Landskapsanalys Linköping - Ferrivia AB

2 

Landskapsanalys 

Linköping

Beställning: Linköpings kommun 

Framställt av: Ferrivia AB avdelningen Miljö & Landskap 2011 

www.ferrivia.com 

Foton: Anne Philipson Jancke, Kristina Ask och Therese Fast där inget annat anges 

Författare: Anne Philipson Jancke, Kristina Ask och Therese Fast 

Kartor och GIS: Anne Philipson Jancke, Kristina Ask och Therese Fast 

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Inledning 5 

Linköpings landskap formas 6 

Berget 8 

Jorden 12 

Skogen 20 

Vattnet 24 

Landskapskaraktärsanalys 28 

Slättlandskap 32 

Mosaikartat dalgångslandskap 44 

Skogslandskap 56 

Urbana Landskap 65 

Känslighetsbedömning 73 

Karaktärsområdenas generella känslighet 74 

Vindkraft i landskapet 75 

Referenser 80 

5

INLEDNING 

Rapporten omfattar en landskapsanalys över Linköpings 

kommun med fokus på landskapets nyckelkaraktärer. 

Målet är att landskapsanalysen ska vara ett underlag för 

att ta tillvara landskapet som en resurs och underlätta 

kommunens framtida planering. God planering handlar 

om att undvika beslut som får oåterkalleliga följdeffekter 

och att skapa förutsättningar för ett fortsatt formbart 

landskap. För att hitta rätt balans mellan att skydda, förvalta, 

planera och utveckla är det viktigt att se landskapet 

som arena för förhandling mellan olika anspråk. 

Landskapet förändras ständigt. Av såväl naturen som av 

människan. Förändringarna kan vara cykliska, små och 

långsamma eller storskaliga och genomgripande. Pågående 

klimatförändringar, utbyggnad av vägar, växande 

tätorter och omställningar inom jord- och skogsbruket 

påverkar landskapet på olika sätt. Man kan säga att 

landskapet är det spelbräde vars uppställningar ger de 

konkreta villkoren för hur olika anspråk kan hävda sig i 

förhållande till varandra. Det är denna spelplan vi har att 

förhålla oss till och pröva olika typer av planerade förändringar 

mot. 

Inom det här projektet har det inte funnits någon aktuell 

planering eller exploatering att utgå ifrån. Fokus har därför 

riktats in på att identifiera och lyfta fram nyckelkaraktärer 

som kan vara mer eller mindre tåliga för förändring. 

Kvaliteter i landskapet som är identitetsskapande och 

karaktäristiska ska fortsättningsvis kunna upplevas som 

visuella signaturer och bärande karaktärer. 

Rapporten tar avstamp i hur landskapet i Linköping formats 

och utvecklats till det landskap vi ser idag. Därefter 

vidtar en landskapskaraktärsanalys där nyckelkaraktärer 

och bärande kvaliteter samt sårbara strukturer lyfts fram. 

Rapporten tar i sin avslutande del upp karaktärsområdenas 

generella känslighet för förändring samt på en översiktlig 

nivå även landskapets känslighet för vindkraftsetablering. 

Detta arbete ska ses som ett första steg på vägen. Det är 

viktigt att poängtera att det krävs vidare utredning när 

det finns en faktisk förändring att ta ställning till. 

5

6 

LINKÖPINGS LANDSKAP FORMAS 

Den här delen består av en tematisk analys som utgår från 

den grundläggande frågan; varför ser det ut som det gör? 

Denna del ska bidra till att förklara landskapskaraktärerna 

i kommunen och fokuserar på nyckelaspekter som 

legat till grund för framväxten av de olika karaktärer och 

kvaliteter vi finner i landskapet idag. 

De teman som valts ut är anpassade till den kommunala 

skalan och presenteras endast på en översiktlig nivå. 

Berget – De naturgeografiska förutsättningarna 

har lagt grunden för det landskap vi ser idag. Berget 

och isen har format rum och riktningar i landskapet 

och starkt påverkat var och hur människan kunnat bruka 

marken. 

Jorden – Människans bruk av jorden har format landskapet 

ända sedan förhistorisk tid. Linköpings läge på den 

bördiga östgötaslätten har inneburit goda 

förutsättningar för jordbruk och trakten blev därför tidigt 

befolkad. Det intensivt brukade och rationellt drivna 

jordbrukslandskapet vi möter idag rymmer flera tidslager, 

från ålderdomliga miljöer till storskaliga, moderna 

inslag. 

Skogen - Där möjligheter till odling varit mindre goda domineras 

landskapet av skog. Skogen har dock varit, en av 

människan hårt utnyttjad, resurs som ständigt förändrats 

och gör så än idag. 

Vattnet -Vattnet har haft en stor betydelse för landskapets 

utformning och användning och har också i hög grad 

varit avgörande för kommunkationer, transporter och 

handel 

Landskapets naturgivna mönster och sammansättning 

har avgjort hur människor kunnat nyttja landskapet i Linköpingsbygden. 

De mönster som människan sedan skapat 

ligger i sin tur till grund för den biologiska mångfald och 

de ekologiska mönster som vi finner i dagens landskap. 

Betande djur i det mosaikartade odlingslandskapet i karaktärsområdet 

Nykil - Hulta - Skeda udde

8 

BERGET 

Linköping visar upp en variation av mönster i landskapet. 

Här finns vidsträckta låglänta slättlandskap, oregelbundet 

orienterade småbrutna landskapsformer, dalgångsstråk 

med flertalet sjöar och höglänta bergsområden. Berget och 

isen har starkt präglat landskapets storformer och kommit 

att utgöra grunden för de mönster vi ser idag och för hur 

människan kunnat bruka markerna. 

Naturgeografiska regioner 

Linköpings kommun brer grovt räknat ut sig över tre huvudregioner 

- norra skogsbygden, slättbygden och södra 

skogsbygden. Där slättbygden gradvis övergår till en mer 

kuperad terräng innan södra skogsbygden tar vid framträder 

ett ganska brett bälte av ett mer småkuperat landskap. 

Denna s k övergångsbygd skiljer sig från de övriga 

och bildar på den här skalan en fjärde naturgeografisk 

region. 

Norra skogsbygden som ingår i Skogslandskapet i 

Tiveden-Tylöskogen-Kolmården 1 och präglas av kuperad 

sprickdalsterräng med nord-sydliga och nordväst-sydostliga 

dalgångar. Barrskogen dominerar men i dalgångarna 

återfinns dock bördiga odlingsmarker med stort inslag 

av lövträd. En vanlig syn är även de många sjöarna och 

myrmarkerna av varierande storlek. 

1 Nordiska ministerrådet 1998 

I söder får skogsbygden ett tvärt avslut av förkastningsbranten 

utmed sjön Roxen och ett flackt slättlandskap 

brer istället ut sig väster och söder om Roxen. Slättbygden 

i Linköping är en del av Götalands centrala slättbygder 1 och 

karaktäriseras av uppodlad slätt med inslag av ädellövskog 

samt ett flertal drumliner som sätter sin prägel på 

landskapet i de västra delarna sydväst om Vreta klosters 

kyrka. 

Längs en linje mellan Vikingstad – Linköping – Askeby 

går en brytpunkt mellan slätten och ett mer småkuperat 

landskap med växlande öppna åkrar, skogsklädda och/ 

eller betade blockiga moränholmar samt såväl barrskogar 

som ädellövskogar och sjöar. Landskapet utgör här en 

övergångszon mellan slättbygd och skogsbygd. 

Den södra skogsbygden som sedan dominerar Linköping 

kommuns sydligaste delar hör till den norra delen 

av Sydsvenska höglandets centrala och östra delar 1 . Här är 

terrängformerna större än i norr med stora delar beläget 

över högsta kustlinjen. Området präglas av bergkullterräng 

med barrskog och blockrika marker med ibland 

stora mängder jättelika block.

NATURGEOGRAFISKA REGIONER 

Naturgeografiska regioner i Östergötland 

och Linköping med Mellansvenska israndzonen 

som löper tvärs over Linköpings 

kommun. 

9

10 

Berggrund och förkastningar 

Berggrunden i Linköping består i huvudsak av graniter 

i dess norra och södra delar medan slätten brer ut sig på 

yngre sedimentbergarter som avlagrats på urberget. Sedimentbergarterna 

består av sandsten, lerskiffer, alunskiffer 

och kalksten som bevarats från isens nötande genom 

att de varit nedsänkta i berggrunden till följd av rörelser 

och förkastningar i jordskorpan. Berggrunden är fattig 

på malmer och något bergsbruk har endast förekommit i 

mindre omfattning i norra skogsbygden som ingick i Hällestad 

bergsslag. 

En mäktig förkastning sträcker sig i väst-östlig riktning 

längs Motala ström och Roxens norra strand och bildar en 

markant gräns mellan skogsbygden och slätten. En mindre 

och inte lika märkbar förkastningszon löper längre 

söderut över Linköpings tätort i ungefär samma längdriktning. 

Andra tektoniska rörelser i jordskorpan har gett 

upphov till alla de sprickdalar som uppträder framförallt 

i norra skogsbygden. I söder finns ett omfattande spricksystem 

i berggrunden. 

Inlandsis och jordarter 

Under inlandsisens avsmältningsfas var Linköpings landyta 

till stor del täckt av vatten. I den södra skogsbygden 

fanns dock stora delar som stack upp ovanför havsytan. 

Högsta kustlinjen, HK, betecknar den gräns havet stod 

som högst vid inlandsisens avsmältning. Nedanför HK 

har vågorna svallat ut de finare materialen såsom lera, silt 

och finsand som sedan samlats i dalbottnar och sänkor. 

Över HK svallades aldrig materialet och i trakterna kring 

Ulrika finns många exempel på gårdslägen med osvallad 

odlingsjord över HK som är mycket blockrika. 

Under den kalla delen av den senaste istiden stod iskanten 

relativt stilla över Sverige i nästan 1000 år. Här bildades 

då den Mellansvenska israndzonen som kännetecknas 

av ändmoräner och stora isälvsdeltan. I Linköping finns 

dessa tydliga spår i form av randdelta vid Malmslätt och 

ändmoräner i trakterna kring Askeby – Örtomta – Linghem. 

De grusåsar som förekommer i kommunen bildades då 

material som isen plockat med sig samlades i isälvstunnlar 

under isen och sedan avsattes i främst nordvästliga 

– sydostliga stråk. Avlånga välvda och flera hundra meter 

långa drumliner är andra moränformer som bildats under 

isavsmältningen och som är karaktäristiska för västra 

slätten. 

Jordarten morän dominerar bland jordarterna i Linköping. 

På slätten brer lager av lera och silt ut sig med 

inblandning av lerig morän i de västra delarna och moigsandig 

morän i de östra. Isälvssediment i form av grus 

och sand återfinns i rullstensåsarna som löper främst 

i nordvästlig-sydostlig riktning samt i sanddeltat vid 

Malmslätt. Torv förekommer främst i norra och södra 

skogsbygderna samt i anslutning till Roxens södra strand.

Torv 

Lera, finmo 

Grovmo, sand, grus 

Isälvssediment 

Lerig morän, moränlera 

Morän 

Kalt berg, tunt jordtäcke 

JORDARTER 

HÖGSTA KUSTLINJEN 

Över högsta kustlinjen 

Under högsta kustlinjen 

Högt i terrängen 

Lågt i terrängen 

FÖRKASTNINGAR 

Förkastningar 

Isälvssediment/Rullstensåsar 

Mellansvenska israndzonen 

11

12 

JORDEN 

Landskapet i Linköpings kommun blev tidigt taget i 

anspråk och spåren efter äldre tiders markanvändning 

är många. Här har människan utnyttjat landskapet 

ända sedan inlandsisens avsmältning. Brukandet av 

jorden har sedan dess format och fortsätter än idag att 

forma odlingsbygden. Betande djur har skapat biologisk 

mångfald i landskapet och upprätthåller idag en 

öppen och levande landsbygd. 

Linköpingsbygdens centrala placering på den vidsträckta 

östgötaslätten har också haft betydelse för 

makteliten, vilket bidragit till de mönster vi kan uppleva 

i dagens Linköping. 

Jordbruket i långsam förvandling 

Det flacka landskapet kring Linköping och Roxen blev 

tidigt blottlagt, och fördelningen mellan land och vatten 

är idag i stort sett densamma som den var under 

den senare delen av stenåldern. De områden som bebos 

och brukas idag är i princip samma områden som 

brukades av de första jordbrukarna som bosatte sig här 

under bondestenåldern. 

Under sten – och bronsåldern var ekonomin huvudsakligen 

boskapsinriktad. Vid den tiden var det företrädesvis 

slättlandskapet som utnyttjades till vidsträcka 

betesmarker som bredde ut sig i landskapet. Över 

södra delarna av slättlandskapet löper ett brett nordost 

– sydvästligt band med talrika lämningar efter den tidiga 

järnålders markorganisation. Här syns resterna efter 

ett forntida hägnadssystem. Dessa stensträngar från 

den äldre järnåldern ligger idag kvar i betesmarker 

och på moränhöjder. De vittnar om ett blandbruk med 

åkrar på de lätta sandjordarna i moränens kanter och 

betesmarker i skogen och på de då svårbrukade tunga 

lerjordarna som idag består av vidsträckta uppodlade 

områden. 

Odlingssystemet omorganiserades i övergången 

mellan äldre och yngre järnålder. Då slogs hägnadssystemen 

upp och det skedde en omstrukturering av 

bebyggelsen till ett system med bebyggelse samlad 

i byar. Detta system är fortfarande levande, med de 

ursprungliga bytomterna belägna på moränhöjder och 

dalgångsidor, kyrkbyarna centralt placerade i bygderna 

och det slingrande vägnätet som löper mellan 

de ursprungliga byarna. Från medeltiden fram till 1800 

– talet genomgår byarna flera skiften av odlingsmarken, 

men det är inte förrän vid laga skiftet under 1800 

– talet som nästa stora omstrukturering av bebyggelsen 

och odlingsmarken sker. 

Laga skiftet syftade till att samla varje gårds markinnehav 

i färre och större ägoblock i nära anslutning till 

gårdens brukningscentrum. För att detta skulle vara 

möjligt var en del gårdar tvungna att flytta ut från den 

gamla bytomten. Den gamla strukturen med gårdar 

tätt grupperade på en gemensam bytomt, ofta belägen

på en moränholme, löstes upp och ersattes av ett mönster 

med ensamliggande gårdar spridda i landskapet. I takt 

med jordbrukets utveckling tog den odlade marken alltmer 

yta i anspråk. Allteftersom jordbruket utvecklades 

med nya redskap och metoder försköts den huvudsakliga 

odlingsmarken från de sandiga jordarna på moränernas 

sluttningar till de tidigare ängsmarkerna på lerjordarna 

i de lägre liggande partierna. Successivt minskade även 

behovet av stora ytor ängsmark, då man istället började 

odla djurfoder på åkermarken, s k vallodling. 

De stora byarna splittrades upp och gårdar flyttades ut 

och placerades centralt i odlingsmarken. Då hade stora 

delar av ängsmarkerna redan odlats upp och nu låg de 

bördigaste jordarna där ängsmarkerna förut bredde ut 

sig. Till det äldre vägsystemet tillfördes ett småskaligt 

rätlinjigt vägnät till de nya gårdstomterna. 

Utvecklingen sedan laga skiftet har gått mot ett alltmer 

rationaliserat jordbruk. Landsbygden har successivt avfolkats 

och maskiner har ersatt människor och dragdjur. 

Det aktiva jordbruket tvingas vara alltmer storskaligt och 

specialiserat för att vara lönsamt, och många småjordbruk 

läggs ned. De gårdar som har blivit kvar har istället 

växt i storlek. Idag är det framförallt bete och vall som 

garanterar de småskaliga landskapen sin öppenhet. 

