

Hur ser klimatrörelsen ut i Norge? 

vilka aktörer deltar och samarbetar 

i rörelsen? 

Det finns en rad olika organisationer. 

Flera av dem är stiftelser som primärt 

sponsras av näringslivet. Miljöstiftelsen 

Bellona, som började som en liten 

protestgrupp, hade en egen paviljong 

på Rådhusplatsen under toppmötet 

i Köpenhamn och har idag blivit en 

stor lobbyorganisation. I andra änden 

av skalan har vi Naturvernforbundet, 

som motsvarar Jordens Vänner. De 

är en medlemsorganisation med en 

stark och radikal ungdomssektion, 

Natur og ungdom. De mobiliserade 

ganska många till demonstrationerna i 

Köpenhamn, och har traditionellt varit 

de mest villiga till att massmobilisera. 

vad har hänt i klimatrörelsen de 

senaste åren? 

Jag känner mest till hur klimatrörelsen 

ser ut i media. Där citeras de väldigt 

ofta som källor, när de ger ris eller 

ros till den rödgröna regeringen. 

Generellt sett kan de mycket, och har 

ofta god kritik av norsk klimatpolitik 

på hemmaplan. Men samtidigt har 

de ett ganska tätt samarbete med 

regeringen. Till exempel så var ledaren 

för klimatfrågor i Naturvernförbundet 

med i den officiella norska 

förhandlingsdelegationen i 

Köpenhamn. 

Hur har toppmötet i Köpenhamn 

och dess (brist på) resultat påverkat 

klimatrörelsen? vad händer nu i 

Norge, fyra månader efteråt? 

Direkt efter fiaskot, förräderiet 

och förbrytelsen som statsledarna 

nedtecknade på två och en halv sida i 

Köpenhamn, sade ledaren för Bellona 

att det var fint att Obama fick ett så 

dåligt avtal som han kunde använda 

i den amerikanska senaten. Detta 

illustrerar vad jag kallar för den politiska 

”realismen” hos delar av klimatrörelsen. 

Men de flesta miljöorganisationer 

i Norge har uttryckt ganska bitter 

besvikelse över Köpenhamn, samtidigt 

som de lät sig inspireras av de stora 

demonstrationerna. Jag tror och hoppas 

att flera av dem nu vill vara med i en 

massiv mobilisering mot oljeutvinning 

utanför Lofoten i Nordnorge. 

vad är din analys av toppmötet? 

varför gick det som det gick? 

Kommentatorerna säger ofta att 

klimatfrågan är så svår eftersom vi 

människor inte kan reagera på ett hot 

som ligger så långt in i framtiden. 

Realiteten är att fler och fler människor 

gärna vill göra något, både här och nu 

och på lång sikt. Det är kapitalismens 

anarkistiska konkurrens som inte 

tillåter något annat än kortsiktighet. 

Det vi såg i Köpenhamn var att de 

starkaste nationerna Kina och USA 

fick till ett tillfälligt avtal som ska 

säkra att anarkin och de kortsiktiga 

intressena fortsätter att gälla. 

vad tror du kommer att hända 

framöver i rörelsen i Norge och 

globalt? vilken utveckling anser du 

nödvändig för att få en kraftfull 

klimatrörelse som kan påverka 

politiken? 

Miljoner kommer att kämpa mot 

kapitalets tyranni, även om de kaller det 

EU eller något annat. Miljoner kommer 

också att slåss mot konsekvenserna av 

klimatförändringarna. Jag tror att delar 

av rörelsen förstår att dessa två kamper 

måste knytas samman. ”Hade klimatet 

” 

We are the change 

that we want to see 

- Vandana Shiva 

varit en bank, skulle de räddat det”, sa 

ledaren av Greenpeace i Köpenhamn, 

och Hugo Chavez – som känner gatan 

– sa samma sak inne på Bellacentret. 

Jag hoppas att vi i Norge klarar av att 

mobilisera tusentals mot utbyggningen 

av oljeutvinningen vid Lofoten nu till 

hösten, och att vi samtidigt sprider 

budskapet ”system change, not 

climate change” till många fler. Men 

i slutändan är mobiliseringar inte bara 

ett medel för att påverka politikerna. 

”We are the change that we want to see” 

sa Vandana Shiva i Köpenhamn. Jag 

hoppas att vi också får fler socialister 

i Norge som känner behovet för en 

ekologisk, social revolution, och som 

bidrar till att Shiva får rätt. 

5 

”Regeringen 

uppskattar att 

arbetslösheten 

kommer att ligga 

på 20 procent 

under 2010 och 

samtidigt hotar de 

att sätta stopp för 

alla nya jobb i den 

offentliga sektorn 

6 

“Det oroar mig… jag känner mig 

överväldigad…men det känns som den 

enda utvägen…påtvingad av nationella 

intressen”. 

Detta är vad försvarsminister 

Ev. Venizelos framförde i 

grekisk tv när han ombads 

kommentera sin regerings 

nya åtgärder för att ta itu med den 

ekonomiska krisen. Både regeringen 

och de anställda, åtföljda av EU:s och 

Europeiska Centralbankens önskemål, 

uppmuntrar folk att sluta strejka, göra 

uppoffringar och enas för ett gemensamt 

mål. Trots den hysteriska kampanjen i 

media går den grekiska arbetarklassen 

in i april i en militant stämning. Två 

dagar av nationella konfliktåtgärder i 

februari och flera sektorer som iscensatte 

åtföljande 48-timmars strejker har skapat 

ett starkt momentum. Detta har inte 

varit en självklar utveckling. Så sent som i 

december i fjol vägrade Greklands LO att 

uppmana till aktioner mot regeringens 

planer på besparingar och nedskärningar. 

Pasoks (den grekiska motsvarigheten 

till socialdemokraterna) makttillträde i 

oktober efter fem år av högerstyre verkade 

skapa förutsättningar för samförstånd 

mellan fackföreningarnas byråkrati och 

den nya regeringen. 

mEN SAKER GåR INTE alltid som 

förväntat. Det tjusiga talet om “gröna 

skott av återhämtning” verkar till och 

med ha fört regeringen själv bakom ljuset. 

Bara tre månader efter att Pasok använde 

slagordet ”det finns tillräckligt med 

pengar” under hela sin valkampanj, var 

man tvungen att erkänna att Greklands 

ekonomi var på randen till bankrutt. 

Och nu har allt kommit att handla 

om ett ”stabiliseringsprogram” som 

EU smitt åt Grekland: nedskärningar 

av löner, pensioner, förmåner och 

statsutgifter till skola och sjukvård. 

Regeringen uppskattar att arbetslösheten 

kommer att ligga på 20% under 2010 

och samtidigt hotar de att sätta stopp 

för alla nya jobb i den offentliga sektorn. 

Premiärminister G Papandreou reste till 

USA, Frankrike och Tyskland för att 

försäkra att allt går enligt planen och att 

uppoffringarna kommer att vara värt det. 

Men uppoffringarna betyder att anställda 

inom den offentliga sektorn förlorar 20- 

30% av sina löner. Uppmuntrade av 

Papandreous ord föreslog bankirerna ett 

nytt program av åtgärder som ska leda 

till massiva löneminskningar även i den 

privata sektorn på mellan 10-20% under 

2010. Konsekvenserna av dessa åtgärder 

kan endast jämföras med Margaret 

Thatchers första år i Storbritannien: 

massarbetslöshet och nedläggning av 

hundratals stora och små företag. 

LäRDOMAR FRÅn DEn 

GREKISKA ARBETARKLASSEn 

Grekland fortsätter att vara krisens och motståndets 

centrum i Europa. Thanasis Stavridis rapporterar om den 

senaste utvecklingen och om vad som står på spel. 

BAKom DEN vAGA retoriken om att 

bekämpa ”spekulanterna” och den 

”korrupta administrationen” kan vi 

ana regeringens avsikt att attackera en 

militant arbetarklass, istället för att 

avskaffa de verkliga privilegierna för 

de verkliga spekulanterna: gruppen 

av bankirer och kapitalister som 

expanderade på Balkan när de letade 

billig arbetskraft och plundrade 

det offentliga försäkringskapitalet i 

Grekland. Samma politiska linje följs 

av Sarkozy och Merkel som inte vågar 

röra de franska och tyska bankernas 

privilegier. Men krisen är fortfarande för 

djup och de så kallade välgörarna hamnar 

i en återvändsgränd. Både Merkel och 

Sarkozy skulle vilja ha en gemensam 

mekanism som stöder Europa eftersom 

detta skulle gynna det europeiska 

banksystemet i dess konkurrens med 

det amerikanska. Samtidigt oroar sig 

den franska kapitalismen för politiken 

i Berlin och för att krisen går djupt.

Det finns ingen väg ut för den globala 

kapitalismen med en politik som hoppas 

öka exporten och samtidigt skära ned 

på löner och sociala omkostnader. De 

enda som är ansvariga för krisen – de 

styrande klasserna, bankerna och deras 

skuldtyngda produkter – hotar med en 

ny nyliberal chock, vilket är vad som 

hände i Argentina för tio år sedan och 

ledde till en ödeläggning av ekonomin 

och massivt uppror bland folket. 

Strejkvågen börjar 

Räntan på statsobligationer har skjutit 

i höjden i ett försök av regeringen att 

uppmuntra försäljning till bankirer. 

Detta hotar att destabilisera inte bara 

den nationella ekonomin utan även 

euron i sin helhet. Det så kallade 

”stabiliseringsprogrammet” smitt av 

EU-kommissionen åt Grekland var 

startskottet för arbetarklassens ilska. 

