Höga berg och djupa hav av Anna Karlström

More documents

Recommendations

Info

Segling, surfing, paddling och rodd, det är inga tveksamheter om att Louise dras till vattensporter. Ändå är det med en viss skräckblandad förtjusning hon talar om kustrodden. - Det är inte så att jag var rädd hela tiden, men lite obehag var det ändå. Jag var så himla glad att båten var bred, och inte som en kajak där man tittar ner över kanterna. Uh, jag hatar det, säger Louise och skrattar. Bara tanken på djupen under båten vid de stora överfarterna får henne att rysa till. - Jag badade bara vid små kritvita stränder, eller där barn badade. Aldrig att jag skulle hoppa i och bada vid båten! Hatkärleken till vattnet verkar vara det som lockat Louise till strapatser utanför kanalernas trygga blanka vatten, som på sin höjd bjuder på en krusning vid oväder. Roddsportens civiliserade värld, med noga uppmätta banor och regler skiljer sig långt ifrån det öppna havet. Idén till kustrodden dök upp hos Louise för att visa att hon kunde ”ro iland ett projekt”. Efter en längre tids hattande mellan olika jobb stod hon arbetslös, och självförtroendet behövde sig en kick. Oberoende av andras tycke och smak ville Louise göra något hon själv var bra på, för sin egen skull, och inte för att chefen sa att hon kunde. En PR-turné för att marknadsföra sig själv, och för att belysa arbetslösheten bland Sveriges utbildade akademiker tog sin start den 11 Juni 2006. Kvar vid Svinesundsbrons Svenska landfäste stod mamma och lillebror och vinkade, medan Louise gråtandes rodde iväg. Första tiden var otroligt tung, det mesta som kunde gå fel gjorde det också. Inom de två första veckorna hade Louise hunnit kapsejsa, bli inblåst i en hamn efter att ha blivit nödräddad, och även laga sin vid den tiden läckande båt. Men så nådde Louise Ystad, där hon passade på att döpa sin båt Kustrodderskan i champagne. Efter det upphörde missödena att staplas på varandra, och det orangea tältet började kännas som hemma. Hade någon frågat om hon skulle ge upp så var svaret självklart; Aldrig! Media hade fått upp ögonen för Louise, och på hemsidan ökade gästboksinläggen i antal. Tydligt var att Kustrodderskan hade blivit en stor inspirationskälla och motiverat många längs sin väg. ”Jag badade bara vid små kritvita stränder, eller där barn badade. Aldrig att jag skulle hoppa i och bada vid båten!”
- Såhär efter att jag klarade det har jag förstått vilket misslyckande det skulle ha varit att inte göra det. Från början tänkte jag ju rent egoistiskt: Jag vill göra det här för att jag vill klara ett projekt, och sen så växte det ju, med att inspirera andra. Då blev det ju riktigt roligt. Men OJ, då kanske det kan vara som en turné, att jag söker jobb och så. Att folk sen blir inspirerande är ju mer som en bonus. Jag kan inte annat än bli just inspirerad när jag lyssnar på Louise, allt hon berättar kommer med en dos av engagemang och mod. Ett av roddens syften var att ro hem projektet att skaffa ett jobb , vilket också infriades. Louise är nu anställd som projektledare på en motivationsfirma, alldeles säkert hade arbetsgivaren gjort samma iakttagelser som mig. Louise tar en klyfta till från sin satsumas och kryper ihop ännu lite till i soffan. - Men min stora passion egentligen, eftersom jag är så rädd för vatten, det är ju bergsklättring. Eller bergsbestigning. I samma mening hinner hon också påpeka att egentligen, som 30-årig tjej, kanske ett barn borde ligga näst i planeringsstadiet. Istället är det en paddling vid den Omanska halvön Musandam som närmar sig först. - Och så vill jag göra en sjutusing säger Louise och skiner upp. Peak Lenin och Aconcagua är berg som legat i åtanke ett tag. - Du själv då, har du inte tänkt på det någon gång frågar hon mig. Helt plötsligt är det Louise som ställer frågorna och jag som svarar. Hallå- stopp där! Det märks att det är ett favoritämne vi dykt ner i, för Louise börjar med ens berätta om alla de berg som står på önskelistan, och de som redan blivit avverkade. Under åren på universitet i Pauls hemland Holland blev det många resor till Alperna med randonnéeskidor och klätterutrustning i packningen. Turer som Louise beskriver som bra träning inför de riktigt seriösa grejerna, för runt hörnet väntade Afrika och en bestigning av Mount Kenya. Till yviga gester får jag sedan höra om när de tillsammans besteg 5199 m höga Peak Nelion, om natten i en sardinburksliknande stuga på toppen, och om en skräckfylld upplevelse som hittills har avskräckt Louise från att klättra igen. Efter allt detta försöker Louise övertyga mig om att hon trots allt är en civiliserad tjej som trivs i storstaden. En tjej som är sugen på att göra karriär inom jobbet, och som plitar på sin bok under lediga stunder. Men ändå erkänner hon att hon stått på Nybrokajen och blickat ut mot havet och längtat tillbaka ut dit. Ut dit där moln tornar upp sig, och det hotfulla vädret kan bära med sig död i vågorna. Som Louise själv säger: -Vi är så skyddade i stan o ” Såhär efter att jag klarade det har jag förstått vilket misslyckande det skulle ha varit att inte göra det.”
Page 1 and 2: oHöga berg & Djupa hav

Höga berg och djupa hav av Anna Karlström

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?