02.09.2013 Views

Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik

Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik

Mina år på SSI - Svensk Förening för Radiofysik

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> Medicinalstyrelsens<br />

strålskyddsnämnd/RI/<strong>SSI</strong> från 1963<br />

Anställningsdagen<br />

Nedskrivet av Kerstin Lundmark<br />

Jag hade just gått ut handelsskolan, <strong>år</strong> 1963, och tänkte ha en lång skön ledig<br />

sommar efter allt pluggande men jag tyckte ändå att jag måste söka något jobb så<br />

jag skulle ha något arbete till hösten. Sagt och gjort, <strong>på</strong> examensdagen, tog jag min<br />

skoter och åkte med full fart till arbets<strong>för</strong>medlingen.<br />

Där fastnade jag direkt <strong>för</strong> ett erbjudande. Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd<br />

<strong>på</strong> KS (Karolinska Sjukhuset) behövde anställa en till kontoret. Det lät ju helt<br />

OK. Jag skulle kontakta en fröken Svea Forss, så det var bara starta skotern igen<br />

och fortsätta mot KS.<br />

Fröken Forss tog emot mig och tittade mycket noga <strong>på</strong> både mig och mina betyg,<br />

därefter fick jag se <strong>på</strong> rummet där jag eventuellt skulle sitta tillsammans med en<br />

annan tjej, Carina Erlandsson.<br />

Efter det gick vi upp till professorn, Rolf Maximilian Sievert. Oh, jag som aldrig<br />

träffat en professor!! Han satt där bakom sitt stora skrivbord med feta cigarrer i<br />

burk och ett stort glas med något drickbart i.<br />

Fröken Forss presenterade mig <strong>för</strong> honom, sen frågade han om fröken Forss sett<br />

<strong>på</strong> mina betyg och om hon tyckte allt verkade bra. Där efter frågade professorn<br />

mig vad jag hade räknat med att få i lön. Ve o. fasa vad skulle jag säga?? Jag visste<br />

ju att en av mina klasskamrater hade blivit erbjuden hela 900 kronor i månaden,<br />

men skulle jag våga dra till med så mycket? Jag kände att jag blev alldeles röd av<br />

bara tanken och tinningarna dunkade. Vad jag fick mod ifrån den gången, det vet<br />

jag inte, men jag drog till med 900 kronor.<br />

Då tittade professorn <strong>på</strong> fröken Forss som sa att det finns en löneklass som ligger<br />

<strong>på</strong> 923 kronor som motsvarar lönen i lönegrad Ag 3. (Den tiden hade man olika<br />

befordringsgångar <strong>för</strong> kvinnliga och manliga tjänster, i de kvinnliga låg man 3 <strong>år</strong> i<br />

varje löneklass och i den manliga endast 1 <strong>år</strong>).<br />

1


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Därefter fick jag ta den store professorn Sievert i hand och så var jag anställd.<br />

Men den långa lediga sommaren frös inne, <strong>för</strong> <strong>på</strong> måndagen efter fick jag börja,<br />

eftersom fröken Forss snart skulle gå <strong>på</strong> semester och ha det skönt <strong>på</strong> Gotland,<br />

men va´ gjorde väl det, då man fått hela 923 kronor i månadslön.<br />

<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta dagar<br />

Ja, då hade jag tillsammans med Carina blivit ”en av fröken Forss kontorsflickor”.<br />

Denna <strong>för</strong>sta dag var mycket lång och tyst, ingen av oss vågade säga något. Så kom<br />

äntligen lunchen vi skulle gå och äta <strong>på</strong> KS personalmatsal. Då var det så att det<br />

fanns två olika matsalar, en läkarmatsal och en <strong>för</strong> arbetare. Vi fick äran att<br />

tillhöra läkarmatsalen. Kostnaden var då 3 kr <strong>för</strong> lunchen. Denna avgift gick ner i<br />

pris lite senare, eftersom vi inte blev serverade vid borden längre.<br />

Då vi besökte matsalen fick vi inte ha v<strong>år</strong>a vita rockar <strong>på</strong> oss, dessa skulle lämnas<br />

