Det syns inte men det märks - Slussen, en kompis på stan!

Det syns inte
men det märks
1

Det syns inte, men det märks
Denna skrift har tagits fram av Handisam och
NSPH i samarbete med Sigma Förlag.Vi vill tacka
de personer som genom att öppenhjärtigt berätta
om sina liv, har gjort denna bok möjlig.
Denna text kan laddas ner som PDF från Handisams
webbplats
www.handisam.se/attityduppdrag.
Alternativa format kan beställas från Handisam.
© Handisam och NSPH /Sigma Förlag
Text: Martin Nauclér
Foto: Martin Nauclér
Grafsk form: Martin Nauclér
Repro: Sigma Förlag
Tryck: Bulls Graphics 2010
ISBN
Handisam, Arenavägen 63
121 77 Johanneshov
E-post, info@handisam.se
Telefon: 08-600 84 00 Fax:08-600 84 99
Förord
Psykisk ohälsa syns inte utanpå men det märks i en människas
liv. Många möts av både egna och andras negativa attityder och
fördomar. Skam- och skuldkänslor hindrar människor att söka
hjälp, vara sociala och stanna i arbete.
Det är viktigt att vi pratar mer öppet om psykiska problem.
Många tror att det är något som bara angår andra. Men tvärtom
är det vanligt. En av fyra personer som du träffar under en
vanlig dag lever med psykisk ohälsa.
Många tror också att den som en gång har fått en psykiatrisk
diagnos alltid kommer att vara sjuk. Så är det inte. Här
berättar fera starka personer öppet om sin väg framåt i livet.
De berättar hur de har hittat fungerande strategier för att
kunna leva bra liv. Med hjälp av omgivningen, rätt mediciner,
nya sätt att tänka och agera, går det att hitta lösningar för de
allra festa. Så ser nämligen den psykiska ohälsan också ut.
Uppdrag från regeringen
Regeringen har tagit initiativ till en rikstäckande satsning
för att öka kunskapen om och förändra attityder till psykisk
sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Handisam,
Myndigheten för handikappolitisk samordning, och NSPH,
Nationell samverkan för psykisk hälsa, har utformat kampanjen
Hjärnkoll som ska genomföras under 2010 och 2011.
Satsningen kommer bland annat fokusera på att lyfta fram
personer med egen erfarenhet. De kommer att jobba som så
kallade attitydambassadörer. Erfarenheter från andra länder
visar att i olika möten har dessa personer störst chans att
påverka negativa attityder. Ambassadörerna kommer bland
annat att besöka företag, delta i utbildningar för vårdpersonal
och poliser samt bidra till en annan bild av psykisk ohälsa i
media.
Läs mer om arbetet på www.handisam.se/attityduppdrag.
2 3

Johanna Hedin
Mina problem började när jag var i 16 – 17-årsåldern. Jag satsade
hårt på mitt fotbollsspelande och jämförde mig med mina fem år äldre
kompisar.
Jag fck ångest när jag inte tränade. Jag fck ångest när jag
skulle äta och inte hade tränat. Jag rasade i vikt och började ändra
personlighet.
Pressen på mig var för stor. Jag skulle ta hand om mina fyra syskon
och jag skulle vara duktig i skolan. Dessutom växte jag väldigt fort.
När jag gick i sexan hade jag storlek 38 i skor.
Ätstörningen var min bästa vän medan familjen var jobbig. Jag
upplevde att de la sig i och att jag hade världens sämsta mamma,
som inte kunde hjälpa mig. Vi bråkade mycket och skrek på varandra
och jag tyckte att hon var knäpp i huvudet. Det är först nu som allt
fungerar och vi förstår varandra.
Jag fyttade till min pojkvän i Skåne och fck massor av nya vänner.
Det fanns inte tid för träning och ätstörningsproblemen försvann. De
kom tillbaka när relationen tog slut och jag fyttade hem. Efter ett
halvår var jag tillbaka i mitt sjukliga beteende men i stället för att
träna hällde jag i mig laxermedel. Jag fydde in i laxermedlets värld, i
stället för att ta tag i mitt liv.
Men så träffade jag en ny kille som jag blev väldigt kär i och jag
började fundera över vad jag höll på med. Jag ville ha barn i framtiden
men under mina tidiga självplågningsår hade jag tränat bort mensen.
De dagar jag inte åt laxermedel kunde jag inte gå på toaletten. Jag
visste inte hur jag skulle våga sluta laxera. En läkare sa att det var
bara att lägga av. Jag slutade och efter ungefär två veckor fungerade
allt normalt igen.
När jag nu var fysiskt frisk återstod det psykiska. Jag gick hos en
psykolog och fck kognitiv beteendeterapi för att ändra tankebanorna.
Jag har arbetat mycket med min självkänsla. Idag är jag engagerad
i föreningen mot ätstörningar och driver lokalföreningen i Gävle. Det
är mitt första jobb som känns meningsfullt.
Läs mer om ätstörningar på sidan 22.
4 5

