Här - Scania Skåneland

!""#
Runt den rödgula korsflaggan som ofta kallas "den skånska", men som är en
hembygds- och kulturflagga - nationsflagga, om man så vill - för hela Skåneland,
råder stor förvirring. För att skapa ordning i begreppen och reda i bakgrundsbeskrivningen
har Stiftelsen Skånsk Framtid bett fil dr Sven R Olle Olsson
i Malmö, att forska i saken. Vad som hittills kunnat klarläggas redovisas i
denna essä som innehåller både historia och historier.
Från Stiftelsens sida känns det viktigt att understryka att Skånelands flagga är
officiellt registrerad i Skandinavisk Vapenrulla (SVR 431/92) och totalt fri från
speciella relationer till politiska partier eller organisationer.
Flaggan symboliserar vår region och vårt historiska och kulturella Skåneland.
Stiftelsen Skånsk Framtid uppmanar alla att använda den.
Stiftelsen Skånsk Framtid (Copyright)
1

!
Skånelands flagga, i dagligt tal oftast kallad den skånska flaggan har genom
hävd blivit Skånelands; Skånes, Hallands, Blekinges och Bornholms
gemensamma samlande symbol, men dess tidigare bruk är höljt i ett dunkel.
Liksom fallet är med den samlade skåneländska historien, så har intresset
för att forska i den skåneländska flaggans bakgrund varit begränsat. Därför
saknas ännu klara belägg för händelser, som från olika håll blivit
knutna till den rödgula korsflaggan.
! "
Således förknippas flaggan med Lundaärkebiskopen,
som skall ha fört dessa färger som banér redan på
1100-talet.
Det nordiska området bröts på 1100-talet ut ur Hamburg-Bremen
ärkestiftet, för att bilda en egen enhet.
Primas för detta blev ärkebiskopen i Lund, som därmed
blev skånsk-nordisk ärkebiskop. Det är troligt att
ärkebiskopen i Lund hade någon form av standar. Ett
sådant banér hos Lundaärkebiskopen har då troligtvis
erhållits av påven. Eftersom Hamburg-Bremens ärkebiskop förde färgerna
vitt kors på röd botten, är det osannolikt att det nya självständiga nordiska
ärkebiskopsdömet skulle föra samma färger. Därför är det mer sannolikt
att ärkebiskopen i Lund förde färgerna gult kors på röd botten än
vitt kors på röd botten.
# "
Korsvapnet, liksom de nordiska korsflaggorna, har
naturligtvis sitt ursprung i de korsbanér som medeltidens
kristna furstar förde under korstågen.
Baneret var härskarens personliga värdighetstecken.
Både den tyske kejsaren och den franske kungen
förde ett rött vapen med silverkors. Detta vapen
lever kvar i Dannebrogen och i Schweiz flaggor.
Korsvapnet var inte framträdande hos de gamla
katolska ärkebiskoparna i Lund. De hade
istället Laurentiushalstret som symbol, vilket
ännu idag utgör Lundastiftets vapen. Detta är
inte så konstigt i och för sig efter som Lundadomen
är helgad åt helgonet S:t Lars. Korsriddarna
av orden S:t Laurentius förde för övrigt
ett grönt kors på vit botten.
2

Däremot har man hittat ett mynt präglat i Lund någon gång mellan 1182-
1202 under Knud VI:s regeringstid (fig 1).
Detta föreställer på frånsidan en sk. gonfalonflagga med ett korsvapen
liknande Schweiz flagga och försedd med fyra fransar. Flaggtypen återfinns
också i Frosta Härads vapen (fig 2).
Liknande flaggor förekommer framförallt
som banér och man anser att
flera av dessa har givits av påven. Ett
exempel på detta är gonfalonflaggan
(fig 3) från Bayeaux-tapeten, som
föreställer Wilhelm Erövrares besegring
av England i slaget vid Hastings1066.
Tapeten anser man gjordes
något decennium senare.
!
Denna gonfalon med färgerna vitt och gult (gult kors på vitbotten) lär
Wilhelm ha fått av påven Alexander II, 1061-1073(Lindsay Galbreath
1972). Därför ligger det nära till hands att så också är fallet med Lundagonfalonen.
Färgerna, tinkturerna eller metallen i denna sistnämnda vet
vi ännu inget om. Under alla omständigheter kan vi vara säkra på att detta
fynd representerar det äldsta danska flaggfyndet.
Detta innebär ju i sin tur att en dansk korsflagga
fördes redan vid1100/1200-talsskiftet och därmed är
denna flagga utan jämförelse den äldsta i världen.
Den danska rödvita flaggan återfinner vi senare hos
Valdemar Atterdag (1320-1375) i hans vapen.(Fig.
4).
Enligt legenden fick danskarna Dannebrogen vid
Volmerslaget vid Reval år 1219 under Valdemar
Sejrs korståg till Estland och det säges att johanniterna
under detta fälttåg förde sitt vapen, det vita korset på röd botten.
Däremot sägs att skåningarna, som egentligen lydde under ärkebiskopen,
Andreas Sunesson, förde hans vapen, gult kors på röd botten. Valdemar
Sejr hade för övrigt blivit krönt av Andreas Sunessön i Lunds Domkyrka.
I motsats till detta har Carl-Gustav Liljenberg i brev påpekat att Valdemar
helt enkelt stal de lågtyska, sachsiska, Gotlands och Livlandsfararnas
rödvita fana, som var ärkebiskopsdömets Hamburg-Bremens vapen.
Denna legend kan sedan ha kopierats av svenskarna, eftersom de ej ville
vara sämre än danskarna.
Enligt den svenska legenden fick Erik den helige det gula korset från den
blå himlen i Finland under sitt korståg år 1157. Alf Åberg har för övrigt
framlagt teorin att den svenska flaggan uppkom som en motståndsflagga
mot den danska unionen vid mitten av 1400-talet och att det var upprorsmakaren
Karl Knutsson Bonde, som låg bakom detta. En annan teori,
som Carl-Gustav Liljenbergframfört är att Erik XIV av Sverige anamma-
3