STENSTRÄNGAR 

Stensträngarna ligger tätt 

i Linköpings centrala delar 

kring slättlandskapen 

Hög täthet 

Låg täthet 

GÅRDSTÄTHET 1950 

> 7 gårdar/km 2 

3-7 gårdar/km 2 (enstaka gårdar m gårdsgrupper) 

3-7 gårdar/km 2 (enstaka gårdar) 

0,5-3 gårdar/km 2 

< 0,5 gårdar/km 2 

13

14 

Makt och kommunikationer i 

Linköpingsbygden 

Linköpings kommun som består av den västra delen av 

östgötaslätten med skogsbygd i norr och i söder är centralt 

placerad vid viktiga kommunikationsleder som har 

knutit ihop Sveriges östra och västra delar. 

Tidigt maktcentrum 

Det strategiska läget invid Roxens västra del där viktiga 

kommunikationsleder möts tillsammans med den bördiga 

slätten gjorde området till ett tidigt administrativt och 

religiöst centrum. Under tidigmedeltiden var östgötaslätten 

bas för stormän som konkurrerade om kungamakten i 

det framväxande svenska riket. Den östgötska makteliten 

var i nära allians med kyrkan, och staden Linköping växte 

fram ur det biskopsdöme som bildades på 1100 – talet 

med sitt säte i staden. Biskopsdömet och klostren var 

stora markägare, och staden Linköping fungerade som 

uppsamlingsplats för den omgivande bygdens jordbruksprodukter. 

Vid Stång utanför Linköping låg en kungsgård, 

något som ytterligare visar på områdets centrala 

betydelse under medeltiden. Områdets betydelse för 

makteliten är idag synlig genom de många tidigmedeltida 

kyrkor som ligger strödda över slätten samt de stora jordegendomar 

framförallt på den västra slätten som än idag 

präglar bebyggelsebilden där. 

MEDELTIDENS LINKÖPING 

Kloster 

Medeltida stad 

Sätesgård 

Kyrka 

Annan viktig gård 

Större vägar 1600-tal 

Eriksgatans sträckning

KOMMUNIKATIONER 

Över Östgötaslätten löper kommunikationslederna tätt. 

Staden Linköping är strategiskt placerad där viktiga land- 

och vattenleder möts. Vägar från det inre av Östergötland 

och Småland löper samman vid Stångån, och österifrån 

sträcker sig betydelsefulla vägstråk från städerna Norrköping 

och Söderköping. Över det äldre vägsystemet löper 

motorvägen som uttrycker det sena 1900-talets överordnade 

transport- och kommunikationsbehov med få stopp 

och avfarter till det omgivande landskapet. Tätorterna har 

expanderat utmed de storskaliga trafiksystemen och externt 

etablerade centra för handel, boende och arbete har kommit 

att prägla gränsen mellan stad och land. 

Utbyggnaden av järnvägsnätet genom Östergötland drev 

på övergången från agrarsamhälle till industrisamhälle. 

Under första hälften av 1900-talet var Östergötland ett 

av landets järnvägstätaste områden. Järnvägarna gjorde 

det lättare att transportera varor mellan landskapets olika 

regioner. Från skogsbygden forslades järnmalm och produkter 

från gruvorna till förädlingsindustrier som växte upp på 

orter längs järnvägen, och från jordbruksbygden forslades 

agrara produkter till städerna. Utmed det numera nedlagda 

järnvägsspåret mellan Ringstorp och Askeby transporterades 

grus, sand och tegel från rullstensåsarna vid Örtomtaåsen. 

Dessa avlagringar från den mellansvenska israndzonen 

använde bl a Linköpings stad för grustäkt. Spannmålstransporter 

gick från slätten till kvarnindustrin i Norrköping. 

På det idag nedlagda smalspåriga järnvägsnätet på västra 

Östgötaslätten transporterades sockerbetor till sockerbruket 

i Linköping och i retur forslades betmassa som användes till 

kreatursfoder. 

Fast och Philipson ur Ostlänken Järnvägsutredning 

Källa: William-Olsson, W. 1944. 

15

Linköping rikt på herrgårdar... 

Under senmedeltiden var frälset en stor jordägare i kommunen 

och flera av kommunens slott och herrgårdar har 

ursprung som medeltida sätesgårdar. Sätesgårdarna var 

strategiskt placerade i anslutning till land- och vattenvägar. 

Under stormaktstiden på 1600 – talet kom riktlinjer 

för hur frälset skulle sköta och anlägga sina herrgårdar för 

att få del av den skattefrihet som hörde till adelns privilegier. 

I säteriprivilegierna ingick att godsen skulle vara 

ståndsmässigt arrangerade. Därför designades ofta hela 

landskapsrum för att manifestera gårdens och ägarens 

sociala särställning. Det var vanligt att sätesgården placerades 

så att den kunde urskiljas på långt håll med vida 

utblickar över det underliggande landskapet. På de stora 

godsen gynnades ekskogen, eftersom ek på adelns marker 

tillföll markägaren medan all övrig ek tillhörde kronan. 

När kronan sedan släppte restriktionerna kring ek på 

1800-talet kom eken i större utsträckning att avverkas på 

böndernas marker. Idag är slotten och herrgårdarna med 

sina monumentalt planerade landskapsrum och den stora 

mängden ekskog ett karaktäristiskt drag i vissa av landskapstyperna 

i Linköpings kommun. 

Ekenäs slott höjer sig ensamt över det omgivande landskapet 

..och kommunikationsleder 

Genom kommunen löper ett brett stråk av regionala och 

överregionala kommunikationsleder, och området präglas 

till viss del av kommunikationer. Dessa kommunikationsleder 

har en lång historia och sannolikt förhistoriskt 

ursprung. De viktiga vattenvägarna genom kommunen 

bildar en sammanbindande länk mellan landets östra och 

västra delar och all handel via vattenvägarna måste passera 

kommunen. Även landvägarna genom området har 

en lång historisk bakgrund som understryker Linköpings 

betydelse som knutpunkt i landskapet. Då som nu gick de 

överregionala kommunikationerna i öst – västlig riktning, 

medan det lokala och regionala vägnätet huvudsakligen 

löpte i nord – sydlig riktning. Den medeltida Eriksgatan 

passerade området i öst – västlig riktning, dock något 

oklart exakt i vilken sträckning. Den gamla landsvägen 

gick i samma stråk som den gamla motorvägen och 

senare lades även järnvägen och dagens E4 i delvis samma 

sträckning. 

17

18 

Betesdjurens landskap – 

en källa till artrikedom 

Betesmarker med lång kontinuitet av bete och/eller slåtter 

hyser en mycket hög biologisk mångfald. Få andra 

habitat kan mäta sig i fråga om artrikedom. I Linköping 

finner man en stor variation av dessa naturbetesmarker, 

från sanka strandängar till steniga torrbackar och böljande 

ekhagar. 

Linköping rikt på naturbetesmarker 

Betesmarkerna i Linköpings kommun är talrikast i övergångszonen 

mellan slättbygd och skogsbygd. Här återfinns 

också den största variationen mellan jordarter, ägoslag, 

löv- och barrskog samt öppna och gradvis mer slutna 

marker samt en stor mängd småbiotoper och landskapselement. 

Linköping har länge varit ett boskapens landskap 

där redan slättbygdens järnåldersbönder fött upp boskap 

i stor skala. Boskapsskötseln var ända in på 1600-talet den 

dominerande näringen och krävde stora arealer äng och 

betesmark. 

Då ängsmarken förlorade sin roll som fodergivande markslag 

med vallodlingens införande under 1800-talet kom 

ängarna successivt att odlas upp. Ängsmarker som var 

olämpliga för odling övergick i regel till betesmark. Detta 

innebar att betesgången på skogsskiftena kom att ersättas 

av bete på inägorna. De naturliga gräsmarker som finns 

kvar i jordbrukslandskapet idag återfinns därför oftast på 

blockrika moräner eller på andra marker som inte lämpat 

sig för odling. 

Jordbrukets intensifiering under 1900-talets senare del 

har lett till att åkermark blivit överflödig och övergått till 

betesdrift. Bete på vall och f d åker har därigenom blivit 

en viktig betesresurs och många av de magrare naturbetesmarkermarkerna 

har istället tillåtits växa igen. 

Odlingslandskapets ekologiska konnektivitet 

Artrika gräsmarker, åkerholmar, småbiotoper och andra 

landskapselement är viktiga strukturer i odlingslandskapet. 

För att arter ska kunna överleva på lång sikt, och för 

att upprätthålla eller stärka den biologiska mångfalden på 

landskapsnivå, krävs att arters möjlighet att förflytta sig 

till och mellan lämpliga habitat i landskapet är god. Detta 

betyder att de ekologiska sambanden - den s k konnektiviteten 

- i landskapet måste upprätthållas. Ju mer variationsrikt 

ett landskap är med betesmarker, åkerholmar och 

småbiotoper, och ju närmare de ligger varandra, desto 

bättre är den ekologiska konnektiviteten för de arter som 

är knutna till odlingslandskapet. 

De betesmarker som identifierats som värdefulla i ängs- 

och betesmarksinventeringen utförd 2002 -2004 bildar 

värdekärnor och spridningskällor för odlingslandskapets 

biologiska mångfald. Övriga betesmarker består av f d 

åker och vall och fungerar som funktionella spridningsytor 

och möjliga kolonisationsplatser för ängs- och betesmarkernas 

växter och djur på sikt.

Hög täthet av 

betesmarker 

Låg täthet av 

betesmarker 

BETESMARKER I LINKÖPINGS KOMMUN 

Betesmarkernas är talrika i stora delar av Linköpings 

kommun. De ängs- och betsmarker som tagits upp som 

värdefulla i ängs- och betesmarksinventeringen fungerar 

som värdekärnor landskapet. De betade markerna på f d 

åker och vall är viktiga spridningsytor och potentiella kolonisationsplatser 

för en mängd hävdberoende växter och 

djur. Kartan visar ett täthetsmönster där röda områden 

har en hög täthet av betesmarker identifierade i ängs- 

och betesmarksinv. Den inzoomade bilden visar även 

betesmarker på f d åker och vall samt hur ett småskaligt 

vägnät binder samman gårdarna där ofta småbiotoper och 

landskapselement förekommer. Även ädellövskogsmiljöer 

återfinns i anslutning till gårdar och hagmarker. 

Ängs- och betesmarksinventeringen 

Betesmarker på f d åker 

och vall 

Väg 

Ädellövträd 

Ädellövskogmiljöer 

Byggnader 

19

20 

SKOGEN 

Skogarna i Linköpings kommun uppvisar stor variation. 

Här möts den nordliga barrskogen med den kontinentala 

lövskogen. Större sammanhängande skogsområden i de 

norra och södra skogsbygderna domineras av barrskog 

med såväl hällmarkstallskog som fuktig granskog och 

sumpskogar i anslutning till myrmarker. Lövträd i dessa 

områden återfinns främst i dalgångar och i anslutning till 

vatten. Slättbygden saknar i stort sett skog, förutom på 

de skogsklädda bergkullarna och moränholmarna i öster, 

medan mellanbygden präglas av de ädellövskogar som 

återfinns främst kring sjösystemen och runt de talrika 

herrgårdarna samt barr- och blandskog i utkanterna mot 

skogsbygden. 

Bruket av skogen påverkar skogarnas 

utformning 

I det förindustriella jordbruket var skogen betydligt 

glesare än idag. Skogen på utmarken var en hårt utnyttjad 

markresurs som i första hand nyttjades för bete, men också 

för lövtäkt, vedfångst, kolning, jakt och insamling av 

timmer och virke till byggnader och gärdesgårdar. I norra 

skogsbygden som ingick i Hällestad bergslag var också 

uttaget av skog betydande för att tillgodose järnframställningens 

krav på stora mängder kol. Då folkmängden 

ökade under 1600- och 1700-talen togs dessutom alltmer 

av utmarken i anspråk för att bryta åker och äng genom 

bl a svedjebruk. På detta sätt övergick en stor del av 

skogens bättre marker från betat utmarkslandskap till 

inägomark i marginella lägen. I södra skogsbygden var 

utkomsterna från jordbruket dock magert och vanligt var 

att man använde skogen till småindustriell verksamhet 

som sågkvarnar, tjärning och kolning. Under 1800-talets 

senare hälft kom svedjebruket också att avta som en följd 

av konflikter med sågverkshanteringens intressen, och 

var vid 1900-talets början i stort sett utplånat. 

Betydande såg- och träförädlingsindustri uppstod i såväl 

norra som södra skogsbygderna i Linköping. Till en 

början främst som husbehovssågar, men ett par expanderade 

till betydligt större anläggningar, bl a Kågestad såg i 

Gammalkil. Ångsågar anlades också på flera håll i anslutning 

till de större vattendragen. 

Det hushållsbaserade utmarksbruket kom således att förändras 

under senare delen av 1800-talet. Skogen blev nu 

inte enbart en nyttovara utan även en ekonomisk produktionsvara. 

Skogens virkesvärde kom att få större betydelse 

och resursuttaget inriktades mot avsalu. Skogens skötsel 

och återväxt blev viktiga inslag genom den ökade avverkningen. 

Bete på utmark avtog och ersattes med inhägnade 

hagar och bete på den tidigare ängsmarken. 

Under 1900-talet förändrades avverknings- och transportarbetet 

i grunden. Skogsbruket genomgick en dramatisk 

omvandling med stora konsekvenser för skogsbygden. 

De starka banden mellan skogs- och jordbruk bröts så

gott som helt. Efterkrigstiden innebar en allt högre mekanisering 

av skogsbruket. Motorsågar, traktorer, skotare, 

griplastare och avverkningsmaskiner ersatte människans 

och hästens muskelkrafter med bl a stora hyggen under 

1960- och 1970-talen som följd. På senare år har vikten av 

naturhänsyn och skogsekologi fått allt större uppmärksamhet 

och betydelse i skogsbruket. 

Även de historiska ägoförhållandena har haft betydelse 

för det skogliga landskapets karaktär idag. All ekskog 

tillhörde kronan för dess värde i skeppsbyggnad med undantag 

för ekskogen på frälseägd jord som tillföll markägaren. 

Ekskogen finns därför främst representerad kring 

herrgårdslandskapen. 

Jordbrukspolitik och skogsrådgivning har genom tiderna 

styrt markanvändningen i landskapet. Avverkningsmetoder, 

markberedning, dikning, gödsling, plantering och val 

av trädslag har haft stor betydelse för skogarnas utformning. 

Dagens skogsmark med tätare skogsbestånd är ett 

resultat av de förändringar som skett sedan 1800-talets 

senare del och framåt. 

Skogen är rik på natur-, kultur- och friluftsvärden 

Skogen är en viktig källa till försörjning men också till 

rekreation och friluftsliv. Skogen erbjuder såväl bär- och 

svampplockning, vandring, jakt, sjöar för bad och fiske 

som naturupplevelser. Skogar med obetydlig påverkan av 

större vägar och bebyggelse har ofta en stor betydelse för 

turism som bygger på människors möjlighet att uppleva 

storslagenhet, ”vildmark”, tystnad och lugn. De ensartade 

produktionsskogarna bryts ibland upp av öppna hyggen 

där landskapet får en närmast ödslig karaktär. I vissa 

delar av skogsbygden finns emellertid inslag av äldre 

skogar med karaktär av orördhet och ”vildmarkskänsla”. 

Det finns bitvis otillgängliga skogsområden med starkt 

kuperad terräng, vilket bidragit till mindre påverkan från 

modernt skogsbruk. I dessa mer naturskogsartade skogar 

trivs en mångfald av arter som är mer eller mindre 

hotade. 

I anlutning till de små gårdarnas odlingsmarker syns 

bland planterade granar ett stort antal odlingsrösen. 

Dessa vittnar om att odlingsmarkerna i skogsbygden upptagit 

betydligt större arealer än vad de gör idag. 