Eric Donell
Jag trodde att tourette var att man sprang runt och sa fula ord.
Det är en myt. Det är bara några få procent som gör så. Orden
behöver inte vara svordomar och andra fula ord utan också socialt
oacceptabla ord. Det är ett tvång: ”jag får inte säga, jag får inte
säga,” och så säger man det.
Har man både rörelse- och ljudtics som varar i minst ett år före
18-årsåldern, brukar man tala om Tourettes syndrom.
Få har bara tourette. De festa har, precis som jag, också ADHD
och tvångssyndrom (OCD).
I det sociala livet ligger man ofta efter. Visserligen utvecklar
man andra färdigheter precis som blinda och döva gör, men det
sociala utanförskapet är det stora handikappet.
När man har stora besvärliga tics undrar människor vad man
gör. Eftersom man inte har något svar blir det naturliga att
dra sig undan och isolera sig. Men när man vet kan man svara:
”Jo, du förstår jag har någonting som heter tourette. Det är en
överladdning i mina muskler och det resulterar i de här ticsen”.
Tourettes syndrom kan yttra sig på många andra sätt.
Texempel att man upprepar vad andra säger eller att man
upprepar vad man själv säger. Många med tourette får också
problem med överkänslig hud, som gör att man inte kan ha
yllekläder, strumpor med resår eller att man måste ta bort
klädernas tvättrådslappar.
I mitt fall är det symmetri. Förr kunde jag inte sitta där det
var rörigt. Jag var tvungen att rätta till tavlor om de satt snett.
När jag gick på restaurang rättade jag till tavlorna om det fanns
några.
Det påstås att det är en överrepresentation av konstnärer bland
tourettarna. Det kan bero på känslan för symmetri men också
på en kreativ drivkraft, att man har ett ständigt driv att göra
någonting.
Läs mer om Tourettes syndrom på sidan 25.
6 7

Marie Rånge
När jag fyttade hemifrån började mina symtom. Jag hade ofta en
otrevlig känsla av att spisen inte var avstängd. Problemen med spisen
var bara början. Det fck inte vara smutsigt. När jag hade städat hela
lägenheten torkade jag av golvet med ett fuktigt papper. Fanns där
ett hårstrå var det bara att börja om. Jag kunde diska en tallrik gång
på gång eftersom den inte kändes riktigt ren.
För att spara tid och energi slutade jag att laga mat. Det blev alldeles
för okontrollerat smutsigt av matlagningen – och det tog evigheter att
återställa ordningen. Ett tag stoppade jag undan spisen i ett förråd.
Större delen av dagarna sysselsatte jag mig med ”meningslösheter” och
till slut gick det så långt att jag blev sjukskriven.
Uppvaknandet kom lite oväntat. Jag hade en date, som berättade
att han hade tvångssyndrom(OCD). Då berättade jag om mig och han
konstaterade att mina problem var värre än hans och uppmanade
mig att söka hjälp. Jag tog kontakt med min husläkare. Jag ville
inte berätta om de tokigaste sakerna, utan sa att jag städade väldigt
mycket.
– Ja, men det är bra, sa han bara.
Något år senare ringde jag till psykiatrin och blev inbokad hos en
terapeut och fck börja med kognitiv beteendeterapi (KBT). Efter
omkring 40 behandlingar kom jag till rätta med tvångshandlingarna,
men inte med tvångstankarna, som jag behöver medicin för att få bort.
Jag bestämde mig för att jag skulle ta kommandot över tvånget, leva
ett normalt liv med min pojkvän, en katt samt lära mig rida. Under
mina sjuksköterskestudier upptäckte jag dock att jag fck mycket
tvångstankar av att dela ut läkemedel.
Jag vill verkligen arbeta som sjuksköterska. Jag vill inte att OCD
ska styra i mitt liv. Jag frågade min läkare om han kunde göra
någonting.
Jag hade redan maxdos av antidepressiva medel. Han gick med
på att ytterligare öka dosen ett tag. Det hjälpte mot tvångstankarna
och jag kunde fungera som en normal människa igen. Den stora
utmaningen är nu att försöka leva utan eller med en lägre dos medicin.
Läs mer om tvångssyndrom på sidan 25.
8 9

