Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Mina första år på Medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnd/RI/SSI från 1963
Anställningsdagen
Nedskrivet av Kerstin Lundmark
Jag hade just gått ut handelsskolan, år 1963, och tänkte ha en lång skön ledig
sommar efter allt pluggande men jag tyckte ändå att jag måste söka något jobb så
jag skulle ha något arbete till hösten. Sagt och gjort, på examensdagen, tog jag min
skoter och åkte med full fart till arbetsförmedlingen.
Där fastnade jag direkt för ett erbjudande. Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd
på KS (Karolinska Sjukhuset) behövde anställa en till kontoret. Det lät ju helt
OK. Jag skulle kontakta en fröken Svea Forss, så det var bara starta skotern igen
och fortsätta mot KS.
Fröken Forss tog emot mig och tittade mycket noga på både mig och mina betyg,
därefter fick jag se på rummet där jag eventuellt skulle sitta tillsammans med en
annan tjej, Carina Erlandsson.
Efter det gick vi upp till professorn, Rolf Maximilian Sievert. Oh, jag som aldrig
träffat en professor!! Han satt där bakom sitt stora skrivbord med feta cigarrer i
burk och ett stort glas med något drickbart i.
Fröken Forss presenterade mig för honom, sen frågade han om fröken Forss sett
på mina betyg och om hon tyckte allt verkade bra. Där efter frågade professorn
mig vad jag hade räknat med att få i lön. Ve o. fasa vad skulle jag säga?? Jag visste
ju att en av mina klasskamrater hade blivit erbjuden hela 900 kronor i månaden,
men skulle jag våga dra till med så mycket? Jag kände att jag blev alldeles röd av
bara tanken och tinningarna dunkade. Vad jag fick mod ifrån den gången, det vet
jag inte, men jag drog till med 900 kronor.
Då tittade professorn på fröken Forss som sa att det finns en löneklass som ligger
på 923 kronor som motsvarar lönen i lönegrad Ag 3. (Den tiden hade man olika
befordringsgångar för kvinnliga och manliga tjänster, i de kvinnliga låg man 3 år i
varje löneklass och i den manliga endast 1 år).
1

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Därefter fick jag ta den store professorn Sievert i hand och så var jag anställd.
Men den långa lediga sommaren frös inne, för på måndagen efter fick jag börja,
eftersom fröken Forss snart skulle gå på semester och ha det skönt på Gotland,
men va´ gjorde väl det, då man fått hela 923 kronor i månadslön.
Mina första dagar
Ja, då hade jag tillsammans med Carina blivit ”en av fröken Forss kontorsflickor”.
Denna första dag var mycket lång och tyst, ingen av oss vågade säga något. Så kom
äntligen lunchen vi skulle gå och äta på KS personalmatsal. Då var det så att det
fanns två olika matsalar, en läkarmatsal och en för arbetare. Vi fick äran att
tillhöra läkarmatsalen. Kostnaden var då 3 kr för lunchen. Denna avgift gick ner i
pris lite senare, eftersom vi inte blev serverade vid borden längre.
Då vi besökte matsalen fick vi inte ha våra vita rockar på oss, dessa skulle lämnas
på ”avdelningarna” p.g.a. smittospridningsrisken.
Dessa vita rockar vi hade var mycket långa så vi tjejer häftade upp dem med
häftapparaten. Detta gillades inte av alla. De kom ut en skrivelse, att det var
synnerligen olämpligt med korta rockar, särskilt på de flickor som skulle bädda
sjukhusets sängar. Men det gällde ju inte Carina och mig.
Mina första arbetsuppgifter var att sortera ”strips”, ganska breda pappersremsor
där det stod namn, adress, telefonnummer till anläggningar på dem som hade
tillstånd att inneha radioaktivt ämne eller stålkällor mm. Dessa strips skulle sättas
in som fiskfjäll i pärmar en färg för tandläkare och en annan färg för veterinärer
o.s.v.
När jag satt där och sorterade dessa strippar så kom den några ”fnissande” killar
in, sedermera kallade ”röntgencharmörerna”, ingenjören Gunnar Baarsen och
magister Kenneth Magnusson och någon till kanske det var ingenjören Sten
Göran Lyckefält. Dessa killar skulle göra ”anställningstest” påstod de, med ett
måttband i handen. Gissa om jag undrade var jag hade hamnat, men godkänt fick
jag tydligen i alla fall, efter som jag blev kvar.
Vidare skulle vi hämta posten på KS, postkontor Stockholm 60. Den var ganska
tung och ofta skickades också mjölk för indunstning och mätning. Jorma Suomela
och Nisse Hagberg gjorde även mätningar på renkött.
2