Strejkerna den tionde och tjugofjärde 

februari var både en indikation av 

stämningen och en inspiration till fortsatt 

kamp. Strejken som officiellt utropats 

av statstjänstemannafacket svepte över 

skolor, sjukhus, sophämtning och lokala 

myndigheter. Delar av den privata sektorn 

deltog också i strejken. Arbetare i tullen 

och på skattekontor hade redan gått ut 

i en 48-timmars varningsstrejk tidigt i 

februari och atmosfären i generalstrejken 

hjälpte dem organisera nästa steg. 

Brandmän gick också ut i en egen 

strejk och höll en stor demonstration 

mot lönesänkningar. Bönderna satte upp 

vägspärrar med sina traktorer på de stora 

motorvägarna de senaste månaderna 

i protest mot förlorade inkomster. 

Detta var ett tidigt tecken på att den 

nya regeringen inte skulle få någon 

smekmånad och att de misslyckats med 

sin övertalning om att de fattiga skall 

betala för krisen. 

mEN DET Som verkligen trappade upp 

rörelsen var den enorma strejken den 

11 mars. En demonstration med 100 

000 arbetare från både den offentliga 

och den privata sektorn, studenter och 

invandrare visade att det fanns ett annat 

alternativ till den ruttna kapitalismen: 

en enad kamp av ett helt folk som 

inte vill betala för kapitalismens kriser. 

En signifikant del av facken anordnar 

åtföljande 48 timmars strejker och möten 

för att engagera fler människor i kampen. 

Och den antikapitalistiska vänstern 

lyfter frågor som nationaliseringen av 

banker med arbetarkontroll, ett förbud 

mot uppsägningar, en minskning av 

militärbudgeten och att löner och 

pensioner garanteras. 

BåDE DEN GREKISKA regeringen 

och EU har bittra erfarenheter från 

december 2008, när en incident av 

polisbrutalitet satte igång ett uppror 

som ledde till att 

tusentals unga 

människor belägrade 

p o l i s s t a t i o n e r 

samtidigt som 

f a c k f ö r e n i n g s - 

rörelsens strejker 

krävde den konservativa 

regeringens 

avgång. Den grekiska 

överklassen och regeringen försöker 

spela på patriotiska känslor för att 

kontrollera folks ilska. De hävdar att 

strejker inte borde komma på fråga 

under kristider och att det är skadligt 

för ekonomin. Genom att presentera 

det som en ”grekisk tragedi” försöker 

de övertala arbetare till kompromiss 

och hoppas att någon annan av de 

så kallade PIGS-länderna (Portugal, 

Irland, Grekland och Spanien) kommer 

att betala kalaset först. Som tur är köper 

inte majoriteten av arbetarklassen det 

argumentet. Varför ska den grekiska 

staten betala 13 miljarder euro varje 

år i ränta till bankirer och lån fulla 

av skuldtyngda produkter? Varför 

ska miljontals människor acceptera 

nedskärningar på löner och pensioner 

för att behålla värdet på värdelösa 

pappersbitar på börsen? Varför skulle 

folket i Spanien, Portugal, Irland eller 

någon annanstans stå ut med det? 

Skulle det inte vara mer resonabelt att 

betala skulden, förstatliga bankerna 

och ta företag som producerar välstånd 

under offentlig kontroll, istället för 

att köpslå med den tyska banken 

(Deutsche Bank) som kräver ytterligare 

privatiseringar? 

” 

En demonstration med 100 000 arbetare 

från både den offentliga och den privata 

sektorn, studenter och invandrare visade 

att det fanns ett annat alternativ till den ruttna 

kapitalismen: en enad kamp av ett helt folk 

som inte vill betala för kapitalismens kriser 

ARBETARE ÖvER hela Europa och 

Sverige borde lära sig något av det 

grekiska exemplet. När våra egna ledare 

frågar om generalstrejk är lösningen 

på krisen, måste vi svara med ett 

otvivelaktigt ”Ja”. Samma regering 

som försåg bankirerna med miljarder 

för att lösa ut dem har nu mage att 

be oss om ytterligare tålamod och 

självbehärskning. 

Att strejkvågen inte hålls tillbaka 

utan får växa – det är vad vi hoppas se 

i Grekland de kommande månaderna. 

De antikapitalistiska lösningarna 

uppdateras hela tiden. Vi borde arbeta 

för att sprida denna atmosfär till 

alla europeiska länder, snabbare än 

kapitalismens kris sprider sig. 

7 

nyLIBERALISM: FARLIGT FÖR DIn häLSA 

Mattias Börjesson diskuterar den banbrytande boken Jämlikhetsanden – därför är 

mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen, som med vetenskap och siffror 

demonterar ”nyliberala sanningar”. 

De senaste 30 åren har 

ojämlikheten mellan olika 

samhällsgrupper ökat i stort 

sett alla utvecklade kapitalistiska länder. 

Detta trendbrott blir särskilt starkt när 

man tänker på att de föregående 35 åren 

präglades av en successiv utjämning 

av levnadsvillkor mellan olika sociala 

grupper och att allt fler fick del av 

samhällets rikedomar. Politiken sen 

dess, med massiva skattesänkningar för 

de privilegierade grupperna och en allt 

mindre löneandel till arbetarklassen, är 

det som vi brukar benämna nyliberal 

politik. Denna politik har i mycket 

upphävt de välfärdsvinster som gjordes 

av arbetarklassen under efterkrigstidens 

decennier. 

I KAPITALISTISKA DEmoKRATIER har 

man genom ideologisk propaganda sökt 

övertyga en stor del av befolkningen att 

de nyliberala reformerna är nödvändiga 

(exempelvis, nedskärningar i välfärden 

är nödvändiga ifall vi skall kunna öka 

tillväxten) eller rent av eftersträvansvärda 

(folket är välfärdsnarkomaner som 

vars beroende måste brytas med 

hårdhänta försämringar av arbets- och 

socialförsäkringar). 

För att övertyga folk om att jämlikhet 

är skadligt och ojämlikhet bra har 

vi de senaste 30 åren, via högerns 

propagandainstitut och inflytelserika 

högerideologier, fått veta att 

välfärdsstaten är skadlig för tillväxten, att 

varje människa är en nyttomaximerande 

individ och att den kapitalistiska 

marknaden är det enda rationella 

och effektiva sättet att organisera 

en ekonomi. Vi har fått lära oss att 

girighet är bra, att näringslivstopparnas 

fantasilöner är efter ”förtjänst” och att 

facket och arbetarklassens organisationer 

är ett ”särintresse” som stör den perfekta 

harmonin på arbetsmarknaden mellan 

utbud och efterfrågan på arbetskraft. 

8 

Ojämlikhet = ohälsa 

Det är mot denna bakgrund som 

Richard Wilkinsons och Kate Picketts 

bok Jämlikhetsanden utgör politiskt 

sprängstoff. I 30 år har vi fått höra 

att inkomstklyftorna måste öka, 

arbetslösheten bli högre och den 

offentliga sektorn privatiseras. 

I detta sammanhang har USA 

framställts som världens bästa och 

mest utvecklade land och en förebild 

för resten av världen vad gäller allt från 

ekonomi till socialpolitik. Wilkinson 

och Pickett är hälsoforskare och deras 

bok är inget politiskt traktat utan snarare 

en noggrann empirisk genomgång av 

vad statistiken och forskningen säger 

” 

Genomgående hamnar 

nyliberalismens förebildsländer, 

Storbritannien 

och USA bland de länder som 

har störst sociala problem och 

störst kriminalitet 

oss om sambandet mellan samhällelig 

ojämlikhet och saker som livslängd, 

kvinnors ställning, social rörlighet och 

tillgången till utbildning. 

DERAS STATISTISKA TABELLER 

visar på att sambandet mellan 

samhällelig ojämlikhet och bland annat 

kriminalitet och ohälsa är mycket starkt. 

Genomgående hamnar nyliberalismens 

förebildsländer, Storbritannien och 

USA (som har en stor ojämlikhet) bland 

de länder som har störst sociala problem 

och störst kriminalitet (ex. antal mord, 

psykiska sjukdomar, våldtäkter etc.). 

Wilkinson och Picketts slutsats blir 

att även om enskilda stödåtgärder 

och socialpolitik gör nytta i att lindra 

samhälleliga problem och förhindrar en 

del social misär, är det endast en politik 

för samhällelig jämlikhet som kan 

angripa de strukturella orsakerna. 

I och för sig har nog många människor 

länge haft en instinktiv känsla av 

att ojämlikhet är illa för den sociala 

samvaron och att jämlikhet är något 

som är bra för samhället, men Wilkinson 

och Pickett ger oss empiriska belägg för 

att detta faktiskt stämmer. Genom att 

samla och jämföra tillgängligt empiriskt 

material från 23 jämförbara ekonomiskt 

utvecklade länder slår Wilkinson och 

Pickett hål på den nyliberala tesen att 

ojämlikhet skulle vara något samhälleligt 

gott. Boken har därför mötts med ett 

avståndstagande och kritik från den 

svenska högern. 

NYLIBERALISmENS IDEoLoGIER har 

kritiserat urvalet av empiriskt material, 

Johan Norberg har särskilt kritiserat 

att trots att Sverige de senaste 30 åren 

sett en ökning av ojämlikheten har man 

inte sett en större andel kriminalitet 

samtidigt som medellivslängden 

stigit rejält. Men kritiken skjuter över 

målet, varje samhällsformation måste 

analyseras vid en historisk specifik 

tidpunkt med sina unika ekonomiska, 

sociala och teknologiska förutsättningar. 