Flemming Hansen
När jag var 27 år rasade allt. Vi var en normal familj med en son
på två år. Vi bodde i ett litet brukssamhälle utanför Gävle. Jag
arbetade som rörmokare och vi hade påbörjat ett eget husbygge
samtidigt som vår son ofta var väldigt sjuk. Jag gick ner mig och
blev inlagd på en psykiatrisk klinik. Jag låg apatisk i 14 dagar
och skickades hem utan att veta vad det egentligen var för fel.
Det har blivit många sjukdomsperioder genom åren. Problemen
har hängt ihop med mycket arbete och överengagemang. Efter
femton år sa min fru: ”Nu orkar jag inte mer”. Då bestämde jag
mig för att börja med medicinen litium och ta reda på allt jag
kunde om denna djävulska sjukdom.
Jag är övertygad om att om jag hade fått psykoterapi samt
patient- och anhörigutbildning långt tidigare hade jag kunnat
minska min medicinering avsevärt. Kortsiktigt kostar det för
mycket pengar med samtalsterapi tycker beslutsfattare. Men om
man ser det långsiktigt skulle det bli lönsamt – för både patient,
anhöriga, arbetsgivare, vårdgivare och samhälle.
Trots att jag medicinerar blir jag sjuk ibland. Idag klarar jag
depressionerna ganska bra eftersom både jag och min fru är
observanta. När vi märker att jag är på väg ner i en depression
brukar jag ta långa promenader, motionera eller arbeta fysiskt.
När jag mår dåligt isolerar jag mig. Men när jag får upp
pulsen genom motionen händer det saker i kroppen – jag bryter
destruktiva tankemönster. Dessutom brukar jag äta Ginseng
och andra naturpreparat, och om dessa inte hjälper tar jag
antidepressiv medicin. Regelbunden sömn på natten är också A
och O för mig.
När jag är i en depression är livet ett helvete och det är vanligt
med självmordstankar. Det är inte så att jag tycker synd om
mig själv utan jag upplever ett sådant helvete att jag inte ser
någon annan utväg.Dessutom känns det som att jag belastar
anhöriga. Det är svårt att beskriva ingående hur det är när jag
är deprimerad, eftersom det just är ett sådant helvete.
Läs mer om bipolär sjukdom på sidan 28.
10 11

Anna Meyerhöffer
Jag var 17 år och gick ekonomilinjen på gymnasiet när
problemen började. Jag fck svårt att plugga. Det blev långsamt
sämre och till slut gick det inte överhuvudtaget. Min mamma
och syster blev irriterade på mig, vilket jag upplevde som väldigt
jobbigt. Till slut blev jag så dålig att jag åkte in på barn- och
ungdomspsyket. Jag hade fått en djup psykos. Efter nio månader
blev jag utskriven med diagnosen Schizofreni.
Efter den andra vistelsen på psyket blev jag förtidspensionerad,
fck egen lägenhet och boendestöd. Myndigheterna trodde inte att
jag någonsin skulle kunna klara av studier eller arbete.
Jag hade boendestöd tre dagar i veckan. Jag bestämde vad
vi skulle göra. Vi shoppade, fkade eller tränade. Boendestödet
pågick i många år och gav till slut resultat. Men det som
verkligen hjälpte mig var när jag år 2004 började engagera
mig i Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och
Riksförbundet Ungdom för social hälsa (RUS).
Jag har haft många uppdrag åt organisationerna. Tidigt fck
jag ta över en ungdomsverksamhet och efter det har jag fått
fer och fer erbjudanden, eftersom de tyckte att jag hade skött
ungdomsverksamheten så bra.
Att känna att man klarar av någonting och att få mycket beröm
för det man gör, det har hjälpt mig oerhört mycket.
Efter att jag började engagera mig i RUS och RSMH har det
gått långsamt men stadigt uppåt. På senaste tiden har jag mått
lite dåligt, så jag har trappat ner en aning. Jag har haft för
mycket ideellt arbete efter jobbet. Det är ju så att jag gör allting
lite långsammare.
Läs mer om Schizofreni på sidan 28.
12 13