<strong>på</strong> ”avdelningarna” p.g.a. smittospridningsrisken.<br />

Dessa vita rockar vi hade var mycket långa så vi tjejer häftade upp dem med<br />

häftapparaten. Detta gillades inte av alla. De kom ut en skrivelse, att det var<br />

synnerligen olämpligt med korta rockar, särskilt <strong>på</strong> de flickor som skulle bädda<br />

sjukhusets sängar. Men det gällde ju inte Carina och mig.<br />

<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta arbetsuppgifter var att sortera ”strips”, ganska breda pappersremsor<br />

där det stod namn, adress, telefonnummer till anläggningar <strong>på</strong> dem som hade<br />

tillstånd att inneha radioaktivt ämne eller stålkällor mm. Dessa strips skulle sättas<br />

in som fiskfjäll i pärmar en färg <strong>för</strong> tandläkare och en annan färg <strong>för</strong> veterinärer<br />

o.s.v.<br />

När jag satt där och sorterade dessa strippar så kom den några ”fnissande” killar<br />

in, sedermera kallade ”röntgencharmörerna”, ingenjören Gunnar Baarsen och<br />

magister Kenneth Magnusson och någon till kanske det var ingenjören Sten<br />

Göran Lyckefält. Dessa killar skulle göra ”anställningstest” <strong>på</strong>stod de, med ett<br />

måttband i handen. Gissa om jag undrade var jag hade hamnat, men godkänt fick<br />

jag tydligen i alla fall, efter som jag blev kvar.<br />

Vidare skulle vi hämta posten <strong>på</strong> KS, postkontor Stockholm 60. Den var ganska<br />

tung och ofta skickades också mjölk <strong>för</strong> indunstning och mätning. Jorma Suomela<br />

och Nisse Hagberg gjorde även mätningar <strong>på</strong> renkött.<br />

2


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Ofta kom det små glasskivor med blodsutstryk <strong>på</strong>, med posten, som skulle till<br />

syster Ingeborg Dahlander och Kalle Bergkvist <strong>på</strong> blodlabbet, dessa glasskivor var<br />

ofta dåligt inpackade och där<strong>för</strong> bara glassplitter då de kom fram.<br />

Den här tiden fanns det inga datorer med skrivare till, nej minsann. Vi fick skriva<br />

stenciler <strong>för</strong> att få flera exemplar av rapporter mm. Stencilen bestod av ett grovt<br />

papper med en hopsatt tunn lite fet extrablad. Det fungerade så att man med sin<br />

gamla Halda, manuella skrivmaskin, satt in denna stencil och tryckte h<strong>år</strong>t <strong>på</strong><br />

tangenterna så att det gick hål <strong>för</strong> varje bokstav i stencilen. Skrev man fel fick man<br />

använda ett chockrosa korrekturlack, som luktade eter, <strong>för</strong> att lacka igen de<br />

felslagna hålen sen fick man vänta en lång stund medan lacket torkade, innan<br />

man kunde fortsätta. Därefter satte man denna stencil <strong>på</strong> en stencilapparats<br />

färgtrumma som pressade tjock, kladdig färg igenom hålen. Stencilapparaten hade<br />

en vev som man drog runt och <strong>på</strong> så sett matades papper fram. Om man<br />

händelsevis kom <strong>på</strong> att man behövde dra några ytterligare exemplar av stencilen<br />

då den var kastad i en stor tunna var det inte roligt att leta efter den bland alla<br />

kladdiga stenciler. (Det hände ganska ofta att professor Sievert önskade ytterligare<br />

exemplar av någon skrift).<br />

Skulle man bara skriva ett brev eller en tillståndshandling använde man<br />

karbonpapper att lägga i mellan tre blad. På så sätt fick man ett original och 2<br />

kopior. Tro att det var jobbigt då man skrev fel och skulle ta ut pappren ifrån<br />

skrivmaskinen och sudda och få det att komma <strong>på</strong> samma plats igen.<br />

Vi hade gemensamt med professor Arne Forssberg <strong>på</strong> radiobiologen en fotostatkopieringsapparat.<br />

Där fick man vara lite kemist och blanda olika vätskor i ett<br />

mörkrum <strong>för</strong> att kopiera bilder.<br />

Organisationen <strong>år</strong> 1963<br />

Denna tid var vi ca 30-40 personer <strong>på</strong> Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, men vi<br />

var också Radiofysiska institutionen vid Karolinska Institutet. Det var professor och<br />

