Varg nosar och jagar - Kul i Rydbo!

Ulf Nilsson Informationsförlaget

Ulf Nilsson

Andra böcker av Ulf Nilsson:
Boeing 747 (1986)
Se upp för elefanterna (1989)
Det egyptiska mysteriet (1990)
Fyrens hemlighet (1991)
Guldets förbannelse (1992)
Se upp för spader knekt (1992)
Häxans trolldom (1993)
Luftens härskare (1995)
De långa grå tänderna (1995)
Mina 588 uppfinningar som förändrat världen (1996)
Se upp för miljonerna (2001)
En halv tusenlapp (2005)
Den döde talar (2006)
Till läraren:
Vi behöver bra berättelser för att förstå vad som händer i samhället och för
att kunna påverka framtiden. Varg nosar och jagar är en sådan berättelse.
Svenskt Näringsliv har valt att göra ett skolmaterial utifrån bokens
tema för att sprida kunskap om företag och företagsamhet till elever på
mellanstadiet. Skolmaterialet kan beställas från Svenskt Näringsliv, tel.
020-72 00 00, eller via www.svensktnaringsliv.se/skola
© Informationsförlaget och författaren 2002 och 2007
Grafisk form, omslag och illustrationer: Gert & Stig Andersson
Produktion: Bokform Majbritt Hagdahl
Tryck: ScandBook AB, Smedjebacken 2007
ISBN 978-91-7736-582-2
Informationsförlaget, Stockholm
www.informationsforlaget.se

INNEHÅLL
FÖRSTA DELEN
Av en slump tar vi hand om ett helt tryckeri 5
ANDRA DELEN
Vi startar en tidning med 1 200 kronor i skon 43
TREDJE DELEN
En inbrottstjuv slår till och alla tappar lusten 85
FJÄRDE DELEN
Allt ser plötsligt ljusare ut och vi ber tjuven
komma tillbaka 107
FEMTE DELEN
Alla drömmar går i uppfyllelse och jag
springer efter min cykel 151
Efterord 190

FÖRSTA DELEN
Av en slump
tar vi hand om ett
helt tryckeri

1
– Du är för liten, sa mannen på redaktionen.
– Men jag tycker det är roligt att skriva, sa jag. Jag skulle
nog kunna göra tidningen bättre …
– Men du är alldeles för liten. Till och med för ett sommarjobb.
En fredag i början av juni. En tidningsredaktion i Ronneby.
Det regnade lite, efter skolavslutningen hade vi fått
springa från kyrkan tillbaka till Espedalsskolan.
Sommarlovet hade börjat. Jag ville ha ett jobb. Det var
därför jag var på tidningen och frågade. Runt omkring oss
satt några journalister och skrev. Och en fotograf kom in
med sin kamera slängande i en rem i handen.
Jag ville jobba på en tidning! Jag ville sätta mig ner vid en
av datorerna och skriva något bra till ungdomssidan. Jag
ville visa att jag kunde.
Och så sa redaktören att jag var för liten.
Jag är ju tolv år!
Han började klippa i en tidning med en stor sax.
– Du får komma tillbaka, sa han.
– Ska jag komma nästa sommar? frågade jag och gick
mot dörren.
– Vänta lite längre, ropade han efter mig. Kom igen om
fem– sex år …
7

När jag kom ut hade det börjat regna igen. Det öste ner,
och regnet rann i mina ögon som tårar. Jag fick torka mig i
ansiktet för att ens kunna se vägen.
8

2
– För liten! fräste jag.
Vi satt allihop på mitt rum.
– Jag vill ha ett sommarjobb, fattar ni! sa jag till de andra.
– Jag också, sa Isabel. Jag behöver pengar.
– Jag vill min själ också ha ett sommarjobb, sa Katarina.
Jag vill jobba som manager åt ett rockband, fixa en cd åt
dem, och en stor rockfestival, här i Ronneby, uppe på
Snäckebacken, va? Men man har ju inga pengar! Om man
bara hade pengar …
Jag ville inte möta hennes blick. Katarina hade så många
drömmar. De var stora som moln, alldeles för stora. Och
hon var alldeles för liten. Äh, jag menar, det är något helt
annat att arbeta åt en vanlig tidning. Jag skulle kunna skriva
några reportage, jag känner många ungdomar. Och jag
skulle kunna skriva notiser som är roliga.
Till exempel om han som säljer korv på torget. Han heter
Hans och alla i stan vet vem han är. I måndags blev han sur
på en som var full och bråkade och tog för mycket ketchup.
Hans ilsknade till och skulle springa ut och skälla, och då
råkade han välta en hel hink med ketchup, så den rullade
ut på torget. Till råga på allt for locket av så ketchupen
sprutade ut över gatstenen. Tolv liter Pölsemannens pölseketchup!
9

Sånt vill folk läsa om i tidningen. I alla fall om de känner
Hans. Man kunde sätta in ett foto av honom också. Och
Göran kunde rita en bild där man såg hur han trampar på
den stora ketchuphinken. Göran är mycket bra på att rita.
– Jag har inte tid, sa Göran. Vet du, jag har faktiskt inte
tid att jobba den här sommaren.
– Varför inte det? undrade jag.
– Därför att jag ska få en hund av min morfar i morgon.
Ja, hund, jag menar varg.
– Va?
Göran såg mycket belåten ut.
10

– Min morfar har en hund, sa han. Men han orkar inte
ta hand om den längre, så jag ska få den. Den är väldigt svår
att uppfostra, för den är egentligen en varg.
Max skrattade plötsligt högt. Max är min lillebror. Han
låg på magen på golvet och läste Kalle Anka. Han läste alltid
Kalle Anka. Nåja, läste och läste. Han kunde ju inte
läsa, han tittade på bilderna och skrattade på fel ställen. När
han sedan berättade historierna, så var de helt annorlunda.
Åh, jag orkade inte höra hans långrandiga berättelser.
– Kan du vara tyst, Lilleman! sa jag strängt. Vi sitter och
pratar om viktiga saker.
– Ett jobb, sa Isabel.
– Faktiskt är det en varg, sa Göran och försökte låta övertygande.
Lilleman skrattade högt för sig själv.
11

3
Dagen efter satt vi hemma hos Göran. Den här sommaren
började inte bra. Vi bara satt och satt. Utanför fönstret fortsatte
det regna.
Den stora hunden lade sitt huvud i mitt knä. Den suckade
tungt och blundade. Jag klappade den. Den hade grov
grå päls som en riktig varg. Men på kinderna var den mjuk
och skön.
– Du ska inte vara rädd för honom, sa Göran.
Hunden suckade tungt och dåsade bort i mitt knä.
– Jag är inte rädd, sa jag.
– Det borde du vara, sa Göran allvarligt. Det är en varg,
kom ihåg det. Men om han angriper dig, så ska du bara visa
upp strupen, så han förstår att du ger dig.
– Vad ska han heta? undrade Katarina.
– Varg, sa Göran.
– Vad hette han innan, när din morfar hade honom?
– Puff, sa Göran tyst. Men inte kan en varg heta Puff!
– Lystrar han till Varg? frågade Katarina.
Göran ställde sig upp och ropade högt:
– Varg! Varg!!
Hunden sov vidare i mitt knä. Nu började den snarka
också.
Göran såg besviken ut och slickade sig kring munnen.
12

– Det är svårt att uppfostra en varg …
– Jag tycker han ser ut som en helt vanlig jäkla hund, sa
Katarina.
– Sch! sa jag och gjorde tecken till henne att inte reta
Göran.
Göran låtsades som om han inte hörde.
Just då ringde det på dörren. Hunden for upp och började
skälla.
– Hjälp! skrek Göran och visade kvickt fram sin hals.
Hunden struntade i honom och fortsatte skälla.
Jag kramade den och viskade ”Puff” i det stora ludna
örat. Då tystnade han. Bara ett dovt morrande ekade fram
och tillbaka i magen på honom.
13

Det var Isabel som kom.
– Nu har jag ordnat det, sa hon.
Hunden hoppade ner på golvet och började slicka hennes
bara ben.
– Akta dig! sa Göran. Om du har något gammalt sår, så
kan Varg få smak på blod, och då vet man aldrig vad som
händer. Ligg! Ligg!!
Men hur han än kommenderade, så fortsatte hunden
slicka Isabels ben. Hon brydde sig inte.
– Jag har ordnat så vi får ett jobb, sa hon. Min storasyster
Manuela har ju varit lärling på Blekinge Grafiska. Det är ett
tryckeri, och de går på semester på måndag. Om vi städar
hela tryckeriet får vi trehundra kronor. Vi fyra kan göra det.
Det blir nästan hundra kronor per man.
– Städa ett tryckeri? sa jag.
– Vi gör det! sa Katarina.
– Prick sjuttiofem kronor,
sa Göran.
Och det var nu alltihop
började.
Nu börjar historien
om ett tryckeri som hette
Blekinge Grafiska.
Om mig och Göran och
Katarina och Isabel.
Om min lillebror som hette Max men
alltid kallades Lilleman.
Om en hund som hette Varg. Eller Puff.
Eller Varg.
14

4
Jag och Lilleman gav oss iväg till tryckeriet på måndag morgon.
Solen sken och det var den första riktiga dagen på
sommarlovet.
Jag cyklade och Lilleman sprang bredvid som en hund.
Det var elakt men jag var sur på honom. Vi kompisar skulle
träffas på tryckeriet och börja jobba klockan åtta. Men
just när jag skulle ge mig av sa mamma:
– Du kan väl ta med dig Max, så han får vara med och
leka.
”Så han får vara med och leka”! Vi skulle ju jobba. Och
tjäna pengar. Vi var faktiskt inga småungar!
15

– Jag ska också vara med och jobba! ropade Lilleman.
Det sa mamma.
– Jaha.
– Jag ska också ha pengar, för jag är stor. Det sa mamma.
Jag satte upp farten. Måsarna seglade stilla på himlen.
Alla träd hade slagit ut. Det var så vackert. Lilleman sprang
och flåsade så han inte kunde prata längre.
Tryckeriet låg inte långt hemifrån. Borta vid Bilprovningen
i Ronneby finns ett industriområde med långa fabriksbyggnader.
Jag bromsade framför den sista byggnaden.
I huset fanns fem olika företag. Först ett som gjorde
tennskålar, och sedan en svetsfirma som hette Ronweld.
Blekinge Grafiska låg i mitten. Bredvid hade en byggfirma
sitt kontor. Och sist ett företag som sålde allt möjligt till
datorer.
Jag tog upp nyckelknippan som jag hade lånat av Manuela.
Jag letade efter rätt nyckel. Min lillebror pustade
och frustade.
Jag öppnade och gick in. Det var mörkt i den stora tryckhallen.
Jag hittade inte knappen för att tända lyset, så jag
gick långsamt in i dunklet. Lilleman kom efter och andades
högljutt.
I tryckhallen fanns sex eller sju olika maskiner. Nu efteråt
vet jag precis hur de fungerar. Men det ska jag berätta så
småningom. Närmast dörren stod den stora skärmaskinen.
När tidningar eller böcker är färdigtryckta skär man sidorna
jämna och fina med den. Under maskinen låg drivor av
tunna, smala pappersremsor. De hade inte sopat när de slutat
på fredagen.
16

– Oj, så fint, sa Lilleman och satte sig ner bland remsorna.
Mina ögon vande sig sakta vid mörkret därinne. De som
jobbat här hade bara lämnat allt och gått härifrån. Överallt
på golvet låg papper som misslyckats i trycket eller som
skrynklat sig.
Jag gick förbi häftmaskinen, falsmaskinen, offsetpressen
och gamla ving-Heidelbergaren. Längre in fanns ett ljusbord
och ett mörkrum. På golvet stod lastpallar med stora
pappersark. Och längs väggarna hyllor som gick ända upp
till taket. De var fulla med papper och kuvert i högar och
kartonger.
Innanför tryckhallen fanns tre mindre rum. Dagsljuset
föll in genom fönstren. Jag smög in i det första. Det var ett
kontor med ett stort skrivbord. Jag satte mig i den blå stolen
och snurrade runt ett par varv. På bordet stod en askkopp
som var full med äckliga fimpar.
Papperskorgen under bordet
svämmade över av hopknycklade
papper.
Så fanns där en kopieringsmaskin
och en fax
med en röd lampa som
blinkade. En lång pappersremsa
stack ut ur
faxen.
Jag lutade mig fram
för att läsa:
17

Bernhard,
vi måste ha våra löpsedlar senast på måndag morgon.
Ta genast kontakt med mig,
Leif
Konditori Continental
Överst kunde man läsa när faxet skickats. På lördag morgon.
Det fanns ett till:
Bernhard!!!
Vart tar du vägen? Glöm för fasen inte vår löpsedel!
Leif
Det faxet var skickat på söndag morgon. Den där Leif började
visst bli ganska sur. Bernhard måste vara den som ägde
tryckeriet. Men han hade inte läst faxen. Han hade ju gått
på semester.
Ovanför faxen fanns en anslagstavla. I mitten hängde en
semesterlista. Jag förstod att fem personer jobbade på tryckeriet.
Alla skulle gå på semester denna måndag den 10 juni.
Och sedan skulle tryckeriet hålla stängt i fem veckor.
Bredvid satt en lapp med ett häftstift:
Jag åker till Lofoten för att fiska.
Det går inte att nå mig på något sätt, för nu är jag alldeles
utarbetad.
Vi ses den 15 juli, friska och solbrända (och med
mycket fisk).
Glad semester! B.
18

B måste betyda Bernhard.
I nästa rum fanns en dator, tusen papper här och där i
högar och buntar och ännu en överfull askkopp.
Det sista rummet var ett lunchrum. Ett kylskåp brummade,
en kran droppade. Fullt med odiskade koppar och
glas. Ett kakfat med rester av en
tårta. Och en ensam fluga som
satt på den sista smörkrämen.
Nu hörde jag hur Isabel ropade till mig ute i tryckhallen.
De andra hade kommit.
Hmm. Av allt jag sett kunde jag dra några slutsatser. Alla
fem på tryckeriet hade jobbat hårt. Nu skulle de ha
semester i fem veckor. Sist av allt på fredagen hade de festat
med tårta. Sedan hade Bernhard åkt till Norge för att fiska.
Och han hade helt glömt bort en man som hette Leif och
arbetade på Konditori Continental.
19

5
Vi jobbade i två timmar. Jag diskade, slängde gammal tårta
och tömde halvtomma mjölkpaket i vasken. De hade verkligen
bara gått sin väg på fredagen. Den där Bernhard måste
ha varit helt utarbetad.
Göran fann knappen till lyset och tömde alla äckliga askkoppar
och överfulla papperskorgar. Vi sopade ihop allt
papper som låg på golvet i tryckhallen och knölade ner det
i stora papperssäckar. Och så ut med det i en container.
Lilleman satt kvar på golvet i högarna av pappersremsor.
Några av dem var lite bredare. Dem skulle han ha och göra
en blädderfilm om en mus av, sa han. Han stoppade dem i
fickorna så byxorna blev fulla och stod åt alla håll. De smala
remsorna kastade han upp i luften.
– Festligheter! ropade han när de snöade ner som konfetti.
Sedan gick han ut på gården med famnen full av remsor
och kastade upp dem i luften så de fladdrade ner över asfalten.
Resten av tiden ägnade han åt att försöka sopa upp remsorna
från marken, men pappret sög sig liksom fast, och
han fick plocka upp dem en och en.
– Jag ska också ha pengar, tjatade han då och då. Jag är
stor. Det sa mamma.
20

Under tiden torkade vi av
golven med en mopp och
mycket vatten. Till sist putsade
vi fönsterrutorna.
Nu hade vi gjort ett bra
jobb. Så snyggt och fint
hade det nog aldrig varit i
tryckeriet! Jobbet var värt
minst trehundra kronor.
– Hur mycket får jag? frågade
Lilleman.
Katarina såg på honom
med spydig min och sa:
– Hur mycket är det värt
att först kasta ut en massa
papper och sedan plocka upp dem igen? Du ska få mer än
en krona. Och mer än två kronor. Du ska få hela femtio öre!
– Hurra! sa Lilleman glatt.
Han kunde ju inte räkna heller. Vi var elaka mot honom,
jag vet, vi ångrar det och ska aldrig mer göra om det.
Precis när vi skulle ge oss av dök en man upp. Han var
röd i ansiktet av ilska. Han hade en vit rock på sig och vita
byxor. Man kunde tro att han var läkare, men han hade
marsipan på ena ärmen och mjöl på kinden. Hans grå hår
stod rakt upp.
Han glodde på oss en efter en. Till sist tog han sikte på
mig och började skälla.
21

6
Det var inte svårt att lista ut att mannen i vitt var Leif. Men
jag fick inte en chans att säga ett enda ord. Först frågade
han efter Bernhard. Jag hann bara skaka på huvudet. Sedan
pekade han på offsetpressen med ett pekfinger som darrade
av ilska. Vi skulle omedelbart sätta igång maskinen och
trycka hans löpsedel, ropade han.
– Tror du jag gick upp klockan tre i morse och bakade
sexhundra prinsessbakelser bara för att de ska ligga osålda
och fördärvas. Va? Va? Svara mig!
– Nej, sa jag lamt.
– Då så! Jag behöver löpsedeln och det inom en timme!
Han gick tillbaka till sin vita skåpbil, och vi stod och
kikade ut genom dörren efter honom. Han morrade att om
vi inte kom ner med löpsedlarna till Konditori Continental
före klockan elva så skulle han minsann …
Och så: Pang! Han slog igen bildörren och körde in på
gården för att vända.
– Jäkla gubbe, sa Katarina.
Göran såg ut som om han skulle gråta. Han blev alltid så
rädd när någon vuxen skällde. Det hände ibland i skolan
också. Om läraren skällde på någon annan elev i andra
ändan av klassrummet kunde Göran plötsligt börja gråta.
Det var rätt bra egentligen. Läraren blev alltid skamsen då
22

och lugnade ner sig och började be om ursäkt medan
Göran snyftade vidare.
– Vi sticker till Brunnsbadet, sa Isabel. Vi har väl inte
med hans löpsedel att göra. Det är inte vårt jobb. Jag vill
ligga och sola.
Bagaren körde förbi oss på väg tillbaka mot bageriet. På
skåpbilen var det ritat ett hjärta, och inuti hjärtat stod det
Alltid nybakat från Contan. Jag såg hur hans mun rörde sig
där han satt vid ratten. Men vad han sa hörde jag inte.
– Jobb, sa jag. Vi är ju på jakt efter jobb. Och så kommer
det en gubbe och tvingar oss att jobba …
– Kan vi trycka löpsedlar då? sa Göran.
– Vi måste! sa jag.
Och så gick vi in i tryckeriet igen.
23

7
– Hur gör vi nu då? sa Katarina.
Jag såg ut över maskinerna i tryckeriet. Då visste jag inte
ens vad de hette och ännu mindre vad de skulle användas
till.
Jag gick in på kontoret och bläddrade i en hög papper.
Där hittade jag det jag sökte.
– Här ska ni få höra, sa jag till de andra. Bagaren har
beställt femhundra löpsedlar på ljusrött A3-papper. Överst
ska det stå ”Contan erbjuder i dag”. Det är ju enkelt.
– Enkelt? Det är ju löjligt! sa Katarina. Vi kan väl inte
trycka!
Det är konstigt med Katarina. Hon säger alltid emot
mig. Och hon säger saker som
jag själv har tänkt. För det
fattade väl jag också att
vi inte kan trycka!
24

Men när hon säger det så får jag alltid lust att säga emot
henne. Och då brukar det hända saker.
Katarina och jag sitter bredvid varandra i skolan. Vi brukar
bråka på ett hemtrevligt sätt om det mesta. När hon
och jag är ute på orientering i skogen och jag säger att vi ska
gå åt höger, så brukar hon säga att vi ska gå till vänster.
Alltså säger jag att vi ska gå till vänster, så att vi kommer dit
jag vill: åt höger. Ibland får jag en känsla av att hon använder
samma knep mot mig.
– Vi kan inte trycka, fattar du väl! sa alltså hon.
– Det kan vi visst det, sa alltså jag. Vi måste bara hitta
nån som kan berätta för oss …
Det var tyst ett ögonblick. Sedan sa Isabel:
– Jag ringer till Manuela. Hon vet.
Och hon har alltid mobilen med
sig, för hon tror att en massa
killar ska ringa till
henne.
Javisst ja, Manuela
hade ju jobbat
som lärling på Blekinge
Grafiska! Isabel gick
in på kontoret för att ringa
sin storasyster.
– Är det kanske någon som vet vad A3 är för något?
undrade Katarina surt.
– Ja, sa Göran lugnt. Det vet jag.
Göran känner till en massa konstiga saker. Sådant som
brukar komma upp på skärmen om man sitter vid sin
25

dator. Sådant som aldrig kommer på OÄ-provet i skolan.
Göran går också i min klass. När han var med oss på orientering
i skogen, så brukade jag och Katarina sluta käbbla
och bara följa med Göran – rakt fram.
– A4 är den vanliga pappersstorleken, det vet ju alla, förklarade
han. A3 är ett papper som är dubbelt så stort, som
en sida i Expressen. Och A2 är som ett reklamblad från ICA
och Coop och sånt. A1 får man om man viker upp reklambladet
och lägger ut den på golvet, till exempel om man ska
måla en stol. Det är faktiskt precis en halv kvadratmeter.
– Okej, sa Katarina. Då går jag väl och letar reda på en
bunt ljusröda A3.
Japp, jag visste det. Hon skulle säga emot en stund, men
sedan skulle hon sätta igång. Man kunde alltid lita på
Katarina!
Isabel kom tillbaka.
– Enkelt, sa hon och tog några danssteg bland maskinerna.
Vi ska först göra ett original med svarta bokstäver på
ett vitt papper i rätt storlek. Vi kan rita och klippa och
klistra, och vi kan använda datorn och skriva ut snygga
bokstäver om vi vill …
Nu var vi igång.
Vi skulle trycka vår första löpsedel!
26

8
Göran är mycket smart, faktiskt. Han klarar nästan allting
som handlar om datorer. Och så är han ju bra på att rita
också.
I rummet bredvid kontoret fanns en dator, en scanner
och en skrivare. Vi gick dit, och Göran satte på datorn.
– Klarar du verkligen det? frågade Isabel med beundran i
rösten.
– Ja, det gör jag, sa Göran. Det är en gammal dator förstås.
Men bara programmet är Pagemaker eller nåt annat
vanligt så kan jag det …
27

Isabel sträckte ut armarna och dansade en ny glädjedans.
Hon skrattade så hon kluckade. Hon hade en vit t-shirt på
sig, med texten Yes, we can do it!
Fast så lätt var det ändå inte.
En ruta dök upp på skärmen. Först av allt ville datorn ha
ett lösenord.
Göran testade med några olika. Först Bernhard. Sedan
Blekinge. Sedan Grafiska.
Inget av dem var rätt. Han satt stilla och tänkte.
På bordet fanns tangentbordet, en tom askkopp, ett
modem till datorn, en telefon och en hållare för tejp.
Göran är smart, som sagt.
– Om man har en svår kod så skriver man upp den …
Göran vände på alla sakerna och tittade på undersidan.
Under tejphållaren satt en vit lapp. 4213AB stod det på
den.
4213AB skrev Göran, och en ny ruta kom upp på skärmen:
INLOGGNING PÅGÅR
– Ja!
28

