INLAGA Ung Idag 2009.pmd - Trelleborgs Allehanda

UNG 

1 

IDAG 

2009 

En beskrivning av ungdomars villkor

Ungdomsstyrelsen 

är en myndighet som tar fram kunskap om ungas levnadsvillkor. 

Vi ger stöd till föreningsliv och kommuner samt till internationellt samarbete. 

© Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:6 

ISSN 1651-2855 

ISBN 978-91-85933-17-4 

projektledare Fabian Sjö och Nils-Olof Zethrin 

textredigering Ingrid Bohlin 

grafisk form Christián Serrano 

tryck ??? 

distribution Ungdomsstyrelsen, Box 17 801, 118 94 Stockholm 

tfn 08-566 219 00, fax 08-566 219 98 

e-post: info@ungdomsstyrelsen.se 

webbplats: www.ungdomsstyrelsen.se 

2

Förord 

Ungdomstiden är en period då mycket händer i livet. De villkor som 

unga växer upp under lämnar avtryck som de bär med sig under hela livet. 

Ungdomsstyrelsen har i uppdrag att följa upp den nationella ungdomspolitiken. 

En del i uppdraget är att sammanställa indikatorer på ungas 

levnadsvillkor. 

Ung i dag 2009 är Ungdomsstyrelsens fjärde uppföljning, sammanställning 

och sektorsövergripande analys av indikatorer. Dessa indikatorer 

är framtagna av olika myndigheter som har uppdrag inom ungdomspolitiken. 

Rapporten har sammanställts inom Enheten för nationell och kommunal 

ungdomspolitik av utredarna Fabian Sjö och Nils-Olof Zethrin i nära 

samverkan med verksamhetschef Inger Ashing. Ungdomsstyrelsen tackar 

de myndigheter som har deltagit i 2009 års uppföljning 

3 

Per Nilsson 

generaldirektör, Ungdomsstyrelsen

Innehåll 

7 KAPITEL 1 

INLEDNING 

17 KAPITEL 2 

UTBILDNING OCH LÄRANDE 

41 KAPITEL 3 

HÄLSA OCH UTSATTHET 

91 KAPITEL 4 

INFLYTANDE OCH REPRESENTATION 

119 KAPITEL 5 

ARBETE OCH FÖRSÖRJNING 

175 KAPITEL 6 

KULTUR OCH FRITID 

197 KAPITEL 7 

AVSLUTANDE DISKUSSION 

203 NOTER 

207 REFERENSER 

5

KAPITEL 1 

6

Inledning 

Regeringen gav inför budgetåret 2009 Ungdomsstyrelsen i uppdrag att sammanställa 

en rapport som belyser utvecklingen av ungas levnadsvillkor. Med denna 

rapport redovisar Ungdomsstyrelsen uppdraget. 

Ungdomsstyrelsen ska göra en sammanställning av berörda myndigheters uppföljning av befintliga 

indikatorer som belyser utvecklingen av ungdomars levnadsvillkor. Uppdraget ska redovisas senast 

den 15 juni 2009. 

Ungdomsstyrelsens regleringsbrev för budgetåret 2009 

Ungdomspolitik 

Genom propositionen Makt att bestämma – rätt 

till välfärd (prop. 2004/05:2) beslutade riksdagen 

2004 om inriktningen för den nationella 

ungdomspolitiken. Samtidigt initierades det 

nuvarande uppföljningssystemet. Inriktningen 

modifierades i Budgetpropositionen för 2008 

(prop. 2007/08:1). I propositionen förtydligade 

regeringen de två övergripande målen för den 

nationella ungdomspolitiken: 

Alla ungdomar ska ha 

verklig tillgång till välfärd 

verklig tillgång till inflytande. 

Ungdomspolitikens huvudsakliga målgrupp 

är unga i åldern 13–25 år. I åldersgruppen finns 

det cirka 1,5 miljoner människor men även 

andra åldersgrupper kan beröras av politiken. 

Ungdomsgruppen är heterogen. Ungas förutsättningar 

och levnadsvillkor varierar bland 

7 

annat beroende på kön, ålder, svensk eller utländsk 

bakgrund, kulturell och socioekonomisk 

bakgrund, var man bor och eventuella funktionsnedsättningar. 

Alla insatser som samhället 

gör för unga ska ta hänsyn till deras olika 

förutsättningar. 

Ungdomspolitiken kan bidra till att minska 

skillnader i ungas levnadsvillkor genom att belysa 

dessa, inte minst villkoren för dem som av 

olika anledningar har det svårare än andra. 

Ungdomspolitiken ska realiseras genom att 

samordnas och analyseras inom fem huvudområden: 

Utbildning och lärande 

Hälsa och utsatthet 

Inflytande och representation 

Arbete och försörjning 

Kultur och fritid.

Uppföljningssystemet 

Uppföljningen av ungdomspolitiken har sin 

utgångspunkt i den ordinarie mål- och resultatstyrningsstrukturen 

i staten. En viktig del i 

denna struktur är årliga redovisningar av indikatorer 

inom berörda politikområden. Ungdomspolitiken 

ska vara integrerad i de politikområden 

som rör ungas levnadsvillkor och realiseras 

genom att utgå från de befintliga målen 

inom dessa områden. Under 2005 fick Ungdomsstyrelsen 

i uppdrag att tillsammans med 

berörda myndigheter identifiera indikatorer för 

att kunna följa ungas levnadsvillkor. 1 Myndigheterna 

har sedan dess årligen redovisat utvecklingen 

av ungas levnadsvillkor inom ramen för 

den egna verksamheten i samband med sin årsredovisning. 

Sammanställning och redovisning 

skickas dels till det egna departementet, dels 

till Ungdomsstyrelsen. 

Ung idag 2009 är en övergripande sammanställning 

av myndigheternas redovisning av 

indikatorerna. För ytterligare frågor om indikatorerna 

kan respektive myndighet kontaktas. 

Ungdomspolitik ska bidra till att offentliga insatser 

för att förbättra ungas levnadsvillkor baseras 

på goda kunskaper om olika målgrupper. 

De flesta människors vardag påverkas inte bara 

av beslut som fattas av regering och riksdag, 

utan också av beslut som fattas på den lokala 

nivån. Därför är en kommunal ungdomspolitik 

som utgår från ungas villkor avgörande för den 

nationella ungdomspolitiken och dess möjlighet 

att få genomslag. Ung idag 2009 ska bidra 

till att ge relevant kunskap till kommunerna. 

8 

Medverkande myndigheter 

Vilka myndigheter som omfattas av uppföljningssystemet 

samt vilka indikatorer som ska 

redovisas grundar sig i det arbete som utfördes 

2005 i samband med framtagandet av indikatorer. 

Sedan dess har ett utvecklingsarbete skett 

och vilka indikatorer som redovisas har bestämts 

dels genom myndigheters årliga regleringsbrev, 

dels genom kommunikation med 

Ungdomsstyrelsen och berörda myndigheter. 

År 2009 fick merparten av de berörda myndigheterna 

ett regeringsuppdrag där indikatorrapporteringen 

tydliggjordes. Årets sammanställning 

omfattar följande 17 myndigheter 

samt Riksidrottsförbundet. 

Arbetsförmedlingen 

Verkar för att förbättra arbetsmarknadens 

funktionssätt. 

Arbetsmiljöverket 

Ser till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningar 

följs. Målet är att minska riskerna 

för ohälsa och olycksfall i arbetslivet samt att 

förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv. 

Boverket 

Arbetar med frågor som rör byggd miljö och 

hushållning med mark- och vattenområden, 

fysisk planering, byggande och förvaltning av 

bebyggelsen samt boendefrågor. Verket ansvarar 

också för administration av statliga stöd 

inom sitt verksamhetsområde.

Brottsförebyggande rådet (Brå) 

Centrum för forsknings- och utvecklingsverksamhet 

inom rättsväsendet. Tar fram fakta om 

brottslighet och brottsförebyggande arbete. Brå 

producerar även den officiella kriminalstatistiken, 

bedriver forskning för att ta fram ny kunskap 

och stödjer lokalt brottsförebyggande arbete. 

Centrala studiestödsnämnden (CSN) 

Beviljar och betalar ut det svenska studiestödet, 

det vill säga bidrag och lån till studerande. 

Försäkringskassan 

Administrerar de försäkringar och bidrag som 

ingår i socialförsäkringen. Socialförsäkringen 

gäller för alla som bor eller arbetar i Sverige 

och ger ekonomiskt skydd för familjer och barn, 

för personer med funktionsnedsättning samt 

vid sjukdom, arbetsskada och ålderdom. 

Högskoleverket 

Central myndighet för frågor som rör universitet 

och högskolor. Bland annat granskar Högskoleverket 

kvaliteten på högre utbildning, bevakar 

studenternas rättssäkerhet, utreder och 

analyserar högskolesystemet samt informerar 

om och uppmuntrar till studier. 

Kronofogdemyndigheten 

Fastställer och driver in fordringar. Målet är att 

minska antalet skuldsatta hos Kronofogden. 

Kulturrådet 

Förverkligar de nationella kulturpolitiska mål 

som regering och riksdag beslutar om. 

9 

Skatteverket 

Hanterar skatteärenden för medborgare och 

företag, ärenden om folkbokföring, fastighetstaxering 

och bouppteckningar samt gör brottsutredningar. 

Skolverket 

Central förvaltningsmyndighet för det offentliga 

skolväsendet för barn, unga och vuxna samt 

för förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen. 

Socialstyrelsen 

Ansvarar för verksamheter inom socialtjänst, 

hälso- och sjukvård, hälsoskydd, smittskydd och 

epidemiologi. Bland annat samlar Socialstyrelsen 

in, sammanställer, analyserar och förmedlar 

kunskap inom dessa områden. 

Statens folkhälsoinstitut (FHI) 

Ansvarar för att förbättra folkhälsan och för en 

sektorsövergripande uppföljning och utvärdering 

av insatser inom området samt utövar tillsyn 

inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. 

Tillväxtanalys/ITPS 

Tidigare indikatorrapporteringar har innehållit 

indikatorer från Institutet för tillväxtpolitiska 

studier (ITPS). Från 1 april 2009 ingår ITPS 

i den nybildade myndigheten Tillväxtanalys. 

Myndigheten gör tillväxtpolitiska utvärderingar 

och analyser för att stärka den svenska konkurrenskraften 

och att skapa förutsättningar för fler 

jobb i fler och växande företag i alla delar av 

landet.

Tillväxtverket 

I tidigare indikatorrapporter har Verket för 

näringslivsutveckling (Nutek) bidragit med 

indikatorer. Nutek ingår sedan 1 april 2009 i 

den nybildade myndigheten Tillväxtverket. 

Tillväxtverket arbetar för fler och växande företag 

samt ett hållbart och konkurrenskraftigt 

näringsliv i alla delar av landet. 


Arbetar för att unga ska få tillgång till inflytande 

och välfärd, tar fram och förmedlar kunskap 

om ungas levnadsvillkor, fördelar stöd till civil 

sektor i form av organisations- och projektstöd 

samt till internationellt samarbete. 

Valmyndigheten 

Planerar och genomför val och folkomröstningar 

samt kontrollerar att valen genomförs 

med maximal tillförlitlighet och effektivitet. 

Riksidrottsförbundet (RF) 

Paraplyorganisation för Sveriges idrottsrörelse. 

Stöttar medlemsförbunden och företräder 

idrottsrörelsen i kontakter med myndigheter, 

politiker och andra aktörer. 

Disposition 

Rapporten presenterar indikatorerna utifrån 

ungdomspolitikens fem huvudområden. Varje 

kapitel inleds med en förteckning över huvudområdets 

indikatorer. Förteckningen visar tendensen 

för varje indikators utveckling, om situationen 

är bättre för tjejer eller för killar samt 

Ungdomsstyrelsens kommentar om något är 

särskilt anmärkningsvärt i indikatorn. 

10

Utbildning och lärande (Indikator 1–14) 

Huvudområde Indikator Uppgiftslämnare Politikområde 

Utbildning 

och lärande 

1. Elever uppnår målen för årskurs 9 

2. Behörighet till gymnasieskolan 

3. Behörighet till högskolestudier 

4. Svenska, kunskapsläge i årskurs 9 

5. Matematik, kunskapsläge i årskurs 9 

6. Svenska som andraspråk, kunskapsläge i årskurs 9 

7. Engelska, kunskapsläge i årskurs 9 

8. Lägst treårig gymnasieutbildning 

9. Börjat på högskola inom tre år efter gymnasiet 

10. Unga i grundutbildning vid universitet/högskola 

11. Andel som påbörjat högskolestudier vid 21 och 

24 års ålder 

12. Lärartäthet och andel behöriga i gymnasiet 

13. Tillgång till vuxenutbildning samt SFI 

14. Deltar i modersmålsundervisning i grundskolan 

Hälsa och utsatthet (Indikator 15–23) 


Hälsa och utsatthet 15. Arbete mot mobbning och kränkande behandling Skolverket 

16. Elever som mobbas och trakasseras av andra elever 

17. Elever som känner sig mobbade eller 

trakasserade av sina lärare 

18. Elever som anser att lärarna behandlar flickor 

och pojkar rättvist 

19. Dödligt våld 

20. Vård på sjukhus på grund av våldsrelaterade skador 

21. Niondeklassares utsatthet för brott 

22. 16–24-åringars utsatthet för brott 

23. Deltagande i brott 

12 

Skolverket 

Högskoleverket 

Skolverket 

Brottsförebyggande rådet 


Brottsförebyggande rådet 

Utbildningspolitik 


Rättsväsendet 

Hälso- och sjukvårdspolitik 

Rättsväsendet

Hälsa och utsatthet (Indikator 24–45) 


Hälsa och utsatthet 24. Andel unga som uppger att de blivit kränkta Statens folkhälsoinstitut 

25. Andel med stillasittande fritid 

26. Andel med övervikt 

27. Andel med fetma 

28. Andel som röker dagligen 

29. Andel som snusar dagligen 

30. Andel med riskabel alkoholkonsumtion 

31. Andel i gymnasiets årskurs 2 som uppger 

att de använder narkotika 

32. Andel som uppger riskabelt spelande 

33. Unga med psykiska och psykosomatiska 

symptom 

34. Vård på sjukhus med anledning av 

självmordsförsök, psykos, narkotikakonsumtion 

eller alkoholkonsumtion 

35. Avlidit till följd av självmord, 

narkotikamissbruk och trafikolyckor 

36. Verkställda aborter 

37. Antal klamydiainfektioner 

38. Andel som inte besökt tandläkaren under de 

senaste två åren 

39. Unga som dygnsvårdats enligt SoL och LVU 

40. Unga som fått antidepressiva 

läkemedel på recept 

41. Arbetssjukdomar 

42. Arbetsolyckor 

43. Andel som trivs i bostadsområdet 

44. Andel med eget rum 

45. Andel med möjlighet att sova ostört 

13 



Boverket 

Folkhälsopolitik 

Hälso- och sjukvårdspolitik 

Arbetslivspolitik 

Bostadspolitik

Inflytande och representation (Indikator 46–57) 


Inflytande och 

representation 

46. Deltagande i allmänna val 

47. Nominerade och valda ledamöter i allmänna val 

48. Avgångna ledamöter i riksdag, kommunoch 

landstingsfullmäktige 

49. Deltagande i partipolitiska organisationer. 

50. Deltagande i politiska aktiviteter 

51. Upplevd möjlighet att föra fram idéer till 

beslutsfattare i kommunen. 

52. Andel kommuner med inflytandeforum för 

ungdomar 

53. Andel kommuner som har handlingsplaner med 

inriktning på ungas levnadsförhållanden 

54. Andel elever som anser att lärarna bryr sig om 

och tar tillvara deras erfarenheter och synpunkter 

55. Andel föräldrar som anser att deras barns lärare 

bryr sig om och respekterar deras synpunkter 

56. Andel elever som anser sig kunna vara med och 

bestämma om vad de får lära sig i olika ämnen 

57. Inflytande i arbetet 

14 


Valmyndigheten 


Skolverket 


Demokratipolitik 


Arbetslivspolitik

Arbete och försörjning (Indikator 58–80) 


Arbete och 

försörjning 

58. Antal som betalat inkomstskatt 

59. Antal med pensionsgrundande inkomster och 

betalda kommunalskatter 

60. Studiemedelsbudget 

61. Ekonomiskt bistånd 

62. Ersättning för nedsatt arbetsförmåga 

63. Ekonomisk standard bland unga med och utan barn 

64. Inkomna ansökningar om betalningsföreläggande 

65. Antal med skulder som är föremål för indrivning 

hos Kronofogdemyndigheten 

66. Ansökan om och verkställande av vräkning 

67. Antal i arbetslöshet, deltidsarbetslöshet, 

timanställning och program 

68. Antal långtidsarbetslösa 

69. Mediantid i arbetslöshet 

70. Långtidsinskrivna arbetslösa 

71. Andel i arbete eller utbildning efter 

arbetsmarknadspolitiskt program 

72. Andel företagare 

73. Nystartade företag 

74. Syn på företagande 

75. Andel som genom skolan fått en uppfattning om 

och uppmuntrats att driva företag 

76. Andel som känner till vad som krävs/skulle klara 

av att starta företag 

77. Unga kvarboende i föräldrahemmet 

78. Andel med förstahandskontrakt 

79. Ungas boendeutgifter 

80. Kommuner med brist på bostäder för unga 

Kultur och fritid (Indikator 81–85) 


Kultur och fritid 81. Deltagande i folkrörelser och föreningar samt 

andelen aktiva i en förening 


82. Andel motionsutövare 

83. Andel som tränar och tävlar i idrott 

84. Besöks- och läsvanor 

85. Eget utövande 

15 

Skatteverket 

Centrala 

studiestödsnämnden 


Försäkringskassan 

Kronofogdemyndigheten 

Arbetsförmedlingen 


ITPS/Tillväxtanalys 


Boverket 

Riksidrottsförbundet 

Kulturrådet 

Skattepolitik 


Socialpolitik 

Skattepolitik 

Arbetsmarknadspolitik 

Näringspolitik 

Bostadspolitik 

Folkrörelsepolitik 

Idrottspolitik 

Kulturpolitik

KAPITEL 2 

16


En viktig aspekt av välfärden är att kunna utvecklas som människa 

och skaffa sig nya kunskaper. Kunskap ger också större möjligheter 

att kunna utöva inflytande. Huvudområdet utbildning och lärande 

omfattar ungas tillgång till formell och icke-formell utbildning 

samt till informellt lärande. 

17


Relation 

Tema Indikator Tendens Kommentar 

Behörighet och 

måluppfyllelse 

Utbildningsnivå 

och 

högskolestudier 

Utbildningskvalitet 

Vuxenutbildning 

Modersmålsundervisning 

Tjejers situation 

bättre än killars 

1. Elever uppnår målen för årskurs 9 

2. Behörighet till gymnasieskolan 

3. Behörighet till högskolestudier 

4. Svenska, kunskapsläge i årskurs 9 

5. Matematik, kunskapsläge i årskurs 9 

6. Svenska som andraspråk, kunskapsläge 

i årskurs 9 

7. Engelska, kunskapsläge i årskurs 9 

8. Lägst treårig gymnasieutbildning 

9. Börjat på högskola inom tre år 

efter gymnasiet 

10. Unga i grundutbildning vid 

universitet/högskola 

11. Andel som påbörjat högskolestudier 

vid 21 och 24 års ålder 

12. Lärartäthet och andel behöriga lärare i 

gymnasiet 

13. Tillgång till vuxenutbildning 

14. Deltar i modersmålsundervisning i 

grundskolan 

Killars situation 

bättre än tjejers 

Ingen eller liten skillnad 

mellan killar och tjejer 

18 

TJEJER KILLAR 

Stor skillnad mellan elever med svensk och elever med utländsk bakgrund. 

Svagare positiv tendens för elever med utländsk bakgrund. 

Stor skillnad mellan elever med svensk och elever med utländsk bakgrund. 

Särskilt låg andel behöriga bland elever födda utanför Sverige och som 

invandrat efter år 1. 

Skillnad mellan elever med svensk och elever med utländsk bakgrund och 

mellan könen. 

Små skillnader mellan elever med svensk och elever med utländsk 

bakgrund i skriftlig och muntlig förmåga. Skillnader mellan elever 

beroende på föräldrarnas utbildningsnivå. 

Liten skillnad mellan könen. Stora skillnader beroende på föräldrarnas 

utbildningsnivå samt mellan svensk och utländsk bakgrund. 

Tydlig ökning i andelen godkända i läsförståelse men fortfarande är 

andelen godkända förhållandevis låg. Skillnader beroende på föräldrarnas 

utbildningsnivå. 

Liten skillnad mellan könen. Skillnader mellan svensk och utländsk bakgrund, 

men skillnaden är mindre i skriftlig förmåga. 

Små förändringar sedan 2003. Högre andel tjejer än killar har 3-årig 

gymnasieutbildning. 

Stora skillnader mellan könen. Elever med utländsk bakgrund börjar i 

större utsträckning på högskola efter avslutad gymnasieutbildning än 

elever med svensk bakgrund. 

Skillnader mellan könen och beroende på föräldrarnas utbildningsnivå. 

Stora skillnader mellan län och mellan kommuner i övergång till högskolan. 

Andelen lärare med pedagogisk examen på gymnasieskolan minskar, 

lärartätheten är oförändrad. 

Färre kommuner erbjuder kommunal vuxenutbildning, fler kommuner 

anordnar särvux. 

Drygt hälften av dem som är berättigade deltar i modersmålsundervisning.

Behörighet och måluppfyllelse 

Indikator 1 

Elever uppnår målen för årskurs 9 

Mellan läsåret 2003/04 och 2007/08 ökade andelen 

elever som enligt slutbetygen nådde målen 

för årskurs 9 i 16 ämnen 1 något, från 80,8 

till 81,6 procent. Andelen flickor som nådde 

målen var konstant högre än andelen pojkar. 

Måluppfyllelsen var betydligt högre bland 

elever med svensk bakgrund än bland elever 

med utländsk bakgrund (tabell 2.1). 

Tabell 2.1 Andel elever som, enligt slutbetygen, når målen för årskurs 9 i 16 ämnen, 

2003/2004, 2005/2006 och 2007/2008. Procent 

Läsår Totalt Kön Bakgrund 

Tjejer Killar Svensk Utländsk* 

2003/2004 80,8 83,7 78,1 82,7 69,2 

2005/2006 81,0 83,9 78,3 82,8 69,4 

2007/2008 81,6 84,0 79,3 83,7 69,3 

Källa: Skolverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Grundskolan, Betyg och Prov, 

Riksnivå, tabell 6 A. 

* Elever födda utrikes samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utrikes. 

19 

Indikator 2 

Behörighet till gymnasieskolan 

Andelen elever som var behöriga till gymnasieskolan 

har minskat något under de senaste fem 

läsåren, från 89,6 procent läsåret 2003/04 till 

88,9 procent läsåret 2007/08. Skillnaderna 

mellan könen har varit relativt oförändrad. 

Andelen flickor som var behöriga till gymnasieskolan 

2007/08 var 89,9 procent, medan 

motsvarande andel bland pojkar var 87,9 pro- 

Tabell 2.2 Andel elever som är behöriga till gymnasieskolan, 2003/2004, 2005/2006 

och 2007/2008. Procent 

Läsår Totalt 

Kön Bakgrund Elever med utländsk bakgrund 

Tjejer Killar Svensk Utländsk Födda i Födda Födda 

Sverige utanför utanför 

Sverige* Sverige** 

2003/2004 89,6 91,1 88,2 91,4 78,2 

2005/2006 89,5 90,7 88,3 91,3 78,3 85,2 84,6 57,8 

2007/2008 88,9 89,9 87,9 91,0 76,6 84,6 84,4 54,0 


Riksnivå, tabell 1. Se även Länsnivå, tabell 1 och Kommunnivå, tabell 1. 

* Elever med utländsk bakgrund födda utanför Sverige och invandrat före årskurs 1. 

** Elever med utländsk bakgrund födda utanför Sverige och invandrat efter årskurs 1.

cent. Andelen elever med utländsk bakgrund 

som var behöriga var betydligt lägre, 76,6 procent, 

än andelen elever med svensk bakgrund 

som var behöriga, 91,0 procent. I gruppen med 

utländsk bakgrund var det stor skillnad mellan 

elever som anlänt till Sverige före och efter årskurs 

1 i grundskolan. Bland eleverna som är 

födda utomlands och har anlänt efter årskurs 1 

var andelen behöriga till gymnasieskolan 54,0 

procent 2007/08, medan motsvarande andel för 

elever som anlänt tidigare var 84,4 procent (tabell 

2.2). 

Elevernas behörighet till gymnasieskolan varierar 

också efter föräldrarnas utbildningsnivå. 

Bland elever som har föräldrar med högst förgymnasial 

utbildning var andelen elever som 

var behöriga 67 procent läsåret 2007/08. Motsvarande 

andel för elever vars föräldrar har eftergymnasial 

utbildning var 95 procent. 

Tabell 2.3 Andel elever med slutbetyg från gymnasieskolan som ger grundläggande 

behörighet till högskolestudier, 2003/2004, 2005/2006 och 2007/2008. Procent 

Läsår Totalt Kön Bakgrund 


2003/2004 89,4 92,0 86,8 90,6 81,7 

2005/2006 89,2 91,7 86,6 90,3 81,3 

2007/2008 88,9 91,5 86,3 89,9 81,7 

Källa: Skolverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Gymnasieskolan, Betyg och 

Studieresultat, Riksnivå, tabell 2 C. Se även Länsnivå, tabell 1 och Kommunnivå, tabell 1. 


20 

Indikator 3 

Behörighet till högskolestudier 

Andelen elever med slutbetyg från gymnasieskolan 

som ger grundläggande behörighet till 

högskolestudier minskade något från 89,4 procent 

läsåret 2003/04 till 88,9 procent läsåret 

2007/08. Siffrorna avser grundläggande behörighet, 

men de flesta högskoleutbildningar kräver 

särskild behörighet. Vilken särskild behörighet 

som krävs varierar beroende på högskoleutbildning. 

Därför redogör inte indikatorn för 

hur stor andel gymnasieelever som når särskild 

behörighet. Andelen kvinnor med grundläggande 

behörighet till högskolestudier var 2007/ 

08 högre, 91,5 procent, än andelen män, 86,3 

procent. Elever med svensk bakgrund uppnådde 

högskolebehörighet i väsentligt större omfattning, 

89,9 procent, än elever med utländsk bakgrund, 

81,7 procent (tabell 2.3).

Indikator 4 

Svenska, kunskapsläge i årskurs 9 

Andelen elever med minst betyget godkänt i 

nationella ämnesprov i svenska var våren 2008 

högst i delprovet för muntlig förmåga, 97,9 procent. 

Genomgående är andelen godkända i de 

tre delproven hög, över 90 procent. Andelen 

flickor med minst betyget godkänt var högre 

än andelen pojkar i alla tre delprov. Elever med 

svensk bakgrund hade också genomgående 

bättre resultat än elever med utländsk bakgrund. 

Men skillnaderna i resultat mellan 

elever med svensk respektive elever med utländsk 

bakgrund för muntlig och skriftlig för- 

Tabell 2.4 Andel elever med minst betyget godkänd i provbetyg från nationella 

ämnesprov i svenska för årskurs 9, vt 2004, 2006 och 2008. Procent 

Svenska 

Tidpunkt Totalt Kön Bakgrund 


Läsförståelse 

vt 2004 87,0 91,5 82,6 87,5 81,5 

vt 2006 90,9 94,1 87,7 91,3 86,4 

vt 2008 92,8 95,2 90,5 93,0 90,0 

Muntlig 

förmåga 

vt 2004 96,9 97,9 96,0 97,1 95,7 

vt 2006 97,4 98,2 96,6 97,4 96,7 

vt 2008 97,9 98,5 97,3 97,9 97,4 

Skriftlig 

förmåga 

vt 2004 92,3 95,3 89,5 92,5 90,6 

vt 2006 93,7 96,7 90,7 93,8 92,2 

vt 2008 92,7 96,0 89,5 92,8 92,0 




21 

måga i svenska var betydligt mindre än skillnaderna 

i provresultat i övriga ämnen (tabell 2.4). 

Skillnader i resultat mellan elever som har föräldrar 

med olika utbildningsnivå förekommer 

också. Bland elever som har föräldrar med högst 

förgymnasial utbildning var andelen elever med 

minst betyget godkänt i provbetyg från nationella 

ämnesprov i svenska (sammanvägt resultat) 

91,7 procent, medan motsvarande andel för 

elever som har föräldrar med eftergymnasial utbildning 

var 98,6 procent.

Indikator 5 

Matematik, kunskapsläge i årskurs 9 

Mellan vårterminerna 2004 och 2006 var andelen 

elever med minst betyget godkänt i provbetyg 

från nationella ämnesprov i matematik 

omkring 87 procent. Därefter har andelen minskat 

och låg på 83,5 procent våren 2008. Några 

större skillnader i resultat mellan könen förekommer 

inte. Däremot var skillnaderna i resultat 

mellan elever med svensk bakgrund och 

elever med utländsk bakgrund stora, 85,1 jämfört 

med 73,2 procent vårterminen 2008 (tabell 

2.5). 

Det är också stora skillnader i resultat mellan 

elever som har föräldrar med olika utbildningsnivå. 

Bland elever som har föräldrar med förgymnasial 

utbildning var andelen elever med 

minst betyget godkänt från nationella ämnesprov 

i matematik 65,1 procent, medan motsvarande 

andel för elever som har föräldrar med 

eftergymnasial utbildning var 90,8 procent. 


ämnesprov i matematik för årskurs 9, vt 2004, 2006 och 2008. Procent 

Matematik 



vt 2004 87,4 87,2 87,6 88,7 78,8 

vt 2006 87,6 87,6 87,7 88,8 79,5 

vt 2008 83,5 82,4 84,6 85,1 73,2 




22

Indikator 6 

Svenska som andraspråk, 

kunskapsläge i årskurs 9 

Undervisning i svenska som andraspråk ska om 

det behövs anordnas för elever som har ett annat 

språk än svenska som modersmål, elever 

som har svenska som modersmål och som har 

tagits in från skolor i utlandet samt för invandrarelever 

som har svenska som huvudsakligt 

umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna. 

Andelen godkända i läsförståelse/ 

svenska som andraspråk var låg, 71,5 procent 

vårterminen 2008. Andelen har dock ökat sedan 

våren 2004, då den var 58,7 procent. Resul- 


ämnesprov i svenska som andraspråk för årskurs 9, vt 2004, 2006 och 2008. Procent 

Svenska som andraspråk 


Tjejer Killar Svensk* Utländsk** 

Läsförståelse 

vt 2004 58,7 64,0 54,3 69,5 58,3 

vt 2006 63,6 68,6 59,4 68,9 63,4 

vt 2008 71,5 73,7 69,6 79,4 71,2 

Muntlig 

förmåga 

vt 2004 87,8 88,9 86,9 89,8 87,7 

vt 2006 89,5 91,0 88,2 92,3 89,4 

vt 2008 91,7 93,0 90,7 93,8 91,6 

Skriftlig 

förmåga 

vt 2004 77,8 82,0 74,5 82,9 77,7 

vt 2006 81,1 85,2 77,6 83,9 81,0 

vt 2008 80,6 83,3 78,4 81,6 80,6 

Källa: Skolverket. Ytterligare information www.skolverket.se, Statistik, Grundskolan, Betyg och Prov, 


* Antalet elever med svensk bakgrund som deltog i det nationella ämnesprovet i svenska som andra språk är mycket 

litet, ca 100–150 elever. De eleverna har svenska som modersmål och har antingen tagits in från skolor i utlandet 

eller invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna. 

** Elever födda utrikes samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utrikes. 

23 

taten i de övriga två delproven var betydligt bättre 

och andelen godkända var 91,7 procent i delprovet 

för muntlig förmåga vårterminen 2008. 

Flickor har bättre resultat än pojkar (tabell 2.6). 

Det är också skillnader i resultat mellan elever 

som har föräldrar med olika utbildningsnivå. 

Bland elever som har föräldrar med förgymnasial 

utbildning var andelen elever med minst 

betyget godkänt från nationella ämnesprov i 

svenska som andraspråk (sammanvägt resultat) 

77,7 procent, medan motsvarande andel 

för elever som har föräldrar med eftergymnasial 

utbildning var 88,5 procent.

Indikator 7 

Engelska, kunskapsläge i årskurs 9 

Andelen elever med minst betyget godkänt i de 

nationella ämnesproven i engelska var genomgående 

hög, över 90 procent. Flickorna hade 

något bättre resultat än pojkarna och elever med 

svensk bakgrund hade bättre resultat än elever 

med utländsk bakgrund i alla delprov (tabell 

2.7). 

Vilken utbildningsnivå elevernas föräldrar har 

påverkar också resultatet. Bland elever som har 

föräldrar med förgymnasial utbildning var andelen 

elever med minst betyget godkänt från 


ämnesprov i engelska för årskurs 9, vt 2004, 2006 och 2008. Procent 

Engelska 



Muntlig 

förmåga 

vt 2004 96,0 96,4 95,5 96,4 93,2 

vt 2006 95,8 96,2 95,4 96,2 93,1 

vt 2008 96,9 97,0 96,9 97,4 94,3 

Receptiv 

förmåga 

vt 2004 91,3 92,3 90,3 92,0 86,6 

vt 2006 92,6 93,1 92,2 93,4 87,4 

vt 2008 93,0 92,9 93,2 94,0 86,8 

Skriftlig 

förmåga 

vt 2004 94,9 96,2 93,6 95,3 91,9 

vt 2006 94,2 95,8 92,7 94,7 91,0 

vt 2008 95,8 96,5 95,1 96,3 92,6 




24 

nationella ämnesprov i engelska (sammanvägt 

resultat) 88,3 procent, medan motsvarande 

andel för elever som har föräldrar med eftergymnasial 

utbildning var 98,5 procent.

Utbildningsnivå och högskolestudier 

Indikator 8 

Lägst treårig gymnasieutbildning 

Mellan 2003 och 2007 har andelen personer 

med lägst 3-årig gymnasieutbildning i åldersgruppen 

20–25 år varit relativt konstant (77,9 

procent 2007). Andelen kvinnor med lägst 3årig 

gymnasieutbildning var högre, 80,2 procent, 

än andelen män, 75,7 procent (tabell 2.8). 

I åldersgruppen 40–45 år var andelen personer 

med lägst 3-årig gymnasieutbildning betydligt 

lägre än den var för åldersgruppen 20–25 år. År 

2007 var andelen för 40–45-åringar 51,1 procent. 

En förklaring till skillnaden är att de 2åriga 

gymnasieutbildningarna togs bort 1993. 

Tabell 2.8 Andel personer med lägst 3-årig gymnasieutbildning. 20–25 år, 2003, 

2005 och 2007. Procent 

År Totalt Tjejer Killar 

2003 77,2 79,6 74,9 

2005 78,5 80,7 76,5 

2007 77,9 80,2 75,7 

Källa: Skolverket, SCB, Befolkningens utbildningsnivå. 

25 

Indikator 9 

Börjat på högskola inom 

tre år efter gymnasiet 

Andelen elever som övergår till studier i högskolan 

inom 3 år efter avslutad gymnasieutbildning 

var lägre bland de elever som avslutade 

sin gymnasieutbildning 2004/05 i jämförelse 

med dem som avslutade sin utbildning under 

de föregående fyra läsåren. Andelen kvinnor 

som övergick till högskolestudier inom tre år 

efter gymnasieskolan var högre än andelen män. 

Elever med utländsk bakgrund gick i betydligt 

högre grad över till högskolestudier inom tre år 

efter gymnasieutbildningen jämfört med elever 

med svensk bakgrund (tabell 2.9). 

Tabell 2.9 Elever som slutfört gymnasiet och gått över till högskolan inom 3 år efter 

avslutad utbildning, 2000/2001, 2002/2003 och 2004/2005. Procent om ej annat anges 

Läsår Antal elever Antal i Kön Bakgrund 

som slutfört högskolan Andel 

gymnasieskolan 3 år senare Tjejer Killar Svensk Utländsk* 

2000/2001 72 408 33 218 45,9 51,0 40,4 45,6 48,2 

2002/2003 76 636 33 424 43,6 49,0 38,2 42,9 48,3 

2004/2005 83 888 34 018 40,6 46,0 34,9 39,5 47,9 

Källa: Skoleverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Gymnasieskolan, Betyg och 

Studieresultat, Riksnivå, tabell 11 B. Se även Länsnivå, tabell 1 och Kommunnivå, tabell 1. 

* Elever födda utrikes samt elever födda i Sverige med båda föräldrarna födda utrikes.

Indikator 10 

Unga i grundutbildning 

vid universitet/högskola 

Höstterminen 2008 var 329 153 individer registrerade 

vid universitet och högskolor. Av dessa 

var 60 procent kvinnor. Närmare hälften av alla 

studenter var i åldern 20–25 år. För kvinnor är 

studiedeltagandet som högst vid 22 års ålder, då 

ungefär var tredje kvinna studerar vid universitet 

eller högskola. För männen är studiedeltagandet 

som högst vid 23 års ålder och då 

studerar cirka var fjärde man vid universitet eller 

högskola. 

Tabell 2.10 Andel studerande av befolkningen i samma ålder efter kön och åldersgrupper. 

1990, 1995, 2000, 2005, 2007 och 2008. Procent 

Tidpunkt ht 1990 ht 1995 ht 2000 ht 2005 ht 2007 ht 2008 

Alla åldrar 2,02 2,78 3,21 3,66 3,51 3,56 

Kvinnor 2,25 3,10 3,78 4,35 4,22 4,27 

Män 1,78 2,45 2,63 2,96 2,79 2,83 

19–20 år 9,02 15,36 14,47 14,63 14,69 14,78 

Kvinnor 10,54 18,23 16,95 16,59 16,96 17,06 

Män 7,57 12,61 12,08 12,76 12,52 12,62 

21–24 år 12,49 20,11 25,13 28,01 25,94 25,72 

Kvinnor 13,53 21,76 27,92 31,90 30,11 29,93 

Män 11,51 18,52 22,45 24,29 21,98 21,70 

25–29 år 6,40 8,48 10,89 13,83 12,96 13,03 

Kvinnor 6,23 8,46 12,17 15,49 14,86 14,82 

Män 6,55 8,49 9,65 12,24 11,15 11,32 

30–39 år 2,49 3,14 4,18 4,87 4,53 4,56 

Kvinnor 3,14 3,94 5,64 6,58 6,12 6,16 

Män 1,88 2,39 2,79 3,23 3,01 3,01 

40–49 år 1,36 1,67 2,17 2,57 2,38 2,34 

Kvinnor 2,12 2,51 3,39 3,97 3,66 3,60 

Män 0,64 0,85 1,00 1,23 1,16 1,13 

50–59 år 0,45 0,56 0,64 0,88 0,95 0,99 

Kvinnor 0,69 0,87 0,97 1,32 1,42 1,49 

Män 0,21 0,25 0,32 0,45 0,48 0,51 

Källa: Högskoleverket. 

26 

Andelen högskolestuderande är högst i åldersgruppen 

21–24 år, då var fjärde person studerar. 

I åldern 25–29 år är motsvarande andel 13 procent. 

Sedan början av 1990-talet har andelen 

unga som studerar ökat avsevärt och andelen 

studenter bland unga var som störst höstterminen 

2005. Därefter har andelen minskat något. 

Mellan höstterminen 2007 och höstterminen 

2008 har det skett små förändringar i andelen 

unga som studerar (tabell 2.10).

Föräldrarnas utbildningsnivå 

Läsåret 2007/08 hade cirka en tredjedel av högskolenybörjarna 

under 35 år högutbildade föräldrar 

(åtminstone en förälder hade som lägst 

avslutat en treårig eftergymnasial utbildning). I 

befolkningen i åldern 19–35 år var motsvarande 

andel bara drygt 20 procent. 

Andelen som påbörjat högskolestudier till och 

med 25 års ålder var 30 procent för årskullen 

från 1970, en andel som hade ökat till 45 procent 

för årskullen från 1982. Här finns dock 

stora skillnader efter vilken utbildningsnivå 

föräldrarna hade. För barn till forskarutbildade 

föräldrar var det 86 procent i årskullen från 1982 

som hade börjat studera i högskolan till och 

med 25 års ålder. Denna andel minskar tydligt 

med fallande utbildningsnivå bland föräldrarna 

och är 22 procent för barn som hade högst förgymnasialt 

utbildade föräldrar. 

Studenter med utländsk bakgrund 

Läsåret 2007/08 fanns det nära 53 000 studenter 

med utländsk bakgrund vid svenska universitet 

och högskolor. Med utländsk bakgrund 

avses att man är född i ett annat land än Sverige 

eller att båda föräldrarna är utrikes födda. Inresande 

studenter räknas dock inte dit. 

Andelen studenter med utländsk bakgrund 

motsvarar numera i stort sett andelen som har 

utländsk bakgrund i befolkningen, vilket var 

ungefär 17 procent 2007. Det är dock mer rättvisande 

att jämföra med befolkningen i åldern 

19–34 år eftersom det är den åldersgrupp som 

flertalet studerande tillhör. Det visar sig då att 

studerande med utländsk bakgrund är något 

underrepresenterade, vilket beror på att andelen 

med utländsk bakgrund är högre bland 19– 

34-åringarna – 2007 hade 22 procent av befolkningen 

i den åldersgruppen utländsk bakgrund. 

27 

Studenter med funktionsnedsättning 2 

De uppgifter om studenter med funktionsnedsättning 

som finns att tillgå är uppgifter om studenter 

som har tagit kontakt med samordnaren 

för studenter med funktionshinder vid universiteten 

och högskolorna, eller som kommit 

till samordnarens kännedom genom lärare och 

studievägledare. Flertalet av dessa studenter har 

fått särskilt pedagogiskt stöd. Med särskilt pedagogiskt 

stöd menas personliga pedagogiska 

insatser i studiesituationen för enskilda studenter 

för att kompensera en funktionsbegränsning 

på grund av varaktigt funktionshinder. Även riktade 

pedagogiska insatser som erbjuds studenter 

i grupp ingår. 

Under 2008 fick närmare 5 000 studenter, 

inklusive studenter på forskarnivå, särskilt pedagogiskt 

stöd. Av dessa var 64 procent kvinnor. 

Antalet studenter med särskilt pedagogiskt 

stöd ökade med 14 procent jämfört med 2007. 

Den största gruppen var studenter med dyslexi. 

De utgjorde 60 procent av dem som fick stöd, 

vilket var en ökning jämfört med 2007. En annan 

relativt stor grupp som fick särskilt pedagogiskt 

stöd var studenter med kognitiva svårigheter/funktionshinder. 

Utöver dessa närmare 

5 000 studenter, hade cirka 1 200 studenter 

kontakter med samordnare för studieplanering 

utan att ansöka om medel för särskilt pedagogiskt 

stöd. Totalt hade sålunda minst 

cirka 6 200 studenter tagit kontakt med, eller 

blivit kända hos, högskolans samordnare. Det 

är en ökning med 12 procent jämfört med 2007.

Indikator 11 

Andel som påbörjat högskolestudier 

vid 21 och 24 års ålder 

Andelarna av respektive årskull som påbörjat 

högskolestudier senast vid 21 respektive 24 års 

ålder har minskat mellan 2001 och 2007 vilket 

bland annat kan förklaras av det goda arbetsmarknadsläget 

och därmed ungas möjligheter 

att få arbete. 3 Den dramatiska försämringen på 

arbetsmarknaden som inleddes hösten 2008 

kommer sannolikt att medföra att unga i större 

utsträckning kommer att börja studera. 

Tabell 2.11 Andel av respektive årskull som påbörjat högskoleutbildning senast 

vid 21 års ålder. Procent 

Födda Totalt Män Kvinnor 

1980 33,1 27,0 39,4 

1981 33,7 27,7 39,9 

1982 33,8 27,9 40,0 

1983 33,0 27,1 39,3 

1984 32,7 27,0 38,7 

1985 31,9 26,7 37,3 

1986 31,1 25,8 36,8 


28 

Högskoleutbildning 

påbörjad senast vid 21 års ålder 

Av de som föddes 1986 hade 31,1 procent påbörjat 

högskolestudier – i Sverige eller utomlands 

– senast 2007, alltså det år de fyllde 21 år. 

Det var 25,8 procent av männen och 36,8 procent 

av kvinnorna, det vill säga en skillnad på 

11 procentenheter. Kvinnorna hade också i 

större utsträckning än männen påbörjat högskolestudier 

utomlands. 

Andelen som påbörjat högskoleutbildning 

senast vid 21 års ålder minskar. Av de som blev 

21 år under 2003, det vill säga som var födda 

1982, var denna andel 33,8 procent och därefter 

har andelen sjunkit varje år i respektive årskull 

som uppnått 21 års ålder (tabell 2.11).

Tabell 2.12 Andel av respektive årskull som påbörjat högskoleutbildning senast 

vid 24 års ålder. Procent 

Födda Totalt Män Kvinnor 

1980 44,8 37,5 52,5 

1981 44,8 37,4 52,5 

1982 44,8 37,4 52,6 

1983 43,8 36,3 51,7 


Högskoleutbildning påbörjad 

senast vid 24 års ålder 

Om man studerar den årskull som blev 24 år 

under 2007 hade 43,8 procent påbörjat högskolestudier. 

Skillnaden mellan män och kvinnor 

är stor även här. Av kvinnorna som blev 24 år 

under 2007 hade 51,7 procent börjat studera 

medan motsvarande andel av männen var 36,3 

procent, det vill säga en skillnad på 15,4 procentenheter. 

Av kvinnorna hade nästan 6 procent 

börjat studera utomlands medan motsvarande 

andel bland männen var 2 procent. 

Andelen som påbörjade högskolestudier senast 

vid 24 års ålder var oförändrad bland 

årskullarna födda 1980–1982. I dessa tre årskullar 

började 44,8 procent studera senast vid 

24 års ålder. Andelen sjönk dock till 43,8 procent 

i den senaste årskullen som uppnådde 24 

års ålder, det vill säga unga födda 1983 (tabell 

2.12). 

29 

Variationer mellan länen 

Skillnaderna mellan hur stora andelar unga 

som påbörjat högskolestudier vid 21 år i länen 

är stora. 5 Vid en jämförelse 2007 hade Uppsala 

län den högsta andelen, 37,9 procent, följt av 

Stockholms län med 35,9 procent. Den lägsta 

andelen hade Jämtlands län med 21,0 procent 

och den näst lägsta hade Gotlands län med 22,5 

procent. Det innebär att skillnaden mellan 

Uppsala län och Jämtlands län var 16,9 procentenheter. 

Skillnaden mellan länen är mindre, 

10,2 procentenheter, när man i stället studerar 

den årskull som under 2007 blev 24 år 

och jämför andelen unga i respektive län som 

börjat studera (tabell 2.13). 

Att skillnaderna mellan länen minskar när 

man studerar 24-åringarna beror inte på att 

denna årskull visar ett annat mönster än 21åringarnas 

årskull. Skillnaderna var lika stora 

mellan länen när de studerade 24-åringarna tre 

år tidigare hade uppnått 21 års ålder, som den 

är för de här studerade 21-åringarna. Det innebär 

således att de län vars 21-åringar i relativt 

liten utsträckning hade påbörjat högskolestudier 

senast vid denna ålder, i viss mån har ”tagit 

igen” detta när de uppnått 24 års ålder. Däremot 

består skillnaderna mellan män och kvinnor.

Tabell 2.13 Andel av unga som påbörjat högskoleutbildning senast vid 

21 och 24 års ålder, efter kön och län. 2006/07. Procent 

Påbörjade högskolestudier vid: 

21-års ålder (födda 1986) 24-års ålder (födda 1983) 

Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor 

Uppsala län 37,9 33,3 42,6 Uppsala län 49,2 43,1 55,4 

Stockholms län 35,9 30,6 41,5 Kronobergs län 47,6 40,1 55,8 

Skåne län 32,8 26,7 39,0 Stockholms län 47,1 40,8 53,6 

Kalmar län 31,6 24,1 39,8 Västerbottens län 46,7 35,6 58,2 

Kronobergs län 31,2 26,5 36,1 Blekinge län 45,6 36,2 56,2 

Blekinge län 30,7 24,1 37,8 Jönköpings län 45,6 38,3 53,0 

Västra Götalands län 30,7 26,5 35,2 Kalmar län 45,3 37,8 53,6 

Östergötlands län 30,6 26,3 35,3 Skåne län 44,8 36,6 53,5 

Västerbottens län 29,8 23,8 36,2 Västernorrlands län 42,8 35,0 51,2 

Örebro län 29,1 23,8 34,6 Hallands län 42,5 36,3 49,4 

Jönköpings län 28,9 23,9 34,6 Norrbottens län 42,4 32,4 53,3 

Norrbottens län 28,8 20,3 37,7 Västra Götalands län 42,1 34,7 50,1 

Västmanlands län 28,7 22,7 35,0 Östergötlands län 41,8 36,2 47,7 

Hallands län 28,5 22,4 35,1 Gotlands län 41,3 37,3 45,2 

Dalarnas län 28,1 24,3 32,2 Värmlands län 41,0 33,6 49,0 

Västernorrlands län 28,0 22,7 33,6 Västmanlands län 40,8 31,3 50,9 

Gävleborgs län 27,6 21,8 33,6 Södermanlands län 40,7 34,4 47,0 

Värmlands län 27,0 21,1 33,2 Örebro län 40,1 31,5 49,6 

Södermanlands län 25,7 19,2 32,8 Gävleborgs län 39,6 30,8 49,1 

Gotlands län 22,5 21,2 23,8 Dalarnas län 39,2 33,2 46,0 

Jämtlands län 21,0 18,0 24,3 Jämtlands län 39,0 30,4 47,3 

Riket 31,1 25,8 36,8 Riket 43,8 36,3 51,7 


* Länsfördelning utgår från var studenterna var skrivna vid 18 års ålder, det vill säga innan de påbörjade 

sina högskolestudier. Länen är i fallande ordning sorterade efter övergångsfrekvens läsåret 2006/07. 

Variationer mellan kommuner 

Variationerna mellan de enskilda kommunerna 

är naturligt nog större än variationerna 

mellan länen. Den kommun som hade den 

högsta andelen unga som påbörjat högskolestudier, 

både bland 21-åringarna och bland 24åringarna, 

var Danderyd i Stockholms län. 

Drygt två tredjedelar, 68,4 procent, av 21-åringarna 

i Danderyd hade börjat studera senast vid 21 

års ålder vilket kan jämföras med 7,1 procent 

av 21-åringarna i Årjäng i Värmlands län, som 

hade den lägsta andelen i landet. Tre fjärdede- 

30 

lar, 76,4 procent, av 24-åringarna i Danderyd 

hade börjat studera senast vid 24 års ålder, vilket 

kan jämföras med 16,7 procent i Sorsele i 

Västerbottens län som hade den lägsta andelen 

i landet i denna årskull. De mycket stora variationerna 

mellan kommuner, och inom vissa 

kommuner mellan män och kvinnor, bör tolkas 

med försiktighet, eftersom antalet unga i 

en årskull i vissa kommuner är mycket lågt och 

gör att varje individ därmed representerar fler 

procentenheter.

Utbildningskvalitet 

Indikator 12 

Lärartäthet och andel 

behöriga lärare i gymnasiet 

Mellan läsåren 2003/2004 och 2008/2009 

sjönk andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen 

från 74,2 procent till 72,0 procent. 

Lärartätheten var 8,1 lärare per 100 elever läsåret 

2008/2009 vilket är ungefär samma nivå 

som 2003/2004 (tabell 2.14). 

Tabell 2.14 Lärartäthet och lärarbehörighet i gymnasieskolan, 2003/2004, 2005/2006, 

2007/2008 och 2008/2009 

Läsår Antal lärare därav Andel (%) med Antal lärare (heltidstjänster) 

totalt antal tjänstgörande pedagogisk examen per 100 elever 

2003/2004 35 386 33 283 74,2 8,2 

2005/2006 37 513 35 294 73,2 8,1 

2007/2008 39 506 37 518 72,0 8,1 

2008/2009 40 627 38 392 72,0 8,1 

Källa: Skolverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Gymnasieskolan, Personal, Riksnivå, 

tabell 2. Se även Länsnivå, tabell 1 och Kommunnivå, tabell 1. 

31

Vuxenutbildning 

Indikator 13 

Tillgång till vuxenutbildning 

Läsåret 2007/2008 fanns det färre kommuner 

som i egen regi eller via annan utbildningsanordnare 

anordnade kommunal vuxenutbildning 

än läsåret 2002/2003, vilket tyder på minskad 

tillgänglighet. Samtidigt är det möjligt att 

kommunerna idag samverkar mer i utbudet av 

kommunal vuxenutbildning och på så sätt erbjuder 

högre kvalitet än tidigare och totalt större 

utbud. Det finns mindre resurser för kommunal 

vuxenutbildning idag än för fem år sedan 

och enligt Skolverket prioriterar eventuellt 

kommunerna också kommunal vuxenutbildning 

lägre idag. Närmare 30 procent av utbildningen 

upphandlades läsåret 2007/2008 från 

andra utbildningsanordnare än kommuner 

och landsting, till exempel från studieförbund, 

folkhögskolor och privata utbildningsföretag. 

Den stora minskningen av antalet kommuner 

som erbjuder påbyggnadsutbildningar beror i 

Tabell 2.15 Antal kommuner som i egen regi eller via annan utbildningsanordnare 

erbjuder komvux på olika nivåer, Svenska för invandrare samt Särvux. 2002/2003, 

2004/2005, 2006/2007, 2007/2008 

Läsår Grundläggande Gymnasial Påbyggnads- Svenska för Särvux 

komvux komvux utbildning invandrare 

2002/2003 267 277 128 248 199 

2004/2005 257 274 117 252 211 

2006/2007 250 271 67 251 215 

2007/2008 251 269 73 259 221 

Källa: Skolverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Komvux, Elever och Kursdeltagare, 

Riksnivå, tabell 2 A, SFI, Elever och Kursdeltagare, Riksnivå, tabell 2 A samt Särvux, Elever, Riksnivå tabell 2. 

Se även Länsnivå, tabell 1 och Kommunnivå, tabell 2. 

32 

huvudsak på att vissa påbyggnadsutbildningar 

sedan ett regeringsbeslut 2005 har överförts till 

högskolor, folkhögskolor, kvalificerade yrkesutbildningar 

och kompletterande utbildningar 

genom statsbidrag från Skolverket. Jämfört med 

läsåren 2002/2003–2006/2007 har antalet 

kommuner som anordnar särvux ökat under 

2007/2008 (tabell 2.15). För 16 av dessa kommuner 

samordnas verksamheten i 6 kommunalförbund.

Modersmålsundervisning 

Indikator 14 

Deltar i modersmålsundervisning 

i grundskolan 

Av dem som är berättigade till modersmålsundervisning 

deltog 53,8 procent under läsåret 

2007/2008. Det är en viss nedgång sedan föregående 

år. Andelen flickor som deltog i undervisning 

i modersmål var högre än andelen pojkar, 

55,6 respektive 52,0 procent (tabell 2.16). 

Tabell 2.16 Andel av berättigade elever som deltar i modersmålsundervisning i 

grundskolan efter kön. 2003/2004, 2005/2006, 2007/2008. Procent 

Läsår Totalt Tjejer Killar 

2003/2004 54,1 55,6 52,7 

2005/2006 54,6 56,4 52,9 

2007/2008 53,8 55,6 52,0 

Källa: Skolverket. Ytterligare information: www.skolverket.se, Statistik, Grundskolan, Skolor och elever, 

Riksnivå, tabell 8 A. Se även Länsnivå, tabell 2 och Kommunnivå, tabell 2. 

33

Ungdomsstyrelsens reflektion 

Huvudområdet utbildning och lärande syftar till 

att unga ska kunna skaffa sig nya kunskaper och 

utvecklas som människor. Att unga skaffar sig 

kunskap genom utbildning och genom att delta 

i lärandeprocesser är centralt för att de ska få 

del av välfärden och förverkliga målet om att 

unga ska ha inflytande. Huvudområdet handlar 

om tillgång till såväl formell som ickeformell 

utbildning och informellt lärande och 

spänner över en rad olika politikområden. Centralt 

är utbildningspolitiken, men inom huvudområdet 

ryms även kultur-, folkrörelse-, näringsoch 

konsumentpolitik. 

De redovisade indikatorerna i detta avsnitt 

handlar enbart om utbildningspolitiska mål. 

Det övergripande målet för utbildningspolitiken 

är att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation. 

Under detta mål finns en rad andra 

mål som påverkar ung-domspolitiken. 

Dessa mål lyfter fram utbildningens betydelse 

för de enskilda individernas utveckling, bland 

annat att skolan ska ge alla kunskap och utveckling 

samt att skolan ska präglas av att alla 

elever har rätt och möjlighet till framsteg. Alla 

elever ska också ha möjlighet till likvärdig utbildning 

av hög kvalitet. Vidare ska alla ges 

möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla 

sina kompetenser för att främja personlig 

utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk 

tillväxt och sysselsättning. Målen syftar 

även till en rättvis fördelning. 

34 

Båda positiva och negativa tendenser 

Inom området utbildning och lärande finns 

indikatorer som visar på en positiv tendens. En 

något större andel elever i årskurs 9 når de nationellt 

uppsatta målen, niondeklassarnas 

kunskapsläge i svenska, engelska och svenska 

som andraspråk blir bättre. Samtidigt är det 

nästan var femte elev som inte uppnår målen 

för årskurs 9, kunskapsläget i matematik utvecklas 

negativt och antalet kommuner som erbjuder 

kommunal vuxenutbildning minskar. 