de staden Rigas blågula korsvapen år 1562 för att inkorporera Rigas betydelsefulla
handelssystem i det svenska. De första bilderna av en blå duk
med gult kors som en svensk flagga är ett landskapsvapen för södra Finland
från 1550-talet och ett för Gotland i Gustav Vasas liktåg från 1562
uppger statsheraldikern Clara Nevéus i brev.
$""
Uppsala-ärkebiskopen Nils Allesson från
1296 förde ett korsvapen, vars färger vi inte
känner. Först i mitten av 1400-talet framträder
färgerna gult kors på röd botten i ärkebiskopen
Jöns Bengtsson (Oxenstierna) vapensköld
i Rasbo kyrka från 1456. Detta vapen
har sedan bibehållits som Uppsala ärkestifts
vapen och sedermera flagga. Den svenska
kyrkans vapen och flagga är de inverterade
färgerna och försedd med en guldkrona i korsets
mitt, vilket i sin tur grundar sig på ett
vapen från 1300-talet i Uppsala Domkyrka
(fig 5). Det är alltså fullt tänkbart att Nils Allesson
fått vapnet från sin primas i Lund på
samma sätt som Åbostift fått sitt inverterade
korsvapen från Uppsala ärkestift. Ett annat
intressant fynd är att Riga ärkebiskopssäte
sedan senmedeltiden förde ett rött vapen
med guldkors. Dess ursprung är oklart.
En världslig nordisk flaggsymbol skapades
på 1400-talet av unionskungen Erik av
Pommern. Han skrev år 1430 att: "rykinsbaner
Swa som aer eth röth kors oppa eth
gulth fiaeld" och detta betyder att detta korsbanér var eller skulle vara
rikenas eller rikets gemensamma vapen. Här har vi alltså den äldsta nordiska
unionsflaggan och den har under senare år introducerats som sådan
av föreningen Norden (fig 6). Skulle Erik av Pommern kunna ha fått idén
till denna design från Lundaärkebiskoparnas vapen? Det förefaller mycket
logiskt att han använder
ärkebiskoparnas symbol för
den nordiska kyrkan och
inverterar färgerna när han
skall skapa en världslig nordisk
symbol. Dessutom visar
Bengt Olof Kälde, som
är svenska kyrkans heraldiker,
att gult och rött var
vanliga färgkombinationer i
55 undersökta medeltida
korsvapen. Dessutom var
4

vapen. Dessutom var det ganska naturligt att konungen respektive ärkebiskopen
över hela Norden använde sig av den finaste metallen guld och
den finaste färgen purpur rött i sina vapen.
På flera håll i Norden förekommer i kyrkligt sammanhang det rödgula
korsvapnet. Detta är logiskt, om det utgått från Lund och alla biskoparna
lydde under ärkebiskopen i Lund, som var primas. När den nordiska
sammanhållna kyrkoorganisationen slutligt splittrades på 1500-talet i
olika statskyrkor, har dessa vapen kommit att förlora sin ursprungskontakt
och utbredas vidare enligt individuella linjer.
I Norge finns det rödgula korsvapnet
som ett solkors i S:t Olavs, Olav den
heliges, vapen och det är detta vapen
som nationalsamling (NS) använde under
1930-40 talen. I Oslo Universitetsoldsakssamling
finns en målning från
en okänd kyrka, 1320-1340, i Trondheim
, som visar Olavs II Haralsson den helige,
död vid slaget i Stikkelstad år 1030.
Hans vapen är en röd sköld med ett
guldkors.
I Finland användes den rödgula korsflaggan
främst av finlandssvenskarna och den kan
kanske ledas tillbaks till Åbo stifts vapen,
som i sin tur kan härledas från Uppsalas ärkestift,
som nämnts tidigare. Innan den finska
blåvita flaggan blev accepterad som riksflagga
1917 var den rödgula korsflaggan en stark
pretendent. Riksvapnet är ju ett gult lejon på
röd botten och då vore det ju naturligt med en
rödgul riksflagga.
% " &
I Skåneland finns det röda korsvapnet i Sölvesborgs vapen (fig. 7)från
1535: ett rött kors omsatt med fyra s-liknande figurer i silverfält. I det
moderna vapnet har dessa s-liknande figurer
blivit ålar. Ett annat ur flaggsynpunkt mycket
intressant stadsvapen är Trelleborgs från 1421
och 1556 (fig 8). Fältet är i blått och borgen
och vågorna är i silver, månen och stjärnan i
guld och flaggorna är Dannebrogen, röda med
silverkors. Det har även framförts av Hans
Sivörn, Växjö, i en insändare i Arbetet 1967 att
det rödgula korsvapnet har varit Värends vapen
och att det kanske fördes av Nils Dacke i hans
5