9
Efter tio minuter hade Göran lyckats skriva in texten
CONTAN ERBJUDER I DAG och sedan printat ut den
överst på ett papper. Jag hittade en gammal kvällstidning i
bokhyllan. Längst ner stod det EXTRA med vita bokstäver
på svart botten. Jag fick en idé.
Jag klippte ur ordet EXTRA och klistrade fast det längst
ner på löpsedeln.
Vi höll på med ett original nu. Det skulle vara svart och
vitt. Vi kunde klippa och klistra hur vi ville, hade Manuela
sagt. Sedan skulle detta original
användas för att trycka på färgat
papper. Men originalet måste
alltid vara vitt.
Det blev väldigt snyggt. I
ren glädje satte Göran igång
med att rita på ett papper.
Han ritade en bagare. Bagaren
såg ut precis som
Leif, fast munnen gick
uppåt istället för neråt.
Håret stod på ända,
han höll en hög bagarmössa
i ena handen,
29

och med den andra sträckte han fram ett fat med någon
sorts kakor.
Det blev en bra bild. Vi klippte ut den och klistrade fast
den i vänsterkanten.
Nu hade vi ett färdigt original att trycka från.
Och nu hade Katarina hittat en hel bunt snygga ljusröda
papper i A3-format.
– Ring till Manuela igen! ropade jag till Isabel. Ring och
fråga hur vi ska göra sen.
– Det här är alltså jäkla löjligt! sa Katarina. Vi kan väl inte
trycka!
30

10
Manuela hade semester. Hon låg vid swimmingpoolen ute
vid Ronneby Brunn. Det var soligt och mycket varmt,
berättade hon i telefon. Hon åt en glass.
Hon berättade också precis hur vi skulle göra. Fast jag
kan inte skriva allt i detalj, för det är rätt komplicerat.
– Först gör ni en negativ film av ert original. Ni får gå in
i mörkrummet och …
Och så vidare och så vidare.
När vi var klara i mörkrummet hade vi ett stort sladdrigt
plastsjok som vi tog med oss ut.
31

– Sedan ska ni göra en plåt. Gå till maskinen som heter
Montakop 95M. Slå på strömbrytaren på väggen. Hämta
en plåt på hyllan till vänster. Och sedan ska ni bara … bla
bla bla … och efter en och halv minut dras det grå draperiet
automatiskt ifrån, och då tar ni ut plåten.
Plåten var stor och stålblank på ena sidan och grön på
den andra. Den skulle vi nu ta över till maskinen som hette
Kodak Aqua Image. Den skrangliga plåten skramlade och
skrällde som om det var åskan som gick. Vi matade in den.
Det bubblade i en dunk med framkallningsvätska som stod
under maskinen. Efter ett tag kom plåten ut i andra ändan,
och nu kunde man läsa löpsedeln.
Ja, hittills gick det faktiskt utmärkt!
– Ta sedan den färdiga plåten och gå till den stora offsetpressen
som har namnet Heidelberg på sidan. Gör rent i
färgverket. Lägg på en spackel svart tryckfärg i färgkistan
överst …
Så förklarade Manuela, och jag grävde med spackelspaden
i den feta färgen från burken och smetade på.
– Tryck lite på den fyrkantiga knappen ”Fram” så det färgar
in. Sätt in plåten på rullen i mitten och skruva fast.
Japp, där hittade vi skruvarna. På med dem!
– Ner med gallret nu.
Okej!
– Lägg i pappret längst bak … bla bla bla …
Allt detta tog ungefär en halvtimme, men sedan verkade
allt vara färdigt för start. Manuela gick och köpte en glass
till medan hon berättade hur vi skulle göra.
– Tryck nu på knapparna som heter ”Tryck till” och
32

”Papper till”. En Cornetto. Ställ in i sidled …
– En Cornetto? utbrast Isabel.
– Nej, jag pratade inte med dig. Tryck nu på de där
knapparna!
Maskinen dunkade igång.
Di-donk, di-donk. Didonk,
di-donk. Nu gick
den på tomgång, åh, den
gick så fint! I det ögonblicket
älskade jag den söta
maskinen.
Just då kom en man in i
tryckhallen. Han hade en
blå overall på sig, och på bröstfickan stod det Ronweld.
Han jobbade tydligen i svetsfirman bredvid.
– Är inte Bernhard på semester? undrade han.
Först blev jag rädd. Mannen tänkte förstås kolla att vi
inte var några tjuvar. Men det här gjorde vi ju för att rädda
Bernhard från den sure bagaren. Jag förklarade hur det låg
till.
– Aha, sa mannen. Ja, Bernhard har haft alldeles för
mycket att göra. Han har jobbat till tolv om nätterna den
sista tiden. Har man eget företag får man min själ ställa upp
när det behövs. Både kvällar och på helger. Och det blir
bara värre och värre …
Han suckade djupt.
– Lycka till! Säg till om ni behöver hjälp.
Så gav han sig av igen. Maskinen dunkade envist på:
Di-donk, di-donk. Di-donk, di-donk.
33

Och i telefonen sa Manuela:
– För ner spaken till arkmatningen.
Och ett papper lyfts av några tassar med sugluft och förs
i maskinen. Psuiii. Och så vandrar det vidare upp genom
hela apparaten. Di-donk, di-donk. Och så kommer det ut i
andra ändan.
Och på pappret kan jag skymta en bagare på mitten och
någonting som ser ut som EXTRA längst ner.
– Det syns inte, det kommer ingen färg! skriker Isabel.
¡No hay color, necesitamos hacer algo!
När hon blir riktigt upprörd skriker hon på spanska. Jag
fattar inte vad det betyder. Men det gör Manuela:
– Med choklad och nötter, ja. ¡Sí, sí, no problema! Dra i
spaken överst vid färgkistan.
Isabel drar ett par gånger.
Och nästa papper sugs in, psuiii, och in mellan valsarna
och rullarna och ut i andra ändan. Nu står det EXTRA
längst ner. Fast det är svagt, alldeles för svagt.
Och nästa papper, psuiii. Och nästa papper.
Nu syns det! Nu är det kraftigt svart tryck på det ljusröda
pappret:
CONTAN ERBJUDER I DAG.
Och bagaren ler och det står EXTRA med skrikiga
Expressen-bokstäver längst ner.
Isabel ökar farten på tryckpressen. Och psuiii, di-donk,
di-donk. Psuiii, di-donk, di-donk. Psuiii, di-donk, di-donk.
Det är en vacker rytm, det är som underbar musik. Löpsedel
efter löpsedel läggs till högen innanför gallret. Isabel
slänger på telefonluren och dansar fram mellan maskinerna.
34

Yes, we can do it!
Göran börjar nästan gråta av glädje.
– Ja, vi kan det, säger han. Ge oss en maskin och vi klarar
av den! Vilken maskin som helst i hela världen. Vi klarar
av den!
– Oh, söta lilla Heidelberggubbe, jag älskar dig högre än
allting annat! säger jag.
Katarina ler snett mot mig.
– Jag visste hela tiden att vi skulle klara det, säger hon
lugnt. Jag skulle bara testa dig ju …
35

11
Vi cyklade in till stan och gick bakvägen in i bageriet. In
genom en port, över en liten gård. De stora ugnarna var
avstängda nu. På golvet stod fyra ställningar med tio plåtar
i varje. Fulla av prinsessbakelser. Konditori Continental
ägdes av fyra bröder. De hade en femte bagare anställd
också, och fem tjejer anställda för att sälja.
Leif var den äldste av bröderna. Han såg annorlunda ut
nu där han stod ensam i bageriet. Det syntes att han ångrade
sig.
– Jag menade ju inte … sa han. Ni förstår jag blev så …
Jag trodde ni var …
Vi lade bunten med löpsedlar på bakbordet. Leif satte på
sig sina läsglasögon och stod med bagarmössan i handen
och läste.
– Är det ni som har gjort dem? sa han tyst.
– Yes sir! sa Katarina.
– Gjorde ni det själva?
Katarina nickade.
– Det blev mycket bättre än jag trott. Jag ber så mycket
om ursäkt …
Han pekade på sina 600 prinsessbakelser och vi förstod.
Sedan tog han en bred penna och skrev på det tomma
utrymmet i mitten. Nu stod det alltså:
36

CONTAN ERBJUDER I DAG
Prinsessbakelser, 10 kr.
EXTRA
Han skrev tio löpsedlar med dagens erbjudande medan han
förklarade hur han hade tänkt.
På sommaren köper folk inte så mycket bakelser. Om de
vill festa köper de kanske jordgubbar eller glass istället.
Alltså måste en bagare påminna folk om att det fortfarande
finns bakelser. Och att de finns till extrapris. Löpsedlarna
tänkte han klistra upp runt om på stan.
Bagaren såg mycket glad ut.
37

– Bernhard och jag hade kommit överens om en tusenlapp
för löpsedlarna. Men ni får tolvhundra. Tvåhundra
extra för att det är så bra gjort.
– Jag vill också ha pengar, sa Lilleman.
– Och så får ni äta hur mycket ni vill av alla sorters
bakelser och dricka hur mycket saft ni vill.
Han skakade hand med oss en efter en. Det kändes högtidligt.
Sedan gick han före in i konditoriet och drog ut stolar
så vi kunde slå oss ner.
– Ät vad ni vill nu, mina duktiga tryckare! sa han.
Han tog fram en tusenlapp och två hundralappar och
lade dem på bordet.
– Jag vill också … tjatade Lilleman.
– Du kan ta hand om alla pengarna åt oss, sa Katarina.
Lilleman såg på sina fickor som var överfulla av pappersremsor.
Han tog av sig gymnastikskon och strumpan, lade
sedlarna i strumpan och tog på sig igen.
– Jag tar hand om alla pengarna, sa han nöjt.
Sedan började vi äta.
38

12
Vi satt alldeles tysta och åt. Och jag tänkte.
Jag åt en napoleonbakelse, den var mycket god. Fyra
stjärnor, om man säger så.
Jag tänkte på att jag ville skriva.
Sedan åt jag en prinsessbakelse. Det var för mycket marsipan,
och det gillar inte jag. Tre stjärnor.
Varför ville jag skriva?
39

Jag var bästa kompis med Göran, Katarina och Isabel. De
är bra kompisar, de är tuffa och duktiga. När man är med
sina kompisar vill man själv också vara någon, om ni förstår
vad jag menar.
Göran kan en massa saker som ingen annan kan. Han
klarar av alla datorer. Och han kan rita. Han är någon, även
om han oftast är tyst när vi andra pratar.
Katarina är allt annat än tyst. Hon har alltid svar på alla
frågor. Hon kan svara rappt på allting. Ingen sätter henne
på pottan. Hon är smart – bara hon inte ger upp, förstås.
Isabel då?
Jag åt en bit av en jordgubbstårta. Den gillade jag bäst,
fem stjärnor!
40

Isabel har bruna armar, hon är vacker. Alla som träffar
henne tänker att de en gång ska gifta sig med henne. I alla
fall gjorde jag det. Fast sen tänkte jag att jag nog ändå skulle
gifta mig med Katarina. Tja, vi får se …
Om Isabel till exempel skulle tvingas upp på en scen
framför tvåhundra människor, så ställer hon sig där utan att
vara det minsta blyg. Och om någon säger åt henne att
sjunga en sång, så skrattar hon lite och sedan gör hon det.
Sådan är hon.
Jag då? Jag kan inte någonting. Ingenting om datorer.
Rita kan jag inte. Jag kommer aldrig på några snabba svar,
inte förrän långt efteråt. Kommer jag upp på en scen blir
jag bara generad. Säger någon till mig att jag ska sjunga får
jag hjärtklappning.
Ingenting är jag.
Åt frukttårta med gelé. Två stjärnor. Fast det berodde
nog på att jag var så mätt. Det smakade mycket gott med
mandelflis på kanten. Fyra stjärnor om man inte är för
mätt.
Alltså: Om jag skriver, så hinner jag tänka ut vettiga svar.
Om jag skriver, så fattar folk att jag också är någon, att jag
inte är dum i huvudet. Det vita pappret är min scen! Ge
mig några bokstäver och ni får höra mig sjunga. Och ge
mig en massa ord och ni ska få höra en hel orkester! Ja!
Därför vill jag skriva! Tror jag.
Åt en chokladtårta. Den var lite för mastig. Kanske för
mycket choklad. Smaken var god i munnen, fast jag fick
knip i magen av den. Tre och en halv stjärna.
Jag skrev upp betygen på de fem bakelser jag hade ätit.
41

Redan nu hade jag två artiklar färdiga, så att säga. En om
Hans och ketchupen. En med test av Contans bakelser.
Jag tänkte.
Och så hade vi ett tryckeri.
Jag rapade lite.
I fem veckor framåt skulle vi ha ett helt tryckeri.
Jag mådde illa.
– Vi startar en tidning, sa jag till de andra. Vi ska helt
enkelt bli bättre än tidningen här i stan och deras ungdomssida.
Ja, det är väl inget större fel på den. Men tidningen
är för stor. Och de som jobbar där är för gamla. Ha!
Alla såg ut att må lika illa.
Isabel nickade.
Sedan satte hon handen för munnen, reste sig upp och
skyndade mot toaletten.
42

ANDRA DELEN
Vi startar
en tidning med
1200 kronor
i skon

1
Isabel stod bredbent på toaletten och spydde. Det var tredje
gången. Varg såg bekymrat på henne.
Vi hade hämtat Görans hund, jag menar varg, och cyklat
tillbaka till tryckeriet.
Jag hade alltså en dröm. Nu gällde det att få de andra
med mig.
– Det är för att du är så glupsk, ropade Katarina till
Isabel. Hur många bakelser åt du?
– Sju, svarade Isabel ynkligt. Eller åtta om man räknar
den som jag inte orkade äta upp. Men det där med en tidning
tror jag inte på. Vad skulle jag göra? Och vad skulle
tidningen heta?
45

Göran satt och lekte vid datorn. Han gjorde ett visitkort.
Jag böjde mig fram och läste:
ISABEL PERUNA
Försäljare
Tidningen XXX
Industrivägen 53, Ronneby
Telefon 283739
TIPSA MIG
OM NYHETER!
Det var en smart idé. Adressen hit till tryckeriet visste han
ju, och telefonnumret hem till Isabel. Men tidningens
namn hade han hoppat över, för den hade ju inget.
Ett visitkort! Det var förstås så man skulle övertyga
Isabel. Och hon skulle kunna sälja vår tidning. Gå runt på
Brunnsbadet och andra ställen där det finns turister och
ungdomar och sälja den. Hon passade till försäljare.
Det skulle förstås bli tungt för henne att bära hundratals
tidningar som vi tryckt. Fast hon kunde ha en liten kärra att
dra dem i.
Eller vänta ett slag! Hunden kunde dra den lilla kärran,
för då skulle folk titta upp och många skulle komma fram
och klappa hunden. Eller vargen …
Det är lustigt med idéer. Tankarna lunkar liksom långsamt
fram mot sitt mål:
1. Isabel ska bli försäljare.
2. Det blir tungt att bära.
3. Det behövs en liten kärra.
4. Hunden kan dra den.
46

Och sist tar tanken ett plötsligt skutt. Och där är idén!
Tidningen ska förstås heta VARG. Och när den säljs så är
det Varg som drar den lilla kärran. Och vi berättar att
denna hund är så nära en riktig varg man kan komma. Vi
sätter en skylt på kärran:
OBS!
Detta är en äkta varg.
Får ej klappas!
Om vargen gör ett anfall
mot dig, ligg alldeles stilla
tills hjälp kommer.
Då blir folk nyfikna och kommer fram för att titta närmre.
Och andra ser att det står en ring av människor runt flickan
och hunden med kärran, och de skyndar dit för att se
vad som står på.
Och då säljer Isabel en tidning till var och en. Tio kronor.
Första artikeln handlar om vår varg och andra vargar.
– Vet du vad tidningen ska heta? sa jag till Göran.
– Nej.
– Varg.
– Du menar …? sa han och pekade på hunden.
Jag har aldrig sett Göran bli så glad.
– Ja, från och med nu får ingen någonsin nämna det
hemska namnet Puff, sa jag.
Göran skakade på huvudet och skrattade förnöjt.
– Jag spy-y-yr, ropade Isabel, och Varg spetsade öronen
och gnällde bekymrat.
47

2
Göran skrev in namnet VARG på kortet och kopierade upp
det så att hela skärmen blev full. Det gick in tjugo stycken
på ett papper. Vi skrev ut dem på tjock blå kartong och
klippte arket till en bunt fina visitkort.
Isabel hade tvättat sig och satt i en stol för att vila. Hon
såg mycket friskare ut nu. Fast blek. Vi gav henne bunten
med visitkort och berättade hur vi hade kommit fram till
namnet.
– Sälja tidning, sa hon nöjt. Finns inget jag
är bättre på! Faktiskt inte.
– Men vi kan inte trycka en tidning här,
protesterade Katarina. Inte utan
att fråga …
Hon hade helt rätt. Man gör
inte så med andras maskiner.
Men vi hade ju räddat
Bernhard ur en
knipa. Leif skulle
aldrig ha förlåtit
honom. Så
Bernhard var
liksom skyldig
oss en tjänst.
48

Och vi skulle kunna betala allt papper vi gjorde av med. Vi
hade ju 1 200 kronor i Lillemans sko.
– Bernhard är snäll, sa Isabel. Det säger Manuela i alla
fall.
– Vi provar att trycka en tidning på fyra sidor. Vi trycker
den på vitt … hm … A2-papper som vi viker sen. Då blir
den stor som Expressen, fast väldigt tunn förstås. Vi testar
och säljer den för en tia. Om det inte går, så får Bernhard
behålla alla pengarna. Trehundra kronor för städningen och
de tolvhundra som Lilleman har i skon.
Plötsligt kände vi oss väldigt uppåt. Till och med Isabel
fick lite färg på kinderna. Varg gläfste ett par gånger. Göran
blev så glad att han försökte krama om sin hund, men då
morrade Varg dovt.
Det var konstigt. Varg var snäll mot alla. Men just mot
Göran var han reserverad. Göran såg moloken ut men ryckte
på axlarna.
Jag tog ett stort papper och började skriva en lista på vilka
artiklar som skulle vara med i första numret.
– Jag har ju hållit ett föredrag om vargar i skolan, sa
Göran. Jag är mycket intresserad av vargar faktiskt. Det
skulle kunna bli en artikel om vad man ska göra när en varg
anfaller.
Jag skrev upp det.
– Jag har kompisar som har åkt på semester, sa Katarina.
De skickar mail till mig. Dem skulle man kunna ta med.
– Vad står det i mailen då?
– Ja … att solen skiner i Höganäs. Att det är trist i Gävle.
Eller att det är varmt på Kanarieöarna och att det finns en
49

fin vattenrutschkana där. Verkar det konstigt?
– Lite konstigt, kanske, sa Göran.
– Jag skulle vilja skriva om hur man fixar sommarjobb, sa
jag. Och att man inte är för liten och att man ska ha ordentligt
betalt.
Alla nickade. Katarina sa:
– Då skulle jag kunna be mina kompisar undersöka hur
det är med sommarjobb i Höganäs och Gävle och Las
Palmas.
Jag skrev upp det också på listan.
Och så testen av Contans alla bakelser.
– Jag kan skriva om hur Heidelbergaren fungerar, sa
Isabel. Alltså, kan Manuela klara av den, så ska jag också
klara det. Faktiskt. Jag skriver vilka knappar man ska trycka
på och så. Fast då måste det finnas en bild av maskinen.
– Jag har en granne som har en digitalkamera, sa Katarina.
– Låna den! ropade jag.
Det var underbart att komma igång med riktigt arbete.
Och det fungerade så bra. Någon kom med en idé och
någon annan fyllde i. Det blev hur bra som helst.
– Vi måste ha foto på alla bakelserna! sa Göran. Och så
ska de få olika många stjärnor.
– Nej, tassavtryck! sa Isabel. Fem tassavtryck är bäst förstås!
– Och en hundbajskorv är sämst! sa Katarina.
– Så chokladbakelsen får typ tre tassar? sa jag.
Nu hade alla något att göra. Vi skrev och ritade. Vi letade
50

papper att trycka på. Vi jobbade på som djur. Som vargar.
Ja, som en flock vargar som började jaga ett byte som de fått
vittring på. Det var underbart!
– Vad ska jag göra? sa Lilleman. Jag är också stor!
– Du kan vakta pengarna, sa Katarina och flinade. Du är
ju den som har hand om pengarna.
Lilleman stirrade stint på sin sko.
Usch, vad vi var elaka mot Lilleman.
51

3
Isabel låg på golvet i tryckhallen. Hon höll på att skriva på
ett stort papper. Där stod precis allt man skulle göra för att
trycka.
Plötsligt började Varg skälla.
– Vad är det, lilla gubben? sa Isabel och försökte få syn på
det som Varg stod och tittade på.
Det var en mus. Inne i tryckpressen!
Varg skällde och musens morrhår darrade.
Isabel stängde genast in Varg i lunchrummet.
– Skynda er! ropade hon.
Musen satt kvar. Den hade så otroligt vackra ögon. Åh,
vad söt den var.
– Jag fångar den, sa Isabel och sträckte fram handen.
Men musen ville inte fångas. Den smet in under några
rullar i tryckpressen.
– Det blir ingen tidning, sa hon dystert.
Vi kan inte trycka så länge den bor
där.
– Ost, sa Lilleman.
Vi kanske
kan locka fram
den med en bit
ost.
52

Arbetet med tidningen fick vänta. Det här var viktigare.
Lilleman och Göran gick till affären och köpte en ost.
Den kostade 39:50. Vi lade hela osten utanför rullen i
tryckpressen. Och så satte vi oss att vänta.
Vi väntade i en halvtimme. Varg morrade bakom den
stängda dörren.
– Tyst, Varg! Annars vågar inte musen komma fram.
Varg tystnade.
Till sist kom musen. En liten mus. Och en jättestor ost.
Vi började jaga för att fånga den. Fram och tillbaka över
golvet. Sedan in i ett hörn, och musen var äntligen nerstoppad
i en kartong. Vi lade ner
osten också.
– Vad gör vi nu då?
– Vi går långt, långt
ut i skogen och släpper
den.
Isabel och Katarina
och Lilleman gav sig av.
När de kom tillbaka berättade de att de hade grävt ett litet
hål ute i skogen och lagt osten i det. Sedan hade de släppt
ner musen i hålet.
Musen stannade kvar därnere.
Lilleman påstod att han hade hört hur den mumsade på
osten därnere i mörkret.
– Det måste vi skriva om. Det är faktiskt en viktig nyhet!
Göran satte sig vid datorn. På skärmen syntes tidningens
första sida med tidningshuvudet. Bredvid ordet VARG med
stora bokstäver fanns ett vitt utrymme.
53

– Kommer du ihåg vad det står på schampoflaskor och
sånt? sa han.
– Nej.
– Vet du, när jag ligger i badkaret så läser jag alltid vad
som står på baksidan av flaskorna. Jag kan faktiskt lite
finska, för det står alltid på finska också. ”Pehmeän ja
joustavan” till exempel. Betyder ”mjuk och smidig”.
”Ravista purkkia” betyder ”skaka burken”, tror jag.
– Du skulle ju kunna ha en kurs i vår tidning, sa jag. Hur
man lär sig finska i badkaret.
– Det kan jag. Men du, det brukar alltid stå att de har
tillverkat schampot så har inga djur plågats eller lidit.
– Vad heter det på finska?
– Det minns jag inte. Men du, vi kan skriva att den här
tidningen har tillverkats utan att några djur har kommit till
skada …
Jag fattade.
– Musen! sa jag.
Så här skrev han:
Denna tidning har producerats utan att
några små söta djur plågats eller
på annat sätt kommit till skada.
Heller inga små fula djur faktiskt …
Sedan ritade han ett litet fult djur med stora ögon och lång
konstig näsa som det droppade från. Ett väldigt fult litet
djur.
54