Ingen skulle förneka att den tekniska 

och medicinska kunskapen har fortsatt 

att utvecklas kraftigt de senaste 30 

åren, kunskapen om vissa hälsofarliga 

konsumtionsvaror (som tobak) har 

inneburit att vi idag lever längre än 

för 30 år sen, men Wilkinson och 

Pickett hävdar inte att den samhälleliga 

jämlikheten är den enda variabeln 

som förklarar människans allmänna 

livslängd. 

Vid en jämförande studie vid 

samma tidpunkt kan man dock finna 

att människorna faktiskt lever längre 

i jämlika samhällen. Livslängden kan 

naturligtvis stiga trots att ojämlikheten 

ökar, genom medicinska, sociala och 

tekniska framsteg. Detta motbevisar

” 

Själva upplevelsen att hela tiden vara i en socialt underordnad position skapar 

en kraftigt ökad risk för sjukdom och tidig död, att inte bli socialt bekräftad 

som en jämlike är direkt dödligt 

dock inte Wilkinson och Picketts tes 

om att graden av ojämlikhet har stor 

betydelse, vilket också framkommer i en 

jämförande analys mellan länder med 

olika grad av ojämlikhet. 

Social stress 

Men låt oss återgå till argumentationen 

i Wilkinsons och Picketts bok. Varför 

är samhällelig ojämlikhet så skadlig i 

mänskliga samhällen? Här kommer 

deras resultat åter i klinch med en 

nyliberal tes, nämligen att det inte 

spelar någon roll att en minoritet får 

de mycket bättre så länge de fattiga i 

alla fall får det lite bättre. Wilkinson 

och Pickett visar att när människor 

inte längre lever i absolut fattigdom 

och kämpar för sin dagliga existens 

stämmer inte det resonemanget 

längre. För därefter är våra behov i 

hög grad vad man kan kalla sociala, 

det vill säga, givet vår existens i ett 

visst samhälle är vi beroende av 

en samhällelig levnadsstandard för 

att leva ett fullgott liv samt att vi 

alltid relaterar vår egen plats i den 

samhälleliga hierarkin i förhållande till 

hur andra människor lever. Även om 

man räknar bort faktorer som sämre 

tillgång till sjukvård, sämre jobb och 

mer hälsovådliga levnadsvanor kan 

detta inte förklara hela skillnaden i 

livslängd. 

FÖR ATT FÖRKLARA varför 

arbetarklassen lever så mycket kortare 

i jämförelse med de priviligierade 

grupperna så måste vi räkna in en faktor 

som Wilkinson och Pickett kallar 

”social stress”. Själva upplevelsen att 

hela tiden vara i en socialt underordnad 

position skapar en kraftigt ökad risk 

för sjukdom och tidig död, att inte 

bli socialt bekräftad som en jämlike är 

direkt dödligt. 

Wilkinson och Pickett förklarar 

detta utifrån en psykologisk/ 

evolutionär teori om att vi människor 

helt enkelt är funtade så att ojämlikhet 

skapar en social stress, de som drabbas 

absolut hårdast är de längst ner på den 

sociala hierarkin, men i ett ojämlikt 

samhälle drabbas även de som är 

högre upp i hierarkin av ökad social 

stress, de måste ständigt oroa sig för 

att inte ramla ner och tappa status. 

Detta är just en av Wilkinson och 

Picketts stora poänger, att alla tjänar 

på en större samhällelig jämlikhet, det 

privilegierade grupperna i relativt 

jämlika samhällen (som Sverige) lever 

längre än privilegierade grupper i mer 

ojämlika samhällen. 

Ju STÖRRE oJämLIKHETEN är i ett 

samhälle desto större blir behovet att 

visa på social status via vad man kan 

kalla ”skrytkonsumtion”, det viktiga 

med inköpen och konsumtionen är 

inte att fylla en individs behov utan 

att via ekonomiska resurser skapa ett 

kapital av social status. 

Denna tävlan i statuskonsumtion 

skapar ingen större lycka hos de 

individuella konsumenterna utan blir 

snarare en ständig tävlan i att hålla 

ställningarna i kampen om social 

status, de som drabbas hårdast är 

naturligtvis de underprivilegierade 

grupperna som inte har medel till att 

klara statuskonkurrensen men som 

ändå känner sig tvungna att delta 

genom att konsumera på kredit. 

Politiska lösningar 

Boken utgörs mestadels av empiriska 

data och en biologisk/evolutionär 

teori som förklarar varför effekten av 

ojämlikhet är så stor i de jämförda 

länderna. Wilkinson och Pickett har 

dock inget politiskt recept för hur 

den samhälleliga ojämlikheten skall 

kunna minskas. De påpekar genom 

hela boken att de länder som är mest 

jämlika, Sverige och Japan, drastiskt 

skiljer sig åt i hur de åstadkommer 

denna jämlikhet men att det goda 

utfallet är detsamma. 

I Sverige skapas en större jämlikhet 

genom en utbyggd välfärdsstat och 

omfördelande skatter, i Japan bygger 

den på att lönerna är långt jämnare 

fördelade över olika sociala grupper än 

i motsvarande västländer. Skattenivån 

i Japan är dock låg och välfärdsstaten 

begränsad. Medlen spelar enligt 

9 

Wilkinson och Pickett ingen roll, 

utan det är utfallet som är det viktiga, 

även om de kritiserar exempelvis 

Thatchers politik som kraftigt ökade 

ojämlikheten i Storbritannien. 

JAG STäLLER mIG DocK tveksam 

till det japanska exemplet som snarast 

framstår som en avvikelse i statistiken. 

På grund av unika historiska 

omständigheter är Japan närmast ett 

kulturellt helt homogent samhälle 

med stark social sammanhållning, där 

kollektivet ställs före individen. 

Den japanska modellen bygger 

också på en traditionell arbetsdelning 

mellan könen och en traditionell 

underordning av kvinnan till att 

ta hand om hem, barn och äldre 

släktingar. Generellt följer en större 

jämlikhet mellan könen med en större 

ekonomisk jämlikhet mellan olika 

sociala grupper men inte i Japans 

traditionella modell för produktion av 

sociala välfärdstjänster (dvs. kvinnors 

obetalda arbete). 

EN PRoGRESSIv PoLITIK måste 

ha ambitionen att samtidigt minska 

de sociala och de genusrelaterade 

klyftorna, det enda framgångsrika 

historiska exemplet på detta finner vi 

i de västeuropeiska välfärdsstaterna. 

Wilkinson och Pickett relaterar dock 

varken till kapitalismen som system 

10 

eller kommer med några förklaringar 

till varför ojämlikheten ökat och 

varför nyliberalismen fått ett sådant 

genomslag i alla kapitalistiska länder. 

Denna kritik är lite orättvis då detta 

inte är deras intresseområde, som 

hälsoforskare är de intresserade av 

faktorer som skapar och minskar de 

samhälleliga ohälsotalen och andra 

sociala problem. 

Deras bok ger den empiriska grunden 

för att vederlägga nyliberalismens 

dogmer kring vad som skapar 

samhällelig lycka och kring människans 

natur. Här stannar dock analysen, och 

det är väl därför som till och med de 

konservativa Tories i Storbritannien, 

till skillnad från högern i Sverige, 

hyllat boken och dess resultat. 

WILKINSoN ocH PIcKETT håller 

sig inom ett reformistiskt ramverk, 

möjligheternas fält sträcker sig till 

reformer inom systemets ram där 

de skandinaviska länderna framstår 

som samhälleliga framgångssagor. 

Visst utgjorde välfärdsstaten ett 

enormt mänskligt framsteg, men den 

var baserad på ett historiskt unikt 

maktförhållande där arbetarklassen 

fick stor politisk makt och kunde 

tvinga kapitalägarna till eftergifter. De 

senaste 30 åren har utvecklingen gått 

i motsatt rikting där arbetarklassen 

förlorat i politisk makt och tappat i 

organisationsstyrka. Boken är dock en 

nagel i ögat på nyliberalerna och dess 

resultat öppnar upp frågor om vårt 

samhälle idag, vad ett jämlikt samhälle 

verkligen är och hur vi kan nå dit. 

vERKLIG JämLIKHET kan bara 

åstadkommas genom arbetarklassens 

fackliga och politiska kamp för 

ett samhälle utan klasskillnader. 

”Arbetarklassens befrielse måste 

vara dess eget verk” sa Marx, därför 

kan vi inte lite på vare sig borgerliga 

filantroper eller utopiska drömmar från 

den ene eller andre världsförbättraren. 

Endast en analys av kapitalismen och 

maktförhållandena i samhället mellan 

olika klasser kan utgöra grunden för 

en politisk handlingsstrategi; för detta 

visar historiska erfarenheter att det 

krävs både omedelbara reformer för 

att förbättra arbetarklassens situation, 

men samtidigt en vision för ett helt 

annat samhälle. 

Jämlikhetsanden 

Richard 

Wilkinson, 

Kate Pickett 

Karneval 

Förlag

VAD äR KLASS? 

hAR ALLA BLIVIT MEDELKLASS? 

Den första delen av denna artikelserie visade att talet om klassamhällets död bygger på 

en ytlig och missvisande förståelse av klass. Men bara för att det är relativt enkelt att 

avfärda påståenden om klassamhällets död innebär det inte att vi kan luta oss tillbaka i 

stolen. Kapitalismen har förändrats en hel del sedan Marx gjorde sina beskrivningar av 

samhället under 1800-talet. Mattias Nylund tar sig an den amerikanske sociologen Erik 

Olin Wrights försök att göra en modern marxistisk klassanalys. 