Stora skillnader i gruppen unga 

Indikatorerna visar på stora skillnader i måluppfyllelse, 

kunskap och behörighet till gymnasium 

eller högskola mellan olika grupper av 

unga. De påtagliga skillnader som vi idag kan 

se inom grund- och gymnasieskolan har flera 

dimensioner (Arai et al. 2000, Lundqvist 2005, 

Similä 1994, Skolverket 2005b, Skolverket 

2004, SOU 2000:39). 

Skillnader mellan könen 

Indikatorerna visar på skillnader i måluppfyllelse 

och andel som studerar på högre nivå 

mellan flickor och pojkar. Flickor har generellt 

bättre studieresultat i grundskolans årskurs 9, 

de är i högre grad behöriga att söka till gymnasiet, 

de har i större utsträckning slutfört sina 

gymnasiestudier och en större andel läser vidare 

på universitet och högskolor. Skillnaderna 

mellan pojkar och flickor framkommer i regel 

oavsett om de har svensk eller utländsk bakgrund.

Skillnader på var man kommer ifrån 

Flera indikatorer visar att elever med utländsk 

bakgrund uppnår sämre studieresultat och att 

de i mindre utsträckning läser på universitet 

eller högskola än elever med svensk bakgrund. 

Att göra en uppdelning mellan elever med 

svensk och elever med utländsk bakgrund kan 

dock tolkas som att skillnaderna enbart kan 

förklaras med hjälp av nationell bakgrund. 

Gruppen elever med utländsk bakgrund är en 

heterogen grupp. Eleverna kommer från länder 

med mycket skiftande utbildningsstrukturer 

och utbildningskulturer vilket påverkar deras 

lärandeprocess och utbildningsresultat i den 

svenska skolan. I indikatorn som beskriver behörighet 

till gymnasieskolan har Skolverket 

gjort en alternativ gruppering av eleverna. Elever 

med utländsk bakgrund har delats in i elever 

som är födda i Sverige, elever som är födda utomlands 

men som kom till Sverige före grundskolans 

årskurs 1 och utlandsfödda som kom 

till Sverige efter årskurs 1. Resultaten visar att 

elever som är födda utomlands men som har 

invandrat till Sverige före skolstart i stort sett 

har lika stor andel behöriga som elever födda i 

Sverige med båda föräldrarna födda utomlands. 

Det skiljer också bara drygt 6 procentenheter 

jämfört med andelen behöriga elever med 

svensk bakgrund, alltså elever födda i Sverige 

och med minst en inrikes född förälder. Däremot 

har gruppen elever som är utlandsfödda 

och som har invandrat efter årskurs 1 betydligt 

lägre andel behöriga. Endast drygt hälften i 

denna grupp är behöriga till gymnasieskolan 

och skillnaden mot de två andra grupperna i 

kategorin elever med utländsk bakgrund är 30 

35 

procentenheter. Således spelar tiden i Sverige 

en stor roll för utbild-ningssituationen för barn 

och unga. 

I Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 08 (Ungdomsstyrelsen 

2008a) framgår att det är en liten 

andel av Sveriges skolor som tar emot en 

mycket stor andel av de nyanlända eleverna. 

Dessa skolor ligger i områden som redan har 

en stor andel invånare med utländsk bakgrund 

och där en mindre andel pratar svenska, vilket 

i sig försvårar möjligheten för de nyanlända att 

acklimatisera sig, lära sig det svenska språket 

och därigenom öka möjligheten att få godkända 

studieresultat. Ungdomsstyrelsen förordar 

i rapporten att de skolor som tar emot 

många nyan-lända elever ska få extra resurstillskott 

för att kompensera de ökade insatser 

som detta kräver. 

Den socioekonomiska dimensionen 

Det är viktigt att påpeka att elevers möjligheter 

främst påverkas av deras socio-ekonomiska ställning 

och inte i samma utsträckning av den etniska 

bakgrunden när man diskuterar situationen 

för elever med utländsk bakgrund (Socialstyrelsen 

2006a). Den socioeko-nomiska dimensionen 

ger utslag oavsett elevernas etniska 

bakgrund, då föräldrars utbildningsnivå är av 

stor betydelse för ungas studieresultat. Elever 

med högutbildade föräldrar når uppsatta mål 

och läser vidare i större utsträckning än elever 

vars föräldrar är lågutbildade. Det finns på ett 

liknande sätt även ett samband mellan elevers 

studieresultat och föräldrars anknytning till arbetsmarknaden 

samt deras disponibla inkomst 

(Ungdomsstyrelsen 2008a).

Den svenska utbildningspolitiken har länge 

strävat efter att erbjuda alla barn och unga en 

likvärdig utbildning. De senaste årens utveckling 

har dock präglats av en ökad differentiering 

inom skolväsendet och idag är en socioekonomisk, 

etnisk och prestationsmässig skolsegregation 

verklighet inom såväl grund- som 

gymnasieskola (SCB 2007, Söderström & 

Uusitalo 2005, Bunar & Kallstenius 2007). De 

skillnader i elevresultat skolor emellan som 

finns idag har även en sociogeografisk dimension, 

på så sätt att elevers utbildningsresultat 

påverkas av elevsammansättningen i skolan, 

graden av utbildning som föräldrarna till majoriteten 

av eleverna i en skola har samt i vilket 

område skolan ligger (Skolverket 2004). Unga 

som växer upp i socialt utsatta områden har ett 

sämre utgångsläge i jämförelse med elever bosatta 

i mer välbärgade områden. Utbildningssituationen 

för unga bosatta i socialt utsatta 

områden kan dock inte förstås utifrån endast 

en av faktorerna bakgrund, socioekonomiska 

bakgrundsfaktorer, kön eller i vilket område de 

är bosatta. Det är snarare de sammanslagna effekterna 

av etnicitet, klass, kön och boendesegregation 

kopplat till förekommande maktstrukturer 

i samhället som ger utslag (de los 

Reyes & Mulinari 2005). 

Skillnader mellan var man bor 

Ser man på hur stor andel unga som läser på 

universitet och högskolor finns det även stora 

geografiska skillnader. Mellan det län som har 

störst andel högskolestudenter som fyllt 21 år, 

Uppsala län, och det med minst andel, Jämtlands 

län, skilde det 2007 nära 17 procentenheter. 

Skillnaden är ännu större när kommuner 

jämförs. Mellan Danderyd, som var den 

kommun med störst andel högskolestudenter 

bland dem som fyllt 21 år, och Årjäng, som hade 

minst andel, skilde över 60 procentenheter. 

36 

Nås målen för utbildning och lärande? 

Det övergripande resultatet från de sammanställda 

indikatorerna är att det finns stora skillnader 

mellan olika grupper av elever. Skillnaderna 

märks främst mellan könen och mellan 

elever med svensk och elever med utländsk 

bakgrund, men också mellan länen och mellan 

kommunerna. Detta betyder inte att det 

övergripande målet för utbildningspolitiken, att 

Sverige ska vara en ledande kunskapsnation, 

inte uppnås. Däremot finns det skäl att fråga sig 

om de mål som finns inom det ungdomspolitiska 

huvudområdet utbildning och lärande, 

att alla ska ha lika rätt och möjlighet till framsteg, 

är förverkligade. 

Utbildningens kvalitet 

En återkommande diskussionspunkt kring 

ungas skolgång är frågan om utbildningens kvalitet. 

Utifrån den redovisade indikatorn har 

antalet lärare inom gymnasieskolan ökat med 

över 5 000 mellan läsåren 2003/2004 och 2008/ 

2009. Detta betyder dock inte att det därmed är 

fler lärare per elev i gymnasieskolan. Tvärtom 

har antal lärare i heltidstjänst per elev legat 

konstant. Den tydligaste trend som kan påvisas 

är att andelen lärare med pedagogisk examen 

har minskat under de studerade åren. 

I Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 08 – en 

analys av ungas utanförskap (Ungdomsstyrelsen 

2008a) poängteras lärarnas betydelse för elevers 

kunskapsutveckling, där kvalificerade, kompetenta 

lärare som har höga och positiva förväntningar 

på eleverna och där det finns en pedagogisk 

samsyn om till exempel specifik pedagogik 

eller värdegrundsarbete bland lärarna 

borgar för bättre studieresultat. 

Tidigare forskning visar att det främst är skolans 

och undervisningens kvalitet som är avgörande 

för elevernas resultat och förmåga att in-

hämta kunskap, snarare än elevernas bakgrund. 

Lärarnas betydelse är särskilt stor i utanförskapsområden, 

där elevernas förutsättningar ofta är 

sämre än i andra områden. Ungdomsstyrelsen 

föreslår i studien att kommunala skolor i utanför-skapsområden 

ska ges bättre möjligheter att 

rekrytera lärare med rätt kompetens och erfarenhet 

och att det ska säkerställas att lärarna 

har kompetens att undervisa i skolor med blandade 

elevgrupper. I rapporten framhålls även 

att skolpersonal utöver lärare och rektorer, som 

skolvärdar och fritidsledare, spelar en viktig roll 

för elevernas kunskapsutveckling. 

Utbildningens betydelse för arbetslivet 

Utbildning är ett viktigt steg mot att etablera sig 

på arbetsmarknaden. Idag går nästan alla på 

gymnasiet och det finns många utbildningsalternativ. 

Samtidigt har arbetsmarknaden förändrats, 

det finns färre jobb och de flesta arbetsgivare 

har krav på utbildning. Det är också 

allra svårast att etablera sig på arbetsmarknaden 

för dem som avbrutit sina studier eller aldrig 

börjat på gymnasiet. 

Förändringar i övergången till högskolan beror 

på flera faktorer, men främst på förändringar 

på arbetsmarknaden då en försämrad arbetsmarknad 

innebär en högre andel studenter. 

Högskolestudier innebär en större möjlighet 

för individen att få anställning. I den lågkonjunktur 

som nu råder talar mycket för att andelen 

unga högskolestudenter kommer att öka de 

närmaste åren. 

37 

Icke-formellt och informellt lärande 

Huvudområdet ska också behandla icke-formell 

utbildning och informellt lärande. Detta 

avser ett livslångt lärande som sker utanför det 

formella utbildningssystemet. Det som benämns 

icke-formellt och informellt lärande är inte 

inkluderat i uppföljningen av indikatorerna. 

Både det informella och det icke-formella 

lärandet är dock betydelsefullt för att stimulera 

ungas utveckling av färdigheter och kvalifikationer. 

Bland annat ges dessa stor vikt i EU:s 

strategi för att förverkliga målet om livslångt 

lärande. 

Lissabonstrategin 

Inom EU lyfts utbildning fram som ett centralt 

inslag i både tillväxtpolitiken och socialpolitiken. 

Delegaterna vid EU-toppmötet i Lissabon 

2000 enades om en gemensam strategi 

för att möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar 

som EU står inför. I Lissabonstrategin 

ingår att öka EU:s konkurrenskraft och 

tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala 

sammanhållningen samt säkra en hållbar utveckling. 

I denna strategi ligger att medborgarna 

ska ha tillgång till utbildning i världsklass. 

Internationell jämförelse 

Inom OECD pågår projektet Pisa (Programme 

for International Student Assessment) som jämför 

olika länders betygssystem. I detta projekt 

mäts 15-åringars kunskaper i ämnena matematik, 

naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning. 

I den senaste studien från 2006 presterade 

svenska 15-åringar signifikant bättre än 

genomsnittet inom OECD i läsförståelse. I naturvetenskap 

och matematik presterade svenskarna 

i nivå med genomsnittet och placerade 

därmed de svenska 15-åringarna bättre än 

OECD-snittet inom samtliga kunskapsområden.

De länder som presterar bättre än Sverige är 

antingen asiatiska (Sydkorea och Hongkong/ 

Kina) eller anglosaxiska (Kanada och Nya Zeeland) 

med Finland som det stora undantaget. 

Finland och Kanada är goda exempel på att det 

är fullt möjligt för länder att kombinera höga 

genomsnittliga resultat med en hög grad av likvärdighet 

i utbildningen. 

Likvärdigheten i det svenska skolsystemet är 

fortfarande god ur ett internationellt perspektiv. 

Speciellt är effekterna av skolsegregation 

mindre i Sverige jämfört med i de flesta andra 

OECD-länder. Sedan den förra undersökningen 

2003 ser vi en viss negativ utveckling av de 

svenska resultaten i förhållande till de övriga 

ländernas resultat (Skolverket 2006). Under 

2009 kommer en ny Pisastudie att genomföras 

och resultaten presenteras 2010. 

38

KAPITEL 3 

40


En människas hälsa påverkar i hög grad hennes liv, vilket perspektiv 

på samhället hon har och vilken möjlighet till delaktighet. Huvudområdet 

hälsa och utsatthet omfattar såväl fysisk som psykisk 

hälsa samt utsatthet i olika former. Vanor som att röka, dricka 

alkohol, bruka narkotika samt hur vi blir bemötta av andra 

människor har betydelse för hälsan både här och nu och i ett 

längre perspektiv. Huvudområdet syftar också till att stärka 

den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet samt till att 

minska brottsligheten och öka tryggheten. 

41


Relation 


Förhållanden i 

skolan 

Brott 

Folkhälsa 

15. Arbete mot mobbning och kränkande 

behandling. 

16. Elever som mobbas och trakasseras av 

andra elever. 

17. Elever som känner sig mobbade eller 

trakasserade av sina lärare. 

18. Elever som anser att lärarna behandlar 

flickor och pojkar rättvist. 

19. Dödligt våld. 

20. Vård på sjukhus på grund av våldsrelaterade 

skador. 

21. Niondeklassares utsatthet för brott. 

22. 16–24-åringars utsatthet för brott. 

23. Deltagande i brott. 

24. Andel unga som uppger att de 

blivit kränkta. 

25. Andel med stillasittande fritid. 

26. Andel med övervikt. 

27. Andel med fetma. 

28. Andel som röker dagligen. 

29. Andel som snusar dagligen. 

30. Andel med riskabel alkoholkonsumtion. 

31. Andel i gymnasiets år 2 som uppger att 

de använder narkotika. 

TJEJER KILLAR 

42 

Ökande medvetenhet hos eleverna om att skolan arbetar 

med problematiken. 

Ingen skillnad mellan könen. 

Små skillnader mellan unga med svensk och unga med utländsk bakgrund. 

En större andel elever känner sig mobbade av sina lärare än av andra elever. 

Ingen skillnad mellan könen eller mellan svensk och utländsk bakgrund. 

Minskning, vilket kan tyda på att unga drabbas av våld i mindre 

utsträckning än tidigare. 

Stora skillnader mellan tjejer och killar. Skillnader mellan killar i olika åldrar. 

Sett över en tioårsperiod har utsattheten för brott legat konstant. 

Ungas utsatthet för våld är högre än för äldre åldersgrupper. 

Viss minskning av våldsbrott, främst ”gatuvåld”. 

En femtedel av de som lagförs för brott är tjejer. I ett längre perspektiv har 

andelen tjejer som lagförs ökat. Allt färre unga begår stölder, oförändrat 

antal begår våldsbrott. 

En större andel tjejer än killar i storstadsområden uppger att de känts 

sig kränkta. Homo- och bisexuella uppger kränkningar i betydligt större 

utsträckning än andra grupper. 

Killar i storstadsområdena är i högre grad stillasittande än i övriga Sverige. 

En större andel utrikes födda tjejer uppger en stillasittande fritid än inrikes 

födda tjejer. 

Andelen tjejer med övervikt i storstäder är mindre än motsvarande andel i 

övriga riket. 

Andelen tjejer med fetma i storstäder är mindre än motsvarande andel i 

övriga riket. 

En större andel utrikes födda unga röker dagligen i förhållande till inrikes 

födda unga. 

En mindre andel av utrikes födda unga snusar dagligen än inrikes födda . 

En större andel inrikes födda killar har riskabel alkoholkonsumtion i 

förhållande till utrikes födda killar. 

Dubbelt så stor andel killar som tjejer uppger att de använder narkotika.

Relation 


Folkhälsa 

Vård 

Förhållanden i 

arbetslivet 

Bostadsförhållandena 

32. Andel som uppger riskabelt spelande. 

33. Unga med psykiska och 

psykosomatiska symptom. 

34. Vård på sjukhus med anledning av 


eller alkoholkonsumtion. 

35. Avlidit till följd av självmord, 

narkotikamissbruk och trafikolyckor. 

36.Verkställda aborter. 

37. Antal klamydiainfektioner 

i åldersgruppen 15–24 år. 

38. Andel som inte besökt tandläkaren under 

de senaste två åren. 

39. Unga som dygnsvårdats enligt SoL och 

LVU. 

40. Unga som fått antidepressiva läkemedel 

på recept. 

41. Arbetssjukdomar. 

42. Arbetsolyckor. 

43. Andel som trivs i bostadsområdet. 

44. Andel med eget rum. 

45. Andel med möjlighet att sova ostört 



TJEJER KILLAR 



43 

Framförallt killar som är studerande, de som bor i storstadsområden samt 

de som är homo- eller bisexuella, uppger riskabla spelvanor. Dessa finns 

främst inom gruppen 20–24 år. 

Andelarna med huvudvärk och ont i magen minskade bland tjejerna medan de 

ökade något bland killarna. Fortfarande uppger en större andel unga kvinnor 

än unga män sådana symptom men skillnaderna mellan könen minskar. 

Antalet som vårdas för självmordsförsök har ökat. Antalet tjejer är dubbelt 

så stort som antalet killar som vårdas. Tidigare vårdades fler killar än tjejer 

för alkoholintoxidation, nu är förhållandet det motsatta. Andelen unga killar 

som vårdas för narkotikamissbruk är större än andelen tjejer. 

Fler killar än tjejer avlider till följd av självmord, narkotikamissbruk och 

trafikolyckor. Dödsfall till följd av självmord har minskat i befolkningen som 

helhet men inte bland unga. 

En fortsatt ökning har framförallt ägt rum bland 20–24-åringar. 

Tjejer mest drabbade. Små skillnader mellan tjejer i åldersgrupperna 15–19 

år och 20–24 år. Bland killarna är 20-24-åringarna mer drabbade än 15–19åringarna. 

En ökande andel av de 20–24-åriga killarna går inte till tandläkaren. En klart 

större andel av 20–24-åringarna än 16–19-åringarna går inte till 

tandläkaren. 

Fler killar än tjejer är föremål för pågående insats. Fler tjejer än killar har 

någon gång i åldern 13–17 år varit placerade i vård utanför hemmet. 

En större andel tjejer än killar får antidepressiva medel. 

Andelen ökar med stigande ålder. 

En större andel tjejer än killar anmäler arbetssjukdomar men skillnaden i 

andel minskar. 

En större andel arbetsolyckor bland killar än bland tjejer. En nedåtgående 

trend bland killar i åldern 16–25 år har brutits. 

Totalbefolkningen trivs bättre än unga. Unga med svensk bakgrund trivs 

bättre än de med utländsk bakgrund. Killars trivsel verkar i högre grad än 

tjejers vara beroende av föräldrarnas ekonomiska ställning. 

13–18-åringar med svensk bakgrund har eget rum i betydligt större 

utsträckning än samma åldersgrupp med utländsk bakgrund. 

Var fjärde tjej och var tionde kille, i åldern 20-25 år kan inte sova ostört på 

grund av yttre störningar. Skillnaderna är stora mellan unga med olika 

socioekonomisk bakgrund och mellan unga med svensk respektive utländsk 

bakgrund. 


mellan killar och tjejer

Förhållanden i skolan 

Indikatorerna under ovanstående rubrik ska 

belysa skolans arbete med värdegrundsfrågor, 

elevernas trygghet samt resultatet av detta arbete. 

Samtliga indikatorer baseras på Skolverkets 

attitydundersökning som görs vart 

tredje år i grundskolan och gymnasieskolan. 

Indikatorerna refererar till politikområdesmålet 

om att all utbildning ska genomsyras av 

principen om människors lika värde. Alla som 

arbetar i skolan har ett tydligt ansvar att aktivt 

förebygga och motverka alla former av kränkande 

behandling och att främja jämställdhet 

mellan könen. 

I grundskolans läroplan beskrivs personlig 

trygghet och självkänsla som något som grundläggs 

i hemmet men som även skolan har en 

viktig roll i. Vidare ska varje elev, enligt både 

grund- och gymnasieskolans läroplaner, möta 

44 

respekt för sin person och sitt arbete. Sedan den 

1 april 2006 gäller lagen om förbud mot diskriminering 

och annan kränkande behandling av 

barn och elever. Lagen ställer krav på att skolan 

ska föra ett målinriktat arbete för att motverka 

alla former av kränkande behandling. Varje 

skola är inte bara skyldig att årligen upprätta en 

likabehandlingsplan utan måste också utreda 

och förhindra förekomst av kränkningar (Skolverket 

2006). 

Indikator 15 

Arbete mot mobbning 

och kränkande behandling 

Sedan 1993 har en allt större andel elever angett 

att man på deras skola arbetar aktivt för att 

motverka mobbning och annan kränkande 

behandling. År 2006 var det åtta av tio elever 

som svarade att skolan arbetar aktivt med detta. 

Killar svarade i större utsträckning än tjejer att 

Tabell 3.1 Andel elever som anser att deras skola gör mycket för att förhindra 

mobbning och annan kränkande behandling. Elever i årskurs 7–9 och år 1–3 i 

gymnasiet 1993, 1997, 2000, 2003 och 2006. Procent 

Totalt 

Kön Bakgrund* Föräldrars högsta utbildning 

Tjejer Killar Svensk Utländsk Grund- Gymnasie- Högskola 

skola skola 

1993 50 

1997 52 

2000 59 55 62 54 59 56 

2003 75 73 76 75 72 76 76 73 

2006 ** 79 75 82 79 77 78 79 79 

Källa: Skolverkets Attityder till skolan 2006. 

* Med svensk bakgrund avses att eleven själv är född i Sverige och att minst en av föräldrarna är född i Sverige. 

Med utländsk bakgrund avses att eleven själv är född i ett annat land än Sverige eller att båda föräldrarna är födda 

i ett annat land än Sverige. 

** Resultaten presenteras i procentuella fördelningar med felmarginal vilken anger hur stor säkerhet de 

skattade procentandelarna har. Felmarginalen visar om skillnaden är tillräckligt stor för att inte betraktas 

som slumpmässig. Felmarginalen för 2006 års siffror är +/- 3, undantaget utländsk bakgrund +/-4 samt 

grundskola +/-7.

deras skola arbetar aktivt för att motverka mobbning 

och annan kränkande behandling. Varken 

föräldrarnas utbildningsnivå eller utländsk/svensk 

bakgrund påverkar svaret nämnvärt 

(tabell 3.1). 

I skollagen står att alla som verkar inom skolan 

aktivt ska motverka trakasserier och förtryck. 

Frågor om skolans arbete med att motverka 

mobbning och kränkande behandling 

har ställts i alla Skolverkets attitydundersökningar 

och svaren från såväl elever som lärare 

visar på en positiv trend. År 1993 tyckte hälften 

av de äldre eleverna och två av tre lärare att deras 

skola gjorde mycket för att förhindra mobbning 

och annan kränkande behandling, 2006 

instämde åtta av tio elever och nio av tio lärare. 

Av de äldre eleverna var det 4 procent som svarade 

att det stämmer mycket dåligt att skolan 

arbetar aktivt med frågan. Motsvarande andel 

bland lärarna var 2 procent (Skolverket 2006). 

45 

Indikator 16 

Elever som mobbas och 

trakasseras av andra elever 

Andelen elever som känner sig mobbade eller 

trakasserade av andra elever har varit relativt 

konstant sedan 1993. I övriga bakgrundsvariabler 

förekommer inga statistiskt säkerställda variationer 

(tabell 3.2). 

Nytt för 2006 års undersökning är att de elever 

som svarat att de känner sig mobbade även har 

angett hur ofta mobbningen förekommer. Av 

de eleverna som känner sig mobbade och trakasserade 

av andra elever utsätts drygt hälften 

minst en gång i veckan för mobbning (Skolverket 

2006). 

Tabell 3.2 Andel elever som känner sig mobbade eller trakasserade av andra 

elever. Elever i årskurs 7–9 och år 1–3 i gymnasiet 1993, 1997, 2000, 2003 och 2006. 

Procent 

Totalt 



skola skola 

1993 2 2 2

Indikator 17 

Elever som känner sig mobbade 

eller trakasserade av sina lärare 

Andelen elever som känner sig mobbade eller 

trakasserade av sina lärare har varit relativt konstant 

under de år tabellen avser, omkring 5 procent 

(tabell 3.3). 

Elever som känner sig mobbade eller trakasserade 

av någon lärare har generellt en sämre 

relation till sina lärare. De tycker i större utsträckning 

än andra elever att lärarna inte behandlar 

dem rättvist, att lärarna inte ger det stöd 

och den hjälp de behöver i skolarbetet och att 

lärarna saknar förmåga att engagera och skapa 

intresse (Skolverket 2006). 

Tabell 3.3 Andel elever som känner sig mobbade eller trakasserade av sina 

lärare. Elever i årskurs 7–9 och år 1–3 i gymnasiet 1997, 2000, 2003 och 2006. 

Procent 

Totalt 



skola skola 

1997 4 3 4 1 4 4 

2000 6 5 6 3 6 6 

2003 5 5 5 4 7 5 6 4 

2006 ** 4 4 3 4 5 6 4 3 







som slumpmässig. Felmarginalen för 2006 års siffror är +/- 1, undantaget utländsk bakgrund +/-2 samt 

grundskola +/-4. 

46

Indikator 18 

Elever som anser att lärarna 

behandlar flickor och pojkar rättvist 

Andelen elever som anser att alla eller de flesta 

av lärarna behandlar tjejer och killar rättvist 

var 80 procent 2006. Resultatet är oförändrat 

sedan undersökningen 2000. Inga signifikanta 

skillnader finns mellan de olika bakgrundsvariablerna 

(tabell 3.4). 

Tabell 3.4 Andel elever som anser att alla eller de flesta av lärarna behandlar 

tjejer och killar rättvist. Elever i årskurs 7–9 och år 1–3 i gymnasiet 2000, 2003 och 

2006. Procent 

Totalt 



skola skola 

2000 76 76 76 75 74 77 

2003 78 76 80 77 82 80 77 78 

2006 ** 80 81 80 80 80 75 79 82 







som slumpmässig. Felmarginalen för 2006 års siffror är för total och utländsk bakgrund +/- 2, för tjejer, 

killar, gymnasieskola, högskola +/-3, för utländsk bakgrund +/-4 samt för grundskola +/-7. 

47

Brott 

Brottsförebyggande rådet (Brå) har i uppdrag 

att följa utvecklingen av ungas levnadsvillkor 

inom politikområdesmålet för rättsväsendet. 

Uppföljningen görs här utifrån Brå:s återkommande 

Skolundersökning om brott bland elever i 

årskurs 9 (SUB), Statistiska centralbyråns årliga 

undersökning av levnadsförhållanden avseende 

offer för våld och egendomsbrott (ULF), unga 

som offer för dödligt våld enligt dödsorsaksstatistiken 

samt unga lagförda för brott enligt 

kriminalstatistiken. Årets uppföljning kompletteras 

med uppgifter om 16–24-åringars utsatthet 

för brott enligt Brås Nationella trygghetsundersökning 

(NTU) samt med tillgängliga 

jämförelser för befolkningen i sin helhet samt 

med unga i andra länder. 

De svenska ungdomarnas utsatthet för våldsbrott 

ligger på ungefär samma nivå som i flera 

andra västeuropeiska länder. Det innebär låg 

utsatthet i ett globalt perspektiv. Exempelvis 

indikerar uppgifter att drygt nio unga personer 

per hundratusen i världen dödas av uppsåtligt 

våld, vilket kan jämföras med under en per 

hundratusen i Sverige. Risken för unga människor 

att utsättas för rån är även i ett västeuropeiskt 

perspektiv relativt låg i Sverige. Däremot 

framstår risken att utsättas för cykelstölder eller 

överhuvudtaget ringa stölder som större i 

Sverige än i många andra länder. Ungas deltagande 

i brott är svårare att jämföra mellan olika 

länder, men för de nordiska länderna har det 

nyligen gjorts komparativa studier. De visade 

att ungas deltagande i brott ligger på ungefär 

samma nivå i de nordiska huvudstäderna, med 

undantag för vissa typer av grövre våld som var 

något vanligare i Köpenhamn och Helsingfors 

än i Stockholm, Oslo och Reykjavik. 

48 

Indikator 19 

Dödligt våld 

I stort sett alla indikatorer har ett mörkertal, 

det vill säga uppgifter som är oåtkomliga för 

statistik, när gäller att fastställa de faktiska nivåerna 

av utsatthet för brott i befolkningen och 

utvecklingen av dessa nivåer. En brottskategori 

där mörkertalet dock kan antas vara mycket lågt, 

är fullbordat dödligt våld. I Socialstyrelsens så 

kallade dödsorsaksstatistik redovisas antalet 

dödsfall som enligt läkares dödsintyg orsakats 

av ”övergrepp av annan person”. Den senast 

gjorda redovisningen är från 2006. 

Tio personer i åldern 10–24 år bedömdes ha 

avlidit av våld eller annat medvetet övergrepp 

från annan person under 2006. Det var det lägsta 

antalet på nio år och följer en sedan början 

av 2000-talet minskande trend (figur 3.1). Den 

totala befolkningen i åldersgruppen har dessutom 

ökat med närmare tio procent mellan 

åren 1998 och 2006. Antalet offer är dock 

mycket litet, och förändringar över annat än 

lång tid måste tolkas med stor försiktighet. 

Slumpmässiga förhållanden kan exempelvis ha 

gjort att antalet offer under jämförelseåren i slutet 

av 1990- och början av 2000-talet varit onormalt 

högt. Av figur 3.1 framgår också att medelvärdet 

över antal offer inte minskat om en jämförelse 

görs längre bakåt i tiden (1995–1997). 

Samtidigt är denna jämförelse inte helt relevant 

på grund av den tidigare nämnda befolkningsökningen. 

Möjligen går det alltså att tala 

om en svagt minskad risk för unga att dö av 

våld, även om talen är mycket små och risken 

alltid varit väldigt liten. 

Närmare två tredjedelar av de unga offren för 

dödligt våld mellan 2004 och 2006 var killar. 

Det är i stort samma fördelning som i de föregående 

treårsperioderna (1995–1997, 1998– 

2000 samt 2001–2003).

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

6 

6 

4 

5 

4 

1 

2 

1 

1 

1995–1997 1998–2000 2001–2003 2004–2006 

Källa: Brå, Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. 

9 

Figur 3.1 Genomsnittligt antal unga som avlidit genom ”Övergrepp av annan 

person” efter åldersgrupper, 1995–2006. Antal per år i genomsnitt. 

Ungas utsatthet för dödligt våld 

jämfört med äldre åldergruppers 

och med unga i andra länder 

Vid en jämförelse av ungas och äldres utsatthet 

för dödligt våld måste antalet offer sättas i förhållande 

till åldersgruppernas befolkningsstorlek. 

I Sverige utsätts en till två per hundratusen 

som är 25 år eller äldre för dödligt våld. 

Andelen är något lägre i gruppen under 25 år, 

mindre än en per hundratusen. Detta förhållande 

mellan gruppernas utsatthet har från slutet 

av 1990-talet och fram till 2006 varit tämligen 

oförändrat. Samtidigt visar statistiken att 

killar är utsatta för dödligt våld i något högre 

grad än tjejer. I befolkningen i åldern 25 år och 

över är killar i större utsträckning än tjejer offer 

för dödligt våld. En av orsakerna till att killar 

som grupp är mest utsatta är att dödligt våld 

i oproportionerligt stor utsträckning drabbar 

personer med drogmissbruk eller kriminalitet 

49 

9 

20–24 år 15–19 år 10–14 år 

som livsstil eller som på annat sätt lever i samhällets 

marginal. De grupperna består in sin 

tur i stor utsträckning av vuxna män. Trots att 

unga allmänt löper en större risk att utsättas för 

våld och hot löper ändå unga i Sverige mindre 

risk än vuxna att dödas av våld. 

I ett internationellt perspektiv är utsattheten 

för dödligt våld i Sverige generellt mycket låg. 

Utifrån en sammanställning av världshälsoorganisationen 

(WHO 2002) från 2002 ligger 

antalet 10-29-åringar som avlider av avsiktligt 

våld i Sverige, liksom i flera andra länder i Västeuropa 

som exempelvis Tyskland, Italien, Spanien 

och Norge, på något under en per hundratusen. 

Det kan jämföras med det globala snittet 

på nio per hundratusen. Framförallt är det länder 

i Sydamerika och i Afrika som har höga 

nivåer av antal dödade unga människor per 

hundratusen, men även USA och Ryssland ligger 

över genomsnittet enligt WHO. I Europa 

7

har de östeuropeiska länderna, med vissa undantag, 

generellt omkring dubbelt så hög utsatthet 

för dödligt våld bland unga människor 

som Sverige och andra västeuropeiska länder. 

Även i Finland är ungdomarna i högre grad utsatta 

för dödligt våld än i Sverige. Skillnaderna 

i dödligt våld mellan Sverige och Finland är 

dock större när det gäller vuxna än unga. 

WHO:s sammanställning bygger på uppgifter 

från 1990-talet. Ingenting tyder dock på att situationen 

i Sverige jämfört med i andra länder 

har förändrats i någon större omfattning under 

2000-talet. Visserligen har utsattheten för dödligt 

våld bland unga i Sverige minskat något 

under 2000-talet, men förändringen är relativt 

liten och det kan inte uteslutas att motsvarande 

skett även i andra västeuropeiska länder. Också 

i exempelvis Finland har antalet unga offer för 

dödligt våld blivit något färre under 2000-talet. 

Tabell 3.5 Unga som vårdats på sjukhus någon gång under året på grund av 

våldsrelaterade skador efter kön och åldersgrupper, 2004–2007. Antal per 10 000 i 

befolkningen 

Killar Tjejer 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

13–18 år 7,1 7,6 7,5 7,9 2,2 2,5 2,2 2,8 

19–24 år 15,1 16,6 15,4 17,4 2,7 2,8 3,2 2,4 

Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret. 

50 

Indikator 20 

Vård på sjukhus på grund 

av våldsrelaterade skador 

Sjukhusvård fångar bara en begränsad del av 

alla våldsskador eftersom flertalet av dessa skador 

tas om hand i öppen vård eller inte kommer 

till vård alls. Med våldsrelaterade skador 

avses här skador till följd av övergrepp från annan 

person. 1 

Bland killar är risken att hamna på sjukhus 

till följd av någon våldsrelaterad skada mer än 

dubbelt så hög bland 19–24-åringarna som 

bland 13–18-åringarna. Bland tjejer finns inte 

någon motsvarande ökning med ökande ålder. 

Killar hamnar betydligt oftare på sjukhus till 

följd av våldsskador än vad tjejer gör. I gruppen 

13–18 år är risken knappt tre gånger så hög 

bland killarna som bland tjejerna och bland 

19–24-åringar är killarnas risk cirka 7 gånger 

så hög som tjejernas (tabell 3.5).

Indikator 21 och 22 

Niondeklassares samt 

16–24-åringars utsatthet för brott 

Sedan 1995 genomför Brå återkommande en 

Skolundersökning om brott, kallad SUB, där 

omkring 7 000 niondeklasselever svarar på frågor 

om sin egen delaktighet i och utsatthet för 

brott. Den senaste undersökningen i serien genomfördes 

i slutet av 2008 och resultaten presenteras 

först senare i år. För att få kunskap om 

hur ungas utsatthet för brott utvecklats mellan 

2005 och 2007 kan emellertid även uppgifter 

från Brås Nationella trygghetsundersökning 

(NTU) användas. I NTU tillfrågas årligen sedan 

2006 ett slumpmässigt urval av befolkningen, 

bland annat drygt 3 500 personer i åldern 16– 

24 år, om trygghet och utsatthet för brott. Åldersgrupperna 

16–19 år och 20–24 år särredovisas 

i undersökningen. 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1234 

30 31 

32 

31 31 30 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

18 17 

23 24 

22 22 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

Stöld totalt Lindrigare våld* Hot Grövre våld 

Figur 3.2 Andel elever som har upplevt sig utsatta för stöld, hot och våld. Elever i 

årskurs 9, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003 och 2005. Procent. 

51 

I SUB var den uppgivna utsattheten för brott 

2005 i stort sett oförändrad jämfört med tidigare 

års undersökningar (figur 3.2). För var och 

en av brottskategorierna stöld, hot samt grövre 

våld (som ledde till att man uppsökt sjukvård i 

någon form) minskade andelen utsatta med en 

procentenhet i förhållande till 2003. Utsattheten 

för lindrigare våld ökade däremot med 

en procentenhet. Även tidigare har den rapporterade 

utsattheten av denna typ ökat, vilket dock 

till stor del kan tillskrivas en ändring i frågorna 

om lindrigt våld som genomfördes 1999. Den 

lilla ökning som skett därefter (2003–2005) 

gäller tjejerna. 

Utsattheten för brott bland unga över 15 år 

kan för 2005–2007 följas genom data från Brås 

NTU. Andelen unga i åldern 16–19 år som utsatts 

för misshandel 2 ökade något, medan andelarna 

som utsatts för rån respektive bedrägeri 

minskade något (figur 3.3). 

13 

11 11 10 

12 

11 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

6 6 6 5 6 5 

1234 

1234 

1234 

1234 

1995 1997 1999 2001 

Källa: Brå, Skolundersökning om brott. 

* Stort internt svarsbortfall i denna fråga 1995 och 1997, därefter ändrades frågeformuleringen något. 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

1234 

123 

123 

123 

2003 2005 

123

10 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

Misshandel Rån Bedrägeri 

Källa: Brå, Nationella trygghetsundersökning. 

8,5 

Figur 3.3 Andel unga som utsatts för misshandel, rån eller bedrägeri. 16–19 år, 

2005–2007. Procent. 

De förändringar i 16–19-åringars brottsutsatthet 

som NTU visar är dock var för sig tämligen 

små och ingår inte i någon genomgående 

trend för perioden 2005–2007. Liksom för SUB 

och 15–17-åringarna perioden 1997–2005, 

indikerar i stället NTU en tämligen oförändrad 

utsatthet 2007 jämfört med de närmast föregående 

åren. 

Både i NTU och i SUB framgår att utsattheten 

för brott generellt är högre för killar än för tjejer. 

Störst är skillnaderna för grövre våld och händelser 

som inträffat i skolan. Plånboksstöld eller 

verbala hot drabbar dock tjejer nästan lika 

ofta som killar. Trenderna i utsattheten över tid 

är överlag desamma för killar som för tjejer. Ett 

undantag är dock den tidigare nämnda ökningen 

av lindrigare våld enligt SUB, där tjejerna 

ensamma svarar för förändringen. Trots detta 

är utsattheten för lindrigare våld fortfarande 

högre för killarna än för tjejerna. 

Jämförelser mellan de olika ungdomsgrupperna 

i NTU, 16–19 år respektive 20–24 år, visar på 

8,0 

8,8 

2,9 

3,3 

52 

1,6 

2005 2006 

3,9 

2,3 2,4 

2007 

små skillnader i utsattheten för brott. Inte heller 

jämförelser mellan 16–24-åringarna i NTU 

och niondeklassarna i SUB visar några påtagliga 

skillnader, i den mån sådana jämförelser 

kan göras (exempelvis i fråga om hot). Utifrån 

figur 3.3 och 3.2 tycks det dock som om just 

lindrigare våld oftare drabbar niondeklassare 

än äldre ungdomar. 

I jämförelse med situationen för de som är 

över 25 år är risken för unga att utsättas för våldsbrott 

hög. Bland 16–24-åringar är risken att utsättas 

för misshandel dubbelt så hög som bland 

de i åldern 25–34 år och mer än tio gånger så 

hög jämfört med bland de som är över 45 år 

(genomsnitt 2005–2007). En förklaring är att 

unga i större utsträckning än äldre drabbas av 

våld på så kallade allmänna plaster. 

Unga är även i högre grad utsatta för personrån 

än äldre och killar i åldern 16–24 år är även 

här de som utsätts i störst utsträckning. Totalt 

bland unga är utsattheten för rån tre gånger så 

hög som för äldre. Ungas utsatthet för bedräge-

ier är däremot i nivå med äldres utsatthet. En 

något större andel killar än tjejer (16–24 år) 

utsätts, vilket även är ett mönster bland vuxna. 

Statistiska centralbyråns undersökning visade 

2006, men inte 2007, en viss ökning från föregående 

år av andelen unga som utsatts för något 

hot eller våld. 3 Ökningen 2006 är ett trendbrott 

jämfört med de tidigare åren på 2000-talet, 

då utsattheten för våldsbrott minskade något 

för varje år. Totalt uppgav i snitt 17 procent 

av 16–24-åringarna under 2006–2007 att de utsatts 

för något våld eller hot, i jämförelse med i 

snitt 15 procent under 2002–2005. Även 

utsattheten för skadegörelse i det egna bostadsområdet 

ökade något både 2006 och 2007 jämfört 

med de föregående åren (figur 3.4). 

20 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

18 

12 

17 

13 

15 15 

1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002–03 2004–05 2006 2007 

Något våld eller hot 

17 

16 16 

15 

Källa: Brå. Statistiska centralbyrån, Offerundersökning. 

Kommentar: Värdena för 2006 och 2007 är korrigerade med hänsyn till den nya insamlingsmetod 

som SCB använde dessa år. 

Figur 3.4 Andel unga utsatta för stöld och/eller skadegörelse respektive våld och/ 

eller hot. 16–24 år, 1994–2007. Procent. 

53 

Ökningen i andel utsatta 2006–2007 gäller 

både våld i sig och hot samt händelser både i 

gatumiljö och i bostäder. Det är dock tjejerna 

som ensamma svarar för ökningen av utsatthet 

för våld eller hot i bostäder. I fråga om själva 

typen av våld är ökningen i huvudsak koncentrerad 

till våld utan kroppsskada och våld med 

kroppsskada, medan den grupp som varit utsatta 

för våld som krävt läkarvård inte ökat. Den 

ökning i andel unga utsatta för våld som visas i 

SCB:s data innebär inte nivåer som är högre än 

i början av 2000-talet eller mitten av 1990-talet. 

Liksom tidigare gällde även 2006 att högre 

andelar av killarna än av tjejerna utsatts för 

något hot eller våld (19 jämfört med 15 procent). 

Skillnaden var störst för våld med kroppsskada 

och mindre vid det minst allvarliga (våld 

utan kroppsskada) respektive det mest allvar- 

14 14 

17 

15 

16 16 

Vanligt med skadegörelse i egna bostadsområdet

liga (våld som krävt läkarvård). Sett till var våldet 

eller hoten inträffat finns också vissa mönster. 

En nära dubbelt så hög andel killar som tjejer 

uppgav att de utsatts i gatumiljö. Våld i bostaden, 

som förvisso är mer ovanligt, angavs däremot av 

en större andel av tjejerna än av killarna. Mönstret 

är troligen också en del av förklaringen till 

varför Brås skolundersökning visar en större överrepresentation 

i utsatthet för grövre våld bland 

killar än vad SCB:s undersökning gör. Niondeklassundersökningarna 

fångar till största delen 

upp händelser som inträffar i skolan eller det 

offentliga rummet, där killarna i större utsträckning 

är drabbade. I undersökningen av 16–24åringarna 

fångas däremot även andra typer av 

våld in, exempelvis våld i arbetslivet och i nära 

relationer, där kvinnorna är mer drabbade. 

Statistiska centralbyråns data visar liksom 

NTU att en större andel unga än äldre utsätts 

för våld eller hot. Utsattheten tenderar generellt 

att minska med ökad ålder. Ungas utsatthet 

är nära dubbelt så hög jämfört med för dem 

i åldern 25–44 år, men mer än 5 gånger så hög 

jämfört med för dem över 45 år. Skillnaderna 

mellan unga och äldre gäller inte enbart för 

2006 och 2007 utan har hållit sig på en konstant 

nivå sedan början av 1990-talet. 

Ungefär lika stora andelar unga som äldre angav 

utsatthet för skadegörelse i det egna bostadsområdet. 

Svenska ungdomars utsatthet för 

brott i ett internationellt perspektiv 

Enligt de senaste större europeiska offerundersökningarna 

(ICVS) är svenskar i större utsträckning 

än andra västeuropéer utsatta för cykelstöld 

eller andra ringa stölder. Om man jämför 

utsatthet för misshandels-, hot- och sexualbrott 

i Sverige med motsvarande utsatthet i Västeuropa 

ligger vi däremot på en genomsnittlig nivå, 

medan utsattheten för rån i Sverige konstateras 

54 

vara lägre än generellt i de västeuropeiska länderna. 

4 

Det är inte självklart att dessa jämförelser speglar 

situationen för just unga. Brottslighetens 

fördelning på olika åldrar kan se lite olika ut i 

olika länder. En generellt låg utsatthet för exempelvis 

rån i ett land kanske inte innebär att 

just ungdomarna i det landet är jämförelsevis 

lite utsatta för rån. WHO konstaterar dock att 

det kriminologiskt välkända mönstret, att 

inblandningen i våldsbrott är som högst i åldrarna 

i mitten och slutet av tonåren, gäller i de 

flesta länder världen över (WHO 2002). Länder 

med generellt hög utsatthet för våld i befolkningen 

i stort torde alltså vara länder med 

också jämförelsevis höga nivåer av våld mot 

unga människor. Sveriges genomsnittligt västeuropeiska 

nivå ifråga om utsatthet för våld, hot 

eller sexualbrott kan därför antas gälla även 

ungdomarna. På motsvarande sätt är antagligen 

svenska ungdomar i något större utsträckning 

utsatta för cykelstöld och andra ringa stölder 

jämfört med unga i andra länder i Europa 

(med undantag för Holland och Danmark som 

har ännu högre nivåer av cykelstölder), men i 

något mindre utsträckning utsatta för rån. 

I de nordiska länderna kan jämförelser göras 

också utifrån en av Nordiska Samarbetsrådet 

för Kriminologi (NSfK) nyligen genomförda 

studie av ungas deltagande i brott i de nordiska 

länderna. Eftersom ungdomar ofta riktar sina 

brott mot andra ungdomar bör eventuella skillnader 

i deltagandet i brott även i någon mån 

spegla skillnader i utsatthet för ungdomar. I 

NSfK:s rapport konstateras att ungas deltagandet 

i våldsbrott och rån ligger på ungefär samma 

nivå i Stockholm som i Oslo, Köpenhamn, 

Helsingfors och Reykjavik. Att bära vapen och 

att delta i gruppslagsmål var dock vanligare 

bland Köpenhamns- och Helsingforsungdomarna 

jämfört med bland övriga. Ungas delta-

gande i stöld och skadegörelse låg i stort sett på 

samma nivå i de olika städerna, med undantag 

för Köpenhamn som låg på en högre nivå både 

ifråga om stöld och ifråga om skadegörelse. 

Dessa resultat pekar alltså i riktning mot att 

svenska ungdomar är utsatta för brott i ungefär 

samma utsträckning som unga i de andra nordiska 

länderna. Vissa undantag kan dock gälla för 

de grövre våldsbrotten, där de svenska ungdomarna 

tillsammans med de norska och isländska 

möjligen är något mindre drabbade än de 

finska och danska. Som tidigare konstaterats är 

antalet unga dödade av våld per hundratusen 

något högre i Finland än i Västeuropa i snitt. 

Även i Danmark är enligt WHO den siffran något 

högre än i exempelvis Sverige och Norge. 

Indikator 23 

Deltagande i brott 

Unga lagförda för brott är en problematisk indikator 

för att visa utvecklingen av ungas brottslighet. 

Antalet lagförda är bland annat beroende 

av vilka prioriteringar och vilken kapacitet som 

20 000 

18 000 

16 000 

14 000 

12 000 

10 000 

8 000 

6 000 

4 000 

2 000 

0 

Källa: Brå. 

55 

finns inom rättsväsendet. För att bedöma 

brottsstrukturer, allvarligare brottstyper och förändringar 

över längre tidsperioder anses den 

dock kunna fungera som en indikator inom 

den kriminologiska forskningen. 

År 2007 lagfördes sammantaget drygt 42 000 

personer i åldern 15–24 år. Det var omkring 

2 000 fler än föregående år och fortsättningen 

på en svagt uppåtgående trend som pågått sedan 

början av 2000-talet. Antalet lagförda unga 

är dock fortfarande färre än i mitten av 1990talet 

(figur 3.5). 

Ökningen av lagförda under 2000-talet gällde 

samtliga åldrar i ungdomsintervallet 15–24 år. 

Ökningen gällde däremot inte alla brottskategorier. 

Tillgreppsbrotten minskade exempelvis 

något 2007, liksom året innan. Snatterier 

utförda av yngre ungdomar (15–17 år) var dock 

ett undantag. Liksom tidigare år ökade de 

lagföringarna. Det kan vidare nämnas att skadegörelse 

och narkotikabrott ökade något mer 

än andra brottstyper bland ungas lagföringar 

2007. En förklaring till detta kan vara ökade 

15–17 år 18–20 år 

21–24 år 

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 

Figur 3.5 Antal unga lagförda för brott efter åldersgrupper, 1995–2007.

polisiära insatser mot klotter och eget bruk av 

narkotika. Den andels- och antalsmässiga ökning 

som pågått sedan 2000-talet för brott mot 

person (oftast misshandelsbrott) mattades däremot 

av något 2007. Bland de yngsta var antalet 

lagföringar på dessa brott till och med något 

färre än under föregående år. 

Bara en femtedel av dem som lagförs för brott 

är tjejer. Andelen ökade endast marginellt 2007 

jämfört med föregående år. I ett längre perspektiv 

har den dock ökat tydligare. År 1995 utgjorde 

tjejer en betydligt mindre andel, 16 procent, av 

de lagförda. Fördelningen mellan killar och 

tjejer ser också olika ut beroende på vilken 

brottstyp det gäller. Tjejerna utgjorde 2007 omkring 

13 procent av dem som lagfördes för brott 

mot person (våldsbrott), men närmare 60 procent 

av dem som lagfördes för snatteri. Samtidigt 

är det avseende våldsbrotten, åtminstone 

de mindre allvarliga, som ökningen av andelen 

tjejer de senaste åren är tydligast. Tjejernas 

andel av lagförda för brott mot person 2007 (13 

procent) är 1 procentenhet högre än 2006 och 

3 procentenheter högre än 2000. Det är dock 

svårt att avgöra i vilken omfattning det är ett 

uttryck för om tjejer i större utsträckning deltar 

i våldsbrott eller för att brott som tidigare inte 

kommit till rättsväsendets kännedom numera 

gör det i högre grad. 

Huruvida lagföringarna säger något om utvecklingen 

av ungas faktiska brottsdeltagande är, 

som tidigare berörts, en komplicerad fråga. Att 

antalet lagförda ungdomar sedan några år tillbaka 

ökar svagt (efter att ha minskat under andra 

halvan av 1990-talet), kan därför tolkas både 

positivt och negativt. Det kan handla om att 

rättsväsendet återhämtat sin kapacitet att ställa 

unga lagbrytare till ansvar för brott, men också 

om att den positiva trenden att unga begår färre 

brott avbrutits. Kanske statistiken, i alla fall över 

56 

längre tid, speglar verkliga förändringar i den 

övergripande fördelningen av vilka brott som 

ungdomarna lagförs för. Att antalet och andelen 

lagföringar som avser tillgreppsbrott minskat 

sedan 1995, medan de som avser brott mot 

person legat på samma nivå, överensstämmer 

med utvecklingen av brottsdeltagandet enligt 

SUB. Den visar att allt färre ungdomar över tid 

begår tillgreppsbrott, medan ungefär lika 

många begår våldsbrott som tidigare. 

Narkotikabrotten, som är särskilt beroende av 

polisens insatser, är antagligen ett undantag. 

Sedan 2003 går utvecklingen isär när det gäller 

antalet unga lagförda för narkotikabrott respektive 

andelen unga som enligt CAN prövat narkotika. 

Enligt CAN minskade andelen unga som 

någon gång prövat narkotika mellan 2003 och 

2007. Samtidigt fortsatte antalet unga lagförda 

för narkotikabrott att öka. Det kan tolkas som 

att utvecklingen av narkotikalagföringarna, 

mer än andra brottstyper, styrs av rättsväsendets 

prioriteringar och kapacitet. Utvecklingen av 

antalet lagförda kan dock i viss mån också styras 

av den lilla grupp unga som mer regelbundet 

brukar narkotika. Den gruppen har, till skillnad 

från den större grupp som bara någon gång 

använt narkotika, inte minskat i storlek enligt 

CAN:s undersökningar mellan 2003 och 2007. 

Andelen unga som tillhör denna grupp är i stället 

oförändrad (omkring 3 procent). 

Ökningen av antalet lagförda ungdomar bör 

också ställas i relation till den tidigare nämnda 

befolkningsökningen av unga som skett under 

2000-talet. Utifrån befolkningsökningen är det 

förväntat med vissa antalsmässiga ökningar av 

lagförda ungdomar. Befolkningsutvecklingen 

förklarar dock inte varför lagföringar för vissa 

brott, exempelvis narkotikabrott, ökar mer än 

andra.

Hur ofta lagförs unga 

jämfört med äldre? 

Den kriminologiska forskningen visar att ungdomsåren 

innebär en tydlig topp i brottsaktivitet. 

Det avspeglas i jämförelser av lagföringsstatistiken 

för unga och äldre. En tredjedel av 

alla som lagfördes för något brott i Sverige 2007 

var i åldern 15–24 år. Sett till befolkningsstorleken 

innebär det att andelen lagförda unga 

i åldern 15–24 år var nära tre gånger så hög 

som andelen lagförda äldre. Skillnaden var allra 

störst mellan äldre och unga i åldern 15–17 år. 

Den tidigare nämnda ökningen av antalet lagförda 

unga, jämfört med 2006, motsvaras även 

av en liknande ökning bland äldre i så gott som 

alla åldersgrupper. Förhållandet mellan unga 

och äldre som lagförs är därmed oförändrat 

jämfört med föregående år. Åldersgruppen 15– 

17 år var dock den som totalt sett ökade mest. 

12 

11 

10 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

Källa: Brå. 

Brott mot Tillgreppsbrott Skadegörelse Narkotikabrott Trafikbrott 

person 

Figur 3.6 Antal lagförda personer efter åldersgrupper och brottstyper, 2007. 

Per 1 000. 

57 

Både bland de unga och bland de äldre som 

lagfördes 2007 var män överrepresenterade. 

Skillnaden var dock mindre mellan tjejer och 

killar i den allra yngsta åldersgruppen (15–17 

år), var fjärde av dem som lagfördes i den gruppen 

var en tjej. 

Även om andelen unga som lagförs totalt sett 

är högre än andelen vuxna, finns det stora skillnader 

mellan vilka typer av brott som de lagförs 

för. De brott där unga står för en stor andel 

är framförallt mened, rån, skadegörelse och 

ringa smuggling. En förhållandevis stor andel 

21–24-åringar lagförs för narkotikabrott, medan 

de personer som lagförs för exempelvis rattfylleri 

eller skattebrott i huvudsak är äldre (figur 

3.6). 

15–20 år 21–24 år 

25+ år

Folkhälsa 

Indikatorer 24–32 

Folkhälsoindikatorer 5 

De indikatorer som störst andel unga mellan 

16 och 24 år rapporterar är att ha blivit bemött 

på ett sådant sätt att det upplevdes som kränkande 

och att ha en riskabel alkoholkonsumtion. 

Kränkningar och daglig rökning är vanligare 

bland tjejer än bland killar medan daglig 

snusning, riskabla spelvanor och narkotikaanvändning 

är vanligare bland killar. Dessa 

könsmönster har varit konstanta sedan 2005. 

Under perioden 2005–2008 minskade andelen 

killar som har en stillasittande fritid och 

andelen tjejer som röker dagligen. 

Hälsorisker är mer utbredda bland 20–24åringar 

än bland 16–19-åringar, särskilt bland 

killarna (tabell 3.6). 

Tjejer som bor i storstadsområdena (Stockholm, 

Göteborg och Malmö) är mindre överviktiga 

och feta än tjejer som bor i mellanbygd, 

tätbygd och glesbygd. 6 Men killar i storstäderna 

har i större utsträckning en stillasittande fritid 

i jämförelse med killar i mellanbygd, tätbygd 

och glesbygd. 

Det är mer ovanligt att utrikes födda tjejer har 

ohälsosamma levnadsvanor i form av daglig 

rökning eller snusning samt riskabla alkoholvanor, 

jämfört med inrikes födda tjejer. Däremot 

har de i högre grad en stillasittande fritid. 

De utrikes födda killarna är överrepresenterade 

i förhållande till de inrikes födda killarna då 

det gäller rökning, men underrepresenterade 

då det gäller riskabel alkoholkonsumtion. 

58 

Flera hälsorisker tycks förekomma i större 

utsträckning bland homooch bisexuella unga 

samt bland unga med någon form av funktionsnedsättning. 

Killar mellan 16 och 24 år som yrkesarbetar 

är i större utsträckning överviktiga än de som 

studerar. Dessutom är det en högre andel yrkesverksamma 

killar som röker och snusar dagligen 

samt har en riskabel alkoholkonsumtion, 

även detta i förhållande till dem som studerar. 

De yrkesarbetande tjejernas situation liknar situationen 

för dem som studerar. Undantaget är 

att kränkningar och fetma är mer utbrett bland 

tjejer som arbetar. 

Olika grupper unga 

I uppdraget till Statens folkhälsoinstitut ingår 

att, om möjligt, redovisa skillnader i ungas levnadsvillkor 

beroende på kön, ålder, geografisk 

hemvist, inrikes/utrikes födda, sexuell läggning 

samt eventuella funktionshinder. 