<strong>för</strong>eståndare Rolf Maximilian Sievert och hans sekreterare Torborg Hammarberg<br />

samt Margareta Rydell. Ingenjörerna Bengt Håkansson och Christopher Wilson.<br />

Så hade vi tre avdelningar, kärnfysikaliska avdelningen, chef docent Arne<br />

Hedgran och fil.lic. Jan Olof Snihs, Carl-Gösta Rylander och Karl-Johan Vikterlöf<br />

(flyttade till Örebro strax efter), samt ingenjörerna Lars-Gustav Andersson (bytte<br />

namn till Upphed) (den andre ingenjörens namn har jag glömt). Det hörde också<br />

3


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

en filmdosimetritjänst till denna avdelning där arbetade lab.ass. Ing-Britt Helde<br />

och Gunilla Nilsson.<br />

Den andra avdelningen var, röntgenkontrollavdelningens chef doktor Mats<br />

Helde, gift med lab.ass. Ing-Britt Helde, (<strong>för</strong> tillfället var dr Helde och dr Lars-Eric<br />

Larsson tjänstlediga och arbetade utomlands) så det var diplomingenjören Lars<br />

Lorentzon som var t.f. chef. Här arbetade magister Stig David Johansson och<br />

magister Kenneth Magnusson, kandidaten Lars Kaleb Anderson och ingenjörerna<br />

Lars-Otto Andersson, Gunnar Baarsen, och Sten Göran Lyckefält.<br />

Vi hade också en avdelning som kallades speciallaboratorierna, chef var<br />

ingenjören Bo Lindell. Där arbetade också magister Gun Astri Swedjemark,<br />

kemisten Sven Löfveberg (nyanställd), samt ingenjörerna Nils Hagberg (gjorde<br />

”lumpen”), Jorma Suomela (nyanställd) och Bo (Bossebus) Wejroos, Gunnar<br />

Eklund samt lab.ass. fru Solveig Johansson och fröken Britt-Marie Nalén.<br />

Till speciallaboratorierna hörde standardlab där laborator Robert Thoraeus och<br />

ingenjören Paul Haglund (professor Sieverts <strong>för</strong>ste medarbetare) arbetade.<br />

Laborator Thoraeus och ingenjören Haglund arbetade tillsammans i drygt 40 <strong>år</strong><br />

utan att bli ”du” med varandra.<br />

På blodlabbet fanns syster Ingeborg och någon till dam samt lab.ass. Karl-Erik<br />

Bergkvist. Det fanns också en verkstad där arbetade chefen ingenjören Axel Berggren,<br />

instrumentmakarna Rune Nilsson, Ingvar Liljedahl och Sven-Erik Eriksson. Sist men<br />

inte minst var det kansliet som bestod av byrådirektören Carl-Gösta Hesser ganska<br />

nyanställd och fröken Svea Forss samt kontorsflickorna Carina Erlandsson och jag<br />

själv.<br />

På Radiumhemmet hade vi även Rune Walstam, Lars Johansson och Marianne<br />

och Britt-Marie Grausne.<br />

Den <strong>för</strong>sta beredskapsövningen<br />

Om det var forskningsreaktorn <strong>på</strong> Drottning Kristinas väg eller om det var<br />

Ranstad, låter jag vara osagt.<br />

Det var en mycket tidig morgon, professor Sievert hade vidtalat sitt hembiträde<br />

Jasmine Chaseau (kanske felstavat namn) att ringa runt till personal upptagna <strong>på</strong><br />

en larmlista. Så när hon ringde, och med mycket dålig svenska kallade in oss, var<br />

det bara att slänga <strong>på</strong> sig kläderna och kasta upp sig <strong>på</strong> skotern och ta sig in till<br />

4


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

samlingsplatsen som var professorns bostad, han hade sin lägenhet i samma hus<br />

som radiofysiska institutionen, <strong>på</strong> KS.<br />

Väl framme blev vi avprickade och fick en härlig macka som professorns<br />

hembiträde Jasmine (hembiträdet) hade fixat. Vi åt mackan i professorns<br />

vardagsrum vid det stora bordet där det låg stora högar med papper <strong>på</strong> bordet.<br />