Khai Chau
Jag var tolv år när vi fydde från Vietnam 1979. Efter sex månader i
fyktingläger i Malaysia fyttade vi till Sverige och hamnade i Eskilstuna.
Jag gick ut tekniskt gymnasium som bästa elev.
Min morbror dog helt oväntat när jag gjorde lumpen och då började jag
grubbla över livets mening, på döden och barndomen. Allt var väldigt
dystert och svart. Jag kände att det var orättvist. Mitt liv var så bra;
goda betyg, nästan klar med militärtjänstgöringen, samtidigt som mina
släktingar hade det svårt. Jag tror det kallas för överlevnadsskuld.
Tjugotre år gammal hamnade jag på psykakuten i Eskilstuna. Jag fck
diagnosen Reaktiv paranoid psykos och behandlades med höga doser
av haldol, ett neuroleptiskt preparat. Biverkningarna gjorde att jag fck
myrkrypningar i kroppen, hjärnan kändes som en geléklump och jag blev
viljelös.
Efter tre återfall har jag lärt mig att inte försöka sluta helt med
medicinen. Jag ligger på minsta möjliga dos. Då fungerar livet bra och
när det blir extra stora belastningar blir medicinen ett skyddsnät, som
ser till att jag inte faller igenom.
Jag började studera till farmaceut i Uppsala. Under första terminens
praktik på ett apotek valde jag att berätta om mina problem och möttes
av stor förståelse. Men på högskolan vågade jag inte berätta om mina
problem vilket gjorde att jag isolerade mig.
Om jag inte hade tagit kontakt med Riksförbundet för social och
mental hälsa (RSMH), hade min självbild troligtvis varit totalt svart.
Jag är nu aktiv i RSMH och sitter i förbundsstyrelsen. Under 2010 och
2011 kommer jag att vara en av de attitydambassadörer som ska arbeta
med att förändra människors inställning till psykisk ohälsa.
För att må bra är det viktigt med riktiga vänner, som man kan berätta
allt för och som man kan ha roligt med. För mig är bowlinghallen i
Eskilstuna mitt andra hem. Jag har varit här varje dag i tolv års tid.
Här kan jag vara mig själv, alla vet vem jag är och vilka problem jag
har. Vi har ett stort gemensamt intresse, bowling, som förenar oss och
överbryggar allt.
Läs mer om psykoser på sidan 26.
14 15