kamp mot den svenska centralstaten.
Dessa fakta visar på möjligheten att det rödgula korsvapnet mycket väl
skulle kunna varit de nordiska och skåneländska Lunda- ärkebiskoparnas
vapen och att det sedan har givits åt Nidarosstiftet i Trondheim och Uppsala
stift samt legat tillgrund för den världsliga maktens nordiska unionsvapen.
'
I detta avsnitt har två legender åberopats, dels Dannebroglegenden och
dels Erikslegenden. Det måste i detta sammanhang betonas att legenden
som litterär metod eller kunskapskälla icke är historiskt redogörande.
Den är snarare en predikan, som baseras på ideal man ser upp till hos
legendens subjekt. Därför är naturligtvis
legenden liksom i många fall
bibliska berättelser föga historiskt
eller biografiskt trovärdiga.
I de nämnda legenderna förekommer
flaggtecken på himlen och detta skall
tolkas som idomatiskt uttryck, en
metafor, som har förebilder i biblisk
apokalyptisk litteratur och medeltida
konstnärers tolkning av densamma.
Uttrycket användes för att beskriva
seger och vems seger det rör sig om.
Det är med andra ord ett bildspråk för
en existentiell fråga.
Denna symbolik finns som segerflaggor
inom kristenheten, Kristi seger över döden i t ex Stora Köpinge kyrkas
predikstol och i Perstorps altartavla. Även Gotlands och Visby Stifts
vapen omfattas av denna symbolik (Fig.5), Agnus Dei, Guds lamm, med
flaggan som segertecken. Guds lamm är Kristus, som offras men som
segrar med den höjda fanan vid uppståndelsen och himmelsfärden. (Fig.
9)
6

'
Vem är återskaparen eller skaparen av den "skånska flaggan" är det Martin
Weibull eller hans bror Mathias? Det sägs ofta att Martin Weibull
skapade flaggan på 1870-talet. Martin Weibull och hans söner Lauritz,
Carl-Gustaf och Curt var alla legendariska historieforskare i Lund och de
skapade skola i historieforskningen vad gäller källkritisk granskning.
Alla utom Carl-Gustaf blev professorer i historia och alla sysslade med
skåneländsk historia. Utan dem hade vi skåneländare haft en mycket stor
del av vår historia oskriven. Martin och Mathias, den senare professor på
Alnarp, härstammade från den danska byn Vejbol. Deras ursprung kan
möjligtvis förklara deras intresse för Skåneland och Danmark. Vad gäller
den Skåneländska flaggan är det troligt att de båda ligger bakom.
Curt Weibull, Martins son, säger i tidskriften Ale 1988: "Först vill jag
frita min far, professor Martin Weibull, från att vara upphovsman till
Skåneflaggan. Han dog den 17 april 1902, en tidpunkt, då tanken på en
Skåneflagga veterligen inte var väckt eller ens antydd. Tanken på en
Skåneflagga har väckts av och tillkommer helt min farbror Mathias Weibull.
Curt Weibull fortsätter med att berätta om Mathias egendom Sofieholm
i Fosie och att han en dag kom hem med en Skåneflagga 1902. Om
flaggan någonsin hissades kände han ej till.
Flaggan blev sedan uppbränd i samband med att boningshuset brann ner
1908. Angående färgerna säger Curt Weibull: "Jag har emellertid hört av
en av mina systrar, att färgerna var bestämda av färgen på det vapen, som
Erik av Pommern givit Malmö". En bild av detta vapen hade införts i
Lauritz Weibulls år 1901 utgivna "Malmö stads urkundsbok". Som alla
vet har Malmö stads vapenfärgerna rött och vitt och detta gör Curt Weibulls
uttalande något förbryllande. Däremot är den skånska gripen röd på
guldbotten och det är väl troligare att detta Skånevapen med färgerna rött
och guld ligger bakom färgvalet.
& "
Den skånska gripen skapades för Karl X Gustafs begravning år1660, som
en modifiering av Malmö stadsvapen. Detta färgval på Skånegripen liksom
1675 års Skåne och Bohus läns dragoners uniformsfärger i gult och
rött, kan kanske ses som ett bevis på att även den svenska segrarmakten
observerat Skånelands gamla färger. Således är det uppenbart att gult och
rött kan anses vara Skånelands färger och det är självklart att Martin och
Mathias Weibull kände till detta. En synnerligen märklig förklaring till
färgvalet, om den överhuvudtaget skall tas på allvar, är att Byahornsredaktören
Moje Biarner framfört i en insändare 1967. Han säger att Martin
alltid hade med sig en dansk flagga på sina resor och att denna så småningom
blev rödgul istället för rödvit och att den sedermera uppfattades
som en skånsk flagga.
I samband med diskussionen om den skånska gripen kan det vara på sin
plats att notera att även Blekinge och Halland har sina landskapsvapen,
7

vilka självfallet kan tjäna som landskapsflaggor, men någon annan
gemensam symbol för hela Skåneland, inklusive Bornholm, än den rödgula
korsflaggan finns inte.
Innan vi lämnar Skånegripen kan det vara av intresse att se på David Assarssons
syn på de skånska färgerna i hans opus: "Det Skånska Problemet"
från 1923. Han har givit det ett poetiskt uttryck i dikten Skånes Färger:
& !
Broder, du en gång ett uttryck hörde,
som ditt hjärtas strängar sällsamt rörde.
Skånes färger? Gåtfullt orden lyda.
Själv du ej förstått, vad de betyda,
och när du bett andra dem förklara,
kunde de din fråga ej besvara.
Nu du tröttnat att förgäves leta,
Skånes färgers mening vill du veta.
Ack, vårt land bär ej blott gyllne skördar.
Det är också rikt på gyllne minnen.
Sök bland dem! Fast ingen nu dem vördar,
kanske de ge svar åt spröjarsinnen.
Alltså välj den enklaste metoden,
sök vid källan, som ger liv åt floden.
Ty - må alla andra stumma vara –
Skånes Grip skall säkert kunna svara.
'Se han lyser, varm av sunda krafter,
fågeln som har närts av Skånes safter.
Hälsan färg i fjäderbrynjan gjutit.
Högt bland solars dans och stjärnors vimmel.
Röd han stiger mot en gyllne himmel,
över vilken morgonglans har flutit.
Så han svarar var och en som frågar:
Rött och guld från Skånes vapen lågar.
Rött är återglans av Dannebrogen,
röd som vallmo prakt i gyllne rågen.
Röd är korstågsflagg i stridens vimmel,
rosen i vår folksångs örtagårdar,
helig altareld som Eskil vårdar,
ryktets sol från Tyge Brahes himmel.
Rött är dystert sken från brända städer,
blod som Skånejord i purpur kläder.
Guld är korsets stam på Sveriges fana,
gyllne hoppet på vår framtidsbana.
Guld strör marssol ifrån himmelsbranten
över hästhovsört vid dikeskanten.
Gul står pil vid vägen. Gullregn faller
rikt från mörkgrönt löv bak trädgårdsgaller.
Och när höst vår sommars guld har bärgat,
ren på Skåneslätt vår skog sig färgat.
Lys då fram ur mörka nordgränsbergen,
Skåneland i rätta framtidsfärgen.
8