”Medelklassproblemet” 

I en marxistisk förståelse bestäms 

klasserna i huvudsak utifrån de sociala 

relationerna i produktionen (vem 

äger produktionsmedel och vem 

måste sälja sin arbetskraft). Dock, 

om en klassanalys endast bygger på 

ägandeförhållanden i relation till 

produktionsmedel kan bara tre klasser 1 

finnas; 

(i) Kapitalister: äger 

produktionsmedel - anställer 

arbetare), 

(ii) Arbetare: äger inte 

produktionsmedel – säljer sin 

arbetskraft, och 

(iii) Egenföretagare: äger 

produktionsmedel - anställer 

inga arbetare. 

Ur en sådan kategorisering faller för 

de flesta utvecklade kapitalistiska 

länderna idag 85-90% av 

människorna in under en och samma 

lönearbetarklass. Samtidigt som 

detta säger något signifikant om den 

kapitalistiska samhällsformen; om 

dess specifika ägandeförhållanden 

Eventuellt 4; (iv) Trasproletariat: 

får inte sålt sin arbetskraft - äger då ”inget” 

och därmed grunden för en 

lönearbetarstruktur, innebär en sådan 

grov kategorisering att en rad analyser 

och fenomen blir svåra att hantera 

och förstå. Grundproblemet är att en 

sådan förståelse av klass betraktar alla 

lönearbetare som tillhörande samma 

klass; t.ex. innehar då generaler, 

professorer, företagschefer och läkare 

samma position som vårdbiträden, 

telefonförsäljare, industriarbetare och 

butiksbiträden. 

Då lönearbetarstrukturen i ett 

senkapitalistiskt samhälle är komplex 

och uppdelad blir uppgiften för 

en modern marxistisk klassanalys 

att möjliggöra en analytisk 

uppdelning av olika klasspositioner 

i lönearbetarstrukturen. Problemet 

gäller vad som i vardagligt tal 

brukar kallas för ’medelklassen’; 

människor vars position inte på ett 

tillfredsställande sätt kan placeras i vare 

sig arbetarklassen eller kapitalistklassen. 

För att kunna göra en mer nyanserad 

analys av klasstrukturen behöver 

man ta hänsyn till olika positioners 

relationer till ytterligare två faktorer 

enligt sociologen Erik Olin Wright, 

nämligen (i) ”Auktoritet” och (ii) 

”Färdigheter och expertis”. 

Auktoritet, färdighet 

och expertis 

Det finns två huvudsakliga anledningar 

till varför auktoritet är en central 

faktor i en klassanalys, den första 

handlar om dominansförhållanden. 

Utöver att äga produktionsmedlen 

och anställa arbetare innehar också 

kapitalister en dominansposition 

över arbetare; makt, belöningar och 

bestraffningar, liksom kontroll och 

övervakning är centrala komponenter 

i den kapitalistiska produktionen. 

Därmed bör man åtskilja olika 

positioner i lönearbetarstrukturen 

beroende på vilken relation de har 

till dessa dominansförhållanden. 

Den makt som erhålls i vissa yrken 

(t.ex. chefer) kan betraktas som en 

”delegerad (kapitalist)klassmakt”. På 

detta vis kan yrken med makt över 

andras arbete betraktas som präglade 

av både kapitalist- och arbetarklassen 

samtidigt; de utövar den kapitalägande 

klassens makt samtidigt som de 

lönearbetar. 

Denna typ av klassposition kan kallas 

för ”motsägelsefull klassposition”. Den 

andra anledningen till att auktoritet 

är central i klassanalysen är att 

positioner med auktoritet också ger 

11 

en privilegierad position inom de 

exploaterande relationerna; yrken 

som innefattar mycket makt ger ofta 

en högre lön än vad produktionen och 

reproduktionen av deras arbetskraft 

skulle kosta, och en mycket högre 

lön än lönearbetare utan makt får. 

Dessa positioner får alltså för att fylla 

sin funktion en del av det mervärde 

arbetare skapar, en ”lojalitetsränta”. 

Relationen till auktoritet är således 

en central komponent som påverkar 

klasspositionens placering i de sociala 

relationerna i produktionen: 

The higher one moves in the 

authority hierarchy, the greater will 

be the weight of capitalist interest 

within this class location. Thus 

upper managers, and especially 

Chief Executive Officers in large 

corporations will be very closely tied 

to the capitalist class, while the class 

character of lower level supervisor 

jobs will be much closer to that of 

the working class. (Wright 1997, s 

20) 

Precis som för auktoritet kan 

”färdigheter och expertis” ge en 

privilegierad position i de exploaterade 

12 

relationerna, en ”färdighetsränta”. 

En grundläggande anledning till 

detta är att efterfrågan är större än 

utbudet gällande en rad färdigheter. 

Färdigheter kan i detta sammanhang 

innebära allt från kunskaper och 

färdigheter till formella referenser 

och meriter (t.ex. utbildning). 

Utöver att ha en privilegierad 

position i termer av meriter och lön 

är även positioner med tillgång till 

färdigheter och expertis ofta svårare 

att kontrollera och dominera. Således 

leder även ägandet av färdigheter 

och expertis till en form av dubbel 

effekt (mer lön, mer kontroll över 

sitt arbete) på klasspositionen. 

Sammanfattningsvis: 

Within this approach, the central 

class division in capitalist society is 

between those who own and control 

the means of production – capitalists 

– and those hired to use those means 

of production – workers. Capitalists, 

within this framework, exploit and 

dominate workers. Other positions 

within the class structure draw 

their specific character from their 

relationship to this basic division 

(Wright 2009, s.2). 

Tabell 1. Positioner i klasstrukturen 1. 

Anställer 

arbetskraft 

Anställer inte 

arbetskraft 

Relation till produktionsmedel 

Ägare Anställda 

Kapitalister 

Egenföretagare 

Experter i 

chefsposition 

Experter Arbetare 

Har efterfrågade 

färdigheter 

Arbetsledare utan 

yrkes-utbildning 

Har inte efterfrågade 

färdigheter 

Relation till efterfrågade 

utbildningar och kunskaper 

ERIK OLIn WRIGhT 

Erik Olin Wright (född 1947) är en 

amerikansk marxist och professor i sociologi 

och en av de främsta utvecklarna av 

den analytiska förståelsen av social stratifiering 

och klasstrukturen. Wright var 

ansvarig för ett mycket omfattande projekt 

om klasstrukturen i de industrialiserade 

länderna som löpte över flera decennier. 

Projektet utmynnade bland annat 

i den mycket inflytelserika boken class 

counts som övertygande visade att klass 

är högst relevant för att förstå varför vårt 

samhälle ser ut som det gör. 

Den data som Wrights analyser bygger 

på, och som därmed redovisas i alla 

tabeller i denna artikel, samlades in under 

tidigt 80-tal för projektet. Med andra 

ord ser balansen mellan olika positioner 

i klasstrukturen idag förmodligen något 

annorlunda ut, även om grundmönstren 

med största sannolikhet kvarstår. 

Wright, Erik Olin (1997): Class counts. 

Comparative studies in Class analysis. 

Cambridge: Cambridge University Press 

Wright, Erik Olin (2009): Understanding 

Class. Towards an Integrated Analytical 

Approach. I New Left Review, vol 

60, November-December 

Har 

auktoritet 

Ingen 

auktoritet 

Relation till 

auktoritet

Tabell 2. Positioner i klasstrukturen 2. 

Relation till produktionsmedel 

Antal 

anställda 

Många 

Få 

Inga 

Kapitalister 

Mindre 

företagare 

Egenföretagare 

En utvecklad klassanalys 

Under kapitalismens utveckling har en 

växande skara av den lönearbetande 

klassen kommit att inneha dessa 

”motsägelsefulla klasspositioner”, vilka 

inte på något enkelt sätt kan reduceras 

till arbetarklassen eller kapitalistklassen. 

Beroende på i vilken utsträckning en 

position innefattar auktoritet och/ 

eller färdigheter och expertis påverkas 

klasspositionen; ju större tillgång, 

desto mer privilegierad position inom 

produktionen. Om man inkluderar 

relationer till auktoritet samt färdigheter 

och expertis kan man utarbeta ett 

analysschema för klasstrukturen. 

När auktoritet samt färdigheter 

och expertis inkluderas kan 

lönearbetarklassen delas in i (minst) fyra 

olika positioner. Genom ett schema likt 

det i tabell 1. kan nu t.ex. en chef på 

ett företag (expert i chefsposition), med 

mycket ”auktoritet” och ”färdigheter”, 

dvs. som har en privilegierad position 

i produktionen, särskiljas från en 

lönearbetare som varken har tillgång till 

makt eller unika färdigheter (arbetare). 

Således kan man med en sådan 

förståelse komma åt fler positioner i 

klasstrukturen och därmed blir en mer 

Tabell 4. Övergripande klasspositioner 

Utökade experter i 

chefsposition 

Arbetsledare med 

yrkesutbildning 

Experter 

Ägare Anställda 

Experter i 

chefsposition 

Experter i 

arbetsledande 

position 

Chefer med 


Arbetsledare 

med 


Experter Yrkesutbildade 

arbetare 

nyanserad analys möjlig. 

I tabell 1 lokaliseras sex 

grundläggande positioner 

i klasstrukturen. Vad som 

utgör ett lämpligt antal 

kategorier beror på vad 

som undersöks och dessa 

positioner kan göras mer 

precisa. 