För att analysen ska bli lättöverskådlig redovisas 

statistik för de olika ungdomsgrupperna som 

dikotomier mellan två indelningsgrunder. Ålder 

redovisas utifrån två åldersgrupper, 16–19 

år och 20–24 år. Denna indelning gjordes med 

tanke på att de flesta unga går ut gymnasiet det 

år de blir 19 år. Geografisk hemvist redovisas utifrån 

kommunernas befolkningsstorlek. Storstadsområden 

innefattas av Stockholm (Stockholm/Södertälje 

A-region), Göteborg (Göteborgs 

A-region) och Malmö (Malmö/Lund/ 

Trelleborgs A-region). Övriga riket innefattar 

mellanbygd, tätbygd och glesbygd.

Tabell 3.6 Indikatorer (25–33) på ungas levnadsvillkor, 16–24-år, 2005–2008. 

Procent 

Indikatorer 2005 2006 2007 2008 

Tjejer Killar Tjejer Killar Tjejer Killar Tjejer Killar 

Kränkningar 40 25 36 22 37 28 37 21 

Stillasittande fritid 11 13 11 13 11 12 11 9 

Övervikt 11 15 11 18 10 16 14 15 

Fetma 5 4 4 4 5 4 4 3 

Daglig rökning 16 8 13 6 13 9 12 7 

Daglig snusning 4 20 5 22 6 22 6 16 

Riskabel alkoholkonsumtion 32 33 32 37 32 33 32 33 

Narkotikaanvändning 3 6 2 5 2 4 2 4 

Riskabla spelvanor 1 5 1 8 2 8 1 5 

Källa: Statens folkhälsoinstitut. Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor samt Centralförbundet för alkoholoch 

narkotikaupplysning, Skolelevers drogvanor. 

Kränkningar 

De som på frågan: Har du under de senaste tre månaderna 

blivit behandlad/bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt? 

svarat ja, någon gång eller ja, flera gånger. 

Stillasittande fritid 

De som på frågan: Hur mycket har du rört och ansträngt dig 

kroppsligt på fritiden under de senaste 12 månaderna? Andel 

som svarat: Du ägnar dig mest åt läsning, teve, bio eller annan 

stillasittande sysselsättning på fritiden. Du promenerar, cyklar 

eller rör dig på annat sätt mindre än 2 timmar i veckan. 

Övervikt och fetma 

BMI beräknas enligt vikt i kg/(längd i m) 2 . De som har ett BMI 

mellan 25 och 29 har övervikt och de som har ett BMI på 30 

eller däröver har fetma. 

Daglig rökning 

Andel 16–24-åringar som uppger att de röker dagligen. 

Daglig snusning 

Andel 16–24-åringar som uppger att de snusar dagligen. 

Riskabel alkoholkonsumtion 

Riskkonsumtion av alkohol beräknas utifrån tre AUDIT-frågor som 

ger ett index för hur ofta och hur mycket som druckits vid ett 

vanligt tillfälle samt hur ofta som en större mängd druckits vid ett 

och samma tillfälle. Indexet kan anta värdet 0–12 poäng och män 

som har 8–12 poäng och kvinnor som har 6–12 poäng klassas 

som riskkonsumenter. Dessutom ingår de som varit berusade två 

till tre gånger i månaden eller oftare i gruppen med riskkonsumtion. 

Narkotikaanvändning 

Andel i gymnasieskolans år 2 som uppger att de använder 

narkotika. Andel som använt narkotika den senaste månaden. 

(Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning). 

Riskabla spelvanor 

Riskabla spelvanor har definierats utifrån tre enkätfrågor som 

handlar om förhållningssättet till sitt spelande. Utifrån dessa tre 

frågor har ett summativt index beräknats. 

59

Till inrikes födda räknas de som är födda i 

Sverige och till utrikes födda de som är födda 

utanför Sverige. 

Frågor om sexuell läggning har endast funnits 

med i den nationella folkhälsoenkäten 2005 

och 2008. För att få tillräckligt många svarande 

i redovisningsgrupperna lades data från dessa 

år ihop. Detta skiljer redovisningen från övriga 

redovisningsgrupper. Gruppen heterosexuella 

jämförs med gruppen homooch bisexuella. 

Till individer med funktionshinder räknas dem 

med dålig syn (kan inte utan svårighet urskilja 

vanlig text i en dagstidning), dålig hörsel (kan 

inte utan svårighet höra vad som sägs i samtal 

mellan flera personer), starkt nedsatt rörelseförmåga 

(behöver hjälpmedel eller hjälp av 

någon annan person vid förflyttning utomhus) 

samt dem som har en långvarig sjukdom som i 

hög grad innebär nedsatt arbetsförmåga eller 

som hindrar annan sysselsättning. Det har skett 

en förändring i terminologin inom området. 

Numera används begreppet funktionsnedsättning 

i stället för funktionshinder, så även fortsättningsvis 

i rapporten. 

Socioekonomisk bakgrund är en viktig bestämningsfaktor 

för hälsa. I materialet från den nationella 

folkhälsoenkäten ingår inte uppgifter 

om föräldrars utbildningsnivå och därför används 

ungas nuvarande sysselsättning för att 

belysa socioekonomisk bakgrund. Merparten 

av unga mellan 16 och 24 år studerar eller arbetar. 

I redovisningen avser yrkesarbetande unga 

dem som har en anställning på minst 75 procents 

omfattning och individer som är tjänst- 

60 

lediga från yrkesarbete eller föräldralediga. 

Gruppen studerande innefattar studenter och 

unga som har praktikplats. 

I tabell 3.6 redovisas utvecklingen av de 

indikatorer som ingår i uppdragsbeskrivningen. 

Eftersom 16- och 17-åringarna inte ingick i den 

nationella folkhälsoenkäten 2004 redovisas inte 

uppgifter från det året utan endast för perioden 

2005–2008. 

I tabell 3.7 och 3.8 redovisas indikatorerna 

utifrån olika grupper av tjejer. Motsvarande uppgifter 

för killarna redovisas i tabell 3.9 och 3.10. 

I redovisningen ingår inte indikatorn om narkotikaanvändning 

eftersom det saknas uppgifter 

om narkotikaanvändning bland elever i gymnasiets 

år 2 i den nationella folkhälsoenkäten. 

Det generella mönstret om man ser till ålder 

är att alla hälsorisker ökar i förekomst bland 

äldre ungdomar. Detta gäller båda könen men 

särskilt killarna. 

Tjejer som bor i storstadsområden skiljer sig i 

ett avseende från tjejerna i övriga riket, nämligen 

att de är mindre överviktiga och feta. Killarna 

i storstäder upplever i högre grad att de blir 

kränkta och har i högre grad en stillasittande 

fritid, jämfört med killar i övriga riket, däremot 

snusar de i mindre utsträckning varje dag. 

Vad som utmärker utrikes födda tjejer är att 

de i flera avseenden har en lägre förekomst av 

hälsorisker, jämfört med inrikes födda tjejer. 

Undantaget är att de oftare har en stillasittande 

fritid. För utrikes födda killar är förhållandet i 

stort sett detsamma som för inrikes födda kil-

lar. Undantagen är att de i högre grad röker dagligen 

men att de i lägre grad har en riskabel 

alkoholkonsumtion. 

Homo- och bisexuella ungdomar är överrepresenterade 

i flera av indikatorerna, främst 

tjejerna. Homo- och bisexuella män är dock 

underrepresenterade i förhållande till heterosexuella 

män då det gäller daglig snusning och 

riskabel alkoholkonsumtion. 

Praktiskt taget samtliga indikatorer visar högre 

värden bland unga med funktionsnedsättning. 

Flera hälsomässiga riskfaktorer förekommer 

i större utsträckning bland yrkesverksamma 

unga jämfört med bland studerande, särskilt 

bland killarna. 

De redovisade uppgifterna är inte åldersstandardiserade. 

Det innebär att en del av skillnaderna 

mellan olika grupper skulle kunna förklaras 

av en ojämn åldersfördelning mellan två 

jämförelsegrupper. Vår bedömning är dock att 

skillnaderna som kommenteras i texten är så 

påtagliga att de inte nämnvärt borde påverkas 

av denna faktor. 

61

Tabell 3.7 Indikatorer (25–33) på tjejers levnadsvillkor, 2008. Procent 

Tjejer 

Tabell 3.8 Indikatorer (25–33) på tjejers levnadsvillkor. 16–24 år, 2008. Procent 

Tjejer 

Ålder Var man bor Födelseland 

16–19 20–24 Storstad Övr. riket Inrikes Utrikes 

Kränkningar 35 39 39 39 39 24* 

Stillasittande fritid 13 10 14 10 10 22* 

Övervikt 13 15 12 18* 14 16 

Fetma 2 5* 2 6* 4 1* 

Daglig rökning 11 13 11 12 13 6* 

Daglig snusning 4 7* 4 7 6 1* 

Riskabel 

alkoholkonsumtion 28 36* 35 32 34 17* 

Riskabla spelvanor 1 2 1 1 1 3 

Källa: Källa: Statens folkhälsoinstitut, Nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. 

* Anger statistisk signifikant skillnad mellan två grupper i samma redovisningskategori. 

Sexuell läggning Funktionsnedsättningar Socioekonomi 

Hetero- Homo- och Utan Med Studenter Yrkessexuella 

bisexuella arbetande 

Kränkningar 37 63* 36 49* 34 41* 

Stillasittande fritid 10 16* 11 19* 11 10 

Övervikt 12 20* 14 18 13 17 

Fetma 4 4 4 2 3 6* 

Daglig rökning 14 17 11 15 10 14 

Daglig snusning 4 9* 5 15* 5 7 

Riskabel 

alkoholkonsumtion 31 46* 31 47* 32 35 




62

Tabell 3.9 Indikatorer (25–33) på killars levnadsvillkor 2008. Procent 

Killar 

Ålder Var man bor Födelseland 

16–19 20–24 Storstad Övr. riket Inrikes Utrikes 

Kränkningar 21 21 24 17* 21 22 

Stillasittande fritid 7 12* 11 6* 9 10 

Övervikt 9 20* 12 15 15 12 

Fetma 1 6* 3 4 3 6 

Daglig rökning 6 8 8 5 6 13* 

Daglig snusning 11 22* 13 19* 17 12 

Riskabel 


Riskabla spelvanor 3 7* 6 5 5 3 



Tabell 3.10 Indikatorer (25–33) på killars levnadsvillkor. 16–24 år, 2008. Procent 

Killar 

Sexuell läggning Funktionsnedsättningar Socioekonomi 

Hetero- Homo- och Utan Med Studenter Yrkessexuella 

bisexuella arbetande 

Kränkningar 22 61* 20 31* 20 22 

Stillasittande fritid 11 7 9 10 8 9 

Övervikt 15 15 14 23* 11 24* 

Fetma 3 4 3 7 2 2 

Daglig rökning 7 19* 7 10 5 10* 

Daglig snusning 19 4* 15 29* 10 29* 

Riskabel 





63

Statens folkhälsoinstituts kommentarer 

Ungas levnadsvillkor i relation 

till situationen i hela befolkningen 

Indikatorernas värde bland unga (16–24 år) kan 

sättas i relation till indikatorernas värde i befolkningen 

som helhet (16–84 år). Vid en sådan 

jämförelse framkommer att det är en högre andel 

unga av båda könen som har blivit kränkta, 

som har en riskabel alkoholkonsumtion samt 

riskabla spelvanor i jämförelse med motsvarande 

andel i hela befolkningen. Killarna snusar även 

i större utsträckning dagligen. Däremot är det 

mer ovanligt att unga har en stillasittande fritid, 

är överviktiga och feta eller att de röker dagligen. 

En lägre andel tjejer snusar dessutom dagligen 

än befolkningen som helhet. 

Upplevda kränkningar – ett svårtolkat mått 

Indikatorn om kränkningar är av en annan 

karaktär än övriga indikatorer eftersom den 

avser människors subjektiva upplevelse av vad 

som menas med kränkande behandling. Det 

är inte möjligt att skilja mellan människors 

tolkning av begreppets innebörd och huruvida 

de blivit utsatta för kränkande behandling. På 

grund av detta blir indikatorn svårtolkad. Trots 

att det inte framgår vilken innebörd enskilda 

personer lägger i begreppet kränkning finns en 

rådande uppfattning att det är värdefullt att följa 

utvecklingen av självupplevda kränkningar som 

en indikator på hur förekomsten av diskriminering 

förändras över tid (Ombudsmannen 

mot diskriminering på grund av sexuell läggning, 

Statens folkhälsoinstitut 2006). 

Det är en större andel tjejer än killar som upplever 

att de blivit utsatta för kränkande behandling. 

Motsvarande könsmönster finns i befolkningen 

som helhet (16–84 år). Förekomsten 

av kränkningar minskar i takt med ökad ålder, 

vilket antingen kan tolkas som att det är vanligare 

att unga blir utsatta för kränkningar eller 

64 

att unga i högre grad än äldre upplever olika 

händelser som kränkningar. 

Inga könsskillnader inom indikatorn 

om riskabel alkoholkonsumtion 

För indikatorn om riskabel alkoholkonsumtion 

förekommer mindre könsskillnader bland unga 

än i befolkningen som helhet där en större andel 

av männen, jämfört med kvinnorna, har 

en riskabel alkoholkonsumtion. I rapporten 

Drogutvecklingen i Sverige 2008 redovisas utvecklingen 

av andelen skolelever i årskurs nio 

som intensivkonsumerar alkohol minst en 

gång i månaden. Där framkommer att könsskillnaderna 

är mycket små i denna åldersgrupp 

beroende på att andelen killar som intensivkonsumerar 

alkohol har sjunkit mer på senare 

år än andelen tjejer. I gymnasieåldern ökar andelen 

elever som intensivkonsumerar alkohol 

minst en gång i månaden, särskilt bland killarna 

(Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning 

2008). 

Hälsorisker bland homooch 

bisexuella ungdomar 

På grund av det låga antalet homooch bisexuella 

ungdomar som ingår i redovisningen uppstår 

en viss osäkerhet i de statistiska uppgifterna 

för gruppen. Det generella mönstret är dock att 

homooch bisexuella ungdomar är överrepresenterade 

då det gäller flera hälsorisker. I 

stort sett samma mönster som redovisas här återfinns 

även i en redovisning som baseras på 2005 

års folkhälsoenkät. Men i redovisningen från 

2005 ingår data för åldersgruppen 16–29 år. I 

samma redovisning framkommer även att 

homooch bisexuella i åldern 16–64 år är överrepresenterade 

då det gäller kränkningar (båda 

könen), stillasittande fritid (tjejerna), daglig rökning 

(båda könen), daglig snusning (tjejerna) 

och riskabel alkoholkonsumtion (båda könen).

Uppgiften om att övervikt är vanligare bland 

homooch bisexuella tjejer skiljer sig från 

mönstret i övrigt. Tjejer mellan 16 och 29 år är 

nämligen den enda åldersgruppen, bland såväl 

tjejer som killar, där homooch bisexuella i 

större utsträckning är överviktiga eller feta, jämfört 

med bland heterosexuella (Roth et al. 2006). 

Hälsorisker bland unga 

med funktionsnedsättning 

Unga med funktionsnedsättning är överrepresenterade 

i förhållande till unga utan funktionsnedsättning 

i de flesta av indikatorerna. 

Samma mönster finns i befolkningen som helhet. 

I en analys av hälsosituationen hos människor 

med funktionsnedsättning i åldern 16– 

64 år framkommer att kränkningar, stillasittande 

fritid, fetma, daglig rökning och riskabla 

spelvanor är mer utbredda bland dessa än bland 

personer utan funktionsnedsättning. Vissa av 

dessa faktorer innebär även en ökad risk för 

dåligt eller mycket dåligt självskattat hälsotillstånd 

(Boström 2008). 

Hälsorisker bland yrkesarbetande 

unga jämfört med bland studerande 

Ett tydligt mönster är att yrkesverksamma ungdomar 

är överrepresenterade i förhållande till 

studerande ungdomar i flera avseenden som kan 

vara negativa för hälsan. Få ungdomar har hunnit 

skaffa sig en högskoleutbildning innan de 

är 24 år. Man kan således utgå från att de ungdomar 

mellan 16 och 24 år som arbetar generellt 

sett har en kortare utbildning än de som 

studerar. Utbildningslängd används ofta som 

ett mått på social status. Därför kan yrkesarbetande 

ungdomar betraktas som en grupp med 

lägre social position i samhället jämfört med 

ungdomar som studerar. Detta har inget att göra 

med att de som arbetar för tillfället har en högre 

inkomst. Som regel har de med en kort utbildning 

hälsobesvär i högre grad än de med en 

65 

lång utbildning. Att olika hälsorisker är vanligare 

bland yrkesarbetande unga är troligen ett 

resultat av den sociala skiktning i hälsa som 

förekommer i befolkningen som helhet. 

Internationell jämförelse 

Sverige deltar i en internationell enkätundersökning 

om skolelevers hälsa och hälsovanor 

som genomförs vart fjärde år (WHO 2008). Studien 

omfattar bland annat 15-åringars hälsotillstånd. 

I den senaste uppföljningen av 

skolelevers hälsa framkommer att det är en låg 

andel 15-åringar i Sverige som röker och dricker 

alkohol regelbundet, eller som har använt Cannabis. 

Detta i jämförelse med förhållandet i 

cirka 40 europeiska länder. Även förekomsten 

av övervikt och fetma bland 15-åringar i Sverige 

ligger något under genomsnittet. 

I en särskild utredning om stress bland unga i 

Sverige har olika data om utvecklingen av ungas 

psykiska ohälsa sammanställts (SOU 2006:77). 

Bland annat användes data från den internationella 

studien om skolbarns hälsa. I utredningen 

presenteras uppgifter som tyder på att 

förekomsten av psykiska symtom som nedstämdhet 

och oro har ökat mer i Sverige än i 

flera andra europeiska länder under de senaste 

decennierna. 

Genomförda åtgärder 

av Statens folkhälsoinstitut 

En av Statens folkhälsoinstitutets uppgifter är 

att sprida kunskap om effektiva förebyggande 

metoder. Som en del i detta sammanställer institutet 

kunskap om verkningsfulla metoder 

som främjar ungas hälsa. Särskilda uppdrag till 

Statens folkhälsoinstitut har under senare år 

till exempel handlat om förebyggande arbete i 

skolan, kunskap om sambanden mellan alkoholkonsumtion 

och psykisk ohälsa bland unga 

samt spridning av evidensbaserade metoder för 

föräldrastöd.

Vård 

Indikator 33 

Unga med psykiska och 

psykosomatiska symptom 

Unga har sedan slutet av 1980-talet haft en 

sämre hälsoutveckling än den övriga befolkningen. 

Det gäller särskilt den psykiska hälsan. 

De indikatorer som redovisas i tabell 3.11 

sträcker sig dock över en för kort tidsperiod för 

att synliggöra detta. Dessutom genomfördes ett 

metodbyte i ULF-undersökningarna 2006 (se 

kommentaren till tabell 3.11) vilket också försvårar 

jämförelser de allra senaste åren. 

66 

Vid en jämförelse över längre tid har exempelvis 

andelen 16–24-åringar som i ULF-undersökningarna 

uppgivit att de har lätta eller 

svåra besvär av ängslan, oro eller ångest tredubblats 

sedan slutet av 1980-talet. Åren 1988/1989 

var andelen 9 procent för tjejer och 4 procent 

för killar. År 2007 var motsvarande andelar 33 

respektive 12 procent. 

Tabell 3.11 Andel unga som har olika psykiska och psykosomatiska symptom 

efter kön och åldersgrupper, 2004–2007. Procent 

Tjejer Killar 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

13–18 år 

Huvudvärk 41 38 33 33 18 19 17 21 

Ont i magen 26 21 18 16 10 14 6 10 

Ofta nedstämd 25 25 18 22 8 10 5 12 

16–24 år 

Ängslan, oro 

eller ångest 30 30 26 33 14 12 13 12 

Källa: Socialstyrelsen. Statistiska centralbyrån, ULF – Barn och ungdom, ULF-undersökningen. 

Kommentar: År 2006 bytte ULF-undersökningarna insamlingsmetod från besöksintervju till telefonintervju. Åren 

2004–2005 samlades data in med besöksintervju, 2006 samlades ena halvan av urvalet in med besök och andra 

halvan med telefon, 2007 samlades data in med telefonintervjuer. Här har jämförbarheten för de senaste åren 

prioriterats varför bara telefonintervjuerna redovisas för år 2006.

Indikator 34 

Vård på sjukhus med anledning av 


eller alkoholkonsumtion 

Tabell 3.12 visar andelen unga (antal per 100 000) 

som vårdats i slutenvård enligt uppgifter från 

patientregistret. Registret ger inte en heltäckande 

bild av ungas psykiska ohälsa eftersom 

slutenvården bara behandlar unga med de allvarligaste 

tillstånden, exempelvis schizofreni 

och andra psykossjukdomar, och då vanligtvis i 

ett akut skede. Behandlingen av barns och ungas 

psykiska ohälsa sker annars i öppenvården. Den 

statistiken är dessvärre bristfällig på grund av 

högt bortfall och Sverige saknar i dag epidemiologiska 

data som ger möjlighet att följa ungas 

psykiska ohälsa över tid. 

Andelen ungdomar som vårdats inneliggande 

på sjukhus till följd av självmordsförsök ökade 

kraftigt både bland tjejer och killar i åldern 15– 

24 år. Denna ökning har pågått sedan början av 

1990-talet bland tjejer och sedan slutet av 1990talet 

bland killar, och än finns inga tecken på 

Tabell 3.12 Unga som vårdats på sjukhus någon gång under året till följd 

av självmordsförsök, psykos, alkoholintoxikation respektive narkotikamissbruk. 

15–24 år, 2004–2007. Antal per 100 000 i befolkningen 

Tjejer Killar 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

Självmordsförsök 326 330 345 359 129 132 136 150 

Psykoser 53 56 51 50 76 73 76 69 

Alkoholintoxikation 205 228 248 263 212 219 237 259 

Narkotikamissbruk 147 141 150 166 188 193 203 217 

Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret. 

Kommentar: Med alkoholintoxikation avses här toxisk effekt av alkohol (diagnos T51) inklusive psykiska 

störningar eller beteendestörningar orsakade av alkohol (diagnos F10). 

67 

en avmattning av ökningstakten. Bara mellan 

2004 och 2007 ökade andelen som vårdats på 

sjukhus för självmordsförsök med 10 procent 

bland 15–24-åriga tjejer och med 16 procent 

bland jämnåriga killar. Förekomsten var mer 

än dubbelt så hög bland tjejer som bland killar. 

Andelen som vårdats på sjukhus för psykoser 

är högre bland killar, knappt 69 per 100 000, än 

bland tjejer, ungefär 50 per 100 000. Nivån har 

legat tämligen konstant under den redovisade 

fyraårsperioden, kanske har den till och med 

minskat något det senaste året även om det inte 

går att uttala sig med bestämdhet om små skillnader 

mellan enstaka år. 

På samma sätt som för psykisk ohälsa så ger 

patientregistret en begränsad bild av missbruket 

bland unga eftersom också en stor del av 

missbruksvården sker inom öppenvården och 

många unga med missbruksproblematik inte 

alls söker eller får möjlighet till vård.

Vård på sjukhus för alkoholförgiftning bland 

15–24-åringar är vanligare bland tjejer än bland 

killar, men skillnaden är liten och förhållandet 

tämligen nytt. Så sent som 2004 gällde det 

omvända, det vill säga något fler killar än tjejer 

hade vårdats på sjukhus för alkoholförgiftning. 

Om vi går längre tillbaka i tiden, ett tiotal år 

eller mer, så var alkoholförgiftning betydligt 

vanligare bland killar än bland tjejer. 

Alkoholförgiftningarna bland unga har ökat 

under en längre tid och fortsätter att öka. Hittills 

under 2000-talet (2000–2007) har andelen 

bland 15–24-åringar som vårdats på sjukhus 

för alkoholförgiftning ökat med 53 procent 

för tjejer (från 171 till 263 per 100 000) och 30 

procent för killar (från 199 till 259 per 100 000). 

Sjukhusvård för alkoholförgiftning är dubbelt 

så vanligt i åldersgruppen 15–19 år som i åldersgruppen 

20–24 år, både bland tjejer och bland 

killar. 

Sedan början av 1990-talet har också andelen 

15–24-åringar som vårdats inneliggande på 

sjukhus för narkotikamissbruk ökat. Andelen 

är högre bland killar än bland tjejer och skillnaderna 

mellan könen har förstärkts under den 

senaste 20-årsperioden. År 2007 var den 30 procent 

högre bland killar än bland tjejer, 217 per 

100 000 jämfört med 166 per 100 000. 

68

Indikator 35 

Avlidit till följd av självmord, 

narkotikamissbruk och trafikolyckor 

Dödsfallen bland unga är få, varför förändringar 

mellan enstaka år ska tolkas med försiktighet. I 

åldersgruppen 15–24 år avled knappt 150 tjejer 

och 320 killar 2006. Inom åldersgruppen är 

dödligheten som högst i 20-årsåldern. 

Dödsfall bland unga beror oftast på skador och 

ungefär hälften av alla dödsfall orsakas av 

fordonsolyckor eller självmord (tabell 3.13). 

Såväl fordonsolyckor som självmord är vanligare 

bland killar än bland tjejer, vilket är en 

viktig förklaring till killarnas högre dödlighet. 

Åren 2003–2006 svarade självmord för ungefär 

Tabell 3.13 Total dödlighet bland unga efter åldersgrupper och orsaker till dödlighet. 

2003–2006. Antal per 100 000 i befolkningen. 

Samtliga Tjejer Killar 

Död på 

grund av ... 2003 2004 2005 2006 2003 2004 2005 2006 2003 2004 2005 2006 

... självmord 

15–19 år 7 8 7 9 6 6 5 8 8 10 10 10 

20–24 år 16 19 15 17 10 7 10 11 21 30 20 22 

...narkotikamissbruk 

15–19 år 2 2 2 1 2 1 .. 0 2 2 3 1 

20–24 år 6 7 7 6 2 1 4 2 9 13 10 9 

... fordonsolyckor 

15–19 år 11 9 7 7 8 4 4 4 14 13 9 10 

20–24 år 11 11 10 12 5 4 3 4 17 18 18 19 

Total dödlighet 

15–19 år 34 37 26 32 30 27 16 22 38 46 36 41 

20–24 år 48 59 47 51 24 29 27 32 70 88 67 69 

Källa: Socialstyrelsen, Dödsorsaksregistret. 

Kommentar: År 2004 gjorde tsunamin i Thailand att dödligheten gick upp kraftigt bland barn och unga 

i alla åldersgrupper. Tjejer och killar drabbades i samma utsträckning. 

69 

en fjärdedel av alla dödsfall bland 15–19åringar 

och ungefär en tredjedel av alla dödsfall 

bland 20–24-åringar. Fordonsolyckor svarade 

för 29 procent av alla dödsfall bland 15– 

19-åriga killar och för 21 procent bland jämnåriga 

tjejer. Bland 20–24-åringarna svarade 

fordonsolyckorna för 24 procent av alla dödsfall 

bland killar och för 14 procent av alla dödsfall 

bland tjejer. 

Dödsfall till följd av självmord har blivit mindre 

vanligt i befolkningen som helhet. Bland 

unga har nivån varit tämligen oförändrad sedan 

1990-talet. 

Narkotikadödsfallen under 2003–2006 ökade 

inte i motsvarande grad som andelen i sluten 

vård till följd av narkotikamissbruk.

Indikator 36 

Verkställda aborter 

Abortstatistiken innehåller samtliga verkställda 

legala aborter i Sverige. Underrapporteringen 

bedöms vara försumbar. Antalet aborter har ökat 

under 2000-talet, så även det senaste året. Sett 

över 2000-talet har aborterna bland tonåringar 

dock minskat. År 2007 uppgick det totala antalet 

aborter i Sverige till 21,0 per 1 000 kvinnor, 

vilket motsvarar drygt 37 200 aborter. Flest aborter 

görs i åldersgruppen 20–24 år. 

Näst efter bland tjejer i åldern 20–29 år är 

aborter vanligast bland tonårstjejer (13–19 år). 

År 2007 genomfördes 24,8 tonårsaborter per 

1 000 individer, vilket innebär en minskning 

med 2,4 procent jämfört med 2006 (tabell 

3.14). Ungefär en fjärdedel av alla kända graviditeter 

slutar med abort, bland tonåringar gäller 

det över 80 procent av graviditeterna (Socialstyrelsen 

2008b). 

Tabell 3.14 Antal verkställda aborter efter åldersgrupper, 2004–2007. Antal per 

1 000 kvinnor 

2004 2005 2006 2007 

13–19 år 24,4 24,3 25,4 24,8 

20–24 år 30,6 31,4 33,1 34,2 

Källa: Socialstyrelsen, Abortstatistiken. 

Tabell 3.15 Antal klamydiainfektioner bland ungdomar efter kön och 

åldersgrupper, 2004–2007. Antal fall per 1 000 

Tjejer Killar 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

15–19 år 26,6 26,0 23,3 37,3 9,2 9,0 7,8 13,3 

20–24 år 25,8 26,8 26,3 36,1 22,4 22,7 21,3 30,4 

15–24 år 26,2 26,4 24,7 36,7 15,5 15,4 14,1 21,2 

Källa: Socialstyrelsen.Smittskyddsinstitutet. 

70 

Indikator 37 

Antal klamydiainfektioner 

i åldersgruppen 15–24 år 

Klamydia har ökat kraftigt sedan mitten av 

1990-talet, både bland tjejer och bland killar. 

Numera är det den i särklass vanligaste sexuellt 

överförbara sjukdomen i Sverige och risken att 

smittas av klamydia har så vitt man vet aldrig 

varit större än den är i dag. De som smittas har 

oftast fått infektionen genom heterosexuella 

kontakter (93 procent av fallen 2007) och inom 

landet (87 procent av fallen) (www.smittskyddsinstitutet.se). 

År 2007 var 88 procent under 30 år och det är 

också bland dem som ökningen var störst 

(www.smittskyddsinstitutet.se). Bara mellan 

2006 och 2007 ökade andelen fall bland 15– 

24-åringar med cirka 50 procent (tabell 3.15). 

Det är dock svårt att exakt säga hur den faktiska

förekomsten av klamydia förändras över tid eftersom 

upptäckten av infektionen dels beror 

på förändrade testmetoder, dels på hur många 

som undersöker sig (Velicko et al. 2006). År 

2006, och sannolikt även 2005, underrapporterades 

antalet klamydiafall på grund av brister 

hos ett klamydiatest som många laboratorier 

använde (Linde et al. 2006). 

Tabell 3.16 Andel unga som inte har besökt tandläkaren under de senaste två åren 

efter kön, 2004–2007. Procent 

Tjejer Killar 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

16–19 år 2 2 6 2 2 1 1 1 

20–24 år 13 15 13 18 21 16 19 25 

16–24 år 8 9 9 10 12 9 10 13 

Källor: Socialstyrelsen. Statistiska centralbyrån, ULF – Barn och ungdom, ULF-undersökningen. 

Kommentar: År 2006 bytte ULF-undersökningarna insamlingsmetod från besöksintervju till telefonintervju. Åren 

2004–2005 samlades data in med besöksintervju, 2006 samlades ena halvan av urvalet in med besök och andra 

halvan med telefon, 2007 samlades data in med telefonintervjuer. Här har jämförbarheten för de senaste åren 

prioriterats varför bara telefonintervjuerna redovisas för 2006. 

71 

Indikator 38 

Andel som inte besökt tandläkaren 

under de senaste två åren 

I och med att ungdomarna lämnar gymnasiet 

så ökar andelen som inte gått till tandläkaren 

på två år kraftigt, från någon enstaka procent 

bland 16–19-åringar till omkring var sjunde 

bland 20–24-åringar (tabell 3.16). Det beror 

bland annat på att vården inte är avgiftsfri när 

man fyllt 20 år, men också på att dagens unga 

har god tandhälsa. Andelen kariesfria 19åringar 

ökade med 20 procentenheter mellan 

1985 och 2005, då den var nästan 60 procent 

(Socialstyrelsen 2006b). Andelen som inte har 

besökt tandläkaren de senaste två åren har enligt 

ULF-undersökningarna ökat bland unga 

ända sedan slutet av 1980-talet (Nordström G. 

2006). Bland 16–24-åringarna mer än fördubblades 

andelen mellan 1987 och 2007 från 4–10 

procent bland tjejer och från 6–13 procent 

bland killar. Under 2008 tog Socialstyrelsen 

fram ett förslag (Socialstyrelsen 2008c) till förbättrad 

uppföljning av barns och ungas tandhälsa.

Indikator 39 

Unga som dygnsvårdats 

enligt SoL och LVU 

Med heldygnsinsatser avses vård med placering 

utanför det egna hemmet som beslutats enligt 

socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av 

unga (LVU). Placeringen kan ske i familjehem, 

hem för vård och boende (hvb-hem) eller särskilt 

ungdomshem. Placering i familjehem är 

vanligast. Knappt 80 respektive 66 procent av 

de barn och unga som hade SoL- och LVU-vård 

Tabell 3.17 Antal unga som dygnsvårdats enligt SoL och LVU efter kön. 13–17 år, 

2004–2007. Antal per 1 000 i befolkningen 

Samtliga Tjejer Killar 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

I pågående heldygnsinsats 

den 1 nov* 11,2 11,2 11,2 11,6 11,1 11,1 11,1 11,3 11,2 11,3 11,2 11,8 

Påbörjat heldygnsinsats 

någon gång 

under året* 5,6 5,7 6,1 7,3 6,3 6,4 6,6 7,2 5,0 5,1 5,7 7,4 

Nytillkomna** 

som påbörjat 

heldygnsinsats 

under året* 3,8 4,0 4,3 5,3 4,3 4,4 4,6 5,1 3,4 3,5 4,0 5,6 

Varit placerad i vård 

utom hemmet någon 

gång mellan 13 och 

17 års ålder*** 27,7 28,4 28,5 28,8 28,1 28,8 29,5 29,9 27,3 27,7 27,6 27,7 

Källa: Socialstyrelsen, Registret över socialtjänstens insatser för barn och unga. 

* Avser barn som var 13–17 år vid slutet av året, dvs. den 31 december respektive år. 

** Med nytillkomna barn och unga avses dem som under statistikåret blev placerade för vård utom hemmet enligt SoL 

eller för insats enligt LVU och som inte hade varit placerade för sådan vård eller sådana insatser under de fem år som 

föregick statistikåret. 

*** Avser andel i de fem senaste födelsekohorterna som den 31 december respektive år uppnått 18 års ålder och som 

varit placerad i vård utom hemmet någon gång mellan 13 och 17 år där åldern avser det datum när barnet fyller 13 

respektive 18 år. Denna indikator (Varit placerad i vård … ) har korrigerats. I föregående års uppdrag redovisades fel 

värden. 

72 

den 1 november 2007 var familjehemsplacerade 

(Socialstyrelsen 2008d). Familjehem är 

något vanligare bland tjejer än bland killar 

medan killar i något större utsträckning är placerade 

på hem för vård eller boende. 

Sedan 1990-talet har kommunerna byggt ut 

öppenvården och i dag är öppenvårdsinsatser 

betydligt vanligare än placeringar utanför hemmet. 

Under 2000-talet har båda typerna av insatser 

ökat. 

Knappt 3 procent (28,8 promille) av alla ungdomar 

har varit heldygnsplacerade någon gång

mellan 13 och 17 års ålder (tabell 3.17). Drygt 

1 procent (11,6 promille) av landets 13–17åringar 

hade en pågående heldygnsinsats 1 november 

2007. Andelen barn och unga som påbörjade 

en heldygnsinsats under året ökade med 

30 procent mellan 2004 och 2007, ökningen 

var störst bland killar. 

Indikator 40 

Unga som fått antidepressiva 

läkemedel på recept 

Genom läkemedelsregistret kan förskrivningen 

av läkemedel till olika befolkningsgrupper följas 

från och med juli 2005. Registret innehåller 

enbart uppgifter om de läkemedel som apoteken 

expedierat. 

Användningen av antidepressiva läkemedel 

bland barn och unga började öka kraftigt omkring 

1993 då de så kallade SSRI-preparaten 

introducerades. Dessförinnan fanns inte några 

Tabell 3.18 Andel unga som fått antidepressiva läkemedel på recept efter kön och 

åldersgrupper, 2006–2008. Procent 

73 

Tjejer Killar 

2006 2007 2008* 2006 2007 2008* 

13–19 år 

SSRI** 1,8 2,0 2,1 0,9 1,0 1,0 

Övriga 0,3 0,4 0,4 0,2 0,2 0,2 

Totalt 1,9 2,4 2,3 1,0 1,2 1,2 

20–24 år 

SSRI** 4,9 5,1 4,9 2,3 2,3 2,3 

Övriga 1,6 1,7 1,8 1,0 1,1 1,2 

Totalt 6,6 6,8 6,0 3,3 3,4 3,1 

Källa: Socialstyrelsen,Läkemedelsregistret. 

*) Andelarna är skattade utifrån befolkningen den 1 november 2008. 

**) SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare) är en grupp av antidepressiva 

läkemedel som används för behandling av depressioner och olika ångesttillstånd. 

antidepressiva läkemedel som var lämpliga för 

barn och unga. Under de senaste åren har ökningen 

emellertid avstannat och under 2008 

har det till och med skett en minskning av apotekets 

expediering av antidepressiva läkemedel 

till unga (tabell 3.18). Ungefär dubbelt så många 

tjejer som killar använder antidepressiva läkemedel. 

Det gäller i alla åldrar, inte bara bland 

unga.

Förhållanden i arbetslivet 

Indikator 41 

Arbetssjukdomar 

Arbetsskador och arbetsmiljön bland unga 

Uppgifterna som använts för indikatorerna 

kring förhållanden i arbetslivet baseras på 

Arbetsmiljöverkets intervjuundersökning om 

arbetsmiljön (Arbetsmiljöundersökningen) 

som genomförs vartannat år samt arbetsskador 

som anmälts till Försäkringskassan och därmed 

ingår i Arbetsmiljöverkets Informationssystem om 

arbetsskador (ISA). Slutligen redovisas vissa uppgifter 

om ungas och äldres sysselsättning. 

Huvudsakligen är det unga i åldern 16–25 år 

som avses i redovisningen över arbetsskador 

och arbetsmiljö. Som jämförelsegrupp har valts 

övriga i förvärvsaktiv ålder, 26–64 år. Anledningen 

till att unga yngre än 16 år inte tagits 

med är att dessa inte alltid räknas in i den sysselsatta 

befolkningen. Uppgifter om sysselsättningen 

krävs för att kunna räkna fram relativa 

frekvenser, till exempel antal skadefall per 1 000 

förvärvsarbetande. 

74 

Anmälda arbetsskador 

Uppgifter om arbetsskadorna bygger på inkomna 

anmälningar till Försäkringskassan. Det 

finns sannolikt en betydande underrapportering 

av skador, som kan variera över tid och 

mellan olika grupper. Därför är det svårt att avgöra 

i vilken utsträckning skillnader – över exempelvis 

tid – återspeglar faktiska förändringar 

i arbetsmiljön. I en jämförande studie 

mellan undersökningen om arbetsorsakade 

besvär och ISA kan man konstatera att en större 

andel av besvären rapporterades av äldre personer 

(SCB 2003). 

För 2001 och 2002 har statistiken påverkats 

av en omläggning av datainsamlingen. Uppgifterna 

som visas beträffande arbetsskadorna är 

den relativa frekvensen, det vill säga antal anmälningar 

per 1 000 förvärvsarbetande för respektive 

åldersgrupp. 

Tjejer har en högre relativ frekvens anmälda 

arbetssjukdomar än killar (figur 3.7). Unga ligger 

betydligt lägre än övriga åldrar. Skillnaden 

mellan könen har dock minskat och 2008 hade 

killar och tjejer nästan samma relativa frekvens. 

Frekvensen anmälda arbetssjukdomar ökade 

kraftigt under andra halvan av 1990-talet för att 

därefter minska under 2000-talet. Sedan 2003 

har den relativa frekvensen minskat med drygt 

60 procent för tjejerna och knappt 50 procent 

för killarna. Motsvarande minskningar för övriga 

åldersgrupper var ungefär 60 procent för 

båda könen.

10 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 

Kvinnor 16–25 år Män 16–25 år Kvinnor 26–64 år Män 26–64 år 

Källa: Arbetsmiljöverket. 

Kommentar: Statistiken för 2001 och 2002 har påverkats av en omläggning av datainsamlingen. 

Figur 3.7 Antal anmälda arbetssjukdomar efter kön och åldersgrupper, 1997–2008. 

Antal per 1 000 förvärvsarbetande. 

75

Indikator 42 

Arbetsolyckor 

Figur 3.8 visar att killar har en högre frekvens 

av anmälda arbetsolyckor med sjukfrånvaro än 

tjejer. De unga killarna rapporterar särskilt ofta 

arbetsolyckor. Den neråtgående trend för 

olyckor bland killar, som började 2002, bröts 

2006 och frekvensen har sedan legat tämligen 

konstant. I åldersgruppen 26–64 år har däremot 

nedgången fortsatt. Killar som börjar arbeta 

inom riskutsatta branscher behöver med 

andra ord ges god introduktion och kännedom 

om riskerna för att kunna utföra arbetsuppgifterna 

på ett säkert sätt. 

20 

18 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 



Kommentar: Statistiken för 2001 och 2002 har påverkats av en omläggning av datainsamlingen. 

Värdena för 2008 är skattade utifrån inkomna anmälningar under året. 

Figur 3.8 Antal anmälda arbetsolyckor efter kön och åldersgrupper, 1997–2008. 

Antal per 1 000 förvärvsarbetande. 

76 

Som arbetsolycka räknas också händelser då 

en person utsätts för våld eller hot om våld på 

sin arbetsplats. Det kan till exempel vara i samband 

med rån i en bank eller i en affär, men 

våldet och hoten kan även komma från patienter, 

klienter etcetera. Av figur 3.9 framgår att 

anmälningarna minskade kraftigt bland tjejerna 

i åldern 16–25 år mellan 2003 och 2008, 

medan motsvarande minskning inte kan noteras 

för kvinnor över 26 år eller bland män oberoende 

av ålder. Anmälningar som inkommit 

men som inte lett till sjukfrånvaro från arbetet, 

omfattas inte av figuren då dessa skador saknar 

detaljerad information om exempelvis händelseförloppet.

2 

1 

0 

2003 2004 2005 2006 2007 2008 



Kommentar: Värdena för 2008 är skattade utifrån inkomna anmälningar under året. 

Figur 3.9 Antal anmälda arbetsolyckor av våld och hot efter kön och åldersgrupper, 

sjukfrånvaro under minst en dag. 2003–2008. Antal per 1 000 förvärvsarbetande. 

Arbetsmiljöverkets kommentarer 

Arbetsmiljöverket har valt att redovisa indikatorer 

som belyser förhållanden i arbetsmiljön. 

Att utifrån ett begränsat antal indikatorer göra 

en helhetsbedömning av arbetsmiljön för unga 

är naturligtvis inte möjligt. För att ge en mer 

komplett bild av förhållanden för unga från 

arbetsmiljösynpunkt krävs en betydligt mer 

omfattande utredning, där ett stort antal 

indikatorer på olika områden behöver analyseras 

och kommenteras. Uppgifter som presenteras 

här får därmed närmast ses som exempel 

på förhållanden för unga inom vissa områden. 

Jämförelser av förhållandena mellan unga och 

äldre arbetstagare är heller inte helt okompli- 

77 

cerade. Anmälningsbenägenheten av exempelvis 

arbetsskador är säkerligen inte lika för olika 

åldrar. Vissa arbetssjukdomar, till exempel 

belastningsskador, besvär i luftvägarna och hörselnedsättning, 

kan dessutom kräva ganska lång 

latenstid för att utvecklas. Att unga uppvisar en 

lägre förekomst av arbetsrelaterad ohälsa behöver 

inte betyda att arbetsmiljön är bättre, utan 

kan således hänga ihop med en kortare exponeringstid. 

Det man inte heller kan utesluta är 

att unga kan se på sin arbetsmiljö på ett annat 

sätt än vad man gör när man är äldre. Resultat 

från intervjuundersökningar är därmed inte 

heller enkla att tolka.

Unga i Sverige etablerar sig relativt sent i arbetslivet. 

Den första erfarenheten av arbete skaffar 

de sig oftast via feriearbete. Arbetsmiljöverket 

har, efter flera år av så kallad sommartillsyn, 

konstaterat att arbetsgivaren i stor utsträckning 

brister i introduktionen av de unga arbetstagarna. 

Dessa får därmed inte den handledning 

och den information de behöver för att kunna 

utföra arbetet på ett säkert sätt. Som ung har 

man inte heller den kunskap om arbetsmiljölagstiftningen 

och det stöd av en facklig organisation, 

som äldre har. Unga som påbörjar en 

yrkesbana i en riskutsatt bransch löper statistiskt 

sett större risk att skadas i arbetet. I synnerhet 

gäller detta unga killar. De råkar i större 

utsträckning än män i alla åldrar ut för arbetsolyckor. 

Detta visar på vikten av att de redan 

under yrkesutbildningen får kännedom om risker 

och om de säkerhetsbestämmelser som 

behöver finnas inom vissa yrken. 

78 

Bostadsförhållanden 

Indikator 43 

Andel som trivs i bostadsområdet 

Denna indikator som levererats av Boverket 

bygger på Statistiska centralbyråns undersökningar 

av levnadsförhållanden (ULF). Frågan 

kring trivsel i bostadsområdet ställs endast i samband 

med den fördjupning av boendestatistiken 

som äger rum vart åttonde år. Den senaste 

fördjupningen ägde rum 2006–2007. År 2006 

bytte SCB insamlingsmetod, från besöks- till 

telefonintervjuer. Detta innebär att Boverket 

bedömt att det inte går att göra jämförelser med 

tidigare år, däremot menar myndigheten att det 

går att göra jämförelser mellan olika grupper. 

Eftersom Boverket anser att det är av betydelse 

att kunna följa upp ungas trivsel i sitt bostadsområde, 

och på sikt önskvärt att kunna göra 

detta med tätare intervall, har myndigheten valt 

att ta med denna indikator trots att den i dagsläget 

inte är möjlig att följa upp varje år. 

Äldre trivs bättre än unga 

För att kunna sätta in uppgifterna i sitt sammanhang 

behöver man också känna till något 

om hur övriga åldersgrupper har besvarat denna 

fråga. Den samlade bilden av trivseln i bostadsområdet 

visar att en klar majoritet av de boende, 

sju av tio, trivs mycket bra i sitt bostadsområde. 

Personer som bor i äganderätt trivs bättre i 

sitt bostadsområde än personer som bor i hyresrätt. 

Höginkomsttagare trivs bättre än låginkomsttagare.

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

16–19 år 20–25 år 26–64 år 65–84 år 

Källa: Boverket. Statistiska centralbyrån, ULF-undersökningen. 

Unga, och då i synnerhet i åldern 20-25 år, skiljer 

sig markant från övriga åldersgrupper. Endast 

56 procent av de unga i denna åldersgrupp 

uppger att de trivs mycket bra i sitt bostadsområde. 

Unga i åldern 16–19 år trivs i något högre 

grad i sitt bostadsområde, motsvarande siffra 

för dem är 61 procent. I den här åldern bor dock 

merparten av dem fortfarande kvar i föräldrahemmet. 

Resultatet väcker frågor som kräver 

fördjupade studier för att få ett svar. Beror det på 

att äldre i högre grad har kunnat välja boende 

utifrån sina önskemål eller finns det andra förklaringar? 

Killar trivs bättre än tjejer 

Killar trivs i högre grad i sitt bostadsområde än 

tjejer. I övriga åldersgrupper är det istället kvinnorna 

som trivs i högre grad än de jämnåriga 

männen (figur 3.10). 

79 

Män Kvinnor 

Figur 3.10 Andel individer som trivs mycket bra i bostadsområdet efter kön och 

åldersgrupper. 2006–2007. Procent. 

Unga med svensk bakgrund trivs 

bättre än unga med utländsk bakgrund 

Unga med svensk bakgrund trivs bättre i sitt 

bostadsområde än personer med utländsk bakgrund. 

Allra bäst trivs killarna med svensk bakgrund. 

Tjejer med utländsk bakgrund uppger 

att de trivs i lägre grad än övriga grupper. Som 

tidigare nämnts är andelen unga med utländsk 

bakgrund få i urvalet, vilket innebär att siffrorna 

bör tolkas med försiktighet (figur 3.11). 

Killar med arbetarbakgrund 

trivs i lägre grad 

För killar skiljer sig svaren beroende på föräldrarnas 

socioekonomiska tillhörighet. Killar 

med arbetarbakgrund trivs i lägre grad än killar 

i övriga grupper. För tjejerna är svaren mer likartade 

oberoende av föräldrarnas socioekonomiska 

tillhörighet (figur 3.11).

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Svensk 

bakgrund 

Utländsk 

bakgrund 

Föräldrar 

arbetare 


Figur 3.11 Andel unga som trivs mycket bra i sitt bostadsområde efter kön, bakgrund 

och föräldrars sysselsättning. 16–25 år, 2006–2007. Procent. 

80 

Föräldrar 

tjänstemän 

Män Kvinnor 

Föräldrar 

övriga 

Indikator 44 

Andel med eget rum 

För unga är tillgången till ett eget rum, att kunna 

stänga en dörr omkring sig, betydelsefull. Det 

gäller inte minst för studieresultaten. Möjligheten 

att kunna göra sina läxor i lugn och ro 

kan även kan ha betydelse för ungdomarnas 

framtida möjligheter. 

Denna indikator baserar Boverket på SCB:s 

Barn-ULF som är en återkommande undersökning 

om barns levnadsförhållanden. I och med 

att det har skett ett byte av insamlingsmetod 

från besöksintervju till telefonintervju, bedömer 

Boverket att det inte är lämpligt att göra 

jämförelser bakåt i tiden.

100 

90 

80 

70 

60 

0 

Tjejer Killar Svensk Utländsk Föräldrar Föräldrar 

bakgr. bakgr. arbetare tjänstemän 


Figur 3.12 Andel unga som har eget rum efter kön, bakgrund, föräldrars sysselsättning 

och bostadsområden.13–18 år, 2006–2007. Procent. 

Åren 2006–2007 hade 95 procent av 13–18åringarna 

eget rum. 

Resultatet skiljer sig inte mellan tjejer och 

killar. 

Den stora skillnaden finner vi mellan unga 

med svensk och unga med utländsk bakgrund. 

De med svensk bakgrund har eget rum i betydligt 

större utsträckning än de med utländsk bakgrund. 

Som tidigare nämnts är antalet intervjuade 

unga med utländsk bakgrund relativt få, 

siffrorna bör därför tolkas med försiktighet. 

Men även tidigare undersökningar har gett liknande 

indikationer. 

81 

Föräldrar 

övriga 

Storstadsområden 

Större 

städer 

Övriga 

kommuner 

Unga med utländsk bakgrund bor i större utsträckning 

i hyresrätt än unga med svensk bakgrund. 

Utbudet av stora hyreslägenheter är begränsat, 

vilket kan vara en bidragande orsak till 

att unga med utländsk bakgrund har eget rum i 

lägre grad än barn med svensk bakgrund. 

Unga i storstadsområdena har eget rum i något 

lägre grad än unga i övriga delar av landet. 

Andelen unga som har eget rum är betydligt 

högre i Barn-ULF än vad som framkommer om 

man utgår från trångboddhet enligt norm 3. 7 

Resultatet av Barn-ULF tyder på att föräldrar ofta 

väljer att ge sina barn och ungdomar eget rum 

och själva sover i vardagsrummet eller köket, 

om bostaden inte har utrymme för ett eget rum 

åt varje hushållsmedlem (figur 3.12).

Indikator 45 

Andel med möjlighet att sova ostört 

Boverket baserar denna indikator på SCB:s undersökningarna 

av levnadsförhållanden (ULF). 

ULF är indelad i fyra huvudområden som återkommer 

med viss periodicitet. Fördjupningarna 

genomförs under en tvåårsperiod. Denna 

fråga ställs endast i samband med den fördjupning 

av boendestatistiken som äger rum vart 

åttonde år. Den senaste fördjupningen ägde rum 

2006–2007. Eftersom Boverket anser att det är 

av betydelse att kunna följa upp även den yttre 

boendemiljön och på sikt önskvärt att kunna 

göra detta med tätare intervall har de valt att ta 

med denna indikator, trots att den i dagsläget 

inte är möjlig att följa upp varje år. 

År 2006 bytte SCB insamlingsmetod, från besök 

till telefonintervjuer. Det innebär att 

Boverket bedömt att jämförelser med tidigare 

år inte ska göras, däremot går det fortfarande 

att göra jämförelser mellan grupper. 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

16–19 år 20–25 år 26–64 år 65–84 år 


Figur 3.13 Andel individer som inte kan sova ostört på grund av yttre störningar 

efter kön och åldersgrupper. 2006–2007. Procent. 

82 

Störd nattsömn vanligare bland kvinnor 

För att åstadkomma en god livsmiljö och god 

hälsa är den omgivande miljön av stor betydelse. 

Tretton procent av befolkningen mellan 

16 och 84 år uppgav att det händer att de inte 

kan sova ostört på grund av yttre störningar såsom 

gatubuller, buller från grannar eller liknande. 

Äldre människor är mindre utsträckning 

drabbade eller påverkas i lägre grad av yttre 

störningar än unga. 

Kvinnor uppgav i högre grad än män att de 

inte kan sova ostört på grund av yttre störningar, 

i synnerhet tjejerna. Skillnaderna blir mindre 

tydliga med stigande ålder. Närmare en fjärdedel 

av tjejerna, men endast var tionde kille, i 

åldern 20–25 år uppgav att de inte kan sova 

ostört på grund av yttre störningar (figur 3.13). 

Män Kvinnor

Drygt var fjärde ung kvinna med 

arbetarbakgrund kan inte sova ostört 

Unga med utländsk bakgrund uppgav i högre 

grad att de har svårt att sova på grund av yttre 

störningar än unga med svensk bakgrund. Som 

tidigare nämnts är denna grupp förhållandevis 

liten i urvalet, varför siffrorna bör tolkas med 

försiktighet. 

Skillnaderna är stora mellan unga med olika 

socioekonomisk bakgrund. En högre andel av 

unga med arbetarbakgrund uppgav att de inte 

kan sova ostört. 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

Totalt 

Svensk 

bakgrund 

Utländsk 

bakgrund 


Figur 3.14 Andel unga som inte kan sova ostört på grund av yttre störningar efter 

kön, bakgrund och föräldrars sysselsättning. 16–25 år, 2006–2007. Procent. 

83 

Föräldrar 

arbetare 

Föräldrar 

tjänstemän 

Killar Tjejer 

Föräldrar 

övriga

Ungdomsstyrelsens reflektioner 

Om man frågar unga hur de mår svarar de flesta 

att de mår bra. Samtidigt uppger stora andelar 

av ungdomsgruppen att de exempelvis ofta har 

ont i huvudet. Bilden av ungas hälsa är mångtydig. 

Vad är hälsa och utsatthet? 

Hälsa är en viktig förutsättning i en människas 

liv. Hälsa är inte ett mål i sig, inte heller ett 

absolut tillstånd, utan en resurs för att uppnå 

andra mål och hantera livets utmaningar. En 

god hälsa är en mänsklig rättighet. Människors 

hälsa grundläggs under uppväxten. Hälsan kan 

betraktas som god när unga som grupp har en 

god fysisk och psykisk hälsa, ekonomisk och 

social trygghet, skydd från utsatthet, för brott, 

mobbning, diskriminering och andra former 

av kränkande behandling samt goda möjligheter 

att påverka sin livssituation och sin närmiljö. 

Det betyder att insatser krävs från en rad olika 

politikområden. 

Huvudområdet hälsa och utsatthet handlar 

om att stärka förmågan och möjligheten till 

delaktighet för människor i socialt och ekonomiskt 

utsatta situationer. Vidare syftar huvudområdet 

till att skapa förutsättningar för en god 

hälsa på lika villkor i hela befolkningen. Detta 

uppnås bland annat genom att ge stöd för individens 

egna kloka livsstilsval, utveckla hälsofrämjande 

metoder utifrån vetenskaplig grund 

och stödja ett gemensamt folkhälsoarbete mellan 

olika samhällsaktörer. Huvudområdet syftar 

också till att stärka den enskildes rättstrygghet 

och rättssäkerhet, minska brottsligheten 

och öka tryggheten. 

84 

Utsatthet är precis som hälsa ett tillstånd. Det 

kan betyda att exponeras för riskfaktorer som 

kan leda till sjukdom. Inom sociologin och 

politiken används det för att beskriva sociala 

omständigheter. Därför beskrivs inte alltid individer 

som utsatta eller exponerade, utan man 

brukar tala om riskmiljöer eller missgynnade 

individer (missgynnade av samhälle eller 

miljö) som i sin tur påverkar individernas livsval. 

Att vara ung definieras ibland som mer riskfyllt 

och utsatt på grund av den osäkra ställning 

unga har i samhället. Unga kan beskrivas som 

sårbara utifrån den utvecklingsfas de befinner 

sig i och som kan leda till osäkerhet, vilsenhet 

och sviktande självkänsla. De kan definieras 

som mer exponerade för risker på grund av att 

de vistas i särskilda miljöer som bland kompisar, 

ute på stan, på disco, på fester med mera. Att 

vara spänningssökande och inte riskmedveten, 

att prova droger, dricka sig berusad på alkohol, 

ha sex utan att skydda sig, är några av de saker 

som ofta förknippas med ungdom. 