4
Jag satte mig ner vid datorn för att skriva artiklar. Varg ställde
sig bredvid och buffade på mig med sin nos. Han ville
att jag skulle klappa honom.
– Vänta ett tag, Varg. Måste jobba.
Jag kom på att vi måste beskriva Varg för läsarna.
– Ligg, Varg, sa jag, och han lade sig snällt vid mina fötter.
Jag började skriva.
Han heter Varg. Han är vild men lyder sina vänner.
Kropp: Lång och stark.
Svans: Som en kvast.
Päls: Raggig, brun, svart och lite grå.
Tassar: Fyra stycken vita med vardera fyra klor som
svarta, hårda pinnar.
Ögon: Söta, snälla, vill vara vän eller arga, vilda, hu så farliga.
Huvud: Klappa honom på huvudet och han blir glad.
(Klappa honom på släta kinden och han somnar nästan.)
Öron: Sötast i världen med mjukaste valphåret.
Nos: Lång med svart plutt längst ut (ser ut som något i
plast).
Morrhår: Sitter runt nosen i svarta små hål. Ser precis
ut som de var fastsydda på en nallebjörn.
55

Mun: Svarta läppar, lite gula tänder, ljusröd tunga.
Så, nu visste läsarna hur Varg såg ut.
Sedan satte jag igång med artikeln om sommarjobb. Jag
försökte tänka ut vad som var viktigt när man söker jobb.
Jag kom förstås att tänka på mannen på tidningsredaktionen.
Du är inte för liten, skrev jag.
Artikeln handlade om att man kan mycket mer än de
tror. Man kan göra ett jobb.
Och kan man göra jobbet så ska man ha betalt. Arbetsgivaren
kan väl inte säga att det finns olika löner för
olika åldrar. Är man 18 år så får man 55 kronor i timmen.
Men är man 15 så får man bara 40 kronor. Och hur mycket
får man när man bara är tolv?
Man gör ju samma jobb. Säg att man står i en glasskiosk
och säljer. Varför ska det finnas olika lön då? Tjänar kioskägaren
mer på femtio sålda glassar bara för att det är en som
är äldre som står i kiosken?
Jag var arg. Och jag blev allt argare ju mer jag skrev.
Får man lov att skriva artiklar i ren ilska? Jag hade ju inte
kollat någonting, jag hade inte ringt till någon, inte intervjuat
någon. Brukade inte journalister göra det?
Artikeln slutade med en ilsken mening:
”Den som anställer ungdomar ska fan ta mig sköta sig
och betala ordentligt!”
Får man lov att svära i en tidning?
Sedan ångrade jag mig och skrev till en sista mening:
”Tidningen VARG ska under sommaren intervjua som-
56

marjobbare och arbetsgivare. Kommer i nästa nummer!”
Artikeln måste förstås undertecknas med ett namn. Jag
ville inte sätta dit mitt eget, jag är ju bara tolv år, kanske
skulle någon läsare känna till mig och sedan inte lita på det
jag skrev. Fast jag kunde ha ett låtsasnamn – en signatur. Jag
blundade och tänkte.
Tidningen heter VARG. Varg …?
Wolf!
Ja, Wolf fick bli min signatur.
Den andra artikeln var roligare att skriva. Fast jag fick en
del att tänka på.
Hans står i sin korvkiosk. Det kommer en berusad kund
som sträcker sig in och pumpar ut hur mycket ketchup som
helst på sin korv. Hans blir förbannad och ska springa ut
och skälla. Då välter han en hink med Pölseketchup, tolv
liter, snubblar ut på torget, hinkens lock flyger av och ketchupen
sprutar ut …
När jag hade kommit så långt började jag skratta för mig
själv. Jag kom på en avslutning på artikeln:
Då händer det fantastiska. En kraftig ketchupstråle flyger
i en vid båge iväg genom luften. Över Ronneby
torg. Förbi några skrämda duvor som helt lugnt kommer
flygande. Och ketchupen landar i nacken på kunden
som Hans skulle skälla på.
Tolv liter ketchup i nacken! Mannen ser alldeles blodig
ut.Tolv liter pölseketchup rinner in under skjortan
och ner i kalsongerna.
57

Alla skrattar. Alla utom han som tog för mycket
ketchup …
Början av berättelsen var ju sann. Men sedan blev det liksom
så kul att skriva att jag av bara farten hittade på ett slut.
Får man lov att skriva så i en tidning?
Nej, det är klart man inte får lov att ljuga! Fast om man
säger att man ljuger så kanske man får …
Så jag skrev om det och lade till några meningar i mitten.
Så här:
Detta är sant. Det hände på Ronneby torg, och det
finns många vittnen som VARG talat med. Men efteråt
har Hans nog drömt att historien skulle få ett helt
annat slut genom att något fantastiskt händer.
58

Hans råkar sparka till hinken. En kraftig ketchupstråle
flyger i en vid båge iväg genom luften. Över Ronneby
torg. Förbi några skrämda duvor som helt lugnt kommer
flygande. Och ketchupen landar i nacken på kunden
som Hans skulle skälla på.
Tolv liter ketchup i nacken! Mannen ser alldeles blodig
ut.Tolv liter pölseketchup rinner in under skjortan
och ner i kalsongerna.
Alla skrattar. Alla utom han som tog för mycket
ketchup …
Men det var alltså bara en dröm.
Man får lov att skriva vad man vill, bara det är roligt. Och
bara man berättar vad som är riktigt sant och vad som är
drömmar.
Eller?
59

5
Det var en vacker sommardag. Solen sken och folk cyklade
ut och badade. Och vi jobbade.
Jag satt vid datorn. Göran låg på golvet och ritade.
Katarina var ute och fotograferade, och Isabel höll på med
den stora tryckpressen. Lilleman hade somnat med en Kalle
Anka-tidning på soffan i lunchrummet, och Varg också.
Det var roligt att jobba. Vi hade ett mål. Det skulle bli en
tidning.
Och den skulle bli så bra att de på den stora tidningen
skulle förbluffas. Jag skulle minsann själv gå till redaktionen
och sälja ett exemplar av den!
Framåt kvällen var de flesta artiklarna färdiga. Bilderna
fanns på plats, och Göran hade gjort tidningshuvudet riktigt
snyggt. VARG nummer 1.
– Jag har inte fått mail från mina kompisar än, sa
Katarina. Men imorgon har de säkert kommit.
– Nu fattar jag precis hur tryckpressen fungerar, sa Isabel.
Faktiskt.
Vi hade jobbat hela dagen. Det skrek i allas magar av
hunger.
Vi gick till lunchrummet och letade efter något att äta.
Men där fanns nästan ingenting. Och osten hade vi ju gett
till musen.
60

Vi åt upp en påse skorpor som var mjuka. Och sedan
resterna av ett paket bitsocker. Vi måste helt enkelt åka hem
och äta.
– Imorgon, sa jag. Imorgon trycker vi. Alla har väl skrivit
varsin artikel?
– Inte jag, sa Lilleman som hade vaknat igen. Jag har inte
fått vara med.
– Men du tar ju hand om pengarna, sa Katarina.
– Jamen så skriv en artikel då! sa jag surt till min lillebror.
Varför skulle jag jämt ta hand om honom? Han var för
liten! Nu stod han mitt på golvet och snorade. Man kan
inte vara fem år och vara med och göra en tidning, fattade
han inte det?
– Jag kan hjälpa dig, sa Göran lugnt. Jag sitter vid datorn,
och så berättar du vad jag ska skriva.
Lilleman nickade trumpet.
– Tänk på artikeln till imorgon, sa Göran.
– Vi har plats kvar på förstasidan, sa jag syrligt.
Jag hoppades att han själv skulle fatta hur dumt det lät.
Men det gjorde han inte.
– Förstasidan? sa han glatt.
Han var så liten att jag fick hjälpa honom att snyta sig.
Jag hittade inte hans näsduk, för den låg under alla papper
som han hade knölat ner i fickorna.
Jag rev av en bit hushållspapper.
– Fräs! sa jag.
Han fräste. Så liten var
han. Fattar ni?
61

6
På natten kunde jag inte somna. Det hade hänt så mycket
under dagen. Vi kom ju till tryckeriet klockan åtta på morgonen
och skulle bara städa. Det kändes som om det var en
evighet sedan. Och när kvällen kom hade vi första numret
av VARG nästan färdigt.
Jag låg länge och snurrade fram och tillbaka i min säng.
När jag till sist somnade drömde jag att jag skrev artiklar
som liksom inte fastnade i datorn, och sedan när vi skulle
trycka kom det bara vita papper ur tryckpressen. När jag
vaknade kände jag mig alldeles yr.
Men klockan åtta på morgonen satte vi ändå igång. Jag och
Isabel fyllde på färg i färgkistan. Tre hela spackelspadar krämig
tryckfärg. Katarina hämtade hem sina mail och
klistrade in dem på sidan tre.
Lilleman stod med viktig min och dikterade
för Göran.
– Vi måste ha en löpsedel
också, sa Göran. Alla tidningar
har en löpsedel.
Det var ett spring och
ett ståhej. Jag hade fullt
upp, så därför hann jag
62

aldrig läsa Lillemans artikel innan den gick i tryck. Och
Göran sa ingenting.
Nu höll han på att göra förstasidan och sistasidan färdiga.
De två ligger ju bredvid varandra när man trycker.
Sedan gjorde vi ett negativ och därefter en plåt på dem.
Jag jobbade med negativet. Men där är ju allt spegelvänt, så
jag läste inte Lillemans artikel då heller.
Vi monterade plåten i tryckpressen.
Och så sätter maskinen igång igen med sitt psuiii, didonk,
psuiii, di-donk.
Först är det lite svagt tryck och sedan kommer färgen så
sakta.
Göran jobbar med det som ska tryckas på baksidan av det
stora A2-arket.
Isabel har börjat greja med falsmaskinen Multiplo som
viker tidningen efteråt. Hon testkör med några tomma vita
papper.
Jag hinner precis se hur Lillemans artikel ligger längst ner
på förstasidan. Jag hinner precis se rubriken: Lilleman, 5 1/2
år, skriver själv. Och jag ser bilden som Göran har ritat. En
pojke på cykel och en liten som springer bakom.
Jag hinner se det, men jag hinner inte tänka, för nu ropar
Isabel på mig.
– Det är något skit med den här maskinen! ropar hon.
Maskinen plockar in ett papper åt gången. Men istället
för att vika pappret skrynklar den bara ihop det.
– Skrynkla papper kan jag göra själv! fräser hon. Det
behöver man väl inte en stor dyr maskin för …
Det måste vara något med inställningarna.
63

– Och Manuela svarar inte på mobilen! Hon ligger väl i
poolen och simmar.
Jag svarar inte. Jag går tillbaka till tryckpressen och tittar
på den färdigtryckta tidningen.
Den ser så otroligt fin ut. Som en helt vanlig riktig tidning!
Och vi har gjort den helt själva!
Det är först nu som jag läser artikeln som Göran och
Lilleman har skrivit tillsammans. Jag får tårar i ögonen och
måste blinka.
64

7
Lilleman, 51/2 år, skriver själv:
Han säger alltid
att jag är för liten
Och att jag heter Lilleman
Fast Max är mitt rätta namn
Jag drömde i natt att jag var liten
Bara stor som en legogubbe
Och jag skulle dricka min O’boy
men glaset var som ett hus
65

Jag var så liten, så liten
och jag bodde i en vante
Och jag fick hela tiden springa undan
Så han inte skulle trampa på mig
En gång fick jag springa bredvid
och han cyklade framför mig
Jag sa att jag inte är liten
Men då cyklade han bara fortare
Jag drömmer bara om en enda sak
Jag vill inte alltid vara rädd för storebror
66
Max, 5 1/2 år
Jag läser det. Och jag får en klump i halsen.
Lilleman kommer fram till mig.
– Bra, va? Det var väl bra? säger han.
Jag vill inte se honom i ögonen.
Jag går ut och ställer mig bredvid containern.
Det är liksom inte roligt längre.

8
– Jamen sluta nu! sa Isabel. Du måste hjälpa till, annars blir
det ingenting. Faktiskt inte.
Jag stod tyst. Det gjorde ont i bröstet på mig och ingenting
kändes roligt. De stora träden var mörkare i grönskan.
Måsarna seglade stilla och spanande över himlen.
– Det är ju du som är chefredaktör, Wolf, sa hon och lade
armen om mig.
– Är jag?
Vi gick in i tryckhallen igen.
– Jaså, där är du! sa Katarina. Du kan min själ inte bara
sticka iväg så där!
– Jag har väl inte stuckit …
– Du stod ju där ute och bölade.
– Jag har inte bölat!
– I alla fall får vi inte ordning på falsmaskinen, den bara
skrynklar papper.
Plötsligt kom ett par tunna armar bakifrån och tog mig
med ett grepp runt magen.
– Gissa vem det är? sa en liten röst. Gissa tre gånger!
Jag himlade med ögonen så att de andra skulle se.
– Det är du, sa jag.
– Hur visste du det? sa Lilleman och skrattade.
Jag drog också lite grann på munnen.
67

– Jag har fått igång den här, sa Isabel. Du ska få se.
Det var ving-Heidelbergaren hon menade. Det var en
riktigt gammaldags maskin.
Först sög den åt sig ett papper med sina sugtassar. Sedan
svängde den upp en stor metallvinge och hämtade det. En
vals kom farande upp ur mörkret och smetade färg på
typerna. Så tryckte den till på pappret. Tjabong! Och vingen
kom viftande igen och plockade undan pappret.
Och så nästa. Och nästa igen. En hög med papper. Isabel
drog upp farten, och tryckpressen började arbeta som en
dåre, och vingen viftade, och den tryckte papper efter papper
så det sa tjong och hela golvet skakade.
Vi höll på att skratta ihjäl oss. Jag också. Allt det sura som
hänt fick jag lägga undan så länge.
68

– Jag älskar den maskinen, sa jag.
– Ge oss vilken maskin som helst! ropade Göran. Vi får
igång den!
Katarina drämde handen i falsmaskinen.
– Inte den här! sa hon. Jag kan då min själ inte. Och vi
kan ju inte vika alla tidningar för hand. Jag tänker i alla fall
inte göra det …
Vi hade alltså tusen färdigtryckta tidningar. Det var stora
ark som låg i en jättebunt. Varje ark skulle vikas på mitten
för att bli en färdig tidning.
Fast detta var ju vårt första nummer. Det var en händelse
att Ronneby hade fått en ny tidning. Första numret! Ibland
kunde man läsa om hur mycket första numret av Kalle
Anka kostade. Många hundra tusen kronor!
Jag fick en idé.
– Har du gjort någon löpsedel? frågade jag Göran.
– Inte riktigt färdigt än.
Han visade hur han hade tänkt sig den:
Sommarjobb:
Du är inte liten!
Test av Contans bakelser
Liten mus i fara
Ketchupkriget!
Det är så Expressen och de andra kvällstidningarna brukar
göra. En löpsedel med små aptitretare ur innehållet. Det var
fyra stycken artiklar som Göran hade sammanfattat. Men
egentligen var den allra viktigaste nyheten att en ny tidning
69

kommit ut. Så ny att den inte ens var vikt …
Jag ändrade löpsedeln så det blev så här:
NY TIDNING I RONNEBY
Hur mycket blir den värd i framtiden?
RYKANDE FÄRSK
(så färsk att du får vika den själv)
Ur innehållet:
Se upp för den äkta vargen!
Test av Contans bakelser
Liten mus i fara
Ketchupkrig på torget!
Göran dunkade mig i
ryggen, och så skrev
vi ut tio exemplar
av vår löpsedel på
printern.
70

9
Det var en otrolig dag. Isabel och Katarina lånade en
gammal kärra som de band efter Varg. Sedan gav de sig av
för att sälja. Det var strålande väder. Talgoxen hade precis
fått ut sina ungar. De höll till i varje buske och skickade liksom
morsesignaler till varandra. Pip-pip-piip-pip. Turisterna
var ute och tittade på stan, och vid Brunnsbadet var
det säkert fullt.
Isabel och Katarina skulle först gå till Torget och sälja.
Och sedan ut till Ronneby Brunn.
Lilleman följde med dem. Det var jag glad för.
Under tiden skulle jag och Göran städa upp på tryckeriet.
Där skulle vara lika fint som det varit igår när vi var färdiga
med vårt städjobb.
Nu fick vi se vad som hände.
Om ingen ville köpa vår tidning skulle vi lägga pengarna
vi fått av bagaren på Bernhards skrivbord och skriva en
lapp: Lånat lite papper och gjort lite tryck. Hoppas vi är kvitt
så här!
Och så skulle det förstås vara städat och fint i tryckeriet
igen.
Men om folk köpte vår tidning, så skulle vi kanske fortsätta.
Eller …?
Jag visste inte, vi hade ju inte pratat om vad som skulle
hända efteråt.
71

Jag tog ett exemplar av VARG, vek det och bläddrade.
Det var en bra tidning.
På mittuppslaget fanns en artikel som jag inte hade läst
tidigare:
TÄVLING: Skriv en finsk film!
Konsten att prata schampo-finska
Man ligger i badkaret och har ingenting att göra. Man
läser på baksidan av schampoflaskan. Där finns en text
på svenska, danska och finska. Om man alltså inte har
något bättre för sig så kan man lära sig finska.
Denna schampofinska kan man sedan ha stor nytta
av. Allt kan man inte säga, förstås, men väldigt mycket.
”Din dumskalle” måste först översättas till schampospråk
och blir då ”din burk”. Sedan är det lätt att översätta
till finska. ”Purkkia!”
”Var snäll!” kan översättas till ”Maximal hänsyn”. De
orden kan man lista sig fram till genom ”Detta schampo
visar ditt hår maximal hänsyn”.
Ibland får man tänka lite krångligt: ”När ska vi gå ut?”
blir ”Utgångsdatum?” och sedan går det lätt att hitta
det finska ordet.
Nu utlyser VARG en tävling. Det gäller att göra en
film på finska. Plötsligt dyker en bov upp och riktar
pistolen mot hjälten. Här är ett exempel. Replikerna är
först på vanlig svenska och sedan kursiverat på schamposvenska.
(Fast man får använda alla sorters burkar
som finns i badrummet.)
72

Boven: – Nu vet jag vad jag ska göra! Jag måste döda
dig! Haha, en ny formula. Effektivt slut på mjäll.
Hjälten: – Skona mig, din skurk! Maximal hänsyn, din
burk! Jag har små barn. Förvaras oåtkomligt för barn!
Boven: – Okej, jag ska vara snäll.Var inte rädd. Mjuk och
vårdande. Ingen transpiration.
Hjälten: – Jag är törstig. Ge mig en drink! Naturlig fuktbalans.
Innehåller alkohol.
Så talar man på schampospråk. Skriv alltså några bra
repliker till en film på schampofinska. Första pris är förstås
– en flaska schampo.
Det var en rolig tidning vi hade gjort. Vore konstigt om den
inte sålde!
73

10
Klockan tre på eftermiddagen kom Lilleman tillbaka till
tryckeriet.
Han hade en lönn-lösnäsa på sig, för vägen ut till
industriområdet var kantad av lönnar och näsorna var precis
färdiga. Han log lite snett mot oss.
Snart förstod vi varför.
Lilleman ställde sig mitt på golvet i tryckhallen och stack
händerna i fickorna. Han drog upp nävarna fulla med sedlar
och mynt (och fler lönn-näsor) och lät dem regna ner
över golvet.
Det var väldigt mycket pengar.
– Har ni verkligen sålt för så
mycket? sa jag och Göran.
– De köper hur mycket som
helst. Mer än hälften är slut. Jag
skulle visa er sa Isabel.
Jag tog honom i famnen och
dansade runt på golvet med
honom. Allt det där sura var
borta nu! Efter några varv slingrade
Lilleman sig loss och började
sopa ihop pengarna. Han
lade dem allihop i en kartong,
74

samma kartong som de burit ut musen i skogen i.
– Får jag låna din cykel? sa han.
– Du kan ju inte cykla. Och vad ska du göra förresten?
– Isabel sa att jag ska ta hand om pengarna.
– Ja?
– Och jag ska åka till skattegubbarna med dem.
– Va?
– Ja, dom ska få lite, Isabel sa det själv.
– Men du är ju för liten och –
Han avbröt mig.
– Jag är liten men jag är inte dum, sa han allvarligt.
– Ta av dig näsan, sa jag och tog bort den.
Han gick med bestämda steg ut till min cykel med lådan
under armen. Så spände han fast lådan på pakethållaren
och satte sig upp. Cykeln vinglade till och föll med ett brak
i marken. Han tog ilsket lådan under armen och gick sin
väg.
– Vet du var Skattekontoret är då?
– Isabel sa det. Jag har bråttom!
Han började springa, och det skramlade om lådan. Jag
vet precis vad som sedan hände, för han berättade det för
mig efteråt. Och resten kan jag tänka mig.
Vägen in till stan är lång och dammig och solen stekte.
Det dallrade från asfalten. När Lilleman
hunnit halvvägs var han uttorkad
och törstig. Då fick
han syn på en Coca-
Cola-skylt. Här
låg Restaurang
75

David’s Hill alldeles intill vägen och han gick in.
– Är det öppet? frågade han.
Det var en mycket stor och kraftig man som tog emot
honom. Han hade svart hår och skägget gick i grått.
– Det är alltid öppet när jag är här och det kommer
kunder. Stig på!
– Det är jag som är ekonomichef. Men jag har alla pengarna
här, så jag kan inte betala, sa Lilleman förvirrat.
Han fick en cola gratis, och mannen slog sig ner vid bordet.
Han hette Sejad och kom från Bosnien, berättade han.
Han och hans fru Mira skötte ensamma den stora restaurangen.
Lunch på dagen och middag på kvällen, trubadur
på fredagen, bar på lördagen och söndagsmiddag på söndagen.
Alltid var det öppet.
– Kom ihåg, sa Sejad. Fråga andra om råd! Från början
blev jag rädd, när de sa hur mycket diskbänkar och frysboxar
jag måste ha för att få öppna restaurang. Men de hade
rätt. Om man inte har en ordentlig diskbänk, så kan man
inte ha restaurang. Och de hjälpte mig.
– Diskbänk? sa Lilleman.
– Även om du går till Skattekontoret, så kan de ge dig
idéer! Var inte rädd! Låt dem hjälpa dig.
Lilleman drack upp sin cola, rapade och gick. När han
kom ut på gatan kom han ihåg något viktigt som mamma
alltid påminde honom om. Han satte kartongen ifrån sig
och sprang upp till restaurangen igen.
– Tack för maten! ropade han in genom dörren.
76

11
Lilleman går alltså vidare till Skattekontoret. Han lunkar
uppför trappan till myndigheten. Det klirrar för varje steg
han tar som om han var en jättelik spargris.
Så kliver han in. Ni kan väl se honom framför er. Liten.
Gymnastikskor. Ljust hår som står rakt upp. Snorig. Han
pustar och klirrar.
Kan ni se Skattekontoret framför er? En grå disk. Bakom
den står två tanter. Och så finns det
massor med blanketter i ställ längs
väggarna.
Lilleman är så liten att
de två tanterna inte
ser honom över
disken. Men de
hör honom.
77