Emilie Liljegren
Jag hade svårt att hänga med i skolan redan från början. På högstadiet
gick det inte alls och jag tappade all lust. Kunde jag inte vara bäst, så
kunde jag vara värst, vilket resulterade i att jag blev avstängd från
skolan. Jag läste ett specialprogram med matematik, svenska, engelska
och samhällskunskap.
Jag var 15 år och hade strulat till det mesta i livet. Efter att ha hamnat
på Maria ungdom med väldigt hög promillehalt i kroppen skickades jag
till barn- och ungdomspsykiatrin och blev LVU-placerad (lagen om vård
av unga). Jag rymde men efter fyra månader greps jag av en civilpolis.
Jag hamnade i ett jourhem i Vallentuna.
Jag placerades på Målet, en verksamhet för stökiga tonårsungdomar
som inte klarar skolan, och fck så småningom ett jobb på
riksutställningar. Livet började ordna sig riktigt bra. Jag hade fyttat
från jourhemmet till min dåvarande pojkvän men socialen tryckte på. De
tyckte att det var dags att plugga upp betygen i stället för att ta körkort
och jobba kvar på riksutställningar.
Jag fck fytta till Vetlanda och en folkhögskola för att läsa in
grundskolan men det gick inget bra. Jag hamnade på sjukhus på grund
av drogproblem, slutade skolan och fyttade tillbaka till Stockholm.
I detta läge träffade jag en läkare på öppen psykiatri som skickade
mig på utredning. De kom fram till att jag har ADHD och Aspergers
syndrom. Jag provade fera mediciner men det var bara Exanor, ett
lungnande medel, som fungerade bra på mig.
Jag fck fytta till ett Aspergerboende men strulade till det igen. Efter
en destruktiv period hamnade jag åter på gatan. Då ringde jag socialen
och sa att om jag inte får en lägenjhet måste jag börja knarka igen. Jag
fck en egen lägenhet!
Jag har varit helt ren sedan dess. Jag har hittat en medicin, metamin,
som jag mår jättebra av. Jag har haft tre jobb, på en golfbana, en
verkstad och nu på ett hundcenter.
Idag har jag med medicinens hjälp ett fungerande familjeliv med
bostad, kille, hund, jobb och normala vanor.
Läs mer om Aspergers syndrom. och ADHD på sidan 23.
16 17

Anders Olsson
Jag skadade några ryggkotor när jag styrketränade år 1995. Under en
steloperation gick ryggmuskeln av och jag fck fruktansvärda smärtor i
ryggen. I åtta månader låg jag till sängs och åt morfn. Värken försvann
inte och jag behövde mer och mer morfn. Efter ett ingrepp i ryggen blev jag
ännu sämre och läkarna skrev ut jättemängder med morfn, rohypnol och
tabletter så att jag skulle kunna sova.
Det blev en ond cirkel som höll på ett par år. I desperation sökte jag upp
en ny läkare som skrev ut en annan sorts morfn men jag skulle också
behålla den gamla. Till slut åt jag fyra, fem sorter med samma funktion.
Detta pågick i sju år. Jag har stora minnesluckor och var tablettförgiftad
i omgångar. Njurarna slutade att fungera. Jag fck också akutsmärtpiller
och metadon.
Kroppen höll på att ta slut. Det var i det läget som träningen blev ett
alternativ. En kompis hade utmanat mig att simma vansbrosimningen.
Den kick jag fck av träningen påminde mig om den jag fck av morfnet i
början. Då insåg jag att träningen kunde ge mig samma effekt. Jag började
ersätta pillren med träning.
Läkarna sa att jag aldrig skulle klara det men då slog den värmländska
stönigheten till. I åtta månader trappade jag ner gradvis. För varje
minskning fck jag träna lite extra. Till slut var alla tabletter borta.
Träningen ger samma effekt som morfnet. Idag vägrar jag att ta
tabletter som är beroendeframkallande. Jag vaknar varje natt och är
spastisk och har smärtor men jag får massage som tar bort smärtorna och
spastisiteten.
Jag har medicinerat mig med träning i sju år. Läkarna är förvånade
över att det går att frigöra så mycket endorfn, som jag bevisligen gör.
Jag lever ett mycket bättre liv med träningen och hade jag fortsatt mitt
tablettmissbruk hade jag troligtvis varit död vid det här laget.
Det är viktigt att man kommer igång med någonting man trivs med. Då
glömmer man smärtan och blir inte lika benägen att missbruka tabletter.
Värken försvinner lite om man trivs med livet.
Jag har 57 världsrekord, fera EM-, VM- och Paralympiska guldmedaljer.
Men min största bragd är när jag lyckades sluta med morfnet och ersätta
det med träning.
Läs mer om missbruk på sidan 27.
18 19