Chefer utan 


Arbetsledare 

utan 


Ej yrkesutbildade 

arbetare 

Experter Yrkesutbildade Ej yrkesutbildade 

Relation till efterfrågade utbildningar och 

kunskaper 

En klassanalys av Sverige 

I tabell 2 har det gjorts en mer 

detaljerad uppdelning mellan olika 

positioner i klasstrukturen. Wright har 

i sin forskning analyserat flera länders 

klasstruktur utifrån schemat i tabell 2. 

I analysen av Sverige blev utfallet det 

som ses i tabell 3. Med en sådan analys 

blir det möjligt att föra en mer precis 

diskussion av klasstrukturen i moderna 

kapitalistiska samhällen. För att kunna 

arbeta med mer begripliga begrepp för 

lönearbetarkategorin kan man ta bort 

kapitalägarna (den vänstra kolumnen) 

och dela in positionerna i tabell 2 i fem 

fält där de olika ”extrempositionerna” 

utökas till att inkludera de positioner 

som ligger dem närmast och som har 

liknande förhållanden och intressen. 

I tabell 4 urskiljs dessa fem 

Arbetsledare utan 


Utökad arbetarklass 

Tabell 3. 

Chefer 

Relation till 

Arbetsledare 

auktoritet 

Underställda 

Klasspositionernas fördelning i 

Sverige i procent 

0,7 3,2 4,1 2,3 

4,7 1,3 5,0 4,2 

5,4 2,7 17,4 49,9 

10,7 7,2 26,5 55,6 

grundläggande klasspositioner i 

lönearbetarstrukturen. Med en 

tabell likt denna kommer man åt 

de större, övergripande mönstren i 

klasstrukturen. Hur sammansättningen 

av klasstrukturen i Sverige ser ut 

utifrån detta schema ser vi i tabell 5. 

Som framgår av tabellen befinner sig 

en stor majoritet av lönearbetarna 

(79,2%) i Sverige i ”den utökade 

arbetarklassen”. Genom att dela upp 

lönearbetarstrukturen på detta sätt 

behandlas ”medelklassen” inte som en 

enhetlig kategori, utan istället som olika 

sociala positioner som förstås utifrån 

deras relation till ägandeförhållandena i 

produktionen. Begreppet ”medelklass” 

blir således inte speciellt informativt 

utan kan ersättas av det mer informativa 

”motsägelsefull klassposition”. Dock, 

om man av någon anledning skulle 

Tabell 5. Klasspositioner i Sverige 

9,6% 

3,0 % 

5,6% 

79,2% 

2,6% 

9,6 

10,5 

69,2 

100 

13 

VAD äR KLASS? 

” 

14 

En marxistisk förståelse av klass som fokuserar de sociala relationerna i 

produktionen är fortfarande relevant, ur såväl ett vetenskapligt som ur ett 

politiskt perspektiv. 

vilja behålla det trubbigare begreppet 

’medelklass’ är en intressant fråga vad 

denna klass blir i en analys av de sociala 

relationerna i produktionen. Om man 

väljer att benämna samtliga positioner 

utanför den utsträckta arbetarklassen 

för medelklass, och blandar samman 

dessa brokiga kategorier, blir denna 

andel strax under 21%. Wright 

sammanfattar: 

The working class, even if defined 

narrowly, remains the largest class 

location in the class structure of 

developed capitalist countries, and 

if it is extenden to include those 

contradictory locations closest to 

it, then it constitutes a substantial 

majority of the labor force... ...if the 

working class is defined in relational 

terms it is hardly the case that the 

working class has largely dissapeared, 

as some commentators have suggested. 

(Wright 1997, s 73) 

Ser samhället ut som en lök 

eller en pyramid? 

Ofta hör man att begrepp som 

”arbetarklass” spelat ut sin roll och att 

vi idag lever i ett nytt samhälle. Om det 

gamla klassamhället kunde beskrivas 

som en pyramid (en liten klass på 

toppen, en lite större i mitten och de 

flesta på botten) så ser dagens samhälle 

mer ut som en lök (en liten klass på 

toppen, en stor klass i mitten, en liten 

på botten), menar man. Som vi sett i 

denna artikel är en sådan beskrivning 

av samhället totalt missvisande. En 

marxistisk förståelse av klass som 

fokuserar de sociala relationerna i 

produktionen är fortfarande relevant, 

ur såväl ett vetenskapligt som ur ett 

politiskt perspektiv. Ur ett vetenskapligt 

perspektiv eftersom klasstillhörighet 

har en sådan enorm påverkan på 

människors liv att många fenomen 

varken kan förstås eller förklaras utan ett 

klassbegrepp. Ur ett politiskt perspektiv 

eftersom det kapitalistiska samhällets 

ramar fortfarande gäller och därmed för 

att arbetarklassen, den stora majoriteten 

av lönearbetarna, fortfarande har 

möjligheten och intresset av att 

organisera sig mot kapitalägarna och 

bygga grunden för ett demokratiskt 

samhälle. 

Den första del av denna artikelserie 

publicerades i Antikapitalist nummer 37

Antonio Gramsci föddes 1891 i ett 

fattigt hem på Sardinien och kom 

att bli en av marxismens främsta 

tänkare och Mussolinis fiende nummer 

ett. Efter första världskriget sveptes 

Europa av protester och 1919 blev han 

i Turin, Italiens industriella centrum, 

redaktör för L’Ordine Nuovo som blev 

revolutionens tidning under Italiens 

två röda år 1919-1920. Gramsci själv 

skrev att “arbetarna älskade L’Ordine 

Nuovo för i tidningen fann de något av 

sig själva, den bästa delen av sig själva; 

för i den kunde de känna igen sin egen 

innersta strävan; hur kan vi bäst bli fria? 

Hur kan vi bli oss själva?” och tidningen 

lovprisades av Lenin. 

GRAmScI arbetade aktivt med att 

organisera den växande arbetarrörelsen 

i Turin och stödde fabriksråden som 

bildats efter första världskriget. 1919 

strejkade över en miljon arbetare och 

GRAMScI 

i augusti året därpå inleddes en våg 

av ockupationer. Metallfacket Fiom 

ockuperade Alfa Romeos fabrik och 

därefter ockuperades flera hundra 

arbetsplatser runtomkring Milano. I 

september började även arbetarklassen 

i Turin att ta över fabrikerna. 

Premiärminister Giolitti får illustrera 

stämningen, “jag skulle varit tvungen 

att använda hela polismakten för att 

ta tillbaka kontrollen över fabrikerna! 

Och vem skulle då ha hållit tillbaka de 

500 000 arbetarna utanför fabrikerna? 

…att tvinga ut arbetarna med våld hade 

inneburit inbördeskrig!”. 

Efter att Socialistpartiet och 

fackföreningen CGL vägrat stödja en 

viktig strejk i Turin skrev Gramsci i 

L’Ordine Nuovo en profetisk varning 

om att den pågående klasskampen 

antingen kommer sluta i ett politiskt 

maktövertagande av den revolutionära 

arbetarklassen eller med en fruktansvärd 

reaktion från överklassen. Genom 

halvmesyrer och kompromisser sålde 

Socialistpartiet och fackförbundens 

ledare ut arbetarrörelsen som blev 

demoraliserad. Det bittra nederlaget 

banade väg för Mussolini. Socialistpartiet 

splittrades 1921 och Gramsci var 

en av grundarna av det italienska 

kommunistpartiet som då bildades. 

I NovEmBER 1926 arresterades 

Gramsci i Rom och sattes i ett av 

Mussolinis fängelser. Efter över 10 år i 

fängelse dog han fyrtiosex år gammal av 

en hjärnblödning. Orden som fälldes 

vid hans rättegång – ”vi måste hindra 

denna hjärna från att verka under tjugo 

år” blev inte besannade då Gramscis 

– IDéER FÖR VÅR TID? 

fängelsedagböcker (33 stycken) etablerade 

honom som en av arbetarrörelsens mest 

framstående marxister. För att komma 

förbi fängelsecensuren fick Gramsci 

koda sina anteckningar vilket gör dem 

svårtolkade. Han myntade flera egna 

viktiga begrepp som ’det goda förnuftet’ 

och ’organiska intellektuella’, och såg 

marxismen som en ’praktikens filosofi’. 

En ’organisk intellektuell’ för Gramsci 

är någon som har en tydlig koppling till 

en viss klass och som förespråkar den 

klassens intressen, till skillnad från en 

’traditionell intellektuell’, som endast ser 

idéer stötas och blötas på en intellektuell 

nivå utan relation till dagliga materiella 

kamper. ’Traditionella intellektuella’ ser 

sig själva som neutrala och tar därför det 

rådande samhällets idéer för givet och 

tenderar att försvara status quo. Gramsci 

ansåg att arbetarrörelsen måste skapa sina 

egna ’organiska intellektuella’ som kan 

argumentera och organisera mot dem 

som försvarar systemet, och visa arbetare 

att marxismen har bättre svar på deras 

problem. Begreppet ’praktikens filosofi’ 

innebär att marxismens idéer ständigt 

måste testas i praktiken, då tanke och 

handlig inte kan separeras. 

GRAmScI uTvEcKLADE marxismen 

genom att insistera att det råder en slags 

kulturkamp, en strid om idéer, och att 

denna var en viktig del av klasskampen. 