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Ofta kom det små glasskivor med blodsutstryk på, med posten, som skulle till
syster Ingeborg Dahlander och Kalle Bergkvist på blodlabbet, dessa glasskivor var
ofta dåligt inpackade och därför bara glassplitter då de kom fram.
Den här tiden fanns det inga datorer med skrivare till, nej minsann. Vi fick skriva
stenciler för att få flera exemplar av rapporter mm. Stencilen bestod av ett grovt
papper med en hopsatt tunn lite fet extrablad. Det fungerade så att man med sin
gamla Halda, manuella skrivmaskin, satt in denna stencil och tryckte hårt på
tangenterna så att det gick hål för varje bokstav i stencilen. Skrev man fel fick man
använda ett chockrosa korrekturlack, som luktade eter, för att lacka igen de
felslagna hålen sen fick man vänta en lång stund medan lacket torkade, innan
man kunde fortsätta. Därefter satte man denna stencil på en stencilapparats
färgtrumma som pressade tjock, kladdig färg igenom hålen. Stencilapparaten hade
en vev som man drog runt och på så sett matades papper fram. Om man
händelsevis kom på att man behövde dra några ytterligare exemplar av stencilen
då den var kastad i en stor tunna var det inte roligt att leta efter den bland alla
kladdiga stenciler. (Det hände ganska ofta att professor Sievert önskade ytterligare
exemplar av någon skrift).
Skulle man bara skriva ett brev eller en tillståndshandling använde man
karbonpapper att lägga i mellan tre blad. På så sätt fick man ett original och 2
kopior. Tro att det var jobbigt då man skrev fel och skulle ta ut pappren ifrån
skrivmaskinen och sudda och få det att komma på samma plats igen.
Vi hade gemensamt med professor Arne Forssberg på radiobiologen en fotostatkopieringsapparat.
Där fick man vara lite kemist och blanda olika vätskor i ett
mörkrum för att kopiera bilder.
Organisationen år 1963
Denna tid var vi ca 30-40 personer på Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, men vi
var också Radiofysiska institutionen vid Karolinska Institutet. Det var professor och
föreståndare Rolf Maximilian Sievert och hans sekreterare Torborg Hammarberg
samt Margareta Rydell. Ingenjörerna Bengt Håkansson och Christopher Wilson.
Så hade vi tre avdelningar, kärnfysikaliska avdelningen, chef docent Arne
Hedgran och fil.lic. Jan Olof Snihs, Carl-Gösta Rylander och Karl-Johan Vikterlöf
(flyttade till Örebro strax efter), samt ingenjörerna Lars-Gustav Andersson (bytte
namn till Upphed) (den andre ingenjörens namn har jag glömt). Det hörde också
3