Det är först när många faktorer samverkar 

som det går att definiera en individ eller en 

grupp som utsatt. I det förebyggande arbetet 

bland unga är det ofta riskbeteendet som är i 

fokus, men ungas beteende kan i kombination 

med dåliga sociala villkor leda till utsatthet, till 

exempel dåliga familjerelationer eller dåliga 

ekonomiska villkor i form av arbetslöshet, 

långtidssjukskrivning, försörjningsstöd, psykisk 

och fysisk sjukdom.

Psykisk hälsa 

De redovisade indikatorerna som är relaterade 

till vård visar bland annat att den psykiska hälsan 

hos unga måste ställas i fokus. Stora andelar 

unga anger psykiska och psykosomatiska 

symptom. Socialstyrelsen, som levererat de 

vårdrelaterade indikatorerna till Ung idag, är 

en av de viktiga aktörerna i arbetet med att förbättra 

ungas hälsa och välfärd. De redovisar data 

kring barns och ungas hälsa och levnadsvillkor, 

undersöker olika levnadsvillkors betydelse 

för hälsan, utvecklar kunskapsbaserade metoder 

inom socialtjänst och hälso- och sjukvård 

samt genomför tillsynsverksamhet. 

Inom området har Socialstyrelsen initierat en 

rad olika arbeten och samarbeten samt publicerat 

en mängd rapporter. Vart fjärde år gör Socialstyrelsen 

en fördjupad analys av folkhälsoläget 

i Sverige. Den senaste publicerades i mars 

2009. I den behandlas ungas hälsa i ett särskilt 

kapitel där tyngdpunkten ligger på psykisk 

ohälsa. 

Socialstyrelsen konstaterar att ung-domsgenerationen 

sedan 1990-talet haft en sämre 

hälsoutveckling än övriga åldersgrupper. Framförallt 

gäller detta den psykiska hälsan. Ökningen 

gäller inte enbart självrapporterade besvär 

som ängslan, oro och ångest, utan det har 

också blivit vanligare att unga vårdas på sjukhus 

för depression och ångesttillstånd. 

Socialstyrelsen konstaterar att det är oklart 

varför psykiska besvär har blivit vanligare. En 

förklaring som ges är att ungas livsvillkor avsevärt 

har förändrats. Unga har sämre möjligheter 

att få ett heltidsarbete jämfört med för 20 år 

sedan. Socialstyrelsen menar att det är möjligt 

att många studerar vidare trots att de egentligen 

hellre skulle arbeta och att studenter har fått 

sämre arbetsförhållanden. Samtidigt är det stora 

85 

andelar av de unga som varken studerar eller 

arbetar. Det är dock oklart hur ovanstående förändringar 

påverkar den psykiska hälsan (Socialstyrelsen 

2009). 

Rättssäkerhet och rättstrygghet 

Det ungdomspolitiska huvudområdet hälsa och 

utsatthet griper över många olika politikområden 

och illustreras av hur Socialstyrelsen, 

Skolverket och Rikspolisstyrelsen under 2008 

fortsatt sitt samarbete kring barn och unga som 

far illa eller riskerar att fara illa. Socialstyrelsen 

har under året på regeringens uppdrag arbetat 

med att ta fram och sprida metoder för stödjande 

verksamhet som riktar sig till barn och 

unga som lever i familjer där det finns missbruks- 

eller beroendeproblem. De har också 

publicerat allmänna råden Handläggning av 

ärenden som gäller unga lagöverträdare (Socialstyrelsen 

2008a). I dessa ges rekommendationer 

till stöd för socialnämndens handläggning 

av ärenden som gäller unga lagöverträdare. Dessutom 

har Institutet för utveckling av metoder i 

socialt arbete vid Socialstyrelsen på uppdrag av 

regeringen sammanställt socialtjänstens arbete 

med unga lagöverträdare. Frågeställningen har 

varit vilka metoder som är verksamma inom 

ramen för påföljderna ungdomsvård och 

ungdomstjänst samt insatsen särskilt kvalificerad 

kontaktperson. 

Målet för politikområdet rättsväsendet är den 

enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. Ungas 

levnadsvillkor i termer av rättstrygghet framstår 

utifrån indikatoruppföljningen som i stort 

sett oförändrade de senaste åren. Andelarna 

som utsatts för stöld, skadegörelse eller våld var 

2006–2007 ungefär desamma som tidigare under 

2000-talet. Möjligen har risken för unga att 

dö till följd av annans våld minskat något de

senaste åren, eftersom antalet dödade 2004– 

2006 var färre än under föregående perioder 

samtidigt som antalet ungdomar totalt i landet 

var fler än tidigare. 

Rättstryggheten har dock även andra aspekter 

än själva utsattheten för brott. En sådan aspekt 

är ungas oro att utsättas för brott. Enligt Brå har 

andelen unga i åldern 16–19 år som upplever 

oro att utsättas för brott minskat under 2005– 

2007. Minskningen gäller framför allt mellan 

2005 och 2006 och gäller såväl oro för tillgreppsoch 

skadegörelsebrott som oro för överfall eller 

misshandel. Enligt Brå är det dock för tidigt 

att säga att det handlar om en trend. 

Det andra huvudmålet för politikområdet, 

rättssäkerheten, är svårt att följa. Enligt Brå 

skedde under 2005–2007 en viss ökning av andelen 

unga i åldern 16–19 år som känner ett 

stort förtroende för rättsväsendet som helhet. 

Främst var det mellan 2005 och 2006 som förtroendet 

tycktes öka. Det är dock, enligt Brå, för 

tidigt att avgöra om det är ett uttryck för en allmän 

förändring bland unga eller bara en tillfällighet 

baserad på vilka individer som varit 

med i respektive års undersökning. 

Skolan 

Skolan är en av de viktigaste platserna för unga. 

I skolan tillbringar unga mycket tid, där formas 

intryck, normer och identiteter och där inhämtar 

de kunskap. Skolan har en väsentlig betydelse 

för att bryta utanförskap, detta understryks 

i Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 08 – En analys 

av ungas utanförskap (Ungdomsstyrelsen 

2008a). I ett vidare perspektiv ska alla utbildningar 

genomsyras av principen om alla människors 

lika värde. Därför har alla som arbetar i 

skolan ett tydligt ansvar att aktivt förebygga och 

motverka kränkande behandling och främja 

86 

jämställdhet. De redovisade indikatorerna om 

förhållandena i skolan visar på svaga positiva 

tendenser. Det finns en ökande medvetenhet i 

skolan om mobbning och kränkande behandling. 

Något förvånande är att en större andel 

elever upplever sig mobbade eller utsatta för 

kränkande behandling av lärare än av andra 

elever. Det är också förvånande att andelen som 

anser sig vara utsatta inte minskat trots den 

ökande medvetenheten i skolan om problematiken. 

Boende 

Boendet har en grundläggande betydelse för 

hälsan och välbefinnandet. Ett eget boende innebär 

att ha en plats dit man kan dra sig tillbaka 

för att hämta kraft. I flera kommuner råder det 

brist på sådana lägenheter som unga efterfrågar. 

Indikatorerna visar att unga trivs sämre i 

sitt bostadsområde än andra åldersgrupper. De 

visar också tydligt hur olika socioekonomisk 

bakgrund, svensk eller utländsk bakgrund, tjej 

eller kille etcetera, påverkar hur man trivs med 

sitt boende och vilka möjligheter man har att 

sova ostört. 

Arbetsmiljö 

Indikatorerna i denna rapport visar på förhållandena 

för unga relaterat till arbetssjukdomar 

och arbetsolyckor och beskriver situationen 

generellt på arbetsmarknaden. En stor andel av 

de unga har dock en arbetsmiljö som inte är 

relaterad till att ha ett arbete utan till den utbildningsmiljö 

som man befinner sig i. 

Ett exempel på uppmärksamhet kring arbetsmiljön 

i skolan är att Arbetsmiljöverket under 

flera års tid har genomfört breda tillsynsinsatser 

av skolans fysiska arbetsmiljö (framförallt 

inomhusklimat och buller) samt riskerna i sam-

and med träslöjd och kemilaborationer. En 

rad brister har upptäckts och åtgärdats. Skolors 

arbete med att förebygga hot- och våldssituationer 

kontrollerades inom tre storstadsregioner 

2006–2007 och endast omkring 15 procent 

hade bedömt riskerna och utarbetat rutiner och 

instruktioner för att hantera den här typen av 

händelser. Tillsyn av 400 fristående skolor och 

enskilda förskolor i hela landet under 2008 visade 

på ett stort behov av arbetsmiljöförbättringar, 

cirka 230 av dessa avsåg grund- och 

gymnasieskolor. 

En annan typisk arbetssituation för unga är 

arbete under sommaren. Okunskapen hos arbetsgivare 

om arbetsmiljöbestämmelserna, som 

kan medföra böter om de inte följs, är ett av 

motiven till att Arbetsmiljöverket genomför 

sommartillsyn av ungas arbetsförhållanden. 

Under 2008 genomfördes inspektioner inom 

branscherna hotell/restaurang, detaljhandel, 

fritidsanläggningar, omsorg, parkarbete, städning 

samt tillverkning. Ungefär hälften av arbetsgivarna 

hade bristande introduktion av de 

unga medarbetarna för att förmedla kunskaper 

och färdigheter som krävs för att arbeta säkert. 

En motsvarande större insats gjordes i samband 

med Europeiska arbetsmiljöveckan 2006. 

Brister i introduktionen konstaterades då vid 

var tredje inspektion. Större arbetsplatser har 

oftare ett mer utvecklat arbetsmiljöarbete med 

rutiner för introduktion av nya medarbetare. I 

en attityd- och kunskapsundersökning som 

Arbetsmiljöverket lät genomföra 2006, kände 

inte ens var fjärde ung person i åldern 18–24 år 

till att arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. 

För hela åldersgruppen18–65 år var 

motsvarande siffra 43 procent (Arbetsmiljöverket 

2006). 

87 

Utvecklingsområden 

För att kunna göra verkningsfulla insatser för 

unga som far illa bör man utgå från den kunskap 

som finns om risk- och skyddsfaktorer och 

hur dessa samverkar med varandra. Riskfaktorer 

är omständigheter som bidrar till utsatthet, 

skyddsfaktorer är de omständigheter 

som bidrar till hälsa och välbefinnande. Dessa 

diskuterades i Ungdomsstyrelsens utredning 

Fokus 07 – En analys av ungas hälsa och utsatthet 

(Ungdomsstyrelsen 2007a). 

Riskfaktorer är individens medfödda eller tidigt 

förvärvade problem som kan ha sin grund 

i begåvning, anknytning, beteende eller utsatthet 

för mobbning eller traumatiska upplevelser. 

Relaterat till familjen finns riskfaktorer som 

föräldrakonflikter, separationer, vanvård, misshandel, 

social isolering och fattigdom. Föräldrarna 

kan bidra till ytterligare riskfaktorer genom 

missbruk, psykisk sjukdom, kriminalitet 

eller tonårs- och ensamföräldraskap. Omgivningen 

kan vidare bidra med riskfaktorer såsom 

problembelastade nätverk, bristande samhällsservice 

(förskola/skola, socialtjänst och så 

vidare) eller att leva i problembelastade grannskap. 

Det är kombinationen av riskfaktorerna 

som avgör graden av utsatthet – en riskfaktor 

innebär en mindre förhöjd risk än om flera 

riskfaktorer samverkar. 

Skyddsfaktorer kan röra individens personlighet 

och beteende som lagom aktiv, utåtriktad, 

god självkänsla, relativ begåvning, varaktiga 

känslomässiga relationer och hoppfullhet. 

I familjen är skyddsfaktorer bland annat en bra 

relation mellan föräldrar och barn, att minst 

en förälder är ansvarstagande, att familjen står 

för positiva förebilder samt att den unge känner 

sig lagom behövd. Skyddsfaktorer från 

omgivningen är en bra skola, positiva fritidsare-

nor samt stöd från vuxna utanför familjen. De 

skyddande faktorerna bidrar till att unga utvecklas 

och främjar motståndskraft och återhämtningsförmåga 

om individen drabbas av olika 

problem. 

Om summan av riskfaktorerna är större än 

summan för skyddsfaktorerna, kan det skapa 

omständigheter som genererar andra problem 

och på sikt också sämre fysisk och psykisk hälsa. 

Rapporterna Strategi för samverkan kring barn 

och unga som far illa eller riskerar att fara illa 

(Socialstyrelsen 2007) och Tänk Långsiktigt – 

en samhällsekonomisk modell för prioriteringar 

som påverkar barns psykiska hälsa (Socialstyrelsen 

2004) lyfter fram modeller för hur man 

kan tänka kring preventiva insatser för att förbättra 

barns och ungas hälsa. 

Indikatorerna visar på stora skillnader mellan 

olika grupper och detta har också visats i 

Ungdomsstyrelsens utredning Fokus 07 – En 

analys av ungas hälsa och utsatthet (Ungdomsstyrelsen 

2007a). Denna pekar på en rad utvecklingsområden 

och formulerar en rad förslag. 

Generellt behöver möjligheterna att ta fram 

kunskap om ungas hälsa förbättras. Det finns 

behov av att utveckla det stöd som finns för unga 

som mår dåligt och många gånger är inte insatserna 

anpassade efter ungas behov. 

I utredningen Fokus 07 visar Ungdomsstyrelsen 

också att det finns stora skillnader 

mellan vilka insatser unga erbjuds beroende på 

var i landet de bor. Unga behöver stöd av vuxna 

för att kunna leva ett självständigt liv och detta 

gäller även i skolan. I rapporten framkommer 

att det behövs ytterligare insatser i skolan för 

att unga ska kunna få det stöd de behöver. 

88 

En viktig del i regeringens arbete med att skapa 

förutsättningar för minskad utsatthet och ökad 

hälsa är att bryta utanförskap. En hög sysselsättningsnivå 

och ett tryggt välfärdssystem ses 

som viktiga för att bryta utanförskapet. Att upprätthålla 

en hög sysselsättning ses också som 

väsentligt för folkhälsopolitikens förverkligande. 

Detta är viktigt för att uppnå det främsta 

målet med huvudområdet, nämligen att fokusera 

på att unga har verklig tillgång till välfärd. 

Den pågående lågkonjunktur innebär ytterligare 

utmaningar. 

Regeringens arbete med att bryta utanförskap 

innebar bland annat att Ungdomsstyrelsen 

under 2008 publicerade utredningen Fokus 08 

– En analys av ungas utanförskap (Ungdomsstyrelsen 

2008b). I denna identifierades en rad 

problemområden relaterade till ungas utbildningssituation 

och till ungas process att etablera 

sig på arbetsmarknaden. I utredningen studerades 

några bostadsområden vars kommuner 

tecknat avtal med staten inom ramen för den 

urbana utvecklingspolitiken. 

Indikatorerna under huvudområdet hälsa och 

utsatthet berör inte sysselsättning och arbetsmarknad 

och inte heller måluppfyllelse i skolan. 

Frågor kring brytande av utanförskap genom 

arbetsmarknadsrelaterade åtgärder diskuteras 

vidare i kapitlet om Arbete och försörjning. 

Indikatorer kring måluppfyllelse och utbildning 

diskuteras vidare i avsnittet om Utbildning och 

lärande.

Hälsa och EU 

Att förbättra livskvaliteten genom god hälsa är 

ett av EU:s huvudmål. Sedan 1993 är folkhälsa 

ett samarbetsområde inom EU. Folkhälsoarbetet 

inom EU syftar till att förebygga ohälsa 

och sjukdomar samt till att förbättra folkhälsan. 

Många EU-program har likartade mål, till exempel 

att ge stöd till hälsoskydd och säkerhet, 

förbättra levnadsvillkoren och kvaliteten på 

service, se till att alla har tillgång till vård samt 

bidra till folkbildning. Ett viktigt program som 

avslutades 2008 var Programmet för gemenskapsåtgärder 

på folkhälsoområdet (2003–2008). 

Ett exempel på EU:s arbete med hälsofrågor 

för unga är Initiativet för ungas hälsa. Initiativet 

utgår från att barns och ungas hälsa är ett prioriterat 

område för Europeiska kommissionen 

och tanken är att samla alla kommissionsinitiativ 

som rör ungas hälsa under ett och 

samma tak. Målen är att prioritera barns och 

ungas hälsa, att lyfta fram de hälso- och ungdomsfrågor 

som kommissionen arbetar med 

samt betona dialog och inflytande med unga. 

(http://ec.europa.eu/health-eu/youth/theme/ 

index_en.htm) 

89 

Under april 2009 presenterades ett förslag till 

ett nytt europeiskt ramverk för ungdomspolitiken. 

Beslut om ramverket förväntas tas 

under november 2009. Ett av de prioriterade 

handlingsområdena som föreslås är Hälsa och 

sport. Målen syftar till att uppmuntra till en 

hälsosam livsstil för ungdomar och främja samarbete 

inom idrottsundervisning och sportverksamhet 

mellan ungdomsledare, vårdpersonal 

och sportorganisationer i syfte att förebygga 

och behandla övervikt, skador, beroende och 

drogmissbruk samt upprätthålla mental och 

sexuell hälsa (Europeiska gemenskapernas 

kommission 2009).

KAPITEL 4 

90

Inflytande och 

representation 

Ett av de viktigaste målen för ungdomspolitiken är att unga ska ha verklig 

tillgång till inflytande. Huvudområdet inflytande och representation handlar 

om att unga ska ha samma möjligheter som andra grupper att vara en del av 

den demokratiska dialogen. Det handlar också om ungas möjligheter att 

påverka förhållanden i såväl den personliga sfären som i samhället i stort. 

Ett bra samhälle för unga måste ta tillvara ungas erfarenheter och idéer. 

91

Inflytande och representation 

Relation 


Politiskt intresse 

och aktivitet 

Möjlighet till 

inflytande 

Inflytande i skola 

och arbetsliv 

46. Deltagande i allmänna val. 

47. Nominerade och valda ledamöter i 

allmänna val. 

48. Avgångna ledamöter i riksdag, kommunoch 

landstingsfullmäktige. 

49. Deltagande i partipolitiska organisationer. 

50. Deltagande i politiska aktiviteter. 

51. Upplevd möjlighet att föra fram idéer till 

beslutsfattare i kommunen. 

52. Andel kommuner med inflytandeforum för 

unga. 

53. Andel kommuner som har handlingsplaner 

med inriktning på ungas levnadsförhållanden. 

54. Andel elever som anser att lärarna bryr 

sig om och tar tillvara deras erfarenheter och 

synpunkter. 

55. Andel föräldrar som anser att deras barns 

lärare bryr sig om och respekterar deras 

synpunkter. 

56. Andel elever som anser sig kunna vara 

med och bestämma om vad de får lära sig i 

olika ämnen. 

57. Inflytande i arbetet. 





TJEJER KILLAR 

92 

Deltagandet i valet 2006 ökade bland båda könen. Unga kvinnor röstade i 

något större utsträckning än unga män. 

Svag ökning bland både unga kvinnor och unga män jämfört med 2002, men 

större ökning bland unga män. 

En större andel unga än äldre har avgått och en större andel unga kvinnor än 

unga män har avgått sedan valen 2006. 

En större andel unga män än unga kvinnor deltar. Skillnader i deltagande 

utifrån socioekonomisk bakgrund. 

Unga med högutbildade föräldrar deltar i betydligt högre grad i politiska 

aktiviteter än unga med lågutbildade föräldrar. Inrikes födda unga deltar i 

större utsträckning än utrikes födda unga. 

Nära hälften av de unga anser att möjligheterna att föra fram idéer till 

beslutsfattare är små. Unga vars föräldrar är högutbildade upplever i större 

utsträckning möjlighet att föra fram idéer än unga med lågutbildade föräldrar. 

Andelen kommunala inflytandeforum som fungerar som remissinstanser har 

sjunkit, medan andra funktioner har ökat det senaste året. 

Andelen kommuner där unga har varit mycket delaktiga i utformningen av 

handlingsplaner har minskat. 

Små skillnader mellan könen, mellan svensk och utländsk bakgrund samt 

mellan elever vars föräldrar har olika utbildningsnivå. 

Liten skillnad mellan utländsk och svensk bakgrund samt mellan könen. 

Liten skillnad mellan könen och mellan unga med utländsk och svensk 

bakgrund. 

Kvinnor, såväl unga som äldre, uppger i lägre grad inflytande än män i 

motsvarande åldersgrupp. 



Politiskt intresse och aktivitet 

Indikator 46 

Deltagande i allmänna val 

Sedan 1970 har Sverige haft gemensam valdag 

för val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige. 

Valdeltagandet minskade från 

1980-talet fram till och med 2002 men ökade i 

alla åldrar i valet 2006. Störst ökning skedde 

bland förstagångsväljare, som ökade sitt valdeltagande 

i samtliga tre val. Andelen som röstade 

i valen till landstings- och kommunfullmäktige 

var ett par procentenheter lägre än andelen 

som röstade till riksdagen i alla åldersgrupper 

(figur 4.1). 

Riksdagsvalen 

Mellan valen 1994, 1998 och 2002 minskade 

valdeltagandet till riksdagen. Valdeltagandet i 

olika åldersgrupper följde en liknande utveckling. 

I riksdagsvalet 2006 ökade dock valdeltagandet 

i alla åldrar. Av samtliga röstberättigade 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

Förstagångsväljare* 22–29 år** 30–74 år 

Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige 

Källa: Ungdomsstyrelsen, Statistiska centralbyrån. 

* De som fyllt 18 år efter valdagen (som är 22 år efterföljande valår) och innan efterföljande valår 

och fick lov att rösta för första gången. 

** De som är 22 år valåret och hade fyllt 18 år innan valdagen föregående valår. 

Figur 4.1 Andel röstande av röstberättigade i valen 2006. Procent. 

93 

röstade 82,0 procent vid riksdagsvalet, en ökning 

med 1,9 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 

2002. Störst var ökningen bland 

förstagångsväljarna. Trots trendbrottet är nedgången 

i alla åldrar tydlig i förhållande till deltagandet 

i början av 1990-talet (tabell 4.1). 

De yngsta åldersgrupperna har haft lägst deltagande 

i valen 1994–2006. I åldersgruppen 18– 

29 år var valdeltagandet 2006 högst i storstäder 

(80 procent) och lägst i glesbygdskommuner 

(65 procent). Kvinnor röstade i större utsträckning 

än män i alla åldrar, men skillnaden var 

något större bland yngre väljare. Skillnaden 

mellan inrikes och utrikes födda ökade något i 

valet 2006, genom att inrikes födda röstade i 

högre grad jämfört med i valet 2002. I resurssvaga 

grupper i samhället – lägre utbildade, låginkomsttagare 

och arbetslösa – var valdeltagandet 

oavsett ålder markant lägre än i mer resursstarka 

grupper.

Tabell 4.1 Deltagande i val till riksdagen. 1994, 1998, 2002 och 2006. Procent 

1994 1998 2002 2006 

Förstagångsväljare* 

Män 78 75 68 74 

Kvinnor 85 73 73 78 

Samtliga 82 74 70 76 

22–29 år** 

Män 79 74 72 75 

Kvinnor 84 79 74 80 

Samtliga 81 77 73 77 

30–74 år 

Män 89 85 83 85 

Kvinnor 91 88 86 88 

Samtliga 90 86 85 86 


* De som fyllt 18 år efter valdagen (som är 22 år efterföljande valår) och innan efterföljande valår och fick lov 

att rösta för första gången. 


Landstingsfullmäktige 

Deltagandet i valen till landstingsfullmäktige 

följde samma utveckling som i riksdagsvalet. 

Mellan valen 1994, 1998 och 2002 var trenden 

motsvarande den för valet till riksdagen – 

röstandet minskade i alla åldersgrupper för att 

vända och istället öka i 2006 års val. Jämfört 

med i 2002 års val ökade valdeltagandet med 

1,3 procentenheter i befolkningen. Störst var 

ökningen bland förstagångsväljarna, som ökade 

med 4 procentenheter (tabell 4.2). 

94 

Kommunfullmäktige 

Även i valen till kommunfullmäktige minskade 

deltagandet mellan valen 1994 och 2002 för att 

öka i 2006 års val. Av samtliga röstberättigade 

gick 79 procent och röstade 2006. Bland förstagångsväljarna 

var ökningen 4 procentenheter, 

i gruppen 22–29 år var ökningen 2 procentenheter, 

och bland 30–74-åringarna var ökningen 

1 procentenhet i förhållande till 2002 års val. 

Ökningen bland förstagångsväljarna var lika 

stor bland unga kvinnor som bland unga män, 

men kvinnornas valdeltagande var 4 procentenheter 

högre med 73 procent mot männens 

69 procent. Andelen kvinnor som deltog i valet 

ökade även i gruppen 22–29 år. Det är dock fortfarande 

de i åldern 30–74 år som i störst utsträckning 

deltar i val. Ju äldre man är, desto 

större är sannolikheten att man röstar (tabell 

4.3).

Tabell 4.2 Deltagande i val till landstingsfullmäktige. 1994, 1998, 2002 och 2006. 

Procent 

1994 1998 2002 2006 


Män 73 68 64 68 

Kvinnor 82 67 69 72 

Samtliga 77 67 66 70 

22–29 år** 

Män 71 67 67 67 

Kvinnor 79 72 69 72 

Samtliga 75 69 67 70 

30–74 år 

Män 86 80 81 81 

Kvinnor 89 83 83 84 

Samtliga 87 82 82 82 





Tabell 4.3 Deltagande i val till kommunfullmäktige. 1994, 1998, 2002 och 2006. 

Procent 

1994 1998 2002 2006 


Män 75 69 64 69 

Kvinnor 83 68 69 73 

Samtliga 79 68 67 71 

22–29 år** 

Män 75 68 67 68 

Kvinnor 80 73 70 73 

Samtliga 77 71 68 70 

30–74 år 

Män 86 81 81 81 

Kvinnor 89 84 84 85 

Samtliga 88 83 82 83 





95

Indikator 47 

Nominerade och valda 

ledamöter i allmänna val 

Antalet unga människor som ställer upp som 

representanter i beslutsfattande demokratiska 

organ är inte bara ett tecken på om unga önskar 

att ta del av de möjligheter till inflytande och 

makt som det kan innebära. Det är också ett 

tecken på om vuxenvärlden är villig att ge ifrån 

sig makt till unga. Andelen 18–24-åringar som 

är valda till riksdag, landstingsfullmäktige och 

kommunfullmäktige är lägre än åldersgruppens 

andel av befolkningen. Åldersgruppen 18– 

24 år utgör cirka 10 procent av befolkningen. I 

riksdagen ligger andelen invalda ledamöter 

mellan 18 och 24 år stabilt på 0,5 procent efter 

2002 och 2006 års val. Andelen invalda ledamöter 

i samma ålder i landstingsfullmäktige 

och kommunfullmäktige har ökat något mellan 

2002 och 2006 års val, från 1 procent till 

1,3 procent i landstingsfullmäktige och från 2,1 

procent till 2,5 procent i kommunfullmäktige. 

Enligt Sveriges Kommuner och Landstings 

studie av kommunoch landstingsvalen 2006 

96 

var medelåldern bland kommunernas fullmäktigeledamöter 

51,6 år. I kommunfullmäktige 

var andelen ledamöter under 30 år 6 procent 

och över 60 år 29 procent. I landstingsfullmäktige 

var medelåldern 53,6 år och gruppen 

under 30 år utgjorde 4 procent av ledamöterna 

medan andelen över 60 år var 30 procent 

(Sveriges Kommuner och Landsting 2007). 

Även om andelen unga nominerade och invalda 

är lägre än åldersgruppens andel av befolkningen 

innebar valet 2006 en ökning jämfört 

med 2002 i såväl nominerade som invalda 

18–24-åringar. Antalet nominerade till riksdag 

och landstingfullmäktige ökade med knappt 30 

procent, medan antalet nominerade till kommunfullmäktige 

ökade med 4 procent (tabell 

4.4). En ökning ägde även rum i antalet invalda. 

Till riksdagen är det ingen förändring men i 

valet till landstingsfullmäktige ökade antalet 

med över 30 procent och till kommunfullmäktige 

med 16 procent. Antalet nominerade och 

valda män i åldersgruppen 18–24 år ökade mer 

än antalet nominerade och valda kvinnor i 

samma åldersgrupp. Det kommer tydligast till 

Tabell 4.4 Antal nominerade och valda till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige. 

18–24 år, 2002 och 2006 

Riksdag Landstingsfullmäktige Kommunfullmäktige 

Nominerade Valda Nominerade Valda Nominerade Valda 

2002 

Kvinnor 130 0 180 9 886 154 

Män 158 2 234 7 1 216 130 

Totalt 288 2 414 16 2 102 284 

2006 

Kvinnor 143 2 220 11 946 160 

Män 228 0 311 10 1 238 169 

Totalt 371 2 531 21 2 184 329 

Källa: Ungdomsstyrelsen, SCB.

uttryck i riksdagsvalet, där antalet nominerade 

unga män ökade med 44 procent och antalet 

nominerade unga kvinnor med 10 procent. 

Samma tendens återfinns i valet till kommunfullmäktige, 

där antalet invalda unga män ökade 

med 30 procent (antalet nominerade ökade 

med 2 procent) och antalet invalda unga kvinnor 

ökade med 4 procent (antalet nominerade 

ökade med 7 procent). 

Indikator 48 

Avgångna ledamöter i riksdag, 

kommunoch landstingsfullmäktige 1 

Riksdagen 

Till riksdagen har det hittills under mandatperioden 

valts in 2 374 ledamöter. Av dem har 

25 personer avgått, 3 varav 12 kvinnor och 13 

män. Fem av de 374 valda är i åldersintervallet 

18–25 år 4 och ingen av dessa har avgått. 

Landstingsfullmäktige 

Till landstingsfullmäktige har det hittills under 

mandatperioden valts in 1 823 ledamöter, 

varav 167 personer har avgått. I förhållande till 

hur många av de valda som är kvinnor respektive 

män har 9,1 procent av männen avgått och 

9,3 procent av kvinnorna. Kronobergs län är 

det län där störst andel totalt har avgått från 

Tabell 4.5 Andel avgångna av valda i samtliga landstingsfullmäktige, valet 2006januari 

2009. Procent 

18–25 år 26 år – Totalt 

Kvinnor 38,5 8,8 9,3 

Män 13,3 9,0 9,1 

Totalt 25,0 8,9 9,2 

Källa: Valmyndigheten. 

97 

landstingsfullmäktige (13,5 procent), medan 

Hallands län har lägst andel avgångar (5,3 procent). 

Av de valda är 2 procent i åldersintervallet 18– 

25 år. Detta motsvarar totalt 28 personer, 13 

kvinnor och 15 män. Under mandatperioden 

har hittills 5 kvinnor (38,5 procent av de valda 

kvinnorna) och 2 män (13,3 procent av de valda 

männen) avgått (tabell 4.5). En större andel 

unga än äldre har alltså avgått och kvinnor i 

större utsträckning än män. Skillnaden mellan 

könen syns särskilt i gruppen 18–25 år. Det 

statistiska underlaget är inte tillräckligt stort för 

att säga något om geografisk hemvist för åldersgruppen 

18–25 år. 

Kommunfullmäktige 

Till kommunfullmäktige har det hittills under 

mandatperioden invalts 14 661 personer, varav 

1 611 (11 procent) av dem har avgått. Av de valda 

männen har 10,2 procent avgått medan 12,1 

procent av de valda kvinnorna har avgått. Av de 

valda till kommunfullmäktige är 3 procent i 

åldersintervallet 18–25 år. Detta motsvarar 483 

personer, 256 män och 227 kvinnor. Under 

mandatperioden har 71 män (27,7 procent av 

de valda männen) och 80 kvinnor (35,2 procent 

av de valda kvinnorna) avgått (tabell 4.6).

Tabell 4.6 Andel avgångar av valda i alla kommunfullmäktige, valet 2006-januari 

2009. Procent 

18–25 år 26 år – Totalt 

Kvinnor 35,2 11,2 12,1 

Män 27,7 9,6 10,2 

Totalt 31,3 10,3 11,0 

Källa: Valmyndigheten. 

I åldersgruppen 18–25 år syns stora skillnader 

regionalt. Det statistiska underlaget är för 

litet för att kommentera geografisk hemvist på 

kommunnivå. Istället görs jämförelser på länsnivå 

även för kommunfullmäktige. De län där 

det avgått flest i kommunerna i åldersgruppen 

18–25 år är Gävleborgs län och Jönköpings län 

(50 procent), följda av Kronobergs län (46,7 

procent). Minst avgångar i åldersgruppen 18– 

25 år har Gotlands och Västernorrlands län 

haft, där inga avgångar skett. Därefter följer 

Hallands län (7,7 procents avgångar). Störst 

skillnad mellan åldersgruppen 18–25 år och 

totalpopulationen är det i Jönköpings län där 

50 procent av alla valda i åldersgruppen 18–25 

år har avgått, jämfört med 11,5 procent av avgångna 

totalt. I 30 kommuner har 100 procent 

av de valda i åldersgruppen 18–25 år avgått. Det 

är dock viktigt att notera att det i många fall rör 

sig om ett litet underlag och procentsatserna 

tenderar därför att bli höga när en förändring 

sker. Som exempel kan nämnas Östersund, där 

100 procent av de valda i åldersgruppen 18–25 

år avgått (2 personer), jämfört med 13 procent 

av den totala andelen avgångar (10 personer). 

98 

Resultaten visar att det i både kommunoch 

landstingsfullmäktige har avgått en större andel 

i gruppen 18–25 år än bland samtliga valda. 

Sett till samtliga valda har en större andel kvinnor 

än män har avgått och detta är särskilt tydligt 

i gruppen 18–25 år. Skillnaderna i avgångar 

mellan unga och äldre är större i kommunfullmäktige 

än i landstingsfullmäktige. För riksdagen 

är det statistiska underlaget för litet för att 

dra några slutsatser om variablerna kön och 

ålder.

Indikator 49 

Deltagande i partipolitiska organisationer 

Ungdomsstyrelsen har valt att mäta deltagande 

i partipolitiska organisationer (politiskt parti, 

politiskt ungdomsförbund och kvinnoförbund) 

med andelen av ungdomspopulationen som 

uppger att de är medlemmar och aktiva i en 

sådan organisation. Statistiska centralbyråns 

senaste fördjupade analys kring svenskars aktiviteter 

i samhällslivet och engagemang i politiska 

frågor som publicerades 2003 visar att 

unga är kraftigt underrepresenterade inom 

partiväsendet, liksom i föreningslivet i stort. 

Antalet medlemmar i politiska partier minskade 

i samtliga åldersgrupper mellan 1980/ 

1981 och 2000/2001. Den kraftigaste nedgången 

finns bland män i åldersgruppen 16– 

99 

25 år, där andelen partimedlemmar minskade 

med nästan tre fjärdedelar. 5 Detta betyder också 

att rekryteringsbasen för unga kandidater till 

kommuner, landsting och riksdag är liten och 

minskande. 

Eftersom metoden för att samla in underlaget 

till ULF-undersökningen inte är densamma 

som för tidigare års redovisade indikatorer är 

det inte möjligt att jämföra utvecklingen över 

tid. I undersökningen från 2006/2007 finns 

vissa skillnader inom ungdomsgruppen. Vid en 

jämförelse av unga med svensk och unga med 

utländsk bakgrund framkommer att en betydligt 

större andel killar med svensk bakgrund än 

killar med utländsk bakgrund är medlemmar i 

en partipolitisk organisation, medan det bland 

tjejerna råder motsatta förhållanden då ande- 

Tabell 4.7 Andel som är medlemmar i partipolitiska organisationer 2006/2007. 

Procent 

16–25 år 

16–19 år 20–25 år 35–74 år 

Killar Tjejer Samtliga 

Bakgrund 

Svensk 3,6 3,9 5,4 2,1 3,7 6,1 

Utländsk 3,3 1,5 1,3 3,4 2,3 3,3 

Socioekonomisk grupp 

föräldrahushållet 

Arbetare 0,9 1,6 0,0 2,6 1,3 5,0 

Tjänstemän 5,3 2,6 5,6 2,2 3,9 5,0 

Företagare (exklusive 

akademikeryrken) 3,9 8,9 10,7 2,3 6,7 7,5 

Region* 

Storstadsområden 3,1 3,5 3,4 3,2 3,3 4,6 

Större städer 4,0 3,4 5,6 1,6 3,7 5,7 

Övriga 3,4 3,7 5,0 2,0 3,5 7,3 

Samtliga 3,5 3,5 4,7 2,3 3,5 5,8 

Källa: Ungdomsstyrelsen, Statistiska centralbyråns ULF-undersökning 2006/2007 

* Storstadsområden = H1–H2, Större städer = H3 och Övriga = H4–H6.

Tabell 4.8 Andel som är aktiva i partipolitiska organisationer 2006/2007. Procent 

16–25 år 

16–19 år 20–25 år 35–74 år 


Bakgrund 

Svensk 1,3 1,2 1,9 0,6 1,3 2,0 

Utländsk 2,5 0,7 0,7 2,4 1,5 1,2 



Arbetare 0,9 0,3 0,0 1,2 0,6 2,0 

Tjänstemän 1,6 1,3 1,8 1,1 1,5 1,4 



Region* 


Större städer 2,1 1,0 2,6 0,3 1,5 1,7 

Övriga 1,2 1,3 1,7 0,9 1,3 3,0 

Samtliga 1,5 1,2 1,7 0,9 1,3 1,9 

Källa: Ungdomsstyrelsen. Statistiska centralbyråns ULF-undersökning 2006/2007. 

* Storstadsområden = H1–H2, Större städer = H3 och Övriga = H4–H6. 

len som anger medlemskap är högre i gruppen 

tjejer med utländsk bakgrund än i gruppen med 

svensk bakgrund. Det finns också skillnader 

mellan unga vars föräldrar tillhör olika socioekonomiska 

grupper, där unga med föräldrar 

som är företagare i störst utsträckning anger att 

de är medlemmar i en partipolitisk organisation 

och där gruppen unga med föräldrar som 

är arbetare i minst utsträckning anger politiskt 

medlemskap. Skillnaderna beroende på socioekonomisk 

bakgrund är särskilt stora i gruppen 

killar (tabell 4.7). 

Det är en förhållandevis liten del av befolkningen 

som uppger att de är aktiva i partipolitiska 

organisationer, både bland unga och bland 

äldre. Bland unga uppger 1,3 procent att de är 

aktiva och killar uppger i högre grad aktivitet 

100 

än tjejer. Inom ungdomsgruppen är skillnader 

beroende på ursprung, socioekonomisk bakgrund 

och boenderegion förhållandevis små. 

Tydliga skillnader finns dock mellan tjejer med 

svensk och tjejer med utländsk bakgrund, där 

tjejer med utländsk bakgrund i större utsträckning 

är aktiva än tjejer med svensk bakgrund 

(tabell 4.8).

Indikator 50 

Deltagande i politiska aktiviteter 

Av de politiska aktiviteter som fanns med som 

alternativ i Ungdomsenkäten 2009 var den vanligaste 

aktiviteten bland unga att skriva på en 

namninsamling, 41 procent av 16–25-åringarna 

uppgav att de hade gjort det de senaste 12 

månaderna (tabell 4.9). Därefter följde att köpa 

vissa produkter av politiska, etiska eller miljö- 

Tabell 4.9 Andel som under de senaste 12 månaderna har deltagit i politiska 

aktiviteter. 16–25 år, 2009. Procent 

Har jag Har jag inte Skulle jag 

gjort gjort men aldrig göra/ Totalt 

kan tänka har aldrig 

mig att göra gjort 

Skriva på en namninsamling 41 46 13 100 

Köpa vissa produkter av politiska, etiska 

eller miljömässiga skäl 29 34 37 100 

Bära märken/symboler som uttrycker en åsikt 18 42 40 100 

Ge pengar till organisation som jobbar 

för en speciell samhällsfråga 16 49 34 99 

Chatta/debattera politik på internet 9 29 62 100 

Delta i lagliga demonstrationer 7 47 46 100 

Ta kontakt med någon politiker 7 45 49 101 

Skriva insändare 7 52 42 101 

Delta i bojkotter/köpstrejker 6 41 53 100 

Vara medlem i ett politiskt parti 5 34 61 100 

Vara medlem i organisation som jobbar 

för en speciell samhällsfråga 5 46 49 100 

Delta i politiskt möte 5 32 62 99 

Ta kontakt med en tjänsteman för att 

föra fram en politisk åsikt 3 40 57 100 

Delta i olagliga demonstrationer/aktioner 2 19 79 100 

Källa: Ungdomsstyrelsen. 

Kommentar: På grund av avrundning kan summan anta ett värde mellan 99 och 101. 

101 

mässiga skäl (29 procent) och att bära märken/ 

symboler som uttrycker en åsikt (18 procent). I 

gruppen unga uppgav 5 procent att de hade varit 

medlemmar i ett politiskt parti eller deltagit 

i ett politiskt möte, men drygt 60 procent svarade 

att de inte hade varit medlemmar eller 

deltagit i något möte och aldrig skulle göra det. 

En lika stor andel uppgav att de inte skulle använda 

internet för att chatta eller debattera om

politik. Nio procent hade dock chattat om eller 

debatterat politik på nätet det senast föregående 

året. Få unga (2 procent) hade under det senaste 

året deltagit i olagliga demonstrationer 

eller aktioner och 79 procent uppgav att de inte 

heller kan tänka sig att göra det. 

Jämförs unga mäns och unga kvinnors politiska 

aktiviteter är de mest utmärkande dragen 

att unga kvinnor i större utsträckning än unga 

män skriver på namninsamlingar, ger pengar 

till organisationer som jobbar för en speciell 

samhällsfråga, bär märken som uttrycker en 

åsikt samt köper vissa produkter av politiska, 

etiska eller miljömässiga skäl. Unga män uppger 

i högre grad än unga kvinnor att de chattar/ 

debatterar politik på nätet och deltar i olagliga 

aktioner. De övriga aktiviteterna visar på små 

skillnader mellan könen. 

Det är i regel stora skillnader i politisk aktivitet 

hos unga med högutbildade föräldrar jämfört 

med unga vars föräldrar saknar hög utbildning. 

6 I merparten av aktiviteterna är andelen 

102 

som uppgav att de deltagit i aktiviteterna dubbelt 

så stor hos unga med högutbildade föräldrar. 

Det finns också skillnader mellan unga som 

är födda i Sverige och de som är födda utrikes. 

Unga födda i Sverige har i högre grad skrivit på 

namninsamlingar, gett pengar till organisationer 

och köpt produkter av politiska skäl, medan 

unga födda utrikes i något större utsträckning 

har kontaktat politiker, skrivit insändare, deltagit 

i bojkotter och lagliga demonstrationer 

samt debatterat politik på internet. 

Jämfört med tidigare undersökningar utökades 

svarsalternativen i frågan om ungas politiska 

aktivitet i Ungdomsenkäten 2009. Vid en 

jämförelse över tid av de politiska aktiviteter 

som funnits med som alternativ i de senaste tre 

undersökningarna framkommer att ungas benägenhet 

att delta i politiska aktiviteter har 

minskat något 2009 jämfört med 2004 och 2007 

(tabell 4.10). För flera av aktiviteterna är förändringarna 

små, dock minskade andelen som 

uppgav att de har deltagit i lagliga demonstra- 

Tabell 4.10 Andel som under de senaste 12 månaderna har deltagit i politiska 

aktiviteter. 16–25 år, 2004, 2007 och 2009. Procent 

Har jag inte Skulle jag 

Har jag gjort gjort men kan aldrig göra/har 

tänka mig att göra jag aldrig gjort 

2004 2007 2009 2004 2007 2009 2004 2007 2009 

Skriva på en namninsamling 52 49 41 37 40 46 11 11 13 

Bära märken/symboler 25 25 18 36 39 42 40 37 40 

Delta i bojkott 8 7 6 42 44 41 50 49 53 

Delta i lagliga demonstrationer 14 12 7 47 49 47 39 40 46 

Delta i olagliga demonstrationer/aktioner 3 3 2 17 19 19 80 79 79 

Chatta/debattera politik på internet 10 12 9 27 32 29 64 56 62 

Skriva insändare 8 8 7 50 57 52 41 35 42 

Medlem i politiskt parti 6 7 5 35 40 34 59 53 61 


Kommentar: I undersökningarna 2004 och 2007 var aktiviteten ”Delta i olagliga 

demonstrationer/aktioner” utformad som ”Delta i olagliga demonstrationer”.

tioner med hälften och att andelen som inte 

hade deltagit i demonstrationer och som inte 

heller kunde tänka sig att göra det ökade med 7 

procentenheter mellan 2004 och 2009. Vi ser 

också att andelen som hade skrivit på en namninsamling 

och som burit märken/symboler 

minskade under de studerade åren, men att 

andelen som kunde tänka sig att göra de två 

aktiviteterna ökade i ungefär motsvarande grad. 

Ser man på antalet politiska aktiviteter som 

unga hade deltagit i det senast föregående 12 

månaderna uppgav 37 procent 2009 att de inte 

hade varit delaktiga i någon politisk aktivitet, 

26 procent uppgav att de hade deltagit i en aktivitet 

och 37 procent hade deltagit i två eller flera 

olika former av aktiviteter det senast föregående 

året (tabell 4.11). Unga kvinnor hade deltagit i 

politiska aktiviteter i större utsträckning än 

unga män och inrikes födda i större utsträckning 

än utrikes födda. Det är betydligt vanligare 

att unga till högutbildade föräldrar har deltagit 

i politiska aktiviteter jämfört med unga 

Tabell 4.11 Andel som har deltagit i olika politiska aktiviteter de senaste 12 månaderna. 

16–25 år, 2009. Procent 

Totalt Kön Ålder Född Föräldrarnas Funktionsstudiebakgrund 

nedsättning 

Killar Tjejer 16–19 20–25 Inrikes Utrikes Låg- Hög- Ja Nej 

år år utbildad utbildad 

0 37 42 31 41 33 36 43 40 18 30 38 

1 26 26 26 27 26 27 23 27 26 28 26 

2 15 12 18 13 17 15 14 15 19 13 15 

3 9 7 10 8 10 9 7 9 11 13 8 

>3 13 12 15 11 15 13 14 9 26 16 13 

Totalt 100 99 100 100 101 100 101 100 100 100 100 



103 

vars föräldrar är lågutbildade. Vidare har äldre 

ungdomar i större utsträckning varit politiskt 

aktiva än yngre ungdomar och unga med funktionsnedsättning 

i högre grad än unga utan 

funktionsnedsättning. Jämförs politisk aktivitet 

mellan kommuntyper är den politiska aktiviteten 

större i storstäderna än i mindre kommuner 

och glesbygd.

Möjlighet till inflytande 

Indikator 51 

Upplevd möjlighet att föra fram idéer 

till beslutsfattare i kommunen 

Nära hälften av unga mellan 16 och 25 år anser 

2009 att möjligheterna att föra fram idéer till 

beslutsfattare i kommunen är små eller obefintliga. 

Skillnaderna mellan unga kvinnor och 

unga män är små. Unga födda utrikes upplever 

i högre grad än inrikes födda unga att de kan 

föra fram idéer och det är en klart större andel 

unga med högutbildade 7 föräldrar som upplever 

att de har möjligheter att föra fram idéer 

Tabell 4.12 Andel som upplever att de har möjlighet att föra fram idéer till beslutsfattare 

i kommunen. 16–25 år, 2009. Procent 

Totalt Kön Ålder Född Föräldrarnas Funktionsstudiebakgrund 

nedsättning 

Killar Tjejer 16–19 20–25 Inrikes Utrikes Låg- Hög- Ja Nej 

år år utbildad utbildad 

Stora/mycket stora möjligheter 

15 15 15 14 16 15 18 12 17 15 15 

Små/inga möjligheter 

48 49 48 48 49 49 47 49 51 45 49 

Vet inte 

36 36 37 38 35 36 36 38 32 40 36 

Totalt 99 100 100 100 100 100 101 99 100 100 100 



104 

jämfört med unga med lågutbildade föräldrar. 

Unga utan funktionsnedsättning uppger i något 

större utsträckning än unga med funktionsnedsättning 

att de har små möjligheter att föra 

fram idéer (tabell 4.12). En geografisk jämförelse 

visar att mindre kommuner och glesbygd 

har störst andel unga som upplever möjlighet 

att föra fram idéer till kommunala beslutsfattare.

Tabell 4.13 Andel som upplever att de har möjlighet att föra fram idéer till beslutsfattare 

i kommunen. 16–25 år, 2004, 2007 och 2009. Procent 

2004 2007 2009 

Stora/mycket stora möjligheter 9 11 15 

Små/inga möjligheter 61 51 48 

Vet inte 30 37 36 

Totalt 100 99 99 



Sett över tid ökade andelen unga som upplever 

att de har stora eller mycket stora möjligheter 

att föra fram idéer till kommunala beslutsfattare, 

från 9 till 15 procent mellan 2004 och 

2009. Andelen unga som angav små eller 

mycket små möjligheter att påverka i kommunen 

minskade från 61 till 48 procent och andelen 

som uppgav att de inte vet ökade med 6 

procentenheter (tabell 4.13). 

105

Indikator 52 

Andel kommuner med 

inflytandeforum för ungdomar 

Ett inflytandeforum för unga är enligt Ungdomsstyrelsens 

definition ett forum för dialog 

mellan unga och beslutsfattare i kommunen. 

Inflytandeforumet ska behandla övergripande 

Tabell 4.14 Andel kommuner med 

kommunala inflytandeforum, 2001– 

2008. Procent 

Tabell 4.15 Andel inflytandeforum i kommuner som uppger att de har någon eller 

några av följande funktioner, 2002–2008. Procent 

Formell Rådgivande funktion Lämnar synpunkter Driver egna frågor 

remissinstans mot politiker till tjänstemän 

2002 31 65 63 67 

2003 25 68 70 73 

2004 34 69 77 69 

2005 38 59 65 74 

2006 42 71 76 77 

2007 33 74 75 65 

2008 31 77 80 72 


Andel 

2001* 54 

2002* 63 

2003 58 

2004 55 

2005 55 

2006 51 

2007 54 

2008 54 


* Inkluderar även stadsdelar i Stockholm, Göteborg 

och Malmö. 

106 

kommunala frågor och exempel på forum är 

ungdomsråd, ungdomsforum, ungdomsfullmäktige, 

ungdomsting och ungdomsparlament. 

Elevråd, fritidsgårdsråd och andra former av 

direkt brukarinflytande är exempel på forum 

som inte inkluderas i den här redovisningen. 

Drygt hälften, 54 procent, av kommunerna 

uppgav 2008 att de hade ett inflytandeforum 

för unga. 8 Det är en precis lika stor andel som 

året innan (tabell 4.14). Det har varit ungefär 

lika vanligt med inflytandeforum i kommunerna 

under de senaste åren. 

Inflytandeforumen har olika funktioner på 

olika orter. I den enkät som skickades ut till 

kommunerna fanns fyra olika svarskategorier 

fastställda. I tabell 4.15 redovisas dessa funktioner 

och hur vanliga de är. En klar majoritet av 

inflytandeforumen i kommunerna har flera 

funktioner. Andelen som fungerar som formell 

remissinstans har minskat något de senaste 

åren. De andra funktionerna verkar dock ha 

blivit vanligare det senaste året.

Indikator 53 

Andel kommuner som har 

handlingsplaner med inriktning 

på ungas levnadsförhållanden 

Kommunerna fick även svara på frågan om 

de hade ett politiskt antaget sektorsövergripande 

dokument som slår fast strategier och mål för 

Tabell 4.16 Andel kommuner med 

ungdomspolitiska handlingsplaner, 

2000–2008. Procent 

Andel 

2000 21 

2001 21 

2002 24 

2003 25 

2004 29 

2005 37 

2006 28 

2007 32 

2008 29 


Tabell 4.17 Ungas delaktighet i utformningen av kommunala mål- och strategidokument, 

2001–2008. Procent 

Delaktiga i stor Delaktiga i viss Ej delaktiga Inget svar 

utsträckning utsträckning 

2001* 67 20 13 

2002 40 42 13 4 

2003 42 44 14 0 

2004 26 52 23 0 

2005 33 48 16 3 

2006 36 56 8 0 

2007 26 56 18 0 

2008 19 64 16 2 


* 2001 fanns endast svarsalternativen delaktiga och ej delaktiga. 

107 

det politiska arbetet med ungas villkor i kommunen. 

Av de kommuner som svarade uppgav 

29 procent att de hade ett sådant dokument 

2008, vilket innebär en liten minskning från 

året innan (tabell 4.16). 

För att få en uppfattning om hur väl förankrade 

dokumenten är bland unga har kommunerna 

blivit tillfrågade om i hur stor utsträckning 

unga har varit med i utformningen av dokumenten. 

Jämfört med tidigare år har andelen 

kommuner där unga varit mycket delaktiga 

minskat fram till 2008 men sammantaget har 

unga varit delaktiga i någon mån i ungefär lika 

många kommuner som tidigare (tabell 4.17).

Inflytande i skola och arbetsliv 

Indikator 54 

Andel elever som anser att lärarna 

bryr sig om och tar tillvara deras 

erfarenheter och synpunkter 

Andelen elever som anser att alla eller de flesta 

av lärarna bryr sig om och tar tillvara deras erfarenheter 

och synpunkter har ökat från 61 procent 

2000 till 70 procent 2003 (tabell 4.18). De 

små skillnader som finns mellan olika grupper 

av unga 2003 faller inom den statistiska felmarginalen. 

Tabell 4.18 Andel elever som anser att alla eller de flesta av lärarna bryr sig om 

och tar tillvara deras erfarenheter och synpunkter, 2000 och 2003. Procent 

År Totalt 

Kön Bakgrund Förälders högsta utbildning 


skola skola 

2000 61 60 62 67 59 57 

2003 70 69 71 70 69 67 71 70 

Källa: Skolverket, Attityder till skolan, elever i årskurs 7–9 i grundskolan samt år 1–3 i gymnasieskolan. 

Kommentar 1: Resultaten presenteras i procentuella fördelningar med felmarginal vilken anger hur stor 

säkerhet de skattade procentandelarna har. Felmarginalen visar om skillnaden är tillräckligt stor för att 

inte betraktas som slumpmässig. Felmarginalen för 2003 års siffror varierar mellan +/-2 och +/-3, 

undantaget utländsk bakgrund +/-5 samt grundskola +/-7. 

Kommentar 2: Frågan ingick inte i 2006 års attitydundersökning. 

108

Indikator 55 

Andelen föräldrar som anser att 

deras barns lärare bryr sig om och 

respekterar deras synpunkter 

Andelen föräldrar som anser att deras barns lärare 

bryr sig om och respekterar deras synpunkter 

var oförändrad mellan åren 2000 och 2003. 

De förändringar som visas i tabell 4.19 faller 

inom felmarginalen och kan därför inte uteslutas 

vara slumpmässiga. 

Tabell 4.19 Andel föräldrar som anser att deras barns lärare bryr sig om och 

respekterar deras synpunkter, 2000 och 2003. Procent 

Totalt 

Kön Bakgrund Förälders högsta utbildning Barnets kön 

Kvinnor Män Svensk Utländsk Grund- Gymnasie- Hög- Flicka Pojke 

skola skola skola 

2000 66 68 64 65 73 68 69 61 66 66 

2003 69 71 67 69 69 65 68 71 72 66 

Källa: Skolverket, Attityder till skolan. 

Kommentar 1: Resultaten presenteras i procentuella fördelningar med felmarginal vilken anger hur stor 


inte betraktas som slumpmässig. Felmarginalen för 2003 års siffror varierar mellan +/-3 och +/-4, 

undantaget utländsk bakgrund +/-6 samt grundskola +/-8. 

Kommentar 2: Frågan ingick inte i 2006 års attitydundersökning. 

109

Indikator 56 

Andel elever som anser sig kunna 

vara med och bestämma om vad de 

får lära sig i olika ämnen 

Mellan 1993 och 2006 ökade andelen elever 

som anser att de kan vara med och bestämma 

väldigt eller ganska mycket om vad de får lära 

sig i olika ämnen med 19 procentenheter (tabell 

4.20). I likhet med tidigare attitydundersökningar 

visar 2006 års undersökning att andelen 

elever som vill kunna påverka vad de får 

lära sig i olika ämnen var större (60 procent) 

än andelen elever som upplevde att de faktiskt 

kunde påverka (44 procent). Samtidigt minskade 

andelen elever som vill vara med och bestämma 

sedan föregående undersökningar. Resultaten 

visar att det inte finns några större skillnader 

mellan hur olika elevgrupper bedömer 

sina möjligheter att kunna påverka. Det är dock 

vanligare att flickor vill kunna påverka vad de 

får lära sig i olika ämnen än att pojkar vill det. 

Tabell 4.20 Andel elever som anser sig kunna vara med och bestämma väldigt 

eller ganska mycket om vad de får lära sig i olika ämnen. 1993, 1997, 2000, 2003 

och 2006. Procent 

Totalt 

Kön Bakgrund Förälders högsta utbildning 


skola skola 

1993 25 27 24 

1997 34 35 33 

2000 35 34 35 35 34 35 35 34 

2003 37 35 39 37 36 32 38 38 

2006 44 43 44 44 42 46 44 43 

Källa: Skolverkets Attityder till skolan, elever i årskurs 7–9 i grundskolan samt år 1–3 i gymnasieskolan 

Kommentar: Resultaten presenteras i procentuella fördelningar med felmarginal vilken anger hur stor 


inte betraktas som slumpmässig. Felmarginalen för 2003 och 2006 års siffror varierar mellan +/-3 och 

+/-4, undantaget utländsk bakgrund +/-5 (2003 och 2006) samt grundskola +/-7 (2003) och +/-8 (2006). 