Barrskog… 

Någon gammal barrskog med urskogskaraktär finns inte i 

någon större utsträckning. I ett par naturreservat i kommunen, 

t ex Ycke, Säby Västerskog, Kottorp och Åbobranterna, 

skyddas urskogs- eller naturskogsartade skogar 

från avverkning. Här är det ofta otillgängliga lägen i 

branter, raviner och storblockiga områden där avverkning 

inte varit möjligt som skyddat skogen. I fuktiga granskogar 

består markskiktet av främst mossor, och granlågor 

som i olika grad av förmultning ger utrymme för en rik 

moss-, lav- och svampflora. Även hällmarkstallskogen 

är ett skogligt impediment och har i stort sett undgått ingrepp. 

Hällmarkstallskogen är av stor betydelse för flera 

21

Odlingsrösen i betesmarken och i den planterade granskogen. Ulrika. 

22 

fågelarter och de solexponerade glest stående tallarna 

hyser många gånger en specialiserad vedfauna. I motsats 

till hällmarksskogen är sumpskogen belägen i svackor 

i terrängen och nedanför sluttningar där mycket vatten 

samlas. Sumpskogen har sin egen mycket speciella flora 

och fauna av uttorkningskänsliga och ofta svårspridda 

arter. 

… och lövskog 

Till stor del har lövskogen i sitt ursprung i de gamla lövbärande 

ängarna. När ängsbruket övergavs övergick en 

del av slåttermarken till betesmark där trädbeståndet successivt 

tilläts sluta sig alltmer. Lövskogen är därför ofta 

skapad av en långsam och kontrollerad hävdförändring. 

I skogen är lövträden i minoritet och än färre är de ädla 

lövträden. 

Det är i eklandskapet och kring herrgårdarna vi hittar de 

flesta riktigt gamla och grova ädellövträden, dels som fristående 

solitärträd på gårdar och i betesmarker, men även 

i alléerna längs grusvägarna. Många av de idag hotade 

och sällsynta vedinsekterna är helt beroende av gamla 

ädellövträd och eken är det trädslag som hyser den allra 

största mångfalden av arter. 

Linköpings eklandskap är ett regionalt särdrag med starkt 

symbolvärde med betydelse för den lokala och regionala 

identiteten. Ädellövskogen upplevs också som varierad 

och rekreationsvänlig jämfört med barrskog. De många 

ädellövskogarna är därför även viktiga för människors 

rekreation förutom att de utgör viktiga livsmiljöer för en 

mängd arter.

LÖVSKOG l LINKÖPINGS KOMMUN 

Ädellövskogen i Linköping återfinns främst i 

anslutning till herrgårdslandskap och större 

gårdar i kommunens sydöstra del, men finns 

representerad i stora delar inom kommunen. 

På kartan visas ädellövskogen med eklandskapet 

som fungerar som värdekärnor i landskapet 

samt med en buffer på 200 m som visar 

på hur väl de olika ädellövmiljöerna hänger 

ihop. För att arter knutna till dessa miljöer ska 

kunna överleva på sikt krävs sammanhängande 

miljöer med gamla och grova träd. Övrig 

lövskog kan fungera som spridningszoner för 

vissa arter. 

Ädellövskog/Eklandskap 

Bufferzon 200 m 

Övrig Lövskog 

Vidkronig ek i herrgårdslandskapet kring sjösystemet i söder 

23

24 

VATTNET 

Vattnet har alltid haft en stor betydelse för landskapets 

utformning och användning. Vattnets rörelser hade 

tillsammans med landhöjningen stor betydelse för jordarternas 

fördelning i landskapet och satte därmed grundförutsättningarna 

för hur man historiskt och idag har kunnat 

använda landskapet. Vattnet har varit en förutsättning för 

människans kolonisation av landskapet. Tillgången till 

vatten är, och har alltid varit, viktig för fiske och boskapsskötsel, 

såväl som för transporter och industriell verksamhet. 

Linöpings vattensystem 

Vattensystemet i Linköpings kommun består av sjön 

Roxen, en grund slättsjö med rikt fågelliv, samt ett nät av 

större och mindre vattendrag och sjösystem som binder 

ihop landskapet i dess södra delar. De största vattendragen 

i kommunen är Svartån och Stångån som båda rinner 

ut i Roxen i närheten av Linköping, Stångån strax norr om 

staden, och Svartån vid Roxens västra strand. Dessa båda 

vattendrag utnyttjades även vid anläggandet av de stora 

kanaler som löper genom kommunen, Göta kanal och 

Kinda kanal. 

Vattnet som källa till näringsfång och kraft 

När människan började bruka jorden var tillgången till 

vatten även av stor betydelse för bevattning och fisket har 

alltid varit ett viktigt komplement till övrigt näringsfång. 

Människan lärde sig även tidigt att använda vattnet som 

kraftkälla och i det förindustriella landskapet utnyttjades 

vattenkraften för husbehov. Längs de flesta av kommunens 

vattendrag har det funnits kvarnar och sågar för 

husbehov och för större produktion. I och med industrialiseringen 

kom vattenkraften i de större vattendragen att 

utnyttjas i större skala. 

Vattendragen viktiga kommunkationsleder 

Vattenvägarna genom Linköpings kommun har historiskt 

haft stor betydelse för samfärdsel och handel både 

inom kommunen och till angränsande landskap. I det 

förindustriella samhället var det främst vattenvägarna 

som användes för att forsla varor mellan skogsbygden 

i söder och odlingsbygden vid Roxens stränder. Vattenvägen 

från Bråviken via Glan, Roxen, Boren och ut i 

Vättern – Motala ström – har sedan förhistorisk tid varit 

en pulsåder för handel och samfärdsel genom landskapet. 

På Östgötaslätten spelade Svartån och Stångån en viktig 

roll. Under medeltiden fanns begreppet kungsådror som 

en motsvarighet till kungsvägarna i betydelsen allmän 

väg. Av de östgötska vattendragen var det Motala ström, 

Svartån och Stångån som hade kungsådror. Vattendrag 

med kungsådror fick inte stängas för båtar eller fiskens 

vandringar.

Kanalerna Göta kanal och Kinda kanal 

Både Göta och Kinda kanal löper genom kommunen och 

båda kanalerna har en historia som börjar långt innan de 

blev färdigställda. Göta kanal löper mellan Mem vid Slätbaken 

i Österjsön till Vänern. Tillsammans med Göta älv 

och Trollhätte kanal utgör Göta kanal en 390 km lång vattenled 

genom Mellansverige. Kinda kanal följer i stort sett 

Stångåns lopp och binder ihop sjöarna i söder med Roxen 

och Göta kanal. Göta kanal invigdes 1832 och dagens 

sträckning av Kinda kanal byggdes 1865-71. De båda 

kanalerna hade från början delvis olika syften. Göta 

kanal skulle binda ihop Östersjön med landets västra 

delar och underlätta bergsbrukets transporter, medan 

Kinda kanal skulle underlätta transporter av timmer 

och jordbruksprodukter mellan Östergötlands centrala 

jordbruksbygder och skogsbygderna i söder. 

Slussarna i Berg 

25

26 

Både Göta kanal och Kinda kanal var viktiga transportleder 

under 1800 – talet och i början av 1900 – talet. I och 

med järnvägens, och framförallt biltrafikens, ökade betydelse 

för transporter under 1900 – talet avtog successivt 

nyttotrafiken på kanalerna. Idag används båda kanalerna 

flitigt sommartid för turisttrafik. 

Vattensystem är ekologiskt känsliga miljöer 

Vattendrag och sjöar är artrika miljöer med betydelse för 

flora och fauna såväl över som under vattenytan. Vattendrag 

löper genom stora områden och förbinder sjöar och 

andra vattendrag med varandra. Många arter använder 

vattendragen och dess stränder som transportleder i landskapet. 

I naturligt meandrande vattendrag är i regel artrikedomen 

långt större än i uträtade, och fungerar också 

bättre som reningsverk. Vattnet rinner långsammare på 

sin väg mot sjöar och hav när det får följa en meandrande 

fåra. Genom Linköpingsslätten slingrar sig flera kilometer 

långa meandrande vattendrag. 

Tyvärr hjälper vattnet också till att sprida miljögifter och 

närsalter i vattensystemen. Vattenmiljöer är känsliga 

eftersom de så lätt påverkas av vad som pågår runt omkring 

dem. Jordbruk, skogsbruk, utdikningar och andra 

verksamheter påverkar vattenkvaliteten, hydrologin och 

vattenmiljöns struktur och kvalitet. 

Ljungsjön och Ljungs kyrka

28 

LANDSKAPSKARAKTÄRSANALYS 

En landskapskaraktärsanalys handlar om att fånga in 

det distinkta och igenkännbara mönster av element 

som förekommer genomgående i ett specifikt landskap. 

Det som skiljer en plats från en annan eller ett landskap 

från ett annat. 

Generaliseringsnivån för analys och redovisning är i 

denna utredning anpassad till kommunskalan. Metodiskt 

innefattar analysen en indelning av landskapet i landskapstyper 

och karaktärsområden. 

Landskapstyper: är allmänna till sin natur, vilket innebär 

att en landskapstyp kan förekomma i flera olika karaktärsområden 

men kan vara mer eller mindre dominerande. 

Indelningen av landskapstyper görs utifrån ett flertal 

variabler, som kan vara både naturgivna och skapade av 

människan, som vägs samman till en helhetsbild. 

Karaktärsområden: är enhetliga och unika områden 

med ett specifikt mönster av element och strukturer som 

ger det en egen karaktär. Karaktärerna har sin grund i 

specifika kombinationer av naturgivna förutsättningar 

och kulturella faktorer som geologi, rum och riktningar, 

topografi, hydrologi, naturtyper, markanvändning, 

kommunikationsmönster, bebyggelsens läge och struktur. 

Gränsdragningarna av landskapstyper och karaktärsområden 

bygger på en rad GIS-analyser, geografiska underlagsmaterial, 

ett urval av kunskapsöversikter och kartmaterial 

samt fältarbete. Kartorna redovisar en del av de 

olika strukturer samt täthetsanalyser som legat till grund 

för indelningarna.

GIS - analyser 

GRAD AV ÖPPENHET 

Tätort 

Öppet åkerlandskap 

Mosaik mellan öppet och slutet 

Slutet skogslandskap 

Meter över havet 

258 m 

150 m 

100 m 

80 m 

20 

TOPOGRAFI 

Plant 

Sprickdal/dalgång 

Kuperat 

Ingen data 

29

30 

ÅKERDENSITET 

ÄDELLÖVSKOGSDENSITET 

Hög täthet 

Låg täthet 

BEBYGGELSEDENSITET

Landskapstyper med karaktärsområden i 

Linköpings kommun 

Indelningen innebär en generalisering av graden av likheter 

och skillnader mellan områden och är en förenkling av 

verkligheten. Gränserna mellan områden ska därför inte 

ses som absoluta eftersom det i regel handlar om flytande 

övergångar. Karaktärsindelningen innefattar att områden 

avgränsas geografiskt och ges ett specifikt platsnamn. 

Slättlandskap 

1 Västra slätten, Västerlösa - Flistad - Kaga 

2 Östra slätten, Ekängen - Rystad - Östra Harg 

3 Vikingstad - Sjögestad 

4 Linghem - Gistad - Bankekind - Örtomta 

5 Gällstad - Lundby - Gammalkil 

Mosaikartat dalgångslandskap 

6 Nykil - Hulta - Skeda Udde 

7 Tinnerö - Kolbyttemon 

8 Sörby - Fillinge - Grävsten 

9 Bjärka - Stjärnorp - Roxenbaden 

10 Sturefors - Bjärka-Säby - Bestorp - Brokind 

Skogslandskap 

11 Prästtomta - Hult - Häggetorp 

12 Haraldsbo - Ulrika 

13 Kristineberg - Tråstorp - Markustorp 

Urbana landskap 

14 Linköping 

15 Ljungsbro - Berg 

3 

1 

9 

12 

11 

5 

15 

6 

14 

7 

10 

2 

4 

13 

8 

Urbana landskap 

Mosaikartade 

dalgångslandskap 

Skogslandskap 

Slättlandskap 

31

32 

SLÄTTLANDSKAP 

”Men människorna hade nog trivts väl på slätten, därför att 

den var givmild och god, och de hade försökt pryda den på bästa 

sätt. Där pojken for fram högt uppe, tyckte han, att städer och 

gårdar, kyrkor och fabriker, slott och järnvägsstationer voro 

utsållade över den som små och stora smycken. Det blänkte i 

tegeltaken, och fönsterrutorna lyste som juveler. Gula landsvägar, 

blanka järnvägsskenor och blåa kanaler löpte fram mellan 

orterna som silkesydda slingor.” 

Slättlandskapet breder ut sig söder och sydväst om sjön 

Roxen och karaktäriseras av ett intensivt brukat odlingslandskap. 

Landskapstypen varierar från öppen flack slätt 

med vidsträcka vyer och långa siktlinjer till ett mer kuperat 

och variationsrikt slättlandskap uppbrutet av skogsklädda 

moränkullar och bergsknallar ju längre söderut 

man kommer. 

Landskapstypen genom korsas i öst-västlig riktning av 

ett urbant stråk, där motorväg och järnväg löper genom 

landskapstypen. I anslutning till dessa finns en del mindre 

tätorter av industriell karaktär främst kopplat till 

järnvägen. Slättens östra och västra delar, historiskt benämnda 

östanstång och västandstång, avdelas av staden 

Linköping med omkringliggande tätorter och industriområden. 

Brukat fullåkerslandskap Västra slätten

Nyckelkaraktärer 

• Storskaligt åkerlandskap 

• Hög grad av öppenhet som ger vida utblickar 

• Rationellt brukat jordbrukslandskap som rymmer 

flera tidslager 

• Tättbebyggt och präglat av storskalig infrastruktur 

• Varierad bebyggelse med gårdar, byar, tätorter och 

villabebyggelse 

• Laga skiftets spridda bebyggelsebild och raka vägar 

• Genomkorsas av E4:an och järnväg 

• Tätt vägnät av mindre vägar som binder samman 

gårdarna 

• Stor variation och formrikedom i markanvändning 

och ägostruktur 

33

34 

Form och siktlinjer 

Slättlandskapet är storskaligt och intensivt brukat, vilket 

ger en stor överblickbarhet och ofta vida utsikter. Norr 

och öster om landskapstypen vidtar sjön Roxen som 

ytterligare bidrar till de långa utblickarna. Från slätten 

upplevs den skogsklädda förkastningsbranten vid Roxen 

som en distinkt siluett. Topografin varierar från låglänt 

flackt till backigt lite högre upp i terrängen och sluttar 

svagt uppåt åt söder. Slättbygden närmast Roxen är flack 

utan skarpa lutningar. Dock har även det låglänta landskapet 

en växlande kontur. I nordväst formar långsträckta 

drumliner bitvis ett mer böljande landskap och öster om 

Linköping sticker ur den vida åkermarken här och var 

upp bergshällar och moränryggar bevuxna med skog som 

begränsar utblickarna. Det uppbrutna slättlandskapet 

längre söderut växlar istället mellan relativt vida utsikter 

över odlingsmarker som avgränsas av skog till mer begränsade 

utblickar där skogsklädda moränformer bryter 

överblickbarheten. 

Alléer pryder ett stort antal vägar och är ett karaktäristiskt 

inslag i landskapsbilden. Höga element som vindkraftverk, 

kyrkor, master, silos, större gårdar, moränholmar 

och drumliner som bryter den flacka topografin 

utgör ofta blickfång och landmärken i landskapet. Staden 

Linköping med omkringliggande tätorter blir i det flacka 

slättlandskapet synlig över stora avstånd och dess karaktäristiska 

stadssiluett med domkyrkan i mitten utgör 

ett markant landmärke. De stora trafikapparaterna och 

de många tätorterna med storskalig infrastruktur i utkanterna 

hamnar i blickfånget såväl väster som öster om 

Linköping. 