Lena Stålklinga
Efter en onormalt jobbig tonårsperiod fck jag diagnosen Borderline,
emotionellt instabil personlighetsstörning. Tomhetskänsla,
självdestruktivt beteende, självskadebeteende, separationssvårigheter,
svart – vitt -tänkande och humörsvängningar är vanliga beteenden när
man har Borderline.
När jag mådde som sämst vägde jag 122 kilo. En av mina diagnoser
löd: social fobi. Jag vågade inte gå ut och min mamma, som bodde två
hus bort, fck hämta mina sopor, då jag inte vågade gå till sophuset. Jag
levde på hemkörd pizza och coca cola. Jag hade väldigt osunda vanor och
rörde inte på mig. Jag åt en massa mediciner och varje gång jag fck en
ny sort gick jag upp tio kilo.
När jag hade fått diagnosen bestämde jag mig för att ta reda på vad
jag kunde göra åt mina problem. Dialektisk beteendeterapi (DBT) var
det som kanske kunde hjälpa. Men det fanns inte i Nynäshamn, där jag
bodde, utan bara på Karolinska sjukhuset och för personer skrivna i
Stockholm.
Jag kände mig illa behandlad men vägrade att lägga mig ner och
bli ett passivt offer. Jag hittade en stödgrupp med tjejer som heter
Gränsänglar, där jag kunde träffa andra med samma problem. Det var
inte bara jag som var konstig, knäpp och underlig utan det fanns fer
i samma situation. Vi jämförde skillnader och likheter, men framför
allt stöttade vi varandra. Nära 80 procent av alla som får diagnosen
Borderline är tjejer.
Jag fck aldrig genomgå DBT men jag tog reda på hur metoden
fungerar. Jag lärde sig att se när sjukdomen tog överhand i min vardag
och hur jag skulle undvika en svår konfikt med min omgivning.
I början kunde jag inte se orsaken till mina reaktioner. Lukten av våt
disktrasa äcklar mig. När min pojkvän inte vred ur disktrasan kunde
jag tolka det som att han inte längre älskade mig. Nu har jag lärt mig
att nysta upp orsaken till min reaktion, jag har lärt känna mig själv.
Nu slänger jag våta disktrasor och har köpt ett helt lager. När jag vet
orsakerna till varför jag blir upprörd och ledsen har jag lärt mig att
undvika dem.
Läs mer om personlighetsstörning på sidan 26.
20 21

Ätstörningar
Det fnns fera olika ätstörningar, av
vilka anorexi och bulimi är de mest
kända. De kan förekomma samtidigt
eller växelvis hos samma individ.
Anorexi betyder aptitlöshet, men det
är missvisande, för att det handlar
om avsiktlig självsvält. Det primära
symtomet är viktfobi, vilket innebär
att personen får ångest inte bara
av övervikt, utan av den för åldern
normala kroppskonstitutionen.
De festa har måttliga besvär som
går över på sikt, medan några kan
utveckla en livshotande svält. Vid
bulimi förekommer hetsätning, ofta
av kaloririk och näringsfattig mat
som chips, glass, choklad, med mera.
För att förhindra viktuppgång följs
hetsätandet ofta av kräkningar,
användande av laxermedel eller
vätskedrivande mediciner. Vad som
orsakar ätstörningen är olika från
person till person, men samhällets
skönhetsideal eller svåra händelser
under barndomen kan bidra. Det
behövs professionell hjälp att
återfå en normalvikt och ibland
medicinering. De festa som drabbas
av en ätstörning blir så småningom
friska.
22 23
ADHD
Alla kan vi ibland ha svårt att
sitta still, koncentrera oss, och
kontrollera våra impulser, speciellt
om vi är trötta eller stressade.
Om de här problemen är ständigt
närvarande och påtagliga och utgör
en funktionsnedsättning i vardagen
brukar det benämnas ADHD,
(Attention Defcit Hyperactivity
Disorder). ADHD är vanligt
förekommande och drabbar cirka
fem procent av alla barn och fnns
ofta kvar i vuxen ålder. Diagnosen
är vanligare bland pojkar och män
än hos fickor och kvinnor. ADHD
används som ett samlingsnamn
för de som har huvudsakligen
uppmärksamhetsproblem, de som
har huvudsakligen hyperaktivitets/
impulsivitetsproblem, och de som
har en kombination av dessa
svårigheter. Om man misstänker att
man har ADHD görs en utredning
som grund för diagnostik och
behandling. Behandlingen kan bestå
av psykopedagogiska insatser och/
eller läkemedelsbehandling.
Aspergers syndrom
Människor med Aspergers
syndrom har svårigheter med att
kommunicera och umgås med
andra. Aspergers syndrom är ett
autismspektrum-tillstånd utan
begåvningsnedsättning. Dock kan
personen ha svårt att utnyttja
sin begåvning och kan därav
ha funktionsnedsättningar.
Stresskänslighet, ångest och
nedstämdhet kan också störa
vardagslivet. De sociala
svårigheterna kan leda till en
känsla av utanförskap, ensamhet
och social isolering. Men det kan
fnns positiva sidor av Aspergers
syndrom. Till exempel har många
en stor uthållighet, noggrannhet,
ovanligt god koncentrationsförmåga
och specialintressen, i vilka stor
kompetens kan utvecklas. Aspergers
syndrom upptäcks oftast i skolåldern
och en utredning görs för att ställa
diagnos. Stöd i skola och arbetsliv
kan behövas för att ta tillvara
individens kompetens och resurser.