– Skatt, säger han och skramlar med lådan.
Nu blir de väldigt förvirrade, för så här brukar det inte gå
till i Sverige. De kallar på självaste skattechefen, och han
har egna barn och är snäll. Så han släpper in Lilleman på
sitt fina kontor och låter honom sitta i den mjukaste fåtöljen.
Där sitter Lilleman med kartongen i famnen som om den
var en katt.
Ett ögonblick tänker skattechefen att han borde ta upp
sin näsduk och snyta den lille. Men det bär honom emot,
för det är ju inte så han brukar behandla dem som normalt
sitter i den fåtöljen. Lilleman visar upp innehållet i lådan
för honom. Pengar och lönn-näsor.
Skattechefen försöker förklara hur ett företag betalar
skatt i Sverige.
– Ett företag har en mängd inkomster, säger han. Det är
pengarna som företaget får för det de säljer.
Lilleman skramlar med lådan. Han har förstått.
– Ett företag måste också köpa en massa saker, fortsätter
skattechefen. Pengarna de betalar för dem är företagets
utgifter.
– Musmaten! säger Lilleman och skiner upp.
– Kanske det, kanske det … svarar skattechefen utan att
begripa. Alla företagets inkomster och utgifter kallas transaktioner.
De måste antecknas på en liten lapp.
– Liten! säger Lilleman glatt och tänker på de smala
pappersremsorna som han knölat fickorna fulla av.
– Nåja, liten och liten, säger skattechefen. Ett företags
kvitton och räkningar kallas verifikationer, och de ska skri-
78

vas upp och förtecknas i bokföringen.
Nu ser Lilleman alldeles blank ut i ögonen.
– De ska skrivas upp och räknas ihop, förklarar skattechefen.
Det är det som är företagets bokföring.
Men det förklarar ju ingenting för den som varken kan
skriva eller räkna. Lilleman börjar dåsa bort, som han gör
när man läser för tråkiga godnattsagor för honom.
– Sedan måste man också ta hänsyn till moms, säger
skattechefen.
Ungefär nu somnar Lilleman i den mjuka fåtöljen med
kartongen i sin famn.
– Om man tänker sig att allt det man tjänat läggs i fem
lika stora högar, så ska en av de högarna gå till moms.
Ungefär nu börjar Lilleman snarka.
Jag tror att skattechefen fortsätter berätta ett litet slag om
bokföring, deklaration, skatteinbetalning samt momsredovisning.
Sedan smyger han ut för att låta den lille sova ifred.
79

12
När Skattekontoret stänger för dagen väcker de Lilleman,
och han lunkar skramlande därifrån.
Jag ska klara av det, tänker han nog. Jag är liten men inte
dum.
Han försöker tänka efter vad det är han lärt sig medan
han lyssnat till skattechefen. Han försöker pussla ihop det
han hört medan han dåsade bort i fåtöljen.
Först och främst ska alla företag dela upp pengarna de
tjänat i fem högar. En av högarna ska någon som heter
Måns ha. Det är enkelt och lätt. Det kan till och med en
treåring klara av. Och Lilleman är fem. Fem och ett halvt.
Sedan ska det göras lappar där det står hur mycket man
tjänat. Och andra små lappar där det står hur mycket man
har gjort av med.
Skattechefen pratade visserligen om små lappar, men de
behöver kanske inte vara så små … Lilleman har fått en idé.
Musmaten är inget problem. Och inte det de tjänat heller.
Han promenerar gatan fram. Han visslar glatt. Nåja,
visslar och visslar. Det låter som om vinden viner i gamla
träd.
När han kommer tillbaka till tryckeriet vill han inte prata
med Göran och mig. Han går direkt in på kontoret.
Där tar han alla pengarna och lägger upp dem på ko-
80

pieringsmaskinens glasskiva. Han sprider ut dem så man ser
alla sedlarna och alla mynten. Han fotograferar dem.
Firman har tjänat så mycket att han får ta fem kopior för
att få med alla pengarna.
Kopiorna sätter han in i en pärm.
Nu har han faktiskt ”skrivit upp” de pengar vi tjänat.
Han är nöjd med sig själv. Han kan visserligen inte skriva,
för han är ju så liten, men han är inte dum.
Sedan går han till köket och rotar i papperskorgen. Där
ligger plastpaketet som osten låg i.
Han lägger paketet i kopieringsmaskinen så man ser prislappen.
På kopian ritar han en liten brun mus.
Den kopian sätter han in i en annan pärm.
För säkerhets skull trycker han sitt ansikte mot glasskivan
och tar två kopior av sig själv också. De ska in i pärmarna
också. Denne unge man som syns blundande på kopian är
nämligen tidningen VARGs ekonomichef, och nu är det
också ”uppskrivet” i bokföringen.
81

Just då hör vi Varg skälla. Det är Isabel och Katarina som
kommer tillbaka. Varg drar skramlande in den lilla kärran i
tryckhallen.
– Vi har min själ sålt allt! ropar Katarina.
– Ja, faktiskt! ropar Isabel.
Det finns inte en enda tidning kvar. Men vi har tjänat
hur mycket pengar som helst!
– Vet ni, nu sätter vi igång med nästa nummer, säger
Göran.
Och så börjar vi dansa. Vi dansar och dansar, men så
kommer Lilleman och ställer sig i vägen.
– Pengarna, säger han. Jag vill ha alla pengarna!
Isabel och Katarina länsar sina fickor och ger honom
händerna fulla.
– Är det här allt? säger han och ser strängt på dem.
– Nja, vi köpte en paket hundmat till Varg för tjugo kronor,
säger Isabel.
– Var är det tomma paketet?
– Det slängde vi.
– I fortsättningen behöver jag allt sånt till min bokföring,
säger Lilleman kaxigt.
Han går stolt sin väg, vår ekonomichef. Nu låter det återigen
som om vinden viner i de gamla träden.
– Kom, Varg! ropar han.
Vad som sedan hände när han skulle få in en tjugolapp
och hundens, jag menar vargens huvud i kopieringsmaskinen
ska jag berätta en annan gång. Men en kopia blev det
faktiskt. Till bokföringen.
82

13
Till sist i den här delen ska jag berätta att vi gick hem sent
på kvällen. Det passar bra att det är kapitel nummer 13.
Olycksbådande …
Klockan var nio. I den andra industribyggnaden hörde vi
hur någon bankade med en hammare på ABB I-R
Robotized Water Jet.
Firman intill hette Stans-Press. De höll också fortfarande
igång. Två män pratade högt med varandra, en radio skrålade.
Tvärs över gatan hördes stora fläktar från sågverket
GA-PRO.
Men vi skulle i alla fall sluta nu. Vi tog en stor pappskiva
och skrev:
Här är VARGs
redaktion.
Kom med tips!
1 000 kr
i belöning!
Skylten satte
vi i fönstret.
Dumt nog.
83

TREDJE DELEN
En inbrottstjuv
slår till och alla
tappar lusten

1
Jag gav mig av till tryckeriet tidigt på morgonen. Lilleman
lunkade bredvid. Han berättade långt och krångligt om
något han drömt. Om några kaniner med guldsvansar. Jag
lyssnade inte riktigt.
Jag var glad. Väldigt, väldigt glad faktiskt, och jag gick
och planerade hur VARG nummer 2 skulle se ut. Jag hade
idéer till olika artiklar. Det bara bubblade i huvudet på mig,
och jag var rädd att jag skulle glömma hälften innan jag
kom fram och kunde skriva ner dem på ett papper. Manuelas
nyckelknippa klirrade i min byxficka.
Körsbären i ett träd var stora men fortfarande alldeles
vita. Fast måsarna hade redan tagit för sig. Ett fladder av
vita vingar. Och moln av skrikande och skränande.
Vi hade faktiskt en tidning, tänkte jag. Och jag jobbade
på den tidningen. Jag trivdes mycket bra.
När vi kom fram såg jag att dörren till tryckhallen var
öppen.
Hade någon av de andra redan kommit? Men det var ju
bara jag som hade nycklar …
Hade Bernhard kommit tillbaka alldeles för tidigt? Vad
skulle han säga då?
Hjärtat började bulta. Något stod inte rätt till.
Glasrutan i trädörren var sönderslagen. Runt låset var
87

karmen och dörren trasiga. Träet var uppbrutet och lyste
vitt mot oss.
– Vad är det som har hänt? sa Lilleman.
Vi gick långsamt in i tryckhallen.
– Hallå! ropade jag och min röst darrade lite.
Det låg högar av papper utspridda på golvet som om
någon rotat och letat. Jag gick in på kontoret. Var något
försvunnet?
88

Ja, datorn! Tangentbordet och skärmen stod kvar men
själva datorlådan var borta!
I lunchrummet hade någon rafsat ut innehållet i alla
lådor. Ett par glas var sönderslagna.
– Lilleman, sa jag. Det har varit tjuvar här.
– Nej! sa han och skyndade in på sitt kontor.
Han kom nästan genast tillbaka.
– Tjuvarna hade i alla fall inte tagit mina pärmar.
– Men pengalådan då?
– Jag vet inte.
Vi sprang båda dit. Lådan med pengarna var kvar. Det är
klart att tjuvarna inte hade hittat den. Det var ju en helt
vanlig pappkartong. På etiketten stod det 250 Kuvert C4.
Hur skulle några tjuvar kunna begripa att just den lådan var
full av pengar?
Jag blev plötsligt yr och fick sätta mig ner.
Sedan hände en massa olika saker. Och jag kommer inte
ihåg exakt i vilken ordning.
89

2
Grannen kom in, han som hade svetsfirman bredvid.
– Nämen, vad är detta? sa han när han såg hur tjuvarna
gått fram.
– Och datorn är borta, sa jag.
– Oj, då får Bernhard problem. Han hade väl inga kopior
på sina dokument. Alltså, de fattar inte, förbaskade tjuvar!
Datorn är ju inte värd mer än en tusenlapp. Men det
ställer till hur mycket problem som helst att bli av med den.
– Vad fasen har ni gjort? fräste Katarina
när hon klev in.
– Här har varit en tjuv, sa Lilleman
glatt. Och nu ska vi jaga honom …
Sedan kom en man från försäkringsbolaget.
En lång man som
gick runt och tittade och hummade.
– Hur gammal var datorn? frågade
han.
– En gammal 486-a, svarade Göran.
–Ja, det blir ju knappast någon
ersättning för den då, sa mannen. Men
90

det tar tid att återställa de data som fanns på hårddisken.
– Nej då, sa Göran. Jag tog hit min zip-drive och gjorde
en kopia för säkerhets skull. Det tar en halvtimme att ställa
i ordning, bara jag får en ny dator.
– Fantastiskt, sa försäkringsmannen. Vi hör av oss om det
blir någon ersättning. Det tar en månad.
– En månad! sa jag.
– Ja, eller två, nu i semestertider.
Någon ringde till polisen också. Och polisbilen kom.
– Vad är ni för några då? frågade den kvinnliga polisen
oss. Har ni med det här att göra?
– Nej nej, vi är bara här tillfälligt, sa jag.
Fast sedan tänkte jag efter. Visst hade vi med det att göra!
För varför hade tjuvarna gjort inbrott? Det kanske berodde
på den stora skylten som vi hade satt upp?
Kom med tips! 1 000 kr i belöning!
Tjuvarna hade förstås trott att det fanns pengar här.
Sedan kom glasmästaren, tror jag. Han kom i en doft av
kitt.
– Förbaskade tjuvar, sa han och skar till en ruta i rätt
storlek. Slå itu och slå itu! Ni anar inte hur mycket de slår
sönder en vanlig natt. Bara i dag är det ett kioskinbrott och
ett inbrott på en mack och så detta.
– Förbaskade tjuvar, upprepade Lilleman.
– Fast det är ju bra för mig, sa glasmästaren och tryckte
fast kitt längs kanterna. Jag har fullt med jobb i firman.
– Ska vi inte jaga tjuvarna? sa Lilleman.
91

Nej, förresten. Snickaren kom ju före glasmästaren. Det var
jag själv som ringde. Beros Bygg. Han som kom hette Rolf.
Han berättade att de var två snickare. Den andre hette
Benny. Det var därför de hade gett sin firma det namnet:
Be-Ro.
Rolf hade brädor med sig och en cirkelsåg, fogsvans,
hammare och spik. Och dessutom sitt barnbarn Isak, en
liten pojke som tultade runt och flyttade brädor, hammare
och annat. Rolf bara skrattade. Det tog honom i alla fall
mindre än en halvtimma att reparera träet i dörren.
– Ni får väl måla om dörren, sa han. Sen när ni fått en ny
ruta.
– Kan inte du sätta in en ruta?
– Nej, vi måste ringa en glasmästare.
Det var så det gick till. Han tog upp en mobiltelefon ur
fickan och ringde. Glasmästaren lovade komma genast.
Alltihop kostade bara 100 kronor, med brädor och allt,
för Rolf tyckte synd om oss. Lilleman betalade honom
direkt ur pengakartongen. Sen ville han att snickaren skulle
lägga huvudet i kopieringsmaskinen. Rolf lydde konstigt
nog.
På kopian såg man hans ansikte, en hammare och de
100 kronor som Rolf hade i handen. Kopieringsmaskinen
stämplade också dagens datum på kopian.
– Är det bokföringen? sa Rolf och lät lite imponerad. Det
är Benny som sköter vår bokföring, och han brukar säga att
det är rätt så knöligt. Det här är ju mycket fiffigare. Fast det
är ett problem. Tjugo kronor är moms.
– Måns, rättade Lilleman honom.
92

Nu fick han göra om alltihopa. Snickaren skulle ju ta
momsen ur det som Lilleman kallade för Måns låda. Nya
bilder. En med 80 kr ur vår låda. Och en med 20 kr ur
Måns låda. Nu blev det rätt.
– Det var det finurligaste system jag sett, sa snickaren.
– Man kopierar bara det man köper, sa Lilleman. Eller
alla pengarna man tjänat.
– Om man köper en ny dator då? sa jag.
Lilleman menade att då lägger man bara upp den på
kopieringsmaskinen. Skulle vi förresten vara tvungna att
köpa en ny dator?
Snickaren var på väg ut.
– Men du? sa han. Hur gör du om du köper ny kopieringsmaskin
då? Kan man kopiera sin kopieringsmaskin?
Där fick Lilleman något att tänka på.
– Hej då, Isak, ropade jag.
93

Glasmästaren blev också kopierad. Med 350 kr i handen.
Plus två kopior till – en på de 280 som han själv skulle ha,
och en annan på de 70 som var momsen.
Glasmästaren gick. Det doftade gott av kittet.
– Nu vet jag, sa Lilleman senare. Om man köper en kopieringsmaskin,
så lägger man bara en spegel i den. Så fotograferar
maskinen sig själv.
Han var faktiskt inte dum, min lillebror.
– Jamen, hur ska man då veta att det inte är en spegel man
har köpt? sa Isabel och flinade.
Lilleman mulnade till och tänkte vidare på problemet.
Vi städade i tryckhallen. Tjuvarna hade bara vräkt ner staplar
med vitt A3-papper. Det tar en halv sekund att vräka ner
en stapel papper på golvet. Det tar tjugo minuter att lägga
det i ordning igen.
Det är som att slå sönder glas. Det går på en halv sekund.
Men glasmästaren vill ha betalt för att han arbetar i femton
minuter.
Det tog en timme att städa upp allt.
Göran gick ut och bort
till datorfirman som
låg i samma hus
och hette Arngrens. När
han kom tillbaka kunde han
berätta att en ny dator kostade
8 700 kr. Plus moms, 25 %.
94

– Bernhard skulle bli glad, sa han. Och med min zipdrive
kan jag återställa allt, så han känner sig hemma i
datorn.
– Vi ska väl inte betala datorn? sa Katarina. Va?
– Jag vet inte, sa jag.
– Vi behöver ju en dator, sa Göran. Annars kan vi inte
börja med Varg nummer två.
– Ska vi göra en ny tidning då? sa jag.
Lusten hade runnit av mig på något sätt.
– Jag vet inte om vi ska göra en tidning när vi inte
tjänar några pengar på det, sa Isabel.
– Förbaskade tjuvar, sa Lilleman.
Vi hittade en burk blå färg och en
pensel. Vi målade dörren blå. Den blev
mycket vacker. Som en himmel att
öppna och kliva in i.
– Gick ju inte, sa Lilleman. Blir bara en
svart bild när man kopierar en spegel. Jag
provade med toalettspegeln.
– Så vad gör man då? frågade jag.
– Man får aldrig köpa kopieringsmaskiner eller
speglar, sa han.
– Det finns något som heter kvitton, sa Isabel. Gammaldags
saker som man kan sätta in i sin pärm. Min
granne är damfrisörska och har egen firma. Hon är jättebra
på bokföring. Hon kan nog hjälpa dig.
– Äsch! sa Lilleman.
95

Jag kommer inte ihåg i vilken ordning allt detta skedde.
Men kanske var det så här. När jag gick ut och ställde mig
vid containern för att tänka en stund, hörde jag måsarna
skrika från körsbärsträdet fast det var långt borta.
Efteråt satt vi allihop tillsammans och skulle bestämma
oss. Skulle vi fortsätta?
96

3
Göran satt vid tangentbordet. Han skrev några ord, men
tangentbordet var ju inte kopplat till någon dator. Orden
rann väl bara ut ur sladden och landade liksom på golvet.
Göran lade sig med ansiktet på tangentbordet. Ett ögonblick
såg det ut som om han skulle somna. Han funderade
över om vi skulle fortsätta.
Och så tror jag han tänkte på sin hund. Han var så glad
för Varg. Jag vet att han alltid velat ha en hund – och gärna
en hund som var lite speciell.
Han hade berättat för mig att man kunde köpa hundar
som hade arbetat inom försvaret. På flygflottiljen F17 här i
staden hade de till exempel särskilda hundar med mycket
gott luktsinne som kunde leta efter störtade piloter. När
hundarna blev äldre ”pensionerades” de. En sådan skulle
Göran gärna velat ha. Han ville så gärna vara bästa vän med
sin hund och gå runt och berätta om sin märkliga hunds
märkliga egenskaper. På det sättet blev också han någon.
Nu hade han Varg. Och Varg var vår tidnings maskot.
Sedan kunde ju Göran väldigt många saker. Han kunde
datorer och han kunde rita så alla kom fram och beundrade
teckningarna. Han hade verkligen något att ge oss på tidningen
VARG. Utan honom hade kanske aldrig tidningen
blivit av. Han kunde ge något och det ville han känna.
97

Tack vare tidningen stod Göran för ett ögonblick i centrum.
Alla applåderade liksom. Ja, utom Varg som bara morrade
åt honom av någon anledning.
Och vad skulle han annars göra hela sommarlovet? Sitta
hemma och hacka med datorn eller kasta pinnar tillsammans
med Varg? Det här var mycket bättre.
– Vet du, sa Göran till sist och reste sig upp. Jag tycker
att vi köper en ny dator och så fortsätter vi. Jag röstar för
att vi fortsätter.
Ja, alltså.
98

4
Isabel satt bredvid och petade förstrött bort en blodruva på
knäet. Varg tittade intresserat på, fast han gjorde inte alls
några försök att anfalla så som Göran brukade påstå.
– Nej, sa hon.
Jag tror att Isabel funderade över varför hon skulle jobba
med tidningen. Hon ville ha pengar. Hon brukade säga att
om man bara har pengar så är man fri att göra vad man vill.
Man kan ligga på Brunnsbadet hela dagen i solen. Man kan
snacka med kompisar och skratta och ha roligt. Sedan går
man och köper en glass. Man går och köper en solkräm
som är lite för fin och lite för dyr. Men man köper den för
att man vill ha den, för att man är värd det och för att man
är någon.
Man jobbar för att man vill tjäna pengar, för att man vill
ha pengar att göra av med.
Jag säljer en tidning, verkade hon resonera, och så får jag
betalt för det, och så köper jag en glass eller den där solkrämen
eller en mycket dyr baddräkt. Och den som står och
säljer glass får sitt sommarjobb och sin betalning och kan
köpa en baddräkt hon också (fast helst inte exakt likadan).
Eller en tidning. Allt hänger ihop i en lång, lång kedja. Det
är på det sättet vi alla mår bra och trivs med livet. Pengar
ger oss frihet.
99

Pengar ger oss frihet att göra vad vi vill. I sommar hade
Isabel tänkt att hon skulle läsa ut en bok som hon hade fått
av sin far. Den hette Cien años de soledad. Hon hade köpt
samma bok i pocket på svenska också: Hundra år av ensamhet.
Hon tänkte ligga vid Brunnsbadet och läsa denna bok,
mer och mer glida in i det spanska språk hon hade ärvt,
men inte riktigt kunde prata. Hon ville kunna prata spanska
som sin far, på det sättet som visar att man har läst en
bok, att man inte är en liten skit utan kan läsa en ganska
svår bok av en stor latinamerikansk författare som till och
med fått nobelpris.
Om man nu jobbade och sålde en tidning och det inte
blev några pengar ändå? Nej, då var det ingen idé. Hon
tyckte inte att vi skulle köpa en dator för pengarna. Vi
skulle kunna ta varsin tusenlapp för att vi jobbat, och resten
av pengarna skulle få ligga kvar i lådan tills Bernhard kom
tillbaka. Då skulle vi ordna upp allt.
– Nej, sa hon. Faktiskt inte. Men om ni röstar för att vi
fortsätter, så hänger jag med ändå. Då ställer jag upp på er.
100

5
Katarina stod vid den stora Heidelbergaren. Hon fingrade
på ett av de små gummihjulen som matar fram nytt papper.
Nu snurrade hon det, så det lät vrrrr. Och nu snurrade hon
det igen, vrrrr.
Jag tror hon tänkte på att tidningar egentligen inte var
hennes grej. Att skriva artiklar och så. Nej, musik var hennes
grej. Men om vi fortsatte skulle hon kunna göra en artikelserie
om olika band i Ronneby. Hon känner människor
som spelar. Hon skulle kunna skriva bra.
Sedan visste man aldrig vad som hände. Man visste ingenting
om vad som skulle hända. Se
bara på den snopna stölden. Men
lika plötsligt kunde det hända
något positivt också. Att tidningen
VARG var med i någon
sorts musikgala, kanske …
Katarina stod och snurrade
på hjulet. Vrrrr, vrrrr.
– Vi köper en dator, sa hon.
Vi kan ju inte komma hit och
låna Bernhards grejor och så se
till att de blir stulna och sen
bara lägga av.
101

Arbetet med VARG kanske ledde någonstans. Till något
som hon ville syssla med.
Om man bara låg hemma ett helt sommarlov så hände
ingenting. Då låg man och sov tills klockan blev halv två
och sedan satt man och gnällde tillsammans med sina kompisar.
Och så försökte man jaga ihop tillräckligt mycket
pengar för att hyra två videofilmer.
Nej, man måste vara med där det händer något. Just nu
var det på tidningen VARG.
– Ja, sa hon.
102

6
När Katarina hade bestämt sig stod det 2–1 för att fortsättta.
Men jag visste inte …
Jo, jag ville ju skriva för att visa att jag är någon, att jag
inte är dum i huvudet, som jag sa tidigare. Nu hade vi gjort
VARG nummer 1, och Isabel kallade mig för chefredaktören,
eller hur?
Men skulle vi göra en tidning till? Det jag skrivit i VARG
nummer 1 var kanske inte världens bästa artiklar. Jag ville
visa att jag kan ännu bättre. Man vill alltid visa att man är
lite bättre.
Men det tog ju aldrig slut då. Man kunde göra VARG
nummer 588 och tänka att i VARG nummer 589, då ska ni
få se på andra bullar!
Nej, det var en annan sak jag grubblade på.
Kunde vi göra så här mot Bernhard?
Vi kände honom ju inte ens. Visste bara att Manuela
tyckte han är snäll.
Kunde vi verkligen låna hans tryckeri? Sedan sätta upp en
skylt om VARGs redaktion. Sedan bli utsatta för en stöld.
Nej, vi borde ställa allt till rätta! Köpa en dator. Sluta. Låsa
tryckeriet och så komma tillbaka när semestern var slut och
förklara allt.
Var vi inte någon sorts tjuvar egentligen?
103