110

Indikator 57 

Inflytande i arbetet 

I figur 4.2 visas andelen som i Arbetsmiljöundersökningen 

9 uppger att de har lågt inflytande 

på sin arbetssituation. Lågt inflytande, 

särskilt tillsammans med höga krav, anses öka 

risken för stressrelaterade besvär. Andelen som 

har lågt inflytande i arbetet är avsevärt högre 

för unga än för dem som är över 25 år. Kvinnor, 

både äldre och yngre, uppger i större utsträckning 

än män i motsvarande ålder att de har lågt 

inflytande i arbetet. Under 2000-talet har det 

varit en negativ utveckling för unga kvinnor. 

Motsvarande utveckling har inte noterats för 

unga män eller i den övriga delen av arbetskraften. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 

Kvinnor 16–25 år Kvinnor 26–64 år Män 16–25 år 

Män 26–64 år 


Figur 4.2 Andel som upplever lågt inflytande i arbetet, 1991–2007. Procent. 

111


Ett huvudmål för den nationella ungdomspolitiken 

är att alla unga ska ha verklig tillgång 

till inflytande. I huvudområdet inflytande och 

representation ryms demokrati-, folkrörelse-, 

utbildnings- och arbetslivspolitik. Målet för 

demokratipolitiken är en levande demokrati där 

individens möjligheter till inflytande förstärks 

och de mänskliga rättigheterna respekteras. 

Målet för folkrörelsepolitiken är att människor 

ska ha bästa möjliga förutsättningar för att 

bilda och delta i olika typer av folkrörelser och 

föreningar (prop. 2008/09:1). Ungas möjlighet 

till inflytande är viktigt såväl i skolan som på 

arbetsplatsen, men också under fritiden samt 

när politiska beslut ska fattas lokalt, nationellt 

och internationellt. 

Politiskt intresse 

och aktivitet 

Deltagande i allmänna val är demokratins mest 

betydande kanal för att påverka offentligt beslutsfattande. 

En av de viktigaste indikatorerna 

på ungas inflytande i den politiska processen är 

därför i vilken utsträckning unga röstar i allmänna 

val. Efter en rad valår med en nedåtgående 

trend för ungas valdeltagande ägde ett 

trendbrott rum i valet 2006, då valdeltagandet 

åter ökade. Ökningen syns i alla åldrar, men 

den största ökningen skedde bland förstagångsväljarna. 

Fortfarande är dock valdeltagandet 

bland såväl unga som äldre lägre än i början av 

1990-talet. Deltagandet i landstings- och 

kommunfullmäktigevalen följer samma utveckling 

som deltagandet i riksdagsvalet. Valet 

till Europaparlamentet 2009 visar undersökningar 

att ungas valdeltagande ökade jämfört 

med föregående val. 

112 

Lägre andel unga än 

äldre i beslutande organ 

Det är inte bara genom valdeltagande unga har 

möjlighet att påverka politiska beslut. Representation 

i riksdag samt i landstings- och kommunfullmäktige 

skapar möjlighet för unga att 

direkt vara med och påverka de beslut som tas. 

Indikatorn andelen nominerade och valda 18– 

24-åringar till riksdag, landsting och kommunfullmäktige 

visar på en positiv utveckling, men 

andelen nominerade och valda unga är lägre 

än åldersgruppens andel av befolkningen. Bland 

gruppen valda är det dessutom en större andel 

18–25-åringar som har hoppat av från sitt uppdrag 

i kommunoch landstingsfullmäktige 

under mandatperioden jämfört med övriga 

grupper. En undersökning visar att ungas avhopp 

i liten utsträckning beror på att unga inte 

skulle få gehör för sina idéer. Det handlar snarare 

om ungas livssituation, där flytt från orten 

till arbete och utbildning ofta är en vanligt steg 

i vuxenblivandet (SOU 2001:48). 

En studie från Sveriges Kommuner och Landsting 

bekräftar bilden, då det framkommer att 

av de folkvalda under 30 år i landstings- och 

kommunfullmäktige som hoppat av sina uppdrag 

under mandatperioden sedan valet 2006 

har 60 procent flyttat från kommunen (Sveriges 

Kommuner och Landsting 2008). Ser man 

på de ledamöter som finns kvar i kommunen 

är det dock fortfarande en nästan dubbelt så 

stor andel unga som äldre ledamöter som hoppat 

av sitt uppdrag i kommunfullmäktige. Studien 

visar vidare att det är större andelar som 

hoppar av sina uppdrag bland utrikes födda, 

kvinnor och unga än bland inrikes födda, män

och äldre. De grupper som generellt är underrepresenterade 

i kommunfullmäktige är alltså 

också de som har störst benägenhet att hoppa 

av sina uppdrag. 

Partipolitiskt engagemang 

Att unga är svagt representerade i offentliga 

beslutsorgan kan delvis ha sin förklaring i 

ungdomars ringa engagemang i politiska partier. 

En bred bas av unga partipolitiskt aktiva 

skapar förutsättningar för att fler unga kan nå 

beslutsfattande positioner i partipolitiken. Enligt 

Statistiska centralbyråns ULF-undersökning 

2006/2007 var endast 3,5 procent av unga i åldern 

16–25 år medlemmar i en partipolitisk 

organisation. I Ungdomsstyrelsens indikator 

om politisk aktivitet svarade 5 procent att de 

hade varit medlemmar i ett politiskt parti det 

senast föregående året. Folkrörelsepolitikens 

mål är att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar 

att bilda och delta i olika typer av 

folkrörelser och föreningar (prop. 2008/09:1). 

I folkrörelserna och föreningslivet kan unga lära 

sig demokratins spelregler och få insyn i hur 

organisationer är uppbyggda. De politiska 

ungdomsförbunden har i flera år kämpat med 

vikande medlemssiffror, men uppgången i antalet 

medlemmar hos Piratpartiet och dess ungdomsförbund 

Ung Pirat visar att det fortfarande 

finns ett intresse bland unga att engagera sig 

partipolitiskt. 

Engagemang i politiska aktiviteter 

Ett samhällsengagemang behöver dock inte 

bara ta sitt uttryck i medlemskap i en partipolitisk 

förening. Indikatorn deltagande i politiska 

aktiviteter ger flera exempel på olika former av 

engagemang och sätt att påverka. Resultaten 

visar att mer organiserade aktiviteter som att 

delta i politiska möten och att vara medlem i 

ett politiskt parti hamnar långt ner i populari- 

113 

tet bland dagens unga. Uppåt 60 procent av de 

unga uppger att de inte har deltagit i sådana 

aktiviteter och att de inte heller skulle göra det. 

Mer oorganiserade sätt att påverka som att 

skriva på namninsamlingar, att köpa vissa produkter 

av politiska, etiska eller miljömässiga 

skäl och att ge pengar till en organisation som 

jobbar för en speciell samhällsfråga är betydligt 

mer populära. Dessa aktiviteter skiljer sig i 

regel från de mer organiserade aktiviteterna med 

avseende på hur mycket tid man behöver lägga 

ned på aktiviteten, de är alltså ”lättare” att engagera 

sig i. Det förringar dock inte bilden av 

att dagens unga oftare väljer andra vägar att påverka 

än de traditionella kanalerna som medlemskap 

i partier, kontakt med politiker eller 

tjänstemän och att delta i demonstrationer. 

Anmärkningsvärt är att för flertalet av de uppräknade 

aktiviteterna så är det minst hälften av 

de unga som inte har deltagit i dem och som 

inte heller kan tänka sig att göra det. 

Olika förutsättningar för inflytande 

I indikatorn politisk aktivitet framkommer 

stora skillnader i hur aktiv man är beroende på 

kön, ålder, bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. 

Särskilt stor är skillnaderna mellan 

unga med hög- och unga med lågutbildade föräldrar, 

där unga med högutbildade föräldrar är 

betydligt mer aktiva än unga med lågutbildade 

föräldrar. Föräldrarnas studiebakgrund ger 

också tydligt utslag för i hur stor utsträckning 

unga upplever att de har möjlighet att föra fram 

idéer till kommunala beslutsfattare. Flera studier 

visar att just utbildningsnivån, föräldrarnas 

liksom den egna, är avgörande för hur intresserade 

unga är av politiska frågor, i vilken 

utsträckning de röstar i politiska val och vilken 

kunskap de har om demokratiska processer 

(Ungdomsstyrelsen 2007b, Sveriges Kommuner 

och Landsting 2009, Ekman 2007).

Upplevd möjlighet 

att påverka lokalt 

En stor del av de beslut som rör ungas livssituation 

tas i kommunerna. Därför är det viktigt att 

unga har möjlighet att nå fram med sina åsikter 

till lokala beslutsfattare. Att nära hälften av 

16–25-åringarna anser att möjligheterna att 

föra fram idéer till beslutsfattare i kommunen 

är små eller obefintliga är därför oroande. Om 

man som ung inte har möjlighet att påverka är 

risken överhängande att man tappar intresset 

för att försöka. Andelen som upplever möjligheter 

att påverka kommunala beslutsfattare har 

dock ökat mellan 2004 och 2009. 

Lokalt ungdomsinflytande 

Lokalt inflytande för unga kan se ut på en mängd 

olika sätt. Ett sätt att nå ut till och involvera 

unga i beslutsfattandet i kommunerna är att 

skapa inflytandeforum för unga. Antalet 

inflytandeforum har de senaste åren legat på 

en ganska konstant nivå, drygt hälften av de 

tillfrågade kommunerna uppgav att de har 

inflytandeforum. Ungdomsforumen har i regel 

flera funktioner. Andelen forum som har 

en rådgivande funktion mot politiker, som lämnar 

synpunkter till tjänstemän och som driver 

egna frågor har ökat, medan andelen inflytandeforum 

som fungerar som remissinstanser däremot 

har fortsatt att minska. Det finns risk att 

inflytandeforumen mer finns till för kommunerna, 

som kan hävda att de tar ungdomsinflytande 

på allvar, än att de unga själva har en 

reell möjlighet att nå fram med sina önskemål 

till beslutsfattarna. 

En knapp tredjedel av kommunerna uppgav 

att de hade handlingsplaner med inriktning på 

ungas levnadsförhållanden, men andelen kommuner 

som låtit unga vara mycket delaktiga i 

114 

utformningen av dokumenten har minskat. Det 

är alltså viktigt att inte nöja sig med att forum 

och handlingsplaner för ungas inflytande finns 

i kommunerna. De måste fyllas med lämpligt 

innehåll, vara levande och verkligen ta ungas 

åsikter och förslag på allvar. Det måste också 

finnas en tydlig koppling till de generella insatserna 

för demokrati och deltagande. 

Ungdomsstyrelsens rapport Lika olika som lika 

(Ungdomsstyrelsen 2009) visar att det finns en 

stor efterfrågan bland kommunerna på lämpliga 

metoder för att kunna organisera och strukturera 

ungas delaktighet och inflytande. Det 

gäller såväl att hitta sätt att få genomslag i beslutsfattandet 

och att nå olika ungdomsgrupper, 

som att få igång givande samtal mellan politiker 

och unga. Rapporten ger flera exempel på 

olika former av inflytandesatsningar i kommunerna 

och i många fall prioriteras ungdomsgruppen 

särskilt. 

I arbetet med ungdomsinflytandet använder 

sig dock förvånansvärt få kommuner av mer 

traditionella vägar och metoder som erbjuds 

alla medborgare, oavsett ålder. Istället satsar 

många kommuner på alternativa, parallella 

metoder för att nå gruppen unga. I flera fall saknas 

tydliga planer för hur exempelvis inflytandeforumen 

ska involveras i den kommunala strukturen, 

liksom strukturer för uppföljning av forumen. 

Ungdomsstyrelsen poängterar i rapporten 

vikten av att se satsningar mot unga som ett 

tillägg och inte något som ska ersätta de traditionella 

formerna av inflytande och föreslår 

bland annat att en förstärkning av demokratiutbildning 

i skolan och i kommunerna, en särskild 

utbildning för demokrati- och ungdomssamordnare, 

att en enhetlig teknisk plattform 

för medborgardialog tas fram samt att nätverksbyggandet 

mellan lokala berörda aktörer utvecklas.

Flera aktörer arbetar idag övergripande med 

ungas lokala inflytande. I Sveriges Kommuner 

och Landstings projekt Medborgardialogen ingår 

Ungdomsdialogen, som syftar till att öka 

möjligheten för unga att höras i den kommunala 

beslutandeprocessen. Sveriges Ungdomsråd 

erbjuder bland annat utbildningar i ungdomsinflytande 

till kommunerna och har utarbetat 

en handbok för kommunala tjänstemän 

och politiker som innehåller arbetsmetoder för 

att stärka ungas kommunala inflytande. 

Inflytande för alla? 

Möjligheten att påverka lokalt ska gälla alla 

unga, men det finns risk att de kommunala 

inflytandeforumen främst lockar unga med 

starkt socialt och kulturellt kapital. Få kommuner 

visar upp verksamheter som strategiskt inkluderar 

grupper av unga som vanligtvis inte 

deltar, istället görs generella insatser som riktar 

sig till hela ungdomsgruppen. Få unga som lever 

i ett utanförskap sitter med i kommunala 

inflytandeforum (Ungdomsstyrelsen 2009). 

Lokala enkätundersökningar 

Utöver olika former av forum och handlingsplaner 

kan enkätundersökningar vara ett sätt 

att få fler unga att beskriva sina levnadsvillkor i 

kommunerna. Genom enkätundersökningarna 

får lokala beslutsfattare en mer utförlig bild av 

ungas situation i kommunen. Ett exempel på 

det ökade intresset för lokala enkätundersökningar 

är Ungdomsstyrelsens egen Lupp-undersökning, 

den lokala uppföljningen av ungdomspolitiken, 

som vuxit från att användas av 18 

kommuner 2004 till att i dagsläget ha genomförts 

i 120 av landets kommuner. 

115 

Inflytande i skolan 

I grundskolans och gymnasieskolans läroplaner 

framhålls att elevernas kunskapsmässiga och 

sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt 

större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, 

samt att de får ett reellt inflytande på 

utbildningens utformning och innehåll (Lpo 

94, Lpf 94). Att andelen elever som anser att 

lärare bryr sig om och tar tillvara deras erfarenheter 

och synpunkter, liksom att andelen elever 

som anser att de kan vara med och bestämma 

vad de får lära sig har ökat visar på en positiv 

trend för elevinflytande. Noterbart är att skillnaden 

mellan andelen elever som vill kunna 

påverka vad de får lära sig (60 procent) är så 

pass mycket större än andelen elever som upplever 

att de faktiskt kan påverka (44 procent). 

I en rapport om elevinflytande gjord av Rädda 

Barnen (2008) undersöks vad elever respektive 

rektorer och lokala skolpolitiker anser att 

eleverna ska få vara med och bestämma om i 

skolan. Resultatet visar att uppfattningarna skiljer 

sig kraftigt mellan eleverna och de vuxna. I 

många frågor är elevernas vilja att vara med och 

påverka större än de vuxnas vilja att låta dem 

påverka. Det finns en tendens hos de vuxna att 

vilja begränsa elevinflytandet till vissa arenor, 

till exempel hur elever och personal ska vara 

mot varandra, skolans utseende, undervisningens 

upplägg och skolans regler. I övriga frågor, 

som vad som ska krävas för att få ett visst betyg, 

innehållet i undervisningen, läxor och schema 

samt vad skolans pengar ska gå till, är elevernas 

vilja att vara med och bestämma stor, medan 

skolledarnas vilja att låta dem vara med och 

bestämma betydligt mindre. Enligt rapporten 

vill eleverna ha inflytande över allt som rör dem 

i skolan, men de vuxna anser att möjligheten 

att nå detta inflytande försvåras genom hinder 

som lagar, regler och mål, schematekniska pro-

lem, snäva budgetramar och ibland bristande 

vilja till inflytande från elevernas sida. Rädda 

Barnen menar att elevernas formella rätt till 

inflytande i skollag och styrdokument är för 

svag och att elevernas möjlighet till inflytande 

i för stor utsträckning blir beroende av vilken 

inställning de berörda vuxna har till elevinflytande. 

Inflytande i arbetet 

Möjligheten till inflytande är inte bara viktig 

under studieåren. När unga tar steget ut i arbetslivet 

är möjligheten till påverkan i arbetet 

av stor betydelse för såväl trivsel som engagemang 

på arbetsplatsen. Arbetslivspolitikens mål 

är goda arbetsvillkor och möjligheter till utveckling 

i arbetet för både kvinnor och män. Målet 

omfattar även en arbetsrätt som ”skapar förutsättningar 

för ett arbetsliv som tillgodoser både 

arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov av flexibilitet, 

trygghet och inflytande” (prop. 2008/ 

09:1). Indikatorn lågt inflytande i arbetet visar 

att det främst är unga kvinnor som anger att de 

har lågt inflytande, medan unga män och äldre 

kvinnor i ungefär lika hög grad uppger lågt inflytande. 

Äldre män är den grupp som i minst 

utsträckning uppger lågt inflytande i arbetet. 

IKT:s roll för inflytande 

I målet för demokratipolitiken poängteras bland 

annat insyn, öppenhet och lättillgänglig samhällsinformation. 

Att förbättra kommunikationen 

och nå ut med information till alla grupper 

av unga är ett sätt att närma sig detta mål. I 

Ungdomsstyrelsens Lika olika som lika (Ungdomsstyrelsen 

2009) beskrivs informationsoch 

kommunikationsteknikens (IKT:s) roll i 

den kommunala inflytandeprocessen. Rapporten 

visar att kommunerna har kommit olika 

långt i utvecklingen av IKT-strategier. En utta- 

116 

lad IKT-strategi behöver dock inte nödvändigtvis 

innebära att kommunen ligger långt framme 

i inflytandefrågor. I rapporten framkommer 

att nästan alla demokratirelaterade IKT-satsningarna 

i de studerade kommunerna saknar 

åldersgränser. De är därför möjliga att använda 

för alla invånare, oavsett ålder, och i rapporten 

ifrågasätts om speciella IKT-lösningar riktade 

till just unga behövs. Istället borde unga i första 

hand uppmuntras att använda de generella 

möjligheter till inflytande som finns i en kommun, 

till exempel genom att lägga medborgarförslag. 

Informations- och kommunikationsteknik 

har dock ingredienser som kan underlätta 

möjligheten att nå unga och stärka deras 

inflytande. Det kan till exempel vara mer attraktivt 

för unga att interagera med jämnåriga i 

diskussionsforum på internet och det går att 

utforma speciella lösningar som i sitt tilltal riktar 

sig speciellt till unga. I indikatorn om ungas 

politiska aktiviteter framgår att knappt 10 procent 

unga hade chattat eller debatterat politik 

på internet det senast föregående året, en liten 

minskning jämfört med tidigare undersökningar. 

Hela 62 procent uppgav att de inte hade 

chattat eller debatterat politik på internet och 

att de inte heller kan tänka sig att göra det. 

Diskussion viktigt för intresset 

Som nämnts verkar graden av utbildning, såväl 

hos föräldrar som hos den unge, påverka hur 

politisk aktiv man är, upplevd möjlighet till 

inflytande och hur stor kunskap om demokrati 

man har. Därför är det viktigt att alla unga får 

möjlighet att diskutera politik, demokrati och 

inflytande i skolan. I Ungdomsstyrelsens utvärdering 

av Skolval 2006 (Ungdomsstyrelsen 

2007c) framkom att den viktigaste faktorn för 

ungdomarnas politiska intresse och engagemang 

inte var föräldrarnas utbildningsnivå och

elevens betyg i samhällskunskap, utan i vilken 

utsträckning de hade fått tillfälle att diskutera 

politiska och samhällsrelaterade frågor. Lärarna 

spelar här en viktig roll. Med lärare som ser till 

alla elevers möjligheter och låter eleverna få 

diskutera och få kunskap i samhällsfrågor ökar 

också möjligheten för ett större demokratiskt 

intresse. Detta kan leda till fler unga medlemmar 

i de politiska partierna, som i sin tur kan 

borga för fler unga i representativa beslutande 

församlingar. 

Ungas åsikter viktiga 

Om det politiska målet att öka jämlikheten i 

medborgarnas möjligheter att påverka den politiska 

processen ska kunna uppfyllas är det viktigt 

att berörda parter tar ungas åsikter på allvar 

och låter dem vara en del av samhällets demokratiprocess, 

inte minst åsikterna från de unga 

som inte känner sig så delaktiga i samhället. 

Ungas kunskaper, erfarenheter och värderingar 

är en resurs här och nu och inte enbart en resurs 

på tillväxt för framtiden. Hur vi idag bemöter 

ungas vilja att påverka är viktigt för dem 

själva men även för samhället i övrigt. 

117 

Inflytande i 

internationellt perspektiv 

Svenska gymnasieelever har i en internationell 

jämförelse mycket goda kunskaper om demokrati 

(Ungdomsstyrelsen 2008b). Den svenska 

ungdomspolitikens tradition att betona inflytande 

har även påverkat det svenska medlemskapet 

i EU. Sverige hade en drivande roll i arbetet 

med vitboken om ungdomspolitik, Nya 

insatser för Europas ungdom, som Europeiska 

kommissionen la fram 2001 (Europeiska kommissionen 

2002), där ungas delaktighet var ett 

av de särskilt prioriterade områdena. Under 

2009 kommer en ny europeisk ungdomspolitik 

att beslutas om och i förslaget om ungdomspolitiken 

är inflytandeperspektivet återigen ett 

av de prioriterade områdena (Europeiska 

gemenskapernas kommission 2009).

KAPITEL 5 

118


Ungas möjlighet till inträde och etablering på arbetsmarknaden är 

en central fråga för deras tillgång till välfärd och inflytande. Huvudområdet 

arbete och försörjning handlar om ungas etablering i 

arbetslivet, deras ekonomiska situation och relevanta offentliga 

stödsystem. 

119


Relation 


Arbete och 

försörjning 

58. Antal som betalat inkomstskatt 

59. Antal med pensionsgrundande inkomster 

och betalda kommunalskatter 

60. Studiemedelsbudget 

61. Ekonomiskt bistånd 

62. Ersättning för nedsatt arbetsförmåga 

63. Ekonomisk standard bland unga med och 

utan barn 

64. Inkomna ansökningar om betalningsföreläggande 

65. Antal med skulder som är föremål för indrivning 

hos Kronofogdemyndigheten 

66. Ansökan om och verkställande av vräkning 





TJEJER KILLAR 

120 

Unga män tjänar och betalar i genomsnitt betydligt mer i kommunal inkomstskatt 

än unga kvinnor. Andelen unga som betalar kommunal inkomstskatt 2008 

ökade med nästan 10 procent från 2007. 

Unga män har i genomsnitt högre pensionsgrundad inkomst av näringsverksamhet 

än kvinnor och nästan dubbelt så stor andel unga män än unga 

kvinnor bedriver näringsverksamhet. 

De beräknade levnadsomkostnaderna har de senaste tre åren varit högre än 

studiestödet. 

Minskning i andel bland både unga män och unga kvinnor. Fortfarande vanligare 

med ekonomiskt bistånd bland unga än i befolkningen som helhet. 

Andelen unga försäkrade med sjukpenning har minskat, medan andelen med 

sjukoch aktivitetsersättningar i stort är oförändrat 2008 jämfört med 2007. 

Andelen med låg ekonomisk standard är högre bland 20-29-åringar än i andra 

åldersgrupper. En större andel unga födda utrikes än unga födda i Sverige har 

låg ekonomisk standard. 

Unga är överrepresenterade när det gäller ansökningar om betalningsföreläggande, 

skillnaden mellan unga och äldre var dock mindre 2008 jämfört med 

2007. 

Ökning av antalet unga skuldsatta, men andelen har minskat. Andelen skuldsatta 

ökar med ålder i ungdomsgruppen. Andelen skuldsatta unga är mindre än 

i befolkningen som helhet. 

Viss nedgång i ansökningar under 2008 jämfört med 2007, fortfarande vanligare 

att en ansökan resulterar i en vräkning för unga jämfört med för hela 

befolkningen. 



Relation 

Tema Indikator Indikator Tendens Kommentar 

Andel Arbetslöshet 16–24-åringar och som 67. uppger Antal i riskabelt arbetslöshet, spelande. deltidsarbetslöshet, 

åtgärder 


Utsatthet för brott. 

Delaktighet i brott. 

70. Långtidsinskrivna arbetslösa 

Andel unga som uppger att de trivs i bostadsområdet. 

71. Andel i arbete eller utbildning efter 


Andel unga med eget rum. 

Företagande 

68. Antal långtidsarbetslösa 

69. Mediantid i arbetslöshet 

72. Andel företagare 

Andel unga med möjlighet att sova ostört. 

73. Nystartade företag 

Anmälda arbetssjukdomar per 1 000 förvärvsarbetande i åldern 

16–25 år. 

74. Syn på företagande 

Anmälda arbetsolyckor per 1 000 förvärvsarbetande i åldern 

16–25 år. 

75. Andel som genom skolan fått en uppfattning 

om och uppmuntrats att driva företag 

Andel elever som anser att deras skola gör mycket för att förhindra 

mobbning och annan kränkande behandling. 

76. Andel som känner till vad som krävs/skulle 

klara av att starta företag 

Andel elever som känner sig mobbade eller trakasserade av andra 

elever. 

Boende 

77. Unga kvarboende i föräldrahemmet 

Andel elever som känner sig mobbade eller trakasserade av sina 

lärare. 

78. Andel med förstahandskontrakt 

Andel elever som anser att alla eller de flesta av lärarna behandlar 

tjejer och killar lika. 

79. Ungas boendeutgifter 

Tjejers situation Killars situation 

bättre än killars bättre än tjejers 

80. Kommuner med brist på bostäder för unga 

TJEJER KILLAR 

121 

Utrikes Betydligt födda kraftigare har i större ökning utsträckning bland unga män ett riskabelt än bland spelande unga kvinnor jämfört första med kvar- 

inrikes talet 2009. födda. Mindre Och yrkesarbetande ökning bland utrikes unga födda har ett unga riskabelt än bland spelande inrikes födda i större unga. 

utsträckning än arbetslösa unga. 

Totalt Små skillnader sett utsätts första unga kvartalet män i högre 2009 grad jämfört för hot med eller första våld kvartalet än unga kvinnor. 2008. 

Det ”minst allvarliga” våldet och det mest allvarliga rapporteras dock lika 

ofta av unga kvinnor som av unga män. 

Antalet Mediantiden lagförda i arbetslöshet unga och fördelningen minskade lika mellan mycket olika bland brottstyper unga kvinnor har som legat bland 

på unga i princip män. oförändrad Utrikes födda nivå unga de senaste har en något åren. högre En femtedel mediantid av dem än unga som lagförs födda i 

för Sverige. brott är unga kvinnor även om andelen i ett längre perspektiv har ökat. 

Tillgreppsbrott är den enskilt största kategorin av ungas lagföringar. 

Nästan dubbelt så många unga män än unga kvinnor är långtidsinskrivna ar- 

Jämfört betslösamed 

en äldre åldersgrupp trivs unga sämre i det egna bostadsområdet. 

Mellan 1991 och 1999 ökade andelen som trivs bland äldre. Samtidigt 

minskade andelen unga som trivs i bostadsområdet, framförallt bland unga 

kvinnor. Ökade skillnader mellan könen, en betydligt lägre andel unga med funktionsnedsättning 

har fått arbete. Andelen som fått arbete varierar kraftigt med 

Andelen utbildningsnivån. unga med eget rum har ökat något sedan 2000. Hela ökningen har skett 

bland unga som har minst en förälder som är född utomlands. Fortfarande har denna 

grupp Få unga eget är rum företagare. i mindre utsträckning Andelen har än legat unga konstant med föräldrar sedan som 2002. är födda Vanligare i Sverige. att 

unga män än att unga kvinnor är företagare, unga män födda utomlands är i 

Unga särskilt med stor utländsk utsträckning bakgrund, företagare. och särskilt unga kvinnor, uppger oftare att 

de har svårt att sova på grund av yttre störningar än personer med svensk 

bakgrund. Av de nystartade Minst störda företagen blir unga 2007 män startades i norra dubbelt tätbygden så många och glesbygden. av män som av 

kvinnor. Viss minskning av andelen nystartade företag som startats av en 

Andelen utlandsfödd anmälningar ungdom. bland unga är betydligt lägre än bland äldre. 

Anmälda arbetssjukdomar har minskat med drygt 30 procent bland unga 

kvinnor Relativ positiv och med förändring drygt 40 i syn procent på företagande, bland unga större män förändring sedan 1997. bland unga kvinnor 

än bland unga män. Unga är mer positiva till företagande ju yngre de är. Liten skillnad 

Uppgången mellan utrikes bland och unga inrikes män födda. de senaste Geografiska åren skillnader kan möjligen i synen förklaras på företagande. 

med att antalet unga män i riskbranscher har ökat, särskilt inom 

byggbranschen. 

Ingen ökning bland unga födda utrikes som anser sig ha fått en uppfattning om 

och som uppmuntrats att driva företag, 

Andelen elever som anser att deras skola gör mycket för att förhindra 

mobbning ökade från 50 till 75 procent mellan 1993 och 2003. 

Hälften av gruppen unga känner inte till vad som krävs för att starta ett företag, 

skillnaden mellan inrikes och utrikes födda unga är liten. Stor skillnad 

mellan andelen unga som anser sig känna till vad som krävs och andelen som 

Andelen elever som känner sig mobbade eller trakasserade av andra 

uppger sig klara av att starta ett företag. 

elever ökade inte mellan 2000 och 2003. 

Den högsta andelen kvarboende i föräldrahemmet finns bland unga män med 

utländsk bakgrund och bland unga män med arbetarbakgrund. 

Andelen elever som känner sig mobbade eller trakasserade av sina lärare 

har varit relativt konstant sedan mätningen 1997, omkring 5 procent. 

Liten skillnad mellan unga kvinnor och unga män och mellan unga med svensk 

och utländsk bakgrund. Däremot regionala skillnader. 

Tre av fyra elever anser att lärarna behandlar tjejer och killar lika. Det 

framstår som att elever med utländsk bakgrund är mer nöjda än elever 

med Unga svensk med utländsk bakgrund. bakgrund betalade en högre andel av sin inkomst för boende 

jämfört med unga med svensk bakgrund. Unga med utländsk bakgrund svarar 

dock för en större sänkning i boendeutgifternas andel 1999-2007. 

Fler kommuner uppger att de har brist på bostäder för unga än antalet kommuner 

som uppger att de har generell bostadsbrist. Skillnaden har dock minskat 

under perioden 1999-2009.


Indikator 58 

Antal som betalat inkomstskatt 

Skatteverket har i år inte skickat med några 

kommentarer till den statistik de rapporterat 

in. Kommentarerna till indikator 55 och 56 är 

Ungdomsstyrelsens egna tolkningar av Skatteverkets 

statistik. 

Inkomstskatten beräknas på den inkomst 

man får av tjänst och näringsverksamhet. Måttet 

indikerar hur många som har förvärvsarbete. 

Indikatorn skiljer inte på heltids-, deltidseller 

säsongsarbete. Till skattepliktiga ersättningar 

hör även exempelvis a-kassa, sjukpenning 

från försäkringskassan och föräldrapenning. 

Uppgifterna från skattedatabasen avser 

taxeringsår 2008 vilket innebär att det är inkomsterna 

för 2007 som avses. Måtten som 

har tagits fram för att indikera inkomstnivåer 

är kommunal inkomstskatt, pensionsgrundad 

inkomst av anställning samt pensionsgrundad 

inkomst av näringsverksamhet (annat förvärvsarbete). 

Pensionsgrundad inkomst är lika med 

lön minus vissa avdrag i deklarationen samt 

minus allmän pensionsavgift av anställning. 

Tabell 5.1 Kommunal inkomstskatt. 18–25 år, inkomståret 2007 

Antal Andel (%) Belopp Medelinkomst 

Kvinnor 360 448 81,1 8 717 695 305 24 186 

Män 374 015 79,9 16 909 168 736 45 210 

Totalt 734 463 80,5 25 626 864 041 34 892 

Källa: Skatteverket, beräknat enligt Skatteverkets GIN-Skatt samt SCB:s befolkningsstatistik. 

Kommentar: Andel = Antal som betalat skatt/antal i befolkningen enligt SCB. 

122 

För kommunal inkomstskatt finns det skillnader 

i skatteskalorna mellan olika kommuner 

och för pensionsgrundad inkomst räknas inte 

inkomster över 7,5 basbelopp (ett basbelopp var 

45 900 kr 2007). 

I gruppen 18-25 år betalade totalt 734 463 personer 

kommunal inkomstskatt inkomståret 

2007 (tabell 5.1). Av unga kvinnor betalade 81 

procent kommunal inkomstskatt och av unga 

män 80 procent, en ökning i andel hos båda 

könen med nästan 10 procentenheter jämfört 

med inkomståret 2006. Unga män tjänade nästan 

dubbelt så mycket som unga kvinnor 2007 

och betalade i genomsnitt 45 210 kronor i kommunal 

inkomstskatt, jämfört med 24 186 kronor 

bland unga kvinnor. Trots att andelen som 

betalat inkomstskatt är ungefär lika mellan 

könen betalade alltså de unga männen i genomsnitt 

87 procent mer än unga kvinnor i kommunal 

inkomstskatt. Totalt betalade gruppen 

unga i genomsnitt 34 892 kronor i kommunal 

inkomstskatt.

Indikator 59 

Antal med pensionsgrundande 

inkomster och betalda 

kommunalskatter 

Skillnaderna i betald inkomstskatt kan förutom 

var man bor exempelvis bero på olika omfattning 

av arbetstid (heltids-, deltidseller säsongsarbete). 

Lönenivåerna skiljer sig generellt åt 

mellan olika län, vilket troligen också gäller 

för unga. Även a-kassa, sjukpenning från försäkringskassan 

och föräldrapenning räknas 

som pensionsgrundande inkomst och skattepliktiga 

ersättningar. 

Totalt hade ungdomsgruppen i genomsnitt 

136 943 kronor i pensionsgrundad inkomst av 

anställning inkomståret 2007, en ökning med 

16 procent jämfört med inkomståret 2006. Det 

var totalt 718 936 unga i gruppen 18–25 år som 

hade en pensionsgrundad inkomst av anställning 

inkomståret 2007 (tabell 5.2). Unga män 

hade inkomståret 2007 i genomsnitt 155 287 

kronor i pensionsgrundad inkomst av anställning, 

medan unga kvinnors genomsnitt var 117 

Tabell 5.2 Pensionsgrundad inkomst av anställning* och näringsverksamhet. 

18–25 år, inkomståret 2007 

Taxeringsår 2008 Antal Andel (%) Belopp Medelinkomst 

Anställning 

Kvinnor 353 370 79,5 41 685 500 150 117 966 

Män 365 566 78,1 56 767 514 600 155 287 

Totalt 718 936 78,8 98 453 014 750 136 943 

Näringsverksamhet 

Kvinnor 5 219 1,2 387 133 912 74 178 

Män 9 926 2,1 904 565 614 91 131 

Totalt 15 145 3,4 1 291 699 526 85 289 


* Pensionsgrundad inkomst anställning = Pensionsgrundad inkomst av anställning + pensionsgrundad 

inkomst av annat förvärv. 

Kommentar: Andel = Antal som betalat skatt/antal i befolkningen enligt SCB. 

123 

966 kronor. Av unga var det nästan dubbelt så 

stor andel män som andel kvinnor som bedrev 

näringsverksamhet. Unga män hade i genomsnitt 

91 131 kronor i pensionsgrundad inkomst 

av näringsverksamhet, jämfört med 74 178 kronor 

bland unga kvinnor, en skillnad på 23 procent. 

Den genomsnittliga inkomsten för pensionsgrundad 

näringsverksamhet var 85 289 

kronor inkomståret 2007, en ökning med 6 

procent jämfört med 2006. 

Ungas inkomster skiljer sig mellan olika regioner. 

Andelen unga som förvärvsarbetade 

2007 var högst i Kronobergs län (85,4 procent) 

och lägst i Skåne län (73,4 procent) (tabell 5.3). 

Stockholms och Gotlands län ( 2,2 procent) 

hade högst andel ungdomar som bedrev 

näringsverksamhet medan andelen var lägst i 

Gävleborgs, Västerbottens och Värmlands län 

(1,1 procent). Den högsta medelinkomsten av 

näringsverksamhet hade Kronobergs län (102 

027 kronor), medan Västerbotten hade den lägsta 

(70 677 kronor).

Tabell 5.3 Pensionsgrundad inkomst av anställning*. 18–25 år, län, inkomståret 

2007 

Län Antal Andel (%) Medelinkomst 

Stockholms län 141 632 76,8 136 422 

Uppsala län 28 550 75,5 125 858 

Södermanlands län 19 137 78,7 142 874 

Östergötlands län 34 105 75,1 127 175 

Jönköpings län 28 616 84,2 149 018 

Kronobergs län 16 135 85,4 145 001 

Kalmar län 18 185 80,4 135 903 

Gotlands län 4 469 78,3 124 073 

Blekinge län 11 190 79,5 139 644 

Skåne län 90 021 73,4 131 726 

Hallands län 22 581 81,9 140 340 

Västra Götalands län 127 276 80,5 142 888 

Värmlands län 20 041 76,7 135 266 

Örebro län 22 005 79,4 137 340 

Västmanlands län 18 474 77,7 142 129 

Dalarnas län 20 393 79,4 141 550 

Gävleborgs län 20 004 78,6 139 854 

Västernorrlands län 17 267 79,7 138 884 

Jämtlands län 9 947 82,4 135 124 

Västerbottens län 24 771 82,0 130 190 

Norrbottens län 19 820 81,9 140 813 

Totalt 718 936 78,8 136 943 


* Pensionsgrundad inkomst anställning = Pensionsgrundad inkomst av anställning + pensionsgrundad 

inkomst av annat förvärv. 

Kommentar: Andel = Antal som betalat skatt/antal ungdomar enl SCB. 

124

Indikator 60 

Studiemedelsbudget 

Indikatorn studiemedelsbudget är en kvot mellan 

studiemedel och levnadsomkostnader och 

avser alla studiemedelstagare hos Centrala 

studiemedelsnämnden. 1 Kostnadsnivån utgår 

från en relativt låg nivå för en ensamstående 

enligt Konsumentverkets beräkningar 2 och 

kostnaderna är valda på samma sätt som tidigare 

år. En person ska enligt Konsumentverket 

klara sig på denna kostnadsnivå men det finns 

inga utrymmen exempelvis för hälsa/sjukvård, 

semester eller sparande. Boendeformen är lägenhet 

utan kostnader för trädgård eller reparationer. 

Kollektiva resor och fackavgifter utesluts 

också i kostnadsbilden. CSN:s beräkning 

utgår från en lägenhet med ett rum och kök. 3 

Studiestödsbeloppet är studiemedel för heltidsstudier 

och utan extra stöd. Studiemedel har 

en inbyggd kostnadsanpassning genom att stödet 

korrigeras efter gällande prisbasbelopp utan 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

125 

eftersläpning. Korrigeringen sker inför det nya 

kalenderåret. Senaste gången regeringen beslutade 

att öka studiemedelsbeloppet var från halvårsskiftet 

2006 och då ökades beloppet med 

ungefär 100 kr i månaden. 

Under 2008, liksom de två föregående åren, 

var kostnaderna något högre än studiemedlet 

(figur 5.1). Den största delen av de tre årens 

relativa ökning av kostnaderna orsakades av att 

hyreskostnaden har tagit en större andel av de 

totala kostnaderna. Av boendekostnaderna har 

hushållselen både ökat relativt och faktiskt per 

kilowattimme. Boendekostnaden ökade även 

på grund av högre räntekostnader 2008. En 

mindre ökning skedde också av de individuella 

kostnaderna, vilket främst berodde på en liten 

ökning av matkostnaderna och av de gemensamma 

kostnaderna, som består av förbrukningsvaror, 

hemutrustning, medier, telefon, 

internet och hemförsäkring med mera. 

0 

1980 1984 1988 1992 1996 2000 2004 2008 

Källa: Centrala studiestödsnämnden. 

Kommentar: Levnadskostnaderna överstiger studiestödet när kurvan överstiger 100. 

Figur 5.1. Studiemedelsbudget, levnadskostnader i förhållande till studiestödet, 

samtliga studiemedelstagare hos CSN, 1980–2008, kvot.

Figur 5.1 visar utvecklingen från 1980 och 

framåt, men det är lättare att jämföra utvecklingen 

av indikatorn om man utgår från 1993 

och ser utvecklingen fram till och med 2008 

eftersom indikatorn har haft snarlika underlag 

för kostnaderna under denna tidsperiod. Under 

perioden har de så kallade gemensamma 

kostnaderna ökat löpande. Ökningen har dock 

inte varit lika markant som hyror, hushållsel 

och mat, som ingår i de individuella kostnaderna. 

Tabell 5.4. Andel som själva fått eller bor i hushåll som någon gång under respektive 

år fått ekonomiskt bistånd inklusive introduktionsersättning. 19–25 år, 2004- 

2007. Procent 

Killar Tjejer 

2004 2005 2006 2007 2004 2005 2006 2007 

Andel unga som 

fått bistånd 9,6 10,4 10,4 8,6 9,1 9,6 9,7 8,1 

Källa: Socialstyrelsen, Registret över ekonomiskt bistånd. 

Kommentar: Alla biståndstagare ingår. Det befolkningsantal som andelen biståndstagare är beräknat utifrån avser 

antalet personer den 31 december respektive kalenderår. För år 2004 saknades data från Munkfors, Norberg och 

Ludvika. Dessa kommuner har istället fått skattade värden (schablonvärde från 2003). 

126 

Indikator 61 

Ekonomiskt bistånd 

Alla medlemmar i ett biståndshushåll registreras 

som biståndsmottagare, oavsett om biståndet 

avser hushållet som helhet eller enbart någon 

av dess medlemmar (Socialstyrelsen 2008e). 

Andelen unga som får ekonomiskt bistånd 

minskade under 2007, liksom i övriga befolkningen. 

Det var dock fortfarande vanligare med 

ekonomiskt bistånd bland unga än i befolkningen 

som helhet. Av 19–25-åriga kvinnor fick 

knappt 9 procent ekonomiskt bistånd, jämfört 

med 3 procent i hela gruppen vuxna kvinnor 

(18 år och äldre). Bland män var motsvarande 

andelar 8 procent bland 19–25-åringar och 4 

procent i hela vuxengruppen.

Indikator 62 

Ersättning för nedsatt arbetsförmåga 

Försäkrade med tillfälligt nedsatt arbetsförmåga 

på grund av sjukdom längre än 14 dagar har 

rätt till sjukpenning (de första 14 dagarna betalas 

sjuklön av arbetsgivaren). Om arbetsförmågan 

bedöms vara stadigvarande nedsatt på grund 

av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska 

eller psykiska arbetsförmågan under minst 

ett år kan personer mellan 19 och 29 år beviljas 

aktivitetsersättning, medan personer mellan 30 

och 64 år kan beviljas sjukersättning. Aktivitetsersättningen 

är alltid tidsbegränsad medan sjukersättningen 

beviljas tills vidare. Tillsammans 

kallas dessa ersättningar sjukoch aktivitetser- 

Tabell 5.5 Antalet individer försäkrade med sjukpenning och sjukoch aktivitetsersättning 

(SA), 1995, 2000, 2007 och 2008. Antal per 1 000 i befolkningen 

1995 2000 2007 2008 

Sjukpenning 

16–19år 5 4 9 2 

20–24 år 68 57 52 41 

25–29 år 120 105 85 71 

30–64 år 149 166 123 110 

Totalt 128 139 103 90 

Med SA 

16–19år 8 10 5 5 

20–24 år 9 11 22 22 

25–29 år 12 14 23 22 

30–64 år 103 102 123 89 

Totalt 76 78 93 118 

Nya SA 

16–19år 2 3 6 6 

20–24 år 1 2 4 3 

25–29 år 2 2 3 2 

30–64 år 9 11 10 7 

Totalt 7 9 8 6 

Källa: Försäkringskassan. 

127 

sättning (fram till 2003 förtidspension). Tidigare 

fanns möjlighet att beviljas sjukersättning 

under begränsad tid, liksom aktivitetsersättningen, 

men det togs bort den 1 juli 2008. 

Antalet individer per tusen försäkrade med 

sjukpenning minskade i samtliga åldersgrupper 

mellan 2007 och 2008 (tabell 5.5). Minskningen 

var störst bland kvinnor i åldrarna 20– 

24 år och 25–29 år. Andelen unga med sjukoch 

aktivitetsersättning var i stort sett oförändrad 

jämfört med 2007, med undantag för kvinnor 

i åldern 25–29 år där andelen minskade 

och för män i åldern 20–24 år där den ökade

något. Andelen som nybeviljades sjukoch 

aktivitetsersättning under 2008 sjönk något 

jämfört med 2007, med undantag i gruppen 16– 

19 år där andelen var oförändrad. 

Bland 16–19-åringar var det 2008 små skillnader 

mellan kvinnor och män i hur stor andel 

som var försäkrade inom samtliga tre 

försäkringsformer. Bland 20–24-åringar var en 

större andel kvinnor försäkrade med sjukpenning 

än män, liksom bland 25–29-åringar, där 

antalet försäkrade kvinnor var mer än dubbelt 

så högt som bland männen (98 per tusen mot 

46 per tusen) (tabell 5.6). 

Tabell 5.6 Antal individer försäkrade med sjukpenning och sjukoch aktivitetsersättning 

(SA), 2008. Antal per 1 000 i befolkningen 

16–19 år 20–24 år 25–29 år 30–64 år Totalt 

Samtliga 

Sjukpenning 2 41 71 110 90 

SA 5 22 22 158 118 

Nya SA 6 3 2 7 6 

Kvinnor 

Sjukpenning 2 47 98 137 113 

SA 4 21 23 192 124 

Nya SA 5 3 3 8 7 

Män 

Sjukpenning 3 35 46 83 68 

SA 5 23 21 124 94 

Nya SA 7 3 2 6 5 

Källa: Försäkringskassan. 

128

Indikator 63 

Ekonomisk standard bland 

unga med och utan barn 

Denna indikator beskriver den ekonomiska situationen 

för unga med och utan barn. Detta 

görs på tre sätt: andelen med låg ekonomisk 

standard och medianen av ekonomisk standard 

i åldersgrupper; andelen med låg ekonomisk 

standard och medianen av ekonomisk standard 

bland 20-29-åringar födda utomlands och i 

Sverige efter hushållstyp; den disponibla inkomsten 

per konsumtionsenhet och den ekonomiska 

familjepolitikens betydelse för 20-29åringar 

uppdelade efter olika hushållstyper. 

Beräkningarna för indikatorn avser en prognos 

för situationen 2009 baserad på uppgifter från 

2007. 

Vid en jämförelse visar det sig att 20–29åringarnas 

disponibla inkomst per konsumtionsenhet 

2009 är lägre än äldre åldersgruppers. 

Dessutom är andelen med låg ekonomisk 

standard, det vill säga att den disponibla inkomsten 

per konsumtionsenhet understiger 60 procent 

av medianen av disponibel inkomst per 

konsumtionsenhet för samtliga individer, högre 

bland 20–29-åringar än bland andra åldersgrupper 

(tabell 5.7). År 2009 beräknas nära en 

fjärdedel, 23 procent, av samtliga 20–29-åringar 

ha låg ekonomisk standard. Motsvarande andel 

för hela befolkningen är 14 procent. Bland 

ensamstående unga med barn beräknas mer än 

sex av tio, 63 procent, ha låg ekonomisk standard. 

Motsvarande andel bland sammanboende 

utan barn och kvarboende (som bor ihop med 

sina föräldrar) unga beräknas till cirka 10 procent. 

Även i gruppen unga ensamstående utan 

barn finns en stor grupp med låg ekonomisk 

standard, 34 procent. Ungefär hälften av dessa 

är studerande. Bland unga sammanboende be- 

129 

räknas andelen med låg ekonomisk standard 

öka med antalet barn som ingår i hushållet, 

från 7 procent bland sammanboende utan barn 

till 23 procent bland sammanboende med två 

eller fler barn. Mellan 2001 och 2009 beräknas 

andelen 20–29-åringar med låg ekonomisk 

standard öka från 12 till 23 procent. Ökningen 

beräknas vara särskilt kraftig bland unga som 

bor själva. Den största ökningen beräknas 

bland ensamstående unga med barn, där andelen 

med låg ekonomisk standard ökade från 19 

till 63 procent. 

Utrikes födda 20–29-åringar beräknas ha lägre 

disponibel inkomst per konsumtionsenhet än 

20–29-åringar födda i Sverige under 2009, 

135 000 kronor jämfört med 187 000 kronor. 

Skillnaden är relativt stor och gäller oberoende 

av hushållstyp. Andelen med låg ekonomisk 

standard är dubbelt så stor bland 20-29-åringar 

födda i utlandet jämfört med 20-29-åringar 

födda i Sverige, 42 procent jämfört med 20 procent 

(tabell 5.8). I gruppen utrikes födda med 

barn beräknas över hälften ha låg ekonomisk 

standard 2009. I jämförelse med 2001 ökar andelen 

med låg ekonomisk standard 2009 bland 

såväl utrikes som inrikes födda unga. 

Den ekonomiska familjepolitiken är av betydelse 

för relativt få unga i åldern 20–29 år. Av 

nära 1,1 miljon unga beräknas 180 000 – eller 

17 procent – ha barn 2009. Detta är något färre 

än de 240 000 som beräknas bo med sina föräldrar, 

och betydligt färre än de 670 000 som 

lämnat föräldrahemmet, men inte skaffat barn. 

Kvinnor lämnar föräldrahemmet och får barn 

tidigare än män. Av de unga som flyttat hemifrån 

beräknas majoriteten, 490 000, vara en-

Tabell 5.7 Andel med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen för 

samtliga) och medianen av ekonomisk standard (2009 års prisnivå) efter ålder och 

hushållstyp 2001 och 2009 

Andel med låg Medianen av ekonomisk 

ekonomisk standard standard i 1000-tal kronor 

2001 2009 2001 2009 

20–29 åringar 

Ensamstående utan barn 22 34 133 149 

Ensamstående med barn 19 63 111 107 

Sammanboende utan barn 4 7 206 250 

Sammanboende med ett barn 6 19 154 164 

Sammanboende med två eller flera barn 12 23 132 147 

Kvarboende 4 11 189 226 

Totalt 12 23 156 181 







Totalt 7 11 166 206 







Totalt 4 7 207 258 

65 år och äldre 

Ensamstående 21 25 112 134 

Sammanboende 5 5 151 194 

Totalt 12 13 130 167 

Samtliga personer i barnhushåll 10 13 169 208 

Samtliga personer i hushåll utan barn 8 14 151 189 

Samtliga personer 9 14 158 197 

Källa: Försäkringskassan, HEK, uppgifterna för 2009 är framskrivna med FASIT. 

Kommentar: Ekonomisk standard (eller disponibel inkomst per konsumtionsenhet) är ett mått som används för att 

mäta hushållets inkomster, justerat för hushållets försörjningsbörda. Det innebär att hushållets disponibla inkomst 

delas med en konsumtionsenhetsskala, där värdet på skalan är beroende av hur hushållet är sammansatt. Måttet 

beskriver alltså inte bara hur höga inkomsterna är, utan vilka ekonomisk standard hushållet har när hänsyn är tagen 

till både hushållets inkomster och sammansättning. 

130

Tabell 5.8 Andel med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen för 

samtliga) och medianen av ekonomisk standard (2009 års prisnivå) födda utomlands 

och i Sverige efter hushållstyp. 20–29 år, 2001 och 2009 

Andel med låg Medianen av ekonomisk 

ekonomisk standard standard i 1000-tal kronor 

2001 2009 2001 2009 

Födda i utlandet 

Utan barn 31 40 135 144 

Med barn 40 53 106 109 


Totalt 29 42 130 135 

Födda i Sverige 

Utan barn 14 24 158 179 

Med barn 6 16 140 161 


Totalt 10 20 159 187 

Källa: Försäkringskassan, HEK, uppgifterna för 2009 är framskrivna med FASIT. 

Kommentar: Ekonomisk standard (eller disponibel inkomst per konsumtionsenhet) är ett mått som används för att 

mäta hushållets inkomster, justerat för hushållets försörjningsbörda. Det innebär att hushållets disponibla inkomst 

delas med en konsumtionsenhetsskala, där värdet på skalan är beroende av hur hushållet är sammansatt. Måttet 

beskriver alltså inte bara hur höga inkomsterna är, utan vilka ekonomisk standard hushållet har när hänsyn är tagen 

till både hushållets inkomster och sammansättning. 

samstående och av dessa beräknas en mycket 

liten grupp ha barn, cirka 20 000. Den största 

gruppen hushåll med barn, cirka 100 000, beräknas 

vara sammanboende med ett barn. Cirka 

60 000 av 20–29-åringarna beräknas ha två eller 

flera barn 2009. Vid en jämförelse av den 

ekonomiska standarden för unga i olika 

hushållstyper beräknas ensamstående med 

barn ha lägst disponibel inkomst per konsumtionsenhet 

under 2009 (figur 5.2). Bland sammanboende 

beräknas unga utan barn ha högst 

disponibel inkomst per konsumtionsenhet, 

följt av sammanboende med ett barn. De kvarboende 

beräknas ha en disponibel inkomst per 

konsumtionsenhet som är nästan lika hög som 

för sammanboende utan barn, men deras eko- 

131 

nomiska standard beräknas till stora delar vara 

beroende av andras (läs föräldrarnas) inkomster. 

Resultaten följer i stort de mönster som finns 

för samtliga hushåll. Sammanboende har högre 

disponibel inkomst per konsumtionsenhet 

än ensamstående och hushåll utan barn har 

högre ekonomisk standard än hushåll med 

barn. Den ekonomiska sårbarheten ökar med 

antalet barn som finns i hushållet. Under de 

senaste decennierna har de ungas utbildningstid 

förlängts och etableringen på arbetsmarknaden 

har förskjutits längre upp i åldrarna. De 

ungas ekonomiska standard påverkas till stor 

del av vilken anknytning personerna i hushållet 

har till arbetsmarknaden. Hushåll med svag

anknytning till arbetsmarknaden har låg arbetsinkomst 

och låg disponibel inkomst per 

konsumtionsenhet, medan det motsatta gäller 

300 000 

250 000 

200 000 

150 000 

100 000 

50 000 

0 

Ensamstående 

utan barn 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

Ensamstående 

med barn 

Samboende 

utan barn 

Källa: Försäkringskassan, HEK. Prognosen är framskriven med FASIT. 

Kommentar: Faktorinkomst består av löneinkomst, företagarinkomst och 

kapitalinkomst. De transfereringar som särredovisas, generella bidrag, försäkring 

och behovsprövade bidrag, avser endast familjepolitiken. 

Figur 5.2 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet samt den ekonomiska familjepolitiken 

efter individer i olika hushållstyper, 20–29 år, genomsnitt kronor per år. 

Prognos för 2009 baserad på uppgifter för 2007. 

132 

för hushåll med stark anknytning till arbetsmarknaden. 

1234567 

Samboende 

med ett 

barn 

1234567 

1234567 

Samboende 

med två 

eller flera 

barn 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

1234567 

Kvarboende Samtliga 

20–29åringar 

Behovsprövade bidrag 

Försäkring 

Generella bidrag 

Övriga transfereringar 

Faktorinkomst

Indikator 64 

Inkomna ansökningar 

om betalningsföreläggande 

Indikatorn beskriver antalet inkomna ansökningar 

om betalningsföreläggande i åldersgruppen 

18–25 år. Denna indikator kan ge en 

tidig signal om problem med betalningsförmågan 

för åldersgruppen. Att inte alla ansökningar 

leder till ett fastställande av betalningsansvaret 

i ett utslag (betalning eller 

avbetalningsuppgörelser kan ha gjorts efter ansökan) 

förringar inte signalens betydelse. Ökar 

antalet unga som blir aktuella för ansökningar 

om betalningsföreläggande kan detta indikera 

att fler ungdomar börjar få problem med sin 

betalningsförmåga. Att få ett betalningsföreläggande 

innebär att svaranden är en ”sen betalare”. 

En privaträttslig fordran har förfallit till 

betalning. Betalas inte skulden utfärdas ett bevis, 

ett utslag om betalningsföreläggande. Med 

stöd av ett sådant utslag kan indrivning av skulden 

begäras hos Kronofogdemyndigheten 

(KFM). På grund av problem med datainsamlingen 

har Kronofogdemyndigheten inte haft 

möjlighet att rapportera statistik för variabler 

som årskullar och kön. 

133 

I tabell 5.9 framgår att antalet ansökningar 

om betalningsförelägganden (BF) som riktar 

sig mot personer i åldersgruppen 18–25 år 

ökade mellan 2007 och 2008. Ökningen i de 

äldre åldersgrupperna var dock större än i åldersgruppen 

18–25 år. Av det totala antalet ansökningar 

om betalningsförelägganden var ungas 

andel 15 procent, vilket är en minskning med 

1 procentenhet jämfört med 2007. 

Det genomsnittliga antalet inkomna ansökningar 

om betalningsföreläggande (BF) per 

1 000 invånare ökade bland 18–25-åringar från 

137 till 138 BF mellan 2007 och 2008, en ökning 

med 0,1 procent. Samtidigt ökade antalet 

BF per 1 000 invånare i den totala befolkningen 

från 18 år med 11,2 procent. Ökningen i ungdomsgruppen 

var alltså marginell jämfört med 

ökningen för den totala befolkningen. Trots 

denna förändring står dock ungdomarna fortfarande 

fören högre andel inkomna ansökningar 

om BF per 1 000 invånare, men skillnaden 

mot befolkningen i helhet var lägre under 

2008 jämfört med under 2007. 

Tabell 5.9 Antalet inkomna ansökningar om betalningsföreläggande, 2007 och 

2008 

2007 2008 Utv. 08/07 (%) 

Samtliga 18–25 år 124 638 130 550 + 4,7 

Hela befolkningen 18 år och däröver 780 394 870 785 + 11.6 

Andel 18–25 år (%) 16 15 -1 

Källa: Kronofogdemyndigheten.