Tourettes syndrom
Tourettes syndrom är
en neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning som visar sig
genom upprepade rörelser och läten
som kallas tics. Orsaken är troligtvis
ärftlig, och Tourettes syndom
förekommer ofta tillsammans med
ADHD eller tvångssyndrom (OCD).
Ofta fnns andra svårigheter som
dyslexi, ångest, depression, tvång,
eller inlärningssvårigheter med
i bilden. Tourettes syndrom är
vanligare hos män än hos kvinnor.
Vanliga tics är blinkningar,
grimaser, axelryckningar,
hostningar, harklingar, jämmer,
och upprepningar av ord. Ibland
förknippas Tourettes syndrom
med utbrott av opassande ord,
men detta är relativt ovanligt.
Stöd kan behövas för att lära
sig hantera och minska ticsen
Läkemedelsbehandling kan bli
aktuell om symtomen är mycket
besvärande, och stöd kan behövas för
att förbättra självkänslan.
Tvångssyndrom
Tvångssyndrom, även kallat OCD
(Obessive Compulsive Disorder),
drabbar minst två procent av
befolkningen. De festa insjuknar i
tonåren. Personen får tvångstankar
som är återkommande och
ihållande. Dessa ofrivilliga tankar
är skrämmande och upplevs
omöjliga att stoppa. Till exempel
kan man få en känsla av att något
ont kommer att hända om man inte
tvättar händerna exakt sju gånger.
De som drabbas av ofrivilliga
tankar utför antingen synliga eller
mentala ritualer som ger en tillfällig
lindring, men följs av nya ritualer
(till exempel ältande, kontroll av
spisen, att dörren är låst). Det fnns
fera teorier om varför man får
tvångssyndrom. En signalsubstans,
serotonin, spelar en viktig roll, men
även ärftlighet och immunförsvaret
kan vara delaktiga. Inlärning
är en bidragande faktor när en
person utvecklar tvångssyndrom.
Behandling med kognitiv
beteendeterapi och eventuell
medicinering.
24 25