– Nej, vi ska inte fortsätta, sa jag.
Och så förklarade jag.
Katarina blängde på mig. Nu var det liksom tvärtom.
– Ah men lägg av! Varför säger du nej nu?
Det blev ingenting. Vi hade röstat. 2–2 och det var oavgjort,
och det betyder att man inte ska göra något alls.
VARG nummer 1 skulle bli en unik tidning. Säkert värd
rätt mycket så småningom …
– Du vågar inte, sa Katarina riktigt surt.
104

7
Då hände något.
– Jag vill! sa Lilleman. Jag vill fortsätta.
– Och sedan när fick du börja rösta? fräste jag. Du är faktiskt
bara en lillebror.
– Det är jag som har pengarna, svarade han. Eller hur?
Jag såg på de andra.
– Han har rätt, sa Katarina och flinade mot mig.
– Jamen, sa jag.
Sedan sa Isabel ”Japp!” och tog telefonen och ringde till
Manuela. Och Manuela ringde till en gubbe som heter
Karl-Erik och hade arbetat länge på Blekinge Grafiska. Han
var inte bortrest på semestern utan kom genast till tryckeriet
på sin cykel.
105

Karl-Erik hade kritvita gymnastikskor, så vita att han
säkert aldrig varit ute och gått med dem (eller bara cyklat).
Hans svarta hår föll hela tiden ner i ögonen. Han rökte
pipa, en gammal pipa som sörplade och luktade aska.
Och när vi hade förklarat alltihop för honom, så skrattade
han bara, konstigt nog.
– Bernhard är snäll, sa han. Köp ni datorn och sätt igång
med Varg nummer två.
Sedan skrattade han länge.
– Jaså, ni ska driva ett företag, hm. Ja, visst går det bra!
Bara ni försöker vara så kloka ni kan. Och tänk på att alla
andra människor också är kloka. Det går alltid att hitta lösningar.
Jag kan förresten komma ner och hjälpa er när det
kör ihop sig.
Karl-Erik gick sin väg,
men stannade i dörren.
– Och akta fingrarna i
skärmaskinen, för fasen!
sa han.
Jag kände mig väldigt
nöjd nu. Jag fick plötsligt
en massa idéer.
Idéer som legat och väntat
och inte riktigt vågat
sig fram.
Två eller tre idéer fick
jag. Ja, nu kom idéerna.
Fyra idéer, nej, fem!
106

FJÄRDE DELEN
Allt ser
plötsligt ljusare ut
och vi ber tjuven
komma tillbaka

1
Arngrens Data låg i samma långa industribyggnad som
tryckeriet. Så fort de öppnade nästa dag gick jag och Göran
dit för att köpa en dator.
Ja, Lilleman skulle också nödvändigtvis följa med. Det
var ju han som hade pengarna, sa han. Egentligen kunde
Göran köpa datorn själv, för han visste precis vilken sort vi
behövde. Jag följde bara med för att bära. Och så hade jag
en idé …
Vi bad att få tala med chefen och blev visade till ett kontorsrum.
Hon hette Kristina och var 30 år och VD, verkställande
direktör, för Arngrens. Hennes familj hade startat
företaget som byggde datorer, var och en för sig och exakt
enligt kundens önskemål. Här hade de dessutom lager och
en försäljningslokal med hundratals pc-spel och annat. De
sålde inte bara i Ronneby utan hade postorderförsäljning
också.
– Vi har tjugo anställda, sa Kristina. Och ändå är det bara
några år sen vi startade. Men det går ju fort nuförtiden.
En blixt fyrades av när Lilleman höjde kameran och tog
en bild av henne.
– Nej, lek inte med kameran! sa jag.
– Ska vi inte skriva in henne i tidningen då? sa han.
När jag tänkte efter var det kanske inte så dumt. Kristina
109

startar ett litet företag och säljer datorer. Från början är det
bara hon och hennes familj. Men detta lilla, lilla företag har
vuxit och blivit stort på bara några år. Många anställda,
många kunder, stor postorderkatalog och sidor på internet.
Jo, det är klart att man kunde skriva lite. Det går fort nuförtiden
kunde det stå i rubriken.
– Skulle du vilja anställa någon som sommarjobbar hos
dig? frågade jag.
Det var den frågan jag hade gått och tänkt på.
– Jo, det kan jag väl, sa hon. Vi skulle behöva någon som
hjälper till med packningen. För vi har många datorer som
måste skickas ut nu före semestern.
Vi såg på varandra. Nu hade vi ju inte tid att ta ett
sommarjobb! Vi var fullt upptagna med att göra VARG
nummer 2.
110

– Jag kan jobba lite, sa Lilleman.
– Vad kul att du vill jobba hos oss, svarade Kristina. Du är
lite för ung ännu, men du är välkommen om några år. Och
sen kan du göra din prao på högstadiet hos oss om du vill.
Lilleman fnös. Han fick alltid höra att han var för liten.
– När du började jobba, frågade han, och du var en tant,
kände du dig liten då bland alla gubbarna?
– Nej, jag har aldrig känt mig liten och ensam, svarade
hon. Jag har alltid känt mig jätteuppskattad bland gubbarna,
och respekterad. Jag tror det är bra om fler tjejer blir
företagare och chefer.
Jag fick en idé till. Nu när vi hade bestämt oss för att göra
nummer 2, och jag kände mig ansvarig för det, så fick jag
idéer hela tiden. Jag kunde liksom inte skydda mig mot
dem, de bombarderade mig ständigt.
– Du skulle kunna anställa en av oss under en enda dag,
och betala trehundra spänn. Sen skriver vi en artikel i vår
tidning Varg om hur det är att sommarjobba hos dig.
Hon tänkte efter en stund.
– Okej då. Och du, sa hon till Lilleman, du kan få lov att
jobba här en dag om du vill, jag menade ju inte så …
– Jag har inte tid, sa Lilleman och satte näsan i vädret. Jag
har så mycket att göra. Jag har ju hand om pengarna, och
så har jag faktiskt en annan mycket viktigare tikel som jag
ska skriva.
Ja, han sa ”tikel”!
– Och en sak till, sa jag. Om du vill kan du få in en
annons i nästa nummer av Varg. Vi säljer mest till ungdomar
som ligger på stranden. Jag menar, de kanske inte tän-
111

ker på att köpa pc-spel så här på sommaren. Du kunde ju
påminna dem …
– Hur stor är upplagan? undrade Kristina.
– Tvåtusen, sa Göran snabbt. Och vi brukar sälja slut!
– Vad kostar det?
– Tusen, sa Lilleman syrligt, för han kände sig fortfarande
lite trampad på tårna.
Åh, denne Lilleman! Han visste ju inte vad tusen var ens.
Han visste inte om tusen var mer eller mindre än femtio.
– Jag slår till, sa Kristina överraskande och räckte oss
handen. Och om ni köper en dator av mig, då får ni tio
procents rabatt för att ni är ett företag.
112

2
Vi köpte alltså en bra dator till Bernhard. Och vi betalade
kontant med pengar ur lådan.
– Kom ihåg att lite av pengarna är till Måns, sa Lilleman
strängt till henne.
Vi hade dessutom ordnat vår första annons. Tusen kronor
var ju hur mycket som helst. Göran skulle bara rita den och
sedan kunde vi trycka.
Och så hade vi ett uppslag till ett reportage. Fast vem
skulle göra det? Vi hade fullt upp allihop.
Det går fort nuförtiden, som Kristina sa. För två dagar
sedan hade vi ingenting. Nu hade vi arbete upp över öronen.
Och nya idéer kom hela tiden.
– Vi kan anställa någon, sa jag.
– Stefan! sa Göran.
Stefan gick i vår klass och brukade alltid skriva roliga
berättelser som han fick läsa upp för klassen.
– Om han jobbar och packar får han trehundra kronor av
Arngrens, sa Göran. Och så kan han få trehundra till av oss
för att skriva en artikel. Eller tvåhundra kanske …
Jag gick in och ringde till Stefan. Han nappade genast på
förslaget. 300 kronor i lön och 200 för artikeln. Han
kastade sig på cykeln och kom ner till oss.
– Du hinner inte skriva nån ”tikel” nu, sa jag till Lilleman.
– Varför inte det då?
113

– För att vi precis har anställt en som heter Stefan. Och
när ett företag anställer någon, så måste de fylla i en väldig
massa papper och skicka in pengar till staten.
Där fick han så han teg. Han skulle inte tro att han var
någon, den lille skiten!
Han såg blank ut i ögonen.
– Du, Lilleman, sa Katarina, du kan ringa till min granne,
hon som är damfrisörska. Hon har några anställda och
vet hur man gör. Hennes telefonnummer är 28 40 92.
Lillemans ögon krympte. Han var riktigt sur på mig nu.
– Ska ringa till henne! Skriv det på en lapp, för jag kan
inte siffror när jag hör dem.
Han tog Katarinas lapp och läste:
– Anka, bulle, uppochnervänd stol, ägg, klubba, anka.
Sedan letade han fram siffrorna en efter en på telefonen
och slog dem. Detta var vår kassör och ekonomichef! Han
kunde inte namnen på siffrorna. Men han hade egna namn
på dem. Hade han egna namn på bokstäver också?
Ja, jag var elak mot honom, jag vet. Men ni förstår väl?
Det är ju fruktansvärt att ha en liten snorig lillebror som
hela tiden ska vara med och bestämma. Fruktansvärt!
Jag hörde hur han snorade och pratade med damfrisörskan
och snörvlade lite till. Jag tog upp min näsduk och snöt
honom.
– Aj, skrek han för jag gjorde det kanske lite hårt.
Han bestämde med damfrisörskan att de skulle träffas till
kvällen. Katarina skulle följa med och visa vägen.
Sedan gick han sin väg med kameran slängande i sin rem
på magen. Han såg inte ens på mig.
114

3
Jag vaknade tidigt nästa morgon. Tog tidningen – jag som
aldrig läser tidningen! Tog ett glas mjölk med O’boy,
rostade en franskbrödmacka och lade på apelsinmarmelad.
Så satte jag mig i solen.
Klockan var bara halv sju och jag kände en sådan otrolig
arbetslust.
När jag satt där upptäckte jag för första gången hur alla
redan var igång och gjorde sina uppgifter.
Jag menar inte bara koltrasten som redan sjöng för fullt
och talgoxen som tränade sina ungar att flyga och bina som
samlade honung i alla gula blommor i rabatten. Jag menar
också tåget mot Karlskrona som tutade och bommarna som
gick ner. Bussen som körde förbi fullsatt med folk som
skulle till sina arbeten, en hel rad bilar och så en gubbe som
visslande cyklade åt andra hållet.
Alla var på väg att göra sina saker! Varje morgon var det
likadant, fast jag aldrig hade tänkt på det. Folk gjorde sina
uppgifter och allt blev färdigt och blev bra!
Framför mig på bordet fanns min frukost. Tidningen
kom varje morgon. Femtio reportrar och fotografer och
andra anställda hade skaffat fram nyheterna. På tryckeriet
hade de säkert varit tjugo gubbar som jobbat hela natten.
Och sedan hade hundra tidningsbud cyklat ut så fort solen
115

gått upp och lämnat tidningarna i varenda brevlåda. 170
anställda hade gjort vad de skulle – för att jag skulle få sitta
i solen och läsa dagens avsnitt av Hagbard och Knasen.
Jag tog glaset med mjölk i handen. En ko hade väckts. En
bonde hade mjölkat kon. Han som körde mjölkbilen hade
kört med mjölken till mejeriet. Och så mejeriarbetarna och
lastbilschaufförerna och ICA-handlarna och min pappa
som hade gått och handlat. Inte hade de gjort allt i dag på
morgonen precis, men ändå, det hade gjorts för att jag
skulle få min frukost i dag.
Och chokladen. Plantagearbetare långt nere i Afrika hade
gått ut om morgonen och skördat kakaobönor och kanske
sjungit en sång. Kakaon hade bearbetats och lastats på båtar
och fraktats upp till Marabou utanför Stockholm, där de
hade receptet på O’boy.
116

Och socker måste de ha till O’boy. Betor som växte i
Skåne, dimma över fälten, en bonde på röd traktor, ett
sockerbruk i Arlöv, tusen maskiner och lastbilar och människor
som alla gjorde sin uppgift.
Och samma sak med brödet. Åkrar där vetet växte, en
bonde och en skördetröska och en kvarn och ett bageri.
Och samma sak återigen med marmeladen. Apelsiner
från Spanien och långtradare och fabriker och glasburkar.
Jag blev trött bara jag tänkte på det.
Och alltihop slutade vid det här bordet där jag satt en
tidig morgon. Tusen män, tusen kvinnor, alla hade arbetat
för att jag skulle få min frukost.
Och alla arbetade varje dag utan att jag tänkte på det ens.
Det hände aldrig att det inte kom någon tidning, inte som
jag mindes i alla fall. Det fanns alltid bröd och marmelad
och mjölk och O’boy.
Det var aldrig någon som sa:
– Nej, tyvärr, bonden blev förkyld, så vi fick ju inga
betor, så det blev inget socker, alltså ingen O’boy, tyvärr.
Blev någon sjuk i den långa kedjan, så var det alltid
någon annan som hoppade in och gjorde jobbet.
Allting fanns på plats, varje dag, varje morgon.
Det var fantastiskt!
Det borde jag skriva en ledare om till VARG nummer 2.
Jag kunde ringa till Marabou och fråga var de fick sin kakao
ifrån och vad lastbåten som styrde mot Sverige hette. Jag
kunde fråga om den hade varit med om några stormar på
vägen …
117

Jag tänkte vidare på allt annat som bara fanns i vårt kök
och som också behövdes till frukosten. Allt som fanns där
utan att jag någonsin hade tyckt det var konstigt.
Vatten i kranen, från en sjö, renat och fint. Uppvärmt av
olja från Saudiarabien nere i pannan i källaren. Och el från
Norrlands älvar för att få brödrosten att fungera.
Jag blev alldeles matt.
Jag orkade inte äta min frukost och inte läsa min tidning.
Jag cyklade genast iväg till tryckeriet.
Nu skulle jag skriva min ledare om att allt fungerade. Det
var en omtumlande tanke att det bara gick.
– Allt fungerar! ropade jag till en ensam skällande hund
som sprang innanför sitt staket och vaktade trädgården.
Fattar du att allt fungerar!
118

4
Ledaren skrev jag i ett nafs. Som vargens lilla nafs! Ha! När
klockan var åtta och vi skulle ha redaktionsmöte var den
redan inskriven i datorn under rubriken:
Jag ropar till en hund med ett blått och ett brunt öga:
FATTAR DU ATT ALLT FUNGERAR?!
Och sedan fortsatte flytet. Det brukar vara så. Om det börjar
gå bra så bara fortsätter det. I det evinnerliga.
De andra verkade sömniga denna morgon. Framför allt
Göran var svullen under ögonen och såg ut som om han
suttit uppe hela natten och jobbat med datorn.
– Det är ju val i höst, sa jag. Vi kanske skulle skriva
något. Eller är det för tråkigt?
– Val? sa Göran och såg ut som om han just vaknat.
– Ja, alla ska ju rösta och välja vilket parti de vill ska
bestämma.
– Rösta? sa Göran. Parti?
Jag blev faktiskt inte förvånad. Göran kan saker som ingen
annan kan. Men det finns också saker som Göran över
huvud taget inte hört talas om, sånt som till och med
Lilleman känner till.
119

– Ja, man väljer ett parti som ligger så nära som möjligt
vad man själv tycker.
– Som en sorts profile. Och alla users får välja sin egen
profile …
Nu var Göran långt inne i sitt datasnack.
– Det är ju häftigt, sa han. Det skulle man ju ha lite överallt.
– Det har man, svarade jag kort.
– I så fall skulle man ju hitta på lite knepiga frågor till
dem som har satt ihop de där profiles.
– Partier, rättade jag. Vi här i verkligheten kallar dem för
partier.
– Skulle man fråga om de ska bygga ett ungdomens hus
och sånt? föreslog Katarina.
Nu verkade det som om Göran vaknade på riktigt.
– Nej, viktiga frågor. Om de tycker om oss?
– Vadå?
– Om de gillar såna som oss som bara startar en tidning
och gör en massa grejs och tjänar pengar. Och annat viktigt.
Om de fick spela huvudrollen i en amerikansk film, vilken
skulle de välja? Och om de får ta med sig bara en enda sak
till en öde ö, vilken skulle de ta?
Nu vaknade Lilleman också.
– Man kan fråga om de har klappat något litet barn på
sistone, sa han. Och om de helst vill ha ett marsvin eller en
hamster. Och vad de ska bli när de blir stora.
Kan man fråga en gammal kommunalpolitiker vad han
ska bli när han blir stor?
– Vad ska du bli när du blir stor? frågade Isabel.
120

– Jag ska bli clown, svarade Lilleman och tänkte länge.
Och toffelsnickare. Och dulldat.
– Dulldat?
– Han menar soldat, förklarade jag. Jag tycker att Lilleman
och Göran ska skriva ett reportage om valet. Intervjua
folkpartiet, sossarna och allihop.
Jag undrade mycket över vilket parti som ville ha en
hamster och vilket som ville ha ett marsvin. Detta skulle nu
VARGs politiska reportrar Göran och Lilleman ta reda på.
De första politiska reportrarna som aldrig hört talas om
politik!
121

5
– Och så måste vi skriva om stölden! sa Isabel.
– Bra, sa jag. Vem gör det?
– Jag, sa Isabel. Jag har redan gjort det. Får jag läsa upp
slutet för er?
Vi nickade.
– ”Det bästa av allt är i alla fall att tjuvarna misslyckades”,
läste hon. ”De hittade inga pengar. Och löjligt nog hade vi
inte gömt dem särskilt väl. De låg i en kartong där det tidigare
legat kuvert, C4. Och alla pengarna ligger kvar där i
det minsta rummet, i den stora hyllan, på den mittersta
raden. Minst tiotusen kronor. För att göra nästa nummer
av Varg!”
– Ah men, är du inte klok? sa Katarina.
– Är där så mycket som tiotusen kvar? sa Göran.
– Isabel! Vad menar du? sa jag.
Lilleman sa ingenting.
– Förstår ni inte att vi måste locka tjuven? Låta honom
göra inbrott en gång till …
– Och ta itu dörren igen, sa Lilleman. Då vill jag måla
den!
– Du är inte klok! sa jag.
Jag menade både Isabel och Lilleman.
– Jodå, en tidning ska ha sånt som är spännande. Vi
122

måste leta upp det som är spännande. Därför skriver vi så
här. För att locka hit tjuven igen. Och alla som läser det vill
veta hur det ska gå. Så de kommer att köpa Varg nummer
tre också.
– Hm, sa Göran. Vi kan trycka fyratusen ex av trean i så
fall.
– Men den dumme tjuven får inte ta pengarna! sa Lilleman
ledset.
– Nej, så klart inte, svarade Isabel. Vi ska ju vakta pengarna
hela natten. Och Varg ska ligga här och vänta på
honom. Och fånga honom!
Det blev alldeles tyst ett ögonblick. Utanför fönstret
sjöng en koltrast.
– Varg nosar och jagar, sa Isabel långsamt.
Sedan fattade vi alla och glädjen släppte loss. Katarina
började dansa.
– Du är ett geni, sa jag till Isabel. ”Varg nosar och jagar.”
Det ska det ju stå överst på tidningen,
det ska vara tidningens motto.
VARG
nosar och jagar
– Och sen fångar vi tjuven och
lämnar honom till polisen, sa Katarina.
– Och intervjuar honom! sa jag.
– Och får tillbaks våra pengar! sa Lilleman. Eller vår
dator!
Tjoho. Vilket flyt!
123

6
För att VARG skulle sälja bra intervjuade vi också folk som
syntes ofta på stan. Jag och Katarina tog det uppdraget.
Först pratade vi med Hans som säljer korv, Pölsemannen
heter hans lilla kiosk mitt på torget. Han hade satsat sina
sista slantar för att få vagnen och rätten att sälja
Pölsemannens produkter. En del av vinsten fick han betala
till Pölsemannen. Men resten var hans. Han hoppades att
han skulle få sälja så mycket korv att det blev en hygglig
lön. Han köpte själv in alla grejor, ketchupen till exempel.
Så det är klart att han blir jättesur om någon som är full står
och sprutar ut ketchup.
Vi ställde samma frågor som politikerna skulle få. Och så
fick vi var sin Fransman med mycket ketchup. Alldeles gratis.
– Ni får en korv gratis bara för att ni inte tigger …
På en av bänkarna satt två pensionärer. De hade jobbat
på Kockums gjuteri en gång i tiden. Vi pratade med dem.
– Vad jag ska bli när jag blir stor? Du, när jag var liten var
det ingen som brydde sig! Det var till att jobba i gjuteriet
vare sig man ville eller inte. Och det var f’jävligt hårt. Vi
hade inte ens en dusch på den tiden, vi fick gå ner till ån
och tvätta av oss soten. För att få det lite varmt tog vi med
oss ett glödhett järn och stoppade ner i åvattnet så det fräste
till. Lite varmt blev vattnet, i alla fall.
124

Vi antecknade. Gubbarna reste sig och gick för att dricka
kaffe på Viktors Restaurang vid Domus.
På torget satt också Greven. Det brukar han göra. Jag
minns honom från det jag var liten. Han har alltid suttit
där och druckit öl. Han är snäll, men säger konstiga saker
på ett lite sluddrigt sätt.
– Godmorgon madam, en alldeles uthutmärkt dag. Jag
hoppas ni trihivs och får det trehevligt, madam.
På det viset talar han till alla som går förbi. Det är därför
han kallas Greven.
– Godmorgon, ungdomar! ropade han till oss. Ni ser frihiska
och starka ut, Sveriges hopp! Varsågoda och sihitt,
mina vänner.
125