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
en filmdosimetritjänst till denna avdelning där arbetade lab.ass. Ing-Britt Helde
och Gunilla Nilsson.
Den andra avdelningen var, röntgenkontrollavdelningens chef doktor Mats
Helde, gift med lab.ass. Ing-Britt Helde, (för tillfället var dr Helde och dr Lars-Eric
Larsson tjänstlediga och arbetade utomlands) så det var diplomingenjören Lars
Lorentzon som var t.f. chef. Här arbetade magister Stig David Johansson och
magister Kenneth Magnusson, kandidaten Lars Kaleb Anderson och ingenjörerna
Lars-Otto Andersson, Gunnar Baarsen, och Sten Göran Lyckefält.
Vi hade också en avdelning som kallades speciallaboratorierna, chef var
ingenjören Bo Lindell. Där arbetade också magister Gun Astri Swedjemark,
kemisten Sven Löfveberg (nyanställd), samt ingenjörerna Nils Hagberg (gjorde
”lumpen”), Jorma Suomela (nyanställd) och Bo (Bossebus) Wejroos, Gunnar
Eklund samt lab.ass. fru Solveig Johansson och fröken Britt-Marie Nalén.
Till speciallaboratorierna hörde standardlab där laborator Robert Thoraeus och
ingenjören Paul Haglund (professor Sieverts förste medarbetare) arbetade.
Laborator Thoraeus och ingenjören Haglund arbetade tillsammans i drygt 40 år
utan att bli ”du” med varandra.
På blodlabbet fanns syster Ingeborg och någon till dam samt lab.ass. Karl-Erik
Bergkvist. Det fanns också en verkstad där arbetade chefen ingenjören Axel Berggren,
instrumentmakarna Rune Nilsson, Ingvar Liljedahl och Sven-Erik Eriksson. Sist men
inte minst var det kansliet som bestod av byrådirektören Carl-Gösta Hesser ganska
nyanställd och fröken Svea Forss samt kontorsflickorna Carina Erlandsson och jag
själv.
På Radiumhemmet hade vi även Rune Walstam, Lars Johansson och Marianne
och Britt-Marie Grausne.
Den första beredskapsövningen
Om det var forskningsreaktorn på Drottning Kristinas väg eller om det var
Ranstad, låter jag vara osagt.
Det var en mycket tidig morgon, professor Sievert hade vidtalat sitt hembiträde
Jasmine Chaseau (kanske felstavat namn) att ringa runt till personal upptagna på
en larmlista. Så när hon ringde, och med mycket dålig svenska kallade in oss, var
det bara att slänga på sig kläderna och kasta upp sig på skotern och ta sig in till
4

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
samlingsplatsen som var professorns bostad, han hade sin lägenhet i samma hus
som radiofysiska institutionen, på KS.
Väl framme blev vi avprickade och fick en härlig macka som professorns
hembiträde Jasmine (hembiträdet) hade fixat. Vi åt mackan i professorns
vardagsrum vid det stora bordet där det låg stora högar med papper på bordet.
Magister Magnusson fick ett minustecken i kanten för han kom inte, hans
”hyrestant” hade inte fått något liv i honom. Då vi väl ätit upp vår smörgås och
professorn tackat oss, så var hela övningen över och någon betalning för övertid
det var det ingen som ens tänkte på, utan vi kom ju i mycket god tid till arbetet
den dagen.
Arbeta för den store professorn
Kunde ibland vara krävande, som t.ex. då han absolut ville att en maskinskriven
text skulle få rum på en sida, vilket var helt omöjligt, den tiden fanns det ju inga
möjligheter till förminskning. Vad skulle jag göra, det måste ju bara lösas. Jo jag
kom att tänka på att på militärapoteket som fanns inom området på KS skrev
man med små bokstäver på etiketterna till medicinflaskorna/burkarna. Sagt och
gjort jag gick dit och bad om att få låna en sådan skrivmaskin, varpå jag släpade
den en ganska lång bit till RI på en vinglig vagn, men ifrågasätta professorns
önskan var inte till att tänka på.
Beställa taxi till professorn fick man göra, men taxichaufförer som inte kände till
hans vanor undrade om de fattat rätt, då taxituren skulle gå mellan radiofysiska
institutionen och radiumhemmet ca 100 m. Detta skedde inte så ofta för
vanligtvis så var det ingenjören Bengt Håkansson som skjutsade.
Då han skulle ända till sitt sommarhus i Reijmyre, i Småland, var det taxi som
gällde för så långt ville han inte att ingenjören skulle skjutsa, det tog får lång tid
som gick till spillo.
Vid beställning av flygplatsbiljett skulle han ha två platser för att rymmas.
Ofta på måndagar då jag satt i KS matsal ropade högtalaren ut över hela matsalen
”fröken Lundström till biljettkassan”, då var det professorn som ville att jag skulle
handla 2 askar albyl på tillbakavägen från matsalen.
En gång gick jag omkring med en lista, bland personalen, för att samlade in
pengar för att köpa ett bordtennisbord. Då blev jag uppkallad till professorn som
5