Markanvändning 

På slätten dominerar åkerbruket. Fältmönstret är här till 

största delen storskaligt. Det intensivt brukade och rationellt 

drivna jordbrukslandskapet har förändrats kontinuerligt 

över tid och rymmer därför flera tidslager, från 

ålderdomliga och mer formrika miljöer tills storskaliga 

ensartade landskap. Odlingslandskapet är ett resultat av 

många generationers arbete och investeringar och representerar 

stora bruksvärden för många människor. Det 

aktiva jordbruket producerar inte bara livsmedel utan är 

också en förutsättning för en hållbar förvaltning av karaktäristiska 

och identitetsskapande landskapskvaliteter 

Slätten är en tidig centralbygd som tack vare sina bördiga 

jordar brukats under lång tid. Jordbrukets rationalisering 

genomfördes tidigt här. I vissa delar av slätten har rationaliseringen 

varit långt driven. I väster präglas landskapet 

av storskalig ägostruktur, större gårdar med moderna 

ekonomibyggnader och liten del betesmarker. I de östra 

delarna av slättbygden söder om Roxens strand bär 

landskapet på en mer ålderdomlig prägel och här är också 

andelen betesmark betydligt större. Landskapets långa 

brukningskontinuitet framkommer på slätten i form av de 

stensträngssystem som är rester efter en förhistorisk markindelning. 

Dessa lämningar finns över hela landskapsty-

pen, men är mest koncentrerade till slättens östra delar. 

Längre söderut är jordbruket mellanskaligt till storskaligt 

och betesmarkerna ligger relativt tätt kring de större 

åkerfälten och många jordbruk driver en kombinerad 

spannmålsodling och kreaturshållning. 

Bebyggelse och kommunikationer 

Landskapstypens bebyggelsebild karaktäriseras av laga 

skiftets spridda gårdsbebyggelse och det tidiga 1900 – 

talets järnvägssamhällen och industrier. Redan under 

järnålder var stora delar av slättbygden tätt bebyggd med 

byar och gårdar. Under medeltid tillkom flera storgårdar 

och kyrkor. Laga skiftet rationaliserande bruket av marken 

och byarna splittrades och gårdarna spreds ut. 

Den tätortsnära landsbygden präglas av en större urbanisering 

genom utbyggd infrastruktur, tät bebyggelse, 

industriella anläggningar och kraftledningar. Längsmed 

järnvägen ligger mindre tätorter som ett pärlband. De 

spridda gårdarna knyts samman av ett nätverk av mindre 

vägar. Karaktäristiskt är raka laga skiftesvägar kopplade 

till ett äldre terränganpassat huvudvägnät. Storskalig 

infrastruktur i form av E4 präglar delar av slättbygden. 

Både de lokala och de överregionala kommunikationsstråken 

följer historiska dragningar. Järnvägen och motorvägen 

följer den tidigare landsvägens öst – västliga 

riktning genom landskapet, och det småskaliga vägnätet 

har en tydligt ålderdomlig prägel och binder ihop gårdar 

och kyrkor med den gamla landsvägen. Idag löper motor- 

Stensträngar i betesmark i slättlandskapet söder om Roxen 

vägen ”förbi” landskapet och har få förbindelser med det 

lokala vägnätet, men följer det historiska stråket. 

Tidiga överregionala kommunikationssystem i form av 

vattendrag och kanaler har idag fått ett nytt användningsområde 

inom turistnäringen. 

35

36 

Ekologi 

De naturvärden vi hittar i dagens landskap är i de allra 

flesta fall ett resultat av människors brukande. Detta biologiska 

kulturarv har betydelse inte bara för den biologiska 

mångfalden utan också för förståelsen av hur landskapet 

vuxit fram. I storskaliga slättlandskap som präglas av 

det rationellt drivna jordbruket har odlingslandskapets 

artrika miljöer till stor del försvunnit. Småbiotoper, öppna 

diken och landskapselement har här röjts bort till förmån 

för åkern. Ju mer variationsrikt landskapet är ju större 

är förutsättningarna för djur och växter att hitta livsrum, 

reträttplatser och spridningsvägar. Ädellövskogsmiljöer, 

gårdsmiljöer med småbiotoper och betesmarker samt våtmarker 

utmed Roxens strand är viktiga miljöer för flora 

och fauna och binds samman av alléer, vattendrag och 

busk- och trädridåer samtidigt som de bidrar till en ökad 

variation i det många gånger ensartade landskapet. I 

söder där betesmarkerna ligger tätare och konnektiviteten 

mellan de många gånger välhävdade naturbetesmarkerna 

är relativt god finns förutsättningar för mer stabila ekosystem 

med hög artdiversitet. 

Vad händer och pågår? 

Idag bedrivs ett högproduktivt jordbruk i slättbygden. 

Det aktiva jordbruket producerar inte bara livsmedel utan 

är också en förutsättning för en hållbar förvaltning av 

karaktäristiska och identitetsskapande landskaps- 

Alléer kan fungera som spridningsvägar i slättlandskapet. Vikingstad - Sjögestad.

kvaliteter. Karaktär av landsbygd upplevs framförallt på 

längre avstånd ifrån från de större transportlederna. Här 

dominerar de primära näringarna med större andel aktiva 

lantbruk. Randzonen mellan tätort och landsbygd är ett 

lättflyktigt landskap som förändras i takt med tätortsutvecklingens 

ökande krav på nya utrymmen. Under de senaste 

årtiondena har jordbruken gått mot en specialiserad 

drift inriktad på spannmålsodling i slättområden vilket 

lett till att andelen djur och betesmark minskat successivt. 

De stora sammanhängande fälten skapar barriärer för 

såväl människor som växter och djur och försvårar rörelse 

i landskapet. 

Ökade satsningar på förnybar energi har förändrat slättlandskapets 

vidsträckta utblickar med vindkraftsutbyggnad 

i intilliggande kommuner som blir synliga över stora 

avstånd framförallt i de västra delarna av slätten. 

I det tätortsnära slättlandskapet måste många aktiviteter 

av skiftande karaktär samsas om utrymmet. Tätorter och 

städer breder tillsammans med storskaliga kommunikationsleder 

ut sig i landskapet och tenderar att ta allt 

större markytor i anspråk. Samtidigt bildar de barriärer 

mellan landskapets olika delar. Det småskaliga vägnätet 

klipps av, och möjligheten att uppleva det tidigare sammanhängande 

odlingslandskapet minskar i takt med de 

överregionala transportledernas utbyggnad. 

E4:an löper genom slättlandskapet. Flygplanen längs motorvägen signalerar att man befinner 

sig i Linköping. 

Känslighet för förändring 

Storskaliga rationellt brukade jordbrukslandskap är oftast 

tåliga för nya inslag. Landskapets skala kan i regel rymma 

förändringar. Kring tätorter får landskapet en tydligt 

urban markanvändning i form av t ex utbyggd infrastruktur, 

tätbebyggelse, industrier och kraftledningar. Det 

tätortsnära slättlandskapet är utsatt för ett stort förändringstryck 

med många moderna inslag och har därför 

generellt sett en större tålighet för förändringar och nya 

anläggningar. Dock kan landsbygden i tätorternas närhet 

vara känslig för åtgärder som bidrar till ytterligare barriärer 

mellan tidigare sammanhållna landskap. Barriärer 

kan vara både sociala och visuella, där sociala barriärer 

förändrar människors rörelsemönster och upplevelse av 

landskapets historiska samband, och visuella barriärer 

påverkar utblickar och upplevelser av karaktäristiska 

landmärken och utsikter. 

37

38 

• 

• 

• 

Slättlandskapets bärande kvaliteter som 

kräver särskild hänsyn vid planering 

Slättlandskapets goda möjligheter till försörjning och 

livsmedelproduktion. 

Den kontrastrika landskapsbilden med Roxenförkastningens 

markerade siluett och det öppna slättlandskapets 

siktlinjer och utblickar är visuellt bärande. Landskapets 

siktlinjer, landskapets skala och terrängformer. 

Landskapets historiska tidsdjup och agrara karaktär med 

lång kontinuitet i markanvändning och organisation. Spår 

av äldre bruk i form av landskapselement, markhävd och 

fornlämningar. 

• 

• 

• 

• 

Alléer, trädridåer, träddungar, betesmarker och småbiotoper 

är viktiga för den biologiska mångfalden i landskapet 

samtidigt som de utgör karakteristiska element och 

blickfång i slättens landskapsbild. 

Bebyggelsens karaktär, skala och täthet. 

Oexploaterade strandzoner (Roxen, vattendrag). 

Framkomlighet inom vägnätet i slättbygden, och möjlighet 

att färdas på det småskaliga vägnätet som binder 

samman bebyggelseenheterna på landsbygden med kyrkor 

tätorter och övriga kommunikationer. Det brukade 

och avläsbara vägnätet med dess anpassning till markslag 

och markanvändning samt dess historiska betydelse 

för landskapets rumsliga organisation. 

Roxenförkastningen från Östra slätten

Karaktärsområden i slättlandskapet 

Flacka slättlandskap 



Uppbrutna slättlandskap 


4 Linghem – Gistad - Bankekind - Örtomta 

5 Gällstad-Lundby 

Vindkraft i slättlandskapet blir synliga över stora avstånd. Från Västra slätten 

kring Västerlösa syns vindkraftverken i intilliggande kommuner. 

3 

1 

5 

2 

4 

39

40 

Flacka slättlandskap 


Karaktärsområdet består av ett flack storskaligt uppodlat 

landskap med få gränser. I det svagt böljande landskapet 

med vida utblickar är kyrktorn och vindkraftverk väl 

synliga över stora avstånd. Variation i markanvändning 

och topografi skapas av de ofta betade drumliner som är 

karaktäristiska för landskapstypen samt de betade strandängarna 

invid Roxen. Bebyggelsebilden och vägnätet är 

tydligt präglade av laga skiftet, med utspridd bebyggelse 

och raka, ofta allékantade vägar in till gårdarna. I det 

flacka och storskaliga slättlandskapet på Västra slätten 

har gårdarna kunnat växa sig stora, och breder idag ut sig 

med flera stora ekonomibyggnader. Laga skiftesvägarna 

ansluter till ett regionalt vägnät med flera större vägar 

som går genom området i öst – västlig och nord – sydlig 

riktning. 

Karaktärsområdet avgränsas i norr av Göta kanal och i 

öster, strax norr om Linköping, av Stångån och Kinda 

kanal. Genom områdets centrala del rinner Svartån ut i 

Roxen. Dessa vattendrag har historiskt utgjort betydelsefulla 

kommunikationsvägar för frakt av varor mellan 

landskapets centrala och mer perifera delar och är idag 

viktiga både för landskapsbilden och för turistnäringen 

i området. Under medeltiden utgjorde Stångån gränsen 

mellan de två förvaltningsområdena i Östergötland, Västanstång 

och Östanstång. Svartån är det mest utpräglade 

slättvattendraget och dess tillflöden Kapellån och Lillån 

slingrar sig meandrande fram genom slätten i flera kilometer. 


Karaktärsområdet avgränsas i norr av Roxens södra 

strand och i söder av södra stambanan och den gamla 

landsvägen/gamla E4:an. Mot väster gränsar området till 

det urbana landskapet vid Linköping. Området präglas 

av vidsträcka utblickar vid Roxenstranden med förkastningsbranten 

vid sjöns norra strand som en karaktäristisk 

fond i norr. Slätten är här delvis uppbruten av hällar 

och moränkullar som skapar topografisk variation och 

bidrar till att göra landskapet mer formrikt. Här återfinns 

en större andel betesmark än i slättbygden i övrigt 

och betande djur bidrar till upplevelsen av ett levande 

landskap. I karaktärsområdet återfinns en stor andel av 

de stensträngssystem som är lämningar efter en förhistorisk 

markorganisation. De ibland tydligt framträdande 

stensträngssystemen bidrar ytterligare till landskapets 

formrikedom och understryker tidsdjupet i landskapet. 

Landskapets riktningar präglas i hög grad av kommunikationsmönstret 

i området, dels av det storskaliga 

Vy över slättlandskapet 

från 

Vreta kloster

transportstråket i öst – västlig riktning och dels av det 

lokala nord – sydliga vägnätet som är nära integrerat med 

den gamla landsvägen. Det lokala vägnätet består av ett 

ålderdomligt präglat slingrande vägnät med typiska laga 

skiftesanslutningar och binder ihop gårdarna och kyrkbyarna 

i jordbrukslandskapets norra delar med landsvägen. 

Bebyggelsebilden i området är även den varierande, från 

äldre gårdsbebyggelse i de centrala delarna och i landskapet 

upp mot Roxen samt samlad fritidshusbebyggelse 

invid Roxenstranden till mer modern villabebyggelse 

och tätorter i anslutning till de större kommunikationslederna. 

Stora våtmarker täckte förr mycket större områden längs 

Roxens flacka södra strand, men omfattande invallningar 

utfördes under 1900-talets första hälft för att utöka arealen 

odlingsbar mark. Idag kantas Roxens stränder främst 

av sanka strandmiljöer utanför invallningarna, varav Häradskärret 

är det största våtmarksområdet som sträcker 

sig över flera kvadratkilometer. 

Östra Hargs kyrka 

41

42 

Uppbrutna slättlandskap 


Landskapsbilden domineras av flacka till böljande stora 

öppna rum med långa utblickar som avgränsas av omgivande 

skogspartier. I området är slätten delvis uppbruten 

och relativt rikt på skogsholmar och impediment. Ett större 

inslag av betesmark och ädellövskog syns framför allt i 

områdets södra delar. Områdets centrala delar är tydligt 

urbant präglad genom storskaliga transportleder i form av 

motorvägen med tillhörande trafikapparater och järnvägen 

med tätorterna Sjögestad och Vikingstad. Detta skapar en 

diffus tätortsgräns och en successiv spontan omvandling av 

landsbygden. Transportlederna fungerar som avskiljande 

barriärer i karaktärsområdet och i det småskaliga lokala 

vägnätet. Bebyggelsen i området har vid sidan av gårdsbebyggelsen 

en del moderna inslag i form av villor även 

utanför tätorterna. 


I karaktärsområdet avbryts slätten av större moränkullar 

och skogsområden. Karaktäristiskt för området är de många 

ändmoräner från Mellansvenska israndzonen som ger slättbygden 

här en uppbruten karaktär. De skogsklädda moränkullarna 

begränsar emellanåt de annars långa utblickarna 

över slättens böljande topografi. I anslutning till moränkullar 

och impediment återfinns betade områden som bidrar 

till variation i det storskaliga odlingslandskapet. Landskapet 

har ett stort tidsdjup och innehåller ett flertal element 

med ålderdomlig prägel och flera fornlämningstäta miljöer. 

Bebyggelsen i odlingslandskapet är präglad av laga skif- 

tets bebyggelsebild med spridda gårdar över slätten. Det 

lokala vägnätet löper i nord - sydlig riktning och knyter 

ihop gårdar, kyrkor och byar med den gamla landsvägen 

som löper i öst – västlig riktning i områdets norra gräns. 

Området avgränsas i norr av ett urbant stråk utmed södra 

stambanan och den gamla landsvägen in mot Linköping. 

Här har bebyggelsen en mer modern och urban prägel och 

här ligger även industrier och tätorter som anlagts i järnvägens 

spår. I ett stråk längsmed de storskaliga kommunikationslederna 

finns vid sidan av jordbruksbebyggelse 

spridd villabebyggelse. 

5 Gällstad-Lundby - Gammalkil 

Karaktärsområdet ligger i gränszonen mellan slättlandskapet 

och det mosaikartade backlandskapet. Det 

vidsträckta slättlandskapet övergår här mer till ett öppet 

sprickdalslandskap där breda dalgångar bildar vidsträckta 

landskapsrum med tydlig avgränsning av större 

moränhöjder och skogsområden. Huvudkaraktären är 

storskalig odlingsmark, men med tydliga mosaikartade 

inslag i form av en del mindre dalgångar och större andel 

betesmarker och djur i landskapet. 

Bebyggelsen i 

slättlandskapet 

är varierande 

med både gammal 

och ny 

bebyggelse.