Vi slog oss ner. Greven såg trött ut med stora påsar under
ögonen. Hans hår var rufsigt. Då och då drog han händerna
genom det, men så kom en vindpust och rufsade till
det igen. Hans skor var snedgångna. Han hade trampat ner
hälarna så han skulle slippa knyta dem när han tog dem på
sig. I busken bredvid bänken hade han en burk öl. I papperskorgen
hade han gömt fyra burkar till, och han drog
upp dem och frågade om vi ville ha.
Det ville vi inte.
Han satt med en bok i handen. Vad det var för bok kunde
jag inte se, bara att den var liten och tjock.
– Får vi intervjua dig? frågade Katarina.
– Hjähärtans gärna, svarade Greven och rapade försiktigt.
– Vill du helst ha en hamster eller ett marsvin?
Han tittade ett slag på oss och blundade med ena ögat.
– Jag skuhulle helst vilja ha en pojke och en flihicka. Såna
som ni, så snälla och rahara.
– Vilken film vill du spela med i?
– I Jesusfilmen, sa han snabbt. Och då vill jag spela
Jehesus själv.
– Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
– Psahalmboken, sa han och visade upp den lilla tjocka
boken. Jag har själv hittat den och har börjat läsa den.
– Vad ska du bli när du blir stor?
Han ställde sig upp och vinglade lite.
– Det är kohonstigt. Jag har bott här i tjuhugo år, mina
vänner. Men ingen människa har nånsin frågat mig vad jag
vill bli. Jag vill ju bli som en Jesus! Jag skulle icke göra några
126

onödiga saker. Jag skulle icke gå på vattnet, mina vänner,
när det finns en bro över ån alldeles intill. Jag skulle göra
viktiga saker.
Nu talade han utan att sluddra.
– Jag skulle gå till läkarstationen och ställa mig i dörren.
Jag skulle bota alla sjuka som kom dit. Den som hade ont i
benen skulle kunna gå igen. Den som kände sig betryckt
skulle bli glad när jag lade min hand på hans panna. Jag
skulle bota alla i denna stad och de skulle bliva lyckliga och
friska. Var icke rädda, skulle jag säga till alla. Och jag skulle
giva dem alla ett arbete. Det de helst ville göra, det skulle
de också få göra. Jag skulle fråga alla: ”Kära barn, vad vill
du bli?” Och förresten, de som drack för mycket vin, de
skulle få så mycket vin de kunde dricka …
Han såg plötsligt så bekymrad ut.
– Nej, de som drack för mycket vin, de skulle bli friska
och glada och må bra så de slapp att dricka vihihin.
Nu började han sluddra igen:
– Jag säger eder: Det är feheruktahansvähärt att vara alkoholist!
Jag kände mig sorgsen.
– Tack, sa Katarina.
Greven bugade sig djupt för oss.
Nu visste jag vad rubriken skulle vara:
Feheruktahansvähärt att vara alkoholist
127

7
Det var så mycket som måste skrivas. Det blev en tjock tidning!
Och när vi kom tillbaka hade Isabel fått en ny idé.
Hon kunde inte sluta tänka på tjuven, så hon hade börjat
gå runt i villaområdet strax intill för att fråga om någon
sett något mystiskt den natten vi hade inbrott. Då märkte
hon att många som bodde där hade egna företag. Vår
granne Bernt på Ronweld var till exempel den första hon
stötte på i villaområdet.
Därför började hon också fråga i varje hus om det var
någon som kunde fixa ett sommarjobb till ungdomar. I värsta
fall bara en enda dag. Då kunde det bli en artikel till
VARG om hur sommarjobbet var.
– Vi behöver en massa reportrar! Men vi tar våra klasskamrater,
sa hon glatt. Och när jag frågade om någon sett
tjuven, så fick jag faktiskt några ledtrådar. Här är min lista:
Villaområde i Ronneby,
pratat med alla som har ett företag
• Bernt. Har Ronweld som gör en färgskrapa som kallas
Skeppsskrapan och en mindre som kallas Kutterskrapan.Var
tidigare fem anställda, men drar ner nu.
Tar gärna ung prao för en dag. Såg ingenting.
128

• Företagare som säljer stora schakt- och krossmaskiner
till brobyggen och så. Kan inte anställa ungdomar. För
mycket resor. Sov hela natten.
• Författare. Stort grönt hus och ett litet bakom där
han verkar sitta och jobba. Inte hemma.
• En snickare. Beros Bygg.Tar ung prao för en dag.
Vaknade på natten och såg en man på gatan bära på
en låda. Klockan var halv två.
– Aha!
• En som äger en kiosk.Tar gärna emot en prao, ”om
han/hon sedan är bra så finns det jobb framöver”.
• En snickare till. Var ute och gick med hunden. Såg en
man i vinterrock ”nästan klockan två på natten”.
Mannen svarade inte på hälsning.Var det tjuven? Hur
såg han ut? Han hade mössa också, ner över öronen.
Glömde fråga snickaren om han kunde ta en prao.
– Vinterrock och mössa? Mitt i sommaren!
129

• Här bodde en gång en kvacksalvare som sålde olika
salvor till folk från hela Sverige. En häxa, sa några. Fast
hon dog för 40 år sedan.
• Ett par som arbetar med informationsteknik på Info
Center. Visste inget.
• En plåtslagare. Sov hela natten.Vågar inte ta ungdomar
eftersom det är uppe på tak.
•Kock som äger Bergslagskrogen.Tar emot prao.
• En som har ett åkeri och kör ut med mat till ålderdomshem.Tar
prao.
•Här fanns en gång en fabrik där de gjorde kokosbollar.
Nerlagd.Tyvärr.
• Elektriker.Tar gärna en prao, fast han eller hon får
bara dra kabel, inte koppla.Var borta på fest. Sov
sedan djupt.
• Lennart som är delägare i Berlings Bokhandel i stan.
Hörde någon som verkade svära mitt i natten.
Fönstret var öppet. Svor han på svenska eller något
annat språk? Lennart visste inte.Tar prao till bokhandeln.
Alla dessa företagare fanns i ett litet villaområde i Ronneby!
Och fler ändå, för Isabel hann inte gå igenom hela området.
Nu skulle vi fixa sju killar och tjejer som kunde jobba
var sin dag på en firma och sedan skriva ett kort reportage
till tidningen.
130

Göran skulle ringa till några han kände. Stefan kom bort
till oss för att fika medan han jobbade hos Arngrens. Han
skulle också prata med några av sina kompisar. Jag cyklade
till macken och köpte ett flak cola, så vi skulle ha något att
bjuda på när alla kom.
På eftermiddagen satt vi utanför i solen på några lastpallar
och planerade och drack cola.
– Ta reda på om arbetsgivaren är schyst, om han betalar
er tillräckligt, sa Katarina.
Sedan gav sig alla av för att bestämma med sina arbetsgivare
när de skulle börja arbeta.
Jag lade mig ner på lastpallen. Jag blundade. Solen stack
i ögonen. Det var kvavt i luften som om det skulle kunna
bli åska.
Vad var det egentligen vi hade dragit igång? Det var ju
hur mycket som helst!
Vi var inte kloka egentligen. Hade vi verkligen pengar så
vi kunde betala alla? Vi hade ju en ekonomichef som inte
ens kunde namnet på siffrorna! Tänk om allt bara blev en
stor konkurs …
131

8
– Och här ligger ni och sover i solen!
Rösten fick mig att rycka till. Jag satte mig upp och blinkade
mot solljuset.
En tjej stod med händerna i sidorna och glodde på oss.
Hon hette Marina eller Marika och gick i sjätte klass på en
annan skola. Jag kände henne inte så väl, men jag hade alltid
tyckt att hon verkade överlägsen på något sätt.
– Här ligger ni och solar er, sa hon. Är det du som är
Wolf?
Jag nickade.
– Tjänare, sa jag. Vill du ha en cola? Fast du – vi har inga
jobb på tidningen kvar.
– Jag vill inte ha nåt jobb, sa hon och blängde ner i asfalten.
Ska ni bara tjäna en massa pengar på det här, eller vad
är det?
Jag tog en cola från flaket och bollade över till henne.
– Tjäna pengar …? sa jag. Kanske tjänar vi pengar, kanske
inte. Man får se hur det går. Vi gör det ju för att det är kul.
– Vem är det som har frågat dig om du ska göra en tidning?
– Frågat? Det är väl ingen som har frågat.
Vad menade hon?
– Jag läste din artikel i förra numret, fortsatte hon.
132

”Arbetsgivaren ska fan ta mig betala” skrev du.
– Ja.
– Betalar ni schyst då? Jag bara frågar! Tvåhundra spänn
för en artikel sa Steffe.
– Steffe?
– Ja, Stefan. Du har ju anställt honom. Vet du inte vad han
heter? Du lurar ju honom. Tror du tidningen i stan kan få
en artikel för tvåhundra spänn? Nej, jag vill inte jobba åt er.
Hon bollade tillbaks colaburken till mig.
– Och jag vill inte ha din jäkla Coca-Cola.
Nu lade sig Katarina i diskussionen:
– Vad är det med dig? Jobbar du på tidningen i stan eller
nåt?
Marina eller Marika log surt mot henne. Nu kände jag
igen den där överlägsna minen.
– Du, sa hon till Katarina, du är ju bara en fet sugga. Och
det vet du!
Så gick hon sig väg.
Katarina stirrade efter henne.
Själv tyckte jag att allt var obehagligt, och ena benet började
darra.
Katarina satte handen för ögonen. Jo, visst, Katarina var
lite kraftig, och hon visste om det. Hon var hur känslig som
helst för det. Om till exempel hennes mamma sa att hon
inte borde äta den där chokladbiten, så skrek hon till och
rusade ut och smällde i dörren. Jag och Göran och Isabel sa
aldrig ett ord om det.
Nu satt hon och grät. Jag reste mig upp och lade armarna
om henne.
133

Jag klappade henne på ryggen lite tafatt, och hennes axlar
guppade upp och ner.
– Hon sa det bara för att du skulle bli ledsen, sa jag. Bli
inte ledsen då.
Fast varför ville hon göra oss ledsna? Var hon sur för att
hon inte fick något jobb? Nej, det verkade som om hon inte
ville ha något. Hon ville komma hit och bråka! Hon tyckte
att vi var överlägsna och gjorde oss till.
– Katarina, du är inte tjock!
Hon gnydde till och försökte vrida sig loss ur min famn.
Så känsligt var det! Man fick inte ens säga att hon inte var
tjock.
– Vi måste hålla ihop, Katarina, sa jag och höll så hårt jag
kunde om henne.
– Varför då för? sa hon ynkligt och
gråtande.
– För att jag gillar dig. Precis
som du är.
– Äh.
– För att vi har så kul ihop.
– Ähh.
Vad skulle jag säga till henne?
– För att jag ska gifta mig med
dig en dag …
Hon slutade hulka. Hon stack in
ansiktet under min haka. Hon var
alldeles våt av tårar.
Hon suckade djupt.
134

9
Vi gick in igen. Alla höll på att jobba med sitt. Göran skulle
installera något invecklat program på datorn.
– Betalar vi för lite till Stefan och de andra?
– Mmm, sa Göran.
– Det är ju inte kul om vi tjänar en massa pengar bara för
att de skriver bra grejor.
– Mmm, sa Göran.
– Ska vi höja lönen då?
– Mmm.
Äsch, han hörde inte ens vad jag frågade. Det var en
mycket knepig installation han höll på med.
Isabel stod och rotade ute på papperslagret.
– Vi har så vi kan trycka tvåtusen ex, åtta sidor. Men sen
är pappret slut alltså.
Hur fixade man papper?
– Vad ska vi göra tycker du? frågade hon.
– Vet inte. Vi kan bestämma sen! Ska vi betala trehundra
till Stefan och de andra?
Jag hörde någon som ropade ”Färdig” bortifrån lunchrummet.
– Trehundra spänn, sa Isabel. Ska de ha pengar i handen
bara? Men vi då?
– Vi får väl ta det som blir över, tror jag. Och du, kan du
135

inga till Manuela och fråga om hon vill hjälpa till och
trycka?
– Då behöver inte jag trycka, menar du?
– Jo, om du vill.
– Nej, men det är schyst. Jag säljer hellre. Fast jag vill
också ha pengar i handen. Och inte jobba hela dan och hela
natten. Faktiskt inte.
– Vi får se. Vi snackar om det sen.
Åh, så mycket att bestämma! En gång till ropade någon
”Färdig”.
Det var Lilleman. Jag gick genom lunchrummet och
stack in huvudet på toaletten. Där satt han.
– Färdig! Hur länge ska jag ropa? sa han surt.
– Nej men, sa jag, skulle jag torka?
– Får inte själv för mamma, sa han purket. För det blir
fel i kalsongerna säger hon.
136

Det var för mycket! En ekonomichef som var så liten att
han inte ens kunde torka sig därbak! Men för den här gången
då …
– Kan vi betala trehundra kronor till alla som skriver åt
oss? frågade jag honom.
– Hur mycket? sa han irriterat. Kan ju inte siffrorna när
jag hör dem.
Jag ritade en trea i luften.
– Vad heter den?
– Måsen! svarade han som om jag var en fullständig idiot.
– Kan vi betala måsen, ägg, ägg istället för anka, ägg, ägg
till dem som jobbar åt oss?
– Ska fråga Inga-Lill. Ska ändå gå till hennes salong. Hon
hjälper mig och skriver saker på papprena. Du skulle lära
mig att cykla, förresten!
– Fråga Isabel, hon kanske vill.
Jag gick in på toaletten. Jag låste om mig. Jag satte mig
ner. Jag pustade. Jag behövde vara ensam.
137

10
Hon var bara avundsjuk. Det var därför Marika eller
Marina började skälla och gå på. Det var inte alls för att
hon brydde sig om att Stefan skulle få rätt betalning och
inte bli lurad.
Jag blev förbannad. Vad hade hon för rätt att …
Så kom jag att tänka på vad Karl-Erik sagt: Försök att
vara kloka och lösa alla problem.
Alltså: Hon var avundsjuk. Var det inte ofta så? Någon
kommer på en idé och försöker genomföra den, och det
finns alltid några som blir avundsjuka. Och de ser inte hur
mycket arbete det egentligen är, hur mycket nosande, hur
mycket jagande. De tror att man får allt gratis. Och så blir
de avundsjuka och säger konstiga saker.
Men Stefan skulle förstås ha rätt betalt. Vi tänkte ju inte
lura honom. Fast det var ganska svårt att ta reda på vad som
är rätt betalt på förhand. Vi visste ju inte hur många tidningar
vi skulle sälja.
Såldes alla tidningarna hade vi pengar att betala med.
Men såldes bara hälften så fick vi ingenting själva om vi
hade betalt honom för mycket.
Och nu ville Isabel också hoppa av. Hon ville veta på förhand
hur mycket hon skulle tjäna. Hon ville ha (kanske) 50
kronor i timmen. Då ville hon jobba åtta timmar och veta
138

att hon säkert fick 400 kronor. Ja, det kunde jag väl förstå.
Så ville ju jag också ha det …
Eller ville jag det? Egentligen ville jag kanske ta en chans.
Jobba som fasen för att alla tidningarna skulle säljas, och
om de såldes kasta pengarna upp i luften som farbror
Joakim och dansa runt av glädje i pengaregnet i tryckhallen:
”Ja, vi klarade det!”
Och om det inte gick, sura ett tag och sedan försöka göra
en ännu bättre VARG nummer 3 och sälja den ännu fiffigare.
Och se om det gick bättre då.
Det är olika saker som sporrar en människa.
Men om man hade en liten firma, en liten Varg-firma, då
var man några stycken som tog risken och delade på vinsten.
Jag, Katarina och Göran (och Lilleman).
Isabel ville bara vara anställd. Det måste hon få bestämma
själv. Och Stefan och de andra gjorde bara ett litet jobb
åt oss och skulle ha betalt för det.
Hur mycket skulle de då ha? Man måste bestämma sig
för en summa så att båda blir nöjda. Om jag i dag är med
och delar vinsten och tycker att summan är bra, så ska jag
också tycka den är bra om jag bestämmer mig för att bli
anställd. Båda parter ska vara lika nöjda. På vilken sida jag
än befinner mig ska jag vara lika nöjd. Så skulle det helst
vara. Fast det kan i alla fall vara svårt att bestämma den rätta
summan.
Jag tänkte vidare. Jag kom ihåg löpsedeln som hade satt
igång det hela. I ett brev till Leif på Konditori Continental
hade Bernhard skrivit att han kunde trycka 500 löpsedlar
för 1 000 kronor. Och längst ner stod det: I förhoppning om
139

en god affär för båda parter. Det lät lite gammaldags, men
det fanns något sant i det. Bernhard skulle tycka att det var
en god affär att få en tusenlapp för att trycka. Och Contan
skulle tycka att de gjorde en god affär som fick löpsedlarna
till det priset.
Det handlar inte alls om att luras. När människor gör
affärer med varandra så kan båda tjäna på det. Och när
Stefan skriver en artikel åt VARG så kan både han och vi
tjäna på det.
På en affisch på stan hade jag läst att det är väldigt viktigt
också med små företag. En liten Varg-firma var inte att
förakta! På affischen stod det att det finns 2 200 småföretag
i Ronneby. Och det bor 30 000 människor här. Det är
många som har ett eget litet företag.
Och alla stora företag har börjat som små företag. En
140

kille som hette Ingvar Kamprad sålde blyertspennor och
började sedan sälja pinnstolar. Det blev till IKEA. Två unga
män hette Assar Gabrielsson och Gustaf Larson, och de sa
upp sig från jobbet och startade ett företag för att bygga en
bil. I dag heter företaget Volvo. Och en som hette Lars
Magnus Ericsson ville bygga telefoner. En liten, liten firma
började det med. I dag är Ericsson det största företaget i
Sverige.
Någon bultade på toalettdörren. Jag spolade fast det inte
fanns något att spola.
– Är du färdig? ropade Göran utifrån.
– Ja.
– I morgon bitti kan vi sätta igång och trycka. Det blir
en bra tidning! Men du, vi måste fixa mer papper …
141

11
Ska jag berätta precis hur vi tryckte tidningen?
Det skulle bli ett väldigt långt kapitel i så fall. Först en
massa psuiii, di-donk, psuiii, di-donk som bara fortsätter
tio sidor framåt.
Instoppat i detta buller hör man då och då hur Manuela
ropar:
– Lite mer färg!
– Ja, ställ in på fyran!
– Papper! Behöver mer papper. Sätt på bakblås på arket!
Så håller det på hela tiden. 2 000 tidningar! Pappret räcker
precis. Sedan ska allihopa vikas. Då får ni själv fylla två
sidor framåt med Isabels och Katarinas svordomar. Och
sedan hör man hur dörren öppnas och Karl-Erik kommer
in.
– Hahaha. Men ni måste ju sätta på sugluften också.
Annars tar den två ark och skrynklar dem. Haha.
Och så sörpel-sörpel när han suger på sin sura pipa. Och
sedan blir det två sidor till fulla med psuiii, di-donk, psuiii,
di-donk, psuiii, di-donk.
Sedan kör vi arken i Multiplo som har slutat skrynkla,
och sätter två klamrar i ryggen. Så! Nu är tidningarna
färdiga!
Och jag är stolt som en tupp! VARG nummer 2 ser ut
142

precis som en riktig tidning. 8 sidor i varje, 2 000 exemplar.
Om man lägger dem ovanpå varandra blir det en stapel på
en meter. Men det ska man inte göra, för då glider de plötsligt
isär och rinner ut över hela golvet.
Fyll den lilla kärran istället. Hjälp Varg att dra. Nu är det
dags att sälja!
VARG nosar och jagar.
Nummer 2 äntligen
ute.
Nu med moms!
12:50 kr.
Göran och jag stannar kvar för att
städa. Fast först sätter vi oss ner med varsin tidning.
Det är en bra tidning! Där är ledaren om att allt fungerar.
Och artikeln om Pölsemannen, och den om Greven som
ser lite vinglig ut på fotot. Och när jag läser texten om hur
han inte vill ha ett marsvin utan hellre en son eller dotter,
så får jag på nytt ett sting av sorg i hjärtat. Då är det väl bra
skrivet, när den känslan skickas vidare till läsaren.
Jag ser att Katarina har fortsatt samla mail från sina kompisar.
I det här numret har hotmail-spalten utvecklats. Det
är inte bara väder och vattenrutschkanor. Nu diskuterar de
sommarjobb på olika industrier. Spalten börjar med vilka
industrier som finns:
Tjaba. Jag aer i Hoeganaes.Vattnet aer ganska varmt vid
Kvickbaden. Haer i Hoeganaes goer man tallrikar och
143

pottor av keramik. Och sa goer man jarnsvamp.Vem
koeper jarnsvamp? Aldrig jag. Men man kan visst ha den
naer man goer cyklar …
(Ledsen, hittar inte a, a och o, asch, du fattar :-))
mariafx@angelfire.com
Det finns svar från Katarina:
Hej Maria with effects
(för det är väl det mariafx betyder?)
Järnsvamp är som du säger inte någonting man köper
särskilt ofta. Fast tallrikar kan vara bra. Och pottor. I
Ronneby har man gjort spisar och grytor och plastgolv
och köksskåp. Här gjorde man faktiskt allt man behövde
till ett kök. I dag finns bara golvet kvar. Och VARG
förstås, den tillverkas här. Så man får sitta på golvet och
läsa VARG. Sämre kan man ha!
katarinavarg@hotmail.com
En annan är på semester i Gävle och skriver:
Hallå!
Gävle är fint på kvällen. Då går man till kafé Bill och
Bull och träffar Cirkusskolans elever som visar upp sina
konster. De kan trolla bort pengar t ex. På dagen gör
de Gevalia-kaffe i stan. Och Läkerol. Kan det bli bättre?
snuffefluff@hotmail.com
Katarina har snabba svar på allt:
144

Läkerol och kaffe. Det är inte gott. Inte tillsammans i
alla fall. Däremot kan man läsa VARG och äta Läkerol.
Eller läsa VARG och dricka kaffe. Slutsatserna får
Snuffefluff själv dra …
katarinavarg@hotmail.com
Hela tidningen är bra (lite dålig i trycket på insidan och en
bild har hamnat upp och ner). Och nästa nummer blir
säkert ännu bättre.
Nästa nummer förresten? Vi har ju inte mer papper! Man
skulle kunna fråga alla som läser tidningen om de känner
till ett pappersbruk där man kan handla. Fast vi har ju inget
papper, så därför kommer vi inte ut till läsarna och kan
fråga …
– Göran, jag går ut på nätet och letar efter ett pappersbruk.
Göran tittar förvånat upp. Jag brukar ju inte surfa på
nätet. Fast jag kan också. Jag ska visa honom.
Jag tittar efter på papperskartongerna efter företagets
namn. Så skriver jag in det med ”www.” före och ”.se” efter.
Jag kommer direkt till deras hemsida som är på engelska.
Men hur jag än trasslar mig runt där får jag inte reda på varifrån
pappret kommer, var det görs. Det står att de have
four paper mills in Sweden men inte var de ligger. De enda
personer som står nämnda är direktörerna för företagets olika
avdelningar. Men dem kan man väl inte ringa för att fråga
om man får köpa lite papper?
Jag går till en sökmotor och söker på paper mills Sweden.
Jag får träffar på ett pappersbruk som heter Holmens, och
145

de gör papper både till tidningar, tidskrifter och böcker.
Passar oss precis. Jag tänker mig att vi köper ett bra papper
som vi först kan använda till tidningen och sen kanske till
att trycka en bok.
Ja, det skulle faktiskt vara kul att göra en bok som handlar
om VARG. Ja, om tidningen alltså. Det skulle jag vilja.
Om hur vi kom på idén och hur vi trycker den och hur vi
har gjort vårt företag. Nya upptäckter hela tiden. Den
skulle kunna heta Varg nosar och jagar. Jaja, vi får se …
Holmens har tre fabriker, och den närmsta verkar ligga i
Norrköping. Braviken heter den. Där finns också en försäljningsavdelning
med en som heter Åsa Andersson och ser
snäll ut.
146

– Göran, säger jag, kan inte du sticka till Norrköping och
köpa lite papper av Åsa Andersson?
Jag visar honom stolt vad jag kommit fram till.
– Är det närmsta fabriken? säger han tvivlande.
Så sätter han sig vid datorn och söker på papperstillverkning.
Skit också! Han får genast upp en lista på alla pappersbruk
i Sverige. 57 stycken! Och en karta där man ser var de
ligger. Det närmsta heter Nymölla Bruk och ligger bara
några mil från Ronneby. Det ingår dessutom i Stora Ensokoncernen.
Jag gör en grimas.
– Okej, då tar vi väl Nymölla då, säger jag purket.
– Nej, svarar Göran. Jag menade inte så. Vi tar Braviken,
det låter bra. Nu när vi vet vem vi ska prata med. Åsa
Andersson. Och det är ännu bättre.
Han dunkar mig i ryggen. Jag känner att det här är ett
tack för att jag föreslog att tidningen skulle heta VARG.
– Jag kan sticka till Braviken, säger han. Kanske Isabel
vill följa med?
– Hon vill ju inte vara delägare längre.
– Men du, det är ju som semester.
147