Under 2008 ökade antalet ansökningar för 

åldersgruppen 18-25 år i 14 av 20 län. Störst 

ökning skedde i Jönköpings, Västra Götalands 

och Värmlands län. I Västmanlands, Dalarnas, 

Västernorrlands och Hallands län minskade har 

antalet inkomna ärenden mellan 2007 och 

2008. Sätter man antalet inkomna betalningsföreläggande 

(BF) i relation till befolkningsmängden 

i åldersgruppen 18-25 år är benägenheten 

att dra på sig ansökningar om BF i 

Tabell 5.10 Antal ansökningar om betalningsföreläggande per 1000 invånare efter 

län. 18–25 år, 2007 och 2008 

Län 2007 2008 Utv. 08/07 (%) 

Stockholm och Gotlands län 129 127 -1,6 

Uppsala län 105 111 +5,7 

Södermanlands län 165 161 -2,4 

Östergötlands län 136 135 -0,1 

Jönköpings län 133 142 +6,8 

Kronobergs län 124 123 -0,1 

Kalmar län 148 144 -2,7 

Blekinge län 142 145 2,1 

Skåne län 151 154 +2,0 

Hallands län 121 115 -5,0 

Västra Götalands län 128 137 +7,0 

Värmlands län 153 164 +7,2 

Örebro län 151 146 -3,3 

Västmanlands län 181 160 -11,6 

Dalarnas län 157 141 -10,2 

Gävleborgs län 183 176 -3,8 

Västernorrlands län 152 145 -3,9 

Jämtlands län 120 125 +4,2 

Västerbottens län 79 80 +0,1 

Norrbottens län 109 117 +7,3 

Riket 137 138 +0,1 

Källa: Kronofogdemyndigheten. 

134 

ungdomsgruppen störst i Gävleborgs län (tabell 

5.10). Lägsta andelen BF per 1 000 invånare 

för åldersgruppen noterades för Västerbottens 

län under såväl 2007 som 2008. Den största 

ökningen under 2008 stod Norrbottens och 

Värmlands län för, medan Västmanlands län 

stod för den största minskningen. Även om 

Västmanlands län visade en stor minskning 

under 2008 är antalet BF per invånare i 

ungdomsgruppen bland de fyra högsta i landet.

Indikator 65 

Antal med skulder som är föremål för 

indrivning hos Kronofogdemyndigheten 

Indikatorn beskriver antalet i åldersgruppen 18– 

25 år med skulder i Kronofogdemyndighetens 

indrivningsregister, samt deras totala skuldbelopp 

och vilken typ av skuld det rör sig om. 

Konsekvensen av att en skuld har lämnats till 

Kronofogdemyndigheten för indrivning är att 

verkställighet kan komma att ske. Tvångsåtgärder, 

som exempelvis utmätning, kan sättas 

in. Skulden blir även registrerad i Kronofogdemyndighetens 

register, databasen för utsökning 

och indrivning. Uppgifterna används 

som underlag för kreditupplysningsföretagens 

register över betalningsanmärkningar. En gäldenär 

är en person som har en skuld till någon 

(borgenär). 

Antalet gäldenärer i åldersgruppen 18–25 år 

som fanns registrerade i Kronofogdemyndighetens 

utsöknings- och indrivningsdatabas den 

31 december 2008 hade ökat med 709 gälde- 

135 

närer (1,9 procent) jämfört med samma tidpunkt 

ett år tidigare. Mellan 2003 och 2008 har 

ökningen varit 6,8 procent. Ställer man ökningen 

i antal i relation till befolkningen framgår 

det att andelen registrerade gäldenärer 

bland unga är lägre än vad andelen är totalt sett 

bland samtliga personer i 18 års ålder och däröver 

(tabell 5.11). 

Att antalet unga gäldenärer ökade samtidigt 

som andelen minskade något beror på att gruppen 

18–25-åringar ökade i antal mellan 2007 

och 2008. 

Antalet kvinnor i åldern 18–25 år som finns 

registrerade i Kronofogdemyndighetens utsöknings- 

och indrivningsregister ökade med 2,5 

procent mellan 2007 och 2008. Antalet män 

ökade med 2,7 procent. Sett över sexårsperioden 

2003 till 2008 ökade antalet kvinnor med 9,5 

procent och männen med 0,6 procent. Antalet 

Tabell 5.11 Andel registrerade gäldenärer av befolkningsgrupper efter kön och 

ålder, 2003–2008. Procent 

2003 2004 2005 2006 2007 2008 

Totalt 

Samtliga 18–25 år 4,3 4,3 4,3 4,1 4,1 4,0 

Samtliga över 17 år 6,2 6,1 6,0 5,8 5,2 5,6 

Kvinnor 

Samtliga 18–25 år 2,7 2,7 2,8 2,6 2,5 2,5 


Män 

Samtliga18–25 år 4,9 4,8 4,7 4,5 4,8 4,8 


Källa: Kronofogdemyndigheten.

kvinnor i åldersgruppen i registret har under 

de sex år som data funnits tillgängligt varit cirka 

hälften av antalet män. Ställs antalssiffrorna i 

relation till befolkningssiffrorna (tabell 5.11) 

ser vi att benägenheten att hamna i KFM:s register 

överlag har varit betydligt högre hos män 

än bland kvinnorna samt att detta fenomen 

verkar vara bestående över tiden. I ungdomsgruppen 

har dock skillnaden mellan könen 

varit något mindre än för totalbefolkningen i 

åldern 18 år och däröver. 

Delas gruppen 18–25-åringar in i årskullar ser 

vi att antalet personer som återfinns i KFM:s 

utsöknings- och indrivningsregister har ökat 

mellan 2007 och 2008 i samtliga åldersgrupper 

utom bland 19- och 21-åringarna. Den största 

Tabell 5.12 Andel av befolkningen i utsöknings- och indrivningsregistret efter län. 

18–25 år, 2006–2008. Procent 

Län 2006 2007 2008 Utv. 08/07 

Stockholms län + Gotlands län 3,4 3,9 3,7 - 

Uppsala län 2,9 3,0 3,1 + 

Södermanlands län 7,1 4,2 4,1 - 

Östergötlands län 4,1 3,6 3,6 Oför. 

Jönköpings län 2,7 2,5 2,5 Oför. 

Kronobergs län 3,3 3,0 2,9 - 

Kalmar län 4,0 3,6 3,6 Oför. 

Blekinge län 3,8 3,0 3,0 Oför. 

Skåne län 4,9 4,9 4,9 Oför. 

Hallands län 2,5 2,3 2,3 Oför. 

Västra Götalands län 3,6 3,5 3,4 - 

Värmlands län 4,9 4,7 4,9 + 

Örebro län 4,4 3,9 3,9 Oför. 

Västmanlands län 5,2 3,0 2,9 - 

Dalarnas län 4,2 4,0 4,0 Oför. 

Gävleborgs län 4,7 4,8 4,7 - 

Västernorrlands län 3,9 3,9 3,9 Oför. 

Jämtlands län 3,2 2,8 2,9 + 

Västerbottens län 2,2 2,2 2,3 + 

Norrbottens län 4,0 4,1 4,0 - 

Riket 3,9 3,7 3,7 Oför. 


136 

procentuella ökningen noteras i gruppen 18åringar. 

Ställer man dessa siffror i relation till 

befolkningsmängden i respektive åldersgrupp, 

framgår det att andelen personer som återfinns 

i KFM:s register ökar med åldern inom ungdomsgruppen 

18–25 år. 

En jämförelse mellan länen visar att de 

befolkningsmässigt stora länen även har störst 

antal gäldenärer i ungdomsgruppen 18–25 år. 

Samtliga län uppvisar en ökning av antalet 

gäldenärer mellan 2007 och 2008. Andelen 

personer av befolkningen i ungdomsgruppen 

18–25 år som finns registrerade i Kronfogdemyndighetens 

register visar en viss variation 

mellan länen (tabell 5.12). Lägst andel gäldenärer 

redovisas i Västerbottens och Hallands

län med 2,3 procent medan Skåne respektive 

Värmlands län med 4,9 procent har högst andel 

gäldenärer. 

Totalt hade unga i gruppen 18–25 år 163 900 

skulder registrerade i KFM:s utsöknings- och 

indrivningsregister 2008. Det totala beloppet 

för dessa skulder uppgick till 828 058 334 kronor. 

Detta innebär att den genomsnittliga skulden 

per skuldpost uppgick till 5 052 kronor. 

Antalet skulder ökade jämfört med 2007 (154 

012 st), liksom även den genomsnittliga skulden 

per skuldpost (2007 uppgick denna till 

4 240 kronor). 

Ungdomsgruppens genomsnittliga skuld per 

skuldpost till stat och kommun uppgick till 

2 692 kronor medan den genomsnittliga skulden 

per skuldpost för privata borgenärer uppgick 

till 13 002 kronor. Bland skulderna till stat 

och kommun dominerade skatteskulderna 

beloppsmässigt i gruppen unga. För både unga 

män och unga kvinnor i 18–25-årsåldern minskade 

studiemedelsavgifter i kronor räknat mellan 

2007 och 2008. För unga kvinnor minskade 

även den teveavgiftsrelaterade skulden. 

Teveavgiften var dock fortfarande den näst 

största skuldposten för unga kvinnor, följd av 

studiemedel. För de unga männen var bötesmedel 

näst största skuldpost och felparkeringsavgifter 

den tredje största. 

Beloppsmässigt hade männen i ungdomsgruppen 

nästan tre gånger så stor total skuld till 

stat och kommun som kvinnorna. Endast beträffande 

medelsslagen teveavgifter och 

studiemedelsavgifter var det samlade skuldbeloppet 

ungefär lika stort för unga män som 

för unga kvinnor. För de övriga medelsslagen 

var den manliga dominansen stor. Unga mäns 

genomsnittliga skuld per skuldpost uppgick till 

5 373 kronor. Räknat per skuldpost till stat och 

kommun var deras genomsnittsskuld 2 738 

137 

kronor och till privata borgenärer var genomsnittsskulden 

15 126 kronor. För unga kvinnor 

var genomsnittsskulden per skuldpost till stat 

och kommun 2 566 kronor, till privata 

borgenärer 8 716 kronor och totalt 4 229 kronor.

Indikator 66 

Ansökan om och 

verkställande av vräkning 

Indikatorn beskriver hur många i åldersgruppen 

18–25 år som riskerar att bli vräkta, det vill säga 

där ansökningar om avhysning lämnats in till 

Kronofogdemyndigheten. Indikatorn visar även 

hur många av dessa ansökningar som lett fram 

till att vräkningar faktiskt genomförts. Vanligtvis 

brukar en vräkning bero på att hyresgästen 

inte betalat sin hyra. Även fall av störande beteende 

eller olovlig andrahandsuthyrning kan 

vara skäl för vräkning. Om orsaken till 

vräkningen är obetald hyra blir konsekvensen 

av en vräkning i regel, förutom bostadslöshet, 

även att en betalningsanmärkning registreras 

hos kreditupplysningsföretagen. 

Antalet inkomna ansökningar om avhysning 

för åldersgruppen 18–25 år var 1 170 år 2008. 

Det var en ökning med 8,2 procent jämfört med 

2006, men en minskning med 2,1 procent jämfört 

med 2007. Det faktiskt genomförda antalet 

vräkningar var 401, en minskning jämfört med 

föregående år. Trenden var neråtgående såväl 

för ungdomsgruppen som för samtliga vuxna 

Tabell 5.13 Antal ansökningar om avhysningar och verkställda avhysningar. 

18–25 år, 2006–2008. Per 1000 invånare 

Inkomna begäran om avhysning Genomförda avhysningar 

2006 2007 2008 2006 2007 2008 

Kvinnor 18–25 år 1,05 1,11 1,01 0,41 0,36 0,29 

Män 18–25 år 1,39 1,50 1,45 0,58 0,66 0,55 

Samtliga 18–25 år 1,22 1,31 1,24 0,53 0,52 0,42 



138 

(18 år och däröver). Fortfarande är det vanligare 

att en ansökan om avhysning faktiskt resulterar 

i en genomförd avhysning i gruppen 

unga än för samtliga vuxna personer. Skillnaden 

i andelen genomförda avhysningar mellan 

ungdomsgruppen och alla vuxna minskade 

dock mellan 2007 och 2008. 

Ställs antalet avhysningar i relation till befolkningen 

ser vi att medan antalet ansökningar 

per 1 000 invånare bland den vuxna befolkningen 

legat nästan konstant kring 1,29 under 

2006–2008. Motsvarande siffra minskade för 

ungdomsgruppen, efter en uppgång 2007, under 

2008 åter till en nivå som understiger totalsiffran 

(1,24 mot 1,29). Ungdomsgruppen låg 

2008 för första gången sedan mätningarna påbörjades 

2006 på ungefär samma nivå som hela 

vuxengruppen för genomförda avhysningar per 

1 000 invånare (tabell 5.13). Trots dessa positiva 

signaler betonar Kronofogdemyndigheten 

det faktum att det är en betydligt mindre andel 

unga som bor i egen bostad än vuxenbefolk-

ningen i sin helhet. Det innebär att det i realiteten 

måste vara en stor andel av de unga som 

faktiskt har ett eget boende som blir föremål 

för ansökningar om avhysningar och som blir 

avhysta. 

Ser man separat på kvinnor respektive män i 

gruppen unga, var frekvensen av faktiskt genomförda 

avhysningar i förhållande till antalet inkomna 

ansökningar högre för männen än för 

kvinnorna. De faktiska talen för såväl antalet 

inkomna ansökningar som verkställda 

avhysningar var även högre för de unga männen. 

Relaterade till invånarantalet hade de unga 

männen ett markant större antal både begäran 

om och genomförda avhysningar än de unga 

kvinnorna. 

Tabell 5.14 Antal ansökningar om avhysningar och verkställda avhysningar efter 

åldersgrupper. 18–25 år, 2006–2008. Per 1000 invånare 


Ålder 2006 2007 2008 2006 2007 2008 

18 0,04 0,02 0,00 0,02 0,00 0,00 

19 0,23 0,23 0,21 0,11 0,09 0,07 

20 0,77 0,84 0,85 0,28 0,38 0,30 

21 1,37 1,53 1,51 0,49 0,62 0,59 

22 1,95 2,13 1,88 0,66 0,87 0,62 

23 2,16 1,98 2,11 0,86 0,85 0,67 

24 1,84 2,19 1,85 0,85 0,76 0,63 

25 1,69 1,88 1,83 0,81 0,68 0,64 

Samtliga 18–25 år 1,22 1,31 1,24 0,53 0,52 0,42 



139 

Jämförs olika åldersgrupper inom gruppen 

unga, redovisade samtliga en antalsminskning 

under 2008. Relateras siffrorna till befolkningen 

i respektive åldersgrupp får vi en klarare 

bild över hur frekvensen av vräkningarna 

varierar (tabell 5.14). Tabellen visar en högre 

frekvens av såväl ansökningar om som faktiskt 

genomförda avhysningar, för unga i åldersgrupperna 

21–25 år än för hela den vuxna befolkningen. 

Länsvisa data för begäran om och genomförda 

avhysningar av unga visar att variationen mellan 

länen är stor. Det råder även stora fluktuationer 

inom samma län mellan de olika åren 

(tabell 5.15). År 2008 hade Dalarnas län störst 

andel inkomna begäran om avhysning, följt av 

Gävleborgs och Örebro län. Gävleborgs län låg 

i topp i genomförda avhysningar. Därefter följde 

Blekinge och Östergötlands län.

Tabell 5.15 Antal ansökningar om avhysningar och verkställda avhysningar 

efter län. 18–25 år, 2006–2008. Per 1000 invånare 


Län 2006 2007 2008 2006 2007 2008 

01 Stockholms län* 0,54 0,73 0,59 0,23 0,27 0,20 

03 Uppsala län 1,02 0,82 0,89 0,43 0,42 0,28 

04 Södermanlands län 2,73 1,44 1,45 1,75 0,74 0,31 

05 Östergötlands län 1,63 2,33 1,59 0,70 1,08 0,89 

06 Jönköpings län 1,23 1,12 1,49 0,40 0,53 0,48 

07 Kronobergs län 1,40 1,11 0,92 0,49 0,32 0,20 

08 Kalmar län 0,91 1,59 1,03 0,68 0,71 0,30 

09 Gotlands län* 1,40 0,34 0,88 0,00 

10 Blekinge län 2,02 0,78 1,92 1,22 0,43 0,89 

12 Skåne län 0,97 1,15 1,34 0,40 0,40 0,46 

13 Hallands län 0,75 0,87 0,56 0,19 0,22 0,24 

14 Västra Götalands län 1,15 1,01 1,13 0,41 0,39 0,37 

17 Värmlands län 1,57 1,61 1,40 0,39 0,54 0,55 

18 Örebro län 2,52 2,81 1,98 0,74 1,15 0,62 

19 Västmanlands län 2,38 1,98 1,53 0,62 0,67 0,32 

20 Dalarnas län 2,44 2,80 2,81 1,00 1,05 0,83 

21 Gävleborgs län 2,67 2,79 2,80 1,38 1,38 1,29 

22 Västernorrlands län 1,04 2,08 1,93 0,47 0,69 0,49 

23 Jämtlands län 0,42 1,57 1,20 0,25 0,41 0,56 

24 Västerbottens län 0,80 1,46 1,31 0,17 0,40 0,33 

25 Norrbottens län 1,72 1,32 1,33 0,88 0,58 0,36 

Riket 1,22 1,31 1,23 0,50 0,52 0,42 


* 2006 redovisades Gotlands läns siffror tillsammans med Stockholms län på grund av tekniska skäl. 

140

Arbetslöshet och åtgärder 

Indikator 67 

Antal i arbetslöshet, deltidsarbetslöshet, 


Arbetslöshet 

Under första kvartalet 2009 uppgick enligt 

Arbetsförmedlingens siffror antalet arbetslösa 4 

unga i åldern 18–24 år till 44 000 i månadsgenomsnitt, 

varav 28 700 var män och 15 300 

var kvinnor. Det var 13 000 fler än motsvarande 

period 2008 och motsvarar en ökning med 42 

procent. Ökningen var betydligt kraftigare 

bland männen än bland kvinnorna. Arbetslösheten 

ökade med 16 procent bland kvinnorna 

medan männens arbetslöshet ökade med 61 

procent under samma period (tabell 5.16). 

141 

Den branta konjunkturnedgång som inleddes 

under hösten 2008 drabbade inledningsvis 

den exportkänsliga och mansdominerade 

tillverkningsindustrin för att därefter spilla över 

på byggindustrin, vilket förklarar att männens 

arbetslöshet stigit så mycket kraftigare än kvinnornas. 

Under våren 2009 minskade kommunernas 

skatteintäkter kraftigt som en följd av 

den minskade sysselsättningen, samtidigt som 

utgifterna i de kommunala bidragssystemen 

ökade. Detta kommer enligt Arbetsförmed- 

Tabell 5.16 Antal arbetslösa efter kön, födelseland, funktionshinder och utbildningsnivå, 

kvartal 1. 18–24 år, 2006–2009. Månadsgenomsnitt 

2006 2007 2008 2009 

Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor 

Födelseland 

Utrikes 5 956 3 567 2 389 6 371 3 828 2 543 5 728 3 407 2 321 6 791 4 371 2 420 

Sverige 33 028 19 301 13 727 32 423 18 561 13 862 25 275 14 447 10 829 37 258 24 368 12 890 

Funktionshinder* 

Ja 1 303 829 474 1 711 1 072 639 1 376 890 486 1 316 908 408 

Nej 37 682 22 040 15 642 37 082 21 317 15 765 29 627 16 963 12 664 42 733 27 831 14 902 


Förgymnasial utb 7 874 4 914 2 959 9 132 5 614 3 518 1 949 1 227 722 1 946 1 317 629 

Gymnasium 27 838 16 398 11 441 27 072 15 573 11 499 6 440 3 926 2 514 7 338 4 717 2 621 

Eftergymn utb 2 år 1 897 883 1 014 1 432 634 798 1 903 895 1 009 2 858 1 479 1 379 

Totalt 38 985 22 869 16 116 38 794 22 389 16 405 31 003 17 853 13 150 44 050 28 739 15 310 

Källa: Arbetsförmedlingen. 

* Olika typer av arbetshandikapp.

lingen att drabba kvinnor i betydligt större utsträckning 

mot bakgrund av den kvinnodominans 

som råder för sysselsättningen i den kommunala 

sektorn. En annan viktig arbetsmarknad 

för unga kvinnor är handeln, en bransch 

som också har gjort kraftiga neddragningar på 

grund av den minskande efterfrågan. Detta 

innebär enligt Arbetsförmedlingen att kvinnornas 

arbetslöshet kommer att börja öka kraftigare 

under våren 2009, men bedöms ändå inte 

komma att motsvara männens andel. 

Antalet utrikes födda unga som var arbetslösa 

ökade med 19 procent mellan de första kvartalen 

2008 och 2009 och även i denna grupp var 

ökningen betydligt större hos männen. 

Antalet arbetslösa ungdomar med funktionshinder 

var i stort sett oförändrat. Mot bakgrund 

av den kraftigt ökade ungdomsarbetslösheten 

innebär detta att andelen arbetslösa unga med 

funktionshinder har minskat. Antalet arbetslösa 

unga med förgymnasial utbildning var oförändrad 

mellan första kvartalet 2008 och motsvarande 

period 2009, medan antalet arbetslösa 

med gymnasieutbildning ökade med 898 personer 

(14 procent). Antalet arbetslösa unga med 

en eftergymnasial utbildning understigande två 

år ökade med 11 198 personer (54 procent) 

under perioden och arbetslösheten bland unga 

med en högskoleutbildning överstigande två år 

ökade med 955 personer (50 procent). 

142 

Bakom denna utveckling ligger bland annat 

de omfattande varslen i tillverkningsindustrin 

samt den kraftigt minskade sysselsättningen i 

byggindustrin. I dessa båda branscher krävs ofta 

eftergymnasiala kortare utbildningar och i konjunkturnedgången 

drabbas först den arbetskraft 

som har kortast erfarenhet, vilket oftast är ungdomarna. 

Arbetslösheten bland de gymnasialt 

utbildade ungdomarna kommer enligt Arbetsförmedlingen 

sannolikt att öka kraftigt under 

sommaren 2009, när en av de största ungdomskullarna 

avslutar gymnasiestudierna och lågkonjunkturen 

på arbetsmarknaden samtidigt 

kvarstår. De nyutbildade gymnasisterna står 

”långt bak i kön” till arbetsmarknaden, vilket 

också sannolikt kommer att öka arbetslöshetstiderna 

i denna grupp. Jämförs arbetslösheten 

mellan län har de tre storstadslänen naturligt 

högst antal arbetslösa. Västra Götalands län har 

högst antal, följt av Skåne och Stockholms län. 

Lägst antal arbetslösa hade Gotlands län, vilket 

också är det minsta länet befolkningsmässigt.

Tabell 5.17 Antal deltidsarbetslösa och timanställda efter kön, födelseland, funktionshinder 

och utbildningsnivå, kvartal 1. 18–24 år, 2008 och 2009. Månadsgenomsnitt 

Deltidsarbetslösa Timanställda 

2008 2009 2008 2009 


Födelseland 

Utrikes 593 218 375 394 150 244 1 748 697 1 051 1 287 513 774 

Sverige 4 554 1 051 3 502 2 915 844 2 071 14 253 4 136 10 116 11 848 3 937 7 911 


Ja 70 20 50 40 16 24 281 99 182 154 62 92 

Nej 5 076 1 249 3 827 3 269 978 2 291 15 720 4 735 10 985 12 981 4 389 8 592 


Förgymnasial utb 99 50 49 60 32 28 316 144 171 215 110 106 

Gymnasium 378 131 247 279 103 176 1 433 574 859 1 015 377 638 

Eftergymn utb 2 år 400 81 319 279 64 215 1 050 286 764 954 269 685 

Totalt 5 146 1 269 3 877 3 308 994 2 315 16 001 4 834 11 167 13 135 4 450 8 684 


* Olika typer av arbetshandikapp. 

Partiellt arbetslösa 

Med partiellt arbetslösa avses deltidsarbetslösa 

och sökande med timanställning. Under första 

kvartalet 2009 var i genomsnitt 3 300 ungdomar 

deltidsarbetslösa, vilket motsvarar en 

minskning med 36 procent jämfört med 

samma period 2008 (tabell 5.17). Antalet arbetssökande 

ungdomar med timanställning 

uppgick till 13 100, vilket innebar en minskning 

med 18 procent. Minskningen av de partiellt 

arbetslösa ungdomarna förklaras huvudsakligen 

av den ökade arbetslösheten. Många 

av de som tidigare haft en partiell anställning 

är nu arbetslösa på heltid. Bland både deltidsarbetslösa 

och timanställda är majoriteten kvin- 

143 

nor. Två tredjedelar av de timanställda och 70 

procent av de deltidsarbetslösa var kvinnor. 

Antalet deltidsarbetslösa och timanställda 

ungdomar har minskat bland både svenskfödda 

och utrikes födda. Antalet funktionshindrade 

bland de deltidsarbetslösa och timanställda 

ungdomarna är förhållandevis litet och även i 

denna grupp har antalet partiellt arbetslösa 

minskat mellan de båda kvartalen. Antalet 

deltidsarbetslösa och timanställda ungdomar 

har minskat på alla utbildningsnivåer mellan 

första kvartalet 2008 och samma period 2009.

Tabell 5.18 Antal i program med aktivitetsstöd efter kön, födelseland, funktionshinder 

och utbildningsnivå, kvartal 1. 18–24 år, 2006–2009. Månadsgenomsnitt 

2006 2007 2008 2009 


Födelseland 

Utrikes 3 314 1 992 1 322 1 034 638 396 1 459 948 511 3 548 2 317 1 231 

Sverige 22 044 12 557 9 486 7 518 4 422 3 096 8 066 4 632 3 434 23 318 13 717 9 601 


Ja 2 167 1 274 893 1 227 736 491 1 510 899 611 2 531 1 558 973 

Nej 23 191 13 276 9 915 7 325 4 324 3 001 8 015 4 681 3 334 24 335 14 475 9 859 


Förgymnasial utb 5 307 3 186 2 121 2 016 1 280 736 443 301 142 875 594 282 

Gymnasium 18 742 10 721 8 021 6 151 3 573 2 578 1 667 1 067 600 4 124 2 685 1 439 

Eftergymn utb 2 år 697 325 372 200 111 89 447 234 212 1 055 586 469 

Totalt 25 358 14 550 10 808 8 552 5 060 3 492 9 525 5 580 3 945 26 865 16 033 10 832 



I program med aktivitetsstöd 

Mellan första kvartalet 2008 och samma period 

2009 ökade antalet unga i program med 

aktivitetsstöd med nästan 200 procent, vilket 

innebär en tredubbling. Under första kvartalet 

2008 deltog i genomsnitt 9 500 ungdomar i 

programmen, medan de 2009 omfattat 26 800 

personer (tabell 5.18). Det var fler unga män 

än unga kvinnor i program med aktivitetsstöd 

och ökningen var något större för männen än 

för kvinnorna. Ökningen var marginellt mindre 

för utrikes födda än för svenskfödda unga. 

Ökningen för ungdomar med funktionshinder 

var betydligt mindre och uppgick till 67 pro- 

144 

cent mellan dessa båda kvartal. Ökningen av 

programdeltagandet skilde sig åt mellan unga i 

de olika utbildningsnivåerna. Programdeltagandet 

bland unga med förgymnasial utbildning 

ökade med 98 procent mellan de båda 

kvartalen, medan motsvarande siffra för unga 

med gymnasial utbildning var 147 procent och 

ungdomar med en eftergymnasial utbildning 

under två år ökade med hela 199 procent. Den 

stora ökningen i den sista gruppen bedöms av 

Arbetsförmedlingen bero på den kraftigt ökade 

arbetslösheten i verkstadsindustrin och i byggbranschen, 

där oftast kortare eftergymnasiala 

utbildningar krävs.

Indikator 68 

Antal långtidsarbetslösa 

Ungdomar under 25 år räknas som långtidsarbetslösa 

efter 100 dagars arbetslöshet. Antalet 

långtidsarbetslösa ungdomar i åldern 18–24 år 

uppgick till 5 700 i genomsnitt under första 

kvartalet 2009, vilket är i stort sett oförändrat 

jämfört med samma period 2008 (tabell 5.19). 

Mot bakgrund av den kraftiga ökningen av antalet 

arbetslösa ungdomar har därmed andelen 

långtidsarbetslösa minskat betydligt om man 

jämför dessa båda kvartal. Den minskande andelen 

långtidsarbetslösa ungdomar förklaras av 

Arbetsförmedlingen av den ökade arbetslöshe- 

Tabell 5.19 Antal kvarstående långtidsarbetslösa efter kön, födelseland, funktionshinder 

och utbildningsnivå, kvartal 1. 18–24 år, 2006–2009. Månadsgenomsnitt 

2006 2007 2008 2009 


Födelseland 

Utrikes 439 259 180 1 369 835 534 1 292 777 515 1 299 821 478 

Sverige 2 120 1 322 798 6 131 3 692 2 439 4 579 2 698 1 881 4 405 2 803 1 602 


Ja 2 260 1 391 869 548 339 209 505 332 173 470 325 144 

Nej 299 189 110 6 952 4 189 2 763 5 366 3 142 2 224 5 234 3 299 1 935 


Förgymnasial utb 564 365 199 1 739 1 115 625 492 322 170 412 265 147 

Gymnasium 1 817 1 123 694 5 351 3 202 2 149 1 257 762 495 1 210 763 447 

Eftergymn utb 2 år 104 56 48 235 119 116 256 136 119 303 163 140 

Totalt 2 559 1 580 978 7 500 4 528 2 972 5 871 3 475 2 397 5 704 3 624 2 080 



145 

ten tillsammans med den kraftiga ökningen av 

arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd, 

främst jobbgarantin för ungdomar 

(UGA). 

Vid en jämförelse mellan län hade Västra 

Götalands län högst månadsgenomsnitt (1 278 

långtidsarbetslösa), följt av Östergötlands och 

Stockholms län. Lägst månadsgenomsnitt hade 

Gotlands och Jämtlands län (59 respektive 60 

långtidsarbetslösa).

Indikator 69 

Mediantid i arbetslöshet 

Mediantid för arbetslösa bland unga i åldern 

18–24 år var 47 dagar i genomsnitt under första 

kvartalet 2009, vilket var 4 dagar kortare än 

under samma period 2008 (tabell 5.20). Denna 

minskning speglar enligt Arbetsförmedlingen 

en ökad tillströmning av nya arbetslösa ungdomar 

samtidigt som fler ungdomar lämnat arbetslöshet 

och gått till arbetsmarknadspolitiska 

program. Mediantiden i arbetslöshet minskade 

lika mycket bland män som bland kvinnor. Den 

var något längre bland utrikesfödda än bland 

Tabell 5.20 Mediantid i arbetslöshet efter kön, födelseland, funktionshinder och 

utbildningsnivå, kvartal 1. 18–24 år, 2006–2009. Antal dagar 

2006 2007 2008 2009 

Kön 

Män 38 51 52 48 

Kvinnor 34 48 49 45 

Födelseland 

Utrikes 36 53 55 50 

Sverige 36 50 50 46 


Ja 57 71 73 72 

Nej 37 50 50 47 


Förgymnasial utb 33 48 51 47 

Gymnasium 38 51 51 48 

Eftergymn utb 2 år 34 43 41 39 

Totalt 36 50 51 47 

Källa: Arbetsförmedlingen 

Kommentar: Mediantid den siste i månaden bland kvarstående i sökandekategori som definieras som arbetslösa. 

* olika typer av arbetshandikapp. 

146 

svenskfödda ungdomar. Mediantiden var särskilt 

lång – i genomsnitt 72 dagar – bland arbetslösa 

ungdomar med funktionshinder. 

Mediantiden i arbetslöshet sjönk för samtliga 

utbildningsnivåer – om än i mer begränsad grad 

bland de långtidsutbildade än bland dem med 

högst gymnasial utbildning. Länsvis hade Östergötlands 

och Blekinge län högst mediantid i 

arbetslöshet (55 dagar), Stockholms län hade 

lägst (35 dagar).

Indikator 70 

Långtidsinskrivna arbetslösa 

Sammantaget uppgick antalet ungdomar som 

var arbetslösa eller deltog i program med aktivitetsstöd 

till 71 000 i genomsnitt under första 

kvartalet 2009. Det var 30 000 fler än under 

motsvarande period 2008 – en ökning med 75 

procent. 

Förhållandevis få ungdomar har varit inskrivna 

så länge som två år utan arbete, det vill 

säga långtidsinskrivna, men antalet har samtidigt 

länge varit ganska stabilt (tabell 5.21). Un- 

Tabell 5.21 Antal långtidsinskrivna efter kön, födelseland, funktionshinder och 

utbildningsnivå, kvartal 1. 18–24 år, 2006–2009. Månadsgenomsnitt 

2006 2007 2008 2009 

Kön 

Män 968 846 801 1 020 

Kvinnor 449 412 428 556 

Födelseland 

Utrikes 257 227 244 347 

Sverige 1 160 1 031 985 1 229 


Ja 397 340 358 456 

Nej 1 021 918 870 1 120 


Förgymnasial utb 380 423 386 533 

Gymnasium 999 816 813 1 004 

Eftergymn utb 2 år 15 6 9 16 

Totalt 1 417 1 258 1 229 1 576 

Källa: Arbetsförmedlingen 

Kommentar: Med långtidsinskrivna avses sökande som varit inskrivna som arbetslösa eller deltagit i program med 

aktivitetsstöd i mer än 730 dagar (2 år). 

* olika typer av arbetshandikapp. 

147 

der första kvartalet 2009 fanns i genomsnitt 

1 576 ungdomar som varit arbetslösa eller i program 

med aktivitetsstöd i minst två år. Det var 

350 fler än under samma period 2008 – en ökning 

med 28 procent. Ökningen av andelen 

som varit inskrivna i mer än två år gäller både 

män och kvinnor och såväl utrikes födda som 

svenskfödda. Länsvis hade Västra Götalands, 

Skåne och Östergötlands län högst månadsgenomsnitt, 

Gotlands län hade lägst.

Indikator 71 

Andel i arbete eller utbildning efter 


Andelen unga som fått arbete har minskat kraftigt. 

Under första kvartalet 2009 har i genomsnitt 

33 procent av ungdomar som var arbetslösa 

eller deltagit i program med aktivitetsstöd 

fått arbete, 35 procent av kvinnorna och 31 procent 

av männen. Motsvarande andel under första 

kvartalet 2008 var 43 procent (tabell 5.22). 

Skillnaden mellan könen har ökat med närmare 

2 procentenheter. Andelen som fick arbete 

var något högre bland utrikes födda ungdomar, 

35 procent under första kvartalet 2009 

mot 33 procent för svenskfödda. En betydligt 

lägre andel har fått arbete bland ungdomar med 

funktionshinder, 20 procent, vilket innebär en 

148 

minskning med motsvarande 3 procentenheter 

jämfört med samma period 2008. 

Andelen som fått arbete varierar kraftigt med 

utbildningsnivån – från 18 procent bland dem 

som saknar gymnasial utbildning till 51 procent 

bland de högskoleutbildade. Minskningen är 

dock ojämförligt störst bland de unga som har 

en eftergymnasial utbildning motsvarande mindre 

än två år – här har andelen till arbete minskat 

från 55 procent under första kvartalet 2008 

till 41 procent under samma period 2009. Jämförs 

länen hade Dalarnas län högst andel som 

övergick till arbete (42,1 procent) medan Västmanlands 

län hade lägst andel (27,8 procent). 

Tabell 5.22 Andel som lämnat från arbetslöshet och program med aktivitetsstöd 

till arbete efter kön, födelseland, funktionshinder och utbildningsnivå, kvartal 1. 

18–24 år, 2006–2009. Procent 

2006 2007 2008 2009 


Födelseland 

Utrikes 15,8 14,0 18,2 24,4 23,7 25,1 45,1 44,5 46,0 34,5 32,8 37,1 

Sverige 21,3 22,0 20,4 26,2 29,1 23,2 34,0 33,6 34,4 23,8 23,4 24,3 


Ja 14,8 15,1 14,5 18,3 18,4 18,2 23,0 23,5 22,1 19,6 19,4 19,9 

Nej 21,0 21,5 20,4 26,3 29,2 23,5 44,7 44,1 45,5 33,7 32,1 36,1 


Förgymnasial utb 12,0 12,4 11,4 18,2 19,6 16,2 27,8 29,3 25,3 18,2 18,5 17,7 

Gymnasium 22,2 23,3 21,0 27,5 31,2 23,9 47,2 46,6 48,0 35,8 34,4 38,1 

Eftergymn utb 2 år 30,9 29,5 31,8 35,5 37,7 34,3 57,6 53,7 60,6 51,2 44,1 57,2 

Totalt 20,7 21,2 20,2 26,0 28,7 23,4 43,3 42,6 44,2 32,9 31,4 35,3 


* Olika typer av arbetshandikapp.

Företagande 

Indikator 72 

Andel företagare 

Andelen företagare av de sysselsatta i åldersgruppen 

18–30 år var 4 procent 2008. Det är en 

lägre andel företagare än i befolkningen som 

helhet, där andelen var 10 procent. Andelen 

unga företagare har varit densamma mellan 

2002 och 2008 (tabell 5.23). Företagarandelen 

skiljer sig åt mellan olika grupper av unga. Det 

är vanligare att unga män är företagare än att 

unga kvinnor är det. Män födda utomlands hade 

149 

en särskilt hög företagarandel, 8 procent. Jämför 

man företagarandelen bland hela landets 

befolkning (18–70 år) fanns i stort sett samma 

gruppskillnader i hela befolkningen som bland 

unga. Andelen företagare bland de sysselsatta 

steg med ökande ålder. Den största andelen företagare 

fanns i gruppen 56 till 70 år, där 17 

procent var företagare. 

Tabell 5.23 Andel företagare av de sysselsatta. 18–30 år, 2002, 2004, 2006 och 2008. 

Procent 

2002 2004 2006 2008 

Kvinnor och män 

Födda utrikes 6 7 6 6 

Födda inrikes 4 4 4 4 


Kvinnor 




Män 




Källa: Nutek, Statistiska centralbyrån (AKU).

Indikator 73 

Nystartade företag 

Med nystartat företag avses företag där verksamheten 

är helt nystartad eller har återupptagits 

efter att ha varit vilande i minst två år. Statistiken 

omfattar inte företag som nyaktiverats på 

grund av ägarbyten, ändring av juridisk form 

eller annan ombildning. Statistiken över nystartade 

företag 2007 har förändrats i flera avseenden 

jämfört med tidigare statistik över nystartade 

företag. Två nya branschgrupper har tillkommit, 

täckningen av företagsformer och åldersgrupper 

har förbättrats och kortlivade företag 

som avvecklats under året ingår nu i statistiken. 

Den faktor som haft enskilt störst betydelse 

för resultaten torde vara en förändrad tidsförläggning 

av undersökningen vilket innebär 

att kortlivade företag som försvinner under året 

nu kommer med statistiken. Nivåerna ligger 

därför sannolikt något högre jämfört med tidigare 

år. De angivna förändringarna inom olika 

grupper måste således tolkas med stor försiktighet, 

då effekter av metod- och definitionsförändringar 

kan ha skiftande inverkan inom 

olika redovisningsgrupper. 

Tabell 5.24 Antal nystartade företag efter åldersgrupp, 2001–2007 

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007* 2007 

16–25 år 2 644 3 081 3 001 3 663 4 962 4 137 5 736 6 119 

26–30år 4 998 5 063 5 167 5 694 6 256 6 059 7 171 7 649 

31– år 26 919 28 141 27 251 31 260 32 684 33 733 41 454 44 758 

Bortfall 956 1 063 994 1 175 30 457 

Totalt 35 517 37 348 36 413 41 792 43 932 44 386 54 361 58 526 

Källa: Institutet för tillväxtpolitiska studier/Tillväxtanalys. 

* För 2007 ges två uppsättningar data. För att någon jämförelse med tidigare data ska vara möjlig har i 

det ena fallet de nytillkommande branschgrupperna jord- och skogsbruk samt fastighetstjänster räknats från. 

Kommentar: 2007 förekom inget partiellt bortfall. 

150 

Antalet nystartade företag ökade under 2007 i 

alla åldersgrupper jämfört med 2006. En indelning 

i åldersgrupperna 16–25 år, 26–30 år och 

över 30 år visar att ökningen var störst i gruppen 

16–25 år följt av gruppen över 30 år. Av det 

totala antalet nya företag har under de senaste 

åren omkring 10 procent startats av personer i 

åldersgruppen 16–25 år, knappt 15 procent av 

personer i gruppen 26–30 år och drygt 75 procent 

av personer över 30 år. Ökningen i åldersgruppen 

16–25 år under 2007 innebar att andelen 

av det totala antalet nystartade företag startade 

av personer i denna grupp steg från 9 till 11 

procent (tabell 5.24). 

Fördelat efter kön uppgick andelen företag 

startade 2007 av en kvinna, eller flera kvinnor 

gemensamt, till 34 procent i åldersgruppen 16– 

30 år och till 31 procent inom gruppen över 30 

år (tabell 5.25). Jämfört med 2006 innebar detta 

en minskning för gruppen över 30 år och en 

ökning för gruppen upp till 30 år, i båda fall 

med 2 procentenheter. Andel företag som startades 

av män i åldergruppen 16–30 år var 61 

procent. Följaktligen startades 5 procent av de 

nya företagen i gruppen unga av kvinnor och 

män gemensamt.

Tabell 5.25 Antal nystartade företag efter kön och åldersgrupper, 2001–2007 

Startade av: 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007* 2007 

16–25 år 

Kvinna/kvinnor 678 905 885 1 021 1 591 1421 1 767 1 891 

Man/män 1 817 2 056 1 993 2 535 3 187 2618 3 686 3 932 

Kvinnor och män 146 102 123 107 183 97 284 297 

26–30 år 

Kvinna/kvinnor 1 467 1 285 1 455 1 550 1 885 1 830 2 668 2 782 

Man/män 3 249 3 454 3 435 3 827 4 038 4 015 4 136 4 469 

Kvinnor och män 281 313 271 317 333 213 369 397 

> 30 år 

Kvinna/kvinnor 7 755 8 393 8 063 9 691 10 137 11 033 12 963 13 551 

Man/män 16 912 17 415 16 982 19 344 20 090 20 353 25 716 28 186 

Kvinnor och män 2 161 2 261 2 183 2 214 2 451 2 323 2 775 3 020 

Källa: Institutet för tillväxtpolitiska studier/Tillväxtanalys 

* För 2007 ges två uppsättningar data. För att någon jämförelse med tidigare data ska vara möjlig har 

i det ena fallet de nytillkommande branschgrupperna jord- och skogsbruk samt fastighetstjänster räknats från. 

Kommentar: Partiellt bortfall förekommer för kön och ålder. 

Andelen nya företag inom åldersgruppen 16– 

30 år som startades av en utlandsfödd person 

var 10 procent, i åldersgruppen över 30 år var 

andelen 15 procent. Jämfört med 2006 innebar 

detta en minskning inom åldersgruppen 

upp till 30 år medan andelen var så gott som 

oförändrad inom gruppen över 30 år (tabell 

5.26). 

Majoriteten av de nya företagen startas antingen 

inom branschgruppen företagstjänster, 

exempelvis administrativa och tekniska 

konsultverksamheter samt grafisk formgivning 

och reklam, eller inom personliga tjänster som 

medie-/kultur-, rekreations-, vård- och undervisningsföretag. 

I åldersgruppen 16–30 år startades 

30 procent av de nya företagen inom 

151 

branschgruppen företagstjänster och 34 procent 

inom personliga tjänster. Motsvarande andelar 

för personer över 30 år uppgick 2007 till 36 respektive 

22 procent. 

Det föreligger således en betydande skillnad 

mellan åldersgrupperna i detta avseende. Skillnaden 

har ökat under de senaste åren. Exempelvis 

uppgick andelen nya företag startade av 

personer i åldersgruppen upp till 30 år i branschgruppen 

personliga tjänster 2001 till 23 procent, 

att jämföra med 34 procent 2007. I åldersgruppen 

över 30 år har motsvarande andel varit 

relativt konstant kring strax över 20 procent 

under 2001 till 2007. 

Omkring 60 procent av de nya företagen startas 

i någon av de tre storstadsregionerna. Detta

Tabell 5.26 Antal nystartade företag efter bakgrund och åldersgrupper, 2003–2007 

gäller oavsett åldersgrupp. För 2007 kan noteras 

att att andelen nya företag startade av personer 

i åldersgruppen 16–30 år ökade jämfört 

med 2006 i Stockholmsregionen, medan andelen 

minskade i Malmöregionen. I åldersgruppen 

över 30 år minskade andelarna i båda 

dessa regioner medan andelen ökade i Göteborgsregionen. 

I regioner med befolkningsunderlag 

under 100 000 personer uppgick andelen 

nya företag startade av personer upp till 30 

år till drygt 8 procent. För nya företagare över 

30 år låg denna andel cirka en procentenhet 

högre. Skillnaderna jämfört med 2006 var i 

detta avseende obetydliga. 

Drygt 10 procent av de nya företagarna i åldersgruppen 

över 30 år hade varit arbetslösa innan 

de startade företaget jämfört cirka 5 procent i 

åldersgruppen upp till 30 år. 

16–25 år 26–30 år 31– år 

Födda Utrikes Inrikes Utrikes Inrikes Utrikes Inrikes 

A och F* A F (%) A F (%) A F (%) A F (%) A F (%) A F (%) 

2003 406 2 446 812 4 110 4 635 21 087 

2004 493 21,4 2 890 18,2 890 9,6 4 455 8,4 5 647 21,8 23 798 12,9 

2005 809 64,1 4 146 43,5 1 268 42,5 4 959 11,3 5 935 5,1 26 634 11,9 

2006 662 -18,2 3 404 -17,9 1 243 -2,0 4 693 -5,4 6 310 6,3 26 426 -0,8 

2007** 647 -2,3 5 032 47,8 1 156 -7,0 5 895 25,6 7 312 15,9 33 347 26,2 

2007 670 5 392 1 170 6 345 7 601 36 242 

Källa: Institutet för tillväxtpolitiska studier/Tillväxtanalys. 

* A=Antal företag och F=förändring i procent jämfört med föregående år. 

** För 2007 ges två uppsättningar data. För att någon jämförelse med tidigare data ska vara möjlig har i 

det ena fallet de nytillkommande branschgrupperna jord- och skogsbruk samt fastighetstjänster räknats från. 

Kommentar: Partiellt bortfall förekommer för inrikes och utrikes född samt ålder. 

152

Indikator 74 

Syn på företagande 

Andelen unga som kan tänka sig att bli företagare 

har ökat från 71 procent 2003 till 74 procent 

2008. Inom ungdomsgruppen fanns det 

2008 skillnader i synen på företagande. Fyra av 

fem unga män kunde tänka sig att bli företagare, 

motsvarande andel för unga kvinnor var 

67 procent. Skillnaden mellan utlandsfödda 

svenskar och unga födda i Sverige var liten, 72 

procent respektive 74 procent kunde tänka sig 

att bli företagare. Ser man på utvecklingen över 

tid i olika grupper av unga (tabell 5.27) har andelen 

som kan tänka sig att bli företagare förändrats 

positivt i alla grupper, men förändringens 

storlek skiljer sig. Den relativa förändringen 

har varit större bland kvinnor än bland män, 

153 

från 63 till 67 procent respektive från 78 till 81 

procent. Dessa förändringar är statistisk säkerställda. 

Vidare är den relativa förändringen något 

större bland svenskfödda än bland utlandsfödda, 

5 procent respektive 2 procent. Förändringen 

bland svenskfödda är statistiskt säkerställd, 

medan den för utlandsfödda ligger inom 

den statistiska felmarginalen. 

Unga som arbetar inom den privata sektorn 

står för de största ökande relativa förändringarna 

i inställningen till att kunna tänka sig bli 

företagare. För gruppen arbetslösa har också den 

relativa förändringen ökat, men ökningen är 

inte statistiskt säkerställd. Anställda inom offentlig 

sektor har haft ungefär samma inställning 

till att bli företagare sedan 2003. 

Tabell 5.27 Andel unga som kan tänka sig att bli företagare efter kön och 

bakgrund, 2003 och 2008. Procent 

2003 2008 Relativ Säkerställd 

förändring skillnad* 

2003–2008 

Kvinnor 63 67 6 Ja 

Män 78 81 3 Ja 

Födda utrikes 70 72 2 Nej 

Födda inrikes 71 74 5 Ja 

Totalt 71 74 4 Ja 

Källa: Nutek ”Entreprenörsbarometern 2008”. 

Tabell 5.28 Andel unga som kan tänka sig att bli företagare efter kön och 

åldersgrupper, 2008. Procent 

18–21 år 22–25 år 26–30 år 

Kvinnor 74 69 62 

Män 79 80 82 

Totalt 77 75 72 

Källa: Nutek ”Entreprenörsbarometern 2008”.

Unga tenderar att vara mer positivt inställda 

till att vara företagare ju yngre de är (tabell 5.28). 

Högst andel som kunde tänka sig att bli företagare 

fanns i den yngsta gruppen, 18–21 år (77 

procent). I de två andra ålderskategorierna 

kunde 75 procent (22–25 år) och 72 procent 

(26–30 år) tänka sig att bli företagare. 

Inställningen till företagande skiljer sig åt 

mellan olika delar av landet. Andelen unga som 

2008 kan tänka sig att bli företagare var högst i 

Stockholms län, 81 procent. Därefter följde 

Jämtlands och Hallands län med 78 procent 

(tabell 5.29). Uppsala län hade lägst andel unga 

som kan tänka sig bli företagare, 67 procent. 

Tabell 5.29 Andel unga som kan tänka sig att bli företagare efter län. 18–30 år, 

2004 och 2008. Procent 


förändring skillnad 

Län 2004–2008 

Värmlands län 68 73 7 Ja 

Västmanlands län 71 76 7 Ja 

Gävleborgs län 70 74 6 Nej 

Kalmar län 71 75 5 Nej 

Jämtlands län 74 78 5 Nej 

Stockholms län 78 81 4 Nej 

Hallands län 75 78 4 Nej 

Västernorrlands län 73 76 4 Nej 

Västerbottens län 70 72 3 Nej 

Gotlands län 74 76 3 Nej 

Dalarnas län 72 74 2 Nej 

Kronobergs län 70 72 2 Nej 

Blekinge län 69 69 1 Nej 

Södermanlands län 74 72 1 Nej 

Örebro län 73 69 -4 Nej 

Norrbottens län 74 71 -4 Nej 

Östergötlands län 77 72 -6 Nej 

Västra Götalands län 74 70 -6 Nej 

Jönköpings län 72 68 -6 Nej 

Skåne län 79 74 -7 Ja 

Uppsala län 74 67 -10 Ja 


154 

Jönköpings län, Blekinge län, Västra Götalands 

län och Örebro län hade också låga andelar, 

mellan 67 och 69 procent. 

Sett över tid finns det relativt stora regionala 

skillnader i hur stor andel unga som kan tänka 

sig att bli företagare. I majoriteten av Sveriges 

län har andelen som är positiva till att bli företagare 

ökat, men i drygt en tredjedel av länen 

har andelen positiva minskat mellan 2004 och 

2008. Den största ökningen av andelen unga 

som kan tänka sig att bli företagare finns i 

Värmlands län, där man haft en relativ förändring 

på 7 procent. Andra län där andelen positiva 

ökat mycket under perioden är Västman-

lands län, Gävleborgs län, Kalmar län och Jämtlands 

län. 

Den största minskningen av andelen positivt 

inställda till att bli företagare fanns i Uppsala 

län med en relativ förändring på minus 10 procent. 

Förutom Uppsala län tillhör även Skåne 

län, Jönköpings län, Västra Götaland och Östergötlands 

län dem som haft den största minskningen 

av andelen unga som kan tänka sig att 

bli företagare. 

Andelen unga som 2008 uppgav att de hellre 

vill vara företagare än anställd var 38 procent. 

Det fanns en klar skillnad mellan könen, där 

andelen unga män som helst ville vara företagare 

var 45 procent och andelen unga kvinnor 

Tabell 5.30 Andel unga som helst vill vara företagare efter kön och bakgrund. 

18–30 år, 2003 och 2008. Procent 



2003–2008 


Män 35 45 29 Ja 





155 

var 30 procent (tabell 5.30). Andelen som helst 

vill vara företagare var högre bland unga som är 

födda utomlands (43 procent) än bland unga 

som är födda i Sverige (37 procent). Den relativa 

förändringen för unga som helst vill vara 

företagare mellan 2003 och 2008 var 31 procent. 

Förändringen var något större bland unga 

kvinnor jämfört med bland unga män, samt 

bland unga födda i Sverige jämfört med bland 

utlandsfödda. 

Precis som vid frågan om unga kan tänka sig 

att bli företagare tenderade kvinnors inställning 

till att helst vilja vara företagare att sjunka med 

åldern (tabell 5.31). För män gäller det omvända 

förhållandet, de blev mer positiva med 

Tabell 5.31 Andel unga som helst vill vara företagare efter kön och åldersgrupper, 

2008. Procent 

18–21 år 22–25 år 26–30 år 


Män 42 44 47 

Totalt 38 37 38 

Källa: Nutek ”Entreprenörsbarometern 2008”.

åldern. Bland unga kvinnor hade åldersgruppen 

18–21 år störst andel som helst ville vara företagare, 

34 procent. Bland unga män fanns den 

största andelen i åldersgruppen 26–30 år, där 

nästan varannan man helst ville vara företagare, 

47 procent. 

Det finns regionala skillnader i andelen unga 

som helst vill vara företagare. Resultaten visar 

att det i stor utsträckning är samma län som 

2008 hade höga andelar bland unga som kunde 

tänka sig att bli företagare som också hade höga 

andelar som helst vill vara företagare. Andelen 

varierar från 29 procent i Uppsala län till 44 

procent i Hallands län. Andelen i Uppsala län, 

Kronbergs län, Västra Götalands län och Blekinge 

län ligger ungefär 10 procentenheter lägre 

än vad den gör i länen med de högsta andelarna, 

såsom Hallands län, Södermanlands län 

och Gotlands län. 

Liksom för andelen unga som kan tänka sig 

att bli företagare, återfanns den högsta andelen 

som helst vill vara företagare bland anställda i 

privata företag med mindre än 50 anställda, 44 

procent. De lägsta andelarna fanns bland unga 

som var anställda inom offentlig sektor och 

bland unga som studerade på eftergymnasial 

utbildning, 28 procent. Bland arbetslösa unga 

var andelen som helst vill bli företagare lika 

hög som riksgenomsnittet, 38 procent. 

156 

Indikator 75 

Andel som genom skolan fått 

en uppfattning om och uppmuntrats 

att driva företag 

Drygt en tredjedel av samtliga unga uppgav 2008 

att de genom skolutbildningen fått en uppfattning 

om hur det är att driva företag. Ungefär 

lika stor andel ansåg att de i skolan uppmuntrats 

till att bli företagare. Andelen män som fått 

en uppfattning i skolan om hur det är att driva 

företag var 40 procent, motsvarande andel 

bland kvinnor och utlandsfödda var 33 procent. 

Det var återigen främst män och de som är 

födda i Sverige som i störst utsträckning uppgav 

att de uppmuntrats att driva företag. Den 

lägsta andelen återfanns bland utlandsfödda, där 

29 procent ansåg att de uppmuntrats till att bli 

företagare i skolan. 

Den relativa förändringen bland andelen unga 

som anser att de fått en uppfattning om hur det 

är att driva företag har förändrats positivt med 

13 procent mellan 2003 och 2008 (tabell 5.32). 

Den positiva förändringen gäller både kvinnor 

och män. Bland utlandsfödda har dock andelen 

minskat mellan 2003 och 2008, medan den 

ökat bland svenskfödda. Förändringarna över 

tid är säkerställda i samtliga grupper med undantag 

av den ökning vi sett bland kvinnor samt 

minskningen hos utlandsfödda, där förändringen 

ligger inom den statistiska felmarginalen. 

Det skedde även en ökning mellan 2003 och 

2008 i hur stor andel unga som uppger att de 

genom skolan uppmuntrats till att bli företagare 

(tabell 5.33). År 2003 ansåg 28 procent av 

de unga detta, 2008 var andelen 35 procent. Det 

innebär en relativ ökning på 25 procent. Den 

positiva utvecklingen gäller i samtliga grupper, 

utom bland utlandsfödda där andelen minskat. 

Denna minskning ligger dock inom den statistiska 

felmarginalen.

Det finns regionala skillnader i vilken utsträckning 

unga anser att skolan gett dem en 

uppfattning om företagande. Jämförs länen varierar 

andelen som anser detta mellan 46 och 

28 procent. Den högsta andelen finns i Jämtlands 

län och den lägsta i Uppsala län. Ser man 

till regionala skillnader i andelar unga som anser 

att skolan uppmuntrat till företagande ligger 

andelarna mellan 46 och 30 procent. Den högsta 

andelen fanns i Gotlands län och den lägsta 

i Uppsala län. Många av de län som anges vara 

bra på att ge eleverna en uppfattning om företag- 

Tabell 5.32 Andel unga som genom skolan fått en uppfattning om att driva företag 

efter kön och bakgrund. 18–30 år, 2003 och 2008. Procent 



2003–2008 

Kvinnor 31 33 6 Nej 

Män 34 40 18 Ja 

Födda utrikes 39 33 -15 Nej 




Tabell 5.33 Andel unga som genom skolan uppmuntrats att bli företagare efter kön 

och bakgrund. 18–30 år, 2003 och 2008. Procent 



2003–2008 


Män 29 37 28 Ja 





157 

ande är enligt de unga också bra på att uppmuntra 

till företagande. Till exempel så angav 

lägst andel att de fått uppmuntran till företagande 

i Uppsala län, som också har lägst andel 

unga som uppgett att de fått en uppfattning om 

företagande från skolan. Det är värt att notera 

att Uppsala län också hade den lägsta andelen 

som kan tänka sig att bli företagare. 