Känsliga strukturer i slättlandskapets 

karaktärsområden 

Strukturer i landskapstypens karaktärsområden som är 

känsliga för förändring som negativt påverkar upplevelse 

och/eller förståelse för landskapets utveckling samt minskar 

utbredning och/eller bryter viktiga samband. 


• Vidsträckta utblickar 

• Meandrande vattendrag 

• Betesmarker 

• Småbiotoper 

• Alléer 

• Drumliner 

• Roxens strand 


• Ålderdomliga och formrika odlingslandskap 

• Roxens strand 


• Spår av äldre bruk i form av landskapselement, markhävd 

och fornlämningar 

• Det slingrande ålderdomliga vägnätet 


• Möjligheten att röra sig mellan områdena norr och söder 

om transportlederna via det lokala vägnätet 






• Ändmoräner 


5 Gällstad - Lundby - Gammalkil 





43

44 

MOSAIKARTAT DALGÅNGSLANDSKAP 

” …och gårdarna på landet voro som små bröstnålar och knappar. 

Det var inte mycken reda i mönstret, men det var en prakt 

som man aldrig kunde tröttna att se på.” 

När man lämnar slätten övergår landskapet till ett mer 

uppbrutet landskap med större variation i topografin 

och skog som dominerande markslag. Vi möts nu av ett 

formrikt sprickdalslandskap med dalgångar företrädesvis 

orienterade i nordvästlig – sydostlig riktning. Här karaktäriseras 

landskapet av en mosaik mellan åker, skog och 

betesmark. I söder utmärker sig ett mosaikartat spricksjölandskap 

med unik karaktär där herrgårdarna ligger 

strategiskt placerade utmed Stångåbäckenets sjösystem. 

Här hittar man den största andelen ädellövskog i kommunen 

med ett eklandskap som har höga såväl biologiska 

som sociala och kulturella värden.


• Eklandskap 

• Mosaik mellan åker, betesmark och skog 

• Skalväxlingar mellan småskaligt, mellanskaligt 

och storskaligt 

• Topografin är böljande till kuperad, sällan flack 

• Större och mindre sprickdalar 

• Vatten och sjösystem i norr och söder 

• Stort inslag av herrgårdar 

• Varierande bebyggelse från ålderdomlig gårdsbebyggelse 

till ny villabebyggelse 

• Stort inslag av fritidshusbebyggelse i anlutning till 

sjöarna 

• Sammanbindande vägnät, få storskaliga leder 


Landskapstypen kännetecknas av skalväxlingar och 

variation. Landskapet är böljande till kuperat och i topografin 

framträder både storskaliga och småskaliga former. 

Den storskaliga prägeln finns vanligen i anslutning till 

sjöarna – Roxen i norr och Rängensjöarna, Ärlången och 

Järnlunden i söder - som erbjuder stor överblickbarhet, 

långa siktlinjer och tydliga riktningar. De trängre dalgångarna 

däremot präglas av småskaliga odlingslandskap 

med begränsade utblickar flankerade av skog. I den omgivande 

skogen är siktstråken korta men vid utsiktspunkter 

på högre bergsklackar kan utblickarna vara långa över 

uppodlade dalgångar. Landmärken utgörs vanligen av 

kyrkor och större gårdar och herrgårdar. Det mosaikartade 

odlingslandskapet i övergångsbygden är ofta mångformigt 

och rikt på landskapselement. Diken, träd- och 

buskridåer, halvöppna skogsbryn, åkerholmar, ekhagar, 

blockrika backar, odlingsrösen och stängsel skapar ständigt 

nya mönster i dalgångarna. 

De uppodlade dalgångarna flankeras ofta av skogsmark i det mosaikartade dalgångslandskapet 

45

46 Det mosaikartade odlingslandskapet är ofta rikt på former och landskapselement


Landskapstypen växlar ständigt mellan öppen och slutet. 

Skogen står för den största arealen men växlingen mellan 

betesmark, åker och skog är karaktäristiskt för landskapstypens 

mosaik. Landskapstypen har en lång kontinuitet 

av bosättning och odling vilket gett upphov till ett landskap 

rikt på spår från flera tidslager. Medan slättlandskapet 

genomgått en genomgripande omvandling mot ett industriellt 

brukat fullåkerslandskap har övergångsbygden 

behållit mer av sin småskaliga karaktär. Det begränsade 

odlingsutrymmet i det småbrutna sprickdalslandskapet 

har inneburit att de fossila resterna av järnålderns odlingslandskap 

på många håll bevarats. De stora godsens 

avhysningar av byar och gårdar har också haft en konserverande 

effekt på den äldre markanvändningen. Kring 

herrgårdarna och de större gårdarna utmärks jordbruket 

av intensiv drift. I skogarna pågår ett modernt skogsbruk 

som ständigt omvandlar landskapet genom vägar, hyggen 

och planteringar. 


Landskapstypen är relativt tätbefolkad. Bebyggelsebilden 

växlar från sparsamt bebyggda skogsområden till mer 

tätbebyggda stråk i jordbrukslandskapet. Bebyggelsen är 

varierad och består företrädesvis av enstaka gårdar, mindre 

byar, villabebyggelse och tätorter. Fritidshusbebyggelse 

förekommer främst i anslutning till sjöarna. Kring 

sjösystemen återfinns även ett flertal herrgårdar med sina 

Bjäsätter By 

karaktäristiska attribut. Säteribildningen under 1600-talet 

kom att påtagligt omforma delar av landskapet genom 

förändringar i bebyggelsestruktur och vägmönster. 

Ett fåtal större trafikleder sträcker sig i nord-sydlig riktning 

genom landskapet med mindre vägar som utlöpare 

från dessa till gårdarna i odlingslandskapet. Förbindelser 

i öst – västlig rikting saknas i regel. 

47

48 

I den sammanhängande skogsmarken är vägnätet glest. 

Vattenvägarna, Motala ström i norr och Kinda/Stångån i 

söder, som varit viktiga kommunikations- och transportleder 

är idag välbesökta turistattraktioner. I söder följer 

järnvägen sjösystemet mellan Sturefors och Brokind. 

Ekologi 

Mångformiga odlingslandskap rika på landskapselement 

skapar variation och bidrar till en ökad biologisk mångfald 

på landskapsnivå. Landskapstypen innehåller många 

hagmarker som betas av nöt, får eller hästar. Naturbetesmarkerna, 

som bär på en lång ängs- och/eller beteskontinuitet 

innehåller en rik ängs- och betesmarksflora 

och är tillsammans med landskapselementen ekologiskt 

värdefulla zoner. I jordbrukslandskapet finns ofta ett ålderdomligt 

vägnät med grusbelagda och artrika vägrenar. 

Eklandskapet i Linköping är främst knuten till den här 

landskapstypen och högst andel ädellövskog och ädellövträd 

återfinns kring gårdar, herrgårdar och vattensystem. 

Dessa miljöer - hagmarker, eklandskap, alléer av ädellövträd 

och ålderdomliga vägsystem samt odlingsmarker 

med många landskapselement - bildar ett komplext nät av 

spridningsvägar och ekosystem som innehåller höga biologiska 

värden. De många sjöarna och vattendragen inom 

landskapstypen skapar livsmiljöer såväl under vattenytan 

som ovan utmed stränderna för ett stort antal arter och är 

generellt sett ekologiskt känsliga miljöer. 

Det ofta slingrande och ålderdomliga vägnätet hyser bitvis artrika vägrenar


Det levande och brukade odlingslandskapet har höga 

boendekvaliteter men erbjuder också attraktiva miljöer 

med betydelse för turism. Det aktiva jordbruket skapar 

viktiga förutsättningar för en hållbar förvaltning av landskapstypens 

natur- och kulturmiljökvaliteter. I de stora 

skogsområdena pågår ett aktivt skogsbruk samtidigt som 

skogarna används för rekreation och friluftsliv. I modern 

tid har nya livsstilar och konsumtionsmönster skapat 

många andra anspråk på landsbygden förutom att producera 

virke och livsmedel. Idag försörjer landsbygden 

stadsbefolkningen med ett rekreationslandskap att vistas i 

på fritiden. Särskilt den tätortsnära landsbygden är utsatt 

för ett stort förändringstryck. Inom landskapstypen möts 

det tätortsnära rekreationslandskapet med både det välanvända 

fritidslandskapet och den levande landsbygden. 

Här måste många människor och olika näringar samsas 

om utrymmet. 

På längre avstånd från tätorterna har det småskaliga odlingslandskapet 

i trånga dalgångar, omgärdade av stora 

skogsområden, på flera håll övergivits och markerna är 

på väg att växa igen. 


Det mosaikartade dalgångslandskapet har många kvaliteter 

som är kopplade till såväl rekreation som levande 

landsbygd. Alla former av nyetablering och exploatering 

måste ta hänsyn till flera olika sorters brukande av landskapet 

samtidigt som stora natur- och kulturkvaliteter ska 

värnas och bevaras. Grönstrukturen i tätorternas utkanter 

som idag används som strövområden löper en risk att 

fragmenteras och flytta längre bort från människors boendeområden 

i takt med att tätorterna växer. 

Det på flera håll småskaliga och hagmarksrika odlingslandskapet 

är ofta mångformigt och rikt på landskapselement 

i form av t ex åkerholmar, träddungar, solitärträd, 

stenmurar och odlingsrösen. Det formrika landskapet är 

en viktig resurs som bidrar till stora upplevelsevärden 

likaväl som höga biologiska värden. Det är generellt sett 

känsligt för ingrepp som kan upplevas dominanta och 

konkurrera med karaktäristiska formelement. I det småskaliga 

landskapet där utblickarna är mer begränsade, 

kan storskaliga nybyggnationer ha en konkurrerande 

effekt på landskapsbilden. Odlingslandskap som även 

innehåller många ålderdomliga strukturer är känsliga för 

nya industriella inslag som kan bilda en alltför stark konstrast 

mot de tidssamband landskapet bär på. 

Ett hot mot den här typen av marker är nedläggning av 

befintliga gårdar med igenväxning och utarmning som 

följd. De mer storskaliga jordbruksenheter som återfinns 

inom landskapstypen står mer robusta och är tåligare för 

nya inslag. 

49

50 

Det mosaikartade dalgångslandskapets 

bärande kvaliteter som kräver särskild 

hänsyn vid planering: 

• Stränderna kring sjöar och vattendrag som erbjuder 

unika natur- och kulturmiljökvaliteter samtidigt som de 

har stor betydelse för friluftslivet. 

• Möjligheter till försörjning och livsmedelproduktion 

i odlingsmarkerna. Animalieproduktion är en förutsättning 

för att bibehålla och stärka karaktären av ett levande 

beteslandskap. 

• Växlingarna mellan åker, betesmark och skog som 

bidrar till attraktiva miljöer med betydelse för turism och 

rekreation. 

• Odlingsmarkerna i landskapets mer perifera delar där 

det öppna odlingslandskapet riskerar att överges och 

växa igen. 

• Konnektiviteten i det öppna landskapet är en nyckelkvalitet 

för biologisk mångfald och därigenom även för 

landskapsbild och upplevelsevärde. Känsligt för barriärer 

och fragmentering. 

• Herrgårdslandskapets monumentalitet och maktspråk. 

Vägnätet och dess geometriska principer inom herrgårdslandskapet. 

Medvetet gestaltade vyer och 

blickfång är en kvalitet som bör tas tillvara i planeringen. 

Känsligt för barriärer/anläggningar som riskerar att 

överskugga och/eller försämra utblickar över herrgårdslandskapet. 

• Eklandskap och övriga ädellövskogsmiljöer, från 

solitärträd och alléer, via öppna ekhagar till mer slutna 

lundskogar har höga såväl biologiska som sociala och 

kulturella värden. Linköpings eklandskap bär också på 

en stark identitetsskapande kvalitet. 

• Bebyggelsens karaktär, skala och täthet. 

• Det tätortsnära rekreationslandskapet som tillgodoser 

människors behov av aktiviteter och friluftsupplevelser. 

• Skogslandskap som erbjuder upplevelser av ”orördhet” 

och där man kan söka avskildhet från stadslivet.

Karaktärsområden i det mosaikartade 

dalgångslandskapet 

6 Nykil - Hulta - Skeda Udde 



9 Bjärka - Stjärnorp – Roxenbaden 

Mosaikartat spricksjölandskap 

10 Sturefors – Bjärka-Säby - Bestorp - Brokind 

9 

6 

7 

10 

8 

Landskapet i söder på gränsen mellan skogen och sjösystemet utmed Stångåbäckenet är bitvis mycket kuperat med 

smala slingrande vägar som följer topografin. 

51

52 

6 Nykil - Hulta - Skeda udde 

Karaktärsområdet består av omväxlande små och större 

sprickdalar. Här uppträder såväl öppna relativt storskaliga 

odlingsrum som mindre småskaliga odlingsenheter i 

trånga dalgångar eller kring mindre sjöar. Variationer i topografin 

kännetecknar landskapsbilden. Ofta leder smala, 

slingriga vägar fram till både små och stora gårdar, inte 

sällan med äldre gårdsbebyggelse. Böljande odlingsmark 

fyller dalgångarna mellan barrskogsklädda berg. Mosaiklandskapet 

som uppträder bär på en mångfald av åkerholmar, 

skogsbryn, odlingsrösen och blockrika hagar med 

betande djur. I skogsområdena dominerar prduktionsskogen 

och det finns mycket få områden med äldre skog. 

Andelen ädellövskog är mindre här än i övriga delar av 

landskapstypen. Här och var i mindre landskapsrum syns 

ett igenväxande landskap där odlingsmarken har övergivits 

och ladugårdarna står tomma. 


Karaktärsområdet präglas av närheten till staden med 

spridd villabebyggelse i utkanten och en mängd gång- 

och cykelstigar/vägar. Området närmast Linköping 

domineras av Tinnerö eklandskap som består av ett gammalt 

odlingslandskap med en stor andel ekar av hög 

ålder. Tinnerö erbjuder ett tätortsnära grönområde och 

har stor betydelse för stadens invånare som rekreations- 

och strövområde. Här spelar också den biologiska 

mångfalden en stor roll med ett artrikt beteslandskap 

som undanhållits från större påverkan under 1900-talet. 

De gamla ekarna innehar en nyckelroll för artdiversiteten 

med ett stort antal arter kopplade till de grova träden. 

Från Tinnerö sträcker sig sedan eklandskapet söderut 

kring öppna dalgångar i ett omväxlande småskaligt till 

mellanskaligt odlingslandskap. Dalgångarna är tydligt 

avgränsade av barrskog. Vägnätet består av ett fåtal trafikleder 

och ett tätt nät av stigar närmast staden. Östgötaleden 

löper genom det östra skogsområdet i nord – sydlig 

riktning. 


Karaktärsområdet uppvisar tydliga sprickdalar i 

nordväst – sydostlig riktning med sjöar och odlingsmarker 

i dalgångsstråken. Ett stort våtmarksområde uppträder 

på sjön Tedens gamla sjöbotten söder om Ekenäs 

slott. Teden sänktes kring förra sekelskiftet för att utöka 

andelen åkermark. Ädellövskogen i karaktärsområdet är 

främst knuten till herrgårdslandskapet kring Ekenäs och 

Grävstens marker i anslutning till sjöarna. Landskapet bär 

bitvis en ålderdomlig prägel med spår från tidigare bruk i 

form av stensträngar, gravfält och fornborg bland annat. 

9 Bjärka - Stjärnorp – Roxenbaden 

Karaktärsområdet kännetecknas av ett mångformigt landskap 

med omväxlande långsmala odlingsstråk och mer 

diffust avgränsade landskapsrum omgivna av sammanhängande 

skogsområden. Det öppna landskapet präglas 

också av många hagmarker, inte sällan i dalgångarnas 

sluttningar mellan åkermarken och skogen. Här betar 

framförallt kor och får i kuperad terräng och skapar ett 

artrikt och välhävdat landskap.