Tusen glädjebloss bland sommarens fröjder
spride Skåneguld från Kullens höjder.
Över Lundaslätt och Ringsjövatten
vile stjärneljus i juninatten
och från Hallandsås till Ystadstrakter ljude
Skånesång i trygga takter.
David Assarsson
Det bör här understrykas att Assarsson kopplar den röda och gula färgen
till Danmark respektive Sverige. Färgerna har troligtvis inte detta ursprung,
men det är en märklig och positiv tillfällighet att Skånelands färger
kan ses som en dansk svenskkombination.
()**+ + , -
Vidare berättas att det var populärt att flagga "skånskt" framtill 1940talet
och att flaggbruket återuppstod på 1960- talet. Det finns många
ögonvittnesskildringar som bekräftar detta. En äldre man berättade att när
han började som järnhandelsbiträde i Trelleborg 1935 fick han sälja
många skånska flaggor till storbönderna.
Det var nämligen mycket vanligt att storbönderna på Söderslätt flaggade
skånskt speciellt i samband med midsommar och höstagillen. Flaggan
kallades därför i folkmun för bonaflaggan. En 70-års dam berättade nyligen
att hon har kvar sin morfars mors Skåneflagga, som hon fick när hon
var 6 år dvs. omkring 1928. Den har blivit något sliten och förvaras idag
på kistbottnen. Den tas endast fram på högtidsdagar då hon draperar med
den. Åldern på flaggan är okänd, men den bör vara från sekelskiftet.
Malmöfirman AB Eric Lundblad, som bl a sålde kaffe, hade på 1950talet
den skånska flaggan som sin firmasymbol, enligt Bengt Biarner.
Firmans VD Yán Westrup hade flaggan på sin fina Bentley. Bengt Biarner
berättar vidare att han såg sin första Skåneflagga på Sjöbergs flaggfabrik
i Malmö år 1946 och att den även användes i Tottarp på 1950-talet.
I en tidningsartikel från 1968 berättas att källarmästare Hugo Mattsson på
Gästgivargården i Brösarp hade flaggat med den skånska flaggan i 11 år,
dvs. sedan 1957.
Han berättar att det egentligen var en botanikprofessor från Uppsala, som
meddelade honom, att när det nu finns en skånsk flagga så kunde de lika
gärna använda den som alla möjliga utländska flaggor. Mattsson beställde
en skånsk flagga på flaggfabriken Kronan i Helsingborg, som inte
hade gjort så många skåneflaggor tidigare. Under 1967 gjorde de emellertid
25 000 skånska flaggor, vilket låter något överdrivet. Hugo Mattsson
fortsätter: "Vi tycker emellertid att det är trevligt med denna landskapssymbol
och numera är vi ingalunda ensamma om att flagga skånskt
som vi var i början".
År 1964 stötte arkitekten Peter Broberg vid ett besök i Lund på flaggan.
Den hängde ut från en balkong i gamla Lund. Flagghissaren var överlä-
9