Magister Magnusson fick ett minustecken i kanten <strong>för</strong> han kom inte, hans<br />

”hyrestant” hade inte fått något liv i honom. Då vi väl ätit upp v<strong>år</strong> smörgås och<br />

professorn tackat oss, så var hela övningen över och någon betalning <strong>för</strong> övertid<br />

det var det ingen som ens tänkte <strong>på</strong>, utan vi kom ju i mycket god tid till arbetet<br />

den dagen.<br />

Arbeta <strong>för</strong> den store professorn<br />

Kunde ibland vara krävande, som t.ex. då han absolut ville att en maskinskriven<br />

text skulle få rum <strong>på</strong> en sida, vilket var helt omöjligt, den tiden fanns det ju inga<br />

möjligheter till <strong>för</strong>minskning. Vad skulle jag göra, det måste ju bara lösas. Jo jag<br />

kom att tänka <strong>på</strong> att <strong>på</strong> militärapoteket som fanns inom området <strong>på</strong> KS skrev<br />

man med små bokstäver <strong>på</strong> etiketterna till medicinflaskorna/burkarna. Sagt och<br />

gjort jag gick dit och bad om att få låna en sådan skrivmaskin, var<strong>på</strong> jag släpade<br />

den en ganska lång bit till RI <strong>på</strong> en vinglig vagn, men ifrågasätta professorns<br />

önskan var inte till att tänka <strong>på</strong>.<br />

Beställa taxi till professorn fick man göra, men taxichauf<strong>för</strong>er som inte kände till<br />

hans vanor undrade om de fattat rätt, då taxituren skulle gå mellan radiofysiska<br />

institutionen och radiumhemmet ca 100 m. Detta skedde inte så ofta <strong>för</strong><br />

vanligtvis så var det ingenjören Bengt Håkansson som skjutsade.<br />

Då han skulle ända till sitt sommarhus i Reijmyre, i Småland, var det taxi som<br />

gällde <strong>för</strong> så långt ville han inte att ingenjören skulle skjutsa, det tog f<strong>år</strong> lång tid<br />

som gick till spillo.<br />

Vid beställning av flygplatsbiljett skulle han ha två platser <strong>för</strong> att rymmas.<br />

Ofta <strong>på</strong> måndagar då jag satt i KS matsal ropade högtalaren ut över hela matsalen<br />

”fröken Lundström till biljettkassan”, då var det professorn som ville att jag skulle<br />

handla 2 askar albyl <strong>på</strong> tillbakavägen från matsalen.<br />

En gång gick jag omkring med en lista, bland personalen, <strong>för</strong> att samlade in<br />

pengar <strong>för</strong> att köpa ett bordtennisbord. Då blev jag uppkallad till professorn som<br />

5


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

undrade vad det gällde. Jag fick <strong>för</strong>klara det hela, men han var inte så glad åt att<br />

jag gick omkring <strong>för</strong> den saken skull, så han sa att är det bara frågan om pengar så<br />

ska han vara med och satsa resten till bordet. Ryktena sa att han hade varit mycket<br />

vig och sportintresserad som ung.<br />

Bordtennisbordet blev mycket uppskattat. Många tuffa matcher gick av stapeln.<br />

Bosse (sluggo) Lindell, Arne Hedgran, Nisse Hagberg och <strong>för</strong>ståss Jorma Suomela<br />

var många duktiga spelare. Professor Sievert nöjde sig med att titta in en enda<br />

gång.<br />

Fester<br />

Den viktigaste festen bland alla fester var att fira Lucia, i alla fall enligt professor<br />

Sievert, ja näst Nobelfesten <strong>för</strong>stås. I god tid <strong>för</strong>e Lucia fick alla anställda anmäla,<br />