Stjärnorpsravinen är ett särdrag inom karaktärsområdet 

med en djupt skuren ravin där meandrande vattendrag 

slingrar sig fram omgärdat av lövskog med stort inslag av 

ädellöv. Ädellövskogsmiljöer återfinns också på ett flertal 

håll i sydvända branter kring Roxen. I de centrala delarna 

av karaktärsområdet brer ett stort område med viddbetonade 

mossar ut sig med omgivande barrskog som fond 

och ger landskapet en ödslig karaktär. Invid Motala ström 

och Ljungsbro finns flacka åkermarker och ett stort betat 

strandängsområde vid Roxens västra strand. 

Karaktärsområdet avgränsas av förkastningsbranten 

längs Roxen och Motala ström och norra skogsbygden. 

Från brantens krön erbjuds vida utblickar över Roxen och 

den vidsträckta slätten. 

Stjärnorpsravinen 

53

54 

Mosaikartat spricksjölandskap 

”Här bor bönder som herrskap. Här bor bönder som herrskap.” 


Karaktärsområdet präglas av ett variationsrikt landskap 

som domineras av sjö- och vattensystemet utmed Stångån. 

Landskapet är rikt på ädellövskog och betesmark. 

Sturefors slott, och herrgårdar som Bjärka-Säby och Brokind 

med tillhörande storskaliga odlingsmarker, påverkar 

i hög grad utformningen av landskapet. Herrgårdarna 

anlades kring sjöar och vattendrag i områden med rika 

betes- och fodermarker. De utgjorde viktiga styrkrafter 

i det omgivande landskapet genom en målinriktad planering 

av vägnät och anläggande av alléer, parker och 

trädgårdar. Ekskogarna längs Stångåns vattensystem är 

ett resultat av den slotts- och herrgårdsbygd som vuxit 

fram där sedan medeltiden. 

I mindre dalgångar är odlingslandskapet småskaligt till 

mellanskaligt med stor variation och formrikedom. 

I anslutning till sjöarnas många öar, vikar, uddar och 

stränder återfinns på flera håll fritidshus, bryggor och 

småbåtshamnar liksom badplatser och rastplatser. Villabebyggelse 

finns samlad kring tätorterna och bitvis utmed 

järnvägen som löper längsmed Stångån från Sturefors och 

vidare söderut förbi Brokind. Vägnätet löper i stort sett i 

samma riktning och passerar via broar sjöarna och vattendragen. 

Med turistbåt kan man sommartid ta sig ner 

genom sjösystemet vattenvägen på Stångån/Kinda kanal. 

På vintern används sjöarna för skridskoåkning. 

Inom karaktärsområdet finns flera välbesökta utflyktsmål 

och landskapet fylls med turister under sommarhalvåret. 

Bjärka - Säby

Känsliga strukturer i det mosaikartade 

dalgångslandskapets karaktärsområden 

Strukturer i landskapstypens karaktärsområden som är 

känsliga för förändring som negativt påverkar upplevelse 

och/eller förståelse för landskapets utveckling samt minskar 

utbredning och/eller bryter viktiga samband. 

6 Nykil - Hulta - Skeda udde 

• Det småskaliga/mosaikartade/formrika odlingslandskapet 


7 Tinnerö – Kolbyttemon 

• Det tätortsnära rekreationslandskapet 





• Ålderdomliga odlingslandskap 

• Spår av äldre bruk i form av landskapselement, markhävd och 

fornlämningar 




9 Bjärka - Stjärnorp - Roxenbaden 


• Raviner 


• Mossar 

• Sjöar och strandzoner 

• Vida utblickar 

• Ädellövskogsmiljöer 


• Sjöar, vattendrag och strandzoner 


• Formrika odlingslandskap 


• Herrgårdslandskap 

55

56 

SKOGSLANDSKAP 

”…två bergiga skogstrakter, en i norr och en i söder. De båda 

skogshöjderna lågo vackert blåa och skimrande i morgonljuset, 

som om de voro täckte med guldslöjor…” 

Skogslandskapet avgränsar kommunen längst i norr 

och längst i söder. Här brer barrskogarna ut sig på höglänta 

berg. Den täta skogen bryts upp av våtmarker och 

sjöar. Ett småskaligt, mosaikartat och delvis igenväxande 

odlingslandskap ger tillsammans med myrarna viktiga 

avbrott, utblickar och variation i det annars slutna landskapet. 

Det moderna skogsbruket formar skogarna med 

sin ständiga förvandling av landskapet genom avverkning, 

gallring och plantering. Samtidigt fortsätter djuren 

att hävda de småskaliga odlingslandskapen och bidra till 

ett levande och brukat landskap på de små gårdarna med 

ofta äldre bebyggelse i skogsbygden.


• Glest befolkat 

• Kuperat till starkt kuperat 

• Stora sammanhängande skogsområden 

• Rikt på våtmarker och sjöar 

• Småskaliga trånga dalgångar 

• Bebyggelse och jordbruksmark koncentrerat 

till dalgångar och sjöar 

• Småskaligt vägnät, få större vägar 


Landskapstypen ligger nästan helt över högsta kustlinjen 

(HK) i södra skogsbygdens bergkullterräng 

medan norra skogsbygden domineras av ett sprickdalslandskap 

till största del under HK. Topografin är 

varierad och präglad av stora höjdskillnader. Typiskt 

för bergkullterrängens vågiga kontur är växlingen 

mellan uppskjutande skogshöjder och däremellan 

flackare relief med plats för öppna dalar, myrbäcken 

och sjöar. Det visuella intrycket av landskapet varierar 

därför starkt beroende på var man befinner sig. 

På de lägre partierna skapar skogen ofta begränsade 

vyer och här upplevs landskapet som slutet. Det är 

framförallt från höjdernas utsiktspunkter som landskapet 

kan överblickas på långt håll. Från förkastningsbranten 

utmed Roxens norra strand kan man 

Kring de oexploaterade sjöarna i skogslandskapet finns 

möjlighet att uppleva stillhet och ”orörd” natur 

57

58 

överblicka Roxen och Linköpings karaktäristiska 

siluett. Den öppna odlingsmarken i skogsbygden 

bildar väl avgränsade landskapsrum ofta med vatten 

och skogshöjder som fond. Dalgångarna i norra 

skogsbygden ger ofta landskapet en dominerande 

riktning och erbjuder en större överblickbarhet. I 

södra skogsbygden är de små öppna landskapsrummen 

ofta kuperade med stora block och ett flertal 

odlingsrösen i de idag betade markerna. 


Skogsbygdens naturförutsättningar har gett upphov 

till en kombination av näringsformer. Skogsbruk i 

förening med ett kreatursinriktat jordbruk kännetecknar 

skogsbygdens små gårdar. Skogsbygdens 

varierade näringsmönster är också ett resultat av den 

småindustriella verksamhet som kom att utgöra ett 

komplement till den agrara ekonomin. Norra skogsbygden 

ingick delvis i Hällestads bergslag vilket 

medförde ett stort uttag av skog för kolning åt järnframställning. 

Fast jordbruksbebyggelse etablerades 

sent i de här trakterna. Bygden koloniserades långsamt 

först under medeltiden. 

Odlingslandskapet i skogsbygden har ofta ett ålderdomligt 

uttryck med småskalig, mosaikartad 

markanvändning. Möjligheterna till odling har 

varit begränsade i den kuperade och blockrika terrängen 

med magra jordar. Den stora mängden sten 

och block i odlingsrösen bidrog förmodligen till att 

Skogslandskapet bryts emellanåt upp av hyggen som ger landskapet en ödslig karaktär 

odlingsmarkerna aldrig kom att gödslas eller brukas med 

moderna metoder i någon större mening även sedan förutsättningar 

för detta fanns, vilket haft en konserverande effekt 

på den småskaliga karaktären samt även betydelse för artdiversiteten 

i de numer betade markerna. 

Idag präglas stora delar av skogsbygden av det moderna 

skogsbrukets monokulturer. De ensartade produktionsskogarna 

bryts ibland upp av öppna hyggen där landskapet 

får en närmast ödslig karaktär. I vissa delar av skogsbygden 

finns emellertid inslag av äldre skogar med karaktär 

av orördhet och ”vildmarkskänsla”. I norra skogsbygden 

upptas en betydande areal av försvarets övningsfält. Den 

avvikande markanvändningen har pågått sedan mitten på 

1900-talet och skapat ett landskap tomt på bebyggelse och 

aktiviteter.


Landskapstypen är glest befolkad. Bebyggelsen är 

koncentrerad till dalgångar och kring vägarna som 

binder samman dalgångarna. Till största del karaktäriseras 

skogsbygden av spridd och mycket sparsam 

bebyggelse och i vissa fall i det närmaste obebodda 

trakter. Bebyggelsen är många gånger ålderdomlig 

och består främst av enstaka gårdar. Viss fritidshusbebyggelse 

återfinns kring sjöarna. Dock är de flesta 

av skoglandskapets sjöstränder i det närmaste oexploaterade. 

Storskalig infrastruktur inom landskapstypen saknas 

i stort sett. Bara ett fåtal större vägar är dragna 

genom landskapet för att knyta samman tätorter 

utanför skogsbygden. Ett småskaligt och glest vägnät 

löper i skogen och ett flertal mindre vägar saknar 

många gånger koppling till bebyggelse. Frånvaron 

av större vägar i stora avsnitt gör att landskapskaraktären 

rymmer många tysta områden och att vissa 

trakter upplevs som relativt otillgängliga och avskilda. 

Ekologi 

Landskapets ekologiska strukturer anknyter till 

såväl skogs- och odlingslandskapet som vatten och 

våtmarker. Sjöar och våtmarker hyser ofta ett rikt 

fågelliv och fungerar som livsmiljöer för en mängd 

växter och djur. De små öppna odlingsenheterna och 

blockrika beteshagarna i skogen innehåller ofta flera 

småbiotoper och ett högre lövträdsinslag än skogen 

i övrigt och bidrar till en ökad biologisk mångfald 

på landskapsnivå. Många arter rör sig mellan olika 

biotoper, och för många är just gränszonen mellan 

skog och jordbruksmark en mycket viktig biotop. De 

öppna markerna runt gårdar och odlings/betesmark 

är viktiga för många arters möjlighet till reträttplatser 

och spridning. 

Andelen gammal skog är liten i kommunen. Produktionsskogen 

dominerar och skogarna har sedan 

mitten på 1950-talet blivit tätare och mer likartade 

vad gäller trädslag och ålder. Inslag av artrika 

skogsmiljöer förekommer dock, framförallt i södra 

skogsbygden. Det finns bitvis otillgängliga skogsområden 

med starkt kuperad terräng, vilket bidragit 

till mindre påverkan från modernt skogsbruk och ett 

större antal äldre träd och död ved som hyser höga 

biologiska värden. Sumpskogar med stort lövinslag 

är andra viktiga biotoper i skogsområdena. 


Skogsbygden är glest befolkad. Stora delar har idag 

en negativ befolkningstrend. Många småjordbruk 

har i takt med ökade krav på rationaliseringar avvecklats 

och lagt ned. Dock finns det fortfarande 

flera gårdar som håller djur och bidrar till en levande 

landsbygd. Öppningar och variation i landskapet 

skapas där djuren går på bete. 

59

Skogsgård i södra skogsbygden 

Idag formas landskapet framförallt av skogsbruket. 

Skogen, som är en viktig källa till försörjning, bär på 

en kollektiv nyttighet med betydelse för landsbygdsutveckling 

och turism. Människor brukar numera 

skogen, myrarna och sjöarna som rekreations- och 

friluftsområden. Skogar med naturskogskaraktär 

och myrlandskap ger ofta upplevelser av stillhet 

och ”orörd” natur. Avsaknaden av större vägar och 

bebyggelse i skogen kan vara en grundläggande 

kvalitet för upplevelserelaterad turism som bygger 

på människors möjlighet att uppleva storslagenhet, 

tystnad och lugn. 


Landskapstypen domineras av skog och det moderna 

skogsbruket skapar vägar, hyggen och en ständig 

omvandling av landskapet. Landskapet är därför 

relativt tåligt för förändringar. Siktstråken är i regel 

korta och skogen hjälper till att skymma och dämpa 

ljud. Men här ryms dock en mängd olika former, 

karaktärer och småskaliga områden som är känsliga 

för avbrott och förändringar. Särskilt känsliga för 

avbrott och åtgärder som förändrar strukturen och 

hydrologin är myrområden och gammal skog av 

naturskogskaraktär. Våtmarker och gammal skog i 

skogslandskapet erbjuder ofta upplevelser av stillhet 

och ”orörd” natur. Sparsamt beskogade myrar erbjuder 

ett ofta öppet och viddbetonat landskap som kan 

upplevas som tidlöst och opåverkat med få synliga 

inslag av mänsklig närvaro. 

De mosaikartade, formrika och ålderdomliga odlingslandskap 

som ryms i skogsbygden är generellt 

sett känsliga miljöer som är betydelsefulla för biologisk 

mångfald i landskapstypen och samtidigt bär 

på en historisk dimension som är viktig för det i dag 

levande landskapet i skogsbygden. Hotet mot de 

småskaliga odlingslandskapen är främst avfolkning 

och nedläggning, med utebliven beteshävd av markerna 

och en relativt snabb igenväxning som följd. 

Betande kor håller det småskaliga landskapet 

i skogsbygden öppet 

61

62 

Skogslandskapets bärande kvaliteter som 

kräver särskild hänsyn vid planering 

• Sjöarna och dess strandzoner som erbjuder viktiga 

natur-, kultur- och upplevelsekvaliteter. 

• Våtmarker och gammal skog i skogslandskapet 

som erbjuder upplevelser av stillhet och ”orörd” 

natur, samtidigt som de är viktiga habitat för många 

idag svårspridda och hotade arter. 

• Det mosaikartade och ofta ålderdomliga odlingslandskapet 

i trånga dalgångar i skogslandskapet. 

• Små öppna odlingsenheter i skogen som innehåller 

flera småbiotoper och ett högre lövträdsinslag 

än skogen i övrigt och bidrar till en ökad biologisk 

mångfald på landskapsnivå. 

• Sammanhängande opåverkade skogsområden 

• Spår från äldre bruk i form av t ex odlingsrösen 

och hyttlämningar i skogen 

Karaktärsområden i skogslandskapet 




12 

11 

13


Karaktärsområdet präglas av ett glest bebyggt skogslandskap 

där en mängd sjöar och våtmarker skapar 

avbrott och omväxling. Från förkastningsbranten 

invid Roxen erbjuds vida utblickar över sjön och in 

mot Linköping. Karaktärsområdet var tidigare en 

sydlig utlöpare av Hällestad bergslag. Skogen utnyttjades 

hårt som en viktig resurs för kolning till järnframställningen. 

Småskaliga och trånga dalgångar 

hyser den i karaktärsområdet lilla andelen odlingsmark 

och bebyggelse. Vägnätet är mycket glest med 

endast en större trafikled i nord – sydlig rikting som 

binder samman orter utanför karaktärsområdet. I 

nordväst brer ett stort miltärt övningsområde ut sig. 

Tillgängligheten är här starkt begränsad av varningsskyltar 

och avspärrningar. 


Karaktärsområdet är en utpräglad skogsbygd med 

glest mellan ensamliggande gårdar. Endast i kyrkbyn 

Ulrika ligger bebyggelsen mer samlad. Gårdarnas 

bebyggelse är på många håll ålderdomlig. Även 

markanvändningen bär på en ålderdomlig struktur. 

Ett formrikt och mycket omväxlande landskap framträder 

i de öppna markerna kring gårdar med småskalig 

odling och betesdrift. Några större åkerarealer 

har aldrig rymts i landskapet och där förr de små åkrarna 

brukades mellan stora mängder odlingsrösen 

går idag djuren och betar. Många gårdar har dock 

under årens lopp övergivits och markerna har vuxit 

igen eller planterats med skog. Odlingsrösen bland 

gran och tall inne i skogarna är ingen ovanlig syn. 