kare Gunnar Gorton, som berättade att flaggan använts mycket i hans
hembygd i Frosta Härad fram till andra världskriget. Bengt Kihlberg bekräftar
detta, eftersom han såg sin första skånska flagga i Sätofta 1933-
36. Gorton trodde sig vara den siste som skulle komma att använda den.
& #!
Denna flaggupptäckt förde till att en krets av skåningar bl a Karl-Erik
Weggerup, Sten Sjöstrand och Peter Broberg började att sprida kunskap
om flaggan. Inom några år fanns flaggan att se både på flaggstänger och
på bilar runt om i Skåne. Ett stort genomslag fick flaggan genom Sigge
Hinderoth, som på raststället Bialitt drog igång firandet av flaggan på en
"Skånska Flaggans Dag", den tredje söndagen i juli. Samtidigt bildades
också Föreningen Skånska Flaggans Vänner. På denna dag har Årets
Skåning utsätts sedan 1967 utom året 1987 då Skånepartiet nästan hade
lyckats att politiskt märka den skånska flaggan. En stark folklig indignation
tvang emellertid Carl P Herslow att skapa sin egen flagga för Skånepartiet
och därmed lämnades den skånska korsflaggan ifred. Denna får
aldrig bli en politisk symbol. Den är istället en samlande symbol för Skånelands
kultur, historia och människor.
./0 ! 1
I samband med firandet av den första Skånska Flaggans Dag den 16juli
1967 på Bialitt mellan Marieholm och Röstånga blev det en mängd tidningsskriverier.
De flesta tidningar var förvånade och skrev om Skånsk
nationaldag, Skånsk revolution och Nationella frihetsrörelser. Det berättas
att Kungen, prins Bertil, Tage Erlander, Torsten Nilsson och SÄPO
blev informerade innan firandet på Bialitt .
Någon försökte t.o.m. anklaga organisatörerna för landsförräderi: "Jag
ser mig tvungen att anmäla saken till myndigheterna om inte det här
stoppas. Rena landsförräderiet att ordna en skånsk flaggdag. Man skändar
ju både svenska och danska flaggorna. Räcker det inte med att gå till polisen
i Malmö ska jag föra saken vidare!" (Arbetet 16/7 1967).
2
I bjärt kontrast till dessa skriverier blev reportagen dagen efter. SDS
skriver: "Skånska Flaggans Dag i Bialitt förlöpte som det stillsamma kafferep
det var tänkt som. Inga skånska nationalister smög omkring
kladdande med sprängdeg och patroner. Hårda poliser beredda att slita
ner laglösa skånska symboler lyste även med sin frånvaro. Det hela blev
en helt vanlig utflykt där man drack kaffe och åt bullar, lyssnade på en
Skånsk "Sven-Ingvars grupp", utdelade Skånska Flaggor och utsåg till
"Årets Skåning".”
Det blev Fader Gunnar från Osby och Kristianstad, som blev den förste
Årets Skåning, efter en hård kamp mot stålfarfar, Gunnar Håkansson.
Skånska Dagbladet skrev att det var ett PR-jippo? Lars Holmqvist i Af-
10

tonbladet citeras enligt följande: "Håller Skåne på att utvecklas till ett
Grönköping? - Ett rent geschäft, som gör oss skåningar löjliga."
Cello tyckte i Expressen att man borde valt Mårtensafton istället för den
16 juli. Krögaren Åke Sellert på Råå Wärldshus och Nils Poppe på Fredriksdal
tillhörde pionjärerna som accepterade den skånska flaggan.
Efterfrågan på skånska flaggor blev alldeles för stor för flaggfabrikanterna.
De sålde allt de kunde sy upp. Bland insändarna fann man: -
"Osvenskt, fult, Skånes död, håll Skånes fana högt! "-. På Perstorps kyrkas
altartavla förekommer den s.k. skånska flaggan. Tavlan är målad omkring
1680! "Vid efterkontroll framkom att flaggan inte är skånsk utan
dansk. Skånska flaggdagen, enbart jippo."
Så sent som 1972 skrev en upprörd insändare i Helsingborgs Dagblad:
"Förbjud Skåneflaggan" och han ansåg att det var en demonstration mot
det svenska riket att flagga skånskt. "Detta kan inte uppfattas som något
annat än en förolämpning mot den svenska nationen, som offrat blod och
möda, svett och tårar på förvärvet av Skåne".
Trots de mycket lugna och fridfulla arrangemangen på Bialitt är det
mycket tydligt att journalisterna försökte piska upp en regional hatstämning
mot Sverige och att flaggan var en protest mot den svenska: "Nu ser
alla svenskar rött. På många håll i Skåne hissar man röd flagg med gult
kors som protest mot den vanliga svenska nationalsymbolen. Det är inte
bara skämt. I Göingebygden har man historiska skäl att tycka illa om
svenskar. På 1600-talet brändes och utrotades hela byar av "goda svenskar".
Om ett sabotage utfördes mot en svensk avrättades var tionde mani
den "skyldiga socknen" (Se 1970).
Några tidningar hade lyckligtvis fattat budskapet med den skånska flaggan
exempelvis Berlinske Tidende, som skrev den 8/7 1968:"-Den röde
bund minder om Skånes Danske oprindelse, og det gule kors om den
svenske tid, og flaget skal mane skåningerne til atfylde pladsen som et
skandinavisk brofolk, samtidigt med att Skånes egenart og historie haevdes".
Ove Torgny sammanfattar ganska väl olika människors dåtida uppfattning
om Skåneflaggan i NST, onsdagen den 22/7 1970: "Människors
inställning till den skånska flaggan varierar högst avsevärt. För upplänningarna
är den i första hand löjeväckande, i andra hand irriterande med
tanke på skåningarnas förmenta återföreningsplaner med Danmark, en
frigörelse från Sverige med en grävd kanal längs smålandsgränsen. Några
ser i den skånska flaggan en symbol för återförening och vårt gemensamma
kulturarv med broderfolken på andra sidan sundet". Andra ser
den som en symbol för framtidens ökande nordiska samarbete - det
svenska gula och det danska röda. Ytterligare några vill ge Skåneflaggan
en regional prägel. De allra flesta tycker kanske att det är en kul och
vacker prydnad på bilen eller uppe i flaggstången, att den är vackrare än
både den svenska och danska".
11