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
undrade vad det gällde. Jag fick förklara det hela, men han var inte så glad åt att
jag gick omkring för den saken skull, så han sa att är det bara frågan om pengar så
ska han vara med och satsa resten till bordet. Ryktena sa att han hade varit mycket
vig och sportintresserad som ung.
Bordtennisbordet blev mycket uppskattat. Många tuffa matcher gick av stapeln.
Bosse (sluggo) Lindell, Arne Hedgran, Nisse Hagberg och förståss Jorma Suomela
var många duktiga spelare. Professor Sievert nöjde sig med att titta in en enda
gång.
Fester
Den viktigaste festen bland alla fester var att fira Lucia, i alla fall enligt professor
Sievert, ja näst Nobelfesten förstås. I god tid före Lucia fick alla anställda anmäla,
på listor, vilka anhöriga man tänkte bjuda in. Vi hade också länge övat på ett stort
antal luciasånger.
Den 12 december stannade alla, som möjligtvis kunde, kvar, detta gällde framför
allt verkstadskillarna och oss tjejer. Detta för att flytta bord och duka vackert med
vita dukar och professor Sieverts finporslin med röd dekor. Även en stor fin
julgran skulle kläs den var huggen på Reijmyre, Sieverts lantställe. Godispåsar till
alla barnen skulle göras i ordning.
Tidigt på luciamorgonen träffades vi för att sjunga upp oss samt klarade rösten
med lite glögg på labbet. Ett stort fint luciatåg med tärnor och stjärngossar skulle
det vara. Det var obligatoriskt att vara med i tåget då man var nyanställd. Så jag
blev 1963 års lucia. [Bild 1]
Vid åtta tiden gick, det vackra luciatåget, från översta våningen till den låga
gången till lunchrummet (de långa stjärngossarna måste huka sig för att inte slå i
sin stjärngossestrut i taket).
Det var mycket viktigt för professor Sievert att luciatåget kom uppifrån, liksom
änglarna, det hade han särskilt sagt till om. I lunchrummet var det uppdukat med
tårtor, lussebullar och stora pepparkakor vilket professor Sievert bjöd på. [Bild 2]
Efter vi fikat kom tomten, Chris Wilson med godispåsar till alla snälla barnen.
Därefter drog professorn i gång med långdansen runt hela huset, professorn var
dock bara med några steg i början.
6