12
Nu är jag sugen på att berätta hur jag och Katarina låg och
sov i tryckeriet på natten, natten då vi väntade på att tjuvarna
skulle komma.
Men det sista kapitlet i denna del blir helt enkelt min
dagbok som jag klistrar in här.
Dagbok? undrar ni. Har du skrivit dagbok? Sedan när?
Ja, jag har skrivit dagbok. Jag började just den här dagen!
Jag började när jag såg Holmens tryckpapper för böcker. Då
fick jag idén att vi skulle göra en bok, och då var jag ju
tvungen att samla material. Så här ser första bladet i min
dagbok ut:
Göran har en granne till en granne som jobbar åt ett
åkeri som är med i DHL. DHL är en firma som kör
lastbilar över hela Sverige. Han ringer och kollar, och
från Ronneby går en lastbil klockan sju varje kväll till
Norrköping. Han (och kanske Isabel) åker upp till
Norrköping. De får åka med gratis.
Isabel och Katarina och Lilleman kommer tillbaka. De
har sålt alla tidningar på tre och en halv timma. Dessutom
har de fått en massa annonser till nästa nummer.
Vi lägger ut alla pengarna på golvet i tryckhallen. Vi
148

lägger sedlarna efter varandra och det blir flera varv
runt hela hallen. Lilleman springer hela tiden och skriker
att han ska ha pengarna och fotografera dem! Han
är inte klok. Får man inte leka en liten stund?
– Vi har tvåhundratjugotvå meter pengar, säger Isabel.
– Hur mycket är det? ropar Lilleman. Kan ju inte
sånt!
– Anka, anka, anka, svarar Isabel. Meter alltså.
Lilleman skriver upp det. Dumskallen!
Går ut klockan tolv på natten. Det blåser mycket. Det
är fullmåne. Går till Katarina. Knackar på hennes fönsterruta.
Hon öppnar och säger ”schhh”. Hon får inte
lov att gå ut på natten för sina föräldrar. Hon slänger ut
en sovsäck. Så lånar hon sin mors mobil. Och sedan
hoppar hon ut genom fönstret.
Vi lunkar genom stan hem till
Göran. Göran och Isabel
har åkt iväg med en
DHL-lastbil. Men
först ska vi hämta
Varg hos Görans
mamma.
149

Vi ska ju faktiskt sova över på ett tryckeri. Och vi ska
vakna så fort tjuven bryter sig in. Då behöver vi hunden,
jag menar vargen. Det är vargen som ska göra
jobbet!
Nu är klockan ett.
Lilleman ligger hemma och sover med nallen i sin
famn.
Göran och Isabel åker lastbil på väg mot Norrköping.
Jag och Katarina har lagt ut liggunderlag bredvid offsetpressen.
Vi har krupit ner i våra sovsäckar. Mobilen
ligger framför oss.Varg ligger mellan oss. Han sover
redan.
– Vi vaknar väl när tjuven bryter sig in?
– Ja, säger jag. Varg vaknar. Vi kan sova fram till dess.
– Är du rädd?
– Ja, lite.
– Jag också …
Jag klappar Varg, rufsar honom lätt. Då stöter jag på
Katarinas hand inne i den raggiga pälsen i hans nacke.
Hon tar min hand i sin. Hon trycker den hårt några
gånger.
– Sov så gott, säger jag.
– Puss.
Konstigt nog somnar jag genast. Och Katarina också.
Vi håller varandra i hand och somnar.
Det var dagboken, det. Nu är det dags för tjuven att bryta
sig in. Men det blir i nästa del av boken.
150

FEMTE DELEN
Alla drömmar
går i uppfyllelse
och jag springer
efter min cykel

1
Det var fullmåne. Det blåste. Träden vajade i vinden. En
uggla hoade. Inne på tryckeriet pep vinden in genom en
ventil. Det var riktigt ruggigt och spöklikt. Katarina och jag
låg på golvet i våra sovsäckar. Vi var rädda båda två, och vi
klamrade oss fast vid Varg som låg mellan oss. Vi höll
varandra i händerna. Och plötsligt kände vi oss så trygga att
vi bara somnade.
Och jag drömde att någon i tjock vinterrock och med
vantar på sig bröt upp dörren så träet knäcktes och jag
vaknade när han kom in med sina stora stövlar och vi bara
sov och Katarina snarkade med öppen mun och Varg var
långt borta i drömmarna och jag försökte resa mig men jag
låg liksom fast i sovsäcken och kom inte upp och jag såg
hur tjuven tog av sig ena vanten och bläddrade i alla våra
pengar och till sist lyfte han den nya datorn och gick ut
genom den sönderbrutna dörren och jag kunde inte resa
mig upp och jag kunde inte säga ett enda ljud …
När jag vaknade var det redan morgon. Jag ruskade Katarina.
Varg gäspade och reste sig yrvaken. Dörren stod
öppen. Det hade slutat blåsa. En fågel sjöng en mycket glad
liten visa.
Och det var precis så hemskt som i mardrömmen. Träet
153

i dörren var sönderbrutet. Glaset krossat. Den nya datorn
var borta. Och när jag sprang in i andra rummet upptäckte
jag genast att kartongen med alla våra pengar var borta.
Varg kom glatt efter och viftade på svansen.
Katarina såg det jag såg. Hennes mun var öppen och hon
blinkade tungt. Hon var som jag – stum.
På golvet låg en tappad vante.
Jag satte mig ner. Varg lade sig till rätta vid mina fötter
och gäspade.
– Vilken jätte-jättefin varg! sa Katarina och blängde på
hunden.
154

2
Jag är ju inte ensam om att skriva den här boken. Alla som
har med tidningen att göra är också med.
Det som kommer nu har Göran och Isabel berättat. Om
vad som hände medan jag och Katarina och ”vakthunden”
Varg låg och sov i tryckeriet. Hur det gick i Norrköping.
ASG har sitt stora lager i andra ändan av Ronneby. Där
finns ett tjugotal lastbilar, stora långtradare, som en gång
om dagen kör till olika städer i Sverige. Lastbilen till
Norrköping skulle egentligen avgå klockan sju, men lastningen
vid ASG Logistik var inte klar förrän klockan ett
på natten.
Det är ett ganska fiffigt system de har. Har man en fabrik
som gör saker till en annan fabrik som finns i Norrköping,
så räcker det att man är färdig med jobbet på kvällen. På
natten kör lastbilen till Norrköping, och när de kommer till
155

fabriken där nästa morgon står grejorna och väntar.
Göran och Isabel fick åka gratis med till Norrköping för
att de kände en som kände chauffören. Men om de fick
papper med sig hem skulle vi förstås betala för transporten.
Han som körde lastbilen hette Bosse. Han var 30 år, och
han snusade så att överläppen stack ut som en hundnos.
Han hade fått en ganska stor mage av att sitta stilla bakom
ratten. Lastbilen var fullpackad, och han fick dra den starka
V8-motorn i Scania 144-an ordentligt genom växlarna.
De körde uppför backen vid brandstationen och ut på riksväg
30 mot Växjö och Jönköping.
Bosse satte på musik så det började dåna i hytten. Göran
och Isabel hade nog tänkt att det skulle bli country. I have
always loved you, boy, but you’ve treated me so badly, ni vet.
Men det Bosse spelade var Jean Sibelius Karelia-svit, och
symfoniorkestern hördes i alla hörn. Så högt att det inte
gick att prata.
Lastbilen morrade entonigt på väg norrut.
– Kan vi lägga oss i sängen? frågade Göran.
– Det är lugnt.
I hytten fanns det plats för två förare – en som låg och
vilade medan den andre körde. Göran och Isabel kröp upp
i bädden bakom. De lade sig skaföttes, drog för gardinen
och gungade fram på sin resa. Då och då hörde de en bil
som körde om, då och då såg de en rad av gatlyktor som
blixtrade förbi.
Jag tror de somnade, men säkert vet jag inte, för de har
inte berättat.
Utanför Ödeshög bromsade Bosse in. När de kikade ut
156

akom gardinen såg de att bilen rullade in på en parkering
vid ett nattfik. Det stod redan ett femtiotal lastbilar där.
De gick ur. Bredvid dem stod långtradare från många
speditionsfirmor. Andra ASG och Schenker-BTL från
Sverige, P&O från England, många Pekaes från Polen med
sina gula hytter och svarta kapell, och också danska, tyska,
finska och ett par holländare.
Hela natten far dessa lastbilar fullastade med gods runt i
landet, och ibland träffas de på ett nattfik någonstans. Det
är ett nattligt liv som vanliga människor aldrig ser.
Inne i kaféet var det rökigt. TV-n stod på, med en svartvit
långfilm som ingen tittade på. Vid ett tiomannabord
satt det fullt med chaufförer som ropade till varandra på
tyska.
Bosse beställde en tradarmacka. I köket stekte de falukorv
och gjorde en jättestor smörgås med korv och ägg.
Och ketchup i en stor kladd över alltihop. Det var lätt att
förstå var de stora magarna kom ifrån. Isabel nöjde sig med
en Coca-Cola Light och Göran tog en vanlig (det är bara
157

tjejer som dricker light, brukar han säga). Bosse åt och hade
munnen så full att han inte ville prata.
Efter 45 minuters rast med två stora koppar kaffe och
nytt snus – en ofantlig prilla som Bosse lyckades balansera
in i munnen på två fingrar – gick de ut till parkeringen
igen. En tungt lastad holländare från Harry Vos drog iväg
söderut i ett moln av rök. Göran och Isabel kröp upp i
sängen. Jean Sibelius började om på sin Karelia-svit.
De somnade nog snabbt. I alla fall är nästa sak de berättade
att lastbilen stannade i Norrköping utanför Holmens
Bruk. Bosse skulle vidare och lossa smått styckegods på
ASG-terminalen nere i hamnen. Där skulle han ställa sin
lastbil så att en annan chaufför, ”lotsen” som han kallas,
kunde ta över och köra ut det stora godset under dagen.
Själv skulle Bosse till ett övernattningsrum och sova.
– Jag kommer hit och hämtar er klockan sex.
– Men du, om vi har köpt papper så kan du ta med det,
va?
– Det är lugnt! Jag kan böka upp smågodset på höjden,
så jag får plats med ett par pallar.
Så pyste lastbilen till och for vidare.
Klockan var nu sju på morgonen och solen sken. Det
bolmade moln av ånga ur skorstenarna. Produktionen var
igång. Ja, den var förstås igång dygnet runt, och pappret
säkert bara sprutade ut ur valsarna.
Men kontoret öppnade inte förrän klockan åtta.
Göran och Isabel satte sig på trappen och väntade. Kvart
i åtta kom en kvinna med nyckel i handen för att öppna
dörren.
158

– Kan jag hjälpa er med något? undrade hon.
– Är det du som är Åsa Andersson? frågade Göran. Jag
tycker jag känner igen dig.
– Ja, det är det, svarade kvinnan och log.
Isabel hade slumrat till i solen.
– Öh, sa hon nymornat. Sku’ ba’ köpa lite papper …
Efteråt sa Åsa Andersson att det var första gången i
Holmens Bruks historia som en kund hade uppfört sig så.
159

3
Nu kommer ett kapitel som är svårt att skriva. Om det
skulle ha en rubrik kunde den vara Om hur duktig Lilleman
är eller En stor gris ber om ursäkt. Mycket svårt att
skriva.
– Vilken jätte-jättefin varg! säger alltså Katarina för
tusende gången.
Det som är kvar av dörren slås upp. In kommer nu en
himla glad Lilleman.
– Åh, dörren är sönder igen! utbrister han. Pax för att
måla den!
Sedan blir han alldeles vit i ansiktet när han förstår att
tjuven har varit här. Han ser att datorn är borta. Och han
börjar nästan gråta när han upptäcker att kartongen med
hans pengar är försvunnen.
En vante ligger på golvet.
Han säger ingenting. Han tittar på Varg. Han förstår allt
nu.
– En vante! säger han. Varg nosar och jagar. Hmm …
Och sen:
– Varg! Kom och nosa upp den andra vanten!
– Äh men sluta! säger jag surt.
Men till sist fattar till och med jag, tolv och ett halvt år
gammal!
160

Och Varg skäller glatt, nosar på vanten, börjar söka på
golvet och ut genom dörren (eller det som finns kvar av
den) och ut på gatan. Och vi efter.
Tjugo minuter senare har Varg nosat sig genom flera
villakvarter, tvärs över en stor gräsmatta och upp till ett
bostadsområde. In i en trappuppgång, upp på andra
våningen och stannat framför en dörr där det står J. Persson.
Där skäller Varg. Är det här tjuven håller hus? Har Varg
spårat upp honom, precis som Lilleman tänkte?
Ursäkta, ursäkta, Lilleman!
– Ring till polisen! viskar han.
Katarina tar fram sin mammas mobiltelefon medan vi
går nerför trappan.
– Vad är det för nummer? säger hon.
– Grässtrå, grässtrå, anka, säger Lilleman. Har själv sett
det på TV.
Sedan väntar vi. Och väntar. Och väntar.
Det finns ingenting att göra mer än att titta på en fet kråkunge
som kommer vinglande genom luften och långsamt
161

dalar ner mot asfalten på gången. Där sitter
den och blinkar tungt och tittar på oss.
Varg har munnen öppen och dräglar men
sitter alldeles stilla. Kråkmor håller till i ett
träd intill och varnar kraxande.
Det tar inte mer än tio minuter, men det känns som tio
timmar. Varje ögonblick misstänker jag att tjuven ska
komma ut och försöka slå oss eller springa sin väg. Men det
gör han inte. Och äntligen kommer en polisbil rullande på
gångvägen, och två poliser kliver ur, en man och en kvinna.
Kråkungen skuttar klumpigt in i en rabatt.
– Jaha, hur var det här då? säger polismannen och rättar
till sitt pistolbälte.
Vi förklarar, och så går vi uppför trappan igen, och den
unga poliskvinnan ringer på dörren det står J. Persson på.
Tystnad.
Hon ringer en gång till, och sedan knackar hon kraftigt
på dörren.
Tystnad. Tystnad.
Sedan hörs steg inne i lägenheten. Och så öppnas dörren.
Och när mannen som kikar ut ser att det är polisen ropar
han till:
– Nä, vad fan …
Och han försöker snabbt stänga igen, men polismannen
hinner sätta en fot i dörröppningen. Han rycker upp dörren
och går in.
– Låt oss bara komma in en stund, Persson, säger han. Vi
har några frågor till dig.
J. Persson har en tjock vinterrock på sig. Han gnider sig
162

i ögonen som om polisen bara var en mardröm som gick att
gnugga bort. Han är mager i ansiktet och blinkar tungt.
Han ser sjuk ut.
– Äh, vad fan, säger han igen och går och sätter sig vid ett
bord där han håller på att lägga patiens. Fan, vad jag fryyyser.
Det är en liten lägenhet. Ett enda rum med en obäddad
säng och ett bord fullt med spelkort och en gammal fåtölj
där Persson sitter i sin tjocka rock. Och så ett kök där diskbänken
är full av disk.
Poliserna går runt och letar. Jag upptäcker nästan genast
vår dator, ja, våra två datorer. De står under köksbordet. Jag
nickar till poliserna.
– Persson, vi skulle vilja be dig förklara hur de här datorerna
har kommit hit?
Persson säger ingenting.
– Jag tror du måste följa med till polisstationen och reda
ut det här, säger den kvinnliga polisen.
Men mannen bara fortsätter att lägga patiens. Hans händer
darrar, och korten hamnar inte riktigt över varandra i
högarna på bordet. Han skakar plötsligt till, och hela kortleken
sprätter ut över golvet.
– Äh fan, jag fryser så, säger han. Mina händer är som
isbitar.
– Varför fryser du? frågar Lilleman.
– Äh, svarar Persson. Jag tar en sorts sprutor förstår du,
för jag mår inte bra. Men när jag slutar ta dem, så blir jag
sjuk och frusen. Jag fryser, jag mår inte alls bra ju. Jag har
ju inte haft pengar till nya sprutor …
163

– Knark, säger den ena polisen till den andra.
– Är det här din? frågar Lilleman och håller fram vanten.
Mannen tar den och sätter den på sig samtidigt som han
fiskar upp en likadan ur fickan.
– Tack, säger han.
– Vi får nog be dig förklara hur datorerna hamnat här …
– Äh fan, de är inte mina. Det är en kompis som har
ställt dem där. Jag skulle försöka sälja dem åt honom, men
det går inte.
Varg går fram och nosar på honom och skäller glatt.
Persson kryper ihop intill väggen.
– Ta bort vargen! ropar han. Jag är fan livrädd för vargar.
Lilleman tar Varg i kopplet och drar honom till sig.
Då upptäcker han VARG som ligger i en hög med
reklam. Både nummer 1 och nummer 2.
164

– Du läser vår tidning! säger Lilleman. Har du läst min
tikel?
”Tikel” igen!
– Ja, säger Persson förvånat. Är det du som är Lilleman?
Fem och ett halvt år? Det var bra, det du skrev om att vara
liten! Man ska inte låta de stora sätta sig på en bara för att
man är liten ju! Är det den där typen som är din storebror?
Han nickar mot mig och bligar ilsket. Lilleman nickar.
– Du är fan en kändis, pojke, säger Persson till honom.
Kan du inte skriva din autograf på tidningen?
– Autograf?
– Ja, skriv ditt namn!
– Äsch, jag kan inte skriva, säger Lilleman. Fast jag kan
rita en liten varg.
– Jag skulle vilja skriva i nån tidning, säger Persson. Fast
ingen har fan frågat mig …
Katarina har under tiden sett sig omkring i köket. Nu
kommer hon in med en kartong. En kartong som det tidigare
legat kuvert i. Den är full med pengar.
– Här är pengarna. De låg i skafferiet.
– Fan, jag har hittat dem bara, säger Persson. De är mina.
Jag behöver dem alltså.
Polismannen skakar på huvudet.
– Det här kan bli svårt, säger han. Det är svårt att bevisa
att han inte har hittat dem. Och ännu svårare att bevisa att
det är just era pengar. Alla pengar är ju lika varandra.
– Får jag se på dem? säger Lilleman.
Han bläddrar i kartongen.
– Det är mina pengar, säger han glatt. Jag känner igen
165

dem. Där är den lille sötnosen! Bulle, bulle, anka, anka,
anka börjar numret med.
– Jo, säger polisen. Vi ämnar ta med oss alltihop till stationen
och försöka ordna upp det. Fast det blir nog inte lätt
för er att få tillbaka pengarna.
Förbaskat också. Allt löser sig. Men ändå inte.
Då, just då, säger Lilleman det där smarta som en femoch-ett-halvt-åring
förstår, men inte en tolv-och-ett-halvtåring,
tydligen.
– Fast jag vet en sak, säger han. Jag vet!
166

4
När vi stod där i J. Perssons lägenhet och gjorde oss färdiga
att åka iväg till polisstationen ringde Katarinas mobil. Det
var Göran. Han ville prata med mig.
Jag tog telefonen och gick ut i köket.
– Hur går det? frågade han.
Jag berättade.
– Och du, han var rädd för din hund, sa jag. ”Ta bort vargen”
sa han.
– Var har verkligen rädd? frågade Göran stolt. Sa han
”vargen”?
– Mhm. Hur går det för er då?
Göran berättade att Åsa Andersson bjudit på kaffe och
bullar och att de hade köpt papper så det räckte. Dessutom
hade de fått rabatt.
– Men du, jag har kommit på en annan sak, sa han. Du
skrev ju om hur bra allt fungerar. Jag tycker det är skithäftigt
att en tidning har liksom ett private message till läsaren.
”Det här tycker vi på tidningen.” Det var en bra idé du fick.
– Ledare, heter det, sa jag. Tidningar brukar ha en ledare.
Han lyssnade inte på mig.
– Alltså, det är nånting som alla tidningar borde ha, faktiskt,
fiffigt med message.
– De har det, Göran! Ledare!
167

– Jag har kommit på en grej som jag skulle kunna skriva.
Om du inte har nåt emot det …
– Nej, nej, men det är lite mycket här just nu.
– Fast jag måste berätta det, så jag inte glömmer bort det.
– Okej.
Och så började han en lång berättelse om sin morfar,
medan jag stod och stampade och hoppades att han snart
skulle vara färdig.
Hans morfar heter Rune och har arbetat hela sitt liv som
punktsvetsare på en liten mekanisk verkstad. Firman har
gjort legoarbeten åt ett företag som bygger bilar. Det var
faktiskt Rune som satte fast hållaren till innebelysningen i
alla deras nya bilar. Han är stolt över sitt arbete.
– Om innerlampan ramlar ner, så bara kom till mig och
klaga, brukar morfar säga. Det har aldrig hänt en enda
gång!
Han har suttit hela livet vid en punktsvets och arbetat
med sina takbågar, som de heter. Han har tagit en
takbåge till vänster om sig,
fäst hållaren med fyra svetspunkter,
lagt undan takbågen
till höger om sig. Där
har han suttit och funderat
och jobbat och jobbat.
Göran berättade om
hur gubben plockade
takbåge efter takbåge.
Jag suckade.
168

Rune pensionerades för fem år sedan. Hans fru, alltså
Görans mormor, har varit död i många år. Så Rune köpte
sig en hund som han älskade hur mycket som helst. Puff.
För ett halvår sedan fick han fruktansvärt ont i ryggen.
Det visade sig att ryggen blivit utsliten av att han gjort
samma rörelser med takbågen under ett helt arbetsliv. Nu
har han två gåbockar för att kunna röra sig. Och så tar han
tabletter för att slippa smärtan.
– Ingen fattade att det kunde vara farligt, säger han.
Han tar sig fram ganska hyggligt i alla fall. Men någon
hund kan han inte ha längre. Gåbockar går inte ihop med
en pigg hund i koppel. Det var därför Göran fick Puff, jag
menar Varg.
När Rune ännu jobbade på verkstaden fick de anställda
köpa aktier i företaget till rabattpris. Rune köpte 200 aktier.
”Men inte behöver en gammal gubbe som jag några aktier”,
sa han för en tid sedan. Så Göran fick dem. Göran är Runes
enda barnbarn.
Göran följer med i börslistorna och kollar varje dag hur
mycket aktierna är värda. Ibland kostar de 160 kr styck.
Sedan kan de gå upp till 170 en dag. Det ändrar sig efter
hur pass bra folk tycker att företaget är.
De senaste dagarna har han kollat extra noga.
Stockholmsbörsen öppnar nio varje vardag. Aktien kan
röra sig upp eller ner. Det är kul att slå på text-tv och se vad
som händer, säger Göran. Går de upp en krona har Göran
tjänat 200 spänn. Det är mycket pengar ju. Man kan också
se vad som händer i Europa, på de andra börserna där.
För varje minut ändrar det sig. Och Göran sitter där och
169

tänker: Jaha, nu jobbar de bra i London, men i Paris har de
precis tagit rast, så aktierna går ner. Det fungerar förstås
inte så, det handlar istället om vad köparen vill betala och
vad säljaren vill ha. Men ändå: om industrin går bra, så
ligger aktierna högt.
På kvällen klockan halv sex stänger börsen, och då får
man reda på om det har gått bra eller dåligt den dagen.
Men innan dess går solen upp i Amerika. Nu öppnar
USA! New York-börsen startar med att man ringer i en
klocka. Man kan se det på CNBC om man har kabel-tv.
Det är ett väldigt kackel, och det står en reporter och hojtar
mitt bland alla som säljer och köper och kastar lappar
omkring sig.
Man kan se vad företaget värderas till på New Yorkbörsen.
Några kronor uppåt eller några kronor neråt …
Klockan tio, svensk tid, stänger USA, säger Göran. Men
solen går vidare på sin bana, och bara någon timme senare
vaknar Japan. Tokyo-börsen öppnar mitt i natten, svensk
tid. Är det uppgång i New York så brukar Tokyo följa med
uppåt, precis som Hongkong som öppnar någon timme
senare.
Göran tycker att det är skithäftigt att sitta vid TV-n eller
datorn och se hur solen går runt över jorden, liksom tänka
sig att människor vaknar och gäspar och går upp och jobbar,
och börser och marknader öppnar och stänger.
Går New York upp så följer Japan med liksom de europeiska
börserna. Och Görans aktier följer med. De aktier
som han har fått av sin morfar som går runt med sina
gåbockar.
170