Hela denna serie av reaktioner, en del rent hysteriska, visar att Sverige
hade svårt att acceptera en kulturell mångfald. I andra länder i Europa
förekommer mängder av flaggor, lokala, regionala, historiska, kulturella
utan att detta orsakat uppståndelse.
3 #
I dagens läge har det lugnat sig lite i Sverige, eftersom ingen större uppståndelse
kan ses i samband med andra regionala flaggor såsom Ölands,
Gotlands, Smålands, Östergötlands, Norrlands eller Jämtlands flaggor.
Beror denna skillnad i reaktion på att den skånska flaggan var först eller
kan det bero på en speciell stark svensk reaktion gentemot Skåneland,
eftersom detta kanske är speciellt känsligt?
" 4
Ett festligt inslag i flaggdebatten gjordes 1969. Då Apollo II skulle sändas
iväg på Skånska Flaggans Dag från den amerikanska rymdbasen i
Houston 1969, tog Skånska Flaggans Vänner ett initiativ, som väckte
uppmärksamhet. Man sände en Skånelandsflagga till rymdhögkvarteret i
Houston den 1 juli med anmodan om att placera denna på månen sida vid
sida med "Stars and Stripes". Motiveringen var, att skånska män hade
gjort stora och avgörande insatser när det gällde erövringen av rymden.
Först hade Tycho Brahe, född på Knutstorp, med sina astronomiska observationer
och sitt eminenta instrumentbyggeri lagt grunden för hela den
astronomiska vidareutvecklingen, vilket bl.a. fullföljdes av Kepler och
Newton. Dessutom hade Charles Lindberg, son till en utvandrare från
Skåne, varit den förste som flög över Atlanten, en prestation av högsta
klass. För det tredje så var Aldrin en av de tre ombord också ättling till
utvandrare från Skåneland. Denna anmodan väckte stor och välförtjänt
uppmärksamhet i media. Den byggde också på en kombination av information
och humor, som är skånsk.
' #
Under senare år har ledamoten i Skånska Akademien Peter Broberg engagerat
sig i flaggdebatten bl.a. Skånska Akademiens årsböcker samt i
pressen. Han är en av grundarna till Stiftelsen Skånsk Framtid. Peter
Broberg har alltid värnat om mångfalden vad gäller kulturidentitet och
demokrati. Detta har bl.a. resulterat i debattinlägget: "Det store samfund"
från 1973 med en fyrfärgsplansch, där han föreslår regionala flaggor för
flera nordiska regioner. Några av dessa flaggor exempelvis den föreslagna
flaggan för Götaland, den inversa svenska flaggan har börjat att vinna
erkännande och bruk.
På samma sätt har Per Andersson i Örebro samlat ihop allt vad vi vet om
flaggor i Norden och han beskriver 35 olika flaggor för nationerna, kulturregionerna
och landskapen. Totalt är det möjligt att göra många fler
12

heraldiskt riktiga korsflaggor med metallerna guld och silver samt med
tinkturerna blå, röd, grön och svart. I samband med att vi går in Europagemenskapen
måste vi vara mycket toleranta mot regionala identitetssträvanden
och acceptera denna mångfald av flaggor i Norden.
Ett mycket förtjänstfullt arbete för profileringen av "Det Skånska" har
Charlotte Weibull gjort under många år genom sitt stora kulturpedagogiska
arbete kring landskapens kultur och symboler.
Det är mycket glädjande att den Skåneländska flaggan finns representerad
i alla internationella flaggböcker av idag. Det innebär att den har accepterats
utomlands. I Skåne ser man den, men ännu sällan i Halland,
Blekinge och på Bornholm.
Tyvärr är det ännu bara privatpersoner som flaggar med den. Myndigheter
och företag använder den nästan aldrig men detta kommer säkert att
ändras efterhand. Några undantag kan man få se ibland t.ex. Lilla torg i
Malmö samt torget i Ystad.
Den Skåneländska flaggan användes i turistsammanhang och en bättre
symbol i detta avseende får man leta efter. Både flaggan och de rödgula
färgerna har under de senaste decennierna blivit något av ett varumärke
för Skåne och allt skånskt.
Varje företag, som vill profilera sig eller sina produkter som skånska
använder de rödgula färgerna. Bland företagen är det mest krögare som
använder flaggan. Smygehus har länge föredömligt flaggat skånskt på sin
stora fina centralt belägna flaggstång. Riksflaggorna befinner sig bredvid.
Det är överraskande att notera hur pass svårt det är att få tag på Skåneflaggor
i olika storlekar liksom Skåneflaggor på klistermärken. Det är
dags att flaggfabrikanterna och affärerna skärper sig på denna punkt.
Hade flaggan varit mer tillgänglig hade den också varit mycket mer
spridd.
& ! &
I alla diskussioner om flaggor pratar man nästan uteslutande om färgerna
och formerna på duken. Det är ytterst sällan flaggans proportioner
nämns. Som scout fick man lära sig att den svenska flaggan har måtten:
4-2-4 (10) på höjden och 5-2-9 (16) på längden. Detta ger en ganska
långsmal flagga.
Dannebrogen däremot, har måtten: 6-2-6 (14) på höjden och 6-2-10,5
(18,5) på längden, vilket är en mera kvadratisk duk. Måtten på Dannebrogen
är ganska unika inom flaggvärlden. På Valdemar Atterdags tid var
flaggan helt kvadratisk liksom Schweiz flagga, en s.k. heraldisk flagga,
för att sedan vid 1748 års flaggförordning bli lite förlängd: 6-2-6 (14) på
13