Psykos
När verkligheten rämnar kan livet
te sig som en vaken mardröm.
En panikartad känsla av att vara
förföljd eller utsatt för ondska kan
färga tillvaron. En psykos innebär
en förändrad verklighetsuppfattning
präglad av vanföreställningar,
hallucinationer och tankestörningar.
Koncentrationssvårigheter, kan
också förekomma. Negativa symtom
kan innebära att personen är
tillbakadragen och mindre öppen,
upplever apati, glädjelöshet,
samt saknar intresse för olika
aktiviteter. Vid schizofreni varar
psykossymtomen och det fnns
funktionsförluster på fera områden
i livet, som kan bestå hela livet.
Vid en psykos behövs hjälp snabbt.
Behandlingen består av ett gott
bemötande, medicinering, och
psykologisk behandling i form av
samtal eller kognitiv beteendeterapi.
De festa som drabbas av psykoser
återhämtar sig till ett gott liv.
Medicin stöd och uppmuntran från
andra människor är viktiga delar i
återhämtningsprocessen.
Personlighetsstörning
Personlighet kan defnieras som
de inrotade och stabila mönster av
tankar, känslor och beteenden som
kännetecknar en individs unika
livsstil och anpassning. Att vara
unik och ha speciella förmågor och
svagheter är för det mesta normalt.
Med personlighetsstörning avses
ett stabilt mönster av så avvikande
och ofexibla personlighetsdrag
att de leder till påtagligt lidande
för individen eller försämrad
social och yrkesmässig funktion.
Borderline, eller emotionellt instabil
personlighetsstörning innebär
svårigheter att hantera känslor
och turbulenta mellanmänskliga
relationer. Personen har ofta
svår separationsångest och
är omväxlande klängig och
avståndstagande i viktiga relationer.
Människor kan idealiseras
omväxlande med att de nedvärderas.
Vissa personer skadar sig själva,
begår självmordshandlingar,
eller har svårt att kontrollera
sin aggressivitet. Kognitiv eller
dialektisk beteendeterapi är den
mest effektiva hjälpen. Mediciner
kan behövas vid andra psykiatriska
diagnoser som fnns samtidigt till
exempel depression, ångest och
ADHD.
Missbruk
Missbruk är ett användande av
något (alkohol, droger, spel) som
anses skadligt. Alkoholism är ett
fortsatt användande av alkohol
trots hälsoproblem och negativa
sociala konsekvenser. Alkoholism
karaktäriseras av ökande fysiska,
psykiska och sociala problem, samt
att alkoholen blir allt mer central
i personens liv. Personen kan
börja stanna hemma från arbetet,
den sociala situationen kan bli
komplicerad, och sjukvårdsbehovet
ökar. Drogmissbruk innebär att
personen använder illegala droger
eller använder läkemedel för att
berusa sig. Vid beroende sker
en tillvänjning och det uppstår
abstinenssymtom. Behandling av
missbruk kan innebära stöd, samtal,
och läkemedelsbehandling. Ibland
kan det vara nödvändigt att fnna
nya sociala sammanhang för att
komma ifrån missbruket.
26 27

Bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom innebär att
stämningsläget växlar mellan
depression och mani (upprymdhet).
Vid mani är personen mycket aktiv,
energisk och saknar omdöme samt
självkritik. Hypomani innebär
att man är upprymd utan sociala
konsekvenser, och är oftast själv inte
medveten om det. Hypomani kan
vara ett kreativt tillstånd. Bipolär
depression är svår att skilja från
vanlig depression, men är präglad
av mycket passivitet och trötthet.
Bipolär sjukdom debuterar ofta
före 20 års ålder och behandlas
vanligen med läkemedel. Kognitiv
beteende terapi kan ge värdefulla
strategier för att hantera sjukdomen
samt hjälp att känna igen tidiga
varningstecken. Balans mellan
aktivitet och vila i vardagen är
viktigt. Att hålla sig inom den
stressnivå som man klarar av är en
viktig del i återhämtningen.
Källa:Infoteket om funktionshinder
på Landstinget i Uppsala läns
webbplats,: www. lul.se/infoteket
Schizofreni
Schizofreni är en typ av psykos.
Psykos är ett tillstånd när en person
tolkar sina sinnesintryck på ett sätt
som andra inte gör.
Symtomen kan variera mellan
individer och även variera
över tid då sjukdomen ofta
går i skov. Det är vanligt med
hörselhallucinationer där personen
hör röster eller ljud som andra
inte hör. Vanföreställningar kan
också förekomma och dessa är
tidvis svåra att påverka med
förnuftsargument. Psykossymtomen
ger ofta en förvrängning av
verklighetsuppfattningen och kan
tidvis vara mycket plågsamma eller
störande. Tankestörning, minnesoch
koncentrationssvårigheter kan
medföra svårigheter att följa med
i ett samtal eller att till exempel
titta på TV. Många upplever
även störningar i känslolivet och
initiativlöshet. Det är ganska
vanligt att personer med schizofreni
även upplever ångest, depression
och en känsla av avskärmning.
Insjuknandeåldern är oftast i
20-årsåldern och det är viktigt att
snabbt få behandling och adekvat
vård för att undvika en bestående
funktionsnedsättning. Idag fnns
goda behandlingsmöjligheter vid
schizofreni och andra psykoser.
Källa: www.lul.se/infoteket
28 29