Karaktärsområdet är beläget sydost om sjösystemet 

nedanför Linköping stad. Trakten präglas av ett 

kuperat skogslandskap med en större andel lövskog 

och eklandskap än skogsbygden i övrigt. Utlöpare 

från sprickdalarna utmed Stångåns sjösystem kantas 

av småskaliga odlingsmarker med betade hagar. 

Bebyggelse och vägar är knutna till dalgångarna. 

Samlad fritidshusbebyggelse återfinns i anslutning 

till de större sjöarna i karaktärsområdet. Emellan 

dessa domineras landskapet av stora skogsområden 

tomma på bebyggelse. 

Öna kulturreservat. 

63

64 

Känsliga strukturer i skogslandskapets 

karaktärsområden 

Strukturer i landskapstypens karaktärsområden 

som är känsliga för förändring som negativt påverkar 

upplevelse och/eller förståelse för landskapets 

utveckling samt minskar utbredning och/eller bryter 

viktiga samband. 


• Gammal skog 

• Sjöar och myrar 

• Småskaliga odlingslandskap 

• ”Orörda” skogsområden 

• Vida utblickar 




• Ålderdomliga/småskaliga odlingslandskap 



• Ålderdomligt vägnät 




• Småskaliga odlingslandskap 




De många sjöarna i skogslandskapet erbjuder 

rekreationsmiljöer och friluftsaktiviter

URBANA LANDSKAP 

”Linköping låg kring sin domkyrka som en pärlinfattning kring 

en dyrbar sten” 

I det urbana landskapet förtätas anspråken i rummet. Det 

utmärks genom sin blandning mellan olika verksamheter 

och sin växlande karaktär från tätt till extensivt bebyggt 

landskap. De större tätorterna påverkar landsbygden 

visuellt genom storskalig infrastruktur och urbanisering 

av den tätortsnära landsbygden. 


• Tätbebyggt stadslandskap, högt markutnyttjande 

• Extensivt bebyggt semiurbant landskap utanför 

tätorterna 

• Höga karaktärsbyggnader bildar landmärken 

• Stort inslag av industrier som ofta framträder som 

landmärken i landskapet 

• Hög befolkningstäthet och storskalig infrastruktur som 

leder trafiken in och ut från städerna 

65

66 


Landskapstypen omfattar Linköpings stad och Ljungsbro 

tätort. Det urbana landskapet domineras av den bebyggda 

marken med varierande täthet och skala. Bebyggelsen tar 

ofta plats i både plan och höjd och kan vara både storskaligt 

och småskaligt utformad. 

Distinkta landmärken, som kyrktorn, äldre byggnader och 

storskalig industriell bebyggelse, karaktäriserar landskapet 

och bildar orienteringspunkter, framförallt i Linköping. 

Utanför tätorterna ger ofta infrastrukturen ett mer dominerande 

intryck än byggnader. Stora trafiklandskap framträder 

tillsammans med storskaliga industrier som monument 

i landskapet. 


Utmärkande för landskapstypen är högt markutnyttjande 

med stor andel hårdgjorda ytor. Den urbana bebyggelsen 

växlar i karaktär mellan hög och låg täthet. Stadskärnan 

har tätare och mer kompakt bebyggelse, som formar 

gatu- och torgrum i slutna kvarter. Utanför stadskärnan 

upplöses de slutna kvarteren. Stadsväven blir glesare med 

bebyggelseenklaver ofta omgivna av större grönområden. 

Det vidsträckta men extensivt bebyggda tätortsnära landskapet 

har en semiurban karaktär med utbyggd infrastruktur, 

anläggningsområden för ytkrävande verksamheter, 

kraftledningar och många industriella inslag. Inslag av 

tätortsnära jordbruk och grönområden finns i utkanterna. 


Landskapstypen har en hög befolkningstäthet och är 

tydligt präglad av infrastruktur. Linköpings täta innerstad 

skiljer sig från ytterområdenas flerbostadshus och 

småhusområden med större luftighet och grönska mellan 

husen. I Ljungsbro är stadskärnan liten och merparten av 

bebyggelsen är uppförd på 1900-talet av den dominerande 

industrin. Mellan bebyggelsen finns grönstruktur som 

bidrar till stadens extensiva utbredning. 

Tillgängligheten tillgodoses genom ett tätt och bitvis 

storskaligt kommunikationsnät. Utbyggnaden av järnvägar 

och vägar har gjort att stadslandskapet kunnat växa 

radiellt i allt vidare ringar från den gamla stadskärnan i 

Linköping. Utmed kommunikationslederna har förorter 

med flerbostadshus, villa- och egnahemsbebyggelse och 

större köpcentra expanderat. De större vägarna möter ett 

finmaskigt nät av mindre vägar, gång- och cykelstråk som 

betjänar bostadsområdena. 

Villabebyggelse i Ljungsbro

Ekologi 

I det urbana landskapet är stadens grönområden och skogar 

för närrekreation en ekologisk struktur som är viktig 

för städernas biologiska mångfald. Trots att mycket få 

områden i stadens närhet är ostörda eller orörda finns inslag 

av ekologiskt viktiga biotoper i form av strandängar, 

lövskogar och odlingsmarker i städernas utkanter. 

Stadesns grönytor är ofta mindre och fragmenterade 

avsnitt som används för rekreation och som kan vara 

värdefulla som livsmiljöer och reträttplatser för olika 

arter. Vattendrag och strandzoner bjuder på ett flertal 

olika biotoper. Utmed Roxenstranden i Ljungsbros direkta 

närhet finns betade strandängar, ekhagmarker och 

långgrunda vasstränder med stor betydelse för fågellivet. 

Linköping rymmer mycket grönstruktur i form av parker 

och gränsar till Tinnerö eklandskap och ett stort skogsområde 

i söder. 


Landskapstypen har en positiv befolkningstrend och 

nya krav på utrymme för bostäder och aktiviteter ökar 

ständigt. Till landskapstypen koncentreras idag ekonomi, 

utbildning, handel, arbete, boende och möjligheter till 

upplevelser och rekreation. Landskapstypens främsta 

attraktivitet ligger i kombinationen av närheten till landsbygden 

och stadens utbud och möjligheter till arbete och 

urbana livsstilar. På nära håll finns både naturbaserad turism 

och besöksnäringar med fokus på kulturevenemang, 

handel och upplevelser. I städerna finns möjlighet till 

rekreation av olika karaktär. Här finns såväl tätortsnära 

skogar och strandängar som lockar till fågelskådning som 

urbant präglad natur i form av lummiga parker samt torg 

och gator som fungerar som mötesplatser för folklivet. 

Det finns också många möjligheter till åretruntutbud av 

friluftsaktiviteter med friluftsanläggningar för bland annat 

vandring, cykling, fiske, skidåkning, bad och båtliv. 


Det tätbebyggda urbana landskapet, med sitt stora inslag 

av industrier och bebyggelse från olika tider och verksamheter 

är ett landskap som förändras kontinuerligt i 

takt med att orterna växer. I de extensivt utbyggda semiurbana 

ytterområdena finns ofta ytkrävande verksamheter 

som stormarknader och större industriområden och 

områden i städernas utkanter präglas ofta av storskaliga 

kommunikationer. Det urbana landskapet är därför generellt 

sett tåligt för nya inslag. Försiktighet bör dock iakttas 

så att inte nybyggnationer konkurrerar med stadens 

landmärken och siluett eller bryter viktiga samband. I 

städernas utkanter finns ofta grönstruktur som är känsligt 

för intrång som minskar värdefulla rekreationsområden. 

67

Det urbana landskapets bärande kvaliteter 

som kräver särskild hänsyn vid planering 

• 

• 

• 

Historiskt framvuxna karaktärer som t ex bebyggelsens 

årsringar, karaktäristiska landmärken och siluetter. 

Strukturer som belyser stadskärnornas roll som knut- 

punkter för arbete, handel, administration och kommunikation. 

T ex universitetet, domkyrkan och flyget i Linköping 

samt Cloettafabriken, Bergs slussar och Vreta kloster 

i Ljungsbro. 

Grönstrukturer och möjligheter till närrekreation 

Linköpings stadssiluett från Vreta kloster 

69

70 

Karaktärsområden i det urbana 

landskapet 



15 

14 

Flygbild över Linköping med domkyrkan Foto: Jan Norrman 1991-08-29 Riksantikvarieämbetet Kulturmiljöbild


Linköpings läge på en höjdrygg i ett vidsträckt slättlandskap 

ger upphov till en distinkt stadssiluett. I centrum för 

stadsbilden står den medeltida domkyrkan som inte bara 

utgör ett visuellt landmärke utan också är en symbol för 

Linköpings ursprung som stiftsstad och kyrkligt centrum. 

I stadens siluett ingår också ytterstadens industriskorstenar 

och silotorn som understryker Linköpings betydelse 

som uppsamlingsplats för ett agrart omland. Det omkringliggande 

landskapets vägnät och markarrondering 

gör det möjligt att uppleva hur staden sedan medeltiden 

varit en viktig knutpunkt i kommunikationsnätet. 

Linköping har också en lång tradition som militärstad, 

vilken gynnat utvecklingen av den militära flygindustrin. 

Stadens militära profil manifesteras genom flygfält och 

de uppställda flygplan som står som hållpunkter utmed 

motorvägen vid infarten till Linköping. 


Ljungsbro är en bruksort belägen intill Roxens västra 

strand med vattendragen Motala ström och Göta kanal 

som löper genom orten. Ljungsbro är uppbyggt kring 

konfektyrfabriken Cloetta under början av 1900-talet, och 

uppfördes med ambitionen att bli ett hälsosamt mönstersamhälle 

med trädgårdsstad, service och aktiviteter. 

Bostäder började tidigt byggas för fabrikens personal 

och flerbostadshus, radhus och villor från 1910-talet och 

framåt finns representerade i samhället. Cloetta är fortfarande 

den största industrin i staden som belägen intill 

Motala ström hamnar i blickfånget när man passerar 

genom Ljungsbro. I Ljungsbro finns idag flera attraktiva 

turistmål. Bergs slussar, med bland annat slusstrappa 

bestående av sju slussar för att överbrygga nivåskillnaden 

till Roxen, är välbesökt med även stora mängder båtturister 

under sommarhalvåret. Även Kungsbro vidsträckta 

betade strandängar, som är betydelse för ett stort antal 

rastande och häckande fåglar, lockar ett stort antal besökare. 

Cloettafabriken i Ljungsbro 

71

72 

Känsliga strukturer i det urbana 

landskapets karaktärsområden 

Strukturer i landskapstypens karaktärsområden 

som är känsliga för förändring som negativt påverkar 

upplevelse och/eller förståelse för landskapets 

utveckling samt minskar utbredning och/eller bryter 

viktiga samband. 


• Linköpings stadssiluett 

• Välbesökta rekreations- och friluftsområden 


• Kungsbro strandängar 

• Vattendragens strandzoner 

• Välbesökta rekreations- och friluftsområden 

• Välbesökta turistmål

KÄNSLIGHETSBEDÖMNING 

Landskapet är i ständig förändring och förändringarna 

kan både vara positiva och negativa för landskapets 

bärande kvaliteter. Känslighetsbedömningen innefattar 

först karaktärsområdenas generella känslighet för förändring 

samt på en översiktlig nivå även landskapets känslighet 

för vindkraft. De olika känslighetsbedömningarna 

skiljer sig åt eftersom det i karaktärsområdenas generella 

känslighet saknas någon förändring att förhålla sig till 

medan förändring i frågan om vindkraftsetableringar är 

konkret. Såväl karaktärsområdenas generella känslighet 

som deras känslighet i förhållande till vindkraft bygger 

på i landskapskaraktärsanalysen definierade nyckelkaraktärer, 

bärande kvaliteter och sårbara strukturer. Under 

rubriken ”Vindkraft i landskapet” återfinns ett resonemang 

kring hur vindkraft kan påverka landskapet ur 

olika perspektiv. 

Landskapet förändras 

Förändringar kan gå snabbt, en motorväg, ett köpcentrum 

eller en ny järnvägsdragning leder ofta till dramatiska 

förändringar i det omgivande landskapet. Men även förändringar 

i en långsammare takt påverkar landskapet och 

kan på längre sikt leda till lika dramatiska förändringar. 

Jordbrukspolitik, energipolitik, teknikutveckling, ekono- 

miska intressen och livsstilsval leder till förändringar som 

ofta inte blir tydliga förrän de är helt genomförda, något 

som kan ta många år. Och då har vi ofta glömt hur det 

såg ut från början, eller ser förändringen som naturlig. 

Småskaliga odlingslandskap som planteras med granskog, 

igenväxning på grund av att betesdjuren försvinner 

eller nedläggning av jordbruksgårdar i marginalbygder är 

exempel på sådana långsamma förändringar som pågår 

under en längre tid men som under 1900 – talets gång lett 

till genomgripande förändringar på landsbygden i Linköpings 

kommun. 

Robusta eller sårbara landskap 

Inom landskapsplaneringen talar man om sårbara och 

robusta landskap. Ett robust landskap kan anses tåla storskaliga 

förändringar, vilket innebär att de landskapskvaliteter 

som förknippas med landskapet förblir tydliga och 

upplevelsebara även efter en exploatering. I ett landskap 

som bedöms som sårbart däremot riskerar viktiga landskapskvaliteter 

att gå förlorade vid större förändringar 

eller införande av nya strukturer i landskapet. Naturligtvis 

beror landskapets känslighet på vilken typ av förändring 

landskapet står inför. Inga landskap tål alla typer av 

förändringar, och få landskap är känsliga för alla typer av 

förändringar. 

73

74 

KARAKTÄRSOMRÅDENAS GENERELLA KÄNSLIGHET 

Känslighetsbedömningen har utgått från tre huvudfrågeställningar; 

landskapets form och utseende, landskapets 

innehåll och funktion samt landskapets bruksvärde. Bedömningen 

är gjord utan någon ”hotbild”, dvs det finns 

ingen tänkt typ av exploatering eller någon aktuell planering 

att koppla känsligheten till. Eftersom inga landskap 

tål alla typer av förändringar, har vi inte identifierat något 

karaktärsområde som helt och hållet tåligt. Inte förrän 

en aktuell planering eller exploatering formuleras är det 

möjligt att avgöra om något eller några karaktärsområden 

är tåliga för just den förändringen. De flesta landskap tål 

dock små förändringar som kan samverka med landskapets 

skala, form och innehåll. Att ett landskap är bedömt 

som mycket känsligt ska alltså inte tolkas som att det inte 

tål några förändringar. 

Karaktärsområdena har bedömts som mindre känsliga, 

känsliga eller mycket känsliga. 

- Mindre känsliga områden i mer robusta landskap som 

har relativt goda förutsättningar att tåla förändringar utan 

att landskapets bärande kvaliteter förloras. 

- Känsliga områden kan vara relativt tåliga för vissa typer 

av förändringar men mycket känsliga för andra. 

- Mycket känsliga områden i mer sårbara landskap som 

har svårt att bära storskaliga förändringar och där förändringar 

kräver noggrann planering och stor hänsyn för att 

kunna anpassas till landskapets bärande kvaliteter. 

Mindre känsligt 

Känsligt 

Mycket känsligt

VINDKRAFT I LANDSKAPET 

Människan har länge använt sig av vindenergin. Idag 

innebär den nya energipolitiska inriktningen mot förnyelsebara 

energikällor att energifrågan tar landskapet 

i anspråk på ett annat sätt än tidigare. Det nya energilandskapet 

kommer att ta plats och ökande satsningar på 

storskaliga vindkraftsetableringar tillsammans med krav 

på energisnålare samhällsstrukturer kommer att förändra 

både människors fysiska och mentala landskap. 

Även om ingen vindkraftsetablering är planerad idag 

måste vi vara förberedda inför framtiden där flera olika 

anspråk måste samsas om samma utrymme i landskapet. 