höjden och 6-2-9(17) på längden. Dagens mått på Dannebrogen kommer
från 1926 års flaggförordning (14-18,5).
Den Skåneländska flaggan har under sin tid inte haft några fixerade mått.
Under de senaste åren har väl svenska flaggans mått fått gälla. Detta är
olämpligt för Skåneland, som är ett gammalt danskt kärnland. Därför
beslöt Stiftelsen Skånsk Framtid att inregistrera den Skåneländska flaggan
med nya mått i Skandinavisk Vapenrulla. Heraldikern Jan Raneke
har varit behjälplig i detta ärende.
Det var självklart att den nya Skåneländska flaggans mått skulle ansluta
sig till Dannebrogens mått av historiska skäl. Däremot var det inte självklart
att måtten skulle vara desamma som på dagens Dannebrog. Istället
valdes måtten från den historiska flaggan från 1748, den första mått bestämda
Danska flaggan (14-17). Skånelandsflaggan är därför nu officiellt
registrerad.
Således kan envar nu hissa den nya kulturhistoriska symbolen för Skåneland.
Flaggan har rötter som sträcker sig långt tillbaka i Danmarks historia
och som antagligen också sträcker sig långt tillbaka till Danmarks och
Nordens gemensamma katolska ärkebiskopssäte i Lund strax efter vikingatiden.
Denna nya kultursymbol är politiskt helt obefläckad och kan
användas i alla kulturella, turistmässiga, representativa och personliga
sammanhang.
Syftet med Stiftelsen Skånsk Framtids insats med historiskt förankrad
utformning och den officiella registreringen i Skandinavisk vapenrulla av
både flagga och vapen, har varit att få fram en neutral kultur- och hembygdsflagga,
som kan tjäna som regional landssymbol.
Det finns nämligen ingen annan gemensam symbol för Skåneland, eftersom
det endast finns officiella landskaps- och länsvapen för Skåne, Blekinge,
Halland, Malmöhus och Kristianstads län.
Stiftelsen Skånsk Framtid har också i augusti 1993 sänt ut särtryck av
Skandinavisk Vapenrulla till alla kommuner i Skåne, Halland och Blekinge
med uppmaning att använda den Skåneländska flaggan vid sidan
om den svenska riksflaggan.
Flaggsymboler har stor betydelse. Idag går utvecklingen mot ett regionalt
Europa snabbt. Överallt lyfts de regionala och nationella kulturerna fram,
inte minst markerade i sina flaggsymboler.
Kulturregionen Skåneland, med eget språk och med unik historia och
kultur, är en av Europas regionala nationer. Således bör Skåneland synas
med den rödgula korsflaggan, som en samlande symbol i alla sammanhang
både inom och utanför Skåneland.
14

5
• Assarsson, David: Det skånska problemet. Credos Förlag, Stockholm
1923.
• Andersson, Per: Nordiska korsflaggor. Bokförlaget Draking, Mjölby
1992.
• Bartholdy, Nils: Dannebrogskorsets form og visionære baggrund. Heraldisk
Tidskrift 64, 1991.
• Bendixen, Kirsten: Denmarks Money. The National Museum of Denmark,
Copenhagen 1967.
• Broberg, Peter: Litta blannat om flaggorna kring Skåneland. Från
Skånska Akademiens årsskrift 1988, 108-114.
• Bruhn, Helge: Dannebrog og danske Faner gennem Tiderne. Köbenhavn
1949.
• Flensburg, Peter: Möntårbogen 1977, Gentofte 1977.
• Klinge, Matti: Finlands blåvita färger. Schildts, Keuru 1988.
• von Konow, Jan: Svenska flaggan, När? Hur? och Varför? Atlantis,
Stockholm 1986.
• Kälde, Bengt Olof: Series Archiepiscoporum Upsaliensis AD
MCMLXXXV. Heraldisk Tidskrift, 35, 1977.
• Kälde, Bengt Olof: Svenska Kyrkans heraldik. Heraldisk Tidskrift, 35,
1977.
• Kälde, Bengt Olof: Uppsala ärkestifts vapen. Ärkestiftet 1987/88. Uppsala
1987.
• Lindsay Galbreath, Donald: Papal Heraldy. Heraldy Today. London
1972.
• Neubecker, Ottfried: Das Kreuz als Christliches und Staatliches Symbol.
Genealogica & Heraldica, Copenhagen 1980.
• Thiset, A: Skaanske By- og Herredsvaaben i den danske Tid. Historisk
Tidskrift för Skåneland, 1, 1903, 333 - 362.
• Traetteberg, Hallvard: Unionsvåpen. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk
medelålder.
• Åberg, Alf: Historik. Den svenska flaggan. I boken Flaggan och fanan,
utgiven av Stiftelsen Sveriges Nationaldag och Svenska Flaggans Dag
1986, 9 - 17.
&
1. Flaggan är i rött fält ett gult kors, i en duk med formaten 3-1-3
på höjden och 3-1-4,5 på längden, enligt SVR 431/92. Färgerna
är klar rött och klar gult.
2. Flaggans storlek skall stå i rimlig proportion till flaggstångens
längd. Höjden på flaggan bör vara ungefär 1/5 av flaggstångens
längd. När flaggstången är anbringad på en byggnad bör flaggans
storlek vara större. Fasadflaggor bör täcka hälften av
flaggstångens längd.
3. När flaggan skall halas till halv stång skall den hänga minst på
halva flaggstången och mest 2/3 av flaggstången.
4. Flaggan får användas som dekoration på väggar och bordssidor,
men ej som bordsduk. Inga tecken eller någon skrift får förekomma
på flaggan.
5. En Skånelands vimpel har ett övre rött fält och ett undre gult
fält. Korsvimplar får ej förekomma.
6. Trasiga, smutsiga och solfällda flaggor får ej användas.
15