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Lucia firades så gott som hela dagen. På eftermiddagen så gick vi och Lussade för
byggjobbarna, som höll på att bygga vårt nya fina hus på sidan om Radiofysiska
institutionen.
Den allra första riktiga personalfesten som jag var med på var den 20 november
1964 på Lärargården, Lidingö. Det var jag och Carina, Gunnar Baarsen, Nisse
Hagberg och en ny kille som hette Mauritz Wallin som ordnade festen.
Professor Sievert skulle åka med den hyrda bussen till Lidingö, han som inte hade
åkt buss sedan det kostade 25 öre påstod han, men det fungerade bra. Han satt
längst fram för att få plats.
Jag hade en helt ny klänning, den ”lilla svarta”, som jag sparat ihop till för mina
första löner. Vi åt gott och länge, professor Sievert skulle ju skåla med alla
damerna. Så kom han till fru Nilsson, det var byggstäderskan, men vem reste sig
då, jo Chris Wilson, som hört fel. Då skojade professorn att fru Nilsson blivit så
skäggig.
Dansen kom i gång sent, så vi hann inte dansa länge förrän musikanterna skulle
gå. Men då satte sig Nisse Hagberg vid pianot och räddade det hela. Det visade sig
senare att Lärargården var också ett äldreboende som ville ha tyst tidigt, men
Nisse spelade ju så försiktigt. [Bild 3]
Som tack för festen fick jag en kram av professor Rolf Sievert!
Vi hade också lite mer privata fester då vi var hemma hos varandra. Nu har vi
blivit 3 stycken ”fröken Forss flickor” Elsie Andersson (bytte namn till Lindhé)
hade börjat. De var vi som skulle fixa den här festen en ”kröningsfest”.
Killarna på verkstaden hade en väggalmanacka med bara, bara tjejer. Så vi kom på
att vi skulle konkurrera med deras almanacka och ha en med bara påklädda killar
ur personalen, en för varje månad. 3 tjejer och 12 månader alltså fick vi välja 4
killar var för året. Ett av kraven med detta var att om kemisten Sven Löfveberg
skulle fotografera killarna så skulle han vara den förste ”mr Januari”.
Nu skulle mr Januari kröna mister februari. Detta skulle ske hemma hos Chris
Wilson. Vi tjejer hade förberett en stor köttgryta i vårt lilla kök på RI och skulle
bara ha en taxi hem till Chris, men tro att det var omöjligt att få en bil. Vi ringde
och ringde det fanns ingen taxi. Då kom jag på en nödlögn, när jag beställt taxi
till professor Sievert har det ju alltid funnits en taxi, så sagt och gjort jag beställde
en taxi till professorn, taxin kom genast, ”men tyvärr var professorn förhindrad att
åka”.
7

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Kröningsfesten blev mycket lyckad vi tjejer dansade in med nätstrumpor och
dragna pistoler och saluterade den nye månadens gosse som var Nisse Hagberg. Vi
hade många roliga fester hemma hos Carina som hyrde en lägenhet i ett
rivningshus i Hagalund.
Jag kommer särskilt ihåg en gång , vi skulle ha en avskedsfest, för en som varit
gästforskare hos Jan Olof Snihs, Vratislav Havlovic. Vi drog ihop gänget, på
jobbet, som brukar ha kul tillsammans. Jan Olof skulle naturligtvis vara med
eftersom det var med honom dr Havlovic jobbat. När alla var samlade till en
välkomstdrink – alla – utom festföremålet, undrade Jan Olof om vi verkligen
skulle börja innan han kom. Då fick jag och Carina bekänna att han inte var
bjuden utan vi tyckte bara det var ett bra tillfälle för fest, som vi dessutom fick
med oss Jan Olof på. Jag tror ändå inte dr Havlovic hade passat in i vårt gäng.
Slutligen då det gäller fester måste jag också nämna alla ”Brofester och
Badarpartaj i Bro” som vi haft minst en gång varje år men ofta blev det flera.
Då blev alla blev inbjudna (i alla fall nästan alla). Där samlades vi på altan och
värmde upp med något gott att dricka och några tävlingar, 7-kamp med en
hemstickad liten docka som jumbopris.
Därefter brukar vi äta något (renköttsgrytan var populär och återkom ganska ofta
på dessa fester) och sen började dansen och vid midnatt blev de bad i Mälaren
efter det bastu och lite mys med sång och gitarrspel (även fiol) innan vi skildes åt
eller bäddade sängplatserna.
Ny myndighet (Statens strålskyddsinstitut) och ett nytt hus
År 1965 blev vi en egen myndighet Statens strålskyddsinstitut och vårt nya hus
blev klart, den som var ”pappa” för det nya huset var diplomingenjören Lars
Lorentzon han visste allt om det nya huset. [Bild 4]
Den här tiden anställdes det mycket folk. Vi fick en egen telefonväxel och jag blev
myndighetens första telefonist, vilken lycka att få vara ansiktet utåt för denna nya
myndighet. Professor Sievert var inte helt glad åt det lilla växelrummet, för det var
det enda stället i huset som han inte kunde komma in i, för bordet var för brett
och magen för stor. [Bild 5]
8