I vissa landskap innebär vindkraft en negativ miljöförändring 

medan andra landskap kan vara tåliga för nya 

inslag. Vindkraften kan innebära påverkan på landskapets 

visuella egenskaper och ekologiska funktioner men 

den kan också påverka människors upplevelse och förståelse 

av landskapets historiska dimension. Hur omfattande 

påverkan blir beror på hur pass väl vindkraften smälter in 

i landskapet. Vindkraften kan i varierande grad dominera 

över, kontrastera mot, eller samspela med landskapet. 

Vindkraftens påverkan på landskapet 

Visuell påverkan 

Vindkraftsetableringar är iögonfallande genom sin skala, 

färg, ljus, ljud, skuggeffekter och rörelse. Upplevelsen av 

vindkraft förändras beroende på avståndet till verken, 

vad som finns i förgrunden och bakgrunden, ljus och väderförhållanden 

och vår möjlighet att göra skaljämförelser 

mellan objekt. Störningseffekten påverkas även av om 

det rör sig om enstaka verk eller grupper av verk och hur 

stora de är. Viktiga aspekter för att bedöma visuell landskapspåverkan 

är vindkraftens möjlighet att samverka 

med t ex landskapets skala, rumslighet, riktningar, siktlinjer, 

karaktäristiska siluetter och mönster. 

I ett formrikt mosaikartat landskap innebär vindkraften 

ofta en stor kontrast medan ett storskaligt flackt landskap 

har större tålighet för vindkraftsetableringar. I småskaliga 

skogsdominerade landskapsrum är utblickarna begränsade 

och korta medan öppna slättlandskap ger upphov till 

vida utblickar. Det kan också finnas visuella samband och 

riktningar i landskapet som är känsliga för förändring. 

Eftersom vindkraften syns på långt håll kan relationerna 

i landskapet ändras. I monumentala landskapsrum som t 

ex herrgårdslandskap, storslagna gravhögar eller kyrkliga 

miljöer där byggnader, vägar, vyer och blickfång medvetet 

gestaltats för att dominera landskapet och fungera som 

landmärken kan vindkraften konkurrera visuellt med 

landskapets design och minska möjligheten att uppfatta 

maktspråket i landskapet. 

Tidslagrens betydelse i landskapet 

Ett landskap som uttrycker kontinuitet med flera tidslager, 

från dåtid till nutid, eller som innehåller storskaliga, 

industriella inslag är ofta mindre känsligt än ett landskap 

75

76 

som präglas av få spår av människans bruk. I ett landskap 

med ålderdomligt uttryck där den starka tidsprägeln i sig 

är en förutsättning för upplevelsen av miljön kan kontrasten 

med vindkraftverken bli alltför stor, vilket kan påverka 

läsbarheten och sammanhangen i landskapet negativt. 

Upplevelsen av landskapet påverkas 

Utöver en direkt fysisk påverkan kan vindkraften även 

innebära påverkan på upplevelsevärden. I miljöer där det 

främsta värdet ligger i deras karaktär av vildmark och 

orördhet kan vindkraften inverka negativt på de förväntningar 

människor har på landskapet. I tysta områden och 

landskap som förmedlar en känsla av tidlöshet med litet 

inslag av mänsklig aktivitet kan vindkraftverk upplevas 

som en stor kontrast och ett negativt intrång. 

Särskilt känsliga för nya inslag är också symboliska 

landskapsrum eller strukturer som har en särskild plats 

i människors medvetande genom minnen, folktro, myter, 

litteratur eller konst. Dessa miljöer utgör ofta kända 

besöksmål och kännetecken för en region eller plats med 

symbolisk betydelse för den lokala eller regionala identiteten 

sedan lång tid tillbaka. 

Ekologiskt känsliga miljöer 

Utifrån ett ekologiskt perspektiv kan vindkraftens direkta 

påverkan genom fundament, utbyggnad av infrastruktur 

och kraftledningar i känsliga områden innebära risk för t 

ex fragmentering och förlust av livsmiljöer. Barriäreffekter, 

störningar och kollisionsrisker kan uppstå för 

djur i allmänhet och fåglar och fladdermöss i synnerhet 

om vindkraft placeras i närheten av deras boplatser, rörelsestråk 

och rastplatser. Vattenmiljöer som är känsliga för 

förändringar i hydrologin kan påverkas negativt vid t ex 

utbyggnad av vägar för vindkraft. 

Det finns även idéer om att vindkraften faktiskt kan öka 

den biologiska mångfalden i ensartade landskap där 

utbyggnaden av vindkraftsanläggningar skapar tillfartsvägar, 

avbrott och tillfälliga upplag 2 . Dessa skulle kunna 

utnyttjas för att med människans hjälp skapa nya värdefulla 

småbiotoper i t ex ett stoskaligt fullåkerslandskap. 

Påverkan på landskapets bruksvärde 

Vindkraften kan påverka människors försörjningsmöjligheter 

och försvåra möjlighet att utveckla nya näringar 

genom att negativt påverka kvaliteter som ligger till 

grund för befintlig eller potentiell näringsverksamhet. 

Näringar som t ex naturturism, som bygger på hur människor 

använder, upplever och värderar landskapet kan 

störas negativt. 

Olika typer av vindkraftverk 

Storleken på vindkraftverken har betydelse för hur verken 

uppfattas i landskapet. Vissa landskap kan tåla grupper 

av stora verk medan andra kan ha svårt att tåla annat 

än små gårdsverk eller inga alls. 

2 Jordbruksverket Rapport 2011:27

För att det ska vara möjligt att använda vindenergin i 

skogslandskapen måste verken vara över en viss höjd över 

skogen. Vindkraftsanläggningar i skogslandskap kommer 

därför alltid att vara höga och synas på långa avstånd. 

Vindkraftverk i skogen intill en slätt blir extra synliga och 

tydliga i landskapet. Står man däremot i skogen eller i ett 

landskap med många vegetationsinslag kan träden dölja 

verken och den visuella störningsupplevelsen minska. 

Typ av anläggning A Storlek A Möjligheter att samverka med landskapet 

Miniverk 1 verk på max 20 m totalhöjd De flesta landskap är tåliga för riktigt små enstaka verk. I små 

landskapsrum med utpräglat ålderdomlig 

karaktär utan moderna inslag bör dock vindkraftsetablering helt 

undvikas. 

Gådsverk 1 verk på 20 - 50 m totalhöjd Gårdsverk har goda möjligheter att rymmas i landskap med 

modern jordbruksbebyggelse. Här kan ett mindre 

vindkraftverk placeras i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse 

såsom ekonomibyggnader, silos och dylikt och läsas 

samman till en enhet med gården. 

Medelstora anläggningar 

Stora anläggningar 

Verk högre än 50 m inkl 

rotorblad, eller två eller flera 

verk i grupp 

Två eller flera verk med totalhöjd 

över 150 m eller grupp av 

7 eller flera verk med totalhöjd 

över 120 m 

Medelstora anläggningar har goda möjligheter att samverka 

med landskap med modern infrastruktur såsom tätorter med 

industriella inslag, storskaliga industrier, kraftledningsgator, 

motorvägar, semiurbana landskap med stora köpcentra osv. 

Även storskaliga rationellt brukade jordbrukslandskap med moderna 

inslag har möjlighet att rymma medelstora anläggningar. 

Riktigt höga vindkraftverk eller stora grupper av medelhöga 

eller höga verk kräver stora ytor och ett ensartat landskap 

för att inte den visuella störningen ska bli alltför stor. Stora 

skogsområden med produktionsskog som är tydligt präglade av 

det moderna skogsbruket kan ha möjligheter att samverka med 

stora anläggningar. 

A Indelning av typ av anläggning och storlek följer Vindlovs prövningsklasser för vindkraftverk på land www.vindlov.se 

Landskapstypernas generella känslighet 

för vindkraft 

Slättlandskapets känslighet för vindkraft 

Landskapstypen domineras av odlingsmark med en hög 

grad av öppenhet. Siktlinjerna är generellt långa och utblickarna 

vida. Vindkraftverk kan därmed bli synliga på 

långa avstånd. Inom landskapstypen finns både storskaliga 

rationellt brukade odlingslandskap där jordbruket har 

en industriell prägel där vindkraft har goda förutsättningar 

för att samverka med landskapet, och områden med en 

mer formrik och varierad landskapsbild med småskaliga 

element och tydlig tidsprägel där vindkraft kan bli en 

alltför stor kontrast. 

En stor del av Roxens flacka strand ingår i landskapstypen 

och som p g a friluftslivet och det rika fågellivet är 

känslig för vindkraftsetablering. Landskapstypen rymmer 

en stor del av kommunens tätorter och genomkorsas av 

storskaliga kommunikationer. Den tätortsnära landsbygden 

som präglas av industriella inslag är tålig för vindkraftsetableringar. 

Det mosaikartade dalgångslandskapets känslighet 

för vindkraft 

Landskapstypens växlingar mellan öppet/slutet och dess 

varierande topografi och markanvändning gör att känsligheten 

för vindkraft varierar kraftigt. Vissa områden 

präglas av storskaliga rationellt brukade odlingsmarker 

och vida utblickar och/eller tätortsnära områden med 

77

78 

stora industriella inslag som är tåliga för vindkraft. Andra 

mer småbrutna dalgångar med tydliga riktningar och 

ålderdomliga och småskaliga odlingslandskap är känsliga 

för vindkraftsetablering. Landskapstypens många sjöar 

bidrar till en ökad känslighet för vindkraft. 

Skogslandskapets känslighet för vindkraft 

Landskapstypen domineras av skog med inslag av småskaliga 

odlingslandskap. Generellt sett är större skogsområden 

med produktionsskog tåliga för vindkraft. Skogen 

kan ofta skymma vindkraften så att de inte syns på stora 

avstånd. Landskapens många småskaliga och ålderdomliga 

odlingslandskap och områden med gammal skog samt 

viktiga rekreations- och friluftsområden är dock känsliga 

för vindkraftsetablering för nära inpå. 

Det urbana landskapets känslighet för vindkraft 

Industriella miljöer kan samverka med vindkraft. Här 

kan vindkraft upplevas som logiskt placerat i ett befintligt 

produktionslandskap. Kring tätorter får landskapet en 

tydligt urban markanvändning i form av t ex utbyggd infrastruktur, 

tätbebyggelse, industrier och kraftledningar. 

Det tätortsnära landskapet är utsatt för ett stort förändringstryck 

med många moderna inslag och har därför 

generellt sett en större tålighet för vindkraft. I närheten 

av tätorter kan vindkraften också upplevas som logiskt 

förankrad, som en epok bland flera andra som över tid 

lagts till landskapet. Vindkraft kan här också ge en positiv 

grön miljöprofil till de verksamheter som finns i orten. 

Det tätortsnära landskapet är däremot känsligt i den mån 

viktiga utblickar och karaktäristiska siluetter påverkas. 

Tärorternas grönområden med betydelse för närrekreation 

är känsliga för vindkraft som kan innebära en alltför 

stor störning.

Karaktärsområdenas känslighet för 

vindkraft 

Karaktärsområden tåliga för vindkraft 

De karaktärsområden som bedömts som tåliga för vindkraft 

är i huvudsak tåliga men innehåller alla karaktärer 

och strukturer som kräver särskilt beaktande och områden 

som bör undvikas. I de karaktärsområden som bedömts 

som tåliga för vindkraftsetablering kan det finnas möjligheter 

till storskalig utbyggnad som omfattar grupper av 

verk. 

Karaktärsområden känsliga för vindkraft 

De karaktärsområden som bedömts som känsliga för vindkraft 

rymmer många strukturer som har små möjligheter 

att samverka med vindkraft samtidigt som det kan rymmas 

större tåliga landskap inom området. I de karaktärsområden 

som bedömts som känsliga för vindkraft finns endast 

mycket begränsade möjligheter till storskalig utbyggnad. 

Gårdsverk och enstaka medelstora verk kan rymmas 

Karaktärsområden mycket känsliga för vindkraft 

I de fall karaktärsområdena bedömts som mycket känsliga 

för vindkraft bör karaktärsområdet i sin helhet undantas 

från vindkraftsetablering. Dock kan i vissa fall mindre 

gårdsverk rymmas i anslutning till befintlig jordbruksbebyggelse 

eller övrig bebyggelse med industriell karaktär. 

Tåligt 

Känsligt 

Mycket känsligt 

79

80 

REFERENSER 

AKT Landskap. 2009. Bergslagen. Metod för landskapsanalys. 

Publ. nr.2009:57 Länsstyrelsen, Örebro län. 

AKT Landskap. 2010. Landskapsanalys för vindkraft - 

natur, kultur och friluftsliv i Örebro län. Publ.nr. 2010:7 

Länsstyrelsen, Örebro län. 

Arkeologikonsult 2005. Ostlänken Järnvägsutredning. 

Kulturmiljöanalys Delsträcka 3, Åby - Linköping. Underlagsrapport 

för MKB 

Bergman, K-O., Westerberg, L. 2008. Ekologisk landskapsplan 

för Linköpings eklandskap, bakgrund och analys. 

Natur i Linköping 2008:1 

Boverket. 2009. Vindkraften och landskapet – att analysera 

förutsättningar och utforma anläggningar. 

Boverket. 2009 Vindkraftshandboken – Planering och 

prövning av vindkraftverk på land och i kustnära vattenområden. 

Handbok. 

Ferrivia 2011. Vindkraft i Örebro län. Landskapsanalys 

och känslighetsbedömning. Publ.nr. 2011:15 Länsstyrelsen, 

Örebro län. 

Hellström, S. (red.) 1987 Linköpingsbygden . Ljungföretagen, 

Örebro 1987 

Hägerstrand, T. 1988. Landet som trädgård. Naturresurser 

och landskapsomvandling. Report from a seminar 

on the future. Bostadsdepartementet and Forskningsrådsnämnden. 

Hägerstrand, T. 1991. Tillkomsten av nationalparker 

i Sverige: En idés väg från ”andskap” till landskap. 

Svensk. Geografisk Årsbok, Lund. 

Jordbruksverket, 2011. Vindkraft - en möjlighet för biologisk 

mångfald på slätten?. Rapport 2011:27 

Lagerlöf, Selma 1907. Nils Holgerssons underbara resa 

genom Sverige 

Landscape Character Assessment 2002. Guidance for 

England and Scotland. 2002. The Countryside Agency 

& Scottish Natural Heritage. 

Linköpings kommun, 2003. Naturvårdsprogram. 

Lundqvist, M. (Red) 1953. Atlas över Sverige. Svenska 

sällskapet för antropologi och geografi. Generalstabens 

litografiska anstalts förlag. Kartografiska institutet, 

Stockholm 

Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Det skånska landsbygdsprogrammet. 

Ett utvecklingsprogram med landskapsperspektiv. 

Rapport 2007:10 

Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1983. Natur Kultur

Miljöer i Östergötlands län. Naturvårdsplan och kulturminnesprogram. 

Naturvårdsverket. 2009. Ljud från vindkraftverk. Reviderad 

utgåva av rapp 6241. 

Naturvårdsverket. 1977. Landskapsanalys i Linköpings 

kommun. SNV PM 804 

Neregård, F. 2010. Vandra i Östergötland 

Riksantikvarieämbetet. 2008. Förslag till genomförande 

av den europeiska landskapskonventionen 

i Sverige. Slutredovisning av regeringsuppdrag. Rapport 

2008-01-15. 

SNA. 1994-1996. Sveriges Nationalatlas. Temaband: 

Sveriges geografi, Berg och Jord, Växter och djur, Miljön, 

SOU 1999:75. 1999. Rätt plats för vindkraften. Slutbetänkande 

av Vindkraftsutredningen. 

William-Olsson, W. 1944. Näringsliv och trafik i norra 

och mellersta Östergötlands järnvägars trafikområden 1920- 

1940. 

Övrigt 

www.vindlov.se 

http://gis.lst.se/lstgis/ 

FMIS 

GSD höjddata 

GSD fastighetskartan 

www.sgu.se/sgu/ 

Riksantikvarieämbetet kulturmiljöbild 

81

Landskapsanalys Linköping - Ferrivia AB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?