Ausgang links - Ljungskile folkhögskola

en blind leder en blind
vId ALExANdErPLAtz BytEr vi till spårvagn. För
att göra det måste vi korsa en väg. Jag blundar
och låter Thomas leda, han hör när trafiken
tystnar - det gör inte jag. Vi går i rask takt, båda
distraherade av en sopbil som väsnas. Sådana avvikelser
från normen är farliga.
– Man måste lära sig allt på nytt när man
förlorar synen, att gå är bara ett exempel. För
min del krävde det 30 timmars mobilitetsträning.
Matlagning var verkligen svårt. Först brände jag
allt, inklusive mig själv, men nu är jag ganska
duktig! Jag och min flickvän letade oss fram till
restaurangen helt själva, vi skulle dit och äta, men
så gav de mig jobb.
Thomas träffade sin flickvän för drygt sex år
sedan. Under en lång tid visste han ingenting om
hur hon såg ut. Det var först ganska nyligen som
han frågade, och hon berättade. (Brunt, axellångt
hår och 1.66 lång). Utseendet var aldrig viktigt,
det var rösten han föll för.
– Jag kan höra dig le, jag kan
”När jag blir kär blir
jag kär i en röst,
i hur personen
formulerar sig, hur
ett leende låter
höra om det är ett bra leende,
eller om du hånar mig. När jag
blir kär blir jag kär i en röst, i hur
personen formulerar sig, hur ett
leende låter. Men det är inte så
konstigt som det verkar - tänk
bara på hur du uppfattar människor över telefon!
– Oj, känn här, en ny sorts sten - det betyder
att vi ska svänga vänster.
Vattendroppar faller som missiler mot marken.
De upprepade smällarna ekar hårt mellan tornande
husfasader. Thomas sicksackar desorienterat
mellan utemöblerna, irriterad på sig själv för
att han inte kan hitta dörren. Jag öppnar ögonen.
Vattnet intar genast en mer familjär skepnad: En
vänligt porlande fontän pryder innergårdens mitt.
Vi är framme vid Nocti Vagus, dunkelrestaurant
und dunkelbühne. För Thomas väntar jobbet
- för mig äventyret.
KANSKE åt jAG en friterad körsbärstomat. Mörkret
slickar huden och fyller lungorna med kvicksilver.
I takt med att de rödgula fläckarna på hornhinnan
övergår i kompakt svärta tappar jag bort
min kropp. Jag är inte säker på att den någonsin
varit något annat än en illusion. Kanske är jag en
flytande sfär i ett öde universum.
Jag hör människor på avstånd, klirrande bestick
och nervösa skratt. De måste tillhöra en annan
värld, i min värld vet ingen att jag existerar. I min
värld kan jag likt en uggla vrida huvudet hela
varvet runt.
här är EN av evolutionspsykologins mest slående
insikter: En mörkrädd person som vaknar till av
ett oväntat ljud tänker inte omedelbart ”vad var
det?” - utan ”vem var det!?”.
Just nu befinner sig någon strax bakom min
vänstra axel.
Ditt vatten, ditt glas, flaskan, deklarerar en
okänd mansröst. Något svalt trycks mot min
handflata, något isande kallt rör vid mina fingrar.
Ska jag verkligen hälla upp själv? För några sekunder
sedan hade jag inga händer.
– INGEN vEt vAd som försiggår i mörkret, men vi
som lyssnar extra noga har bättre koll än andra.
Det händer att människor äter med fingrarna,
det händer att personer som fått för
mycket att dricka kräks över hela
bordet. Det händer till och med att
våra gäster har sex med varandra, i
tron om att ingen kommer att få veta.
Thomas ord tränger sig ofrivilligt
fram ur minnet, nu med aningen
obehaglig klang. Ingen vet vad som
försiggår i mörkret. Servitörerna har ett system för
att undvika kollisioner, men även irrande gäster
kan orsaka förödelse.
En sprakande mikrofon signalerar krogshowens
begynnelse.