Ord som kultur och filosofi skall förstås 

i dess vidaste bemärkelse. Filosofi är 

enligt Gramsci en del av varje samhälle 

och ett sätt att lösa vardagsproblem, inte 

något distanserat evigt tankesystem. För 

honom är vi alla filosofer som handlar 

och tänker utifrån vissa idéer. Språket 

Idag är det inte längre kyrkan som fostrar oss in i rätt sätt att tänka och handla utan 

istället har vi skolor, tankesmedjor och medieimperier. Men liksom på Gramscis 

tid väcks frågan om vilka idéer som sprids och med vilket syfte - och vilka idéer 

som inte får plats. Åsa Hjalmers argumenterar att Gramsci inte var någon abstrakt 

kulturteoretiker utan en aktiv socialist i arbetarrörelsen och att hans tankar från 

fängelset fortfarande har en hel del att säga oss. 

vi använder tillsammans med vår kultur 

och vardagens sunda förnuft innefattar 

ett specifikt sätt att se på världen. Det 

pågår därför en strategisk kamp om 

filosofin mellan det borgerliga ”sunda 

förnuftet” och det ”goda förnuftet” 

som är baserat på arbetarklassens egna 

intressen. 

Arbetare kommer alltid behöva kämpa 

för att försvara sig och kommer ibland 

agera på sätt som står i motsättning till 

vad de själva säger sig tycka. En arbetare 

kan till exempel både uttrycka rasistiska 

idéer och vara en lojal facklig aktivist 

som aldrig skulle agera strejkbrytare 

mot arbetskamrater som är invandrare. 

Genom kampen ställs idéerna mot den 

upplevda verkligheten. Denna kontrast 

15 

mellan tanke och handling är den centrala 

motsättningen i folks medvetande. Ur 

denna kan en grundläggande känsla för 

klass, vi mot dem, spira. Detta ’goda 

förnuft’ blir då ett steg framåt mot ökad 

klassmedvetenhet bort från det ’sunda 

förnuftet’. 

Kampen om hegemonin 

Efter arbetarrörelsens nederlag i Turin 

börjar Gramsci fundera på hur det kom 

sig att man inte lyckats med revolutionen, 

och varför överklassen kunnat behålla 

sitt grepp om arbetarna, som trots allt 

ockuperat fabrikerna. Frågeställningen 

är relevant idag. Hur kommer det sig att 

de flesta människor verkar acceptera ett 

system som exploaterar dem och skapar 

enorma klassklyftor, krig och orättvisor? 

I mer repressiva länder härskar ledarna 

med hjälp av öppet våld, hot och 

militär men i väst, där det formellt finns 

yttrandefrihet och rösträtt till exempel, 

menar Gramsci att överklassen lyckas 

styra genom ett slags samtycke av de 

underordnade som skapas genom både 

ett underliggande hot om våld och 

genom ideologi. 

Gramsci utvecklar begreppet 

hegemoni för att förklara hur den 

härskande klassen gör när den härskar. 

Hegemoni handlar alltså inte bara om 

ideologi utan om hur överklassen utövar 

sitt ledarskap. Hegemonin styr vad som 

uppfattas som möjligt, sant och rimligt; 

att företag skapar välstånd, att klass är 

ett förlegat begrepp, att ekonomisk 

tillväxt är lika bra för alla, en tro på 

16 

gemensamma nationella intressen, att 

socialism är en utopi och att alla försök 

att skapa ett bättre samhälle kommer 

leda till diktatur. Kanske den viktigaste 

delen av hegemonin är att skapa 

acceptans för att ekonomi och politik 

ska ses som separata; vi har rösträtt men 

på arbetsmarknaden råder diktatur. Men 

hegemonin handlar också om att odla 

cynism och skapa ett dåligt politiskt 

självförtroende hos arbetarklassen. 

DE HEGEmoNISKA 

” 

IDéERNA sprids i 

nätverk som Gramsci 

kallar civilsamhället, 

de delar av det 

gemensamma samhället 

som är separata från 

statsmakten och det statliga utövandet 

av våld. Delar av civilsamhället är 

till exempel fackföreningar, kyrka, 

kulturorgan och media. Genom 

civilsamhället skapas ett system av 

värderingar och uppfattningar som 

stödjer den etablerade ordningen 

och håller arbetarklassen på plats. De 

individer som populariserar och sprider 

dessa idéer i samhället är personer 

som journalister, politiker, fackliga 

ledare, akademiker, jurister – de som 

har en motsägelsefull klassposition i 

samhället. Detta spär på uppfattningar 

om att arbetare måste se upp till dem 

som är högre upp i hierarkin, och att 

arbetarklassen är oförmögen att skapa 

ett bättre samhälle. De som stödjer 

hegemonin är inte ens nödvändigtvis 

medvetna om dess existens tills dess 

att den utmanas. Bakom fasaden av 

samtycke lurar dock ständigt hotet om 

våld. 

ÖvERKLASSEN KAN som sagt inte styra 

endast utifrån sina nakna ekonomiska 

intressen utan skapar sin hegemoni 

genom en kombination av moralisk 

auktoritet, en statlig våldsapparat och 

genom att de allierar sig med olika 

sociala krafter i samhället. Gramsci 

kallade detta ett ’historiskt block’. Han 

ansåg att de italienska arbetarna, för 

att lyckas med en social revolution, 

behövde vinna över och skapa en 

allians med andra förtryckta grupper 

i samhället. I Italien innebar det en 

allians mellan bönderna i södra Italien 

och industriarbetarna i norr. Kampen 

om hegemonin är därför en dubbel 

kamp, både en kamp för att frigöra 

arbetarklassen från idéer som binder dem 

till den rådande exploativa ordningen, 

och en kamp för att skapa en allians 

mellan andra exploaterade grupper och 

arbetarklassen. Arbetarklassen måste 

alltså genom kamp förbereda sig för att 

bygga sitt eget ’historiska block’. 

Poängen med att synliggöra 

hegemonin är att bygga en alternativ 

hegemoni som baserar sig på det ’goda 

För att lyckas och stå emot pressen att 

anpassa sig till det rådande samhällets 

idéer behövs det en socialistisk 

organisation. 

förnuftet’. För att lyckas och stå emot 

pressen att anpassa sig till det rådande 

samhällets idéer behövs det en socialistisk 

organisation. Denna kan varken stå 

ovanför eller utanför arbetarklassen, 

utan måste bestå av aktivister som lär och 

generaliserar från den dagliga kampen 

och därigenom vinner ledarskap i 

arbetarrörelsen. Socialismens idéer finns 

redan i arbetarklassen men är blandade 

med en mängd andra motsägelsefulla 

uppfattningar. Uppgiften för en 

socialistisk organisation är att lyfta 

fram, destillera och sprida dessa idéer 

tillsammans med de bästa erfarenheterna. 

Kampen om politisk hegemoni idag, 

liksom för Gramsci, inbegriper därför 

en kamp för att bygga en revolutionär 

politisk organisation.

KEJSARENS NYA PRoFIL 

Stoppa pressarna! Per Schlingmann, moderaternas propagandaminister och vinnare av 

Orwells stora språkpris är tillbaka med ”En guide till nya moderaternas utseende”. 

Hurra! Hurra! 

Så vad erbjuder då Schlingmann för handfasta tips i den nya grafiska profilen? Ja, i alla 

fall att människan skall stå i centrum. Åtminstone i språket. ”Individer eller medborgare”? 

Säg ”människor” istället. ”Arbetslösa”? Människor utan arbete”. ”Tillväxt”? Prova ”fler 

människor i arbete”. ”Välja själv”? ”Människor får välja själv”. 

Allt ypperliga förslag, fast en gnagande tanke infinner sig. Varför dessa förslag? Finns det 

en oro hos moderaterna att de inte framstår som särskilt mänskliga? Att det rent av skulle 

vara så att moderaternas politik är en smula...omänsklig? 

Självklart inte, börja nu tänka på något helt annat, väldigt snabbt, tack. 

FINN FEm FEL 

Röda tråden vurmar ju som bekant alltid för folkbildningen. Därmed följer 

ett diagnostiskt prov för våra läsare för att se om de har snappat upp vad 

moderaternas nya grafiska profil handlar om. Läs uttalandet av moderata 

riksdagsledamoten Katarina Brännström, studera bilden av Katarina. Stäm av 

med nedanstående citat från Schlingmanns guide. Beskriv var det gått snett. 

”De nya moderaterna är avslappnade, trygga i sig själva och är lätta att tycka om. 

De är inte arroganta, nonchalanta, överdrivet allvarliga eller klämkäcka. Detta 

gäller oavsett vilken fråga eller i vilket sammanhang som bilden används”. 

”Vi lämnar slips och pärlhalsband hemma. Dräkt och kostym skapar också 

en distans genom att de framställer personen i den roll hon har, inte som 

den person hon är” 

A BRAvE NEW WoRLD 

Försäkringskassan är av outgrundliga anledningar något 

impopulär för tillfället. De 54 000 sjukskrivna som skall 

gå/rulla/hasa till arbetsförmedlingen i år kan ha något 

med det att göra. 

Hur få ordning på denna prekära sits? Att faktiskt 

behandla folk värdigt? Bah! Vad som behövs är 

uppenbarligen en fräsh media-make over. En ny logo som 

säger att man lämnat det gamla bakom sig och är en ny 

och trevlig kassa: 

Hmm, har vi inte sett detta tidigare... 

Mycket tillfälligheter nu för tiden... 

”Inkomstskillnaderna 

ökar i Sverige - det är 

bra!” 