Ett generellt mönster är att unga som är positiva 

till att bli företagare i högre grad än dem 

som inte kan tänka sig bli företagare också uppger 

att de fått uppfattning om och uppmuntran

till företagande från skolan. Bland dem som 

fått kunskap och uppmuntran från skolan kan 

omkring åtta av tio tänka sig att bli företagare. 

Motsvarande andel bland dem som inte upplever 

sig ha fått någon uppfattning eller uppmuntran 

är cirka sju av tio. Mönstret är detsamma 

om vi ser till var man helst vill arbeta, där andelen 

positiva är högre bland dem som anser sig 

ha fått en uppfattning om och uppmuntran till 

att bli företagare i skolan. 

Indikator 76 

Andel som känner till vad som krävs/ 

skulle klara av att starta företag 

En relevant fråga för den som ska starta ett företag 

är hur väl man känner till tillvägagångssättet 

kring att starta ett företag. I ungdomsgruppen 

uppgav 2008 mer än hälften, 54 procent, att de 

inte känner till vad som krävs för att starta företag 

(tabell 5.34). Den högsta andelen fanns 

Tabell 5.34 Andel unga som uppger sig känna till vad som krävs respektive skulle 

klara av att starta företag. 18–30 år, 2006–2008. Procent 

Känner till vad som krävs för att starta ett företag Skulle klara av att starta ett företag 

Ja Ja, ungefär Ja 

2006 2007 2008 2006 2007 2008 2006 2007 2008 

Kön 

Kvinnor 15 13 21 30 18 19 79 78 81 

Män 20 20 29 38 25 23 84 83 86 

Födda 

Utrikes 20 18 30 30 19 19 81 75 77 

Inrikes 17 17 24 35 22 21 82 81 85 

Totalt 17 17 25 34 21 21 82 80 84 

Källa: Tillväxtverket ”Entreprenörsbarometern 2008”. 

158 

bland kvinnor, där två av tre uppgav att de inte 

känner till vad som krävs för att starta företag. 

En tredjedel av männen och unga födda utomlands 

uppgav att de känner till vad som krävs 

för att starta företag. 

Att realisera viljan att starta företag kan ibland 

vara ett stort steg som kräver en del förkunskaper. 

Resultaten visar att de allra flesta, 

drygt åtta av tio unga, anser sig kunna klara av 

att starta företag. Den högsta andelen återfinns 

hos män, 86 procent, medan unga som är födda 

utomlands har lägst andel, 77 procent. Motsvarande 

andel bland unga födda i Sverige är 85 

procent. 

Jämfört med 2007 uppgav en större andel 2008 

att de kände till vad som krävdes för att starta 

ett företag, det var dock en mindre andel än 

2006. Det var också en större andel unga som 

2008 uppgav att de skulle klara av att starta ett 

företag jämfört med de föregående åren.

Boende Indikator 77 

Unga kvarboende i föräldrahemmet 

Andelen kvarboende i föräldrahemmet kan vara 

en indikator på i vilken utsträckning unga har 

möjlighet att etablera sig på bostadsmarknaden. 

Boverket vill dock framhålla att det kan finnas 

många olika skäl att bo kvar i föräldrahemmet. 

De stora skillnaderna mellan unga kvinnors 

och unga mäns kvarboende tyder på att det inte 

enbart är tillgången på bostäder, som avgör när 

en person tar steget att lämna föräldrahemmet. 

År 2007 bodde cirka 180 000 unga i åldersgruppen 

20–25 år kvar i föräldrahemmet. Av 

dessa var 40 procent kvinnor och 60 procent 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Totalt 

Svensk 

bakgrund 

Utländsk 

bakgrund 


159 

män. Unga män bor med andra ord kvar i föräldrahemmet 

i betydligt större utsträckning än 

unga kvinnor. Variationerna är också stora beroende 

på om man har svensk eller utländsk 

bakgrund. Den högsta andelen kvarboende 

fanns bland män med utländsk bakgrund och 

män med arbetarbakgrund (figur 5.3). 

Totalt sett har det inte skett några stora förändringar 

i ungas kvarboende i föräldrahemmet 

under perioden 1998–2007. Andelen unga 

män i åldern 20–25 år som bor kvar i föräldrahemmet 

har minskat något, medan unga kvinnor 

i samma åldersgrupp bor kvar hemma i 

något större utsträckning. Figur 5.4 illustrerar 

utvecklingen under den aktuella perioden. För 

att förtydliga hur utvecklingen har varit visas 

också den linjära trenden. 5 

Föräldrar 

arbetare 

Kvinnor Män 

Föräldrar 

tjänstemän 

Föräldrar 

övriga 

Figur 5.3 Andel unga som bor kvar i föräldrahemmet efter kön, bakgrund och 

föräldrars sysselsättning. 20–25 år, 2006–2007. Procent.

60 

55 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1998–1999 

Kvinnor Män Totalt 

Linjär trend (kvinnor) Linjär trend (män) Linjär trend (totalt) 


Kommentar: Trendlinjerna är baserade på linjär regression. 

2003–2004 2004–2005 2006–2007 

Figur 5.4 Andel unga som bor kvar i föräldrahemmet efter kön och trend. 20–25 år, 

1998–99, 2003–04, 2004–2005 och 2006–2007. Procent. 

160

Indikator 78 

Andel med förstahandskontrakt 

Denna indikator ger ett mått på i vilken mån 

unga som bor i hyresrätt har ett eget förstahandskontrakt 

och hur det varierar mellan unga med 

olika bakgrund och i olika regioner. Unga som 

bor kvar i föräldrahemmet finns inte med. 

Indikatorn bygger på Statistiska centralbyråns 

undersökning Hushållens ekonomi (HEK). 

År 2007 hade 91 procent av alla unga som bor 

i hyresrätt ett eget förstahandskontrakt på den 

ordinarie hyresmarknaden. Skillnaden mellan 

unga män och unga kvinnor var i det närmaste 

försumbar, en något högre andel unga män än 

unga kvinnor hade ett eget förstahandskontrakt. 

År 2007 var det ingen skillnad beroende på 

om ungdomarna hade svensk eller utländsk 

bakgrund. Däremot fanns det regionala skillnader. 

Den lägsta andelen unga med förstahandskontrakt 

fanns i Storstockholm, följt av 

Storgöteborg (figur 5.5). 

100 

95 

90 

85 

80 

0 

Totalt 

Kvinnor Män Svensk 

bakgr. 

Källa: Boverket. Statistiska centralbyrån, HEK. 

Utländsk 

bakgr. 

Figur 5.5 Andel unga som bor i hyresrätt med eget förstahandskontrakt efter kön, 

bakgrund och region. 20–25 år, 2007. Procent. 

161 

Mellan 1999 och 2003 sjönk andelen förstahandskontrakt 

med fem procentenheter, men 

mellan 2003 och 2007 ökade andelen unga i 

hyresrätt som har förstahandskontrakt något. 

Ökningen har dock varit så pass liten att 

Boverket inte kan dra några säkra slutsatser, det 

kan handla om en tillfällig variation. 

Storstockholm 

Storgöteborg 

Stormalmö 

Övriga 

komm 

>75 000 

inv. 

Övriga 

komm 

Indikator 79 

Ungas boendeutgifter 

Den disponibla inkomsten och boendeutgifternas 

storlek har stor betydelse för ungas 

möjligheter att skaffa sig ett eget boende samt 

för att på sikt kunna behålla bostaden och 

känna sig trygg i denna. Om boendeutgifterna 

svarar för en hög andel av den disponibla inkomsten, 

innebär det att det blir en mindre del 

av inkomsten kvar att klara övriga utgifter på. 

Tabell 5.35 Boendeutgifternas andel av den disponibla inkomsten efter kön och 

åldersgrupper, 2007. Procent 

30 

25 

20 

0 

Totalt 

Kvinnor Män Svensk 

bakgr. 


20–25 år 26–64 år 65–84 år 


Män 25 22 29 

Totalt 25 23 34 


Utländsk 

bakgr. 

Figur 5.6 Boendeutgifternas andel av den disponibla inkomsten för unga efter kön, 

bakgrund och region. 20–25 år, 2007. Procent. 

162 

Samtidigt bör man hålla i minnet att detta mått 

inte klargör hur höga inkomsterna är eller nivån 

på boendeutgifterna. Om den disponibla 

inkomsten är hög, finns det större möjligheter 

att klara sig på det som återstår när boendeutgifterna 

är betalda, även om dessa är höga. 

Den genomsnittliga boendeutgiftsprocenten 

för unga i åldersgruppen 20–25 år som har flyt- 

Storstockholm 

Storgöteborg 

Stormalmö 

Övriga 

komm 

>75 000 

inv. 

Övriga 

komm 

tat hemifrån uppgick till 25 procent av den disponibla 

inkomsten 2007. Unga betalade en 

högre andel av sin inkomst för boendet än personer 

i åldern 26–64 år, men en betydligt lägre 

andel än äldre i åldern 65–84 år. Den allra 

största andelen av den disponibla inkomsten, 

38 procent, betalar äldre kvinnor för sitt boende. 

Äldre kvinnor är ensamstående i högre 

grad än äldre män och har också generellt lägre 

pensioner, vilket kan förklara att en hög andel 

av den disponibla inkomsten går till boendet. 

Det här innebär att det snarare handlar om låga 

disponibla inkomster än höga kostnader för 

boendet (tabell 5.35). 

Unga med utländsk bakgrund betalade en 

högre andel av den disponibla inkomsten än 

unga med svensk bakgrund. Ungdomar boende 

i Stormalmö betalade den högsta andelen, 29 

procent, av sin disponibla inkomst för boendet. 

Den lägsta andelen, 23 procent, betalade 

unga bosatta i kommuner med mindre än 

75 000 invånare, men det rör sig om relativt 

små skillnader (figur 5.6). 

Boendeutgifternas andel av den disponibla 

inkomsten har sjunkit från 28 till 25 procent 

mellan 1999 och 2007. Ungdomar med utländsk 

bakgrund svarar för den största sänkningen, 

men betalar fortfarande en något högre 

andel av sin inkomst för boendet än unga 

med svensk bakgrund. Ur ett regionalt perspektiv 

har unga i Storgöteborg svarat för den största 

sänkningen av den andel av inkomsten som 

går till boendet. 

163

Indikator 80 

Kommuner med brist 

på bostäder för unga 

Denna indikator ger en bild av situationen på 

bostadsmarknaden för unga i olika delar av landet. 

Uppgifterna är hämtade från Boverkets 

bostadsmarknadsenkät. I Boverkets bostadsmarknadsenkät 

2009 uppgav 139 kommuner 

att det råder brist på sådana bostäder som unga 

efterfrågar. Det innebär att det är fler kommuner 

som uppger att de har brist på bostäder för 

unga, än som uppger att de har generell bostadsbrist. 

I kommuner där det inte råder nå-gon 

generell brist på bostäder är problemet ofta att 

de tillgäng-liga lägenheterna är för stora och/ 

eller för dyra för unga, även om de har en inkomst. 

Cirka hälften av de kommuner som 

uppger att de har brist på bostäder för unga är 

belägna utanför storstäderna och högskoleorterna 

(tabell 5.36). 

Tabell 5.36 Antal kommuner som uppger att man har brist på bostäder för ungdomar, 

jämfört med hur många i varje region som har bostadsbrist generellt sett. 

2008 och 2009 

Brist på bostäder Generell 

för ungdomar bostadsbrist 

2008 2009 2008 2009 

Storstockholm 22 22 22 19 

Storgöteborg 12 12 12 12 

Stormalmö 10 8 12 11 

Övriga högskoleorter 24 24 19 15 

Övriga kommuner 74 73 71 66 

Totalt 142 139 136 123 

Källa: Boverkets bostadsmarknadsenkät 2008 och 2009. 

164 

År 2008 uppgav 142 av kommunerna att de 

hade brist på bostäder för unga, motsvarande 

siffra 2009 var 139. Det innebär att det är något 

färre kommuner som uppger att de har brist på 

bostäder för unga 2009, men det har inte skett 

några stora förändringar under det senaste året. 

Antalet kommuner som uppger att man har 

brist på bostäder har ökat under hela tioårsperioden 

1998–2008. Först 2009 har vi kunnat 

notera en liten nedgång i antalet kommuner 

som uppger att de har brist på bostäder i kommunen. 

Figur 5.7 visar hur antalet kommuner 

som uppger att de har brist på bostäder som 

unga efterfrågar genomgående överstiger antalet 

kommuner som uppger att de har generell 

bostadsbrist. Skillnaden i antal har dock minskat 

sedan i början av den aktuella perioden.

150 

100 

50 

0 

1999 2001 2003 2005 2007 2009 

Källa: Boverkets bostadsmarknadsenkät. 

Brist på bostäder för unga 

Figur 5.7 Antal kommuner som uppger att man har brist på bostäder för ungdomar 

samt antalet kommuner som har bostadsbrist generellt sett 1999–2009. 

165 

Generell bostadsbrist


Som ung befinner man sig i en etableringsfas – 

från ung till vuxen. I ungdomsåren övergår 

många från studier till arbete, flyttar hemifrån 

och bildar familj. Detta kapitel tar upp flera viktiga 

delar av ungas etablering. Det finns flera 

faktorer som kan påverka denna process. De 

rådande förutsättningarna på arbets- och bostadsmarknaden, 

generationsspecifika särdrag 

(om man till exempel tillhör en stor årskull) 

samt individens bakgrund (till exempel kön, 

utbildningsnivå och föräldrars socioekonomiska 

tillhörighet) inverkar alla på möjligheten 

till etablering. 

Ett av ungdomspolitikens huvudmål är att 

unga ska ha verklig tillgång till välfärd. Välfärd 

kan mätas på flera sätt, men en utgångspunkt 

för välfärd är tillgång till pengar, bostad och arbete. 

Huvudområdet arbete och försörjning 

omfattar flera politikområden som har stor 

betydelse för ungas tillgång till välfärd och inflytande, 

till exempel arbetsmarknads-, närings-, 

bostads- och ekonomisk familjepolitik. 

Arbete 

En viktig förutsättning för att få tillgång till välfärd 

är att ha ett arbete. Arbete ger en löneinkomst 

som i sin tur ger möjlighet till ett eget 

boende och därmed ett mer självständigt liv. 

Tillgången till olika trygghetssystem är i allmänhet 

också beroende av att man lönearbetat. 

Målet för arbetsmarknadspolitiken är att den 

ska bidra till en väl fungerande arbetsmarknad, 

öka sysselsättningen och minska utanförskapet 

(prop. 2008/09:1). 

166 

Det har skett en kraftig ökning, 42 procent, av 

antalet arbetslösa unga det första kvartalet 2009 

jämfört med samma period ett år tidigare. Arbetslösheten 

har ökat särskilt kraftig bland killar, 

mycket beroende på att den rådande lågkonjunkturen 

hittills främst drabbat mansdominerade 

branscher. Andelen arbetslösa 

unga som fått arbete efter att ha deltagit i ett 

arbetsmarknadspolitiskt program har minskat 

kraftigt. Under det första kvartalet 2009 hade 

en tredjedel av unga som varit arbetslösa eller i 

program fått arbete. 

Antalet unga långtidsarbetslösa, som har varit 

arbetslösa i 100 dagar, har dock inte ökat nämnvärt. 

Genom att antalet arbetslösa har stigit och 

att det skett en kraftig ökning av arbetsmarknadspolitiska 

program med aktivitetsstöd, till 

exempel jobbgarantin för ungdomar, har andelen 

långtidsarbetslösa minskat. Mellan första 

kvartalet 2008 och samma period 2009 tredubblades 

antalet ungdomar i program med 

aktivitetsstöd. 

Etableringsåldern, den ålder då minst 75 procent 

av en årskull är sysselsatt, ligger idag på 26 

år. Detta gör att ungas etableringsfas blir allt 

mer utsträckt och resulterar i att det dröjer allt 

längre innan unga kan uppnå verklig tillgång 

till välfärd och även inflytande i samhället. I 

utredningen Unga utanför visas att unga har 

svårare än äldre att ta sig ur långvarig arbetslöshet 

(SOU 2003:92). Tidiga arbetslivserfarenheter 

spelar alltså en viktig roll för ungas etablering 

på arbetsmarknaden. Trots detta finns 

det brister i övergången mellan skola och ar-

etsmarknad. Unga får inte tillräcklig vägledning 

om fortsatta studier eller om arbetsmarknaden 

och många skolor saknar studie- och 

yrkesvägledare (Ungdomsstyrelsen 2005b). 

Hur bryta arbetslöshet 

och utanförskap? 

I Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 08 – En analys 

av ungas utanförskap (Ungdomsstyrelsen 

2008a) beskrivs ungas liv och framtidsdrömmar 

i fyra socialt utsatta bostadsområden utifrån 

ungas utbildningssituation och möjligheter 

på arbetsmarknaden. Utredningen beskriver 

områden präglade av hög arbetslöshet, långvarigt 

beroende av försörjningsstöd samt en låg 

andel unga som är behöriga till gymnasiet efter 

avslutad grundskola. Studien visar att unga som 

bor i dessa områden har en betydligt svårare 

situation på arbetsmarknaden jämfört med 

andra unga. Under 2006, då det rådde högkonjunktur 

i landet, hade uppåt 40 procent av unga 

mellan 20 och 25 år i de studerade områdena 

någon gång varit arbetslösa under året. Detta 

kan jämföras med riksgenomsnittet för samma 

åldersgrupp som låg på 27 procent. Cirka en 

tredjedel av 20–25-åringarna i områdena varken 

studerade eller arbetade, jämfört med riksgenom-snittet 

på 14 procent. 

167 

I Fokus 08 ges exempel på olika verksamheter 

med koppling till kommunen vars syfte är att 

stärka ungas situation på arbetsmarknaden och 

bryta bidragsberoende. Gemensamma drag för 

dessa verksamheter var individuella lösningar, 

matchning och samverkan. Skillnader fanns i 

bland annat målgrupp, finansiering och samverkansformer 

med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen 

och andra kommunala förvaltningar. 

Just Arbetsförmedlingens uttalade ansvar 

för ungas etablering på arbetsmarknaden 

har visat sig aktualisera behovet av en tydlig och 

reglerad samverkan mellan kommunala och 

statliga myndigheter. Unga med stort behov av 

stöd är inte hjälpta av att vandra mellan olika 

insatser och att utsättas för risken att behovsåtgärderna 

inte är koordinerade. 

För att stärka ungas möjlighet till etablering 

på arbetsmarknaden föreslog Ungdomsstyrelsen 

att ungas kontaktnät med arbetslivet 

ska stärkas, bland annat genom att arbetsplatsbesök 

och praktikperioder sätts in tidigt inom 

arbetsmarknadssatsningen jobbgarantin. Vidare 

förordas att samverkan mellan arbetsförmedlingen 

och kommunen i ökad utsträckning 

bör utgå från ungas egna behov. Man bör också 

uppmärksamma och sätta in åtgärder som riktar 

sig till unga som av hälsoskäl inte är etablerade 

på arbetsmarknaden och i nuläget ofta 

hamnar utanför Försäkringskassans målgrupp.

Ungas ekonomiska situation 

Den ekonomiska situationen för unga är i regel 

sämre än för äldre. Det märks bland annat i att 

en större andel unga har ekonomiskt bistånd, 

att den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet 

var lägre bland unga och att andelen med 

låg ekonomisk standard var högre i gruppen 

unga jämfört med i äldre grupper. Att få barn 

inverkar i regel negativt på ungas ekonomiska 

situation. Den ekonomiska familjepolitiken har 

som mål att bidra till förbättrade förutsättningar 

för en god ekonomisk levnadsstandard för alla 

barnfamiljer (prop. 2008/09:1). Det är dock 

fortfarande stora skillnader i disponibel inkomst 

mellan barnfamiljer och unga utan barn. 

Särskilt utsatta är ensamstående med barn och 

i den gruppen finns främst kvinnor. Den babyboom 

som för närvarande råder i Sverige ställer 

den statliga familjepolitiken inför nya utmaningar, 

inte minst rörande gruppen ensamstående 

föräldrar. 

Försäkringskassan använder ett sammantaget 

mått kallat ohälsotalet för den ersatta ohälsan i 

form av utbetalda dagar med sjukpenning och 

sjukoch aktivitetsersättning. I måttet ingår 

även utbetalda dagar med arbetsskadesjukpenning 

och rehabiliteringspenning. 

Under senare år har ohälsotalet minskat men 

minskningstakten har varit betydligt långsammare 

i gruppen under 30 år jämfört med i övriga 

grupper. Ungas sjunkande ohälsotal speglar 

en minskning av antalet personer med sjukpenning. 

Andelen unga med aktivitetsersättning 

har däremot fortsatt att öka. När aktivitetsersättningen 

infördes 2003 var syftet att ge unga, 

som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning 

har nedsatt arbetsförmåga, möjlighet 

att ta del av olika aktiviteter för att utveckla sin 

prestationsförmåga så att möjligheten till ett 

168 

arbete ökar. Försäkringskassan pekar dock på 

en utveckling av aktivitetsersättningen som inte 

varit helt förenlig med lagstiftarens intentioner 

med ersättningen. Rapporten Förlängd skolgång 

– en ny väg in i aktivitetsersättningen (Försäkringskassan 

2007) visar att under 2006 hade 

75 procent av gruppen 18–19-åringar som 

nybeviljats aktivitetsersättning beviljats ersättningen 

på grund av förlängd skolgång. Regeringen 

tillsatte 2007 en utredning med uppdraget 

att göra en översyn av aktivitetsersättningen. 

I sitt slutbetänkande Brist på brådska (SOU 

2008:102) föreslår utredningen att aktivitetsersättning 

vid förlängd skolgång inordnas i 

studiestödssystemet. 

Andelen unga som har fått ansökningar om 

betalningsföreläggande ökade mellan 2007 och 

2008. Unga är också överrepresenterade i antalet 

inkomna betalningsförelägganden jämfört 

med antalet i den totala befolkningen över 18 

år. Att få en betalningsanmärkning kan få stora 

konsekvenser för unga, då det kan innebära svårigheter 

att teckna ekonomiska avtal, exempelvis 

för boende, lån och telefonabonnemang. 

Den ökade andelen betalningsanmärkningar 

är oroande med tanke på att många 18–25åringar 

inte har hunnit börja göra kapitalkrävande 

investeringar i samma utsträckning som 

då etableringsåldern var lägre. Det tyder på att 

skulderna till stor del uppstått som en följd av 

ren konsumtion. Antalet skuldsatta unga har 

också ökat det senaste året, men andelen unga 

skuldsatta är lägre än andelen skuldsatta av den 

totala befolkningen.

Boende 

En annan viktig del i ungas etablering är tillgången 

till en egen bostad. År 2007 bodde cirka 

180 000 unga i åldern 20–25 år kvar i föräldrahemmet. 

Killarna bor i större utsträckning kvar 

hos föräldrarna än tjejerna. Särskilt stora är 

andelarna som bor kvar hemma bland killar 

med utländsk bakgrund och med arbetarbakgrund. 

Unga betalar en högre andel för sitt boende, i 

förhållande till den disponibla inkomsten, än 

personer i åldern 26–64 år, men en klart mindre 

andel än personer över 65 år. Boendeutgifternas 

andel av ungas disponibla inkomst 

sjönk dock mellan 1999 och 2007. 

Andelen unga som har vräkts från sin lägenhet 

minskade mellan 2007 och 2008, men jämfört 

med 2006 har andelen ökat. Det var dock 

en mindre andel i ungdomsgruppen som fick 

ansökningar om vräkning jämfört med i den 

totala vuxenbefolkningen och det är ingen 

större skillnad mellan de olika grupperna om 

man ser till andelen som drabbas av genomförda 

avhysningar. 

Kommuner med brist 

på bostäder för unga 

Det är fler kommuner som har brist på bostäder 

för unga än som uppger att de har generell 

bostadsbrist. År 2009 uppgav 139 kommuner 

att det råder brist på bostäder som unga efterfrågar. 

Skillnaden mellan generell bostadsbrist 

och brist på ungdomsbostäder handlar ofta om 

att kommunerna har lägenheter, men att de är 

för stora och för dyra för ungdomarna. Sedan 

1998 har antalet kommuner som har generell 

brist på bostäder stadigt ökat, men 2009 ser vi 

169 

en liten nedgång. Samma utveckling gäller 

kommuner med brist på bostäder för unga, men 

skillnaderna mellan antalet kommuner med 

generell bostadsbrist och antalet med brist på 

ungdomsbostäder har minskat sedan i slutet av 

1990-talet. 

Svårt för unga att få bostad 

Unga har i regel sämre förutsättningar än äldre 

att få en bostad, såväl på grund av bostadsköer 

till hyreslägenheter som på grund av sämre förutsättningar 

att låna till en bostadsrätt eller en 

villa. Unga har ofta lägre inkomst, kortare och 

otryggare anställningar, mindre pengar och de 

bor oftare i ensamhushåll än äldre. De saknar i 

större utsträckning boendereferenser och har 

inte heller haft möjlighet att stå i bostadskö så 

länge som äldre. Många fastighetsägare har som 

krav för att hyra ut en lägenhet att hyresgästen 

inte har några betalningsanmärkningar. För 

unga som generellt har lägre inkomster än den 

vuxna arbetsföra befolkningen är det därför viktigt 

att det finns tillgång till bostäder med låga 

boendekostnader. Att inte ha råd är en orsak 

som unga själva tar upp när de tillfrågas om 

varför de inte har ett eget boende (Bergenstråhle 

2005). Särskilt viktigt är det med tillgång till 

hyresrätter då unga sällan har hunnit spara 

pengar till en insats för att köpa en bostad. Den 

rådande lågkonjunkturen har också påverkat 

bostadsbyggandet i landet. 

Då ungdomsgruppen blir allt större de närmaste 

åren kommer efterfrågan på små billiga 

lägenheter att öka ytterligare. De små billiga 

lägenheterna är även attraktiva för andra grupper 

och genom att unga generellt har sämre 

ekonomiska förutsättningar finns risken att de

lir utkonkurrerade av mer köpkraftiga grupper 

som exempelvis den växande gruppen pensionärer 

som lämnar sina villor för att flytta till 

mindre lägenheter. Enligt Boverkets prognoser 

ser 2009 ut att bli ett svagt år för bostadsbyggandet 

och antalet påbörjade bostäder halveras troligen 

jämfört med genomsnittet för 2005–2007. 

Antalet nybyggda hyresrätter bedöms dock öka 

under 2009. 

Företagande 

Målet för näringspolitiken är att stärka den 

svenska konkurrenskraften och bryta utanförskapet 

genom att skapa förutsättningar för jobb 

i fler och växande företag. Indikatorerna visar 

att få unga, 4 procent, är företagare och andelen 

har legat konstant mellan 2002 och 2008. Antalet 

nystartade företag har visat på en god ökningstakt 

under flera år. Nedgången i antalet 

nystartade företag 2006 verkar ha varit tillfällig, 

då antalet nya företag återigen ökade under 

2007. Ökningen av nystartade företag var störst 

i gruppen 16-25 år. Av det totala antalet nystartade 

företag under 2007 startades cirka 10 procent 

av personer i åldersgruppen 16-25 år och 

knappt 15 procent i gruppen 26–30 år. Det är 

en betydligt större andel killar än tjejer som 

startar nya företag. 

Det numera nedlagda Verket för näringslivsutveckling, 

Nutek, bedrev under 2005–2008 ett 

nationellt entreprenörskapsprogram som omfattat 

alla nivåer i utbildningssystemet, från förskola 

till högskola och universitet. Knappt tre 

fjärdedelar av unga i åldern 18–30 år uppgav 

2008 att de kunde tänka sig att bli företagare, en 

ökning jämfört med 2003. Indikatorerna visar 

att en dryg tredjedel av 18–30-åringarna ansåg 

sig ha fått en uppfattning i skolan om hur det är 

170 

att driva ett företag och trenden är att allt fler 

uppger detta. De som uppgav sig ha fått en uppfattning 

såg också mer positivt på sitt eget 

företagande. Drygt en tredjedel av unga uppgav 

även att de i skolan uppmuntrats att bli företagare. 

Nutek har under 2009 ersatts av Tillväxtverket, 

vars uppgift är att förenkla för företag 

och entreprenörer genom att bland annat samla 

kunskap och kompetens om tillväxtarbete samt 

att samordna utvecklingsarbetet i regionerna. 

Lika förutsättningar för alla? 

Ungdomspolitikens övergripande mål är att alla 

unga ska ha verklig tillgång till välfärd och inflytande. 

Indikatorerna visar dock att det finns 

stora skillnader mellan ungas förutsättningar 

att få arbete, att ha en god ekonomisk situation 

och att få tillgång till ett eget boende. I indikatorerna 

som berör arbetsmarknaden ser vi 

främst skillnader mellan unga beroende på deras 

utbildningsnivå. Unga med lägre utbildning 

har generellt sätt betydligt svårare att lämna 

arbetslöshet och få arbete jämfört med mer 

högutbildade unga. Det är dock främst unga med 

kortare eftergymnasial utbildning som har drabbats 

av arbetslöshet det senaste året. Detta beror 

främst på att lågkonjunkturen har slagit extra 

hårt mot vissa branscher som kräver denna 

typ av utbildning, till exempel tillverkningsoch 

byggindustrin. 

Unga med funktionsnedsättning är en annan 

grupp som är mer utsatt än andra inom området 

arbete och försörjning. De har en betydligt 

längre mediantid i arbetslöshet och en klart 

mindre andel unga med funktionsnedsättning 

har övergått från arbetslöshet och program med 

aktivitetsstöd till arbete jämfört med unga utan 

funktionsnedsättning.

Dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskassan, 

Skolverket och Socialstyrelsen har 

haft ett uppdrag att formulera en strategi för 

hur fler människor med funktionsnedsättning 

ska kunna försörja sig genom ett eget arbete. I 

rapportens analys framhålls bättre studievägledning 

och uppföljning samt samordning som 

viktiga ingredienser för att förbättra möjligheterna 

för personer med funktionsnedsättning 

att få arbete (prop. 2008/09:1). 

Vi ser också skillnader mellan könen, då en 

betydligt större andel unga kvinnor i åldern 20– 

29 år är försäkrade med sjukpenning jämfört 

med män i samma ålder. Unga kvinnors ekonomiska 

situation syns också i indikatorn som 

visar att nästan två tredjedelar av unga ensamstående 

med barn har låg ekonomisk standard. 

Denna grupp innefattar i regel flest kvinnor, då 

det är vanligast att mammorna är ensamstående 

med barn. Unga män är dock i högre grad 

skuldsatta och vräkta och under det första kvartalet 

2009 var nästan dubbelt så många unga 

män som unga kvinnor arbetslösa. 

Unga födda utrikes bor i högre grad kvar 

hemma hos sina föräldrar, de har högre boendeutgifter 

i förhållande till sin disponibla inkomst 

och de har lägre disponibel inkomst per konsumtionsenhet 

jämfört med unga födda i 

Sverige. Däremot verkar inte unga som är födda 

utrikes ha drabbats av arbetslöshet i samma utsträckning 

som unga födda i Sverige under det 

senaste året. 

I Fokus 05 (Ungdomsstyrelsen 2005b) beskriver 

Ungdomsstyrelsen hur kommunala skillnader 

bestämmer ungas tillgång till exempelvis 

åtgärder för arbetslösa och försörjningsstöd. 

De olika kommunala förutsättningarna innebär 

i sin tur stora skillnader för ungas möjligheter 

till etablering. Om målen att alla unga 

171 

ska ha verklig tillgång till välfärd och inflytande 

ska kunna uppfyllas bör de ungas olika förutsättningar, 

grundade på bakgrund, funktionsnedsättning 

och boendekommun, i högre grad 

uppmärksammas och åtgärder bör sättas in för 

att säkerställa dessa gruppers rättigheter. 

Framtida utmaningar för 

arbete och försörjning 

De kommande åren kommer en ny stor ungdomsgrupp, 

90-talisterna, ut på arbetsmarknaden. 

Samtidigt är den stora gruppen 40-talister 

på väg att lämna arbetsmarknaden för pension. 

Nittiotalisterna träder in i arbetslivet under en 

kraftig lågkonjunktur, som i omfattning liknar 

det tidiga 1990-talets konjunkturnedgång. Detta 

innebär nya utmaningar för arbetsmarknadspolitiken. 

Under det tidiga 1990-talets lågkonjunktur 

försökte de styrande dämpa ungdomsarbetslösheten 

genom att bland annat satsa på 

fler högskoleplatser och på så sätt locka arbetslösa 

ungdomar till studier. Eftersom högskolorna 

kontinuerligt byggts ut under de senaste 

decennierna finns det dock troligen inte samma 

utrymme till motsvarande utbyggnad idag. 

Om unga inte får tillträde till arbetsmarknaden 

försenas såväl boendeetablering som familjebildning, 

vilket får demografiska och samhällsekonomiska 

konsekvenser. Samtidigt försämras 

ungas möjligheter att leva ett självständigt 

liv. Enligt Ungdomsstyrelsens Unga med 

attityd (Ungdomsstyrelsen 2007b) oroar sig 20– 

24-åringar för den egna och familjens ekonomi 

mer än andra åldersgrupper. Resultaten visar 

också att andelen unga upp till 29 års ålder som 

får ekonomiskt stöd av närstående har ökat, 84 

procent av 16–19-åringarna, 50 procent av 20– 

24-åringarna och 34 procent av 25–29-åringarna 

uppgav att de får ekonomiskt stöd.

Arbete och försörjning internationellt 

Ungas etablering och möjlighet till arbete och 

försörjning är en viktig fråga inom EU. Europeiska 

rådet antog 2005 en ungdomspakt vars mål 

är att främja ungas möjligheter till god utbildning 

och arbete. Pakten har bland annat uppmärksammat 

behovet av lokala strategier för 

att kunna möta lokala utmaningar, bland annat 

ungas inträde på arbetsmarknaden. Ungdomspakten 

innebär att EU:s medlemsländer 

har beslutat att fokusera på ungas situation 

inom arbetet med den så kallade Lissabonstrategin. 

Strategins syfte är att göra EU till den 

mest konkurrenskraftiga och dynamiska 

kunskapsbaserade ekonomin i världen samt 

skapa hållbar ekonomisk tillväxt och fler och 

bättre arbetstillfällen. I den nya EU-strategin för 

unga som kommer att beslutas om under 2009 

är sysselsättning och social integration två av 

de föreslagna huvudområdena. 

Europeiska socialfonden har beviljat medel 

till Ungdomsstyrelsen för att i samarbete med 

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, 

Sveriges Kommuner och Landsting, 

Skolverket och den ideella organisationen 

Communicare följa upp och sprida resultat från 

projekt som syftar till att bryta ungas utanförskap 

på arbetsmarknaden. Under 2009 kommer 

också Ungdomsstyrelsen i sin tematiska 

analys av ungdomspolitiken, FOKUS 09, att 

med utgångspunkt i andra EU-länder studera 

och lyfta fram goda exempel på bland annat 

arbetsmarknadsinsatser som främjar ungas levnadsvillkor 

och bekämpar ungas utanförskap. 

172

173

KAPITEL 6 

174

Kultur och fritid 

Huvudområdet kultur och fritid handlar om politiska mål inom 

folkrörelse-, idrottsoch kulturpolitik. Fritiden spelar en viktig 

roll för unga och huvudområdet syftar bland annat till att unga i 

sina fritidsaktiviteter ska ha tillgång till inflytande och genom 

aktiviteterna uppmuntras att delta i ett demokratiskt samhälle 

samt till att förbättra sin hälsa. 

175

Kultur och fritid 

Relation 


Föreningsliv 

Idrottsutövare 

Kulturvanor 

81. Deltagande i folkrörelser och föreningar 

samt andelen aktiva i en förening 

82. Andel motionsutövare 

83. Andel som tränar och tävlar i idrott 

84. Besöks- och läsvanor 

85. Eget utövande 





TJEJER KILLAR 

176 

Mindre andel unga som är aktiva i förening bland 20–25-åringar än bland 

16–19-åringar. Bland de med utländsk bakgrund är en större andel killar än 

tjejer aktiva. 

Unga motionerar i större utsträckning än äldre. Små skillnader mellan 

könen i åldern 15–19 år, men i åldern 20–29 år är andelen kvinnor som 

motionerar högre än andelen män. 

En minskning av andelen flickor i åldern 15–19 år som uppger att de tränar 

och tävlar i idrott i förhållande till tidigare år. 

Generell nedgång i konsumtionen, men undantag finns, exempelvis besök 

på konstmuseum och konstutställning. 

Samtliga former av utövande minskar 



Föreningsliv 

Indikator 81 

Deltagande i folkrörelser och föreningar 

samt andelen aktiva i en förening 

Föreningslivet har en fortsatt stark ställning 

bland unga och finns överallt där unga finns. 

Många unga deltar i olika föreningar, det kan 

vara i skolan, i bostadsområdet eller på andra 

arenor där unga finns. Tidigare års indikatorer 

inom detta huvudområde har visat på stora skillnader 

mellan ungas och äldres medlemskap i 

föreningar. I Ung idag 2008 (Ungdomsstyrelsen 

2008b) redovisades 24 procentenheters skillnad 

mellan ungdomsgruppen och referensgruppen 

35–74-åringar där 88 procent av den 

äldre åldersgruppen var medlem i en förening. 

Tidigare har visats att andelen unga som uppger 

att de är medlem i en förening minskar. 

Här redovisas aktivitet i folkrörelser och föreningar 

samt andel unga som är aktiva i en förening 

genom en indikator som visar om den 

unge har varit på föreningsmöte under det senaste 

året (tabell 6.1). En större andel av 16– 

19-åringarna är föreningsaktiva än 20–25åringarna. 

Inom hela den studerade ungdomsgruppen 

16–25 år är skillnaderna relativt små 

mellan de med svensk respektive utländsk bakgrund. 

Om siffrorna bryts ned på kön visar sig 

stora skillnader. Andelen tjejer med utländsk 

bakgrund som är aktiva är nästan 15 procentenheter 

lägre än motsvarande andel tjejer med 

svensk bakgrund. Skillnaden mellan tjejer och 

killar med utländsk bakgrund är ännu större, 

där är andelen föreningsaktiva kvinnor 23 procentenheter 

lägre. 

177 

Föräldrarnas socioekonomiska tillhörighet 

ser ut att ha större betydelse för ungas föreningsaktivitet 

i gruppen 16–19 år än i gruppen 

20–25 år. I storstadsområdena varierar inte andelen 

föreningsaktiva beroende på kön eller 

ålder på samma sätt som i andra regioner. Andelen 

aktiva är 10 procentenheter lägre i den 

yngre åldersgruppen i storstadsområden än i 

övriga regioner. Utanför storstadsområdena 

varierar föreningsaktiviteten mellan de olika 

åldersgrupperna till skillnad mot i storstadsområdena. 

Andelen föreningsaktiva utanför storstadsområdena 

är omkring 15 procentenheter 

lägre bland 20–25-åringarna än bland 16–19åringarna. 

Indikatorn bygger på Statistiska centralbyråns 

undersökning om levnadsförhållanden (ULF) 

för åren 2006 och 2007. Data redovisas sammanslagna 

för två år för att få ett större underlag 

och därmed säkrare jämförelser mellan 

olika grupper. Underlaget bygger på svar från 

1 368 individer i åldern 16–25 år och 5 460 

individer i åldern 35–74 år. Under 2006 ändrades 

metoden för de intervjuer som ligger till 

grund för statistiken. Vid metodomläggningen 

omarbetades även vissa frågor. Tidigare särredovisades 

denna indikator i två olika tabeller, 

deltagande i folkrörelser och föreningar respektive 

andel unga som är aktiva i föreningar. Detta 

gör att jämförelser bakåt i tiden inte är möjliga.

Tabell 6.1 Andel som varit på möte i förening, samfund eller liknande under de 

senaste 12 månaderna. 16–25 år, 2006/2007.* Procent 

16–25 år 

16–19 år 20–25 år 35–74 år 


Bakgrund 

Svensk 39,1 28,7 35,3 31,9 33,6 45,1 

Utländsk 36,3 25,6 40,4 17,1 30,2 26,6 



Arbetare 28,2 23,0 29,5 21,0 25,3 41,1 

Tjänstemän 43,5 33,5 43,2 33,3 38,3 46,1 



Region** 


Större städer 42,3 27,3 38,3 29,2 34,0 39,9 

Övriga 41,8 24,7 36,0 29,7 33,0 44,9 

Samtliga 38,7 28,2 36,2 29,8 33,1 42,4 

Källa: Ungdomsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, ULF-undersökning 2006/2007. 

* Exklusive fackligt möte och möte i politiskt parti. 

** Storstadsområden = H1–H2, Större städer = H3 och Övriga = H4–H6. 

178

Indikator 82 

Andel motionsutövare 

Som motionsaktivitet räknas i denna indikator 

en aktivitet som överstiger 20 minuter per 

tillfälle och som utövas minst en gång i veckan, 

vilket är Riksidrottsförbundets definition. Något 

mer än tre fjärdedelar, 77 procent, av de 

tillfrågade uppgav 2008 1 att de motionerade 

minst en gång i veckan (tabell 6.2). Störst andel 

som motionerar minst en gång i veckan, 

drygt 90 procent, finns i åldrarna under 20 år. I 

övriga åldersgrupper svarar cirka 73 procent att 

man motionerar en gång i veckan eller oftare. 

Tabell 6.2 Andel som utövar en motionsaktivitet* minst en gång i veckan, 2008. 

Procent 

Män Kvinnor Totalt 

7–14 år 96 96 96 

15–19 år 87 89 88 

20–29 år 65 84 74 

30–39 år 72 75 73 

40–49 år 67 80 73 

50–59 år 63 83 73 

60–70 år 70 77 73 

Totalt 72 82 77 

Källa: Riksidrottsförbundet, Statistiska centralbyrån, 2008. 

* Aktiviteten ska utövas minst 1 gång i veckan och överstiga 20 minuter per tillfälle. 

179 

Nästan hälften, 46 procent, av de personer som 

deltog i undersökningen svarade att man motionerar 

mer än två gånger i veckan. 

Andelen motionerande män och kvinnor är 

ungefär lika stor till och med 19 års ålder. Därefter 

motionerar kvinnorna i större utsträckning. 

Detta oavsett om man drar gränsen vid 

en gång i veckan eller tre gånger i veckan. 

Jämfört med 1998 har det enbart skett små 

förändringar i andelen unga motionsutövare.

Indikator 83 

Andel unga som tränar 

och tävlar i idrott 

Med tävling avses medverkan i någon form av 

organiserat seriesystem eller arrangerad individuell 

tävling. 2 

Totalt svarade 21 procent i åldern 7–70 år att 

de tränade och tävlade i någon idrott 2008. Sju 

procent uppgav att de tränade och tävlade tre 

gånger i veckan eller oftare. 

Andelen som tränar och tävlar är högst bland 

unga och sjunker sedan med stigande ålder (tabell 

6.3). I samtliga åldersgrupper tävlar och tränar 

män i större utsträckning än kvinnor. Störst 

är skillnaden mellan könen i åldersgruppen 30– 

39 år, 24 jämfört med 8 procent. 

Jämförs resultaten med undersökningarna 

1998 och 2007 är förändringarna små men 

mellan 2007 och 2008 minskade andelen unga 

som tränade och tävlade i åldersgruppen 15– 

19 år. Minskningen har framförallt skett bland 

tjejer där andelen sjönk från 49 till 35 procent. 

Tabell 6.3 Andel som tränar och tävlar i idrott, 2008.* Procent 

Män Kvinnor Totalt 

7–14 år 73 58 66 

15–19 år 47 35 41 

20–29 år 27 14 21 

30–39 år 24 8 16 

40–49 år 19 10 15 

50–59 år 7 4 6 

60–70 år 10 6 8 

Totalt 26 16 21 

Källa: Riksidrottsförbundet, Statistiska centralbyrån, 2008. 

* Med tävling avses medverkan i någon form av organiserat seriesystem eller arrangerad individuell tävling. 

180 

Den kraftiga minskningen ska dock tolkas med 

en viss försiktighet då svarsunderlaget i undersökningen 

var litet och där en del av minskningen 

kan förklaras av den statistiska felmarginalen.

Kulturvanor 

Uppgifterna för indikator 77 och 78 kommer 

från Kulturrådet och bygger i huvudsak på 

samma data som låg till grund för indikatorerna 

för kulturvanor i Ung idag 2008 (Ungdomsstyrelsen 

2008d) men är kompletterade med 

uppgifter från 2007. Däremot är den redovisad 

i andra åldersgrupperingar och har fler bakgrundsfaktorer 

än tidigare för att bättre kunna 

belysa indikatorernas syfte. Redovisningen bygger 

på SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden 

(ULF). Det är fyra mätpunkter med 

åtta års mellanrum 1982/1983 till 2006/2007. 

Då insamlingssättet för ULF har ändrats bör 

försiktighet iakttas vid jämförelser före och efter 

2006. 

181 

Indikator 84 

Besöks- och läsvanor 

Andelen 16–23-åringar som vid något tillfälle 

under de senaste 12 månaderna har besökt någon 

av de aktuella kulturaktiviteterna eller som 

har läst en bok, har mellan de två senaste mättillfällena 

minskat i alla kategorier (tabell 6.4). 

I samtliga kategorier utom en är det till och 

med så att andelen vid det senaste mättillfället 

är den lägsta noterade i ULF. För besök vid 

konstmuseer och konstutställningar är andelen 

besökare den näst lägsta som noterats. 

Det är svårt att skilja ut mönster. Exempelvis 

har andelen 16–23-åringar som någon gång 

under de senaste 12 månaderna besökt konstmuseum 

eller konstutställning ökat svagt mellan 

1982/1983 och 2006/2007, från 25 procent 

till 30 procent, samtidigt som andelen ungdomar 

som besökt ett annat museum än konstmuseum 

minskat stadigt från 51 procent till 22 

procent. De två vanligaste aktiviteterna, biobesök 

och bokläsande, liksom teaterbesök visar 

vikande tendenser i olika grad, medan andelen 

unga som besökt konserter ligger på samma nivå 

vid den senaste mätningen som vid den första. 

En intressant utveckling visar biblioteksbesöken. 

Andelen 16–23-åringar som besökt 

bibliotek åtminstone någon gång under de senaste 

12 månaderna ökade från 65 procent till 

78 procent mellan 1990/1991 och 1998/1999 

för att sedan minska kraftigt till 55 procent 

2006/2007. Här skulle man kunna anta att tillgången 

till hemdator med internetuppkoppling 

kan ha betydelse. I slutet av 1990-talet var det 

fortfarande inte särskilt utbrett med internetuppkoppling 

i hemmet och internet-caféer var 

ännu ganska ovanliga. Många ungdomar utnyttjade 

då folkbibliotekens datorer för att söka på 

webben. Men i takt med att det blivit vanligare 

med såväl internet i hemmet som ett kommer-

Tabell 6.4 Ungas besöks- och läsvanor: Andel som på fritiden ägnat sig åt följande 

aktiviteter under de senaste 12 månaderna. 16–23 år, 1982–83, 1990–91, 1998–99 

och 2006-07. Procent 

Aktivitet minst någon gång mer än 5 gånger 

82–83 90–91 98–99 06–07 82–83 90–91 98–99 06–07 

Teater 

Män 28 29 33 25 3 2 2 1 

Kvinnor 45 48 44 33 6 5 4 3 

Samtliga 36 39 38 29 4 3 3 2 

Region* 

Storstadsområden 51 48 46 34 8 7 5 4 

Större städer 36 43 40 27 4 4 3 1 

Övriga 26 29 31 26 1 2 3 1 

Bakgrund** 

Utrikes födda 29 34 37 29 4 4 5 1 

Inrikes födda 36 39 39 30 4 3 4 2 

Konsert 

Män 56 57 61 54 15 12 12 12 

Kvinnor 54 61 61 56 13 11 11 8 

Samtliga 55 59 61 55 14 11 11 10 

Region* 


Större städer 58 61 63 55 14 12 12 11 

Övriga 51 58 61 52 12 12 11 8 

Bakgrund** 

Utrikes födda 36 51 49 43 8 10 10 8 

Inrikes födda 56 60 62 56 14 11 11 11 

Konstmuseum/utställning 

Män 20 25 27 25 3 2 2 2 

Kvinnor 30 37 39 35 4 4 5 3 

Samtliga 25 31 33 30 3 2 3 2 

Region* 


Större städer 24 35 32 28 3 3 2 2 

Övriga 20 26 29 24 3 1 3 2 

Bakgrund** 

Utrikes födda 21 32 31 29 6 5 5 6 

Inrikes födda 25 30 34 30 3 2 3 2 

Källa: Kulturrådet. Statistiska centralbyrån, ULF-undersökningen. 


** Inrikes födda = Född i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige. Utrikes född = Född utrikes oavsett 

föräldrarnas bakgrund. 

182

Aktivitet minst någon gång mer än 5 gånger 

82–83 90–91 98–99 06–07 82–83 90–91 98–99 06–07 

Annat museum 

Män 50 34 36 23 3 2 2 1 

Kvinnor 52 39 38 22 5 3 2 2 

Samtliga 51 36 37 22 4 2 2 1 

Region* 


Större städer 49 38 38 19 2 2 2 2 

Övriga 44 28 32 21 3 1 2 0 

Bakgrund** 

Utrikes födda 45 32 30 24 8 5 3 2 

Inrikes födda 53 36 39 22 4 2 2 1 

Bibliotek 

Män 60 60 72 46 35 30 42 22 

Kvinnor 71 69 84 65 38 38 53 36 

Samtliga 65 65 78 55 37 34 47 29 

Region* 


Större städer 67 66 78 58 38 37 49 33 

Övriga 63 63 78 53 37 31 48 24 

Bakgrund** 

Utrikes födda 60 77 83 66 37 48 55 42 

Inrikes födda 65 64 77 54 36 33 46 27 

Bio 

Män 94 93 91 89 66 55 50 37 

Kvinnor 92 95 94 91 60 59 50 37 

Samtliga 93 94 93 90 63 57 50 37 

Region* 


Större städer 96 95 94 92 65 55 49 39 

Övriga 90 93 89 85 59 52 44 26 

Bakgrund** 

Utrikes födda 78 85 88 82 47 55 48 37 

Inrikes födda 94 95 93 91 64 57 49 36 

Läst böcker 

varje vecka 

Män 80 76 75 66 34 27 25 21 

Kvinnor 94 92 88 86 51 48 40 35 

Samtliga 87 84 82 76 42 37 32 28 

Region* 


Större städer 88 86 83 78 40 39 32 30 

Övriga 85 82 78 71 39 32 30 24 

Bakgrund** 

Utrikes födda 85 89 79 72 41 39 20 17 

Inrikes födda 88 84 82 77 43 37 34 29 

183

siellt utbud av internettillgång, har anledningen 

för unga att besöka ett fysiskt bibliotek minskat. 

En tendens är att minskningstakten är högre 

för att göra något ofta än för att göra något åtminstone 

någon gång om året. Till exempel har 

andelen 16–23-åringar som gått på bio minst 

någon gång under de senaste 12 månaderna 

minskat med 3 procentenheter, från 93 procent 

till 90 procent mellan 1982/1983 och 

2006/2007, samtidigt som andelen som gått på 

bio mer än fem gånger under 12 månader, minskat 

med 26 procentenheter, från 63 procent till 

37 procent under samma period. Motsvarande 

utveckling finns för bokläsande, men den är 

inte lika tydlig. 

Skillnader mellan tjejer och killar 

Generellt sett är tjejer mer aktiva än killar. Skillnaderna 

är dock mycket små för biobesök, konsertbesök 

och besök på annat museum än 

konstmuseum minst någon gång under de senaste 

12 månaderna. För teaterbesök och besök 

på konstmuseum skiljer det ungefär 10 

procentenheter och för bokläsande och 

biblioteksbesök skiljer det ungefär 20 procentenheter. 

Andelen tjejer som besökt en teater 

har minskat snabbare sedan 1982/1983 än vad 

andelen killar har minskat (från 45 procent till 

33 procent för tjejer jämfört från 28 procent 

till 25 procent för killar). För biblioteksbesök 

och även bokläsande (om än inte lika tydligt) 

är förhållandet det omvända, så att skillnaden 

mellan tjejers och killars aktivitet ökat. 

184 

Skillnader mellan 

storstad och landsbygd 

Generellt är 16–23-åringar i storstäder (inklusive 

förortskommuner) mer aktiva deltagare i 

kulturaktiviteter än invånare i övriga kommuner 

på alla områden utom biblioteksbesök, där 

aktiviteten är lika stor oavsett var i landet man 

bor. Skillnaderna mellan unga i storstäder och 

övriga har utjämnats för teaterbesök och besök 

vid annat museum än konstmuseum. Däremot 

har skillnaderna ökat något för besök på konstmuseum, 

bokläsande och biobesök. 

Skillnader beroende 

på inrikes eller utrikes ursprung 

Unga som är födda utrikes deltog 1982/1983 

över lag i lägre grad än inrikes födda unga vars 

båda föräldrar är födda i Sverige, i såväl besöksaktiviteter 

som läsande och eget utövande. Den 

enda aktivitet där utrikes födda ungdomar 1982/ 

1983 hade högre andel utövare än den andra 

gruppen var skrivande. 

Utvecklingstendensen är att skillnaderna 

minskat för biobesök, konsertbesök och körsång. 

För teaterbesök, besök på konstmuseum 

och eget musicerande har skillnaderna helt utjämnats. 

För biblioteksbesök, besök på annat 

museum och studiecirkeldeltagande har de utrikes 

födda vid mätningen 2006/2007 till och 

med högre andel som någon gång under de senaste 

12 månaderna ägnat sig åt aktiviteten än 

jämförelsegruppen med inrikes födda ungdomar 

har. Bara för bokläsande har skillnaderna 

mellan utrikes födda och den andra gruppen 

ökat.

Indikator 85 

Eget utövande 

För eget utövande är tendenserna tydligare än 

för indikatorn besöks- och läsvanor (tabell 6.5). 

Samtliga former av utövande har entydigt vikande 

utveckling, även om minskningarnas 

storlek varierar. Dock påverkas jämförbarheten 

över tid av de ändrade insamlingsmetoderna 

för ULF. Aktiviteter med liten andel utövare redan 

vid första mätningen 1982/1983, som exempelvis 

att sjunga i kör, har naturligtvis inte 

kunnat minska lika mycket som aktiviteter med 

en hög andel utövare, som exempelvis att skriva 

dagbok eller brev. Andelen utövare av aktiviteter 

under de senaste 12 månaderna som har 

med skrivande att göra har minskat från 52 procent 

till 31 procent under hela perioden från 

1982/1983 till 2006/2007. Men nästan hela 

minskningen har skett mellan de två senaste 

mättillfällena och det finns all anledning att 

anta att detta, liksom minskningen av biblioteksbesök, 

också har att göra med den ökande användningen 

av internet. 

Skillnader mellan tjejer och killar 

Skillnaderna mellan tjejers och killars eget utövande 

har minskat generellt då tjejer har minskat 

aktiviteten eget utövande mer än vad killarna 

har gjort. Andelen tjejer som musicerar har 

minskat så mycket att killarna vid den senaste 

mätningen för första gången hade en högre 

andel utövare än vad tjejerna hade. Det är också 

det enda område där killarna i större utsträckning 

är aktiva utövare. Ungefär var fjärde kille 

mellan 16 och 23 år har någon gång det senaste 

året spelat ett musikinstrument, medan unge- 

185 

fär var femte tjej gjort detsamma. Tjejers körsjungande 

och studiecirkeldeltagande har 

också minskat så mycket att skillnaderna mellan 

tjejers och killars aktivitet nästan har försvunnit. 

Skillnaderna för skrivande och bildoch 

formskapande aktiviteter är fortfarande 

ganska stora till tjejernas fördel. 

Skillnader mellan storstad och landsbygd 

Unga i storstadsregionerna ängnar sig i högre 

grad åt egen kulturutövning än unga i landsbygd 

men skillnaderna har minskat. Exempelvis 

var det 1982/1983 en högre andel av storstadsungdomarna 

än ungdomar i övriga kommuner 

som skrev (59 procent mot omkring 50 

procent). Denna skillnad har stegvis minskat 

mätning för mätning, så att andelen för alla de 

tre kategorierna 2006/2007 låg kring 30 procent. 

Ungas målande, ritande etcetera visar en 

motsvarande utveckling.

Tabell 6.5 Ungas eget utövande: Andel som på fritiden ägnat sig åt följande aktiviteter 

under de senaste 12 månaderna. 16–23 år, 1982–83, 1990–91, 1998–99 och 

2006–07. Procent 

Aktivitet minst någon gång varje vecka 

82–83 90–91 98–99 06–07 82–83 90–91 98–99 06–07 

Spelat musikinstrument 

Män 26 25 24 25 17 16 16 18 

Kvinnor 34 27 24 19 16 13 10 8 

Samtliga 30 26 24 22 17 15 13 13 

Region* 


Större städer 30 27 24 22 16 14 12 13 

Övriga 28 24 24 20 13 13 13 11 

Bakgrund** 

Utrikes födda 20 31 14 23 13 20 7 14 

Inrikes födda 31 25 26 23 17 14 13 13 

Sjungit i kör eller 

annan sånggrupp 

Män 7 6 7 5 5 4 5 5 

Kvinnor 14 13 11 7 10 9 7 5 

Samtliga 10 9 9 6 7 6 6 5 

Region* 


Större städer 10 9 9 5 7 6 4 4 

Övriga 11 8 10 4 8 6 7 4 

Bakgrund** 

Utrikes födda 4 17 6 4 3 12 4 3 

Inrikes födda 11 9 10 6 8 6 6 5 

Källa: Kulturrådet, Statistiska centralbyrån, ULF-undersökningen. 