<strong>på</strong> listor, vilka anhöriga man tänkte bjuda in. Vi hade också länge övat <strong>på</strong> ett stort<br />

antal luciasånger.<br />

Den 12 december stannade alla, som möjligtvis kunde, kvar, detta gällde fram<strong>för</strong><br />

allt verkstadskillarna och oss tjejer. Detta <strong>för</strong> att flytta bord och duka vackert med<br />

vita dukar och professor Sieverts finporslin med röd dekor. Även en stor fin<br />

julgran skulle kläs den var huggen <strong>på</strong> Reijmyre, Sieverts lantställe. Godis<strong>på</strong>sar till<br />

alla barnen skulle göras i ordning.<br />

Tidigt <strong>på</strong> luciamorgonen träffades vi <strong>för</strong> att sjunga upp oss samt klarade rösten<br />

med lite glögg <strong>på</strong> labbet. Ett stort fint luciatåg med tärnor och stjärngossar skulle<br />

det vara. Det var obligatoriskt att vara med i tåget då man var nyanställd. Så jag<br />

blev 1963 <strong>år</strong>s lucia. [Bild 1]<br />

Vid åtta tiden gick, det vackra luciatåget, från översta våningen till den låga<br />

gången till lunchrummet (de långa stjärngossarna måste huka sig <strong>för</strong> att inte slå i<br />

sin stjärngossestrut i taket).<br />

Det var mycket viktigt <strong>för</strong> professor Sievert att luciatåget kom uppifrån, liksom<br />

änglarna, det hade han särskilt sagt till om. I lunchrummet var det uppdukat med<br />

t<strong>år</strong>tor, lussebullar och stora pepparkakor vilket professor Sievert bjöd <strong>på</strong>. [Bild 2]<br />

Efter vi fikat kom tomten, Chris Wilson med godis<strong>på</strong>sar till alla snälla barnen.<br />

Därefter drog professorn i gång med långdansen runt hela huset, professorn var<br />

dock bara med några steg i början.<br />

6


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Lucia firades så gott som hela dagen. På eftermiddagen så gick vi och Lussade <strong>för</strong><br />

byggjobbarna, som höll <strong>på</strong> att bygga v<strong>år</strong>t nya fina hus <strong>på</strong> sidan om Radiofysiska<br />

institutionen.<br />

Den allra <strong>för</strong>sta riktiga personalfesten som jag var med <strong>på</strong> var den 20 november<br />

1964 <strong>på</strong> Lärarg<strong>år</strong>den, Lidingö. Det var jag och Carina, Gunnar Baarsen, Nisse<br />

Hagberg och en ny kille som hette Mauritz Wallin som ordnade festen.<br />

Professor Sievert skulle åka med den hyrda bussen till Lidingö, han som inte hade<br />

åkt buss sedan det kostade 25 öre <strong>på</strong>stod han, men det fungerade bra. Han satt<br />

längst fram <strong>för</strong> att få plats.<br />

Jag hade en helt ny klänning, den ”lilla svarta”, som jag sparat ihop till <strong>för</strong> mina<br />

<strong>för</strong>sta löner. Vi åt gott och länge, professor Sievert skulle ju skåla med alla<br />

damerna. Så kom han till fru Nilsson, det var byggstäderskan, men vem reste sig<br />

då, jo Chris Wilson, som hört fel. Då skojade professorn att fru Nilsson blivit så<br />

skäggig.<br />

Dansen kom i gång sent, så vi hann inte dansa länge <strong>för</strong>rän musikanterna skulle<br />

gå. Men då satte sig Nisse Hagberg vid pianot och räddade det hela. Det visade sig<br />

senare att Lärarg<strong>år</strong>den var också ett äldreboende som ville ha tyst tidigt, men<br />

Nisse spelade ju så <strong>för</strong>siktigt. [Bild 3]<br />

Som tack <strong>för</strong> festen fick jag en kram av professor Rolf Sievert!<br />

Vi hade också lite mer privata fester då vi var hemma hos varandra. Nu har vi<br />

blivit 3 stycken ”fröken Forss flickor” Elsie Andersson (bytte namn till Lindhé)<br />

hade börjat. De var vi som skulle fixa den här festen en ”kröningsfest”.<br />

Killarna <strong>på</strong> verkstaden hade en väggalmanacka med bara, bara tjejer. Så vi kom <strong>på</strong><br />

att vi skulle konkurrera med deras almanacka och ha en med bara <strong>på</strong>klädda killar<br />

ur personalen, en <strong>för</strong> varje månad. 3 tjejer och 12 månader alltså fick vi välja 4<br />

killar var <strong>för</strong> <strong>år</strong>et. Ett av kraven med detta var att om kemisten Sven Löfveberg<br />

skulle fotografera killarna så skulle han vara den <strong>för</strong>ste ”mr Januari”.<br />