Föreställningen sker inte på en scen, skådespelarna
rör sig fritt bland besökarna. Ibland är de så
nära att det kryper i nacken. En skotsk mordgåta
på tyska, så mycket vet jag. Att någon är död vet
jag också.
Begravningen sker vid mitt bord, jag skulle
kunna vara liket i kistan.
BESÖKArNA hAr tyStNAt, alla hänförda av berättelsen.
Det kan också hända att alla försvunnit
och att jag är ensam kvar. Tänk om jag är den
enda i världen som bevittnat de falska vittnesmålen,
den övertydliga bevisföringen. Plötslig rädsla
stryper hjärtat så att det flämtande tappar ett slag.
Men så kommer applåderna, och jag landar
i min stol. Den nu ganska välkända mansrösten
letar trevande efter min hand och frågar om jag
är färdig, om jag vill gå ut.
b e r l i n
AUSGANG LINKS Berlin 2011 18
19
AUSGANG LINKS Berlin 2011
reportage linn heiel ekeborg
UtANfÖr dÖrrEN får jag för första gången se kyparens
ansikte, ögonen är nästan mjölkvita. Han
tittar förbi mig, han talar med väggen.
Kanske finns jag inte.
fakta: Nocti vagus
text&bild: lina noväng
Restaurangen öppnades för nio år sedan, på
initiativ av Simone Glosch, och blev den första
restaurangen i världen som kombinerade mat
och underhållning i totalt mörker.
Gäster släpps in gruppvis vid tre tidpunkter
under kvällen. Ingen får se rummet i upplyst
tillstånd.
På Nocti vagus är 30 procent av de anställda
blinda eller synskadade. Företag vars personal
består av över 25 procent funktionshindrade
beviljas bidrag av den tyska staten.
Nocti vagus rymmer 70 gäster. Varje
servitör har hand om mellan 16 och 20 gäster.
Gästerna hålls hela tiden under uppsikt och
servitörerna lämnar aldrig rummet.
Slipp stress och
lär dig konsten
att leva
2 000 gitarrer som spelar Amazing Grace tillsammans, 70 000 personer som sjunger Beethovens kända Freude schöner
Götterfunken, yogarave och meditation. Det är bara lite av det som kommer att ske på Olympiastadion i Berlin i sommar när
yogarörelsen Art of Living firar sitt 30-årsjubileum där.
57 000 personer, de flesta klädda i blåvita t-shirtar
och halsdukar, rör sig kring Olympiastadion
och väntar på att få komma in. Fotbollsmatchen
mellan Berlins hemmalag Hertha BSC och 1860
München ska strax börja. Det tar tid att hitta ett
dryckesstånd på området som säljer alkoholfria
drycker.
Men den 2-3 juli i sommar kommer det
att se annorlunda ut på stadion. Då kommer
yogaformen Art of Living fira sitt 30-årsjubileum
med World Culture Festival där deltagare från
över 150 länder deltar. Art of Living betyder
konsten att leva och rörelsen grundades av
indiern Sri Sri Ravi Shankar 1989. De anordnar
kurser i meditation för barn, vuxna och gamla
och hittills har över 20 miljoner människor
deltagit världen över.
jAcK jOhANSSON KOMMEr från Göteborg och bor
sedan ett halvår tillbaka i Berlin och arbetar med
förberedelserna för den stora festivalen. I dag
besöker han och hans Art of Living-vänner en
fotbollsmatch på stadion för första gången.
– Det kommer vara lite annorlunda i sommar,
säger han och syftar på de öldrickande skrikande
supportrarna.
Jag hälsar på Jacks vänner. De kommer från
olika länder. Iran, Tyskland, Mexico, Frankrike
och Argentina är bara några av dem. Art of Living
finns i hela världen. Jacks främsta uppgift inför
festivalen är att ha hand om sociala medier och
organisationen kring den stora gitarrkonserten.
Just nu håller han på att samla in en miljon
leenden av olika människor.
– Vi vill uppmuntra folk att le mer i vardagen.
Vi frågar folk om de vill dela med sig av sitt