7. Flaggan hissas kl. 8 på morgonen och halas senast kl. 20 på
kvällen. Går solen upp senare än kl. 8 och ner tidigare än kl.
20hissas och halas flaggan när solen går upp resp. ner. Undersommaren
gäller tiderna 9 på morgonen och 21 på kvällen.
Flaggan får aldrig vara hissad efter solnedgång.
8. Flaggan får aldrig beröra marken.
9. En uttjänt flagga skall alltid brännas.
0 #
0
• 1 jan: Nyårsdagen
• 28 januari: Konungens namnsdag
• 12 mars: Kronprinsessans namnsdag
• Påskdagen
• 30 april: Konungens födelsedag
• 1 maj
• Pingstdagen
• 6 juni: Sveriges Nationaldag och Svenska Flaggans Dag
• Midsommardagen
• 14 juli: Kronprinsessans födelsedag
• 8 augusti: Drottningens namnsdag
• september Dag för val i hela riket till Riksdagen (ordinarie val: tredje
söndagen i september vart tredje år)
• 24 oktober: FN-dagen
• 6 november: Gustav Adolfsdagen
• 10 december: Nobeldagen
• 23 december: Drottningens födelsedag
• 25 december. Juldagen
• 1 januari: Nytårsdag
• 23 mars: Dronning Ingrid
• 9 april: Besaettelsen 1940 (Halv stang til kl. 12.02)
• 16 april: Dronning Margrethe II
• 27 april: Prinsesse Carol Math
• 29 april: Prinsesse Benedikte
• 5 maj: Danmarks befrielse
• 26 maj: Kronprins Frederik
• 5 juni: Grundlovsdag
• 7 juni: Joachim
• 11 juni: Prins Henrik
• 15 juni: Valdemarsdag
• 25 december: 1 juledag
• Langfredag (halv stang)
• 1 påskedag
• Kristi Himmelfartsdag
• 1 pinsedag
16

&
I Skåneland bör man i stort följa de svenska flaggdagarna och sitt samvete.
Bland de danska flaggdagarna är det främst Valdemarsdagen som bör
uppmärksammas. En Skåneländsk flaggkalender kommer att utarbetas.
2 3 342
Denna skrift om Skånelands flaggas historia är ett första försök att sammanställa
allt vi vet om flaggan. Tyvärr är många uppgifter om dess tidigare
historia odokumenterade i källskrifter. Detta behöver inte betyda att
de fattas utan kan istället bero på att man inte aktivt letat tidigare. Konsekvensen
har blivit att jag har varit tvungen att ta med alla typer av hörsägner,
vilka får kvarstanna som sådana tills de blir antingen dokumenterade
eller förkastade. Forskningen befinner sig inte i så långt framskridet
stadium inom detta område att det är möjligt att värdera de olika utsagorna
ännu. Därför har jag valt att presentera materialet som det är idag med
alla brister för att senare kunna göra en ordentlig värdering när mer information
har inkommit.
Stiftelsen Skånsk Framtid
Box 93
240 30 Marieholm
! & ! 6
% & & # 6
& ! 7 # 6
17

! -
Vad gäller den senare historien från 1870 till dags dato kan alla, som har någon
erfarenhet eller något minne förknippat med flaggan hjälpa till. Det saknas nämligen
även här åtskilliga pusselbitar speciellt vad gäller tiden före 1960.
FRÅGOR
Vi är mycket tacksamma om Du skriftligt ville besvara följande frågor:
1. När och under vilka omständigheter hörde Du för första gången talas
om den skåneländska flaggan?
2. När och under vilka förhållanden såg Du för första gången en skåneländsk
eller skånsk flagga?
3. Vad tyckte du om nymodigheten? Vad fick den dig att tänka på? Tyckte
Du att den var en trevlig regional symbol, eller kanske ett uttryck för
skånsk separatism, högfärd eller självgodhet?
4. Är den en bra samlande symbol för hela Skåneland som komplement
till Skånes, Hallands, Blekinges och Bornholms landskapsvapen som
flaggor?
5. Vad skulle Du tycka, om alla Skånelands kommuner skulle flagga
skånskt och svenskt, sida vid sida?
6. Vad tycker Du om att måtten på Skånelandsflaggan idag mera överensstämmer
med Dannebrogen än den svenska flaggan?
7. Vilka är det som främst hissar den skånska flaggan? Skåningar i förskingringen,
"urskåningar" i Skåne eller .....? Spelar ålder eller social
tillhörighet någon roll?
8. Har det varit eller är det geografiska skillnader vad gäller bruket att
flagga skånskt?
9. Är det så att historiskt kunniga personer finner en flagga som står för
vår egen skåneländska historieprofil självklar? Varför tror Du att man
hissar den, vad vill man säga med det?
10. När uppfattade Du att man började använda den skånska flaggan och
de skånska färgerna i reklamsammanhang för skånska produkter? Ge
gärna några exempel! Vem var först och vem har mest konsekvent använt
sig av de skånska färgerna? Varför tror Du att man använder färgerna
i mycket större utsträckning i dessa sammanhang än den kompletta
flaggan?
11. Har Du sett eller hört talas om Skåneflaggan utanför Skåneland i övriga
Sverige, i Danmark, Norge, Finland eller i annat land? I så fall, när, var
och under vilka omständigheter?
12. Tror Du, att den skånska flaggan är en välkänd symbol också utanför
de skåneländska landskapen?
13. Anser Du att man i Blekinge, Halland och på Bornholm skall kunna
känna den skåneländska flaggan som sin symbol i lika stor utsträckning
som i Skåne?
14. Vad tycker Du om regionala flaggor? Skall flaggan vara en kulturnationell
skånsk eller en regional-geografisk flagga?
15. Hur skall olika folkgrupper inom en stat visa egna symboler såsom flaggor,
exempelvis:
• Skåneländare, som tidigare tillhörde Danmark och har ett eget
språk, en egen kultur och ett väldefinierat område?
• Samerna inom Sverige, Norge, Finland och Ryssland?
• Gotlänningarna, värmlänningarna, bohusläningarna?
Hjärtligt tack för Din medverkan.
Fil dr Sven-Olle Olsson, Malmö
Stiftelsen Skånsk Framtid
Box 93
240 30 Marieholm
18