Nu skulle mr Januari kröna mister februari. Detta skulle ske hemma hos Chris<br />

Wilson. Vi tjejer hade <strong>för</strong>berett en stor köttgryta i v<strong>år</strong>t lilla kök <strong>på</strong> RI och skulle<br />

bara ha en taxi hem till Chris, men tro att det var omöjligt att få en bil. Vi ringde<br />

och ringde det fanns ingen taxi. Då kom jag <strong>på</strong> en nödlögn, när jag beställt taxi<br />

till professor Sievert har det ju alltid funnits en taxi, så sagt och gjort jag beställde<br />

en taxi till professorn, taxin kom genast, ”men tyvärr var professorn <strong>för</strong>hindrad att<br />

åka”.<br />

7


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Kröningsfesten blev mycket lyckad vi tjejer dansade in med nätstrumpor och<br />

dragna pistoler och saluterade den nye månadens gosse som var Nisse Hagberg. Vi<br />

hade många roliga fester hemma hos Carina som hyrde en lägenhet i ett<br />

rivningshus i Hagalund.<br />

Jag kommer särskilt ihåg en gång , vi skulle ha en avskedsfest, <strong>för</strong> en som varit<br />

gästforskare hos Jan Olof Snihs, Vratislav Havlovic. Vi drog ihop gänget, <strong>på</strong><br />

jobbet, som brukar ha kul tillsammans. Jan Olof skulle naturligtvis vara med<br />

eftersom det var med honom dr Havlovic jobbat. När alla var samlade till en<br />

välkomstdrink – alla – utom fest<strong>för</strong>emålet, undrade Jan Olof om vi verkligen<br />

skulle börja innan han kom. Då fick jag och Carina bekänna att han inte var<br />

bjuden utan vi tyckte bara det var ett bra tillfälle <strong>för</strong> fest, som vi dessutom fick<br />

med oss Jan Olof <strong>på</strong>. Jag tror ändå inte dr Havlovic hade passat in i v<strong>år</strong>t gäng.<br />

Slutligen då det gäller fester måste jag också nämna alla ”Brofester och<br />

Badarpartaj i Bro” som vi haft minst en gång varje <strong>år</strong> men ofta blev det flera.<br />

Då blev alla blev inbjudna (i alla fall nästan alla). Där samlades vi <strong>på</strong> altan och<br />

värmde upp med något gott att dricka och några tävlingar, 7-kamp med en<br />

hemstickad liten docka som jumbopris.<br />

Därefter brukar vi äta något (renköttsgrytan var populär och återkom ganska ofta<br />

<strong>på</strong> dessa fester) och sen började dansen och vid midnatt blev de bad i Mälaren<br />

efter det bastu och lite mys med sång och gitarrspel (även fiol) innan vi skildes åt<br />

eller bäddade sängplatserna.<br />

Ny myndighet (Statens strålskyddsinstitut) och ett nytt hus<br />

År 1965 blev vi en egen myndighet Statens strålskyddsinstitut och v<strong>år</strong>t nya hus<br />

blev klart, den som var ”pappa” <strong>för</strong> det nya huset var diplomingenjören Lars<br />

Lorentzon han visste allt om det nya huset. [Bild 4]<br />

Den här tiden anställdes det mycket folk. Vi fick en egen telefonväxel och jag blev<br />

myndighetens <strong>för</strong>sta telefonist, vilken lycka att få vara ansiktet utåt <strong>för</strong> denna nya<br />

myndighet. Professor Sievert var inte helt glad åt det lilla växelrummet, <strong>för</strong> det var<br />

det enda stället i huset som han inte kunde komma in i, <strong>för</strong> bordet var <strong>för</strong> brett<br />

och magen <strong>för</strong> stor. [Bild 5]<br />

8


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

De var detta <strong>år</strong> som professor Rolf Sievert pensionerades och vi samlades, hela<br />

personalen, i v<strong>år</strong>t nya konferensrum <strong>för</strong> att avtacka professorn, men alla visste ju<br />

att han skulle vara kvar ändå och dessutom hade han ju sin lägenhet i<br />

Radiofysiska institutionens hus.<br />

Vid det tillfället sa professor Sievert ”jag tror att till och med magister Johansson ser<br />

glad ut i dag”. Magister Stig David Johansson var en mycket noggrann och bestämd<br />

man.<br />

Nu delades Sieverts tjänst upp till två tjänster, en blev professor <strong>för</strong>eståndare och<br />

det var Bo Lindell och en blev professor i radiofysik och det var Rune Walstam.<br />