Går en upp så går alla upp. Går en ner så sviktar de andra
också. Handel, handel, handel, någonstans på jorden handlas
det varje sekund. Handlas med bilar och handlas med
aktier.
– Det vill jag skriva om, sa Göran till sist. Jag tänkte att
vårt message –
– Ledare, rättade jag.
– Ja, att den alltid skulle heta ”Vargen ylar!” med en liten
bild av en varg som ylar mot månen. Fast min artikel ska ha
rubriken: ”Och solen går upp. Och solen går ner.”
– Bra, sa jag. Mycket bra. Men nu har jag inte tid, för vi
ska åka iväg med poliserna. Och Lilleman påstår att han har
fått en idé …
171

5
Vi lastade in oss och datorerna i polisbilen. Persson satt därframme
med en stor toppluva ner över öronen. Jag och
Lilleman och polismannen med pengakartongen i famnen
satt i baksätet. Katarina fick promenera med Varg, för de
fick inte plats i bilen.
– Vad är det för idé du har fått? viskade jag vresigt till
Lilleman. Gör inte bort oss nu igen.
– Nej då, sa han. Jag kan också få bra idéer fast du inte
tror det.
– Jaha.
– Kan du inte tuta? sa Lilleman till polisen som körde.
Hon log och satte på tutan några sekunder.
Åh, pinsamt!
Vi körde till tryckeriet. Dörren stod öppen. Dags att
ringa snickare och glasmästare igen …
Vi bar in datorerna och kopplade upp dem mot tangentbord
och skärmar. Poliserna kunde genast se att datorerna
helt klart tillhörde Blekinge Grafiska. Nu hade vi dessutom
två datorer. Mycket bra, för det fanns mycket att skriva.
VARG nummer 3. Och så boken jag hade gått och tänkt
på. Varg nosar och jagar.
Lilleman ropade på poliserna, och de gick med honom in
i ekonomichefens rum. Där tog han ner pärmen med alla
172

inkomster. Han började bläddra bland fotokopiorna.
– Där är den! sa han glatt. Bulle, bulle, anka, anka, anka,
den lille sötnosen.
Han pekade på en kopia av en sedel.
Han hade ju kopior av varenda sedel vi tjänat. Och alla
nummer syntes på fotona. Det var bara att jämföra bilderna
i hans bokföring med pengarna i kartongen vi hittat
hemma hos Persson. Sedel för sedel.
– Lilleman! Fantastiskt! sa jag. Alltså jag fattade inte.
Men du är ju helt enorm!
Han stod och log brett mot mig. Fast han var snorig.
– Snyt mig, sa han.
Jag snöt honom så försiktigt och fint. Sedan såg han på
mig.
– Där ser du att den lillaste människan kan!
Jag tänkte säga att det inte heter ”lillaste”, men jag höll
tyst.
Poliserna kontrollerade i pärmen och letade i kartongen.
Efter tre minuter sa en av dem:
– Ja, det är ställt utom
allt tvivel. Behåll ni
kartongen.
173

Tjoho, vi började dansa på golvet. Och just då kom
Katarina in och Varg skuttade med och skällde.
– Kom nu, Persson, sa den kvinnliga polisen. Nu åker vi
till stationen.
– Jag fryyyser, sa Persson.
– Är du rädd för Varg på riktigt? frågade Lilleman.
– Prata inte om det! sa Persson.
– Men hur vågade du göra inbrott här i natt då?
– Var hunden här? Det visste jag inte, sa Persson. Jag
menar: jag har inte gjort något inbrott.
Sedan for de iväg.
– Du var jätteduktig, Lilleman. Jag ber om ursäkt för att
jag inte trodde dig.
– Jag heter faktiskt Max, sa han. Och jag vill att du ska
göra en sak.
– Vadå?
– Du ska skriva i tidningen om den gången när allting var
hemskast.
– Vad då för gång? undrade jag.
– När du var styggast i världen mot mig.
– Har jag någon gång varit det? sa jag.
Jag tänkte efter. Visst hade jag alltid tyckt att han var
efterhängsen och dum. Men att jag skulle ha varit styggast
i världen mot honom …?
– Resväskan, sa han.
– Ja ja, resväskan, sa jag. Nu minns jag. Men jag kan väl
inte skriva om den i tidningen heller?
– Jo, för du ska be om ursäkt. Så alla ser.
174

6
På eftermiddagen kom snickaren Rolf igen och en glasmästare.
– Har ni alltid inbrott här? undrade glasmästaren som
luktade kitt.
– Det är slut med det nu, sa jag.
Lilleman, jag menar Max, målade om dörren. Vackert,
vackert blå.
Sedan ringde mobilen. Det var Göran som berättade att
han och Isabel stod och väntade på Bosse och lastbilen med
pappret som de köpt. Tre hela pallar med Holmens 100
grams obestruket matt.
– Och du, vi skriver ett reportage om hur det är på pappersbruket.
Vi har intervjuat en kille som heter Jonas och
en tjej som heter Anna-Lena och som gjort vårt papper.
Nu tog Isabel över telefonen.
– Vi stod och tittade på när vårt papper
tillverkades. Och Jonas satte sin oljiga
tumme på ett av pappersarken.
– Varför då? sa jag.
– Tävling! sa hon. Den som får tidningen
med tumavtrycket i vinner. Vi gör reklam för tävlingen på
löpsedeln.
– Vad vinner man?
175

– En resa med ASG till Norrköping och besök på Holmens
Bruk. Vinnaren får skaka hand med Jonas! Hej då!
Hon lade på.
Nu hade vi redan massor av material till VARG nummer 3.
Jag satte mig ner och gjorde en lista för att själv få någon
ordning på numret. Katarina och Lilleman, jag menar Max,
gick ut till den stora parkeringsplatsen och tränade på
cykeln.
Lista till VARG nummer 3
Nu med nytt papper från Norrköping! 4 000 ex.
• Görans message.VARG ylar.
• Reportage om hur vi väntade på tjuven och hur vi
fick tillbaka våra pengar.
• Reportage om resan till Norrköping. ”Pappret tog slut
och vi gav oss ut på jakt. Läs den spännande berättelsen.
Lyckades vi fixa papper, tror ni?” Det kunde vi skriva
på förstasidan. Lite knäppt, mycket bra.
• Tävlingen om tumavtrycket.
•Kompisarna skriver om sina sommarjobb.
• En intervju med en gubbe i stan som går och plockar
tomflaskor i papperskorgarna.
• Katarinas idé om turistmål i Ronneby. ”Hur kul är det
att gå till Heliga Kors kyrka? VARG har listan på de
roliga ställena.” Där skulle man kunna läsa om en grotta
som ingen känner till, ett hus högt uppe i en ek och
176

en pöl där det är så tjockt med mörtar att man kan
ta dem med handen.
•Katarina ville också göra intervju med ett popband
som heter Leopold. Han som är sångare heter John
Nilsson och jag tror att Katarina är väldigt förtjust i
honom. Det är John Nilsson hit och John Nilsson dit.
Det gör ont i hjärtat bara jag skriver hans namn. Men
det blir ett reportage.
• Hotmail från kompisar som är på semester i London,
Paris och på Kanarieöarna. De kanske kan kolla om
det finns några svenska grejor där, Volvobilar eller
dass från Ifö eller så.
•Och sen lite smått grejs.
• Och sen var det inget mer.
•Jo, javisst ja. Resväskan. Usch.
177

7
På kvällen kom en stor lastbil och backade upp mot vår
lagerport. Göran och Isabel hoppade ut. Chauffören hade
en gigantisk snusprilla under läppen. Han hissade ner
baklämmen på lastbilen och använde en kärra för att dra ut
de tre pallarna med papper.
– Tack ska du ha för hjälpen, sa Isabel.
Han vinkade till dem.
– Vänta ett tag, förresten, sa Göran. Du, tror du att vinnaren
kan få åka med dig till Norrköping?
– Det är lugnt, svarade Bosse.
178

Sedan jobbade vi som besatta i flera dagar.
Göran hade kommit på att vi skulle ha en hemsida som
hette www.varg.nu. Vilken perfekt adress! Kostade 1 500 kr.
Där kunde vi lägga in våra tidningar. Göran satt vid datorn
och fixade till hemsidan.
Katarina skrev in artiklar i datorn. Vilken tur att vi hade
två nu!
Isabel hade tagit ett par dagar fritt och låg på stranden
och läste sina spanska böcker.
Jag satt och planerade boken som skulle heta Varg nosar
och jagar. Då och då tog jag en promenad för att tänka. På
en av promenaderna hörde jag någon ropa:
– Wolf.
Jag reagerade inte först.
– Wolf!
Det var Marita, eller Marika, eller vad hon nu hette. Jag
suckade. Ne-ej.
– Det är bra, Wolf, sa hon.
– Vilket?
– Varg. Att ni gör den. Att ni visar att det går att göra nåt
utan att nån säger åt en. Man bara gör det! Själv håller jag
på att skriva en sång, förstår du. En som kan spelas varje
gång nån vinner i en tävling. En ny nationalsång, liksom.
– Jaha …
Ett flygplan flög högt uppe på himlen och ritade ett
fräckt streck över allt det blå.
– Och så har jag pratat med lokaltidningen, fortsatte
hon. De måste ju göra något åt Varg. Du kommer att bli
överraskad. Vi hörs.
179

– Va?
Hon gick och jag stod förvånad kvar. Vad hade hon sagt
till tidningen? Det lät hotfullt på något sätt. Och ändå log
hon och såg så glad ut. Jag fattade ingenting. Jag försökte
glömma henne och skyndade mig tillbaka till jobbet.
Egentligen var det fantastiskt att vi hade så mycket att
göra. När vi pratade så dök det upp massor av idéer. Och
sen var det bara att jobba på för att förverkliga dem.
Massor av idéer, massor av möjligheter.
Det finns hur många idéer som helst om man bara vågar.
Och hur mycket som helst att göra!
Jag började få klarhet i hur boken om VARG skulle se ut.
Då kom plötsligt Max in. Han hade varit ute i skogen
och sprungit med Varg. Max var svettig, och Varg hade
tungan hängande långt utanför.
– Bara för att man inte kan, så betyder inte det att man
är dum i huvudet, sa Max och stirrade stint på mig. Hur går
det?
– Det går väl bra.
– Hur går det med resväskan?
– Jaså den. Jamen, jag har ingen dator att skriva på.
– Du kan ta den här, sa Katarina. Jag är precis klar.
Jag suckade och reste mig upp.
– Jag kommer in om en liten stund, sa Max. Du ska be
om ursäkt.
Bromursäkt
Jag är storebror och tolv år. Ibland är jag dum.
Jag har en lillebror som är fem och ett halvt.
180

Hemma i vårt hus har vi en lång, alldeles rak trappa.
Vi har också en stor resväska. Ibland är jag dum.
För ett halvår sedan var min lillebror mindre än nu.
Resväskan var stor.
En gång sa jag till honom att det är väldigt roligt inne
i resväskan.
– Får inte lov att leka inne i resväskan för mamma, sa
han.
– Jag har varit därinne, ljög jag.
– Vad är det som är roligt? frågade han.
– Du får se …
Min lillebror var nyfiken som en mus.Till sist kröp
han ner i resväskan.
Jag stängde locket. Och låste med de två spännena.
Jag knuffade resväskan fram till trappen. Jag hörde
svagt hans röst därinne.
– Vad är det som är roligt?
Så knuffade jag ner resväskan för trappen.
181

Duns, duns, duns, duns och pang i väggen.
Nu skulle det bli intressant att se vad som hänt. Jag
skyndade ner och öppnade låsen och slog upp locket.
Först låg han alldeles stilla, som om han hade svimmat.
Sedan slog han upp ögonen och blängde svart på mig.
– Hur var det? Berätta!
– Trå-å-åkigt! sa han och stapplade iväg.
Visst var det väldigt dumt att lura ett litet barn! Jag
är dum ibland! Jag erkänner.
Men nu har jag bestämt mig. Jag ska aldrig mer luras
på dumma sätt. Jag ska aldrig mer kalla min lillebror för
Lilleman. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, Max.
Bromursäkt, bromursäkt!
182

8
Nu börjar alltihop ta slut. Jag måste bara berätta några saker
till. En rolig sak som slutar med en kyss på munnen. Och
en tråkig sak som är väldigt ansträngande.
VARG nummer 3 går i tryck förstås. Men det är inte så
mycket att prata om, för både Karl-Erik och Manuela hjälper
till.
Och sedan sätter Isabel igång att sälja tidningen. Det går
hur bra som helst. Vi har tryckt 4 000 exemplar.
Jag skriver och skriver på boken. Men det tar längre tid
än jag trodde. Om bara en och halv vecka kommer
Bernhard hem, och då ska allting vara snyggt och färdigt.
Nu är frågan om vi ska hinna trycka boken också.
Någon VARG nummer 4 kommer vi i alla fall inte att
hinna göra i år.
Vi måste ju ha sommarlov också.
Det är så lugnt och skönt i tryckeriet just nu. Max ligger
på golvet och kelar med Varg. Han har cyklat med hunden,
runt, runt på parkeringen. Katarina sitter och lyssnar på
musik i lurar. Rockbandet heter Leopold. Hon gillar det
väldigt mycket.
Göran sitter och pysslar med vår hemsida.
In kommer Isabel. Hon är röd i ansiktet av upphetsning.
– Nu ska ni höra! säger hon.
183

Knattret från tangentborden tystnar. Katarina tar av sig
lurarna. Max lyfter på huvudet och lyssnar. Varg sover
vidare.
– Det kom en från tidningen och ville prata med mig.
Han sa att han hade fått ett tips från en som heter Marika.
Och han sa att tidningen skulle starta en ungdomssida som
var ungefär som vår tidning.
– Konkurrenter! säger jag.
– Ja, och så ville han anställa mig. Jag skulle få bra betalt.
Häng med till chefen, sa han.
– Vad sa du?
– Jag sa okej.
– Du är inte klok! skriker jag.
– Ah men, vad menar du? hojtar Katarina.
– Men du, säger Göran. Så kan du inte göra mot oss.
Isabel bara ler mot oss. Fattar hon ingenting?
– Jag sa okej. Okej, jag hänger med till chefen. Och till
chefen sa jag att mig kan du inte köpa. Men jag har något
annat som vi kan sälja.
– Vadå? säger jag.
– Jamen, tänk lite! ¿Por favor, no pueden pensar, compañeros?
– Jag fattar inte vad du sålde! säger jag irriterat.
– Idén och namnet, säger hon högtidligt. De vill fortsätta
ge ut Varg som lördagsbilaga till sin tidning. Så här
mycket betalar de om vi går med på det.
Hon visar upp en lapp där beloppet står skrivet. Max går
fram och läser.
– Oj, så många ägg! säger han. Oj oj oj.
184

Vi börjar dansa runt, runt av glädje i tryckhallen.
Plötsligt stannar jag.
– Under en förutsättning, säger jag. Att vi får jobb där
nästa sommar!
– Jag visste du skulle säga det. Faktiskt. Redan fixat! säger
Isabel.
Och dansen fortsätter.
Efter ännu ett par varv i tryckhallen stannar Max.
– Men vad ska vi göra med alla äggen? säger han. Alla
pengarna i kartongerna?
Jag sätter mig ner, och de samlas runt mig och tystnar.
– Jag har en idé. När vi har tryckt boken ger vi först
Bernhard bra betalt för att vi har lånat hans tryckeri. Sedan
tar vi själva ut en ordentlig lön. Och det som blir kvar
använder vi till nåt som alla kan ha kul av.
– Vadå?
185

Jag ser på Katarina. Jag vet ju vad hon har för drömmar.
– Vi ber kommunen att få låna den stora gräsmattan på
Snäckebacken. Vi ordnar en stor fest för alla. Vi bygger en
scen. Vi bjuder in en massa band och betalar dem med
pengarna. Och det blir gratis entré för alla som vill.
– En rockfestival på Snäckebacken! säger Katarina.
Hon går fram till mig. Hon ler så glatt mot mig. Hon
kysser mig mitt på munnen.
Sedan drar hon ut hörlurarna ur jacket och släpper fram
musiken i högtalarna.
– Och blir det några pengar kvar, så gör vi en cd med det
bästa som spelas den kvällen. Och cd-n ska heta Varg.
– Ja!
Nu dånar musiken i tryckeriet.
Varg reser sig upp, skäller glatt och slickar Göran.
Ja, han slickar faktiskt Göran!
Och vi dansar som tosiga. Och vi dansar.
186

9
Söndagen den 14 juli. Allt var klart. Jag och Max var nere
på tryckeriet och städade det sista. Göran hade åkt på
semester med sina föräldrar. Katarina också. Isabel låg nere
på Brunnsbadet och solade.
Det var ett fantastiskt väder. Solen sken så starkt att alla
fåglar tystnat. De små mesarna var stora nu och klarade sig
själva. Inget pip-pip-piip-pip i buskarna. Måsarna seglade
stilla högt uppe på himlen. Kanske väntade de på att
plommonen skulle mogna.
Inne i tryckeriet var det alldeles stilla.
Nu såg det bra ut!
187

Jag gick en runda och tog farväl av maskinerna. Den
stora älsklingen, Heidelbergaren, stod och sov. Den lilla
ving-Heidelbergaren var stilla som vanligt. Den sura
Multiplo hade tystnat. Montakop 95M hade dragit för sitt
grå draperi. Och Kodak Aqua Image hade slutat bubbla och
stod moltyst i mörkret. De stod där som stora, starka djur
och bara väntade. Montakop blinkade med en liten grön
lampa.
Allt var städat tills Bernhard skulle komma tillbaka imorgon.
Pappersförrådet var välfyllt.
Det stod två datorer och väntade. En gammal och en ny.
På hans skrivbord stod en kartong full med pengar.
Bredvid kartongen lade jag det första exemplaret av Varg
nosar och jagar. Jag behövde ju inte skriva något för att förklara.
Allt står i boken.
– Han kommer inte att fatta någonting först, sa Max.
– Då är det här äventyret slut, sa jag och suckade.
Lite vemodigt var det.
– Han får ett problem med hur han ska bokföra de där
pengarna i kartongen, sa jag.
– Kan fråga mig, sa Max sorglöst.
188

10
Vi gav oss av hemåt. Max cyklade på min cykel. Jag sprang
efter.
– Cykla inte så fort! ropade jag till honom.
Måsarna högt uppe under himlen såg förvånade på mig
och skrek något till varandra.
– Inte så fort!
Men då satte han upp farten, och jag sprang långt efter
honom. Längre och längre. Han visslade, och det lät som
när vinden viner i gamla träd. Sedan började han sjunga
högt och falskt.
– Jag ska bli toffelsnickare, sjöng han. Jag ska bli toffelsnickare!
189

Efterord
Den här berättelsen handlar om människor, företag och om
människors önskan att uträtta något bra. En del är sant och
en del är påhittat. Bland annat nämns en författare som bor
i ett grönt hus. Det är alldeles sant, jag sitter här just nu!
Och alla grannarna som dyker upp, alla småföretagarna i ett
vanligt villaområde, finns på riktigt.
Men hela äventyret med ett tryckeri som står öde och
som används av ”Wolf”, Katarina, Göran, Isabel och Lilleman
är påhitt.
Fast tryckeriet fanns i verkligheten. Det hette just Blekinge
Grafiska och låg i en tråkig industribyggnad. Och chefen
hette Bernhard och han har läst berättelsen och godkänt
den. Och det finns en bagare på Contan som heter Leif,
som har ställt upp på att vara ilsken i den här berättelsen,
och en Pölseman och en granne som heter Bernt och en
snickare från Beros Bygg som har ett barnbarn. Och så
vidare. Småföretagarna finns i verkligheten i Ronneby. Och
de har också fått läsa och godkänna att de deltar i ett äventyr.
Jag tackar Bernhard Friis och de andra för att de hjälpt
mig. Och jag tackar Abrahamsons Tryckeri AB i Karlskrona
för att jag har fått komma och se tryckerimaskinerna i verkligheten.
190

En del saker som låter alldeles sanna har jag varit tvungen
att ljuga om. Lokala skattemyndigheten ligger t ex inte
kvar i Ronneby, utan är flyttad till Karlskrona. Kristina
Sjögren som var chef på Arngrens Data har istället gått till
ett annat företag i IT-branschen. Och Arngrens Data har
blivit uppköpt av en större firma. Och Bernhards firma
Blekinge Grafiska har gått i konkurs. Konkurrensen var för
hård (och Bernhard var faktiskt lite för snäll mot kunderna).
Så det slutade inte så lyckligt för Bernhard och hans fru
som jobbat hårt i tryckeriet. Firman hade skulder på mer än
en miljon. Bernhard har fått anställning som tryckare, men
kronofogden tar varje månad flera tusenlappar för att betala
av skulden. Men skulden växer fortare med höga räntor.
Den blir bara större för varje månad som går. Det är också
en bild av företagande.
Fast ibland funderar jag på om inte Blekinge Grafiska
kunde ha funnits kvar – om bara fyra–fem ungdomar hade
kommit till Bernhard med sina goda idéer och fiffiga finurligheter.
Om bara ungdomar kommer med nya idéer till de gamla
och erfarna.
Men det är ju inte för sent än …
Ulf Nilsson
191

Allt startade med att vi ville hitta ett sommarjobb.
Men sedan började det stora äventyret.
Det här är den spännande historien om sommarlovet
när vi klarade alltihop, till och med sådant som verkat så
svårt och omöjligt. Det gällde ju bara att nosa upp bra
idéer och jaga kluriga sätt att göra dem på.
Vi som gjorde det var Isabel, Katarina, Göran och jag
själv. Och min lillebror Max som jämt ville vara med.
Och så hunden Varg, förstås …
”Jag fi ck plötsligt en massa idéer. Idéer som legat och väntat
och inte riktigt vågat sig fram.
Två eller tre idéer fi ck jag. Ja, nu kom idéerna.
Fyra idéer, nej fem!”
Ulf Nilsson är en av Sveriges främsta författare för barn
och ungdomar. Han har skrivit bland annat Luftens härskare,
Mina 588 uppfi nningar som förändrat världen och Se
upp för miljonerna.
Denna bok ingår i Svenskt Näringslivs skolmaterial
Företagsamhet.
ISBN 978-91-7736-582-2