BEREDSKAPEN äR GoD 

Kriget i Afghanistan går nu så bra 

att CIA i en rapport som hamnat 

på Wikileaks föreslagit att man bör 

manipulera framställningen av kriget 

i Frankrike och Tyskland. För att 

med alla medel undvika att det blir 

en valfråga som i Nederländerna (där 

krigsmotståndarna vann) betonar 

CIA hur viktigt det är att den folkliga 

apatin inför kriget hålls uppe så att det 

inte blir en het potatis. Skulle det dock 

ske är det viktigt att betona hur ett 

tillbakadragande i Afghanistan skulle 

innebära att en våg av terrorism, opium 

och flyktingar följer med en hem. 

Vad är manipulering av folket 

för en god sak? Kom ihåg varför vi 

strider i Afghanistan. För demokratin 

dumbom! 

” 

Say what? 

Citat 

från vår samtid 

“Svartvita bilder 

ger en dokumentär 

känsla vilket signalerar 

trovärdighet och äkthet. 

Att...skapa en äkta, 

nästan dokumentär 

känsla, visar att 

moderaterna är ett 

parti som tar sitt 

avstamp i verkligheten.” 

-Per Schlingmann, 

partisekreterare för 

moderaterna visar på vad 

verklighetsanknytning är 

”I alla tider har 

en knuten hand 

symboliserat 

arbetarnas kamp. I vårt 

fall använder vi däremot 

en öppen hand för 

att symbolisera 

öppenheten 

för något nytt, 

inte en konflikt” 

-Per Schlingmann, 

återigen, som nu förklarar 

tanken med loggan för 

gruppen ”Fackligt aktiva 

moderater”, vilket sorteras 

under rubrikerna ”ord vs. 

handling”, ”kalasarrogans” 

samt 

”å fan, finns dom?” 

17 

DEn SVARTA REVOLUTIOnEn 

The Black jacobins av cLR james 

Den fasansfulla jordbävningen 

på Haiti har nu försvunnit 

från löpsedlarna men 

exploateringen består på ön. Idag är 

det katastrofkapitalism à la Bush och 

Clinton, då var det Napoleon Bonaparte, 

slaveri och kolonialism. 

Men Haiti är också hem till en 

fascinerande historisk berättelse, 

om den lyckade slavrevolten, som 

bekämpade tre imperialistiska arméer 

där slavledaren Toussaint L’Ouverture 

spelade huvudrollen. Att vinnarna 

skriver historien är ett välkänt faktum 

och man får förmoda att det är därför 

så få har hört talas om den haitiska 

revolutionen som viktig för slaveriets 

slutgiltiga avskaffande. 

Alla som nu fått upp ögonen för Haiti 

bör ta chansen att läsa denna klassiker, 

som är unik både på grund av sitt ämne 

och sin författare. Den är skriven 1938 

med lätt hand av den briljante karibiske 

marxisten CLR James, som hade som 

mål att skriva en bok där slavarna 

själva stod i centrum som aktörer och 

inte som offer. Boken är ett gediget 

historiskt hantverk, och man följer med 

spänning och fasa slavarnas kamp för 

frihet mot kolonisatörernas försök att 

återinföra slaveriet och ta sin profitabla 

koloni tillbaka. Marx uttalande, att 

människorna själva gör sin historia, 

men inte under omständigheter de 

själva valt, löper som en röd tråd genom 

berättelsen. 

BoKEN BESKRIvER väL och i 

detalj varför olika sociala aktörer 

och grupperingar agerar som de gör, 

och för en som avskydde skoltidens 

historieskrivning baserad på årtal 

och kungar blir allt nu begripligt och 

intressant. Det är en verklig maktkamp 

som skildras där fransmännen, britterna 

och spanjorerna agerar krigande bröder 

- ingen av dem vill se slavarna som egna 

herrar men de strider sinsemellan om att 

kontrollera ön. Spanjorerna beväpnar 

slavarna i hopp om att underminera 

fransmännens grepp om kolonin. De 

18 

rika plantageägarna å sin sida bedriver 

illegal handel med USA och kämpar för 

att kolonin ska bli självständig. Deras 

naturliga allierade hade varit den ganska 

rika mulattbefolkningen som också 

fruktade slavarna, något de insåg för sent. 

Men kärnan i berättelsen är slavarna och 

deras utveckling till strateger av högsta 

rang. 

IDAG KäNNER vI Haiti som en av de 

fattigaste platserna på jorden men i slutet 

av 1700-talet var det den rikaste platsen 

på jorden som producerade socker, kaffe, 

bomull, indigo och tobak. Systemet var 

helt beroende av slavar. Vid den här 

tiden fanns det 30 000 vita på Haiti 

(som då hette Saint-Domingue), 40 

000 mulatter och en halv miljon svarta 

slavar från Afrika. Värdet på exporterna 

uppgick till 70 % av Frankrikes GDP, 

det var med andra ord en koloni man 

inte hade råd att förlora. 

THE BLAcK JAcoBINS, som titeln 

antyder, utspelar sig i skuggan av den 

franska revolutionen och som läsare 

får man ett haitiskt perspektiv på 

revolutionens förlopp och de olika sociala 

krafter och personer som var involverade 

i att skapa ett nytt samhälle. 

Boken inleds med en beskrivning av den 

ofantliga brutalitet som plantageägarna 

använde för att hålla slavarna i schack. 

Hela samhället präglades av rädsla och 

sadism vilket förklarar varför slavarnas 

slagord blev ”Frihet eller Död”. 

Den franska revolutionen började 

bryta ner de gamla idéerna även på Saint- 

Domingue och Nationalförsamlingen i 

Paris gav motvilligt medborgarskap till 

de mulatter som kunde bevisa att de hade 

föräldrar födda i Frankrike, allt som allt 

400 stycken. Frustrationen växte på flera 

håll med denna futtiga eftergift vilket 

banade vägen för slavrevolten i augusti 

1791. 

TouSSAINT L’ouvERTuRE (han tog 

sig efternamnet ”öppningen”), som 

strax efter han gått med i den växande 

slavarmén blev dess ledare under det 

12 år långa kriget, var en fri slav och 

en av de få som fått lära sig läsa och 

skriva. Efter den franska revolutionen 

radikaliserats och jakobinerna kommit 

till makten och deklarerat att man inte 

längre tolererade en ”hudens aristokrati” 

och att slaveri skulle avskaffas, gick 

Toussaint med i den franska armén. 

Men när den revolutionära vågen så 

småningom avtog började Frankrikes 

nya härskare planera för att återta både 

ön och slavarna. 

Efter poeten William Wordsworth 

fått höra att Toussaint dött av 

lunginflammation skrev han en dikt åt 

slavledaren som avslutas med orden: 

Though fallen thyself, never to rise 

again, 

Live, and take comfort. Thou hast left 

behind 

Powers that will work for thee; air, 

earth, and skies; 

There’s not a breathing of the common 

wind 

That will forget thee; thou hast great 

allies; 

Thy friends are exultations, agonies, 

And love, and man’s unconquerable 

mind. 

Toussaints ord till en fransk officer visade 

sig i slutändan vara profetiska: ”genom 

att störta mig, har ni i San Domingue 

endast huggit ner stammen till frihetens 

träd. Det kommer att skjuta upp igen 

för dess rötter är många och djupa”. 

The Black 

Jacobins 

cLR James 

Penguin 

• åsa Hjalmers

”Högern har alltid 

haft sina rädslor 

riktade mot dem 

som haft det värst. 

Tidigare var det fattiga 

och arbetslösa. De var 

smutsiga och oregerliga. 

Nu är det muslimer. 

Därför är det något fint 

när en lagom mystokig 

konstnär vill läxa upp 

1.3 miljarder muslimer 

och lära dem hur vi gör 

det i Sverige 

KULTURTIpSET 

Torsdag 29 april 

STADSVAnDRInG: 

ARBETARSTADEn 

GÖTEBORG, hjäLTAR Och 

BERäTTELSER 

“Arbetarstaden Göteborg” är 

ett uttryck som döljer olika 

berättelser som pockar på att 

bli berättade. Med Peter Birros 

rosade och risade TV-serie Upp 

till kamp i bagaget stiger vi ned i 

tiden till Björnbergska upploppen 

1799 vid Lilla Torget och rör 

oss fram till dagens tid på Olof 

Palmes plats. 

Guide: Lars Persson stadsguide 

Torsdag 29 april, kl 18.00 

Samling: Lilla Torget 

Vandringen kostar 60 kronor, 

barn under 13 år går gratis. Ingen 

föranmälan krävs, betalning sker 

till guiden. 

Arr: ABF 

KULTURKRÖnIKAn 

Den här krönikan kommer inte 

innehålla en sprillans ny, helt 

unik iakttagelse som jag har 

gjort. Det betyder såklart inte att du 

ska sluta läsa. Men jag vill inte ta åt mig 

äran för att ha dragit ner byxorna på 

borgarnas syn på kultur. Det har andra 

gjort (mycket bättre!) långt före den 

här tidningen gick till tryckning. Hur 

som helst, nya bevis på att borgarna 

inte klarar av att skilja kultur från andra 

typer av varor, vare det tandkräm eller 

pyttesmå spikar, har kommit i dagen och 

bör såklart redovisas. 