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
De var detta år som professor Rolf Sievert pensionerades och vi samlades, hela
personalen, i vårt nya konferensrum för att avtacka professorn, men alla visste ju
att han skulle vara kvar ändå och dessutom hade han ju sin lägenhet i
Radiofysiska institutionens hus.
Vid det tillfället sa professor Sievert ”jag tror att till och med magister Johansson ser
glad ut i dag”. Magister Stig David Johansson var en mycket noggrann och bestämd
man.
Nu delades Sieverts tjänst upp till två tjänster, en blev professor föreståndare och
det var Bo Lindell och en blev professor i radiofysik och det var Rune Walstam.
Den första stora konferensen
1965 så bildades en ny förening ”Nordiska sällskapen för strålskydd” och den
första konferensen skulle äga rum i Stockholm. Det var magister Stig D Johansson
som arrangerade denna konferens.
Vi tjejer skulle få vara med och hjälpa till med diverse uppgifter, såsom göra
smörgåsar till det stora partyt mm mm. Vi skulle få vara med på partyt och
dessutom fick vi hela 12 kr i timmen för att vara värdinnor, vilken lycka!
Professor Sievert fick mer och mer bekymmer med sitt hälsa och skulle opereras,
jag tror att det var magcancer så han blev inlagd på Karolinska sjukhuset.
Jag fick uppleva något som jag aldrig kommer att glömma – professorn bad mig
komma upp till sjukhussalen med tandborste ena gången och sin egna nattskjorta
nästa gång, mm.
Han bad mig att sitta kvar en stund varje gång jag kom.
Jag kunde riktigt känna hur rädd han var inför operationen.
- Denna stora berömda professor var rädd -
Han sa att han var så ledsen att han missar Nobelfesten i år, för Nobelfesten och
Lucia på Radiofysiska det betydde så mycket för honom. ”Lova mig fröken
Lundström att se till och fira Lucia i fortsättningen” och det lovade jag
naturligtvis.
Tyvärr, så avled Rolf Maximilian Sievert i samband med operationen den 3
december 1966 hans hjärta var för svagt för att klara operationen.
9

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Efter Sieverts död drog Birgitta Persson, som nu hade börjat som sekreterare på
kärnfysikaliska avdelningen, igång en sångkör. Vi skulle sjunga ”Härlig är jorden”,
på professor Sieverts minnesstund, på Radiumhemmet den 12 december. De kom
mängder med folk hela stora hallen i Radiumhemmet blev proppfullt.
Under sången stod jag och snurrade nervöst min förlovningsring som rullade i väg
i folkhopen, den kom aldrig mer till rätta.
Detta var mina första år på Radiofysiska institutionen/Medicinalstyrelsens
strålskyddsnämnd nu har det gått nästan 49 år och jag har varit med om massor
med helt fantastiska händelser, men tyvärr också en del tragiska med kompisar
som genom sjukdom lämnat oss.
Med mina nästan 49 år slår jag alla rekord på tjänsteår på ”denna myndighet”.
Stockholm i mars 2012
Kerstin Lundmark
10

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Bilder (Kerstin Lundmarks album)
Bild 1. Luciatåget kommer uppifrån… [Tillbaka]
11

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Bild 2. Lussekaffe… [Tillbaka]
12

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Bild 3 [Tillbaka]
Bild 4 [Tillbaka]
13

Mina första år på RI & SSI - Kerstin Lundmark - Svensk förening för radiofysik 2012
Bild 5. Televäxeln [Tillbaka]
14