Den <strong>för</strong>sta stora konferensen<br />

1965 så bildades en ny <strong>för</strong>ening ”Nordiska sällskapen <strong>för</strong> strålskydd” och den<br />

<strong>för</strong>sta konferensen skulle äga rum i Stockholm. Det var magister Stig D Johansson<br />

som arrangerade denna konferens.<br />

Vi tjejer skulle få vara med och hjälpa till med diverse uppgifter, såsom göra<br />

smörgåsar till det stora partyt mm mm. Vi skulle få vara med <strong>på</strong> partyt och<br />

dessutom fick vi hela 12 kr i timmen <strong>för</strong> att vara värdinnor, vilken lycka!<br />

Professor Sievert fick mer och mer bekymmer med sitt hälsa och skulle opereras,<br />

jag tror att det var magcancer så han blev inlagd <strong>på</strong> Karolinska sjukhuset.<br />

Jag fick uppleva något som jag aldrig kommer att glömma – professorn bad mig<br />

komma upp till sjukhussalen med tandborste ena gången och sin egna nattskjorta<br />

nästa gång, mm.<br />

Han bad mig att sitta kvar en stund varje gång jag kom.<br />

Jag kunde riktigt känna hur rädd han var in<strong>för</strong> operationen.<br />

- Denna stora berömda professor var rädd -<br />

Han sa att han var så ledsen att han missar Nobelfesten i <strong>år</strong>, <strong>för</strong> Nobelfesten och<br />

Lucia <strong>på</strong> Radiofysiska det betydde så mycket <strong>för</strong> honom. ”Lova mig fröken<br />

Lundström att se till och fira Lucia i fortsättningen” och det lovade jag<br />

naturligtvis.<br />

Tyvärr, så avled Rolf Maximilian Sievert i samband med operationen den 3<br />

december 1966 hans hjärta var <strong>för</strong> svagt <strong>för</strong> att klara operationen.<br />

9


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Efter Sieverts död drog Birgitta Persson, som nu hade börjat som sekreterare <strong>på</strong><br />

kärnfysikaliska avdelningen, igång en sångkör. Vi skulle sjunga ”Härlig är jorden”,<br />

<strong>på</strong> professor Sieverts minnesstund, <strong>på</strong> Radiumhemmet den 12 december. De kom<br />

mängder med folk hela stora hallen i Radiumhemmet blev proppfullt.<br />

Under sången stod jag och snurrade nervöst min <strong>för</strong>lovningsring som rullade i väg<br />

i folkhopen, den kom aldrig mer till rätta.<br />

Detta var mina <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> Radiofysiska institutionen/Medicinalstyrelsens<br />

strålskyddsnämnd nu har det gått nästan 49 <strong>år</strong> och jag har varit med om massor<br />

med helt fantastiska händelser, men tyvärr också en del tragiska med kompisar<br />

som genom sjukdom lämnat oss.<br />

Med mina nästan 49 <strong>år</strong> sl<strong>år</strong> jag alla rekord <strong>på</strong> tjänste<strong>år</strong> <strong>på</strong> ”denna myndighet”.<br />

Stockholm i mars 2012<br />

Kerstin Lundmark<br />

10


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Bilder (Kerstin Lundmarks album)<br />

Bild 1. Luciatåget kommer uppifrån… [Tillbaka]<br />

11


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Bild 2. Lussekaffe… [Tillbaka]<br />

12


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Bild 3 [Tillbaka]<br />

Bild 4 [Tillbaka]<br />

13


<strong>Mina</strong> <strong>för</strong>sta <strong>år</strong> <strong>på</strong> RI & <strong>SSI</strong> - Kerstin Lundmark - <strong>Svensk</strong> <strong>för</strong>ening <strong>för</strong> radiofysik 2012<br />

Bild 5. Televäxeln [Tillbaka]<br />

14

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!