SvT SäNDE för några veckor sedan ett K 

Special som handlade om vad som hänt 

inom teatern de senaste åren. Det visade 

sig att cheferna blivit väldigt mycket rikare 

och skådisarna i bra mycket sämre sits än 

sist du bänkade dig för en långkörare med 

Tolstojs Krig och Fred. Och det har såklart 

åstadkommits genom samma metoder 

som inom resten av arbetsmarknaden, 

spara in på arbetskraften genom att göra 

jobben osäkra och se sedan till att bilda 

en orörbar klick av chefer som inte får 

kritiseras. Priset vi besökare får betala är 

att det inte är människor som ska göra 

rollerna på scenen utan abstraktionen 

”arbetskraft”. Och fruktansvärt dryga 

teaterbossar förstås… 

ETT ANDRA FALL, ytterst graverande, 

är den grosshandlarmoral som ligger 

bakom regimen Reinfeldts avskaffande 

av konstnärslönerna. Med hjälp av dem 

skulle ett antal begåvade figurer kunna 

ägna sig åt ruskigt improduktiv konst 

som slukar tid men som inte genererar 

en produkt som kan krängas till 

varenda småunge som hungrar efter nya 

plastfigurer. Det bör så klart diskuteras 

vem som föräras med en konstnärslön. 

Men vår kära regim tycks mena att det 

vore slöseri med tid. Och tid är ju pengar 

så den ska användas produktivt. Och om 

en massa konstnärskluddar inte kan få 

sitt kladd sålt på närmsta galleri så ska de 

fan inte ha några pengar från en borgerlig 

regering heller! I deras huvuden är det ju 

som tidigare nämnt ingen skillnad på 

konst och vilken annan vara som helst. 

KULtUREN 

Och låt oss komma ihåg att den förre 

moderate statsministern ansåg att Top 

Gun var den främsta skapelsen inom 

filmen, genom tiderna… Bli därför inte 

förvånade att kommersiell radio och TV 

inte avskräcker dem. 

DET SISTA ExEmPLET handlar om idéer. 

Mer än en gång har jag funderat över hur 

det kommer sig att rasistiska nidbilder 

av Muhammed bedöms som skojiga och 

ädla försök att hävda yttrandefriheten i 

det borgerliga lägret. Det passerar t.o.m. 

som ”religionskritik”. På frågan om 

vad som kan räknas till just kategorin 

religionskritik kan vi alltså försäkra oss 

om att svaret är ”vad fan som helst”. 

Eller ja, vad fan som helst som riktar sig 

mot en grupp som borgarna är rädda 

för. Högern har alltid haft sina rädslor 

riktade mot dem som haft det värst. 

Tidigare var det fattiga och arbetslösa. 

De var smutsiga och oregerliga. Nu är 

det muslimer. Därför är det något fint 

när en lagom mystokig konstnär vill läxa 

upp 1.3 miljarder muslimer och lära dem 

hur vi gör det i Sverige. Den borgerliga 

religionskritiken har alltså en marknad 

och det är en köpstark målgrupp den 

vänder sig till. Högerns ledarsidor och 

krönikor ger ju gott om utrymme för 

”religionskritiker” som mörkermannen 

Per Gudmundsson och den ständigt 

närvarande Dilsa Demirbag-Sten. Dessa 

två, och många andra, har gjort karriär 

på att hävda nödvändigheten av att utöva 

religionskritik mot islam. Men tydligen 

bör de teologiska spetsfundigheterna 

lämnas därhän, antagligen av skäl som 

har med marketing att göra. 

Som SAGT, inget nytt under solen. Men 

det skadar aldrig att dra fram borgarnas 

fattiga syn på kultur och idéer i ljuset. 

Ett regeringsskifte är naturligtvis inte 

lösningen på problemet. Kanske kan 

det dämpa förfallet en smula genom att 

angripa de värsta symptomen. Men själva 

sjukdomen stavas kapitalism. Den får vi 

ta itu med tillsammans! 

• martin Kehlmeier 

19 

MARXISMENS ABC 

“Lycka var det att i den gryningen 

vara vid liv, men att vara ung var 

himmelskt!” 

Den engelske poeten William 

Wordsworths reaktion på 

Bastiljens fall illustrerar det 

lyckorus som infinner sig när massorna 

störtar det gamla samhället och börjar 

bygga något nytt. 

REvoLuTIoNER DomINERAR historien. 

Kapitalismen är själv resultatet av en rad 

mäktiga revolutioner mot feodalismen, 

där 1789 är den mest framträdande. 

Utveckling har aldrig skett med jämna steg, 

utan genom plötsliga kliv framåt. Vid varje 

lyckad revolution får en ny del av samhället 

makt att leda mänskligheten för en tid. 

Så småningom blir denna styrande klass 

konservativ, en kätting som håller tillbaka 

utvecklingen. De sätter sin egen överlevnad 

före allmän nytta, även om det leder till kaos 

och lidande. Karl Marx skrev att då ”börjar 

en period av social revolution”. Antingen 

bryts den gamla världens kättingar och 

samhället tillåts utveckla en ny fas, eller 

så kommer den civilisationen att upplösas 

och förfalla. 

Det är en vanlig uppfattning att 

revolutioner som dessa initieras av 

revolutionärer som konspirerar i rökfyllda 

rum. Vladimir Lenin – den stereotypa 

kandidaten för denna roll – avfärdade 

den beskrivningen fullständigt. Han 

argumenterade att ”det är bara när 

’underklassen’ inte längre vill leva på det 

gamla sättet och när ’överklassen’ inte 

längre kan styra på det gamla sättet som 

en revolution kan segra… revolution är 

omöjligt utan en nationell kris.” 

Den ryska revolutionen 1917 bevisade 

hans argumentation. Bara veckor innan 

den började deklarerade Lenin att tsarväldet 

inte kommer störtas under hans livstid. 

Ryssland befann sig dock i en kris orsakad 

av dess medverkan i första världskriget. I 

februari 1917 marscherade kvinnorna i 

Petrograd, drivna till desperation på grund 

av överarbete och brist på bröd, mot tsarens 

palats. Demonstrationerna växte, och när 

armén vägrade skjuta på demonstranterna 

kollapsade Romanovdynastin. 

REvoLuTIoN äR INGET dagsverke, 

och inte heller bara en förändring av 

statsmakten. En revolution är en process 

snarare än en enstaka händelse. Följaktligen 

tog det nio år för den engelska revolutionen 

och fyra år för den franska revolutionen att 

etablera republiker. Likaså var den ryska 

revolutionen långt från avklarad med 

händelserna i februari 1917. 

Den gamla överklassen – aristokratiska 

jordägare och industrimän – var fortfarande 

kvar. Befolkningsmassorna var uppvuxna 

med att lyssna till sina ”herrar”, och kände 

därmed inte omedelbart att de varken 

En lyckad arbetarrevolution är 

en festival för de förtryckta 

kunde eller borde vara den nya styrande 

klassen. Till att börja med attraherade 

reformistpartier mycket mer stöd än de 

revolutionära bolsjevikerna. Detta gjorde 

det möjligt för Kerenskijs regering, som 

verkade inom ramen för de gamla sociala 

strukturerna, att ta kontrollen. 

Icke desto mindre så utvecklades den 

revolutionära processen. Som Marx 

förklarade; ”revolution är inte bara 

nödvändigt för att det är det enda sättet 

att störta den styrande klassen, utan även 

därför att det krävs revolution för att 

klassen som tar över ska kunna rensa sig 

från tidens lort och bli lämpliga att grunda 

samhället på nytt.” 

Miljontals ryssar lärde sig snart att 

kompromisser och halvmesyrer var 

meningslösa. Soldaterna omkom fortfarande 

och matbristen bestod. Småbönderna hade 

fortfarande en nödtorftig existens medan de 

rika aristokraterna ägde den bästa marken. 

I denna situation kunde Lenins 

R för 

revolution 

bolsjeviker spela en avgörande roll med sitt 

slagord ”Fred, Jord och Bröd”. De vann en 

majoritet av arbetarna till idén om att ta 

över makten. Revolutionärer startar inte 

revolutioner, men kan spela en avgörande 

roll för att revolutionen ska lyckas. Den 25 

oktober hade sovjeterna – demokratiska 

råd bestående av arbetare och soldater – 

valt bolsjevikerna till majoritet och därmed 

tagit makten. 

GENom DETTA motbevisas idén om 

att revolutioner är blodiga. Liksom 

Pariskommunen från 1871, var Rysslands 

oktoberrevolt 1917 nästan utan blod, och 

inom 24 timmar hade landet dragit sig 

tillbaka från första världskrigets blodbad. 

Detta exempel inspirerade till ett uppror i 

Tyskland i november 1918 som medförde 

slutet på konflikten, med oräkneliga liv 

räddade. 

Det är misslyckade revolutioner som 

leder till allvarlig blodutgjutelse. Efter 1917 

var revolutionärerna i resten av Europa 

för svaga för att leda vågorna av revolter 

till seger. Konsekvenserna var tragiska. 

Rysslands isolering innebar att deras 

försök att bygga socialism dukade under 

för stalinism. I Tyskland var den styrande 

klassen så livrädda för en halvfärdig 

revolution att den vände sig till nazismen. 

Ytterligare ett världskrig med än värre 

ohyggligheter följde. 

I kontrast är lyckade arbetarrevolutioner, 

som Lenin uttrycker det, ”en festival 

för de förtryckta” då man för att lyckas 

måste skapa enhet genom att överkomma 

förtryck. Till skillnad från alla tidigare 

revolutioner innebär en arbetarrevolution 

inte att en minoritetsklass tar över makten 

från en annan minoritetsklass. Majoriteten 

kommer att styra samhället för första 

gången och eran av revolutioner att ta slut. 

Donny Gluckstein, Socialist Review 

december 2008 

Bearbetad översättning Helena Dübeck

Antikapitalist (nr 38) - Internationella Socialister

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?