** Inrikes födda = Född i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige. Utrikes född = Född utrikes oavsett 

föräldrarnas bakgrund. 

186

Aktivitet minst någon gång varje vecka 

82–83 90–91 98–99 06–07 82–83 90–91 98–99 06–07 

Målat, ritat, tecknat 

eller arbetat med lera 

Män 25 21 19 8 7 7 

Kvinnor 47 42 35 15 12 13 

Samtliga 35 32 27 11 9 10 

Region* 

Storstadsområden 39 34 27 13 9 11 

Större städer 35 30 28 9 8 8 

Övriga kommuner 34 32 25 11 11 11 

Bakgrund** 

Utrikes födda 34 36 24 12 10 7 

Inrikes födda 36 32 27 11 10 10 

Skrivit dagbok, dikter, 

brev, artiklar och dylik 

Män 31 29 27 15 7 6 7 6 

Kvinnor 74 72 76 49 32 32 37 22 

Samtliga 52 50 51 31 20 18 22 14 

Region* 


Större städer 50 52 51 32 17 21 19 14 

Övriga 47 46 48 31 17 17 21 14 

Bakgrund** 

Utrikes födda 55 50 53 33 20 14 18 11 

Inrikes födda 52 49 51 32 20 18 23 15 

Deltagit i studiecirklar mer än 20 gånger 

eller kurser 

Män 25 24 18 16 9 8 5 6 

Kvinnor 33 26 19 20 14 8 5 7 

Samtliga 29 25 19 18 12 8 5 6 

Region* 


Större städer 30 27 18 17 12 9 4 5 

Övriga 27 24 20 16 10 6 6 5 

Bakgrund** 

Utrikes födda 22 37 16 26 10 7 3 11 

Inrikes födda 29 25 19 17 11 8 5 6 

187


Fritiden spelar en viktig roll för unga. På fritiden 

skapas relationer och fritiden har stor betydelse 

för ungas identitetsskapande. Där sker 

mycket av det informella och icke-formella 

lärandet i folkrörelser och studieförbund genom 

fritidsaktiviteter som idrott och kultur. Vid 

sidan av de organiserade fritidsaktiviteterna bidrar 

även det oorganiserade umgänget med 

kompisar till ungas sociala utveckling. 

Kulturutövande och kulturmöten har stor betydelse 

för demokrati och yttrandefrihet och 

för såväl samhällets som den personliga utvecklingen. 

De främjar öppna gemenskaper och 

arenor när de möjliggör kommunikation mellan 

olika individer och grupper. 

Kultur- och fritidsutbudet för unga är ett område 

som är svårt att avgränsa. Det består såväl 

av offentliga satsningar som av ideella organisationer 

och kommersiella aktörer. En skillnad 

mellan kultur- och fritidsutbudet är att det offentligt 

stödda kulturutbudet som riktar sig till 

unga framförallt når dessa genom skolan. Det 

kommer huvudsakligen till stånd genom offentliga 

institutioner och professionella kulturutövare 

till skillnad mot huvuddelen av det offentligt 

stödda fritidsutbudet där den ideella 

sektorn är mer betydelsefull. 

Den ideella sektorn spelar en stor roll i det 

gemensamma mål som EU:s medlemsländer 

satt upp i sitt ungdomspolitiska arbete. Man 

poängterar särskilt demokratiaspekten i de ideella 

organisationernas arbete och deras funktion 

som arena för samhällsengagemang bland 

unga. Huvudområdet kultur och fritid innefattar 

politikområdena kultur-, folkrörelse- och 

idrottspolitik. 

188 

Unga i folkrörelser och föreningar 

För folkrörelsepolitiken är målet att människor 

ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda 

och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. 

Folkrörelsepolitiken är dels inriktad 

på att stimulera och stödja människors organisering 

i föreningar och liknande sammanslutningar, 

dels på att bidra till goda förutsättningar 

för dessa föreningar att verka och bedriva verksamhet. 

Genom att delta i föreningsliv och bli en del 

av en grupp, tränas den sociala förmågan. Det 

kan också ses som introduktion i hur demokratiska 

former fungerar genom att deltagaren 

kan vara med och fatta beslut. Föreningslivet 

betraktas av regeringen som en demokratisk 

infrastruktur. Föreningslivet har fortfarande en 

stark ställning bland unga, men utvecklingen 

pekar, enligt uppföljningen av indikatorerna i 

Ung idag, på sjunkande deltagande. 

I Ungdomsstyrelsens attityd- och värderingsstudie 

Unga med attityd (Ungdomsstyrelsen 

2007b) tas frågan upp om föreningsengagemang 

spelar någon roll för hur man upplever sin 

möjlighet att påverka i samhället. Undersökningen 

visar att deltagande i majoriteten av 

olika typer av organisationer inte verkar betyda 

något för hur man upplever möjligheten att 

påverka jämfört med hur de som inte är med i 

organisationerna upplever denna möjlighet. 

För organisationer som är knutna till medbestämmande 

och samhällsengagemang syns 

dock en skillnad i upplevelsen.

Det är viktigt att ta hänsyn till att olika grupper 

av unga har olika förutsättningar. Med tanke 

på att föreningslivet kan ge erfarenhet av demokratiska 

processer kan det vara problematiskt 

om en mindre andel unga med utländsk 

bakgrund än med svensk bakgrund deltar i 

föreningslivet och på så sätt riskerar att få sämre 

tillgång till verktyg för inflytande, vilket idag 

tycks vara fallet. 

Idrott för en god folkhälsa 

Målet för idrottspolitiken är bland annat att ge 

medborgarna möjlighet att motionera och 

idrotta för att främja en god folkhälsa. Barn och 

unga ska ha goda möjligheter att utöva gemensam 

idrottsverksamhet. Oavsett om det rör sig 

om tävlings- eller motionsidrott ska också unga 

ha rätt till verkligt inflytande över sin idrottsutövning. 

För att främja fysisk hälsa är det även 

viktigt att väcka intresse för motion och idrott 

bland fysiskt inaktiva barn och unga. Vidare ska 

idrottspolitiken främja idrottsverksamhet i 

hela landet och stödja verksamhet som bland 

annat främjar integration och jämställdhet. 

Kopplat till idrottspolitiken finns Idrottslyftet 

som syftar till att göra idrotten tillgänglig för 

fler barn och unga och att göra insatser för att få 

dem att idrotta högre upp i åldrarna. Alla verksamhet 

ska utgå från ett jämställdhets- och 

jämlikhetsperspektiv. 

189 

Idrottsaktiviteter avtar med åldern 

Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse 

och den största ungdomsrörelsen. Sextio procent 

av dem som är medlemmar i någon typ av 

förening är med i just en idrottsförening. Det 

finns också ett stort antal unga som idrottar på 

egen hand, utan att vara medlem i en idrottsförening. 

En jämförelse mellan tjejers och killars 

motions- och idrottsvanor visar att de motionerar 

i ungefär samma utsträckning fram till 

20 års ålder. Därefter är andelen tjejer som 

motionerar klart högre än motsvarande andel 

killar. För andelen som tränar eller tävlar i idrott 

är förhållandet det motsatta vilket betyder att 

tjejers fysiska aktiviteter i mindre utsträckning 

än killars är relaterade till tävlingsidrott. Andelen 

killar över 20 år som tränar eller tävlar är 

betydligt större än motsvarande andel tjejer. Det 

verkar alltså som om tjejers och killars idrottsoch 

motionsutövande differentieras i 20-årsåldern. 

Det är viktigt att unga tidigt skaffar sig goda 

motionsvanor som består även i vuxen ålder. 

Ungdomsstyrelsens rapport Unga och föreningsidrotten 

(Ungdomsstyrelsen 2005c) visar att 

de som deltar i föreningsidrott får bättre hälsa 

och större tillit till samhället än de som inte 

deltar. Motion som skyddsfaktor mot sämre 

hälsa påvisas även i Ungdomsstyrelsens rapport 

Fokus 07 – en analys av ungas hälsa och utsatthet 

(Ungdomsstyrelsen 2007a). I maj 2009 beslutade 

riksdagen om att stärka barnrättsperspektivet 

i idrottspolitiken genom att statsbidraget 

till idrottsrörelsen för barn och ungdomar 

ska lämnas till verksamheter som bedrivs 

ur ett barnrättsperspektiv.

Idrottsklubbarnas självbestämmande 

Riksidrottsförbundet får varje år stora summor 

från svenska staten i form av ordinarie statsanslag 

samt lokala aktivitetsstöd (lokstöd) och 

idrottslyftet. Av det lokala aktivitetsstödet till 

idrottsklubbarnas ungdomsidrott för unga i åldern 

13–20 år, vilket baseras på antalet deltagartillfällen, 

kom cirka 60 procent från killars 

aktiviteter och cirka 40 procent från tjejers aktiviteter. 

En utmaning för idrottsklubbarna är 

idag hur de kan främja en jämställd idrott när 

en större andel av detta stöd kommer från 

killars aktiviteter. 

Kulturutövande och kulturupplevelser 

Kulturpolitikens mål avser bland annat att alla 

ska få möjlighet att delta i kulturlivet, både i 

form av kulturupplevelser och eget skapande. 

Kulturlivet ska präglas av jämställdhet men 

kulturutbudet är fortfarande ojämlikt fördelat. 

Det är svårt att genom undersökningar få en 

heltäckande bild av vad unga gör på sin fritid. 

De aktiviteter som i denna rapport bildar 

indikatorer för kulturutövande och kulturkonsumtion 

visar bara på en liten utvald del av 

vad unga gör på sin fritid. Detta är ett problem. 

Bland indikatorerna saknas aktiviteter kopplade 

till den nya informationsteknik som kommit 

att förändra förutsättningarna för ungas fritidsutövning. 

Som exempel kan nämnas frågan om 

hur ofta unga går på bio. Siffrorna visar på en 

viss nedgång i biobesök, men de säger inget om 

hur stor andel unga som ser på filmer på sin 

dator eller i hemmet. I Fokus 06 En analys av 

ungas kultur och fritid (Ungdomsstyrelsen 2006) 

visades att hemmets betydelse som en plats för 

kulturkonsumtion har ökat . 

190 

I Ungdomsstyrelsens Unga med attityd (Ungdomsstyrelsen 

2007b) ställdes en fråga om vad 

unga gör på sin fritid. Som komplement till 

indikatorerna i denna rapport visar svaren i attityd- 

och värderingsstudien att det skett en nedgång 

bland unga som strövar i naturen, deltar i 

skapande verksamhet, läser tidningar och 

böcker samt går på bio. I jämförelse med attityd- 

och värderingsstudien 2002 (Ungdomsstyrelsen 

2003) framgår också att andelen unga 

som använder internet har ökat medan andelen 

som sysslar med datorprogrammering eller 

spelar datorspel är oförändrad. 

Nya former för att läsa och skriva 

Trots att de indikatorer som inrapporterats bara 

visar en del av ungas kulturutövande och fritidssysslor, 

finns det intressanta resultat. Man kan 

konstatera att det sker stora minskningar inom 

området läsa och skriva (läsa bok, besöka bibliotek, 

skriva dagbok etcetera) i gruppen 16– 

23-åringar. Framförallt gäller det gruppen som 

läser böcker regelbundet, där minskningen är 

dramatisk. Samma dramatiska minskning 

finns inte för skrivande men minskningen där 

kan tyckas märklig med tanke på uppfattningen 

om det förmodade stora antal unga som på 

internet får utlopp för sin skrivarlust genom 

bland annat bloggar och resedagböcker. 

Trendbrott i musikintresse 

Ungas eget musicerande på instrument minskar 

i gruppen 16–23-åringar. Denna utveckling 

är anmärkningsvärd och motsäger bilden av att 

unga genom den nya kommunikationstekniken 

har ökat sitt musikintresse genom den tillgång 

till gratis musik som finns på internet och att 

de på ett annat sätt än tidigare kan skapa egen 

musik med hjälp av datorer.

Kan trendbrottet bero på de senaste årens 

neddragningar av den kommunala musikskolans 

verksamhet? Dock äger en stor del av ungas 

eget organiserade musikskapande rum inom 

ramen för studieförbunden, vars offentliga stöd 

kanaliseras genom stödet till folkbildningen 

och inte genom kulturpolitikens stödsystem. 

Musikskapandet är ett tydligt exempel på hur 

ett fritidsintresse kan generera arbetstillfällen 

och inkomster. Ett annat exempel är att 

upplevelseindustrin leder till att det skapas nya 

arbeten som man kan bli attraktiv för genom 

sitt fritidsintresse inom kultursektorn. Samtidigt 

ser vi att andelen som är aktiva i studiecirklar 

har ökat. I flera kommuner har musikverksamheten 

i form av studiecirklar lagts ut 

på ideella och kommersiella aktörer som ungdomens 

hus. Kan de ungdomar som exempelvis 

spelar i ett band i en studiecirkel enbart ha 

fyllt i studiecirkelalternativet i enkäten? 

Fritidens funktioner 

Fritiden kan ha många olika funktioner för 

unga. I Unga med attityd (Ungdomsstyrelsen 

2007b) framkom att den viktigaste egenskapen 

för vad de svarande gör på sin fritid är att det är 

roligt. Detta gällde såväl unga som äldre. Därefter 

följde att man lär sig nya saker och att man 

får umgås med andra som delar ens intresse. 

De största skillnaderna mellan gruppen unga 

och gruppen äldre hade egenskaperna att 

fritidsaktiviteterna ska ge svarspersonen möjlighet 

att uttrycka sin personlighet och att fritiden 

ska leda till jobb i framtiden. En jämförelse 

med undersökningstillfället 2002 visar på 

små förändringar över tid. 

191 

Behov av mötesplatser 

En företeelse som inte fångas av indikatorerna 

och som har betydelse för ungas kultur- och 

fritidsvanor är ungas mötesplatser. Ungdomsstyrelsens 

rapport Fokus 06 En analys av ungas 

kultur och fritid (Ungdomsstyrelsen 2006) beskriver 

hur unga på sin fritid främst saknar just 

ungdoms- eller fritidsgårdar. Det är viktigt att 

ansvariga är uppmärksamma på ungdomsgruppens 

olika behov av fritidssysselsättningar. Efterfrågan 

på kultur- och fritidsutbud varierar 

kraftigt med kön, ålder, bostadsort och födelseland. 

Unga vuxna söker andra arenor än yngre 

ungdomar. I rapporten framkom även att äldre 

ungdomar är mer missnöjda med kultur- och 

fritidsutbudet där de bor jämfört med yngre. 

Det finns en risk att denna grupp hamnar utanför 

de kulturpolitiska satsningarna, som ofta 

definierar tonåringar som barn och där 

kulturinstitutioners verksamhet inte sällan riktar 

sig till gruppen 13–18-åringar. Även annan 

offentligt finansierad kultur för unga är i stor 

utsträckning identisk med kultur för barn. 

Ungdomsstyrelsen gav under 2008 ut antologin 

Mötesplatser för unga - aktörerna, vägvalen 

och politiken (Ungdomsstyrelsen 2008c). I denna 

ställs frågor kring vägval och utmaningar för 

offentligt stödda mötesplatser för unga som 

handlar om mål, uppdrag och målgrupp för 

verksamheter vid fritidsgårdar, ungdomens hus 

och liknande samt vilken kompetens personalen 

bör ha. Antologin byggde på Ungdomsstyrelsens 

tidigare uppdrag Förebyggande och 

främjande ungdomsverksamhet som bedrevs 

2006-2008. I antologin identifierades fem utvecklingsområden 

för mötesplatser för unga:

systematiskt kvalitetsarbete om uppdrag, mål, 

målgrupp och uppföljning 

kunskap om den breddade rollen för mötesplatser 

kunskap om äldre ungdomars fritidsbehov 

och besök på mötesplatser 

kunskap om olika professioners arbetssätt 

forskning och utveckling av det främjande 

arbets- och förhållningssättet. 

Fritidens aktörer 

En förklaring till svårigheten att få lämpliga 

indikatorer från statliga myndigheter på ungas 

kultur- och fritidsvanor är att en stor del av besluten 

om ungas fritid tas på kommunal och 

till viss del landstingsnivå. Kommunerna spelar 

en viktig roll för ungas fritid, bland annat 

genom sitt ansvar för mötesplatser och fritidsgårdar 

samt kommunala musikskolor. Kommunernas 

olika förutsättningar avspeglar sig också 

i vilket fritidsutbud de kan erbjuda unga. 

I Fokus 06 En analys av ungas kultur och fritid 

(Ungdomsstyrelsen 2006) framgår till exempel 

att en större andel unga var nöjda med kultur- 

och fritidsutbudet i kommuner med hög 

andel tätortsboende och/eller hög medelinkomst 

än på andra platser och i första hand var 

det unga i glesbygdskommuner som ansåg att 

utbudet var dåligt. Det är dock inte bara kommunerna 

som spelar en viktig roll. Studier visar 

att samverkan mellan olika aktörer kan leda 

till synergieffekter och kunskapsöverföring. 

Ökade inslag från ideella aktörer ska dock ses 

som ett komplement till, och kan inte ersätta, 

192 

kommunens, regionens eller statens ansvar att 

investera i ett rikt kultur- och fritidsutbud. En 

stor del av ungas aktiva kulturutövande äger även 

rum inom ramen för studieförbunden. Tidigare 

var gränserna tydligare mellan föreningsverksamhet 

och kommunal öppen verksamhet. 

Dessa gränser är nu på väg att suddas ut, bland 

annat för att tidigare kommunala verksamheter 

numera drivs på entreprenad av föreningar 

eller i blandformer. 

Ungas egen möjlighet att påverka sin fritid 

spelar också en stor roll för lyckade fritidsaktiviteter. 

Aktiviteterna har goda förutsättningar 

att attrahera unga när idéerna kommer 

från och genomförs av unga samt när vuxna 

har en vilja och förmåga att visa på vilka kanaler, 

verktyg och vägar som finns för att förverkliga 

idéer till verksamhet. 

Fritid – en hälsofråga? 

Vad man gör på sin fritid kan alltså spela roll 

för hur man mår. Idrottens hälsofrämjande effekt 

är redan nämnd. Det finns också en koppling 

mellan hur nöjd man är med sin fritid och 

hur man mår. I Unga med attityd (Ungdomsstyrelsen 

2007b) jämfördes ungas nöjdhet med 

sin fritid med ett livskvalitetsindex. Rapporten 

visar att 29 procent av dem som uppgav låg livskvalitet 

var missnöjda med sin fritid, medan 

endast 6 procent av dem som uppgav hög livskvalitet 

var missnöjda. Samma mönster syns i 

andelen som är nöjda med sin fritid, där 35 

procent i gruppen med låg livskvalitet uppgav 

att de var nöjda och 77 procent i gruppen med 

hög livskvalitet. En jämförelse med undersökningen 

2002 visar att gruppen med låg livskvalitet 

i något större utsträckning verkade vara 

missnöjda med sin fritid 2007.

Det finns vissa fritidssysslor som förknippas 

med risk för försämrad hälsa. En sådan syssla 

är datorspelandet. Den risk som utmålas för 

unga som använder sin fritid till datorspelande 

stämmer dock inte med verkligheten enligt rapporten 

Ungas nätverkskulturer (Ungdomsstyrelsen 

2007d). Rapporten visar att unga som 

ofta spelar datorspel i mindre utsträckning uppger 

sig vara stressade och dricker mindre alkohol 

än de som spelar mindre ofta samt att de 

tränar lika frekvent som dessa. 

Nöjda med fritiden 

Unga är i stort tillfreds med sin fritid. Enligt 

Unga med attityd (Ungdomsstyrelsen 2007b) är 

16-19-åringar i störst utsträckning nöjda med 

sin fritid, därefter minskar andelen som är 

nöjda med ålder. Svenskfödda angav i högre 

grad att de var nöjda med sin fritid jämfört med 

utrikes födda, studenter i högre grad än de som 

arbetar och glesbygdsbor var i något större utsträckning 

nöjda än storstadsbor. I rapporten 

framkom också att betydelsen av fritid har ökat 

över tid för såväl unga som äldre. Kön, var man 

bor, utbildningsnivå, om man är född i Sverige 

eller utomlands, arbetar eller studerar verkar 

inte nämnvärt påverka den betydelse man ger 

fritiden. 

På samma sätt som utbildning, arbete och 

hälsa är fritid en viktig beståndsdel i ungas liv. 

Unga som är inaktiva och missnöjda med sin 

fritid riskerar på liknande sätt som arbetslösa 

och lågutbildade att hamna vid sidan om samhället. 

Fritiden är ett sätt att få inflytande och 

nå kunskap genom icke-formellt och informellt 

lärande, ett lärande som genom validering även 

kan innebära möjligheter till framgång i yrkeslivet. 

193 

Nya förutsättningar för 

ungas kultur, idrott och fritid 

Under 2008 och 2009 har det kommit några 

utredningar vars resultat och förslag kan 

komma att bidra till förändrade förutsättningar 

för det kultur- och fritidsliv som påverkas av 

den statliga politiken. 

Under våren 2009 överlämnades betänkandet 

Fritid på egna villkor (SOU 2009:29) till regeringen. 

Detta innehöll förslag till ett nytt bidragssystem 

för ungdomsorganisationer. Statens 

mål med bidraget till ungdomsorganisationerna 

är att stödja barns och ungas organisering. 

Utredningens förslag understryker att organisationerna 

bör vara fria och obundna av 

staten. Det huvudsakliga bidraget bör därför vara 

ett organisationsbidrag som inte styr organisationens 

ändamål och verksamhetens inriktning 

– utom i ett avseende. Verksamheten får inte 

strida mot demokratins idéer 

Ungdomsstyrelsen anser att det är viktigt att 

få fram ett bidragssystem som har hög legitimitet 

hos de organisationer som finns i systemet 

och som har högt förtroende i omvärlden. 

Ungdomsstyrelsen anser att ett väl fungerande 

föreningsliv för ungas egen organisering utgör 

en viktig del i att uppfylla ungdomspolitikens 

mål om ungas rätt till välfärd och inflytande. 

Under 2008 presenterade utredningen Föreningsfostran 

och tävlingsfostran (SOU 2008:9) ett 

antal förslag. Några av dess förslag antogs av riksdagen 

i maj 2009, bland annat att bidraget till 

idrotten ska utökas med ett ytterligare kriterium 

som innebär att statsbidrag för barn och unga 

ska lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett 

barnrättsperspektiv. Detta perspektiv är bland 

annat grundat i FN:s barnkonvention. Vidare 

upphör det bidrag till svensk idrott som beräk-

nas som en andel av det totala överskottet från 

AB Svenska Spel. Det ersätts i stället av ett stabilt 

och förutsägbart bidrag inom ramen för ett förhöjt 

statsanslag. Motsvarande princip ska gälla 

för den andel av det totala överskottet från 

Svenska Spel som tillfaller ungdomsorganisationerna 

och som fördelas av Ungdomsstyrelsen. 

I början av 2009 presenterades den så kallade 

Kulturutredningen (SOU 2009:16) som behandlade 

organisationen av statens kulturpolitik samt 

stödet till kulturen. Framförallt bedömer Ungdomsstyrelsen 

att förslaget om den så kallade 

portföljmodellen har särskild ungdomspolitisk 

relevans då förslaget innehåller en ökad regionalisering 

av statens stöd till kulturen för att 

bättre än nu kunna möta lokala och regionala 

utmaningar och behov. Denna grundtanke ställer 

sig Ungdomsstyrelsen positiv till. 

Mer kunskap om fritidsvanor behövs 

Utifrån de inrapporterade indikatorerna är det 

svårt att ge en helhetsbild av hur politikområdesmålen 

i huvudområdet kultur och fritid uppfylls. 

Kunskapen om ungas fritidsvanor behöver 

öka. En förutsättning är att de indikatorer 

som beskriver fritid och kultur bland unga definieras 

och att ungdomsurvalet i ULF-undersökningen 

utökas genom att fritidsvanefrågorna 

kompletteras med frågor om mer aktuella fritidsaktiviteter. 

194

195

KAPITEL 7 

196

Avslutande diskussion 

Att vara ung idag 

Ung idag 2009 är Ungdomsstyrelsens fjärde 

sammanställning av indikatorer som beskriver 

ungas levnadsvillkor. Det är svårt att ge en generell 

bild av hur unga har det idag. Unga människor 

är olika och har skilda förutsättningar. 

Men utifrån vår sammanställning kan man se 

att de allra flesta unga har det bra och lever under 

goda villkor. 

Vid en granskning av indikatorerna ser vi positiva 

tendenser för unga inom flera områden. 

Några exempel är att: 

En något större andel elever i årskurs 9 når de 

nationellt uppsatta målen och niondeklassarnas 

kunskapsläge i svenska, engelska och 

svenska som andraspråk blir bättre. 

Dödligt våld bland unga minskar, färre unga 

röker och snusar dagligen. 

Det är färre unga som har fått ekonomiskt 

bistånd och sjukpenning, ungas boendeutgifter 

har minskat i förhållande till deras inkomst. 

Fler företag startas av unga. En större andel 

unga kan tänka sig att bli företagare och upplever 

att de har fått kunskap om företagande i 

skolan. 

Vid valen 2002 ökade ungas valdeltagande och 

en större andel unga nominerades och valdes 

till beslutsfattande organ. Det har skett en ökning 

bland unga som upplever möjlighet att 

föra fram idéer till kommunala beslutsfattare. 

197 

Vi ser även negativa tendenser. Några exempel 

är att: 

Kunskapsläget i matematik bland niondeklassare 

har försämrats. 

Antalet kommuner som erbjuder kommunal 

vuxenutbildning minskar. 

Unga har haft en sämre hälsoutveckling än 

övriga åldersgrupper och andelen unga som vårdas 

på sjukhus för våldsrelaterade skador och 

för självmordsförsök samt alkoholoch drogmissbruk 

har ökat. 

Det har skett en kraftig ökning av arbetslösa 

bland unga det senaste året. 

Andelen unga med låg ekonomisk standard 

ökar, fler unga får ansökningar om betalningsföreläggande. 

Studenters kostnader har de senaste åren överstigit 

deras studiemedelsbudget. 

Ungas engagemang i föreningslivet minskar. 

Det finns en generell nedgång både i ungas 

eget kulturutövande och i ungas kulturella 

besöks- och läsvanor.

Årets uppföljning av indikatorer visar alltså 

såväl positiva som negativa trender i ungas levnadsvillkor. 

När man beskriver indikatorernas 

utveckling är det viktigt att tänka på i vilken 

kontext förändringen sker. Trots att det till exempel 

finns en positiv tendens i elevers måluppfyllelse 

i årskurs 9 når en femtedel av 

eleverna inte de uppsatta målen. Även om ungas 

aktivitet i föreningslivet minskar har fortfarande 

föreningslivet en stark ställning bland 

unga, en tredjedel av alla unga har varit på ett 

föreningsmöte under det senaste året. Fastän 

ungas valdeltagande och andelen unga nominerade 

och valda till folkvalda församlingar har 

ökat är unga fortfarande underrepresenterade i 

riksdag, kommunoch landstingsfullmäktige 

och en mindre andel unga än äldre röstar i allmänna 

val. 

Uppföljning av ungas villkor 

Ung idag 2009 är en del i uppföljningen av 

ungdomspolitiken. Genom att kontinuerligt 

följa upp ungas levnadsvillkor inom olika områden 

kan vi ge en översiktlig bild av hur unga 

har det idag och hur situationen förändras över 

tid. Inom området kultur och fritid är det svårt 

att göra en översiktlig beskrivning av ungas villkor 

utifrån dagens indikatorer. Inom det området 

finns behov av att ytterligare utveckla 

indikatorerna. 

I rapporten redovisas levnadsvillkoren för 

olika ungdomsgrupper, främst med avseende 

på kön. Till följd av att ett flertal av myndigheterna 

från och med i år har fått ett regeringsuppdrag 

att följa utvecklingen av ungas levnadsvillkor 

är det fler indikatorer än tidigare som 

beskriver situationen för olika grupper av unga. 

Uppföljningen har dock fortfarande begränsningar, 

främst i att skildra situationen för de 

198 

yngsta åldersgrupperna, att analysera de eventuella 

skillnader som finns mellan unga med 

och utan funktionsnedsättning och om 

levnadsvillkoren skiljer sig beroende på sexuell 

identitet och läggning. I materialet saknas 

också ofta möjligheter att göra jämförelser 

mellan ungdomsgruppen och äldre åldersgrupper. 

Det är först genom jämförelser man kan 

dra några slutsatser om en situation eller företeelse 

är unik för unga eller om det är en generell 

trend i samhället. 

Stora skillnader i gruppen unga 

Trots de begränsningar som anges ovan är en 

ambition med denna rapport att ge en samlad 

bild av hur unga har det i Sverige idag. Det är 

viktigt att hålla i minnet att gruppen unga är 

mycket heterogen. Ungdomsgruppen kännetecknas 

av att individerna befinner sig i ungefär 

samma ålder och är på väg in i vuxenvärlden 

men det finns mycket stora skillnader 

mellan de individer som ingår i gruppen. Det 

är svårt att jämföra situationen för en 13-årig 

högstadieelev med situationen för en ung vuxen 

i 25-årsåldern. 

De övergripande målen för den nationella 

ungdomspolitiken är att alla unga ska ha verklig 

tillgång till inflytande och till välfärd. Så är 

inte fallet idag. Uppföljningen av indikatorerna 

visar att levnadsvillkoren för gruppen unga 

skiljer sig åt beroende på kön, om man är född 

utomlands eller i Sverige, var i landet man bor, 

om man har en funktionsnedsättning eller inte 

samt vilken socioekonomisk bakgrund man 

har. Skillnaderna märks inom alla ungdomspolitikens 

huvudområden. 

Tjejers situation är sämre än killars när det 

gäller till exempel psykisk hälsa, arbetssjukdomar 

och ersättning för nedsatt arbetsförmåga.

Samtidigt lyckas tjejer bättre i skolan, de röstar 

i större utsträckning i allmänna val och de har 

ännu inte drabbats lika hårt av arbetslöshet som 

killar. Killar är mer utsatta för och begår fler 

brott, är i högre grad skuldsatta och blir i större 

utsträckning vräkta än tjejer. Å andra sidan tjänar 

killar i genomsnitt mer, fler är företagare 

och de deltar i större utsträckning i föreningslivet. 

Unga med utländsk bakgrund lyckas generellt 

sämre i skolan, har sämre ekonomisk situation 

och sämre boendeförhållanden än unga med 

svensk bakgrund. Bland elever som avslutat sin 

gymnasieutbildning övergår dock unga med 

utländsk bakgrund i större utsträckning till studier 

på högskola än unga med svensk bakgrund 

och unga utrikes födda är mer positivt inställda 

till att vara företagare än inrikes födda. 

Vilket län och vilken kommun eller kommuntyp 

man som ung bor i påverkar bland annat i 

vilken utsträckning man läser vidare på högskola, 

skuldsättning, folkhälsa, bostadsförhållanden 

och företagande. 

Vi ser också skillnader mellan unga med och 

utan funktionsnedsättning i bland annat deras 

situation på arbetsmarknaden och i folkhälsa. 

Folkhälsoindikatorerna visar också på skillnader 

mellan unga beroende på sexuell läggning 

En viktig variabel som påverkar levnadsvillkoren 

är den unges socioekonomiska bakgrund. 

Det finns studier som visar att det är elevers 

socioekonomiska bakgrund i form av föräldrarnas 

utbildningsnivå och anknytning till 

arbetsmarknaden, snarare än i vilket land man 

är född, som främst påverkar deras möjligheter 

till goda skolresultat (Socialstyrelsen 2006). 

Den socioekonomiska bakgrunden ger också 

utslag på ungas inflytande då indikatorerna visar 

att unga med föräldrar som har lägre utbild- 

199 

ning i betydligt mindre utsträckning än unga 

med högutbildade föräldrar är politiskt aktiva 

och i lägre grad upplever att de har möjlighet 

att påverka kommunala beslutsfattare. Flera studier 

visar att utbildningsnivån, såväl bland elever 

som bland deras föräldrar är avgörande för politiskt 

intresse, valdeltagande och kunskap om 

demokratiska processer (Ungdomsstyrelsen 

2007b, Sveriges Kommuner och Landsting 

2009, Ekman 2007). 

Indikatorerna visar på flera områden att det 

finns en grupp unga som har sämre förutsättningar 

än andra. Skillnaderna mellan de som 

har det bra och de som inte har det växer och 

utanförskapet bland unga riskerar att öka. 

Samhällets viktiga roll 

För att bryta utanförskap hos unga är en samordning 

av samhällets resurser nödvändig. Det 

är tydligt såväl inom hälsoområdet och 

arbetsmarknadsområdet som inom andra sektorer. 

Ungdomsstyrelsen har i en rad rapporter 

lyft fram behovet av samverkan med ungas behov 

i centrum. 

Då ungas socioekonomiska bakgrund påverkar 

deras levnadsvillkor och ungas förutsättningar 

skiljer sig åt spelar offentliga insatser en 

stor roll för ungas lärande, hälsa, möjlighet till 

inflytande, kulturaktiviteter och etablering i 

samhället. 

Skolan är en av de viktigaste platserna för 

unga. Förutom den kunskap unga får påverkas 

också unga som individer i skolmiljön. I 

Ungdomsstyrelsens Fokus 08 (Ungdomsstyrelsen 

2008) poängteras vikten av kvalificerade, 

kompetenta lärare som har en pedagogisk 

samsyn för att stärka elevers kunskapsutveckling. 

Lärare kan också spela en viktig roll 

för ungas intresse för och engagemang i sam-

hällsfrågor. Engagerade lärare som låter alla 

elever vara med och diskutera och lära sig om 

politik och demokrati kan skapa ett samhällsintresse 

hos eleven, oavsett elevens socioekonomiska 

bakgrund (Ungdomsstyrelsen 2007c). 

Skolan har även en betydande roll för ungas 

kulturaktiviteter. Unga kommer i kontakt med 

kulturaktiviteter på fritiden, men en stor del av 

de offentliga kultursatsningarna når unga genom 

skolan på schemalagd tid (Ungdomsstyrelsen 

2007a). 

Skolan är inte den enda samhällsresursen av 

stor betydelse för ungas levnadsvillkor. För 

många ungas spelar fritidsgårdarna en viktig roll 

och i arbetet med att bryta utanförskap och 

underlätta ungas etablering på arbetsmarknaden 

är en samordning av kommunala och statliga 

aktörer som arbetsmarknadsenheter, sociala 

enheter och Arbetsförmedling och Försäkringskassa 

av stor vikt (Ungdomsstyrelsen 

2008). 

Den tvärsektoriella ungdomspolitiken 

Inom stat och kommun delas samhället ofta in 

i olika sektorer eller politikområden. Dessa 

hanteras därefter av sina respektive myndigheter 

och andra offentliga insatser. Människors 

liv är inte indelade i sektorer utan allt hänger 

ihop med och är beroende av varandra. Ungdomspolitikens 

fem huvudområden – utbildning 

och lärande, hälsa och utsatthet, arbete 

och försörjning, inflytande och representation 

samt kultur och fritid – är alla avgörande delar 

av ungas levnadsvillkor. Om en ung person har 

sämre förutsättningar inom något av områdena 

finns det risk att det även får negativa konsekvenser 

inom andra områden. En negativ skolgång 

påverkar till exempel möjligheten att få 

ett arbete och försörja sig själv. En dålig hälsa 

200 

kan påverka möjligheten till en meningsfull 

fritid. 

En person som växer upp under otrygga hemförhållanden 

i ett bostadsområde som kännetecknas 

av utanförskap löper större risk att inte 

klara av skolan. Indikatorerna visar att unga 

med lägre utbildning har svårare att få jobb och 

bryta arbetslöshet än unga med högre utbildning. 

Arbetslöshet kan ge försämrad hälsa i 

form av bristande sociala kontakter och en 

känsla av upplevd otillräcklighet och dåligt självförtroende. 

Det försvårar också för den unga att 

skaffa sig en egen bostad. Brist på möjligheter 

att påverka har också ett starkt samband med 

hälsa (Statens folkhälsoinstitut 2005). 

På samma sätt ger goda uppväxtmöjligheter i 

form av en fungerande hemmiljö med möjligheter 

till meningsfull fritid, en skolgång där man 

känner sig sedd, där man inte utsätts för mobbning 

och trakasserier och där man kan påverka 

sin situation, unga en grund att stå på och kan 

underlätta vidare etablering i samhället. 

Ungas hälsa och ekonomiska situation 

Denna rapport har belyst situationen för unga 

inom en mängd olika områden. Två områden 

som vi särskilt vill framhålla är ungas ekonomiska 

situation och ungas hälsa och relationen 

dem emellan. I förra årets indikatorrapport 

Ung idag 2008 (Ungdomsstyrelsen 2008d) gavs 

flera exempel på att ungas ekonomiska situation, 

trots en högkonjunktur, hade försämrats. 

Ungdomsstyrelsen påpekade att en kommande 

lågkonjunktur riskerade att försämra ungas 

ekonomiska situation ytterligare. Sedan dess har 

en kraftig lågkonjunktur inträtt. Eftersom unga 

i regel tillhör de grupper som drabbas först och 

hårdast när konjunkturen viker är den stora 

ökningen av unga arbetslösa det senaste året

inte förvånande. Att få av indikatorerna som 

beskriver ungas ekonomiska situation visar på 

försämringar av ungas ekonomiska situation 

kan troligtvis förklaras med att resultatet av lågkonjunkturen 

ännu inte hunnit ge utslag på 

dessa indikatorer. Samtidigt som arbetslösheten 

stiger kommer ungdomsgruppen att växa i 

antal under de kommande åren. Detta ökar risken 

att ungas situation försvåras ytterligare och 

att fler unga hamnar i ett utanförskap. 

Även om de flesta unga generellt mår bra har 

andelen unga som anger psykiska och psykosomatiska 

symptom stigit (Socialstyrelsen 2009). 

Ökningen gäller inte enbart självrapporterade 

besvär som ängslan, oro och ångest, utan det 

har också blivit vanligare att unga vårdas på sjukhus 

för depression och ångesttillstånd. Vad som 

orsakat denna ökning är enligt Socialstyrelsen 

oklart, men som en förklaring ges att ungas livsvillkor 

avsevärt har förändrats, bland annat när 

det gäller möjligheten att få ett heltidsarbete. 

Med tanke på hur arbetsmarknadssituationen 

för unga ser ut i nuläget och att de sämre tiderna 

spås fortsätta bör ytterligare resurser sättas 

in för att underlätta ungas inträde på arbetsmarknaden, 

annars finns det en uppenbar risk 

att gruppen unga med sämre hälsa ökar ytterligare. 

201

NOTER 

202

Noter 

Kap 1 

1 Se redovisningen av uppdraget: 

Ungdomsstyrelsen (2005a) 

Indikatorer för uppföljning av 

ungdomars levnadsvillkor – på väg 

mot ett uppföljningssystem för den 

nationella ungdomspolitiken. 

Kap 2 

1 Inför valet till gymnasieskolan 

beräknas elevernas meritvärde. 

Det beräknas som summan av 

värdena för de 16 bästa betygen i 

elevens slutbetyg. 

2 Uppgifterna om studenter med 

funktionsnedsättning har tagits 

fram av Stockholms universitet. 

3 Högskoleverket har från och 

med i år ändrat sin redovisning, 

från att redogöra för hur stor andel 

som påbörjat högskolestudier 

senast vid 25 års ålder till att 

redovisa hur stor andel av 21åringar 

respektive 24-åringar som 

faktiskt har påbörjat högskoleutbildning 

när de uppnått respektive 

ålder. Avstämningstidpunkten 

vid 25 års ålder har hängt 

samman med den förra regeringens 

mål att hälften av en årskull 

skulle ha påbörjat högskolestudier 

vid 25 års ålder, ett mål som inte 

längre gäller. En avstämning vid 21 

års ålder innebär att det gått tre år 

efter den typiska åldern vid 

avslutad gymnasieutbildning och 

enligt Högskoleverket fångar 

tidpunkten snabbare upp förändringar 

i andelen som börjar 

studera än om man väntar tills 

ungdomarna blir 25 år. 

4 Redovisningen per län och 

kommun utgår från den kommun 

och det län som ungdomarna var 

folkbokförda i den sista december 

det år de fyllde 18 år. 

Kap 3 

1 Anges i Socialstyrelsens Patientregister 

som yttre orsakskod (X85-Y09). 

2 Definierat enligt frågan slog, 

sparkade eller utsatte någon dig för 

någon annan typ av fysiskt våld, så 

att du skadades eller så att det 

gjorde ont? 

3 SCB:s så kallade levnadsnivåundersökning 

(ULF) tar bland 

annat upp frågor om utsatthet för 

brott, den genomförs varje år och 

finns senast redovisad för 2007. 

Undersökningens frågor om brott 

gäller numera främst utsatthet för 

våld eller hot i olika former, men 

även förmögenhetsbrott berörs 

genom frågor om det är vanligt 

med skadegörelse i respondenternas 

eget bostadsområde. Detta 

betyder att siffrorna för indikator 

24 inte är direkt jämförbara med 

tidigare års indikator. 

4 För ett utförligare referat av ICVS, 

se Westfelt, L., ”Svensk brottslighet 

i internationell belysning”. I 

Brottsutvecklingen i Sverige fram 

till år 2007, Brå-rapport 2008:23. 

Uppgifter till indikatorn om 

narkotikaanvändning har hämtats 

från enkätundersökningen 

Skolelevers drogvanor som 

genomförs av Centralförbundet för 

alkoholoch narkotikaupplysning 

(CAN). I CAN:s undersökning 

från år 2008 deltog ett rikstäckande 

urval om 3 983 elever från 

gymnasiets år 2, därav 2 137 tjejer 

och 1 846 killar Information via epost 

mellan Folkhälsoinstitutet 

och anställd vid Centralförbundet 

för alkoholoch narkotikaupplysning 

(CAN). 2009-01-09. 

203 

5 Den huvudsakliga statistikkällan 

som används vid redovisningen av 

indikatorerna är den nationella 

folkhälsoenkäten Hälsa på lika 

villkor som Statens folkhälsoinstitut 

sedan 2004 årligen genomför 

tillsamman med Sveriges landsting/regioner. 

Undersökningen 

omfattar befolkningen i åldrarna 

16–84 år. I 2004 års undersökning 

ingick dock inte 16- och 17åringarna. 

I undersökningen 2008 

ingick ett nationellt urval om 20 

000 personer mellan 16 och 84 år, 

samt ytterligare 57 500 personer 

från Västra Götaland, Östergötland, 

Jönköping, Kalmar, Dalarna 

och Blekinge. Svarsfrekvensen var 

56 procent, totalt cirka 43 000 

personer. Det var 4 497 ungdomar 

mellan 16 och 24 år som besvarade 

den nationella folkhälsoenkäten 

2008. Det partiella bortfallet var 

litet i ungdomsgruppen. 

6 Mellanbygd = kommuner med 

mer än 27 000 och mindre än 

90 000 inom 30 kilometers radie 

från kommuncentrum samt med 

mer än 300 000 invånare inom 

100 kilometers radie från samma 

punkt. 

Tätbygd = kommuner med mer än 

27 000 och mindre än 90 000 

invånare inom 30 kilometers radie 

från kommuncentrum samt med 

mindre än 300 000 invånare 

inom 100 kilometers radie från 

samma punkt. 

Glesbygd = kommuner med 

mindre än 27 000 invånare inom 

30 kilometers radie från kommuncentrum.

7 Utrymme för eget rum till varje 

barn = Varje hushållsmedlem har 

eget rum, kök och vardagsrum 

oräknade. Finns gifta/sambor 

reduceras rumskravet med ett rum 

(trångboddhetsnorm 3). 

Kap 4 

1 Statistiken redovisas på nations-, 

läns-, kommunnivå för val till 

riksdag, landsting- och kommunfullmäktige 

med variablerna ålder 

och kön. Statistiken som redovisas 

är ackumulerad data baserad på 

totalpopulationen från mandatperiodens 

början efter valen 2006 

till och med den 26 januari 2009. 

Historisk statistik för indikatorn 

finns inte då Valmyndighetens 

återrapporteringskrav för avgångna 

ledamöter inleddes 2005. 

2 Med valda avses det antal personer 

som utsetts vid valet och det antal 

personer som senare efterträtt en 

ledamot som avgått. Det innebär 

att summan för valda i de flesta fall 

överstiger antalet mandat för församlingarna. 

3 Med avgångna avses det antal 

personer som avbrutit sitt uppdrag 

som ledamot. Orsakerna till detta 

kan vara många, t.ex. att personen 

avlidit, flyttat eller hoppat av partiet. 

Denna statistik säger ingenting om 

orsakerna till avgångarna. 

4 Med ålder avses den ålder som 

den invalde har på valdagen. 

5 Politiska resurser och aktiviteter 

1992–2001. Statistiska centralbyrån 

2003. 

6 Med högutbildade föräldrar avses 

att båda föräldrarna har läst på 

högskola eller motsvarande i 

minst 2 år, med lågutbildade att 

ingen av föräldrarna har läst på 


minst 2 år. 

7 Med högutbildade föräldrar avses 

att båda föräldrarna har läst på 


minst 2 år, med lågutbildade att 

ingen av föräldrarna har läst på 


minst 2 år. 

8 Redovisningen bygger på den 

enkät som Ungdomsstyrelsen 

skickade till samtliga kommuner i 

januari 2009. Ungdomsstyrelsen 

fick svar från 216 av 290 kommuner 

vilket ger en svarsfrekvens på 

74 procent. Mätningen har 

genomförts med samma metod 

som de övriga åren som redovisas. 

9 Arbetsmiljöverkets intervjuundersökning 

om arbetsmiljön som 

genomförs vartannat år. 

Kap 5 

1 Indikatorn studiemedelsbudget 

gäller alla åldersgrupper som har 

studiemedel, varför det inte går att 

uttala sig separat om åldersgruppen 

19–25 år. Indikatorn studiemedelsbudget 

kan därför bara 

användas som en allmän måttstock 

på relationen mellan 

kostnader och studiemedel. 

2 Konsumentverkets beräknade 

kostnader per månad, prognos för 

2007 – Hushållets kostnader. 

204 

3 Januarihyra per lägenhet i allmännyttigt 

bostadsföretag med 

nybyggnadsår 1991, för 1 rum och 

kök. (SCB: Boende, byggande och 

bebyggelse, uppdaterad 2007-06- 

29). 

4 Arbetssökande utan arbete som 

aktivt söker och omgående kan 

tillträda på arbetsmarknaden 

förekommande arbete och som 

inte deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt 

program. 

5 Trendlinjerna är baserade på 

linjär regression. 

Kap 6 

1 Uppgifterna i indikator 75 och 

76 bygger på en urvalsundersökning 

där SCB, på uppdrag av 

Riksidrottsförbundet, årligen 

skickar ut en enkät till 4 000 

slumpmässigt utvalda individer 

mellan 7 och 70 år. Undersökningen 

är riksrepresentativ. 

2 Uppgifterna i indikator 75 och 

76 bygger på en urvalsundersökning 

där SCB, på uppdrag av 

Riksidrottsförbundet, årligen 

skickar ut en enkät till 4 000 

slumpmässigt utvalda individer 

mellan 7 och 70 år. Undersökningen 

är riksrepresentativ.

205

REFERENSER 

206

Arai, M., Schröder, L. & Vilhelmsson, 

R. (2000). En svartvit 

arbetsmarknad: en ESO-rapport om 

vägen från skola till arbete. Rapport 

av Expertgruppen för studier i 

offentlig ekonomi. Ds 2000:47. 

Stockholm: Fritzes. 

Arbetsmiljöverket (2006). 

Arbetsmiljöarbete, attityd, kunskap, 

stimulans och beteende. Arbetsmiljöverket. 

Bergenstråhle, S. (2005). Unga 

vuxnas boende år 2005. Hur bor 

20–27-åringarna? Hur vill de bo? 

Stockholm: Hyresgästföreningen. 

Boström G (2008), Hälsa på lika 

villkor? Hälsa och livsvillkor bland 

personer med funktionsnedsättning. 

Östersund: Statens 

folkhälsoinstitut. 

Bunar, N. & Kallstenius, J. (2007). 

Valfrihet, integration och segregation 

i Stockholms grundskolor. Stockholms 

stad, utbildningsförvaltningen. 

Centralförbundet för alkoholoch 

narkotikaupplysning (2008), 

Drogutvecklingen i Sverige 2008. 

Stockholm: Centralförbundet för 

alkoholoch narkotikaupplysning 

Ekman, T. (2007). Demokratisk 

kompetens. Om gymnasiet som 

demokratiskola. Göteborg Studier i 

politik 103. Göteborg: Statsvetenskapliga 

institutionen vid Göteborgs 

universitet. 

Europeiska kommissionens vitbok 

(2002). Nya insatser för Europas 

ungdom. Luxemburg: 

Europeiska kommissionen. 

Europeiska gemenskapernas 

kommission (2009). Europeiska 

gemenskapernas kommission 2009, 

En EU-strategi för ungdomar – Satsa 

på ungdomars egna möjligheter En 

förnyad öppen samordning för 

ungdomsfrågor. Belgien: Europeiska 

gemenskapernas kommission. 

Försäkringskassan (2007). 

Förlängd skolgång – en ny väg in i 

aktivitetsersättningen. Försäkringskassan. 

Linde A, Herrman B, Söderblom 

T (2006), EPI-aktuellt 2006, Vol 5, 

Nr 42. Smittskyddsinstitutet. 

LPf 94. Läroplan för de frivilliga 

skolformerna. Skolverket. 

Lpo 94. Läroplan för det obligatoriska 

skolväsendet, förskoleklassen 

och fritidshemmet. Skolverket. 

Lundqvist, C. (2005). Karriärvägar 

för ungdomar med utländsk 

bakgrund – Framtidsplaner, 

orienteringar och strategier mellan 

utbildning och arbete, Expertbilaga 

till Rapport Integration 

2005. Norrköping: Integrationsverket. 

Nordström G. (2006), ”Yngre 

avstår från tandläkarbesök”, 

Tidskriften Välfärd 2006:3. 

Stockholm: Statistiska centralbyrån. 

Ombudsmannen mot diskriminering 

på grund av sexuell läggning, 

Statens folkhälsoinstitut (2006), 

Diskriminering – ett hot mot 

folkhälsan. Slutrapport från projektet 

Diskriminering och hälsa. Stockholm: 

Ombudsmannen mot 

etnisk diskriminering. Ombudsmannen 

mot diskriminering på 

grund av sexuell läggning, Statens 


207 

Proposition 2004/05:2. Makt att 

bestämma – rätt till välfärd. 

Proposition 2007/08:1. Budgetpropositionen 

för 2008. 

Proposition 2008/09:1. Budgetpropositionen 

för 2009. 

Regleringsbrev för budgetåret 2009 

avseende Ungdomsstyrelsen. 

de los Reyes, P. & Mulinari, D. 

(2005). Intersektionalitet – Kritiska 

reflektioner över (o)jämlikhetens 

landskap. Malmö: Liber. 

Roth N, Boström G, Nykvist K 

(2006). Hälsa på lika villkor? Hälsa 

och livsvillkor bland hbt-personer, 

Östersund: Statens 


Rädda Barnen (2008). Vems röst 

väger mest? – barn och vuxna om 

elevinflytande i skolan. Stockholm: 

Rädda Barnen. 

SCB (2003). Bakgrundsfakta till 

arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken, 

Rapport 2003:5. 

Statistiska centralbyrån. 

SCB (2007). Barn, boendesegregation 

och skolresultat. Demografiska 

rapporter 2007:2. Stockholm: SCB. 

Similä, M. (1994). Andra 

generationens invandrare i den 

svenska skolan. I Sorteringen i 

skolan. Studier av snedrekrytering 

och utbildningens konsekvenser. 

Stockholm: Carlssons. 

Skolverket (2004). Elever med 

utländsk bakgrund. Rapport till 

regeringen 1 oktober 2004. Dnr 75 – 

2004:545. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2005b). Utbildningsresultat. 

Riksnivå. Sveriges officiella 

statistik om förskoleverksamhet, 

skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning, 

Del 1. Stockholm: 

Skolverket. 

Skolverket (2007). Attityder till 

skolan 2006. Stockholm: Skolverket. 

Socialstyrelsen (2004). Tänk 

Långsiktigt – en samhällsekonomisk 

modell för prioriteringar som 

påverkar barns psykiska hälsa. 

Stockholm: Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen (2006a). Social 

rapport 2006. Stockholm: 

Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen (2006b). Tandhälsan 

hos barn och ungdomar 

1985–2005, Stockholm: Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen (2007). Strategi för 

samverkan kring barn och unga som 

far illa eller riskerar att fara illa. 


Socialstyrelsen (2008a). Handläggning 

av ärenden som gäller unga 

lagöverträdare (SOSFS 2008:30 S). 


Socialstyrelsen (2008b). Aborter 

2007. Statistik – Hälsa och 

sjukdomar 2008:4. Sveriges officiella 

statistik. Stockholm: Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen (2008c). Framtida 

statistikredovisning om barns och 

ungdomars tandhälsa. Förslag om 

att använda tandhälsoregistret som 

datakälla. Stockholm: Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen (2008d). Barn och 

unga – insatser år 2007. Statistik – 

Socialtjänst 2008:9. Stockholm: 


Socialstyrelsen (2008e). Ekonomiskt 

bistånd årsstatistik, år 2007. 

Utbetalda belopp samt antal 

biståndsmottagare och antal 

biståndshushåll. Statistik – 

Socialtjänst 2008:6. Stockholm: 


Socialstyrelsen (2009). 

Folkhälsorapport. Stockholm: 


SOU 2000:39 Välfärd och skola. 

Kommittén för välfärdbokslut. 


SOU 2001:48 Att vara med på 

riktigt – demokratiutveckling i 

kommuner och landsting. Stockholm: 

Fritzes. 

SOU 2003:92 Unga utanför. 


SOU 2006:77. Ungdomar, stress 

och psykisk ohälsa. Analyser och 

förslag till åtgärder. Stockholm: 

Fritzes 

SOU 2008:9 Föreningsfostran och 

tävlingsfostran. Stockholm: Fritzes. 

SOU 2008:102 Brist på brådska- 


SOU 2009:16 Kulturutredningen. 


SOU 2009:29 Fritid på egna villkor. 


Sveriges Kommuner och Landsting 

(2007). 310 Val, 2006 års 

kommun och landstingsval. 

Stockholm: Sveriges Kommuner 

och Landsting. 

208 

Sveriges Kommuner och Landsting, 

Statistiska centralbyrån, 

Regeringskansliet Integrations och 

jämställdhetsdepartementet 

(2008). Förtroendevalda i kommuner 

och landsting 2007, en rapport 

om politikerantal och representativitet. 

Stockholm: Statistiska 

centralbyrån. 

Söderström, M. & Uusitalo, R. 

(2005). Vad innebar införandet av 

fritt skolval i Stockholm för 

segregeringen i skolan? Rapport 

2005:2 Uppsala: IFAU. 

Ungdomsstyrelsen (2003). De 

kallar oss unga – Ungdomsstyrelsens 

attityd och värderingsstudie 

2003.Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2005a) 

Indikatorer för uppföljning av 

ungdomars levnadsvillkor – på väg 

mot ett uppföljningssystem för den 

nationella ungdomspolitiken. 

Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2005b). Fokus 

05 – en analys av ungas etablering 

och egen försörjning. Stockholm: 

Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2005c). Unga 

och föreningsidrotten. Stockholm: 


Ungdomsstyrelsen (2006). Fokus 

06 En analys av ungas kultur och 

fritid. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2007a). Fokus 

07 – en analys av ungas hälsa och 

utsatthet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2007b).Unga 

med attityd – Ungdomsstyrelsens 

attityd- och värderingsstudie. 

Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Ungdomsstyrelsen (2007c). Skolval 

2006. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2007d). Ungas 

nätverkskulturer – mellan moralpanik 

och teknikromantik. Stockholm: 


Ungdomsstyrelsen (2008a). Fokus 

08 – En analys av ungas utanförskap. 

Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2008b). 

Demokrati och mänskliga rättigheter 

– svenska folkets kunskaper och 

värderingar. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2008c). 

Mötesplatser för unga - aktörerna, 

vägvalen och politiken. Stockholm: 


Ungdomsstyrelsen (2008d). Ung 

idag 2008. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. 

Ungdomsstyrelsen (2009). Lika 

olika som lika – om former för lokalt 

ungdomsinflytande. Stockholm: 


Velicko I, Blaxhult, A (2006). EPIaktuellt 

2007, Vol 6, Nr 28–31. 

Smittskyddsinstitutet. 

Westfelt, L., (2008). ”Svensk 

brottslighet i internationell 

belysning”. I: Brottsutvecklingen i 

Sverige fram till år 2007. Brårapport 

2008:23. Stockholm: 

Brottsförebyggande rådet. 

WHO (2002). World report on 

violence and health, E. G. Krug et al. 

(Eds.), Schweiz: World Health 

Organization. 

WHO (2008). Inequalities in young 

people’s health. Health behaviour in 

school-aged children. International 

report from the 2005/2006 survey. 

Storbritanien: World Health 

Organization, Regional Office for 

Europe. 

Internet 

www.smittskyddsinstitutet.se 

http://ec.europa.eu/health-eu/ 

youth/theme/index_en.htm 

209

210

INLAGA Ung Idag 2009.pmd - Trelleborgs Allehanda

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?